Jämförelse 60290cd3ceb719abb09018b6 Underlagets kontrollsumma: d8200eb24f6568501330aa5a61afd9a85dd453defc99432e7bb506547aa39c31 Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HA02994: Jakt, viltvård och tradition === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha02994 Motion till riksdagen 2022/23:994 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) Jakt, viltvård och tradition Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återta makten över jakt- och viltvård från EU och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att art- och habitatdirektivet behöver reformeras och anpassas efter regionala och nationella förutsättningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i EU verka för att flytta vargen från strikt skyddad till att bli förvaltningsbar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om viltförvaltningsdelegationernas beslutsmässighet där beslut om skydds- och licensjakt måste kunna verkställas redan i viltförvaltningsdelegationen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om viltförvaltningsdelegationernas sammansättning, som måste återgå till den ursprungliga, där balansen mellan politiken, olika intressen, myndigheter m.fl. speglas bättre än i den nu gällande sammansättningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skyddsjakt och ersättning vid angrepp på tamboskap och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skydda rennäringen mot rovdjursangrepp och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjligheten till skyddsjakt bör stärkas i renbetesland och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att målsättningen att rennäringens förluster av renar inte ska behöva vara högre än 10 procent bör föras in i lagstiftningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vargrevir är oförenligt med renbetesland och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en maximinivå på 2 800 björnar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en gynnsam bevarandestatus för vargstammen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en maximinivå för vargstammen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en samlad förvaltning för älg och kronvilt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera viltförvaltningens arbete i syfte att säkerställa att det fungerar på ett effektivt sätt genom samförvaltning och ett ökat regionalt inflytande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta förvaltningen av vildsvin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att frågan om utfodring av vilt i första hand ska regleras direkt mellan markägare, arrendatorer och jägare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen genom sina myndigheter endast får besluta om begränsningar eller förbud mot utfodring av vilt när markägare, arrendatorer och jägare inte kunnat komma överens om en frivillig ordning i de fall där det finns en påvisad stor skada och situationen annars förblir oförändrad, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska definiera vad som kan anses utgöra stor påvisad skada av vilt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att begränsningarna gällande utfodring av vilt endast ska omfatta klövvilt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) eller annan myndighet bör få i uppdrag att, i fall av smittorisk, besluta om begränsningar i utfodring av vilt samt vidta andra utfodringsåtgärder som anses nödvändiga för att hindra smittspridning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommun eller statlig myndighet ska kunna begränsa utfodring med sockerbetor och jämförbara rotfrukter om utfodringen sker i sådant omfång att det kan få menliga effekter på intilliggande odlade marker, skog, trafiksäkerhet eller djurens hälsa, förutsatt att markägare, arrendatorer och jägare inte kunnat enas om en lösning och trots medling från länsstyrelse, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effekterna av den reglering som införs gällande utfodring av vilt ska utvärderas inom en period på två år och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ripjakten i Norrbotten och Västerbotten bör få förlängt slutdatum och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ripjakten bör ha samma slutdatum i den resterande fjällvärlden och ripornas övriga utbredningsområde och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyddsjakt på trana och svan liksom tidigare ska kunna beviljas av länsstyrelsen efter ansökan eller utföras på länsstyrelsens initiativ och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa jakttid på korp och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att få tillbaka den tidigare jakttiden på morkulla och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avlägsna skyddet för skarv från EU:s fågeldirektiv för att kunna införa allmän jakttid på skarv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om oljering av skarvägg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om prickning av skarvägg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa licensjakt på vikare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ersättning för sälavskjutning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska Jägareförbundet ska ges jakt- och viltvårdsuppdraget åter för att fortsatt sköta delar av jakten och viltvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bidrag till miljöorganisationer som motarbetar myndighetsbeslut ska upphöra, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om miljöorganisationers talerätt i viltfrågor avseende organisationskraven för att tillerkännas talerätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om miljöorganisationernas talerätt avseende att endast den organisation som är direkt berörd ska kunna överklaga beslut kring skydds- och licensjakt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om miljöorganisationernas talerätt avseende att konsekvenserna av nuvarande lagstiftning bör utredas och att regeringen bör återkomma med förslag på hur lagstiftning och tillämpning kan förbättras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Århuskonventionen bör förändras så att personer och miljöorganisationer som inte direkt berörs av ett skydds- och licensjaktsbeslut inte heller ska kunna överklaga ett sådant jaktbeslut, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samma rätt till jakt och fiske för alla bofasta och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utgångspunkten i översynen av rennäringslagen ska vara att alla svenska medborgare ska ha samma tillgång till vårt gemensamma land och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vilt som mat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att jägare som gått en särskild utbildning under ett år bör få leverera högst 20 oavhudade vildsvin och kött från 20 vildsvin direkt till konsument och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla jägare under ett år ska få lämna ett obegränsat antal oavhudade vildsvin till livsmedelsbutiker och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka bekämpningen av invasiva arter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vilt som klimatsmart kött i kommunal skola och omsorg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en ny brottsrubricering för jaktsabotage och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverigedemokraterna framhåller den svenska jakten och viltvården som en tradition med anor sedan urminnes tider. Jägar- och fångstmetoderna har skiljt sig från landsända till landsända genom århundradena, beroende på landskapstyp och vilttillgång. De vidsträckta skogar och den landsbygd som för bara några släktled sedan var de allra flesta svenskars hembygd, där har man genom många generationer levt och verkat i samklang med naturen, brukat jorden och levt av vad skogen gett i form av ved, virke, bär, svamp och vilt. Jakten har dock genomgått stora förändringar. Det som förr var en livsnödvändig sysselsättning är numera ett fritidsintresse eller arbete. Det innebär dock inte att jakten som företeelse är mindre viktigt. Jakten är inte bara ett intresse för många utan har blivit en livsstil. Den svenska löshundsjakten har anor många sekler bakåt och är ett bevarandevärt kulturarv i sig. Kraven som ställs på Sveriges jägare är höga. De måste veta hur man bedriver en säker och etisk jakt och känna till hur de olika djuren ska förvaltas och hur samspelet i naturen fungerar. Tack vare att alla svenska jägare måste lösa jägarexamen har de svenska jägarna en av världens högsta kunskapsnivåer. Jakt är ett naturligt sätt att ta till vara på naturens överskott av vilt. Våra viltstammar är en resurs som ska förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt som också tar hänsyn till olika intressen i samhället. Sverige har ungefär 300 000 registrerade jägare. Här finns utbredda kunskaper om jakt i allmänhet och om svenska naturförhållanden i synnerhet. Sverigedemokraternas jaktpolitik har som utgångspunkt att ansvarsfull, reglerad jakt är positivt och bidrar till friluftsliv och kontakt med naturen. Sveriges jägarkår utgör en ovärderlig kunskapsbank, som i stor utsträckning besitter och för vidare kunskap om djur, natur och kultur. Jaktetiken är i regel hög och viltförvaltningen fungerar i stora drag väl. Viltförvaltningen har dock ett antal olösta knutar, och Sverigedemokraterna har som uttalad ambition att vara en konstruktiv kraft i arbetet för att få detta politikområde att fungera ännu bättre. Viltförvaltningen behöver fungera tillfredsställande, inte minst för att minimera trafikolyckor och skador för areella näringar, men också för att viltstammarna ska vara friska och starka. Det utgör i själva verket en förutsättning för långsiktigt hållbar jakt, som ger värden i form av viltkött, naturkontakt och friluftsliv. Viltvård hjälper djur att överleva. Det kan vara utfodring, anläggning av våtmarker och reglering av rovdjursstammarna. Viltvården innefattar avskjutning för att förbättra viltstammarnas sammansättning och kvalitet. Viltvårdsåtgärder syftar till att gynna viltets tillväxt och är ofta en förutsättning för att kunna bedriva jakt, samtidigt som det bevarar och ökar viltstammarnas storlek och produktivitet. Viltvård, framför allt biotopförbättringar, kan också gynna andra arter, såsom småfåglar, och inte bara jaktbart vilt. De olika viltvårdsåtgärderna utförs vanligen av jägare och jaktlag. Utbildning och rådgivning om viltvård ges av jägarförbunden. Genom att minska rovdjurstrycket ökar chanserna för bytesdjur eller konkurrerande djur att överleva. Det finns områden där viltet kan vara helt eller delvis beroende av utfodring för att överleva. Under vintertid utfodrar man ofta rådjur med hö och foder. Man kan även utfodra i form