Jämför sakliga förslag
A · med anledning av prop. 2023/24:18 Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl
2023/24 · HB022746 · Annika Hirvonen (MP); Rasmus Ling (MP); Camilla Hansén (MP); Amanda Lind (MP); Jan Riise (MP); Ulrika Westerlund (MP)
Original hos RiksdagenB · med anledning av prop. 2025/26:265 Skärpta regler om uppsikt och förvar
2025/26 · HD024172 · Annika Hirvonen (MP); Mats Berglund (MP); Camilla Hansén (MP); Jan Riise (MP); Nils Seye Larsen (MP); Ulrika Westerlund (MP)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.002 · ämneslikhet 0.752. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 1 yrkanden i A · 12 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
1 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen avslår propositionen.
12 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 10 kap. 11 och 12 §§.
Kammarens beslut
Beslut saknas i uppgifterna Officiellt yrkande 1
B2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 10 kap. 4, 6, 7, 13, 17 §§ samt 10 a kap. 10 och 13 §§.
Kammarens beslut
Beslut saknas i uppgifterna Officiellt yrkande 2
B3. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 10 kap. 1 § 3 och
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B4. 4. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 10 kap. 2, 3 och 18 §§ samt 10 a kap. 2 §.
Kammarens beslut
Beslut saknas i uppgifterna Officiellt yrkande 4
B5. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 11 kap. 4 §.
Kammarens beslut
Beslut saknas i uppgifterna Officiellt yrkande 5
B6. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 11 kap. 7 a §.
Kammarens beslut
Beslut saknas i uppgifterna Officiellt yrkande 6
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar och tillkännager detta för regeringen.
Kammarens beslut
Beslut saknas i uppgifterna Officiellt yrkande 7
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör göra en mer fördjupad analys av förslaget om förstärkt uppsikt med elektronisk övervakning och därefter återkomma med ett förslag om det kan visas vara nödvändigt, effektivt och proportionerligt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att offentligt biträde alltid ska förordnas för förvarstagna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att externplacering bara får ske vid utvisning på grund av brott eller i säkerhetsärenden och att det aldrig ska ske i polisarrest, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka rättssäkerheten vid förvar och tillkännager detta för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Migrationsverket och Polismyndigheten bör säkerställa att beslut om förvar enbart sker efter att andra alternativ har beaktats, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Hela texten jämförs: A 2228 ord · B 2339 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2023/24:2746
av Annika Hirvonen m.fl. (MP)
med anledning av prop. 2023/24:18 Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår propositionen.
Motivering
Miljöpartiet är mycket kritiskt till de föreslagna försämringarna av möjligheten till anhöriginvandring och uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl. Konsekvenserna av förslagen kommer att bli svåra, särskilt för barn. Vår bedömning delas av en lång rad myndigheter och organisationer som avstyrkt förslagen i sina remissvar.
Regeringen använder genomgående målet om att Sverige inte ska ha ”mer generösa”
regler än vad EU-rätten eller internationella konventioner tillåter som skäl till att genom
föra
försämring efter försämring för asylsökande, flyktingar och migranter. Samtidigt avfärdas skarp kritik från internationella organ och svenska myndigheter som har man
dat att övervaka Sveriges efterlevnad av svenska konventionsåtaganden, exempelvis UNHCR, Unicef, FN:s barnrättskommitté, Barnombudsmannen och Institutet för mänskliga rättigheter. Vid sin senaste granskning av Sverige uttryckte FN:s barnrätts
kommitté exempelvis att kommittén är djupt oroad över de 33 reformer som presen
terades i Tidöavtalet som ytterligare begränsar rättigheterna för barn som är asylsökande
, flyktingar och migranter
[1]
. Deras kritik bör tas på allvar.
FN:s barnkonvention gäller sedan den 1 januari 2020 som svensk lag. Som reger
ingen framhöll i proposition 2017/18:186 bör barnkonventionen ges större betydelse i lagstiftningsprocessen och även påverka utformningen av ny lagstiftning mer direkt än hittills. Det är svårt att se att inkorporeringen har haft något som helst genomslag vad avser de aktuella förslagen. Regeringen går tvärtom i motsatt riktning och inskränker barns rättigheter ytterligare.
