Jämför sakliga förslag

A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör lägga fram förslag på författningsändringar som innebär att vårdgarantin i primärvården gäller även om patienten är listad på en vårdcentral utanför den egna hemregionen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla patienter som är listade hos regionalt finansierade primärvårdsutförare ska erbjudas både fysiska och digitala läkarbesök, och tillkännager detta för regeringen.

A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en primärvårdsmottagning ska kunna bestå av bara en läkare och en sjuksköterska och tillkännager detta för regeringen.

A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör lägga fram förslag om ett nationellt system för småskalig hälso- och sjukvårdsverksamhet som samfinansieras av staten och regionerna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en skyldighet för regioner och kommuner att upprätta en övergripande gemensam plan för primärvården i kommunen och tillkännager detta för regeringen.

A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska genomföra riksdagens fattade beslut om att återkomma med förslag om hur ett uppdrag för primärvården rörande förebyggande och rehabiliterande insatser kan utformas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka vårdcentralernas förutsättningar att samarbeta med lokala aktörer om förebyggande och rehabiliterande insatser och tillkännager detta för regeringen.

A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder så att ett primärvårdsregister skyndsamt kan etableras och tillkännager detta för regeringen.

A9. Riksdagen beslutar att 9 kap. 1 § patientlagen (2014:821) ska ha den lydelse som framgår av bilaga

A10. 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka förutsättningarna för utveckling av 1177 som ett nav för kvalitets- och väntetidsinformation och tillkännager detta för regeringen.

A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att inrätta en s.k. platsmiljard i syfte att stimulera till fler vårdplatser och tillkännager detta för regeringen.

A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till ett systematiskt samarbete mellan fristående och offentliga sjukvårdsaktörer i syfte att korta vårdköerna och tillkännager detta för regeringen.

A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkta förutsättningar för Inspektionen för vård och omsorg att arbeta proaktivt med att förebygga tillgänglighetsbrister och tillkännager detta för regeringen.

A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka förutsättningarna för mobila arbetssätt i hälso- och sjukvården och äldreomsorgen i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att patientens möjligheter att välja medfinansiering av tilläggstjänster i hälso- och sjukvård ska vara likvärdiga i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en nationell samordning vad gäller vilken sjukvård som erbjuds EU-medborgare utan europeiskt sjukförsäkringskort och/eller som omfattas av utlänningslagen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur lagstiftning och föreskrifter om bloddonation kan uppdateras löpande utifrån rådande kunskapsläge, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förutsättningarna för att donera blod ska vara jämlika i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur det skyndsamt kan utbildas och fortbildas fler som kan erbjuda första linjens samtalsstöd vid psykisk ohälsa och tillkännager detta för regeringen.

A20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i samråd med SKR bör se över hur regionerna i större utsträckning kan erbjuda snabb och enkel tillgång till internetbaserad terapi när detta är lämpligt och tillkännager detta för regeringen.

A21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram förbättrade nationella kunskapsstöd kring behandling av psykisk ohälsa och tillkännager detta för regeringen.

A22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka förutsättningarna för en evidensbaserad vidareutveckling av s.k. grön rehabilitering i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

A23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den grundläggande psykoterapiutbildningen skyndsamt bör standardiseras och kvalitetssäkras och tillkännager detta för regeringen.

A24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kartlägga och utvärdera kompetensförsörjningen för samtliga yrkesgrupper som behandlar psykisk ohälsa inom primärvården, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att valfrihet enligt LOV bör införas i barn- och ungdomspsykiatrin i samtliga regioner i syfte att korta köerna och höja kvaliteten och tillkännager detta för regeringen.

A26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka rehabiliteringskoordinatorernas roll och tillkännager detta för regeringen.

A27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Försäkringskassans koordineringsansvar ska ses över i syfte att säkerställa tidigt stöd och rehabilitering och tillkännager detta för regeringen.

A28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över hur möjligheterna att genomföra forskning inom primärvårdens behandling av psykisk ohälsa kan förbättras och tillkännager detta för regeringen.

A29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur en satsning på serviceassistenter i sjukvården och äldreomsorgen kan avlasta sjuksköterskor och undersköterskor och tillkännager detta för regeringen.