av att så en viltåker. Att fälla aspar så att älg och skogshare kan beta barken är ett bra sätt. Utfodring innefattar även utplacering av salt- eller mineralstenar. Föda, vatten och skydd är grundläggande för viltet, precis som för oss människor. I jordbrukslandskapet är en viktig åtgärd att bevara öppna diken och naturliga buskage. För att hjälpa olika fåglars häckning sätter man ofta upp holkar. Viltet gynnas också av naturvårdshänsyn i jord- och skogsbruk. Utländska arter som en gång i tiden planterats in i Sverige som jaktvilt är bl.a. dovhjort och fasan. De räknas i dag till vår inhemska fauna. I dag är det förbjudet att inplantera nya arter i den svenska naturen, eftersom det påverkar balansen i ekosystemet. I dag är mårdhund en främmande art som finns i Finland och hotar att sprida ut sig i Sverige. Denna och andra arter är därför tillåtna att jaga året om, ifall de observeras. Sverige hade en mycket väl fungerande viltförvaltning före EU-inträdet. Makten över svensk jaktpolitik och beslut om viltvård behöver flyttas närmre dem som berörs, genom att en jaktmyndighet med förankring utanför storstadsregionerna inrättas. Sveriges implementering av EU:s art- och habitatdirektiv och fågeldirektivet har vidare fått orimliga konsekvenser och måste ses över grundligt. Sverigedemokraterna vill också avskaffa EU:s inflytande över vapenfrågor och generellt minska byråkratin kring innehav av jaktvapen. Problem med vilda djur ska minimeras. Alla de stora rovdjuren måste förvaltas på ett ansvarsfullt sätt och det sammantagna rovdjurstrycket måste hållas på rimliga nivåer, både nationellt och lokalt. Förvaltning av övrigt vilt, till exempel älg, kronhjort och vildsvin, ska vara ändamålsenlig och ta hänsyn till lokala förhållanden vad gäller trafik, skogsbruk och jordbruk. En alltför hög vilttäthet ger ökade viltskador och stor påverkan på omkringliggande fastigheter. De senaste årens ökande viltskador på jord och skog behöver begränsas. Vi vill också se över reglerna för viltkött och dess hantering, så att viltkött lättare kan säljas vidare till konsumenterna. Reglerna för utfodring av vilt behöver skärpas, men vi ställer oss inte bakom ett totalförbud. Man måste begränsa möjligheten för miljöorganisationer att genom aktivism obstruera väl underbyggda jaktbeslut. Det handlar dock inte om att ifrågasätta biologisk mångfald eller att avsluta dialogen mellan jaktintressen och miljöorganisa ­ tioner. Det nuvarande systemet kan emellertid ge oproportionerligt stor makt åt förhållandevis små organisationer, som saknar förankring i de regioner där jakt bedrivs. Återta makten från EU Sverigedemokraterna vänder sig, som beskrivet ovan, emot att EU dikterar svensk viltförvaltning. Det finns inga mervärden i att EU:s institutioner numera dikterar förutsättningarna. I frågor som berör viltförvaltning menar vi att det nationella parlamentet alltid ska ha sista ordet och att regeringen därmed tydligt ska verka för att Sverige återtar beslutsmakten gällande de frågor som ryms inom art- och habitat ­ direktivet och fågeldirektivet. Art- och habitatdirektivet Artskyddsdirektivet innebär till exempel att jakt- och skogsbruk i praktiken skulle vara förbjudet om direktivet strikt följdes. Det innehåller nämligen ett förbud mot att störa fåglar eller skada deras häckningsplatser, oavsett var de befinner sig. Implementeringen av direktivet i svensk lagstiftning går, främst genom artskyddsförordningen, oftast betydligt längre än vad direktivet säger. Art- och habitatdirektivet behöver reformeras och anpassas efter regionala och nationella förutsättningar. Det måste i praktiken vara möjligt att ordna skydds- och licensjakt utan orimligt långa överklagandetider. Klassa om vargen från att vara strikt skyddad i EU till att bli förvaltningsbar Bilagorna till art- och habitatdirektivet måste få en ökad flexibilitet, så att rådande fakta, lokal hänsyn och forskning får större betydelse i beslutsunderlagen. Direktivets bilagor bör vara mer anpassade till naturens, viltets och dagens verklighet. Det skulle innebära att vargen flyttas från ett strikt skydd i bilagorna till att bli en förvaltningsbar art. Viltförvaltningsdelegationernas beslutsmässighet och sammansättning Sverige är ett stort land där olika landsändar hyser olika viltstammar. Just därför har beslutanderätt delegerats ned till länsstyrelserna, och viltförvaltningsdelegationer har inrättats i länen. Landet har exempelvis också delats upp i norra, mellersta och södra rovdjursförvaltningsområdet, där varje område har ett samverkansråd bestående av landshövdingarna. Vad gäller viltförvaltningsdelegationerna så har de ett övergripande ansvar i jakt och viltförvaltningen, med representation från politiken, intresse ­ organisationer, markägare med flera. Regeringen beslutade dock att förändra den ursprungliga sammansättningen genom att ge ytterligare mandat till miljö- och naturvårdsintresset och ekoturismen i förhållande till markägare och jägarintressen. Sverigedemokraterna anser att det är viktigt med en stark lokal och regional förankring vad gäller inflytande och beslutsgång bland de människor som lever och verkar där. Beslut om skydds- och licensjakt måste kunna verkställas redan i viltförvaltningsdelegationen, när gynnsam bevarandestatus uppnåtts för en viltstam och med hänsyn till ekonomiska intressen. Sammansättningen i delegationerna måste också återgå till den ursprungliga, där balansen mellan politiken, olika intressen, myndigheter med flera speglas bättre än i den ändrade sammansättning som regeringen verkställt. Rovdjur Sverigedemokraternas politik är att eftersträva minskade konflikter och problem mellan rovdjur och människor på landsbygden. Alla de stora rovdjuren måste förvaltas på ett ansvarsfullt sätt, och det sammantagna rovdjurstrycket måste hållas på rimliga nivåer i hela landet. Förvaltningen syftar till att hålla rovdjursstammarnas antal på en lämplig nivå eftersom alltför stora stammar i slutändan slår tillbaka mot rovdjuren själva. Koncentrationen av rovdjur är också besvärande i vissa delar av landet. Där det tidigare genom åren kunnat bedriva jakt, friluftsliv och djurhållning går det i många fall inte längre att känna den trygghets- och frihetskänsla som en gång upplevdes. Alltför ofta oroar sig lantbrukaren över sin jakthunds och sina tamdjurs säkerhet. Många barnfamiljer känner också oro över sina egna barns säkerhet utanför hemmet, både under lek och under väntan på skolskjuts. En levande landsbygd, med trygga människor och djur är också något som kan vara svårt att förena med närvaron av exempelvis flera vargrevir och en alltför stor björnstam i en kommun. Skyddsjakt och ersättning vid angrepp på tamboskap Skydds- och licensjakt på rovdjur måste fungera snabbt och effektivt, när hundar, får och annan tamboskap får sätta livet till, men också när oskygga rovdjur kommer alltför nära bebyggelse och människor. Begreppet skyddsjakt måste också vidgas och i högre grad användas i förebyggande syfte. I lika hög grad måste ersättningarna för drabbade djurägare ses över och sättas i relation till den verkliga ekonomiska skadan. Dessa åtgärder skulle mildra den upprörda stämning som råder i bygder där rovdjur gått till angrepp och öka acceptansen för de rovdjur som etablerat sig i bygden med omnejd. Skydda rennäringen från rovdjursangrepp När renhjordar angrips av rovdjur såsom järv, lo och björn, är ansökan om skyddsjakt den första åtgärden som vidtas. Problemet är dock att rovdjur skyddas av ”gynnsam bevarandestatus”, vilket gör att en ansökan långt ifrån alltid beviljas. Renägarna har rätt till rovdjursersättning, vilken utbetalas till samebyarna. Genom ersättningssystemet för rovdjursskador på rennäringen kompenseras samebyarna för förekomst av rovdjur och antalet föryngringar i renskötselområdet. Rovdjursersättningarna är ersättning för verkliga förluster av privat egendom. Det finns ett regelverk som reglerar rovdjurs ­ ersättningen och som är baserad på en beräknad kostnad för varje rovdjursart som dokumenterats inom området. Det är därför också viktigt med fungerande och rättvisande inventeringsresultat. Ingen renägare eller annan tamdjursägare ska behöva förlora slaktintäkter med mera på grund av alltför högt rovdjurstryck. Eftersom renbetesland redan hyser järv, lo, björn och kungsörn finns det inget utrymme för etablering av ytterligare predatorer om rennäringen överhuvud taget ska ges en chans att överleva. Ersättningarna för drabbade djurägare bör ses över och tydligare relateras till den verkliga ekonomiska skadan. Möjligheten att få till stånd skyddsjakt inom samebyarnas områden bör stärkas, liksom i andra delar av landet där koncentrationen av rovdjur drabbar människor, deras hundar, tamboskap och näringsverksamhet. När en ny rovdjurspolitik antogs av riksdagen i december 2013 beslutades också om målsättningen att rennäringen inte ska behöva tåla högre förluster än maximalt 10 procent av renhjorden. Det fördes dock inte in i lagstiftningen. För att denna viktiga näringsgren ska kunna bevaras behöver en högre ersättningsnivå för förlorade renar utredas, möjligheten till skyddsjakt stärkas och målsättningen att rennäringens förluster av renar inte ska behöva vara högre än 10 procent föras in i lagstiftningen. Vargrevir i renbetesland är inte förenligt med målsättningen om procentuell förlust. Björn och maximinivå Det räcker inte med en miniminivå för björnstammens storlek. En hållbar förvaltning bör också inbegripa en maximinivå, som garanterar att björnstammen inte får växa sig alltför stor. Flera konflikter med dödlig utgång för människor har blivit resultatet av att vi börjar få en alltför stor björnstam. Som tur är sker björnattacker sällan, men de sker. Vidare har ett flertal svåra tillbud skett med allvarliga skador som följd och i vissa fall med dödlig utgång. Därför ser vi att ett tak på 2 800 björnar bör införas, där avskjut ­ ningen ökas i de län som uppbär störst koncentration av björn och att stammens storlek sedan minskas successivt. Vargens bevarandestatus I vissa områden i västra Svealand och södra Norrland är koncentrationen av varg mycket hög. Vargstammen i vissa områden behöver förvaltas mer aktivt. Vargens referensvärde för en gynnsam bevarandestatus ska dock vara i enlighet med propositionen En hållbar rovdjurspolitiks nedre gräns för minsta livskraftiga population, vilket är 170 vargar, innan licensjakt kan komma på tal. Vargens maximinivå Naturvårdsverket rapporterade 2019 till EU att referensvärdet för varg är 300 individer. Statusen beskriver det tillstånd som ska uppnås för att en art eller naturtyp ska kunna finnas kvar långsiktigt. Naturvårdsverket frångick däremot det beslut som togs av riksdagen 2013 på ett intervall för vargarna om 170–270 