Remisstiden var dessutom osedvanligt kort, något som flera remissinstanser reagerat på. Förslaget remitterades den 24 februari 2023 och svaren skulle ha inkommit den 31 mars 2023
[2]
. Regeringen har inte heller framfört några skäl till den korta remisstiden. Det är anmärkningsvärt, särskilt med tanke på hur pass stora konsekvenser förslagen kommer att få. Vi noterar också att vissa remissinstanser har ifrågasatt om berednings
kravet enligt regeringsformen därför kan anses uppfyllt.
Miljöpartiet anser att propositionen bör avslås i sin helhet.
4.1 Ändrat krav för att vara anknytningsperson med tidsbegränsat uppehållstillstånd
Regeringens förslag gäller den som har tidsbegränsat uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande samt på grund av synnerligen ömmande omständlig
heter eller verkställighetshinder och vill återförenas med sin familj i Sverige. För att kunna vara anknytningsperson ska det krävas välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, i stället för som i dag välgrundade utsikter att beviljas uppehålls
tillstånd under en längre tid.
Flera remissinstanser avstyrker förslaget, inklusive Asylrättscentrum, Unicef Sverige och Rädda Barnen. Barnombudsmannen och Länsstyrelsen i Stockholms län anser att förslaget kan leda till att familjeåterförening fördröjs och ifrågasätter om för
slaget därmed är förenligt med FN:s barnkonvention. Flera remissinstanser ställer sig också frågande till syftet med förslaget. I propositionen anges som syfte att upprätthålla en restriktiv migrationspolitik och att det är viktigt att det svenska regelverket inte är mer generöst än vad som krävs enligt EU-rätten och internationella konventioner.
Miljöpartiet anser att det inte är ett legitimt skäl att förlänga tiden som barn hålls åtskilda från sina föräldrar. I stället bör Sverige följa uppmaningarna från internationella organ som FN:s barnrättskommitté och Sveriges egen barnrättsmyndighet och inte försvåra för barn och föräldrar att leva tillsammans. Regeringen säger sig vilja stärka integrationen men kan inte motivera hur det stärker människors möjligheter till inte
gration att fördröja deras återförening med sin familj.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag.
4.2 Höjd åldersgräns för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknytning
Regeringen föreslår att uppehållstillstånd på grund av anknytning ska få vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år. I dag gäller denna gräns vid 18 år.
Regeringens argument är att höjningen främjar en bättre integration och förhindrar tvångsäktenskap.
Flera remissinstanser avstyrker även detta förslag och framför bl.a. att åldersgränsen för att ingå äktenskap i Sverige är 18 år, t.ex. Sveriges advokatsamfund som anser att förslaget av den anledningen strider mot likabehandlingsprincipen och Lunds universitet som framför att förslaget i ljuset av den svenska äktenskapsåldern framstår som diskri
minerande. Unicef Sverige påpekar konsekvenserna av förslaget för barn: ”För barn till personer mellan 18 och 21 år blir konsekvensen upp till 3
års längre väntetid för att få återförenas med sina föräldrar. Den faktiska väntetiden innan denna ofta ganska kompli
cerade process är klar kommer i många fall troligtvis att vara längre.” Organisationen påminner också om att de skadliga effekterna för barn av att vara separerade från sina föräldrar är ett beforskat faktum. Likt flera remissinstanser anser Miljöpartiet att förslagets konsekvenser, särskilt för barn, är orimliga i förhållande till syftet.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag.
4.3 Begränsade möjligheter till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring för vissa skyddsbehövande
Regeringens förslag innebär att anknytningspersoner som har uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande inte längre ska omfattas av möjligheten till undantag från försörjningskravet. Denna möjlighet finns i dag både för flyktingar och för alternativt skyddsbehövande i de fall då ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning har
gjorts inom tre månader efter att en person har beviljats uppehållstillstånd. Bestämmelsen om att tremånadersfristen för kvotflyktingar ska räknas från inresan ska dessutom tas bort.
