Jämför sakliga förslag
A · Stärkt småskaligt och hållbart fiske
2023/24 · HB021496 · Linnéa Wickman (S); Jim Svensk Larm (S); Sanne Lennström (S)
Original hos RiksdagenB · Åtgärder för att nå en långsiktigt hållbar fiskeripolitik i Östersjön
2025/26 · HD022286 · Linnéa Wickman (S); Sanna Backeskog (S); Patrik Lundqvist (S); Kristoffer Lindberg (S)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.012 · ämneslikhet 0.794. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 1 yrkanden i A · 2 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
1 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga fler åtgärder för ett hållbart fiske längs med ostkusten och tillkännager detta för regeringen.
2 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att pausa industrifisket i Östersjön och stärka det småskaliga kustfisket samt driva på för ökat samarbete med andra Östersjöländer för en långsiktigt hållbar förvaltning av fisket och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på för förändrad skyddsstatus för skarv i EU och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 655 ord · B 621 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2023/24:1496
av Linnéa Wickman m.fl. (S)
Stärkt småskaligt och hållbart fiske
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga fler åtgärder för ett hållbart fiske längs med ostkusten och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Längs Bottenhavets och Östersjöns kust sker ett hårt fisketryck på strömming från det storskaliga industrifisket med trålning. Under en lång tid har kustfiskare och läns
styrelser längs med ostkusten samstämmigt kunnat påvisa en mycket oroande och på senare tid akut situation för strömmingen. De senaste 20 åren har fångsterna för de småskaliga lokala yrkesfiskarna minskat markant samtidigt som industrifisket har rapporterat in en extrem ökning av fångster. Under de senaste åren har både storleken och medelvikten på strömmingen blivit allt lägre, till en situation där det idag nästan är
omöjligt att fånga stor strömming vissa kuststräckor. Det drabbar den småskaliga fiskeri
näringen
särskilt hårt som använder strömmingen som matfisk, till skillnad från det stor
skaliga industrifisket där fångsterna till stor del mals ner till fiskmjöl till laxodlingar och minkuppfödning. Om inte tillräckliga förvaltningsåtgärder vidtas skyndsamt kan det ge helt irreversibla konsekvenser för arten, för hela det marina ekosystemet och för den småskaliga fiskerinäringen.
Åtgärder för att trygga strömmingsbeståndet som utflyttad trålgräns, ett uppdrag som gavs tills Havs- och vattenmyndigheten av den dåvarande socialdemokratiska regeringen, behöver kompletteras med akuta insatser som fredningsområden eller fiske
fria områden där industrifisket idag fiskar alltför hårt på samlade strömmingsstim. Detta
är särskilt betydelsefullt i Södra Bottenhavet där trålningsfisket redan bedrivs utanför trål
gränsen.
Samtidigt är det avgörande att kombinera skarpa åtgärder som fiskestopp på sill och strömming med ett undantag för det småskaliga och kustnära yrkesfisket. I
för
hållande till industrifisket utgör uttaget av fisk från det småskaliga kustfisket en minimal
del, samtidigt som den typen av fiske bidrar till den inhemska och lokala livsmedelspro
duktionen, något som är viktigt såväl ur beredskapsperspektiv som i livsmedelsstrategin där fisk ses som en viktig råvara och resurs där ökat förädlingsvärde i livsmedelskedjan bidrar till fler arbetstillfällen.
För att komma tillrätta med den omfattande felrapportering av fångster som Havs- och vattenmyndigheten larmat om, särskilt från det storskaliga industrifisket, krävs också en översyn av området för fiskerikontroll. Utvärderingar visar att faktiska fångster i princip alltid är större än vad som rapporteras in. Den egentliga fördelningen mellan arterna skarpsill och strömming rapporteras inte heller korrekt, utan påfallande ofta på det sätt som gynnar ”rapportören” vad gäller kvoter av de två arterna ifråga. För den som systematiskt felrapporterar fångster är kostnaden idag försumbar. Detta är mycket allvarligt och leder inte bara till osund konkurrens utan också till helt felaktig och osäker kunskap om hur mycket fisk som tas upp, vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa livskraftiga bestånd och hur stora fiskekvoter som ska tillåtas. Problemet med felrapportering har också bäring på frågan om vilket uttag av strömming som godkänns som bifångst i samband med skarpsillsfiske. I en situation där akuta skydds
åtgärder införs för strömmingsfisket behöver också frågan om godkända bifångster i samband med skarpsillsfiske adresseras.
Utöver detta behöver en översyn göras på fler områden inom fiskeripolitiken, dels av hur dagens pelagiska fiske, som i Bottenhavet sker mycket bottennära eller som bottentrålning, påverkar och vilka effekter det ger i havsmiljön, dels av hur det veten
skapliga underlaget som Ices, Internationella havsforskningsrådet, använder till sina bedömningar kan bli mer heltäckande vad gäller påverkan i ekosystemet, samt hur hela förvaltningsmodellen för strömming inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik kan säkerställa en ekosystembaserad förvaltning.