A30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur möjligheterna till återhämtning, krisstöd och traumabearbetning kan stärkas för personalen i sjukvården och äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen.

A31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en rätt till fortbildning för alla som arbetar i ett legitimationsyrke eller har en reglerad yrkestitel i hälso- och sjukvården, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur satsningen på karriärtjänster i vård och omsorg kan utvidgas till att även omfatta undersköterskor och tillkännager detta för regeringen.

A33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett höjt friskvårdsbidrag för vårdpersonal som är 60 år eller äldre, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en permanent satsning på kompetens- och karriärutveckling för vårdpersonal som är 60 år eller äldre, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett offentligt mål om maximalt 25 medarbetare per chef i patientnära verksamhet inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen.

A36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en obligatorisk chefsutbildning för ledare i hälso- och sjukvården och äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen.

A37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla universitet som bedriver läkarutbildning bör regionalisera större delar av utbildningstiden och tillkännager detta för regeringen.

A38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur regionernas kompetensbehov kan vara styrande för dimensioneringen av hälso- och sjukvårdsutbildningar vid universitet och högskolor, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i syfte att sänka trösklarna till utbildning och arbetsmarknad se över stödet till personer som kombinerar sfi och en yrkesutbildning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samordningsinsatser på tvärs av regionerna så att fler personer med vårdutbildning från länder utanför EU och EES eller Schweiz snabbare kan få sin utbildning validerad och/eller kompletterad, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att standardisera undersköterskeutbildningarna och tillkännager detta för regeringen.

A42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa läkarstudenters möjlighet att arbeta som undersköterska och tillkännager detta för regeringen.

A43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka kommunernas förutsättningar för långsiktig planering av s.k. yrkesvux och tillkännager detta för regeringen.

A44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tandvårdsverksamhet bör omfattas av statens insatser på kompetensförsörjningsområdet inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen.

A45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över hur legitimerade tandhygienister kan få utföra vissa estetiska injektionsbehandlingar samt under vilka förutsättningar och tillkännager detta för regeringen.

A46. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ramlagstiftning för data och integritet inom vård- och omsorgssektorn och tillkännager detta för regeringen.

A47. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etablera principer och standarder för hur medicinska data och annan hälsodata definieras, lagras och struktureras i offentlig sektor, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etablera ett s.k. digitalt ekosystem för hälso- och sjukvården med krav på regioner, kommuner och ideella och privata vård- och omsorgsgivare att ansluta sig och tillkännager detta för regeringen.

A49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om heltäckande e-hälsokonton och sammanhållen journalföring för alla invånare och tillkännager detta för regeringen.

A50. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att e-hälsotjänster ska kunna användas i hela landet och att det mot denna bakgrund bör införas ett krav på mål för 5G-täckning för att få verka som mobil bredbandsleverantör, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett vetenskapligt nationellt råd för certifiering av digitala stöd och appar som används i hälso- och sjukvård och äldreomsorg, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A52. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur lämplig myndighet kan få tillgång till realtidsdata om förskrivning av läkemedel i syfte att upptäcka och förhindra överförskrivning och tillkännager detta för regeringen.

A53. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka förutsättningarna för myndigheter med tillsynsuppdrag inom hälso- och sjukvården att arbeta proaktivt tillsammans med kommuner och regioner och tillkännager detta för regeringen.

A54. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överenskommelser mellan regeringen och SKR om sjukvårdens och äldreomsorgens utveckling bör sträcka sig över minst fyra års tid och tillkännager detta för regeringen.

A55. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etablera en nationell struktur för erfarenhetsutbyte och verksamhetsutveckling inom den kommunala hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen.

A56. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en mer tillitsbaserad styrning på alla nivåer i hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen.

A57. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram riktlinjer för involvering av brukare och patienter och deras olika sammanslutningar i sjukvårdens utvecklingsprocesser och tillkännager detta för regeringen.

A58. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om hur, och av vem, beslut ska fattas för att vuxna personer med nedsatt beslutsförmåga ska kunna få vård som gagnar dem, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A59. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka förutsättningarna för forskning och kliniska prövningar inom den regionala hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen.