Regeringens förslag kommer att försena och i många fall omöjliggöra familjeåterförening för många som sökt skydd bl.a. från krig och konflikter. Dessutom
är denna skyddsstatus avsedd för personer som exempelvis riskerar dödsstraff och tortyr vid ett återvändande till hemlandet. Förslaget har mött mycket stark kritik från internatio
nella organ som UNHCR,
svenska myndigheter som Institutet för mänskliga rättigheter och väletablerade expertorganisationer som Rädda Barnen, Asylrättscentrum och Svenska Röda Korset. Vid sin senaste granskning uppmanade FN:s barnrättskommitté Sverige att bl.a. underlätta återförening av barn med deras föräldrar, inklusive att avskaffa försörjningskravet och tidsgränsen på tre månader för ingivande av ansökan
[3]
. Regeringens förslag går alltså i motsatt riktning – i stället för att avskaffa försörjnings
kravet helt enligt kommitténs rekommendationer, vill regeringen ta bort möjligheten till undantag för en hel kategori skyddsbehövande.
Som flera remissinstanser påtalar tar det ofta flera år för nyanlända att genomgå etableringsprocessen och få arbetsrelaterad inkomst och en rimlig bostad. Förslaget riskerar också att slå hårt mot utsatta grupper som har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden, t.ex. kvinnor och personer med funktionsnedsättning. Myndigheten för delaktighet påtalar t.ex. att bostadskravet kan vara särskilt svårt att uppfylla för personer med funktionsnedsättning.
Miljöpartiet instämmer i dessa synpunkter. Det är orimligt att rätten att få leva med sin familj ska bli än mer beroende av storleken på plånboken, om man är analfabet eller har en funktionsnedsättning. Likt flera remissinstanser, som Asylrättscentrum, Rädda Barnen och Institutet för mänskliga rättigheter, ifrågasätter Miljöpartiet om förslaget är förenligt med svenska konventionsåtaganden, i synnerhet Europakonventionen och barnkonventionen.
Svenska Röda Korset och UNHCR:s representation för de nordiska och baltiska länderna är negativa till att det görs en åtskillnad mellan flyktingar och alternativt skyddsbehövande. Sveriges advokatsamfund anser att åtskillnaden kan utgöra en sådan särbehandling av grupper i likartad situation som riskerar att stå i strid med Sveriges internationella åtaganden vad gäller icke-diskriminering.
Miljöpartiet instämmer även i dessa ställningstaganden. Det finns ingenting som talar för att personer med alternativ skyddsstatus skulle ha mindre behov av skydd än
personer som fått flyktingstatus. Det finns inte heller några rimliga skäl för att de ska omfattas av sämre rättigheter till familjeåterförening eller undantag från försörjningskrav.
En majoritet av remissinstanserna är kritiska till att tremånadersfristen för kvot
flyktingar inte längre ska räknas från kvotflyktingens inresa i Sverige. Flera remiss
instanser påtalar att det kan ta tid innan kvotflyktingen anländer till Sverige, bl.a. Migrationsverket och Sveriges ambassad i Addis Abeba, som anför att kvotflyktingar i mycket få fall hinner överföras till Sverige inom tre månader och ambassaden påpekar vidare att detta ofta beror på omständigheter utanför kvotflyktingens kontroll. Som flera remissinstanser framför kan det finnas många praktiska svårigheter för kvotflyktingar att genomföra ansökan före inresan till Sverige.
Miljöpartiet anser att det är uppenbart att kvotflyktingar kommer att hamna i ett betydligt sämre läge jämfört med övriga flyktingar. Syftet med särregleringen för kvot
flyktingar var att ge dessa samma praktiska möjligheter att nyttja tidsfristen som en flykting eller alternativt skyddsbehövande som redan befinner sig i Sverige. Skälen för detta kvarstår fortsatt.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag.
5 Begränsade möjligheter att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl
Regeringen föreslår att möjligheten att bevilja barn och vissa vuxna uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter ska tas bort. För barn ska i stället gälla att de, i likhet med vad som gäller för vuxna, ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter med den skillnaden att det inte ska krävas att de omständigheter som kommer fram har samma allvar och tyngd som krävs för att till
stånd ska beviljas vuxna personer.