individer. Naturvårdsverket åberopade för det nya referensvärdet ny forskning som myndigheten själv beställt. Riksdagsbeslutet 2013 om en hållbar rovdjurspolitik, inklusive det nämnda intervallet för gynnsam bevarandestatus av varg, grundades på omfattande forskning av det skandinaviska vargprojektet Skandulv. Projektet kom fram till att minsta livskraftiga population (MVP) för varg i hela Skandinavien var 100 individer. I och med att riksdagen antagit ett intervall om miniminivå för gynnsam bevarandestatus innan den kan anses jaktbar, skulle det även vara fördelaktigt med en maximinivå, ett tak, för att ha kontroll både nedåt och uppåt och för att få en mer förutsägbar förvaltning från år till år. Den övre gräns som riksdagen beslutat om skulle därför fungera alldeles utmärkt som tak. Med en nedre gräns på 170 och en övre gräns (taket) förslagsvis på 270 individer skulle vi mer effektivt kunna fastslå om det finns utrymme för licensjakt eller inte kommande jaktsäsong och slippa de eviga diskussionerna om huruvida det ska jagas varg eller inte. Det vore enklare, utifrån vinterns inventering, att avgöra och besluta om hur många vargar som får skjutas vid kommande vinters licensjakt. Finner inventeringen att beståndet ligger nära taket, ja, då finns ett utrymme för jakt. Finner inventeringen däremot att antalet vargar är närmare golvet än taket, ja, då bör det kanske inte utlysas jakt, om inte för stora koncentrationer skapar lokala bekymmer. Skulle stammen slutligen ha nått en numerär över taket, då ska Naturvårdsverket besluta om jakt ner mot mitten av intervallet 170–270. Idag stöder myndigheterna sig enbart på minsta antal för gynnsam bevarandestatus, men inte på högsta antal för vargstammen. En vargstam utan tak är en obegränsad vargstam, som skapar en ändlös debatt med onödiga konfliktytor. Den skadar dessutom förtroendet för svensk jakt- och viltvård. Älg- och kronviltsförvaltning Kronhjortsbeståndet har ökat, och kronhjortar har spridit sig till delar av Sverige som tidigare inte var deras utbredningsområde. Kronhjort har kommit både söderifrån och från vårt grannland i väst, vilket innebär en ny utmaning ur förvaltningssynpunkt. För att underlätta förvaltningen bör man ha samma förvaltnings- och skötselområden för både älg och kronvilt. Ändamålet med förvaltningen ska vara att vårda stammarna och samtidigt reducera skador på skogar och grödor samt minimera antalet trafikolyckor med våra största hjortdjur. Grundtanken med älgförvaltningsgrupperna var att öka dialogen mellan de berörda aktörerna i viltförvaltningen, för att öka det regionala samarbetet och inflytandet. Regional viltförvaltning Lantbrukare och jägare ska ges mer inflytande i de regionala förvaltningsplanerna för att skapa en mer decentraliserad och regional viltförvaltning. Det är därför viktigt att älgförvaltningens arbete utvärderas i syfte att säkerställa att det fungerar på ett effektivt sätt och med ett ökat regionalt inflytande och samförvaltning. Vildsvinsförvaltning Vildsvinsstammen växer på sina håll kraftigt i Sverige och är samtidigt ett vilt som är mödosamt att förvalta, eftersom det är ett nattaktivt och skyggt djur. På sina håll ger vildsvinen upphov till kostsamma skador på areella näringar, varför det finns goda skäl att förenkla förvaltningen genom att ha ett mer tillåtande regelverk gällande hjälpmedel. Fler hjälpmedel, utan byråkratiskt besvärliga dispenser, har nu tillåtits, exempelvis viltkameror och mörkersikte. Det är ett stort steg på vägen. För att effektivisera skyddsjakten på vildsvin måste den även få bedrivas när det anses behövligt för att förhindra skada i jordbruket. Det innebär att skyddsjakt även får bedrivas på annan del av fastigheten än där skada kan uppkomma. En god vildsvinsförvaltning måste ske i samförstånd med jägarkåren. Ripjakt Regeringen beslutade den 6 maj 2021 om nya tider för jakt som regleras i jaktförordningen. Beslutet möttes av skarp kritik och fick regeringen att backa om jakttidernas slutdatum i Norrbottens och Västerbottens län. De nu beslutade jakttiderna gäller från den 15 juli 2021. Jakttiderna är centrala verktyg i arbetet med att förvalta vilt, och hur de utformas påverkar och engagerar många. Fram till i år har det varit tillåtet att jaga ripa ovanför lappmarksgränsen, fram till den 15 mars i hela Norrbotten och Västerbotten och till den sista februari i Jämtland. Regeringens nya beslut innebär att ripjakten kommer att avslutas den 28 (29) februari i Älvdalens kommun och i Jämtlands län och den 15 mars ovan lappmarks ­ gränsen i Västerbottens och i Norrbottens län. Jaktslutet i resten av Västerbottens, Norrbottens och Dalarnas län kommer att vara den 15 februari. Allmän jakt på ripa kommer även i fortsättningen att vara tillåten i Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, med samma jakttid som tidigare år, det vill säga från den 25 augusti till den 15 november. Alla som bor i norra Sverige vet att fram till och med februari är förhållandena sådana att det i praktiken är omöjligt att jaga på fjället och att detta i praktiken innebär att vinterjakten på ripa försvåras eller helt omöjliggörs. Sverigedemokraterna anser därför att det bör vara ett senare slutdatum för ripjakten i vidsträckta Norrbotten och Västerbotten. Ripjakt bör vara tillåten fram till och med den sista mars. Vi anser också att slutdatumet bör senareläggas över hela ripans utbredningsområde i den resterande fjällvärlden och att det därför ska vara tillåtet att jaga ripa till den 15 mars i Jämtlands och Dalarnas län. Skyddsjakt på trana och svan Tranorna lever i livslånga parrelationer och båda föräldrarna tar hand om ungarna i flera månader tills de kan flyga. Svanen är också trogen sin partner livet ut och paret återvänder ofta år efter år till sitt gamla revir. Därför är det tveksamt att jakt på enskilds initiativ skulle vara försvarbart. Skyddsjakt ska liksom tidigare kunna beviljas av länsstyrelsen efter ansökan eller utföras på länsstyrelsens initiativ. Jakttid på korp och morkulla Korpen har i dag ökat rejält i antal och är en stor predator på småvilt såsom fält- och skogsfågel, änder och harar. Den orsakar även skador inom tamdjursskötseln, framför allt vid fårens lamning. Därför bör det införas allmän jakt på korp från den 1 augusti till 31 december. Morkullejakten vid midsommar är en starkt förankrad jakttradition i Sverige, men den togs bort vid EU-inträdet, till ingen nytta alls, eftersom det har visat sig att jakten inte påverkar artens bestånd. Morkullan kan inte anses tillhöra en särskilt skyddsvärd art som skulle kräva extraordinära insatser. I dag är det tyvärr EU-regler som styr jakten på dessa arter, men regeringen ska aktivt jobba för att få tillbaka den tidigare jakttiden på korp och morkulla. Skarven, människan och landskapet Skarven utgör en i Sverige ansenligt stor population med många häckande par, och den ökade förekomsten påverkar fiskbestånden negativt, skapar sanitär olägenhet för friluftslivet och reducerar skog och natur till döda områden där fåglarna häckar. Skarven förekommer inte enbart i kustbandet, utan även vid sjöar i inlandet. I den svenska skärgården ses skarven som en av de talrikaste fågelarterna. Den förekommer i stora delar av världen och är långt ifrån utrotningshotad. En allmän jakttid på skarv vore bra ur förvaltningssynpunkt och även ur ett naturvårdande perspektiv. Här sätter dock EU:s fågeldirektiv stopp för jakt, vilket är fel. Regeringen bör aktivt arbeta gentemot EU för en förändring av artlistorna och av direktiven i sin helhet för att flytta besluten tillbaka till medlemsländerna. Utökad skyddsjakt genom oljering och prickning av skarvägg Skyddsjakt är absolut nödvändig för att reducera de kraftigt växande skarvpopula ­ tionerna, men skarven har visat sig vara mycket svårskjuten i praktiken eftersom skyddsjakten kräver både bemannad båt med förare samt skytt för att hantera skjutna fåglar. Risken för skadeskjutning är dessutom stor och en skadad skarv som regelbundet dyker ned under ytan blir mycket svår att få tag på. Nuvarande skyddsjakt måste vara kvar, men den behöver samtidigt utökas med effektivare metoder för att göra skillnad. Sammantaget behöver siffrorna mångdubblas, vilket kan möjliggöras med mer gångbara metoder än att försöka skjuta prick. De effektivaste skyddsjaktsåtgärderna har i stället visat sig vara oljering av skarvägg. Detta är en selektiv och beprövad metod, som utförs under en säker period efter äggläggningens början, och bedöms både vara lämplig och skonsam. Den utgör samtidigt en kontrollerad bas för adaptiv förvaltning. Oljeringen innebär att man doppar äggen i paraffinolja, vilket leder till att embryot inte får luft och dör inne i ägget. När man oljerar ägg lämnar man ett ägg per bo obehandlat. Detta för att skarvarna lägger nya ägg om de inte får någon unge från kullen. Däremot nöjer de sig med en. En annan metod för att behandla ägg är prickning, där en tunn nål sticks genom ägget för att avstanna embryoutvecklingen. Regeringen bör återkomma med förslag på hur den utökade skyddsjakten och beskrivna tillämpningen kan verkställas. Säl, fiskenäring och licensjakt I Sverige finns tre sälarter: gråsälen i Östersjön, knubbsälen på västkusten och i södra Östersjön och vikaren framför allt i Bottenviken. De senaste åren har antalet sälar ökat utmed Sveriges kustlinje, och de vållar allvarliga skador för kustfisket. Regeringen har nu ändrat i jaktförordningen, vilket möjliggör licensjakt på gråsäl. En licensjakt bör även möjliggöras för jakt på knubbsäl och vikare, eftersom dessas skador på fångster och fiskeredskap är likartade dem som gråsälen åsamkar. En licensjakt på liknande sätt som dagens regionala skyddsjakt skulle inte hota sälbestånden. Snarare kan detta vara ett sätt att minska konflikten mellan sälarna och fiskenäringen, som känner av ökade skador på fiskeredskap och fångster. Kustfisket är en näringsgren med gamla anor som är viktig att bevara. Ersättning för sälavskjutning I dag är det enbart tillåtet att skjuta säl vid skyddsjakt. Dels krävs ett tillstånd som kostar pengar, dels krävs det kännedom om var den får skjutas. Dessutom är båtinnehav ett måste, och det tunga djuret, vars kött och skinn inte får säljas, måste omhändertas. Sälen är därutöver ett djur som är svårjagat. För att öka incitamenten att överhuvudtaget kunna nå upp till de kvoter som tilldelats vid skyddsjakt behöver en ersättning införas till säljägare. På liknande sätt skulle ersättning kunna utgå vid den licensjakt på gråsäl som nu möjliggjorts av regeringen. Därmed skulle också risken för tjuvjakt och skadeskjutna djur kunna minskas. Jakt- och viltvårdsuppdraget Svenska Jägareförbundet har sedan 1938 haft ett allmänt uppdrag att sköta delar av jakt och viltvården i