A60. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka förutsättningarna för kunskaps- och metodutveckling om psykisk ohälsa och psykisk sjukdom inom den somatiska slutenvården och tillkännager detta för regeringen.

A61. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en permanent struktur för erfarenhets- och kunskapsutbyte mellan kvinnojourer, socialtjänst och vårdgivare och tillkännager detta för regeringen.

A62. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett permanent centrum för samisk hälsa och tillkännager detta för regeringen.

A63. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga ett flerårigt nationellt forskningsprogram med målet att förbättra kunskapsläget om sjukdomar som drabbar kvinnor och stärka förutsättningarna för en jämställd vård och omsorg och tillkännager detta för regeringen.

A64. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur det kan införas ett genusmedicinskt uppdrag i grunduppdraget i alla nationella programområden och tillkännager detta för regeringen.

A65. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett genusmedicinskt vård- och kunskapsperspektiv ska införas i utbildningarna för legitimationsyrken i hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen.

A66. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska genomföra riksdagens fattade beslut om att ge lämplig myndighet i uppdrag att löpande analysera ojämställdhet inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen.

A67. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att erbjuda hälsosamtal i kvinnohälsovården och tillkännager detta för regeringen.

A68. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rusta hela vårdkedjan för att hitta och hjälpa patienter med endometrios i rätt tid och med adekvata insatser och tillkännager detta för regeringen.

A69. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur förutsättningarna för att effektivt stoppa s.k. oskuldskontroller och straffa de ansvariga kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.

A70. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur förutsättningarna för att stoppa s.k. hymenrekonstruktioner kan stärkas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A71. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en statlig utredning om framtidens mödra- och förlossningsvård och barnmorskans utbildning och roll i svensk hälso- och sjukvård och tillkännager detta för regeringen.

A72. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur riktlinjer för hemförlossning kan ingå i de nationella riktlinjerna för förlossningsvården, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A73. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur tillgängligheten för vård kring förlossning och eftervård kan förbättras samt hur kvinnor i hela landet snabbare kan få tillgång till vård och behandling av förlossningsskador, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A74. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska genomföra riksdagens fattade beslut om att ge lämplig myndighet i uppdrag att utreda ett krav på fysioterapeutisk kompetens om kvinnors hälsa vid eftervård efter förlossningen och tillkännager detta för regeringen.

A75. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att initiera de författningsändringar som behövs för att öppna för farmaceuter på distans och tillkännager detta för regeringen.

A76. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör se över hur apoteken kan få fler verktyg att förebygga bristsituationer och tillkännager detta för regeringen.

A77. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om hur apotekens och farmaceuternas roll i hälso- och sjukvårdskedjan kan stärkas i syfte att stärka vårdens tillgänglighet i hela landet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A78. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur farmaceutisk och annan apoteksrelevant kompetens på lämpligt sätt kan omfattas av de insatser som görs från statens sida på kompetensförsörjningsområdet inom hälso- och sjukvård, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

A79. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över glesbygdsstödet för att effektivare stödja apotek i glesbygd och tillkännager detta för regeringen.

A80. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra för regioner att använda rekvisitionsläkemedel vid specialistvård i hemmet och tillkännager detta för regeringen.

A81. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör presentera en plan för uppföljning av utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap (SOU 2022:6) och tillkännager detta för regeringen.

A82. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en statlig utredning om reformerad finansiering av välfärden och tillkännager detta för regeringen.

