Jämförelse 71c2aaadc43d35529a4f121b Underlagets kontrollsumma: 83c38eefef318072a0099b3a7644947af4da5c5cc987a26215bd3f71a53f1fcb Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HC022515: Lagen om valfrihetssystem === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc022515 Motion till riksdagen 2024/25:2515 av Markus Kallifatides m.fl. (S) Lagen om valfrihetssystem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att begränsa och ändra reglerna för etableringsrätten samt avskaffa lagen om valfrihetssystem inom de områden där missbruket är som störst och tillkännager detta för regeringen. Motivering Lagen om valfrihetssystem (LOV) trädde i kraft den 1 januari 2009. LOV reglerar vad som ska gälla när upphandlande myndigheter konkurrensutsätter delar av sin verksamhet genom att överlåta till brukaren att välja utförare bland leverantörer i ett valfrihets ­ system. Men lagstiftningen har inneburit en hel del svårigheter dels med etableringar på landsbygden, dels med dåliga arbetsvillkor och utnyttjande av systemet. I fjorton år har LOU tillämpats inom den kommunala välfärden, vilken bl.a. inbegriper hemtjänst, äldreomsorg och social omsorg för personer med funktionsnedsättning. Lagen innebär att även kommersiella företag som uppfyller vissa minimikrav fritt kan etablera sig inom s.k. valfrihetssystem och därigenom få ersättning från det offentliga för att utföra kommunal välfärdsverksamhet. Efter dessa fjorton år kan det konstateras att lagen inte har nått upp till den målsättning om ökad kvalitet, effektivitet och bättre villkor för arbetstagare som utlovades i förarbetena. Istället har lagen skapat marknader där företag höjer sina vinstmarginaler genom minutstyrning av arbetstagare, minskning av tiden med brukare och underlåtelse att ingå kollektivavtal. Marknadiseringen har också spridits i hela systemet och drabbar anställda och brukare även hos offentliga och idéburna utförare. Lagen minskar också möjligheten till ansvarsutkrävande; istället för att kommuner ansvarar för kvaliteten och står till svars för brister förväntas individer, som ofta är i en mycket utsatt ställning, utvärdera och ta ansvar för kvaliteten på sin välfärd genom brukarundersökningar och kundval. Fackförbundet Kommunal har många gånger larmat om att lagen har inneburit att företag konkurrerar med dåliga arbetsvillkor. Några kommuner som har infört strängare kontroller av verksamheter inom LOV har funnit ett omfattande missbruk av systemet. I vissa fall har det även funnits direkta kopplingar till organiserad brottslighet. Kopplingen till fusk och brottslighet har upptäckts av myndigheter – däribland Skatte ­ verket, polisen och Arbetsmiljöverket – som gemensamt bedömt att vård- och omsorgs ­ branschen är en av de branscher som påverkas mest av osund konkurrens i form av arbetslivskriminalitet. Kommunerna saknar vidare realistiska möjligheter att utöva en tillräckligt effektiv tillsyn av verksamheterna. Den fria etableringsrätten möjliggör helt enkelt organiserad brottslighet. Så kan vi inte ha det. Vi behöver se över reglerna för den fria etableringsrätten och i ett första steg avskaffa lagen om valfrihetssystem inom de verksamhetsområden där risken för fusk är störst. Förutom att detta skulle innebära bättre styrning av verksamheterna och besparingar av kostnader som inte kommer den enskilde till godo i form av ökad kvalitet, handlar det om viktiga värderingar att slå vakt om. För att värna välfärden och för att resurserna inom välfärden ska fördelas efter behov och därmed mer rättvist behöver vi se över all styrning och alla system. Vi kan inte försvara system som utnyttjas och där välfärdsbrottsligheten får frodas. Grundutbudet i välfärden bör utföras i offentlig regi för att säkra stabilitet, hög kvalitet och jämlik tillgång till välfärd. En avsevärt större andel av välfärdstjänsterna än idag bör också utföras av idéburna organisationer för att säkra medborgarnas möjlighet att välja utförare samt för att tillvarata och kanalisera medborgarnas solidaritet, engagemang och utvecklingskraft inom välfärden. Genom dessa förändringar kan vi möjlig ­ göra en styrning av välfärden som är baserad på reell tillit till arbetstagare och