Miljöpartiet är kritiskt till förslaget, likt bl.a. Barnombudsmannen, Institutet för mänskliga rättigheter, Rädda Barnen och Unicef Sverige. Som flera remissinstanser framför handlar det om en påtaglig försämring för barn, samtidigt som det saknas en fullgod barnkonsekvensanalys. Regeringen vill genomföra förslaget för att genom en
restriktiv migrationspolitik förbättra integrationen och minska utanförskapet. Resone
manget bygger på den påstådda kopplingen mellan försämrade möjligheter till uppehålls
tillstånd
för en mindre grupp barn och lyckad integration för det större flertalet ny
anlända. Regeringen framför att den ökade risken för stress och oro hos vissa barn, som kan påverka deras hälsa och utveckling negativt, är godtagbar i syfte att vända utveck
lingen med bristande integration och utanförskap.
Att Sveriges förmåga att integrera nyanlända skulle främjas genom förslaget saknar dock vetenskapligt stöd. Samtidigt blir konsekvenserna svåra för de som drabbas. Barn som rotat sig i Sverige och har en stark anknytning till landet eller lider av svåra sjukdomar kommer att nekas uppehållstillstånd i större utsträckning än i dag. Miljöpartiet vill dessutom understryka FN:s barnrättskommittés uttalande om att argument som rör allmän migrationskontroll inte bör ges företräde framför hänsyn till barnets bästa
[4]
.
Bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter för barn infördes 2014 i syfte att lyfta fram barnrättsperspektivet och framhålla principen om barnets bästa samt därmed göra att fler barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd (prop. 2013/14:216). Ett viktigt skäl till införandet av bestämmelsen var att det förekom mycket ömmande fall som föll utanför den tidigare bestämmelsens tillämpningsområde. De skäl som låg bakom lagändringen gäller fortsatt, som har påtalats av bl.a. Barnombudsmannen och Svenska Röda Korset. Det är dessutom viktigt att notera att bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter är en undantagsbestämmelse och att relativt få redan i dag beviljas uppehållstillstånd med stöd av den. Att rekvisitet är ”särskilt ömmande” och inte ”synnerligen ömmande” för barn handlar om att markera en gradskillnad – det ska inte krävas lika allvarliga omständigheter för barn som för vuxna. I propositionen föreslås visserligen att barn ska få beviljas uppehållstillstånd även om de omständlig
heter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer. Trots detta kommer sannolikt betydligt färre barn att få uppehållstillstånd om propositionen röstas igenom. Detta är ju själva syftet med regeringens förslag.
I propositionen anges inte vilka typfall av ärenden som tidigare skulle ha uppnått kraven för att beviljas uppehållstillstånd men som nu inte längre ska göra det – detta trots att en sådan kartläggning vore ett nödvändigt underlag, som Asylrättscentrum påtalar. Regeringen föreslår alltså en påtaglig förändring av möjligheten att beviljas uppehållstillstånd för barn och vissa vuxna utan att ens på ett generellt plan redogöra för vilka grupper det är avsett att påverka. Det är av samma skäl anmärkningsvärt att regeringen samtidigt hävdar att den föreslagna ändringen inte påverkar Sveriges konventionsåtaganden. Som Asylrättscentrum påtalar finns också en risk att barn som tidigare ansetts ha tillräckliga skäl att få uppehållstillstånd kan komma att få avslag vid en förlängningsansökan, något som kan skapa en stor oro och osäkerhet. Detta påverkar inte bara individen negativt utan även integrationen i stort.
År 2021 fick även vissa vuxna en möjlighet till uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter, exempelvis personer som vistats i Sverige med uppehållstillstånd och som under den tiden fått en särskild anknytning till Sverige. Det kan t.ex. handla om unga som vuxit upp här och som annars skulle utvisas på 18-års
dagen. Det skäl som bl.a. anfördes var att det inte var rimligt att i de fall en person vistats en längre tid i Sverige med tidsbegränsat uppehållstillstånd och under den tiden rotar sig i landet ställa samma höga krav på restriktivitet gällande bedömningen av frågan om det föreligger skäl att låta personen stanna i Sverige, som för en person som inte har haft uppehållstillstånd (prop. 2020/21:191 s.