B1. Riksdagen anvisar anslagen för 2025 inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslaget i tabellen i motionen. Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Centerpartiet strävar efter en vård och omsorg som finns tillgänglig för alla – oavsett ålder, kön eller bostadsort – och som utgår från den enskilda människans behov. Rätten till självbestämmande och inflytande över den vård och omsorg som ges måste gälla såväl unga som gamla, såväl friska som sjuka. Välfärdens huvudsyfte är att garantera trygghet och likvärdiga förutsättningar för alla, vilket bygger på insikten om att människors behov kan se olika ut. Vården, omsorgen och sociala tjänster ska hålla hög kvalitet i hela landet. Med en åldrande befolkning är det också viktigt med insatser för en stärkt trygghet för äldre. Centerpartiet har därför föreslagit en äldreboendegaranti. Hälso- och sjukvårdspolitik Den svenska sjukvården står trots sin goda medicinska kvalitet inför flera stora utmaningar. Alltför många får vänta för länge på vård, eller får inte alls den vård de behöver. Tillgänglighet och kvalitet skiljer sig alltför ofta åt beroende på kön, inkomst, etnisk bakgrund och bostadsort. Svensk sjukvård är, jämfört med våra grannländers, eftersatt när det gäller digitalisering, och myndigheterna har begränsade möjligheter att arbeta proaktivt tillsammans med vårdens huvudmän. Patienternas möjligheter till del ­ aktighet och medbestämmande är för dåliga. Den befintliga modellen för prissättning av läkemedel fungerar inte för nya och effektiva mediciner som kan vara livsavgörande för små patientgrupper. Medarbetarna, människorna som är kärnan i välfärden, har både för få kollegor och närvarande chefer. Detta märks genom att många inte orkar med att arbeta heltid, och alltför få väljer att söka en karriär inom vård och omsorg, särskilt på landsbygden. Ledare och chefer i vård och omsorg ska få bättre utbildningar i ledning och styrning, och genom detta ska vi ge förutsättningar för att skapa vårdkulturer och organisationer som byggs utifrån patienters behov. Centerpartiet vill se satsningar på karriärtjänster och utreda en rätt till fortbildning för vård- och omsorgspersonal. Vi vill att äldre ­ omsorgslyftet utökas till att innefatta ett obligatoriskt utbildningsprogram för chefer inom äldreomsorgen. Samtidigt ställer den demografiska utvecklingen och den förändrade åldersstrukturen i befolkningen helt nya krav på hälso- och sjukvården. När fler äldre och multisjuka ska få sin hälso- och sjukvård försörjd av en krympande andel förvärvsarbetande kommer utformningen av sjukvården att behöva förändras. Vi måste satsa mer på förebyggande och rehabiliterande insatser, och en större andel av offentliga utgifter behöver gå till vård och omsorg – men enbart pengar räcker inte. Sjukvården och äldreomsorgen behöver organiseras och samordnas bättre. Runt om i Sverige finns många exempel på regioner och kommuner, ideella och privata vård- och omsorgsgivare som mött problem och löst dem. Sverige har alla möjligheter att skapa en bättre vård. Centerpartiet tror inte att den gigantiska omorganisering och centraliseringsreform som regeringen nu vill utreda kan lösa de problem som finns i vården i dag. Det blir inte bättre för att den närmare halva miljonen anställda som finns inom hälso- och sjuk ­ vården förs samman i en gigantisk byråkratisk koloss som ska styras från Stockholm. Ett departement kan aldrig skaffa sig samma kännedom om verkligheten som en distriktsläkare har. Det behövs dock mer nationell styrning och samverkan för att nå en god och nära vård, med hög och jämlik tillgång till vård. Centerpartiet gör därför en satsning på en nära vård i hela landet. Tillskottet ska användas för att minska vårdköer, öka tillgängligheten och hejda kompetensflykten, inte minst på landsbygden där problemen är särskilt utbredda. I Centerpartiets förslag fördelas sektorsbidraget så att varje region får 50 miljoner var och resterande medel fördelas enligt regeringens modell. Det betyder att små regioner får två till tre gånger mer än i regeringens budget och samtidigt får de stora regionerna också större tillskott. För att bidra