mellan aktörer på olika nivåer i hela välfärdssystemet. Markus Kallifatides (S) Eva Lindh (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Olle Thorell (S) === HD021634: Lagen om valfrihetssystem === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd021634 Motion till riksdagen 2025/26:1634 av Markus Kallifatides m.fl. (S) Lagen om valfrihetssystem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ersätta lagen om valfrihetssystem med en ny lag med en målstyrd etableringsrätt och tillkännager detta för regeringen. Motivering Lagen om valfrihetssystem (LOV) trädde i kraft den 1 januari 2009. LOV reglerar vad som ska gälla när upphandlande myndigheter konkurrensutsätter delar av sin verksam ­ het genom att överlåta till brukaren att välja utförare bland leverantörer i ett valfrihets ­ system. Men lagstiftningen har inneburit en hel del svårigheter dels med etableringar på landsbygden, dels med dåliga arbetsvillkor och utnyttjande av systemet. I femton år har LOU tillämpats inom den kommunala välfärden, vilken bl.a. inbegriper hemtjänst, äldreomsorg och social omsorg för personer med funktions ­ nedsättning. Lagen innebär att även kommersiella företag som uppfyller vissa minimi ­ krav fritt kan etablera sig inom s.k. valfrihetssystem och därigenom få ersättning från det offentliga för att utföra kommunal välfärdsverksamhet. Efter dessa femton år kan det konstateras att lagen inte har nått upp till den målsättning om ökad kvalitet, effektivitet och bättre villkor för arbetstagare som utlovades i förarbetena. I stället har lagen skapat marknader där företag höjer sina vinstmarginaler genom minutstyrning av arbetstagare, minskning av tiden med brukare och underlåtelse att ingå kollektivavtal. Marknadiseringen har också spridits i hela systemet och drabbar anställda och brukare även hos offentliga och idéburna utförare. Lagen minskar därtill möjligheten till ansvarsutkrävande; i stället för att kommuner ansvarar för kvaliteten och står till svars för brister förväntas individer, som ofta är i en mycket utsatt ställning, utvärdera och ta ansvar för kvaliteten på sin välfärd genom brukarundersökningar och kundval. Fackförbundet Kommunal har många gånger larmat om att lagen har inneburit att företag konkurrerar med dåliga arbetsvillkor. Några kommuner som har infört strängare kontroller av verksamheter inom LOV har funnit ett omfattande missbruk av systemet. I vissa fall har det även funnits direkta kopplingar till organiserad brottslighet. Kopplingen till fusk och brottslighet har upptäckts av myndigheter – däribland Skatteverket, polisen och Arbetsmiljöverket – som gemensamt bedömt att vård- och omsorgsbranschen är en av de branscher som påverkas mest av osund konkurrens i form av arbetslivskriminalitet. Kommunerna saknar vidare realistiska möjligheter att utöva en tillräckligt effektiv tillsyn av verksamheterna. Den fria etableringsrätten möjliggör helt enkelt organiserad brottslighet. Så kan vi inte ha det. Vi behöver ersätta lagen om valfrihetssystem med en ny lag om målstyrd etableringsrätt. Förutom att detta skulle innebära bättre styrning av verksamheterna och besparingar av kostnader som inte kommer den enskilde till godo i form av ökad kvalitet, handlar det om viktiga värderingar att slå vakt om. För att värna välfärden och för att resurserna inom välfärden ska fördelas efter behov och därmed mer rättvist behöver vi se över all styrning och alla system. Vi kan inte försvara system som utnyttjas och där välfärdsbrottsligheten får frodas. Grundutbudet i välfärden bör utföras i offentlig regi för att säkra stabilitet, hög kvalitet och jämlik tillgång till välfärd. En avsevärt större andel av välfärdstjänsterna än i dag bör också utföras av idéburna organisationer för att säkra medborgarnas möjlighet att välja utförare samt för att tillvarata och kanalisera medborgarnas solidaritet, engagemang och utvecklingskraft inom välfärden. Genom dessa förändringar kan vi möjliggöra en styrning av välfärden som är baserad på reell tillit till arbetstagare och mellan aktörer på olika nivåer i hela välfärdssystemet. Markus Kallifatides (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Eva Lindh (S) Olle Thorell (S)