Bristen på större strömming har en starkt negativ påverkan såväl i havets ekosystem som för de bygder som fått se antalet småskaliga yrkesfiskare minska. Det går också på tvärs med våra miljömål om en levande kust och skärgård och hav i balans. Då behöver överfisket stoppas så att bestånden kan återhämta sig och åtgärder vidtas inom stora delar av fiskeripolitiken.
Linnéa Wickman (S)
Jim Svensk Larm (S)
Sanne Lennström (S)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:2286
av Linnéa Wickman m.fl. (S)
Åtgärder för att nå en långsiktigt hållbar fiskeripolitik i Östersjön
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att pausa industrifisket i Östersjön och stärka det småskaliga kustfisket samt driva på för ökat samarbete med andra Östersjöländer för en långsiktigt hållbar förvaltning av fisket och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på för förändrad skyddsstatus för skarv i EU och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Östersjön är ett av världens mest sårbara innanhav. Forskare och småskaliga kustfiskare har under lång tid varnat för att det hårda fisketrycket från det storskaliga industrifisket har drivit strömmingsbestånden i Östersjön till historiskt låga nivåer. I takt med att bestånden har minskat har industrifisket rapporterat in en abnorm ökning av fångster. Enligt Internationella havsforskningsrådet (Ices) har lekbiomassan minskat dramatiskt. Strömmingen är en nyckelart i ekosystemet, vilket gör att de kraftiga minskningarna av större strömming får stora konsekvenser för havsmiljön.
Trots den alarmerande situationen valde regeringen under 2024 att rösta för fördubblat fiske i centrala Östersjön vid kvotförhandlingarna i EU:s ministerråd. Det är beslut som riskerar att förvärra istället för att vända utvecklingen. Läget är så pass kritiskt för sill och strömming att det riskerar att få irreversibla konsekvenser för både ekosystemen och de småskaliga kustfiskare som finns kvar i våra kustsamhällen. När strömmingsbestånden utarmas så hotar det också framtiden för det småskaliga fisket. Fiskbestånden slås i praktiken ut av ett fåtal industritrålare, vars fångster mals ner till fiskmjöl till laxodling och minkuppuppfödning.
En paus för industrifisket i Östersjön är därför nödvändig för att strömmingen och andra arter ska ha en chans att återhämta sig och bestånden bli långsiktigt livskraftiga. Att inte agera nu innebär att vi riskerar att förlora ett unikt ekosystem, där strömmingen riskerar att gå samma öde till mötes som Östersjötorsken.
Ett annat hot mot strömmingsbestånden är predation från skarv och säl. Sverige behöver agera kraftfullt inom EU för att förändra skarvens skyddsstatus så att det blir möjligt att bedriva en mer offensiv förvaltning och jakt. Det finns anledning att överväga hur skyddet av fiskevårdsområden kan uppvärderas i fall där det uppstår målkonflikter som påverkar förutsättningarna för skyddsjakt och andra åtgärder.
För att nå långsiktig förändring krävs dessutom ökade ansträngningar från svensk sida gentemot Finland och andra Östersjöländer. Östersjön är ett gemensamt innanhav, och fler länder behöver ta ansvar för att genomföra gemensamma åtgärder som räddar strömmingsbestånden. Det kan Sverige inte göra ensamt, även om det är positivt med permanent utflyttad trålgräns och andra insatser Sverige som land kan besluta om ensidigt. Sverige bör ta ett initiativ, utöver insatser i EU för en hållbar fiskeripolitik, med relevanta länder för att skapa en gemensam problembild i syfte att nå en samsyn kring behovet av en hållbar förvaltning och den akuta situationen. Genom att ta fram en återhämtningsplan för Östersjön kan en mer hållbar fiskeripolitik uppnås.
Ett stopp för industrifisket behöver också kombineras med insatser för att stärka kustfiskets roll i hela regionen. De småskaliga kustfiskarna spelar en viktig roll i våra kustsamhällen. De bidrar med arbetstillfällen och kulturarv, men också med regional livsmedelsförsörjning. I en tid där frågor om beredskap är mer aktuella än på länge måste vi värna deras möjlighet att fortsätta fiska och leverera lokalt fångad mat till våra regioner.
För att Östersjön ska kunna återhämta sig och för att det småskaliga kustfisket ska överleva krävs att Sverige tar ett tydligt ledarskap – både nationellt, i EU och i samarbete med våra grannländer. Det handlar om att sätta långsiktigt hållbara bestånd och ett levande kustfiske före kortsiktiga vinster för några få företag och industritrålare.
Linnéa Wickman (S)
Sanna Backeskog (S)
Patrik Lundqvist (S)
Kristoffer Lindberg (S)