114–117). Att regeringen nu vill ta bort den nyligen införda möjligheten är mycket beklagligt. Många personer i den här målgruppen har vistats i Sverige under lång tid och hunnit få en stark anknytning till Sverige. Många har också lidit av psykisk ohälsa och upplevt stress och oro under många år. Som Sveriges advokatsamfund framför riskerar förslaget att skapa en oförutsägbarhet för personer som hunnit rota sig i landet som inte är godtagbar.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag.
Annika Hirvonen (MP)
Rasmus Ling (MP)
Camilla Hansén (MP)
Amanda Lind (MP)
Jan Riise (MP)
Ulrika Westerlund (MP)
[1]
Concluding observations on the combined sixth and seventh periodic reports of Sweden, 6
February 2023, CRC/C/SWE/CO/6-7, punkt 42.
[2]
Justitiedepartementet: Remittering av utkast till lagrådsremiss. 2023-02-24.
[3]
Concluding observations on the combined sixth and seventh periodic reports of Sweden (CRC/C/SWE/CO/6-7), punkt 43
e).
[4]
FN:s barnrättskommitté, allmän kommentar nr
6.
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:4172
av Annika Hirvonen m.fl. (MP)
med anledning av prop. 2025/26:265 Skärpta regler om uppsikt och förvar
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 10
kap. 11
och
12
§§.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 10
kap. 4,
6,
7,
13,
17
§§ samt 10
a kap.
10
och
13
§§.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 10
kap. 1
§
3 och
4.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 10
kap. 2,
3 och 18
§§ samt 10
a kap. 2
§.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 11
kap. 4
§.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 11
kap. 7
a
§.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör göra en mer fördjupad analys av förslaget om förstärkt uppsikt med elektronisk övervakning och därefter återkomma med ett förslag om det kan visas vara nödvändigt, effektivt och proportionerligt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att offentligt biträde alltid ska förordnas för förvarstagna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att externplacering bara får ske vid utvisning på grund av brott eller i säkerhetsärenden och att det aldrig ska ske i polisarrest, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka rättssäkerheten vid förvar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Migrationsverket och Polismyndigheten bör säkerställa att beslut om förvar enbart sker efter att andra alternativ har beaktats, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
Att frihetsberöva en människa är en av statens mest ingripande åtgärder. I en rättsstat ska den som huvudregel vara förbehållen situationer där någon dömts för brott, vid misstanke om allvarlig brottslighet eller för att skydda en människa från att allvarligt skada sig själv på grund av svår psykisk sjukdom eller missbruk. De människor som frihetsberövas genom förvar har typiskt sett inte begått något brott alls. De frihets
berövas för att beslut om att de inte får fortsätta leva i Sverige ska verkställas. Det ställer mycket höga krav på proportionalitet, rättssäkerhet och medmänsklighet.
Situationen i förvaren är redan i dag djupt problematisk. Återkommande rapporter har vittnat om trångboddhet, långa förvarstider och människor som hålls frihetsberövade utan att veta när de kan friges. Larm har också kommit om övergrepp och allvarliga kränkningar av människors rättigheter, det gäller inte minst barn. Mot den bakgrunden borde regeringens självklara utgångspunkt vara att minska användningen av förvar till minimum, omedelbart förbjuda förvar av barn och säkerställa att mindre ingripande alternativ till förvar används som huvudregel. Regeringens nya regler om förvar går i några delar i rätt riktning, men riskerar i andra delar att göra situationen värre.
Regeringen ger i propositionen uttryck för att uppsikt ska väljas framför förvar i fler fall, att fler former av uppsikt införs och att reglerna om ansvarig myndighet blir tydligare. Med fler former för uppsikt kan intrånget i människors integritet och grund
läggande rättigheter minska, möjligheten att ta hänsyn till individuella behov öka och se till att färre personer sätts i förvar under lång tid. Dessa förslag skulle kunna innebära förbättringar jämfört med i dag, men samtidigt finns allvarlig kritik och oro att det inte får den effekten.