till en jämlik vård och stärka patientens möjligheter att söka vård i hela landet satsar vi på en ny nationell jämförelsetjänst, med information om väntetider, till ­ gänglighet och kvalitet. Folkhälsopolitik Ur ett globalt perspektiv är folkhälsan i Sverige god, och i många avseenden har hälsan i befolkningen utvecklats positivt. Inom ett antal områden är dock skillnaderna mellan olika grupper i samhället fortfarande stora och ibland även ökande. För kvinnor med låg socioekonomisk status så har livslängden till och med sjunkit. Många barn och unga lider av psykisk ohälsa och många äldre upplever ensamhet eller otrygghet. Vården ska inte bara finnas till hands när vi väl har blivit dåliga. Den ska också ge oss hjälp och råd för att vi inte ska bli sjuka. Inom ramen för den pågående primärvårds ­ reformen har förebyggande insatser blivit en del av primärvårdens grunduppdrag. Det viktigaste folkhälsoarbetet drivs dock i Sveriges kommuner och regioner. För Centerpartiet är det viktigt att stärka kommunernas och regionernas förutsättningar också vad gäller folkhälsoarbete. Centerpartiet kommer fortsätta att jobba för en stärkt elev- och studenthälsa, pulshöjande aktiviteter på skolschemat varje dag och systematisk mat- och måltidsuppföljning i äldreomsorgen. Vi gör en satsning för att motverka barn och ungas psykiska ohälsa. Funktionshinderpolitik Samhället ska vara tillgängligt för alla, och en funktionsnedsättning ska inte vara ett hinder för någon människa. Funktionshinderspolitiken ska utgå från individens behov av assistans och stödinsatser och aldrig en generaliserande analys av funktionsned ­ satthet. Centerpartiet vill se en integrering av funktionshindersperspektivet inom alla politikområden och en ambitionshöjning som innebär att samtliga politiska beslut måste reflekteras av ett funktionshinderperspektiv. Det handlar om individens frihet och den egna möjligheten att styra över sitt liv, och samhällets stöd måste också utformas där ­ efter. Funktionshindersorganisationerna behöver som ett led i detta få goda förut ­ sättningar att verka. Funktionsnedsättningspolitik handlar om medborgerliga fri- och rättigheter. Insatser måste få kosta, men det handlar inte bara om pengar utan även om kompetens, synsätt och vilja. Svensk funktionsnedsättningspolitik utgår från ett rättighetsperspektiv, men det saknas ett fokus på möjligheter: alla människors förmåga och vilja att bidra, oavsett funktionsförmåga. Inte minst är det viktigt att barn och unga med funktionsnedsättning får delta i samhället på lika villkor som sina jämnåriga. I praktiken är det kommuner och regioner som ansvarar för en stor del av interak ­ tionen mellan medborgaren och det offentliga. Centerpartiet vill därför att regeringen ser över hur staten kan stärka förutsättningarna för kommuner och regioner att bidra till att Sverige efterlever konventionen i praktiken. Ett utredningsuppdrag bör ges till lämplig myndighet. I motion 2022/23:882 Ett friare Sverige för människor med funktionsnedsättning ges en samlad överblick över Centerpartiets politiska förslag som kan förbättra villkoren för människor med funktionsnedsättningar. Centerpartiet ser också behov av att skapa bättre och mer långsiktiga förutsättningar kring den personliga assistansen. Riksdagen har i ett tillkännagivande uppmanat regeringen att ta fram en modell för hur schablonersättningen ska räknas upp framöver. Redan nu tar vi helt bort schablonen för föräldraavdraget, vilket kommer ge fler barn möjligheten att få personlig assistans. Politik för sociala tjänster De övergripande målen för socialtjänsten är beslutade av riksdagen. Äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt, ha tillgång till god vård och omsorg samt erbjudas en jämställd och jämlik vård och omsorg. I individ- och familjeomsorgen är målet att stärka förmågan och möjligheten till social delaktighet för människor i ekonomiskt och socialt utsatta situationer, och att stärka skyddet för utsatta barn. Målen ska ligga fast, men måluppfyllelsen behöver förbättras. Utmaningarna är mycket stora för en socialtjänst som redan i dag är pressad. Många kommuner vittnar om stora utmaningar till