Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2023/24:2399 av Yusuf Aydin (KD) Bistånd via civilsamhället till utsatta minoriteter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en del av svenskt bistånd bör kanaliseras via kyrkor och andra lokala ideella organisationer i Mellanöstern, för att hjälpa förföljda religiösa och etniska minoriteter och tillkännager detta för regeringen. Motivering Under de senaste 20 åren har många religiösa och etniska minoriteter i Mellanöstern fördrivits från sina hem. Exempelvis har den kristna befolkningen i Mellanöstern minskat med närmare 80 % till följd av krig och förtryck under denna period. Det finns dock fortfarande religiösa och etniska minoriteter kvar i regionen, men dessa folk ­ grupper lever under svåra omständigheter. Dessa minoriteter behöver omvärldens stöd för att överleva i sina ursprungsområden. Innan USA:s invasion av Irak 2003 bodde många olika etniska och religiösa minoritetsgrupper i landet som exempelvis syrianer, kaldéer, assyrier och armenier. Efter diktatorn Saddam Husseins fall hamnade landet i ett politiskt kaos, där ett flertal väpnade grupperingar inledde konflikter som drabbade många av minoriteterna i landet. Irak har länge varit ett samhälle i förfall, utan säkerhet och trygghet, och detta har drabbat de etnoreligiösa minoriteterna hårt. Sunni- och shiamuslimer samt kurder gjorde maktanspråk och en sekteristisk maktdelning. Den efterföljande väpnade konflikten mellan shia- och sunniirakier har sedan 2003 förorsakat massflykt av landets religiösa minoriteter. Mitt i denna maktkonflikt har islamistiska grupper med våld fördrivit många minoriteter från sina hem. År 2014 ockuperade terrorgruppen Islamiska staten (IS) stora delar av Irak och områdena Niniveprovinsen, Mosul liksom jezidiernas område Sinjar. Dessa områden drabbades hårt av islamistisk terror. Med våld fördrevs över 200 000 invånare som tillhör en minoritetsgrupp från staden Mosul och Niniveprovinsen på bara några dagar. Fördrivningen av minoriteterna i regionen har erkänts som ett folkmord av EU-parlamentet och av många nationella parlament. Många etniska och religiösa minoriteter, som kallar Irak sitt hem, är idag är på flykt. De flesta är flyktingar som befinner sig i den kurdiska regionen och vill återvända till sina hem. Även de tusentals irakiska flyktingar som befinner sig i Turkiet, Libanon och Jordanien vill återvända. Inbördeskriget i Syrien har pågått sedan 2011. Hundratusentals människor har dödats, och miljontals människor är nu på flykt både i Syrien och i angränsande länder. En del av dessa människor har lyckats fly till Europa och Sverige, men de allra flesta är kvar i den krigsdrabbade regionen. De internationella biståndsorganisationerna har svårt att hjälpa de behövande i Syrien på grund av det svåra säkerhetsläge som råder i landet. Bristen på humanitär hjälp är stor och behoven är omfattande i både Syrien och Irak. Jordbävningen i februari 2023 som drabbade Turkiet och Syrien har försämrat den redan svåra humanitära situationen. Det internationella humanitära stöd som skickas via regeringen i Bagdad och andra organ i Irak kommer inte fram till minoritetsfolkgrupperna i området. Motsvarande situation gäller i Syrien. Sverige är en stor och generös biståndsgivare, både vad gäller humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Mycket av biståndet går via olika FN-organisationer, men även till civilsamhället. Trots detta når inte hjälpen alltid fram till de mest utsatta. Därför är det viktigt att se över nya kanaler, så att biståndet når fram till fler behövande. Ett exempel är via de etablerade kyrkor och lokala organisationer som finns på plats i regionen och som har fungerande hjälpinsatser. De känner till situationen väl och vet var behoven är som allra störst. USA:s biståndsmyndighet (Usaid) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har tidigare beslutat att öka biståndet till religiösa och etniska minoriteter i Irak för att hjälpa dem att återvända till sina hem som de tvingats fly ifrån. Delar av det biståndet har öronmärkts till trosbaserade och andra hjälp ­ organisationer för att möta behoven hos utsatta etnoreligiösa minoriteter i Niniveprovinsen. Även Sverige bör kanalisera en del av det svenska biståndet till behövande utsatta minoriteter i regionen via kyrkor och andra lokala ideella organisationer i Mellanöstern, för att fler människor ska få den hjälp de behöver. Yusuf Aydin (KD)