Sverige, det vill säga ända fram till januari 2021, då regeringen beslutade att vissa delar av uppdraget ska upphandlas. Förbundet har en ovärderlig kompetens med hög trovärdighet och med starka band med jägarkåren. Jakt- och viltvårdsuppdragets betydelse för jakt och viltvården i Sverige kan inte överskattas. Vi ser det därför som olyckligt att Naturvårdsverket kan ta undan en del av medlen i fonden för att kunna dela ut till andra organisationer. Sverigedemokraterna anser att jägarnas jaktkortsavgift ska fortsätta att oavkortat gå in i Viltvårdsfonden och sedan delas ut till olika former av verksamhet som har med jakten att göra. För att skapa en bättre långsiktighet för viltförvaltningen, vill vi att besluten om medel ur viltvårds ­ fonden ska gälla för tre år i taget. Bidrag till miljöorganisationer Det finns exempel på hur miljöorganisationer får bidrag för att aktivt motverka myndighetsbeslut. Detta menar Sverigedemokraterna är en orimlig ordning. Naturskyddsföreningen får årligen ett bidrag från Naturvårdsverket för att processa om vargjakt i domstol och för att driva frågan i EU. Denna utbetalning ska upphöra genom att regeringen ger direktiv om detta till Naturvårdsverket. Miljöorganisationers talerätt i viltfrågor Enligt 16 kap. 13 § miljöbalken ges ideella föreningar, om de uppfyller lagens kriterier, rätt att överklaga vissa domar och beslut kopplade till miljöbalken. Dessa föreningar är vanligtvis ideologiskt burna och kan ha en väldigt tydlig slagsida i en viss ideologisk riktning. Därför är lagen problematisk i sin utformning och påverkar i allra högsta grad möjligheterna att bedriva en sund viltvård. Att kunna överklaga myndighetsbeslut är självklart i ett rättssäkert samhälle. Lika viktigt och självklart borde det vara att de som är berörda och drabbade ska ha talerätt. Talerätten borde rimligen ge större inflytande för berörd landsbygdsbefolkning och lokala föreningar, näringar och byalag. Det är dessa som berörs av problematik och myndighetsbeslut och som har naturlig och historisk förankring i den bygd där problematiken finns. I dag får näst intill hemliga sällskap som inte har den minsta förankring i dessa bygder och områden ändå överklaga jaktbeslut. Nuvarande regelverk är minst sagt uppseendeväckande. Regeringen måste här se över lagstiftningen så att miljö ­ organisationernas rätt blir mer restriktiv. Det är uppseendeväckande att en organisation som har totalt 100 medlemmar i hela Sverige ska tillerkännas talerätt och därmed kunna överklaga och stoppa beslut var som helst och där de aldrig någonsin har satt sin fot. De enda som direkt berörs är lokalbefolkningen. Organisationer som har sitt säte i någon storstad och som agerar miljöorganisation på sociala medier ges rätten att obstruera och styra svensk jakt- och viltpolitik. Det är en orimlig ordning. Nuvarande regelverk kring talerättens utformning behöver ändras när det gäller kvalifikationer för att kunna överklaga. Regeringen måste både ändra på organisationskraven för rätten att överklaga beslut om skydds- och licensjakt och utreda konsekvenserna av lagstiftningen samt återkomma med förslag på hur lagstiftning och tillämpning kan förbättras. Århuskonventionen reglerar bland annat vilka som kan överklaga olika myndighetsbeslut och domslut inom miljöområdet. Det är viktigt att kraven skärps på de som ska ha rätt att överklaga myndighetsbeslut och att de därför ska vara direkt berörda av ett sådant beslut. Vi har alltför länge fått uppleva en rättegångscirkus när det gäller framför allt beslut om jakt på stora rovdjur. Samma rätt till jakt och fiske för alla bofasta Staten har under senare år gett renägare ensamrätt till älgjakt på allt större marker, på andra ortsbors bekostnad. Stora delar av det så kallade renbetesområdet har historiskt tillhört och/eller nyttjats av fjällbönder, vilket gör ett ensidigt gynnande av renskötare orimligt. Älgjakten är och har historiskt varit minst lika viktig för den övriga befolkningens försörjning som för renägarnas. Sverige bör se över och ändra det system som på flera områden och i allt högre utsträckning gynnar renägarsamer, på den övriga lokalbefolkningens bekostnad. En början är att ge alla bofasta samma rättigheter till jakt (älgjakt) och fiske. Alla som bor på statlig mark, där renskötsel är tillåten ska ha samma rättigheter till jakt och fiske oavsett näringstillhörighet och etnisk tillhörighet. Den dubbelregistrering vid jakt, där flera jaktlag jagar samtidigt inom ett område, behöver vidare utredas och ändras. Den är livsfarlig och skapar dessutom många onödiga konflikter. Pågående översynen av rennäringslagen kopplat till domen mellan staten och Girjas sameby Rennäringslagen innebär att medlemmar i samebyar får jaga och fiska på de områden som samebyarna använder ovanför odlingsgränsen, men lagen innehåller även bestämmelser om att varken sameby eller medlemmarna i sameby får upplåta jakt och fiske till andra. I stället är det som regel staten, via länsstyrelserna, som beslutar om sådana upplåtelser och även medger jakt och fiske till andra intresserade. Regleringen har sett ut på i princip samma sätt sedan den första renbeteslagen kom till 1886. Girjasdomen innebär en brytning mot dessa principer. Domen innebär att Girjas sameby inte bara ges rätt att upplåta jakt och fiske, utan en exklusiv sådan rätt. Girjasdomen kan i förlängningen komma att ändra förhållandena även beträffande andra samebyar, eftersom den konstaterar att även om rennäringslagen inte ger en sameby rätt att upplåta jakt och fiske ska urminnes hävd efter hänsyn till viss beviljad bevislättnad tala för att en sameby ska ha denna rätt. Domen innebär därför att rennäringslagen behöver ses över. Regeringen meddelade genom minister Amanda Lind efter domen 2019, att den avser att initiera en utredning av domens konsekvenser. Som en konsekvens av detta har en parlamentariskt sammansatt utredning påbörjat sitt arbete. Vår utgångspunkt i översynen av rennäringslagen är att alla svenska medborgare ska ha samma tillgång till vårt gemensamma land. Vilt som mat Tillgängligheten behöver ökas för att fler ska få möjlighet att äta viltkött. En ökad kunskap om vilt som livsmedel är ett steg i rätt riktning för att kunna marknadsföra viltkött som hälsosam mat. Viltet har stor potential att nå fler konsumenter om man lyckas förändra attityderna kring jakt och viltkött. Att äta vilt ska kunna vara en självklarhet och inte, som i dag, ett exotiskt inslag. Regeringen bör inleda arbetet med att förändra attityderna och marknadsföra vilt som en resurs. Förenkla vilthanteringen och försäljningen av vildsvinskött Den största utmaningen för företagarna inom viltnäringen är det komplicerade regelverk som gäller för att hantera produkten. Reglerna för vilthantering måste underlättas för att få ut viltköttet i handeln. Regeringen har nu agerat och arbetar med förenklade regler för småskalig försäljning av vildsvinskött direkt till konsumenter. Det är viktigt med åtgärder kring försäljning av vildsvinskött, som behöver underlättas genom att reglerna för distribution revideras så att jägarna själva kan sälja sitt byte efter godkänd trikinprovtagning. Detta i stället för som i dag, då vildsvinet måste ha passerat en vilthanteringsanläggning innan det kan säljas vidare eller bortskänkas. Regeringens initiativ är lovvärt och ett steg på vägen för att uppmuntra till jakt och bidra till bättre kontroll av den snabbt växande vildsvinsstammen. Men det behövs en än större avskjutning än den som pågående förändringar kan förväntas leda till. Vildsvin är ett klövvilt som har allmän jakttid. Det innebär att ett obegränsat antal djur får fällas under angiven jakttid. För att på riktigt skapa incitament för jakt och försäljning av köttet ska jägare som gått en särskild utbildning under ett år få leverera högst 20 oavhudade vildsvin och kött från 20 vildsvin direkt till konsument. Alla jägare ska under ett år få lämna ett obegränsat antal oavhudade vildsvin till livsmedelsbutiker och restauranger, och med speciell utbildning kunna sälja kött från ett obegränsat antal djur för att på så sätt kunna öka vildsvinsjakten och få ut mer kött på marknaden. Intensifiera bekämpningen av invasiva arter Arbetet mot invasiva arter i Sverige måste intensifieras. De nya djuren i den svenska faunan hotar den ekologiska balansen i naturen och jakten på dessa djur måste effektiviseras och förhindra snabb ökning och spridning ute i landet. Det handlar inte bara om mårdhund, som varit i ropet de senaste åren, och där Mårdhundsprojektet varit ett lovvärt initiativ, utan det handlar också om bisam, olika arter av ekorrar, tvättbjörn, några gäss och änder med flera. Det kan få allvarliga följder för vår naturliga fauna i Sverige om inte kraftfulla åtgärder sätts in mot nya och invasiva arters spridning. Sverigedemokraterna vill se större, snabbare och effektivare övervakning och bekämpning för att radera ut hotet från nya och invasiva arter mot den biologiska mångfalden. Viltkött är klimatsmart Viltkött innehåller många mineraler och är klimatsmart mat. Djuren betar i naturen, utan att ha transporterats. Köttet är magert och proteinrikt. Viltkött är fritt från antibiotika och andra främmande tillsatser och är det mest miljövänliga kött vi kan äta. Vilda djur föds fria, lever fria i naturen och väljer själva vad de äter. Dessa djurs kött är ekologiskt i ordets rätta bemärkelse. Regeringen bör verka för att förmå kommunerna att köpa in och servera viltkött i skolor och på äldreboenden. Jaktsabotage Det förekommer att jägare utsätts för förföljelse, hot och misshandel. Jakttorn förstörs och aktivister agerar medvetet för att störa ut jakt och förhindra myndighetsbeslut om skydds- och licensjakt. Idag finns ingen specifik brottsrubricering för jaktsabotage. En sådan bör införas. Den kriminaliserade gärningen bör omfatta sabotage av jakt, oaktat motiv. En intern försvårande omständighet bör vara om gärningen begåtts som aktivism. Straffskalan bör, enligt fransk modell, omfatta fängelse. Martin Kinnunen (SD) Staffan Eklöf (SD) Elsa Widding (SD) Beatrice Timgren (SD) Björn Tidland (SD) Mats Nordberg (SD) === HC021369: Svenskt fiske och vattenbruk === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc021369 Motion till riksdagen 2024/25:1369 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) Svenskt fiske och vattenbruk Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka medvetenheten hos och informera fartygs- och båtägare om att underhålla motorer och propellrar för att minska buller i våra hav och skydda den marina miljön och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka åtgärder för att rädda torskbeståndet, inklusive kraftig reglering och eventuellt tillfälliga stopp för fiske i vissa