Miljöpartiet står bakom införandet av säkerhetsavdelningar på förvaren för vuxna och att förvarstagna endast i särskilda fall ska externplaceras hos Kriminalvården. Förslaget välkomnas av bl.a. Asylrättscentrum, Diskrimineringsombudsmannen, Kriminalvården och Migrationsverket eftersom det kan förväntas minska behovet av externplacering. Det är betydelsefullt mot bakgrund av att JO under lång tid riktat kritik mot externplacering, bl.a. därför att externplacerade ofta får en mer isolerad tillvaro och sämre möjligheter till kontakt med omvärlden. Samtidigt delar vi JO:s uppfattning att det bästa vore om Kriminalvården kunde befrias från sitt uppdrag att ha förvarstagna som inte ska utvisas efter avtjänat fängelsestraff placerade hos sig. Vi vill därför betona att externplacering hos Kriminalvården bara ska få ske i samband med utvisning av brottsdömda och i säkerhetsärenden och att externplacering aldrig ska få ske i polis
arrest. Därtill måste Migrationsverket ges goda förutsättningar att förbereda verksam
heten för att inrätta anpassade säkerhetsavdelningar, utbilda personal och ta fram tydliga rutiner för det nya uppdraget.
När det gäller förstärkt uppsikt med elektronisk övervakning delar Miljöpartiet bedömningen att det är en mindre ingripande åtgärd än förvar. Samtidigt tar vi remiss
instansernas synpunkter på stort allvar. Institutet för mänskliga rättigheter avstyrker förslaget, Asylrättscentrum och Sveriges advokatsamfund ifrågasatte om åtgärden blir effektiv och Integritetsskyddsmyndigheten varnade för att åtgärden kan bli mer ingripande än tänkt, bl.a. på grund av oklarheter om hur larm och positionsuppgifter ska hanteras. Polismyndigheten avstyrker dessutom att myndigheten ska ansvara för verkställigheten och pekade på att uppdraget är resurskrävande och att reglerna om när positionsuppgifter får tas fram behöver förtydligas. Mot bakgrund av den kraftiga kritiken uppmanar vi regeringen att göra en mer fördjupad analys av förslaget och därefter återkomma med ett förslag om det kan visas vara nödvändigt, effektivt och proportionerligt.
Tiden i förvar bör inte förlängas
Miljöpartiet är mycket kritiskt till regeringens förslag om att i lag utöka tiden som vuxna, och barn, kan hållas i förvar. Regeringen föreslår bl.a. att vuxna asylsökande ska kunna hållas i förvar i upp till fyra veckor när syftet är att bestämma eller bekräfta identitet eller nationalitet, och i andra fall betydligt längre än så. Enligt vår mening saknas underlag som visar på ett behov av längre frister i förvar. Den kritiken delas av flera remissinstanser.
Institutet för mänskliga rättigheter och Sveriges kristna råd avstyrker längre tidsgräns för förvar i syfte att utreda identitet, eftersom det saknas en utredning som visar på behovet av en längre frist än i dag. Även Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders, Rädda Barnen och Svenska Röda Korset är kritiska till eller avstyrker längre tidsfrister inför avlägsnande. Även de menar att det saknas underlag som visar att längre tid i förvar leder till ökat återvändande samtidigt som förvar påverkar den enskilde negativt. Asylrättscentrum skriver uttryckligen att det saknas faktaunderlag och analys som visar
att längre tid i förvar är en effektiv och ändamålsenlig åtgärd, och Civil Rights Defenders
framhöll att de långtgående intrången i frihet och privatliv måste motiveras bättre än vad utredningen gjort. Förvar är ett mycket ingripande frihetsberövande mot personer som inte avtjänar straff. Det ska användas restriktivt, under så kort tid som möjligt och först när mindre ingripande alternativ inte räcker.
Barn ska aldrig sättas i förvar
Miljöpartiet avslår alla delar av propositionen som innebär att barn fortsatt eller i utökad omfattning kan hållas i förvar, separeras från sina vårdnadshavare eller övervakas elektroniskt. Förvar av barn måste förbjudas. Barn får bara frihetsberövas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid enligt barnkonventionen, som är svensk lag, och FN:s barnrättskommitté har tydligt uppmanat Sverige att förbjuda och förhindra att barn placeras i förvar på grund av barnens eller deras föräldrars migrationsstatus.