följd av personalbrist och ett allt hårdare klimat med hot om våld och trakasserier. Socialtjänstens utredningar, bemötande och stöd till individer har ofta stor betydelse för den det gäller. Det är helt avgörande att personalen besitter den kompetens som krävs för att kunna göra rättvisande utredningar och bedömningar och ge olika människor ett bra och jämlikt bemötande med avstamp i de övergripande målen. Därför vill Centerpartiet se en reformerad och stärkt socionomutbildning. Det krävs också att man har tillgång till evidensbaserade och enhetliga metoder när man gör risk ­ bedömningar och att kravbilden blir tydlig för när en insats sätts in eller avslutas. Kommunerna behöver förutsättningar för att erbjuda välfärdstjänster som håller samma höga kvalitet i hela landet. Rejäla satsningar till kommunerna krävs för att kunna genomföra ett kompetenslyft för medarbetare i socialtjänsten och göra socialtjänsten till en mer attraktiv arbetsplats som medarbetare trivs och vill stanna kvar på. Äldreomsorg Äldre ska kunna leva ett aktivt liv och kunna åldras i trygghet, med stora möjligheter att kunna delta i samhället. Vården och omsorgen ska präglas av medbestämmande, jämlik ­ het och jämställdhet. När allt fler blir äldre behöver samhället stärka rätten till en trygg och ändamålsenlig bostad. Otillgängliga bostäder riskerar att isolera både äldre kvinnor och män i sina hem, vilket bidrar till ofrihet och ofrivillig ensamhet. Många upplever också otrygghet, särskilt kvinnor. Centerpartiet vill därför införa en äldreboendegaranti som innebär en rätt att flytta in på ett trygghetsboende utan biståndsprövning från och med 85 års ålder. Samtidigt behöver valfriheten för äldre stärkas, både när det gäller val av boendeform och val av hemtjänst. Oavsett boendeform behöver vården finnas till hands när behovet finns. För att avancerad hemsjukvård ska kunna bedrivas i alla delar av landet vill Centerpartiet utreda vilka åtgärder som behöver vidtas för att stärka möjlig ­ heten och förutsättningarna för den avancerade hemsjukvården. Med ett längre liv ökar behovet av såväl generell hälsovård som specifik hälsovård kopplad till åldrandet. Idag är över två miljoner svenskar 65 år eller äldre. Centerpartiet vill inrätta ett nationellt äldrehälsovårdsprogram, där ett nationellt vaccinationsprogram för äldre ska vara en hörnsten. Genom att införa en obligatorisk utbildning för chefer inom ramen för äldreomsorgslyftet kan vi också höja kompetensen och kvaliteten inom vården och omsorgen. Barnrättspolitik Målet för barnrättspolitiken har legat fast sedan 2008: Barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande. Barn ­ rättspolitiken är sektorsövergripande. Det innebär att barnets rättigheter och intressen ska genomsyra all politik, liksom alla verksamheter som berör barn. Samhället måste bli bättre på att förebygga att barn hamnar i utsatthet och jobba aktivt med att identifiera barn som far illa eller behöver stöd och hjälp, även genom uppsökande verksamhet. Det behövs ökad kunskap och stärkt kompetens kring barnets rättigheter hos statliga myndigheter, regioner och kommuner. Insatserna på området behöver stärkas inom flera sektorer, som skolan, kulturlivet, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och rätts ­ väsendet. För att barn ska ha möjligheter till delaktighet och inflytande behöver de ha känne ­ dom om sina rättigheter. Det finns barn som faller mellan systemen och inte får hjälp. Alla barn som far illa och inte har stöd i sin närhet måste kunna vända sig till en oberoende vuxen, det gäller särskilt barn som är placerade i samhällsvården. Centerpartiet vill se mer forskning på området socialt arbete med fokus på metoder och arbetssätt, både när det gäller utredningar, riskbedömningar och samtalsmetodik inom socialtjänsten. Med mer kunskap kan man förbättra förutsättningarna för att barn att bli delaktiga och komma till tals. Det skulle även göra socialtjänstens beslut mer rättssäkra. Förebyggare som skyddar barn från att bli kriminella Kriminella nätverk i Sverige har under de senaste åren använt allt grövre metoder och särskilt riktat sig in på att rekrytera barn. Barnen