områden, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kvoterna i Östersjön och andra vatten ska anpassas till vad vetenskapen anser vara försvarbart och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en fortsatt minskning av fångstkvoterna för sill/strömming jämfört med förra årets kvoter, och då specifikt för östra Östersjön och Stockholms skärgård, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på EU-nivå verka för begränsningar av storskalig trålning i Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gynna kustnära fiske och verka för mindre bottentrålning i kustområden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att utvärdera möjligheterna att öka incitamenten att använda selektiva redskap och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka utbildning av och information till fiskare om negativa konsekvenser av bifångst och vikten av hållbart fiske och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra metoder för att minska utkast och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta registrering av upptagna kvoter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur fiske för humankonsumtion kan prioriteras i Östersjön och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att svenska fiskare behandlas på lika villkor genom att utforma en rättvis och enhetlig implementering av EU-lagstiftning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla reglerna för överlåtelser av fiskerätter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra tidsgränserna för fiskekvoter mer flexibla och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utökning av effektiva metoder mot skarv såsom oljering och prickning av ägg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att införa licensjakt på skarv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom EU påverka för att allmän jakt på skarv möjliggörs och för att uppdatera fågeldirektivet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom EU påverka för att uppdatera fågeldirektivet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förvaltningen av skarv måste ske i bättre samverkan mellan länsstyrelser och Havs- och vattenmyndigheten för att den ska vara likvärdig i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa ersättning för att öka incitamenten att jaga skarv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa licensjakt på vikare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka inom EU för upphävandet av förbudet mot försäljning av produkter från säl och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ersättning för sälavskjutning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla regelverket för fiskelicenser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utveckling av passiva redskap vid fiske och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att minska övergivna fiskenät och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta och möjliggöra generationsskiften genom överlåtande av fiskelicenser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att utöka utnyttjandet av kustkvoterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fiskare ska ta ett större ansvar för förlorade fiskeredskap och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att mer forskning för att utveckla nya material som kan brytas ned i havet bör tas fram för att minska risken för att djur fastnar i övergivna fiskeredskap, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka kontrollen av högriskländer för att säkerställa efterlevnad av EU:s fiskeregelverk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att intensifiera de fysiska kontrollerna av importörer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur man ytterligare kan effektivisera fiskekontrollerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa och öka självförsörjningsgraden samt öka sysselsättningen inom svenskt vattenbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att modernisera miljöbalken då nuvarande lagstiftning och regleringar hindrar utveckling och förnyelse samt bromsar initiativ om att ta fram nya, mindre miljöpåverkande odlingstekniker samt odling av nya arter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda omklassning av vattenbruk till areell näring och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över tillståndsprocessen för fiskodling så att den går lättare och fortare och så att giltighetstiden för tillstånd kan förlängas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reducera den administrativa bördan för vattenbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta ytterligare åtgärder för att underlätta utvecklingen av vattenbruket och skyndsamt se över regelverket för att öka graden av vattenbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i sitt arbete bör verka för en välplanerad och forskningsbaserad strategi för att minimera eventuella negativa effekter av fiskutsättningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utsättningar av fisk bör ske i bevarandesyfte för att stödja hotade eller återintroducera redan hotade bestånd och undvika överdrivna utsättningar som kan skada befintliga fiskpopulationer och ekosystem, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om regler för fisketurism, liknande de i Norge och Island, bör införas i Sverige, såsom krav på fiskekort och rapportering av fångster, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda gränsen mellan fritidsfiske och yrkesfiske samt vilka regler som behöver införas för att säkerställa att fisket bedrivs på ett hållbart sätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja samarbete mellan olika aktörer och sektorer för att främja fisketurismen, skapa nya arbetstillfällen och samtidigt se till att fisket bedrivs på ett hållbart sätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra miljöförbättrande åtgärder för sportfisket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att intensifiera arbetet med förbättrade vandringsleder för fisk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra överlåtelser av ålfisketillstånd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla fler upp- och nedströmspassager för ål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda andra alternativa lösningar till ålutsättning för att gynna ålen, för att främja ändamålsenliga aktiviteter och för att utvärdera metoder som gynnar ålens bestånd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja byggandet av fisktrappor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillbakavisa EU-kommissionens förslag om ett totalt ålfiskestopp i Östersjön och i stället reglera ålfisket i de vatten som berörs och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en återgång till nio centimeter som minimimåttet för fångade flodkräftor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över i vilken omfattning det är möjligt att förhindra import av produkter från haj, och då i synnerhet vad avser hotade hajarter, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Fiske är en viktig och traditionell svensk industri som genererar arbetstillfällen och tillhandahåller en viktig livsmedelskälla. Trots en minskning av antalet professionella svenska fiskare fortsätter fisket att erbjuda sysselsättning inom livsmedelsindustrin. Sillen/strömmingen är en avgörande fisk i Östersjöns ekosystem, som tillhandahåller mat till andra fiskar och djur, och är viktig för det svenska fisket. Sammanbrottet av torskbeståndet på grund av överfiske och miljöförändringar har påverkat hela eko ­ systemet. För att skydda sillen och återställa torskbeståndet i Östersjön krävs åtgärder som fiskeribegränsningar, habitatåterställning, övervakning av fiskpopulationer och minskning av miljöpåverkan. Sveriges fiskelagstiftning har varit underställd EU:s gemensamma fiskeripolitik sedan 1995, men nationell lagstiftning kan komplettera den. Fiske har alltid varit en viktig källa till mat och sysselsättning i Sverige, där västkusten och Östersjöområdet visar de största skillnaderna i fiskemönster. Västkusten har rikare fiskeresurser, vilket möjliggör en mer professionell fiskeindustri, medan Östersjöområdet har en säsongs ­ mässig fiskeindustri som främst är baserad på specifika fångster. Fiskförädling och konservering koncentreras i Bohuslän och är betydande arbetsgivare i området. Det är avgörande att bevara och skydda fiskbestånden och den marina miljön. Prioritera svenskfångad och hållbart certifierad fisk Att prioritera svenskfångad fisk kan ha flera fördelar. Genom att välja att köpa fisk som har fångats i svenska vatten, kan man bidra till att stödja den svenska fiskeindustrin och den lokala ekonomin. Trots att det fortfarande finns brister även i Sverige så är svenskt fiske hårt reglerat jämfört med många andra länder. Dessutom kan det vara ett sätt att minska transport- och klimatpåverkan, eftersom fisk som fiskas lokalt inte behöver transporteras långa sträckor för att nå konsumenten. Det är viktigt att komma ihåg att fiske påverkar ekosystemen i våra vatten, och att överfiskning och hotade fiskbestånd är ett allvarligt problem. Därför är det viktigt att, oavsett ursprung, välja fisk som kommer från hållbart förvaltade bestånd. Genom att välja fisk som är märkt med certifieringar som bekräftar att fisket har bedrivits på ett hållbart sätt, kan man bidra till att skydda fiskbestånden och bevara den marina miljön. Bullerpåverkan Buller påverkar många organismer, inklusive fiskar som är känsliga för tryck och vibrationer. Östersjön är hem för över 80 fiskarter, och det har börjat undersökas hur de påverkas av ljud. I vatten sprider sig ljud mycket snabbt, och det finns många onaturliga ljudkällor som kan påverka fiskar, som till exempel pålning och ekolod. Pålning kan pågå under lång tid, till exempel vid byggnation av vindkraftverk ute till havs. Kontinuer ­ liga ljudkällor som havsbaserad vindkraft, båtar och fartyg påverkar också fiskar och andra marina djur. Ljudspridning i vatten påverkas av olika faktorer, som salthalt, temperatur och typ av botten. Fiskar kan få svårt att kommunicera på grund av buller, och det kan påverka deras beteende och hälsa. Exempel på fiskar vars kommunikation som forskare vet påverkas negativt av bullerpåverkan är torsk och tumlare. Det är viktigt att stödja forskning för att förstå hur buller påverkar fiskar och andra marina djur. Det finns få studier på hur olika fiskarter påverkas på en populationsnivå men det finns tydligt negativ påverkan på individnivå. Dessutom bör man öka medveten ­ heten och informera fartygs- och båtägare om att underhålla motorer och propellrar för att minska buller i våra hav och skydda den marina miljön. Det är också viktigt att fortsätta arbeta inom det marina EU-direktivet (decision 