Regeringens förslag innebär att staten öppnar upp för ytterligare tvångsåtgärder mot
barn i en situation där barn redan befinner sig i en mycket utsatt situation. Att regeringen
dessutom stärker barns utsatthet i förvar genom att föreslå att barn ska kunna skiljas från sina vårdnadshavare är en mycket ingripande och potentiellt skadlig åtgärd. Det strider mot en grundläggande princip i barnkonventionen. Barn ska inte separeras från sina föräldrar för att staten vill göra verkställighetsarbetet enklare. Även Lagrådet upp
märksammar denna del av regeringens förslag och framhåller att om en sådan ordning alls ska finnas, anser Lagrådet att den åtminstone uttryckligen bör begränsas till fall där barnet har utvisats av domstol på grund av brott, vilket i praktiken innebär straff
myndiga barn.
Det är också allvarligt att regeringen öppnar för förstärkt uppsikt med elektronisk övervakning utan en nedre åldersgräns. En fotboja är en kriminalpolitisk åtgärd. För ett barn kan den vara stigmatiserande, integritetskränkande och svår att förstå. Den kan påverka barnets hälsa, utveckling, privatliv och familjeliv. Även Lagrådet kritiserar regeringens sätt att beskriva elektronisk övervakning av barn: det framstår enligt Lagrådet som felaktigt att väga ”statens intresse” mot ”barnets intresse av att inte övervakas elektroniskt”, eftersom det allmänna också har ett intresse av att ingripanden mot barn sker med försiktighet, omtanke och respekt för barnkonventionen.
Kritiken mot regeringens förslag som rör barn är omfattande och allvarlig. Social
styrelsen lyfter att förvar är skadligt för barns psykiska hälsa och utveckling, Institutet för mänskliga rättigheter och Svenska Röda Korset anser att barn inte ska hållas i förvar och Barnombudsmannen anser att förslaget går längre än vad EU-rätten kräver. Flera
remissinstanser menar att förvar av barn strider mot barnkonventionen; bl.a. Barnombuds
mannen
framhåller att frihetsberövande av barn på grund av deras eller deras föräldrars migrationsstatus aldrig är förenligt med barnets bästa och motsätter sig också längre förvarstider för barn. Barnombudsmannen pekade vidare på att fotboja kan vara fysiskt och psykiskt besvärande samt stigmatiserande och diskriminerande för barn.
En politik som gör det lättare att frihetsberöva barn, övervaka barn eller skilja barn från sina föräldrar kan inte förenas med barnkonventionens krav. Regeringen bör därför återkomma med förslag som förbjuder förvar av barn och barnfamiljer samt säkerställer att barn inte omfattas av förstärkt uppsikt med elektronisk övervakning.
Förvaren måste bli trygga och rättssäkra
Åtgärden att ta en person i förvar är mycket ingripande och måste därför alltid vara proportionerlig och väl motiverad och användas med stor restriktivitet. Förvar får enligt lag endast användas som en sista utväg, när mindre ingripande alternativ, såsom uppsikt, inte bedöms vara tillräckliga. Riksrevisionen konstaterade i sin granskning av förvarsverksamheten att både Migrationsverket och Polismyndigheten brister i sina processer för att säkerställa väl avvägda och proportionerliga förvarsbeslut. Det måste tydligt framgå av varje beslut vilka rättsliga och faktiska grunder som finns för frihets
berövandet samt varför alternativa åtgärder inte är tillräckliga. Regeringen bör därför vidta åtgärder för att säkerställa att Migrationsverket och Polismyndigheten fattar beslut om förvar först efter att andra alternativ har beaktats.
Migrationsverket är beroende av Polismyndigheten för delgivning av förvarsbeslut, frihetsberövande och transport till förvaren. Brister i samverkan, prioritering och rutiner leder till att beslut inte alltid kan verkställas effektivt, att ärenden blir liggande och att personer riskerar att avvika. Regeringen bör därför ge Polismyndigheten och Migrationsverket i uppdrag att utveckla samverkan kring delgivning av förvarsbeslut och transport till förvaren samt säkerställa tydligare rutiner för hur förvarsplatser används och fördelas.