Motion till riksdagen 2024/25:1213 av Yusuf Aydin (KD) Bistånd riktat till förföljda kristna och utsatta minoriteter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öronmärka en del av biståndet till förföljda kristna och andra utsatta minoriteter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det öronmärkta biståndet för förföljda kristna och andra utsatta minoriteter ska kanaliseras via kyrkor och andra lokala ideella organisationer i Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den kristna närvaron i Mellanöstern, främst i Syrien och Irak, har under de senaste 20 åren minskat med närmare 80 % till följd av krig och förtryck. Det finns dock fortfarande en kristen minoritet kvar i Mellanöstern, men denna grupp lever under svåra omständig ­ heter. Detta omfattar både de som lever som internflyktingar och de som bor kvar i sina egna områden. Omvärldens stöd är härvid avgörande för att dessa människor ska kunna överleva i sina ursprungsområden. År 2003, före USA:s invasion av Irak, fanns omkring 1,5 miljoner kristna invånare i landet av olika slag. Syrianer, kaldéer, assyrier, armenier och så vidare. Efter diktatorn Saddam Husseins fall hamnade landet i ett politiskt kaos där ett flertal väpnade grupper ­ ingar inledde konflikter som drabbade många av minoriteterna i landet, däribland kristna. År 2014 tog terrorgruppen Islamiska staten (IS) kontroll över stora delar av Irak. De kristna områdena i Nineveprovinsen liksom yazidiernas område Sinjar, blev hårt drabbade av islamistisk terror. Med våld uppskattas det att över 200 000 kristna invånare fördrevs från staden Mosul och Nineveprovinsen på bara några dagar. Detta folkmord är ett konstaterat faktum som EU-parlamentet och många nationella parlament har erkänt. I dag finns bara omkring 250 000 kristna invånare kvar i Irak, och de flesta är flyktingar i den kurdiska regionen och vill återvända till sina områden. Detta gäller även de tusentals kristna irakiska flyktingar som finns i Turkiet, Libanon och Jordanien. Inbördeskriget i Syrien har pågått sedan 2011. Hundratusentals människor har blivit dödade, och miljontals människor är allt vidare på flykt såväl i Syrien som i angränsande länder. En del av dessa människor har lyckats fly till Europa och Sverige, men de allra flesta är kvar i den krigsdrabbade regionen. Situationen i Syrien har utvecklats till en av världens svåraste humanitära kriser. Bristen på humanitär hjälp är stor och behoven omfattande i landet, liksom i Irak. Jordbävningen i februari 2023, som drabbade Turkiet och Syrien, har ytterligare försvårat den mycket ansträngda humanitära situationen. Därtill kommer det internationella humanitära stöd som skickas via etablerade organisa ­ tioner i Irak och Syrien inte de kristna folkgrupperna till del. Sverige är en stor och generös biståndsgivare när det gäller såväl humanitärt stöd som utvecklingsbistånd. Biståndet går via olika FN-organisationer, bilateralt samt genom civilsamhället. Trots detta når inte hjälpen alltid fram till de mest utsatta. För att kunna ändra på den situationen är det viktigt att se över nya kanaler så att biståndet når fram till fler. Ett exempel är via de etablerade kyrkor och lokala organisationer som finns på plats i regionen och som redan har fungerande hjälpinsatser. Dessa har ofta bäst förutsättningar att agera på plats, identifiera behoven och tillhandahålla effektiv hjälp till förföljda kristna. USA:s biståndsmyndighet (Usaid) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har tidigare beslutat att öka biståndet till religiösa och etniska minoriteter i Irak för att hjälpa dem att återvända till sina hem. En del resurser öronmärks därvid till trosbaserade och andra hjälporganisationer för att möta behoven hos utsatta etnoreligiösa minoriteter i Nineveprovinsen. Även Sverige bör öronmärka och kanalisera en mindre del av det svenska biståndet till förföljda kristna och andra utsatta minoriteter via kyrkor och andra lokala ideella organisationer i Mellanöstern. Detta bör även ske i andra delar av världen där kristna förföljs och befinner sig i utsatta situationer. Genom att öronmärka biståndet för förföljda kristna kan Sverige säkerställa att hjälpen når fram till dem som verkligen behöver det. Yusuf Aydin (KD)