2017/848). Vetenskap och forskningens rekommendationer Torskbeståndet i Östersjön befinner sig i en mycket allvarlig situation, särskilt det östra beståndet öster om Bornholm. Detta betyder att fisket behöver regleras på ett mycket strängt sätt, vilket redan sker. Riktat fiske på torsk i Östersjön är inte tillåtet, utan fiske är endast tillåtet som bifångst. Även om det finns begränsade kvoter för fiske av torsk, tas inte ens dessa upp på grund av att kvarvarande torsk har så liten storlek. För att rädda torskbeståndet måste starka åtgärder vidtas, inklusive kraftig reglering och eventuellt tillfälliga stopp av fiske i vissa områden. Dessa åtgärder bör dock inte beslutas genom en omröstning i riksdagen. Frågan om när dessa stopp ska hävas är också komplex, eftersom situationen kan variera mellan olika bestånd. Kvoterna för fiske av torsk bör anpassas till vad vetenskapen anser vara hållbart, vilket kan innebära tillfälliga stopp av fiske i vissa områden. Det är av största vikt att rätt kompetens finns tillgänglig för att reglera vilka restriktioner som behöver införas och hur länge de behöver vara i kraft. Svensk fiskepolitik bör grundas på rekommendationer från forskningen. Större hänsyn till ålders- och storleksfördelning vid kvotsättning Att ta hänsyn till ålders- och storleksfördelning av fisk när nya kvoter sätts skulle göra det möjligt att fokusera på att bevara fiskbeståndet på ett mer hållbart sätt. Genom att bevara en hälsosam ålders- och storleksfördelning kan man säkerställa att fiskpopula ­ tionen är hållbar och att det finns tillräckligt med reproduktivt mogen fisk för att bevara beståndet på lång sikt. Enbart att räkna på biomassa kan leda till överfiske och en obalans i fiskpopulationen där det finns för mycket ung och undermålig fisk och för lite mogen fisk. Detta kan leda till en minskad reproduktion och därmed minskad tillväxt av fiskbeståndet, vilket i sin tur kan leda till en minskning av fångsten och fiskeindustrin på lång sikt. En av de största utmaningarna med att ta hänsyn till ålders- och storleksfördelning av fisk när nya kvoter sätts är bristen på data och kunskap om fiskpopulationen. Det krävs en omfattande övervakning och insamling av data om fiskbeståndet för att kunna fast ­ ställa ålders- och storleksfördelningen av fisk på ett tillförlitligt sätt. Detta kan vara kostsamt och tidskrävande och kan kräva samarbete mellan olika aktörer och länder. Därför föreslår Sverigedemokraterna att se över hur miljöövervakningen skulle kunna öka på ett kostnadseffektivt sätt. En annan utmaning är att det kan vara svårt att få till enighet kring hur ålders- och storleksfördelning ska påverka kvoterna. Det kan finnas olika intressen och åsikter om hur fisket ska regleras, vilket kan göra det svårt att enas om en gemensam strategi för att bevara fiskbeståndet. Trots dessa utmaningar kan det vara en fördel att ta hänsyn till ålders- och storleks ­ fördelning av fisk när nya kvoter sätts för att bevara fiskpopulationen på ett hållbart sätt. Det är viktigt att fiska på ett hållbart sätt för att säkerställa en långsiktig och hållbar fiske ­ industri, både för miljöns skull och för att upprätthålla en viktig källa till försörjning och näring för människor. Minska kvoterna av strömming ytterligare i centrala Östersjön När det gäller strömmingsfiske i centrala Östersjön, står yrkesfisket inför stora utmaningar på grund av minskningen av sill-/strömmingsbestånden sedan 1970- och 1980-talen. För att säkerställa strömmingsbeståndets återhämtning är det nödvändigt att minska kvoterna ytterligare i centrala Östersjön. EU-kommissionens förslag om 2023 års fångstkvoter innebär en minskning på 28 procent jämfört med fiskekvoterna 2022 i norra Östersjön, men en ökning på 32 procent i centrala Östersjön enligt riksdagens utredningstjänst. Sverigedemokraterna stöder en fortsatt minskning av fångstkvoterna för sill/strömming i centrala Östersjön utifrån förra årets kvoter. Detta är viktigt för att återhämta strömmingsbeståndet och säkerställa ekosystemets struktur och funktion i Östersjön. Stöd utflyttad trålgräns Östersjön lider av överfiske från industrifisket, vilket dränerar havet på sill och strömming i stor skala. Majoriteten av den fångade fisken används som djurfoder, och detta har blivit ett allvarligt problem för Östersjöns ekosystem. Riksdagen klubbade 2021 ett utskottsförslag som stöds av Sverigedemokraterna om att temporärt utöka trålgränserna för större fartyg från 4 till 24 nautiska mil. Sverigedemokraterna välkomnar regeringens arbete för att verkställa detta beslut och vill se att trålgränsen faktiskt flyttas ut så snart som möjligt. Det är dock viktigt att utformningen av trål ­ gränsens förflyttning gör det möjligt att utvärdera effekterna på biomassa och fisk ­ bestånd. Detta är avgörande för att öka kunskapen om hur man på sikt kan skydda Östersjöns sill- och strömmingsbestånd samt stödja det småskaliga traditionella kustfisket. Industritrålare har en tendens att fånga all sill och strömming i ett mindre område, vilket påverkar de småskaliga yrkesfiskarna och skärgårdslivet negativt. Detta har blivit ett stort problem i och runt Stockholms skärgård. Det är viktigt att hålla det småskaliga fisket levande, eftersom det ger en rad ekonomiska och kulturella fördelar för kust ­ samhällena, inklusive hamnar och rökerier. Det är olyckligt att några få industritrålare tillåts få fri tillgång till fisken, på bekostnad av det småskaliga fisket och de svenska kustsamhällena. Att tillåta de största trålarna att ta all fisk, som i Östersjön, skapar minimala ekonomiska fördelar och ytterst få arbetstillfällen. Flytten av trålgränsen för storskaligt trålfiske kan ge den småskaliga fiskeindustrin en bättre möjlighet att överleva och utveckla sig som den anrika näring den är. Detta kommer att stärka yrkeskunskapen inom fisket och göra det möjligt för nästa generation att ta vid. Det inre vattnet och territorialhavet utgör Sveriges sjöterritorium, där vi har full suveränitet och därmed en möjlighet att förvalta fiskeresurserna på ett hållbart sätt. Enligt Havets Marin strategi för Nordsjön och Östersjön 2018–2023, genererar marin turism längs den svenska Östersjökusten ett förädlingsvärde på 15 miljarder kronor och sysselsätter 32 000 människor. Förbjud storskalig trålning i Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken Att förbjuda allt industrifiske i Östersjön kan vara mycket svårt att genomföra, men genom att införa ett förbud mot storskalig trålning i Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken, kan Sverige och Finland tillsammans arbeta för att skydda fiskbestånden och stödja den lokala fiskenäringen. Detta förslag skulle kunna drivas av Sverige och Finland i samarbete med Danmark, och genom att samarbeta kan de försöka få igenom en förändring hos EU-kommissionen. Fisket har inte bara en ekonomisk betydelse utan också en kulturhistorisk och social betydelse. Det är en del av kust-, hamn- och skärgårdssamhällenas identitet och arv. En levande och hållbar fiskerinäring är därför avgörande för att bevara dessa samhällen och deras unika karaktär. En av de stora fördelarna med småskaligt fiske är att det skapar arbetstillfällen och främjar företagande i små lokalsamhällen, vilket bidrar till att upprätthålla livskraftiga samhällen på landsbygden och i skärgården. Fisket är också viktigt för besöksnäringen då det bidrar till att locka turister till området. Det är dock viktigt att notera att det kan vara svårt att införa ett totalt förbud mot industrifiske i Östersjön på grund av potentiella negativa konsekvenser för vissa områden och arter. Genom att begränsa storskalig trålning i utvalda områden kan man dock minska miljöskadorna och skydda fiskbestånden. Gynna kustnära fiske, verka för mindre bottentrålning i kustområden Det ska vara möjligt att bedriva såväl storskaligt som småskaligt yrkesfiske i Sverige, även om det slutligen är den enskilda entreprenören som väljer typ av båt, redskap och hamn att landa sin fångst i. Det är Sverigedemokraternas målsättning att bevara och utveckla ett flertal hamnar utmed hela Sveriges kust, där fisk kan landas och tas om hand av lokal livsmedelsindustri. Ett aktivt fiske med livskraftiga fiskeentreprenörer skapar levande kustsamhällen längs våra svenska kuster, vilket skapar jobb och därmed liv i skärgården. Det finns skilda uppfattningar om bottentrålning, men många aktörer hävdar att bottentrålning skadar de marina ekosystemen. Det bör därför utredas hur bottentrålning i kustnära områden kan minska, till förmån för mer selektivt fiske, utan att branschen drabbas. Det är dock inte sverigedemokratisk politik att radera ut en hel bransch genom förbud eller alltför långtgående regleringar. Öka användningen av selektiva redskap För att minska bifångsterna och förbättra hållbarheten i fiskeindustrin är det viktigt att fiskare använder selektiva redskap som endast fångar önskade fiskarter. Tyvärr finns det idag inte tillräckligt med incitament för fiskare att använda sådana redskap, eftersom bifångsterna ofta genererar extra intäkter. Det är därför viktigt att undersöka hur man kan öka incitamenten för fiskare att använda selektiva redskap. Sverigedemokraterna föreslår att en utredning tillsätts för att utvärdera möjligheterna att öka incitamenten att använda selektiva redskap. En sådan utredning kan till exempel titta på ekonomiska styrmedel som kan belöna fiskare som använder selektiva redskap eller straffa dem som använder icke selektiva redskap. Utredningen kan också under ­ söka hur tekniska lösningar och nya redskap kan bidra till att minska bifångsterna. En annan viktig faktor att överväga är utbildning och information till fiskare om de negativa konsekvenserna av bifångst. Genom att öka medvetenheten om vikten av hållbart fiske och de positiva effekterna av selektiva redskap kan fiskare motiveras att använda dessa redskap. Utbildning kan också ge fiskare de nödvändiga färdigheterna och kunskaperna för att kunna hantera selektiva redskap på rätt sätt. Genom att öka användningen av selektiva redskap kan fiskeindustrin bli mer hållbar och samtidigt bevara fiskbestånden för framtida generationer. En utredning om hur man kan öka användningen av selektiva redskap är därför ett viktigt steg mot en mer hållbar fiskeindustri. Landningsskyldighet och utkast Landningsskyldighet är en regel som innebär att all fisk som fångas och har en kvot inom EU ska tas ombord och landas. Detta gäller för både kommersiellt och rekreationellt fiske. Om fångsten omfattas av landningsskyldighet i Norge, men inte i EU, ska den ändå hanteras enligt EU:s regler om landningsskyldighet om den finns kvar ombord när fartyget går över på EU-vatten. EU och Norge arbetar för att harmonisera reglerna