Riksrevisionen konstaterar vidare att förvarsverksamheten inte fungerar tillräckligt effektivt. Brister i styrning, uppföljning och analys gör att myndigheterna saknar tillräckligt underlag för att prioritera i vilka ärenden förvar ska användas och för att följa upp vilka effekter åtgärden får. Detta riskerar att leda till onödiga kostnader, bristande måluppfyllelse och onödigt personligt lidande. Regeringen bör därför återkomma med en handlingsplan för hur styrningen och uppföljningen av förvarsverksamheten ska förbättras för att uppnå ökad effektivitet, måluppfyllelse och rättssäkerhet.
Migrationsverket har inte heller säkerställt att den operativa verksamheten på förvaren fungerar tillräckligt väl. Det finns betydande utmaningar med att rekrytera, behålla och kompetensutveckla personal, särskilt förvarshandledare, vilket innebär risker för incidenter och brister i bemötandet av de förvarstagna. JO:s granskningar har även visat på behov av åtgärder kopplade till den fysiska miljön, tillgången till hälso- och sjukvård, personalens bemötande och kompetens samt särskilda risker för personer med funktionsnedsättning och andra omvårdnadsbehov. Mot bakgrund av incidenter där barn varit inblandade behöver även barnperspektivet stärkas. Regeringen bör därför säkerställa att åtgärder vidtas för kompetensförsörjningen i förvarsverksamheten, för att barnperspektivet får genomslag och för att andra utsatta gruppers behov tillgodoses.
Riksrevisionens granskning visar också att människor periodvis har släppts ur förvar
på grund av platsbrist och att det saknas en strategisk prioritering av hur förvars
platserna
ska användas. Samtidigt uppvisar Migrationsverket stora skillnader mellan olika enheter i antal fattade förvarsbeslut, vilket tyder på bristande enhetlighet i tillämpningen. Systematisk uppföljning saknas, liksom analys av om regelverket används rättssäkert och likvärdigt. Detta är inte acceptabelt i en verksamhet som innebär långtgående ingrepp i enskildas liv och frihet.
Bristerna är inte bara administrativa utan också mänskliga. Personer som hålls i förvar befinner sig ofta i en mycket utsatt situation. Många bär på erfarenheter av krig, tortyr, förföljelse eller psykisk ohälsa. Osäkerheten inför framtiden, frihetsberövandet och den begränsade kontakten med anhöriga riskerar att förvärra deras situation ytterligare. Mot denna bakgrund måste förvaren präglas av rättssäkerhet, värdighet och mänsklighet. De får inte utvecklas i en mer fängelselikt repressiv riktning.
Miljöpartiet vill understryka att proportionalitetsprincipen måste väga betydligt tyngre i bedömningen av om förvar ska användas. Att en uttrycklig proportionalitets
regel införts i utlänningslagen från den 1 augusti 2025 är välkommet, men lagändringen är inte tillräcklig i sig. Det krävs att principen får verkligt genomslag i myndigheternas tillämpning, i utbildning av operativ personal, i vägledningar och i den löpande uppfölj
ningen. Förvar ska användas som en sista utväg, endast när det är nödvändigt och under så kort tid som möjligt. Mindre ingripande alternativ, såsom uppsikt, måste användas oftare och i första hand.
Miljöpartiet vill att regeringen återkommer med åtgärder för att stärka rättssäker
heten och tryggheten på förvaren. Vi vill förbättra tillgången till vård och stöd, minska trångboddheten, säkerställa skriftlig och begriplig information på ett språk som den förvarstagne förstår, stärka personalens kompetens och anställa mer personal på förvaren som kan bidra till att säkerställa tryggheten på förvaren. Särskilda insatser bör göras för att kunna möta personer med funktionsnedsättning eller andra vårdbehov. Förvaren får inte utvecklas i en mer fängelselik riktning. De måste präglas av rätts
säkerhet, trygghet och mänsklighet.
Annika Hirvonen (MP)
Mats Berglund (MP)
Camilla Hansén (MP)
Jan Riise (MP)
Nils Seye Larsen (MP)
Ulrika Westerlund (MP)