rekryteras på sociala medier, i barnens bostadsområden och till och med på fotbollsplanen, ibland med hot om att familjen kommer till skada om barnen inte utför brott. Barn som rekryteras av kriminella blir på så sätt både förövare och brottsoffer. Att samhället inte lyckas skydda barn från att hamna i kriminalitet är ett miss ­ lyckande. Barnen ska känna sig trygga i skolan, i området där de bor och på sina fritidsaktiviteter. Vi kan inte fortsätta låta kriminella sätta klorna i våra barn och förstöra deras liv och framtid. Så länge barn fortsätter rekryteras är det som görs av samhället inte tillräckligt. Det förebyggande arbetet måste förstärkas. I alla sammanhang där kommuner eller myndigheter möter barn och unga i riskgrupp måste det finns förebyggare som kan fånga upp och hjälpa barnen eller se till att samverkan sker. På fotbollsplanen eller i centrum där man hänger efter skolan ska socialtjänstens medarbete finnas på plats och kunna fånga upp barn i riskzon och ge dem det individuellt an ­ passade stöd och hjälp som behövs för att få dem på rätt väg igen. Socialtjänsten har redan i dag ett brett uppdrag att hjälpa barn och unga som far illa – ett uppdrag som de inte alltid lyckats med då de inte haft rätt förutsättningar och resurser. Därför behöver socialtjänsten förstärkas. Ge barn i riskgrupp hjälp tidigt Barn med antisociala beteenden är en särskild riskgrupp. Om dessa barn inte tidigt får den hjälp och det stöd de behöver är risken större, jämfört med andra barn, att de hamnar fel senare i livet. Dessa barn har också större risk att rekryteras av kriminella. För att ge barnen rätt hjälp behöver socialtjänstens medarbetare få en mer omfattande utbildning i de evidensbaserade metoder som finns i hur man bryter normbrytande beteende, så att socialtjänsten i nästa steg kan stödja föräldrarna och hjälpa barnet att bryta sitt beteende. Forskningspolitik Forskning, innovation och utveckling är avgörande för lyckas hantera samhälls ­ utmaningarna som rör hälsa, omsorg, social utsatthet och hälso- och sjukvårdens beredskap. Vi behöver stärka förutsättningarna för forskning för att kunna stärka folk ­ hälsan och möta framtida pandemier och samhällskriser på ett bättre sätt, men även för mer hållbara lokalsamhällen och minskande social utsatthet i hela landet. För att säkerställa en jämlik och jämställd vård behövs mer kunskap om hur faktorer såsom geografi, kön och socioekonomi påverkar hälsoutfall, tillgänglighet och vårdkvalitet. Hälsodata måste användas på ett mer systematiskt sätt och kvalitetsbrister och ojämställdhet i vård och omsorg bör bevakas och följas upp löpande. För att ny kunskap ska spridas och användas i välfärden är det av stor vikt att kommunerna har en hållbar ekonomi och att yrkesverksamma får möjlighet att delta i FoU-projekt inom ramen för sitt arbete. Tillräckliga forskningsanslag behövs både för att utveckla ny kunskap som kan användas i verksamheten och för att upprätthålla kvaliteten och relevansen i högskolans utbildningar och de yrkesverksammas kompe ­ tens i alla delar av vården och socialtjänsten. Centerpartiet har drivit på för en god och nära vård som ska öka tillgängligheten, delaktigheten och kvaliteten i hälso- och sjukvården i hela landet. Vården måste i större utsträckning flyttas ut från sjukhusen till vårdcentraler, lokala mottagningar eller till hemmet, med fler digifysiska vård- och omsorgskontakter. Forskning och utbildning behöver följa med. Att bygga upp och utveckla forskningskompetens i primärvården och den kommunala hälso- och sjukvården är helt avgörande investeringar i morgon ­ dagens hälsa och välfärd. Centerpartiets överväganden Anslagsförslag 2025 för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Tusental kronor Anslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Socialstyrelsen 880 788 ±0 1:2 Statens beredning för medicinsk och social utvärdering 97 461 ±0 1:3 Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket 199 704 ±0 1:4 Tandvårdsförmåner 8 479 684 ±0 1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna 41 087 000 ±0 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård 11 201 986 899 000 1:7 