ytterligare. Trots att utkast från fiskebåtar redan är förbjudet enligt den gemensamma fiskeri-politiken (GFP) inom Europeiska unionen är det fortfarande ett problem som existerar och som måste åtgärdas. Detta beror på bristande övervakning och kontroll, vilket gör att fiskare fortfarande kan slänga tillbaka oönskad fångst i havet. För att minska utkasten behövs mer effektiv övervakning och straff för dem som bryter mot reglerna. Bättre teknik och utbildning för fiskare behövs också, så att de kan använda selektiva redskap som minskar mängden oönskad fångst och därmed minskar utkasten. Förutom att ha förbud mot utkast behöver det också finnas fler incitament för fiskare att acceptera kameraövervakning ombord. Detta skulle inte bara förhindra utkasten utan också ge en mer exakt uppskattning av den verkliga mängden upptagen fisk och därmed undvika överfiske. Idag görs uppskattningar för att kunna avgöra den verkliga mängden upptagen fisk, men dessa kan vara opålitliga. Genom att införa kameraövervakning skulle det bli möjligt att bättre inkludera den utkastade fisken i beräknad upptagen fisk. Prioritera fiske för humankonsumtion i Östersjön För att skydda fiskbestånden och uppnå ett hållbart fiske är det avgörande att prioritera fiske för humankonsumtion framför fiske som används till djurfoder i Östersjön. Det är viktigt att notera att den största mängden fisk som fångas i området faktiskt går till djurfoder, vilket skapar flera problem. För det första ökar det trycket på fiskbestånden i Östersjön, som redan är hotade och överexploaterade. För det andra leder det till att kustfiskare har svårt att tillgodose sina behov av fisk. För att åtgärda dessa problem måste detta prioriteras tillsammans med andra EU ‑ länder runt Östersjön. Detta kan uppnås genom att införa regleringar som begränsar användningen av fisk till djurfoder och främjar lokalt fiske för humankonsumtion. Genom att minska fisket till djurfoder och främja fiske för humankonsumtion kan vi uppnå ett hållbart fiske i Östersjön och säkra tillgången till fisk för både människor och djur i framtiden. Detta är ett viktigt steg mot att skydda fiskbestånden och bevara Östersjöns ekosystem för kommande generationer. Missgynna inte svenska fiskare i Östersjön Fiskeripolitiken inom EU skapar en ojämn spelplan för svenska fiskare och riskerar att ge dem en konkurrensnackdel gentemot fiskare från andra EU-länder runt Östersjön. Implementeringen av EU-lagstiftning bör därför utformas på ett sätt som säkerställer att svenska fiskare behandlas på lika villkor som sina konkurrenter. Pricksystemet är ett system som används för att övervaka och reglera fisket i Sverige. Varje gång en fiskebåt bryter mot reglerna får den en prick, som används för att bedöma fiskebåtarnas efterlevnad av regelverket. Om en båt får för många prickar kan den till exempel tvingas lägga till vid kaj och inte få ge sig ut på fiske under en viss period. Det finns olika typer av överträdelser som kan leda till prickar, till exempel om båten fiskar mer än tillåtna kvoter eller fiskar under förbjudna tider på året. Tyvärr är det vanligt förekommande att regelverken i de olika Östersjöländerna tillämpas olika på fiskare från olika länder, och det gäller även pricksystemet. Prickarna stannar till exempel kvar på båten även om den säljs, vilket skapar ojämlikhet mellan fiskare från olika länder runt Östersjön. Pricksystemet bör därför tillämpas på liknande sätt i alla länder runt Östersjön. Ytterligare åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en rättvis och enhetlig fiskeri ­ politik. Reglerna för överlåtelser av fiskerätter bör förenklas och tidsgränserna för fiskekvoter bör vara mer flexibla. Det är viktigt att alla länder runt Östersjön samarbetar för att utveckla och genomföra en fiskeripolitik som främjar en hållbar utveckling av fiskeindustrin och säkerställer en rättvis konkurrens för alla fiskare, oavsett nationalitet. Förvalta bestånden av skarv För att skydda våra fiskbestånd och bevara våra ekosystem behöver skarvpopulationerna minskas kraftigt. Skarven utgör en stor och växande population i Sverige och dess negativa påverkan på fiskbestånd, friluftsliv och natur är välkänd och dokumenterad. Därför föreslår Sverigedemokraterna ökad jakt på skarv för att förvalta och skydda våra vattenmiljöer. Sverigedemokraterna vill se åtgärder för att minimera skadorna på fiske, fiske ­ redskap och växtlighet, och särskilt skydda rödlistade och betydelsefulla fiskarter. Skarvkolonier som bildas i närheten av fredningsområden för fisk och bostadshus bör minskas för att minska konflikterna. Det är också viktigt att välja platser där kolonierna orsakar minst skada och olägenhet. För att mer effektivt hantera problem med skarv föreslås att fleråriga tillstånd för skyddsjakt underlättas och att andra metoder som oljering och prickning av ägg också utökas. För att uppdatera fågeldirektivet och driva på för förändringar inom EU bör Sverige ta ledningen. Dessutom är bättre samverkan mellan länsstyrelser och Havs- och vattenmyndigheten nödvändig för en likvärdig förvaltning av skarv i hela landet, både vid sötvattensjöar och längs kusten. Slutligen bör man överväga möjligheten att införa ersättning för att öka incitamenten att jaga skarv. Sammanfattningsvis är det viktigt att minska skarvpopulationerna för att skydda fiskbestånd och miljö. Genom en väl avvägd förvaltning och samarbete mellan myndigheter och andra intressenter kan detta lösas på ett hållbart sätt. Förvalta beståndet av säl Under de senaste åren har antalet sälar längs Sveriges kustlinje ökat, vilket har lett till allvarliga problem för kustfisket. Regeringen har beslutat att tillåta licensjakt på gråsäl och knubbsäl, men för att minska konflikterna mellan sälar och fiskerinäringen bör även vikare inkluderas i licensjakten. För att inte hota sälbestånden bör licensjakten utformas på liknande sätt som dagens regionala skyddsjakt. Ett incitament för säljägarna att nå upp till kvoterna vid skyddsjakt bör vara att införa ersättning. Ersättning bör också ges vid licensjakt på gråsäl för att minska risken för tjuvjakt och skadeskjutna djur. Notera att det finns strikta restriktioner för säljakten för att skydda sälpopulationen och de olika sälarterna. En minskning av sälpopulationen bör ske på ett hållbart och väl avvägt sätt för att inte skada ekosystemet och andra arter. Förenkla regelverket för fiskelicenser Det småskaliga kustnära fisket spelar en viktig roll i att öka antalet arbetstillfällen inom fiskerinäringen samtidigt som det bevarar vår kultur och utvecklar vår unika skärgårds ­ miljö. Tyvärr står näringen inför hinder på grund av ett stelbent regelverk för fiske ­ licenser. För att ge näringen tillförsikt inför framtiden är det viktigt att generations ­ skiften underlättas och möjliggörs genom överlåtande av fiskelicenser. Forskning kring vilka fiskeredskap som både är effektiva för entreprenörer och tar hänsyn till marina ekologiska behov pågår och bör fortsätta bedrivas. Det är viktigt att det finns en öppen dialog mellan yrkesfiskare och forskare inom detta område för att uppnå bästa resultat. Möjligheterna att öka utnyttjandet av kustkvoterna, som i många fall är mycket låga, bör också undersökas för att bidra till en hållbar och framgångsrik näring. Spöknät i svenska vatten Övergivna fiskenät är ett allvarligt problem som påverkar marina djur och fiskare på flera sätt. Fiskenät som överges fortsätter att fånga fisk, fåglar och marina däggdjur under många år, vilket leder till onödigt lidande och död för djuren. Nät som är till ­ verkade av nylon eller andra syntetiska material bryts inte ner utan kan finnas kvar i havet under lång tid. Fiskenät kan fastna i båtpropeller eller roder men även skada fiskeredskap, vilket leder till dyra reparationer för fiskare. Det finns flera orsaker till att fiskeredskap överges; till exempel kan nät bli förstörda då de blir överkörda eller försvinna i stormar. Ibland är det en fråga om slarv eller bristande kunskap från fiskares sida. Även fritidsfiskare bidrar till problemet med övergivna nät i Östersjön. För att minska problemet med övergivna fiskenät behövs en bättre hantering av fiskeredskap. Det är viktigt att fiskare tar ansvar för att förlorade fiskeredskap åter ­ hämtas och tas bort från havet. Det är också viktigt att utveckla nya material som kan brytas ner i havet och minska risken för att djur fastnar i övergivna nät. Fiskerikontroll från högriskländer Regeringen har en skyldighet att informera EU-kommissionen om eventuella över ­ trädelser av regelverket, så att åtgärder kan vidtas för att säkerställa efterlevnad av det gemensamma regelverket. För att säkerställa att detta sker behöver Sverige öka kontrollen av högriskländer, få tillgång till tulldatabaser för att kontrollera importörer och intensifiera de fysiska kontrollerna av importörer. Det är nödvändigt att regeringen utvärderar sina metoder för fiskekontroll för att effektivisera processen ytterligare. Fiskodling Fiskodling ökar möjligheterna till matfiskproduktion i Sverige, men det krävs politiska beslut för att underlätta de utmaningar som branschen står inför. Det finns goda förutsättningar för matfiskproduktion i de norra delarna av landet där näringsfattiga regleringsmagasin finns. Matfiskproduktion kan bidra till positiva regionalpolitiska effekter, stärka självförsörjningsgraden av livsmedel och skapa arbetstillfällen på landsbygden. För att öka självförsörjningsgraden av inhemskt odlad fisk och antalet sysselsatta inom vattenbruket krävs bättre samordning mellan olika politikområden, inklusive livsmedelspolitik, jordbrukspolitik, näringspolitik, arbetsmarknadspolitik och miljö ­ politik. Sverigedemokraterna föreslår därför att regeringen utreder hur samordningen kan förbättras. Norge har en betydligt högre vattenbruksproduktion än Sverige, och det finns en möjlighet att bättre utnyttja de möjligheter som finns i Sverige för att minska importen av fisk och skaldjur. En utredning behövs om hur kostnaderna för näringsidkare i branschen kan sänkas för att öka lönsamheten och bidra till en varaktig och ekonomiskt bärkraftig industri. För att underlätta etablering av nya fiskodlingar och förbättra förutsättningarna för befintliga odlingar att expandera föreslås det att tillståndsprocessen ses över så att den blir enklare och snabbare samt att giltighetstiden för tillstånd förlängs. Det finns en lagstiftning och reglering som hindrar utveckling och förnyelse inom branschen. Vattenbruk är ett exempel på omställning mot ett hållbart brukande av marina resurser. Utvecklingspotentialen i den svenska vattenbruksnäringen är stor. Branschen gör ständiga förbättringar ur ett hållbarhetsperspektiv, exempelvis genom att använda ny teknik för att minska