Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2022/23:91 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Samverkan med anhöriga kring psykiatrisk vård Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för psykiatrin i syfte att säkerställa en trygg vård i samarbete med anhöriga och tillkännager detta för regeringen. Motivering Vi ser idag allt fler med psykiskt dåligt mående. Det sjunker dessutom i åldrarna, vilket gör att många anhöriga nu ser sina barn och unga drabbas. För att samhället ska lyckas bygga det nät som krävs runt den drabbade för att den ska kunna komma tillbaka till vardagen och glädjen krävs ett nära samarbete med anhöriga och närstående. Tyvärr ser vården idag inte de anhöriga och närstående som resurser i detta arbete. Bristerna är allvarliga. Inte ens i de fall där den drabbade ger sitt tillstånd till kontakt sker det på ett långsiktigt och tillfredsställande sätt. Anhöriga kontaktas inte, bjuds inte in till viktiga planeringsmöten, ges inte utbildning i hur man på bästa sätt bistår vid hemkomst och ges inte någon form av samtalsmöjlighet för att hantera sin egen situation som närstående. Den psykiska ohälsan visar inga tendenser att minska, varför det är av största vikt att vi skyndsamt ser över förutsättningarna kring hur vi kan involvera anhöriga till patienter med psykisk ohälsa så tidigt och effektivt som möjligt. Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Motion till riksdagen 2024/25:2842 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Samverkan kring psykiatrisk vård Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningar och möjligheter i en översyn av psykiatrin i syfte att säkerställa en effektiv och trygg vård i samarbete med anhöriga och tillkännager detta för regeringen. Motivering Vi ser idag allt fler med psykiskt dåligt mående. Det sjunker dessutom i åldrarna vilket gör att många anhöriga nu ser sina barn och unga drabbas. För att samhället ska lyckas bygga det nät som krävs runt den drabbade för att komma tillbaka till vardagen och glädjen krävs ett nära samarbete med anhöriga och närstående. Tyvärr ser vården idag inte de anhöriga och närstående som resurser i detta arbete. Bristerna är allvarliga. Inte ens i de fall där den drabbade ger sitt tillstånd till kontakt sker det på ett långsiktigt och tillfredsställande sätt. Anhöriga kontaktas inte, bjuds inte in till viktiga planeringsmöten, ges inte utbildning i hur man på bästa sätt bistår vid hemkomst eller ges någon form av samtalsmöjlighet för att hantera sin egen situation som närstående. Den psykiska ohälsan visar inga tendenser att minska varför det är av största vikt att vi skyndsamt gör en översyn kring hur vi kan involvera anhöriga till patienter med psykisk ohälsa så tidigt och effektivt som möjligt. Ann-Sofie Lifvenhage (M)