Sjukvård i internationella förhållanden 779 592 ±0 1:8 Bidrag till psykiatri 3 620 393 50 000 1:9 Läkemedelsverket 203 110 ±0 1:10 E-hälsomyndigheten 264 925 50 000 1:11 Prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna 7 480 000 ±0 1:12 Inspektionen för vård och omsorg 904 853 ±0 1:13 Myndigheten för vård- och omsorgsanalys 44 404 ±0 1:14 Civilt försvar inom hälso- och sjukvård 1 732 500 ±0 2:1 Folkhälsomyndigheten 561 718 −2 000 2:2 Insatser för vaccinberedskap 120 500 ±0 2:3 Bidrag till WHO 46 665 ±0 2:4 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar 127 502 3 000 2:5 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel 92 796 ±0 2:6 Stöd till främjande av en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga 792 000 −792 000 2:7 Stöd för att förebygga ohälsa och ensamhet bland äldre 100 000 −100 000 3:1 Myndigheten för delaktighet 71 441 ±0 3:2 Bidrag till funktionshindersorganisationer 208 742 ±0 4:1 Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd 41 891 ±0 4:2 Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet 819 714 ±0 4:3 Bilstöd till personer med funktionsnedsättning 263 237 ±0 4:4 Kostnader för statlig assistansersättning 26 922 874 100 000 4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldreområdet 6 623 990 100 000 4:6 Statens institutionsstyrelse 2 391 439 3 000 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. 3 043 801 ±0 5:1 Barnombudsmannen 28 460 ±0 5:2 Barnets rättigheter 82 261 ±0 6:1 Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Förvaltning 57 938 ±0 6:2 Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Forskning 881 503 ±0 Summa 120 254 872 311 000 I en svår tid för regionernas ekonomi vill Centerpartiet underlätta för mindre regioner med stora avstånd att klara och förbättra tillgängligheten till vården och avsätter därför 1,05 miljarder mer än regeringen på sektorsbidraget till vården och fördelar dem annor ­ lunda. Det innebär att varje region får ett grundbelopp på 50 miljoner kronor och att resten av sektorsbidraget fördelas enligt regeringens modell. Centerpartiet avvisar ytterligare resurser till en nationell vårdförmedling, vilket minskar anslag 1:6 med 150 miljoner kronor för 2025 och därefter 50 miljoner årligen. I stället vill Centerpartiet se en jämförelsetjänst för kortare väntetider, tillgänglighet och kvalitet i vården, vilket innebär ökade resurser under 1:10 med 50 miljoner kronor årligen 2025–2027. Kommuners satsningar på trygghetsboenden är en viktig länk i boendekedjan och en betydelsefull ansats för ett värdigt åldrande. Centerpartiet satsar på en Äldreboende ­ garanti för 85+. 2025 avsätts 100 miljoner till 4:5, 2026 avsätts 250 miljoner och 2027 avsätts 500 miljoner. Regeringens satsning på ofrivillig ensamhet avvisas motsvarande 100 miljoner kronor per år. Centerpartiet vill nolla schablonen för föräldraavdraget och anslår därför 100 miljoner årligen på 4:4, under 2025. För att säkerställa tillgången på oberoende barnombud för placerade på SiS skjuter Centerpartiet till 3 miljoner kronor per år till SiS (anslag 4:6). För att stödja arbetet för bättre psykisk hälsa för barn satsas på anslag 1:8 50 miljoner årligen 2025–2027. Centerpartiet omprioriterar medel för att stärka insatserna mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar. Vi stärker därför 2:4 med 3 miljoner kronor extra under 2025, 5 miljoner 2026 och 7 miljoner 2027 och minskar i stället anslagen för hälsosamma levnadsvanor i 1:6 och 2:1 Under anslag 4:7 skjuts 350 miljoner till under 2025 och därefter i syfte att snabba på och utöka rekryteringen av medarbetare till socialtjänsten här och nu, bland annat för fler förebyggare, eftersom regeringens satsning på socialtjänsten är missriktad och för sen. För att finansiera detta justeras 4:7 med 350 miljoner som riskerar gå till dokumenta ­ tion och fastna i administrativt arbete. Vidare anser Centerpartiet att regeringens satsning på s.k. Fritidskort är missriktad och prioriterar om medlen till generella stöd för att stärka civilsamhället och ge unga bättre möjligheter till en meningsfull fritid. Anders W Jonsson (C) Christofer Bergenblock (C) Martina Johansson (C)