läckaget till omgivande vatten och ersätta fiskmjölsfodret med vegetabiliska proteiner och andra marina arter. För att möjliggöra ytterligare utveckling inom branschen föreslår Sverige ­ demokra ­ terna att tillståndsprocessen förenklas samtidigt som miljöskyddet bibehålls. Regeringen uppmanas att vidta åtgärder för att underlätta etablering av nya fiskodlingar och förbättra förutsättningarna för befintliga odlingar att expandera. Fiskutsättning Hav, sjöar och vattendrag med tillhörande flora och fauna är viktiga att bevara och skydda samtidigt som utkomstmöjligheter för människor som bor nära dessa områden måste stimuleras. Fiskutsättning kan vara ett viktigt verktyg för att uppnå dessa mål genom att öka fiskbestånden och tillgången till nya vattenområden. Men det är också viktigt att vara medveten om nackdelarna med fiskutsättning, som kan påverka den genetiska variationen hos fisken och minska dess förmåga att anpassa sig till olika miljö ­ förhållanden och hot. Utsättningar kan också ha en negativ inverkan på befintliga fiskpopulationer genom att konkurrera om resurser eller sprida sjukdoma och kan skapa en artificiell och ojämn fördelning av fisk som kan påverka ekosystemet på olika sätt. För att minimera de negativa effekterna av fiskutsättningar är det viktigt att ha en välplanerad och forskningsbaserad strategi. Utsättningar av fisk bör ske i bevarande ­ syfte för att stödja hotade eller återintroducera redan hotade bestånd och undvika över ­ drivna utsättningar som kan orsaka negativa effekter på den befintliga fiskpopula ­ tionen och ekosystemet. Att använda fisk av lokala stammar eller undergrupper kan bidra till att bevara den genetiska variationen och anpassningsförmågan. En balanserad strategi kan bidra till att öka fiskbestånden samtidigt som de naturliga ekosystemen skyddas. För att främja en sådan strategi kan regelverk och administration kring utsättning av fisk förenklas och anpassas till bevarandesyftet. Sportfisket Sportfiske av lax, öring, regnbåge och andra arter ger inte bara nöje utan också möjlig ­ heter till motion, naturupplevelser och avkoppling. Under senare tid har fisketurismen vuxit och inkluderar besök vid sjöar och älvar, stugbyar, båtuthyrnings-firmor, fiske ­ kurser och mycket mer. Detta bidrar positivt till regional tillväxt, särskilt i glesbygd. Sportfiske har potential att bli en viktig faktor för turism och landsbygdsutveckling i Sverige. Genom att erbjuda fiskeupplevelser i landets sjöar, älvar och kuster kan man skapa nya arbetstillfällen och bidra till en levande landsbygd. Utländska turister söker också efter fiskeupplevelser i Sverige på nätet. För att uppnå potentialen i fisketurismen behöver Sverige ta steg för att säkerställa att fisket bedrivs på ett hållbart och ansvarsfullt sätt. Norge och Island har infört vissa regler för fisketurism, såsom krav på fiskekort och rapportering av fångster, och det kan vara lämpligt att utreda om liknande regler bör införas i Sverige. Genom att införa regler som kräver att fisketurister köper fiskekort och rapporterar sina fångster kan man också skapa en inkomstkälla för lokala fiskevårdsföreningar och bidra till att bevara den biologiska mångfalden i svenska vatten. En annan fråga som behöver undersökas är gränsen mellan fritidsfiske och yrkes ­ fiske. Avancerad utrustning som trolling gör det möjligt att göra stora fångster och skapa sidoinkomster. Det är viktigt att se till att dessa metoder inte leder till överfiske och att fisket bedrivs på ett hållbart sätt. En utredning av Jordbruksverket skulle kunna klargöra vad som anses vara fritidsfiske och vad som anses vara yrkesfiske samt vilka regler som behöver införas för att säkerställa att fisket bedrivs på ett hållbart sätt. Det är dock viktigt att uppmärksamma intressekonflikten mellan sportfisket och andra aktörer som nyttjar vattnet som resurs. Dammarna som används för vatten ­ krafts ­ produktion är viktiga flödesbegränsningar och slamfällor i vattendragen, vilket också bidrar till miljöer för rekreation och friluftsliv. Men dessa dammar påverkar också den biologiska mångfalden i vattnet, vilket kan skapa en konflikt med sportfisket. Det är därför viktigt med frivilliga initiativ från olika intressegrupper och vattenkraftsägare runt vattendrag gällande fiske- och miljöförbättrande åtgärder. Det är också viktigt att notera att fisketurism inte bara kan bidra till ekonomisk tillväxt och bevarande av biologisk mångfald, utan också till samhällsutveckling och hälsa. Fiske kan ha en terapeutisk effekt och kan användas som en form av rehabili ­ tering för personer med olika hälsoproblem. Det kan också ge tillgång till natur ­ upplevelser och frisk luft, vilket kan ha en positiv effekt på människors hälsa och välbefinnande. För att ytterligare främja fisketurism och samtidigt säkerställa hållbart fiske, kan samarbete mellan olika aktörer och sektorer vara viktigt. Detta inkluderar samarbete mellan fisketuristföretag, lokala fiskevårdsföreningar, myndigheter och andra intressenter. Tillsammans kan de arbeta för att främja fisketurismen, skapa nya arbetstillfällen och samtidigt se till att fisket bedrivs på ett hållbart sätt. Sammanfattningsvis kan fisketurismen ha en positiv inverkan på ekonomisk tillväxt, bevarande av biologisk mångfald, samhällsutveckling och hälsa. För att ta vara på denna potential är det viktigt att säkerställa hållbart fiske och samarbete mellan olika aktörer och sektorer. Genom att göra detta kan Sverige skapa en levande landsbygd och en bättre framtid för alla. Ålfiske Sedan 1980-talet har ålfångsterna i Sverige minskat drastiskt på grund av flera faktorer, inklusive vattenkraftverkens turbiner, miljögifter, klimatförändringar, ökad predation från skarv och säl samt fiske i de länder som ålen passerar på sin vandring till svenska vatten. För att skydda ålbestånden har det varit generellt förbjudet att fiska ål i Sverige sedan 2007, och endast de som har särskilt tillstånd från Havs- och vattenmyndigheten får fiska ål. Trots detta har fångstmängderna halverats och antalet ålfiskare har minskat kraftigt, vilket gradvis har fasat ut ålfiske som näringsverksamhet i Sverige. Detta hotar den unika kultur och yrkeskunskap som finns bevarad i ålfisket. Sverigedemokraterna föreslår att möjligheten att överföra ålfisketillstånd mellan generationer och företag och därtill nödvändiga licenser för att bedriva ålfiske till annan person eller annat företag bör införas för att underlätta för legalt fiske och minska det ökade illegala ålfiske som hårda regleringar kan leda till. Detta skulle också bevara traditionen kring detta fiske. För att främja ålens fortlevnad i Östersjön har Ålfonden inrättats, men det finns inget vetenskapligt stöd för att utsättningar gynnar beståndets förmåga att reproducera sig. Det är därför viktigt att se över möjligheten att hitta andra lösningar för att gynna ålen. Regeringen bör därför se över hur Ålfondens finansiering kan förstärkas för att kunna utvärdera metoder för att gynna ålen. Fisktrappor kan vara till hjälp för ålen när den ska vandra förbi hinder som vatten ­ kraftverk och på så sätt minska risken för dödlighet vid passage. EU-kommissionens förslag om ett totalt ålfiskestopp i Östersjön bör tillbakavisas, eftersom det skulle radera ut den unika ålkulturen i södra Sverige. Istället bör ålfisket regleras i de vatten som berörs. Trots begränsningarna i skyddsjakten på skarv räddar den ändå livet på många ålar, eftersom skarven gärna äter ål. Det är också viktigt att ta itu med problemet med ålar som inte kan passera. Flodkräftan Den svenska flodkräftan har drabbats av en drastisk minskning av sitt bestånd under de senaste 100 åren, vilket har lett till att arten nu är rödlistad som akut hotad. Det största hotet mot flodkräftan var introduktionen av nordamerikanska signalkräftor i svenska vatten på 1960-talet. Dessa signalkräftor bar på kräftpest, men var själva motstånds ­ kraftiga mot sjukdomen, medan flodkräftan dör av pesten. Antalet vatten med flodkräfta har stadigt minskat över åren, vilket är oroväckande. Fler omfattande åtgärder på olika plan krävs för att rädda artens överlevnad, såsom att säkerställa flodkräfthonans reproduktion. Det finns visst skydd för flodkräftan i förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen samt i Fiskeriverkets föreskrift (2011:13) om utsättning samt flyttning av fisk i andra fall än mellan fiskodlingar. Men fler åtgärder behövs för att säkerställa artens överlevnad. Tidigare regleringar har reglerat minimimåttet för en kräfta som får fiskas, där endast kräftor med minst nio cm från spetsen av pannhornet till den fasta kanten av den mellersta stjärtfenan fick fiskas. Men från årsskiftet har nya regler kring fisket tillkommit, främst kring fiskeområden och hanteringen av den invasiva arten signalkräfta, som är bärare och spridare av kräftpest. Allmänhetens rätt att fiska signal ­ kräftor i Vättern har begränsats till tre på varandra följande helger med start den fjärde fredagen i augusti. En återgång till den gamla skrivningen i förordningen gällande minimimått, fast med fokus på flodkräftan, skulle möjliggöra för kräfthonan att hinna reproducera sig minst en gång innan hon fångas. Ett minimimått på nio cm skulle säkra reproduktionen och ge bättre förutsättningar för beståndsåterväxten, vilket skulle vara helt i linje med arbetet för att bevara flodkräftan. Produkter från haj Idag är nästan tjugo hajarter hotade av utrotning. Det är främst eftertraktade delar som fenor, kött och leverolja som driver på fisket. Till exempel betraktas makohajens kött och fenor som delikatesser i kinesisk och asiatisk matlagning. Den vanligaste hajarten i svenska vatten är pigghajen, som också är hotad på grund av hårt fisketryck i andra delar av världen där den fiskas för matändamål. Pigghajen är dock skyddad i svenska vatten vad gäller både kommersiellt fiske och fritidsfiske. Hajarna är viktiga för havens ekosystem och spelar en central roll högt upp i näringskedjan. Därför kan en minskning av hajpopulationen ha allvarliga konsekvenser för andra arter i haven. Många hajarter är hotade idag på grund av överfiske, deras långsamma reproduktionscykel och sena mognad. De får också få avkommor. Politikens uppgift bör inte vara att reglera handeln mer än nödvändigt för att uppnå mål. Ett viktigt mål bör vara att minska rovfisket av hajar. De få hajarter som förekommer i Sverige är enligt Havs- och vattenmyndigheten (HaV) skyddade. Inom EU driver Sverigedemokraterna sedan länge linjen att allt fiske ska vara hållbart. Därför bör regeringen undersöka i vilken utsträckning det är möjligt att förhindra import av produkter från hotade hajarter. Martin Kinnunen (SD) Mattias Eriksson Falk (SD) Staffan Eklöf (SD) Victoria Tiblom (SD)