Jämförelse 5c8e2bda75b14db4a842c631 Underlagets kontrollsumma: c27c3057d8c598a2f5b2b0e7b227f30e1045d99e3585769751ed5c38b9cdcfaa Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HA022348: med anledning av prop. 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha022348 Motion till riksdagen 2022/23:2348 av Håkan Svenneling m.fl. (V) med anledning av prop. 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato 1 Innehåll sförteckning 1 Innehållsförteckning 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 Sverige är tryggare utan Nato 4 Militär alliansfrihet är det bästa för Sveriges säkerhet 4.1 En självständig utrikespolitik 4.1.1 Inga utländska baser på svensk mark 4.1.2 Effekter på svensk vapenexport 5 Ett kärnvapenfritt Sverige 5.1 Sverige ska kräva garantier från Nato vad gäller kärnvapen 6 Effekterna på Försvarsmaktens personal 7 En undermålig process 8 Förankring av Natopolitiken i riksdagen 2 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska fortsätta att vara militärt alliansfritt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige vid en anslutning till Nato ska göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid och därför begära sådana garantier, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska förbli en kärnvapenfri stat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom Nato ska driva principen om ”No First Use ” och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inte ska ställa sig bakom att kärnvapen har en avskräckande förmåga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska vara del i s.k. nuclear sharing och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska oaktat ett svenskt medlemskap i Nato förbehålla sig rätten att gå med i FN:s konvention om förbud mot kärnvapen samt ha rätt att inte stå bakom Natos uttalanden om kritik mot konventionen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aldrig ska delta i Natos övningsverksamhet som inkluderar övning i användandet av kärnvapen såsom Snowcat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska ingå i Nuclear Planning Group och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska förbehålla sig rätten att inte stödja Natos uttalanden om kärnvapen och i alla typer av samarbeten med Nato aktivt bör använda sig av fotnoter för att markera avståndstagande till kärnvapen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska ta initiativ till en ordning för kontinuerlig förankring av Natopolitiken med riksdagens samtliga partier och tillkännager detta för regeringen. 3 Sverige är tryggare utan Nato Utgångspunkten för Sveriges försvars- och säkerhetspolitik ska vara att värna vårt lands säkerhet. Den svenska försvars- och säkerhetspolitiken ska utgå från en självständig analys och strategi som syftar till att skapa trygghet för Sverige och våra medborgare. Vårt lands historia med mer än 200 år av fred är unik. Den viktigaste, om än inte den enda, förklaringen till detta är den militära alliansfriheten. Som ett svar på Rysslands anfallskrig mot Ukraina gjorde den förra socialdemokra ­ tiska regeringen en helomvändning i fråga om Nato. Utan någon folklig debatt eller vidare förankring ansökte man den 18 maj 2022 om ett svenskt medlemskap. Den 5 juli undertecknade Natos medlemsstater det anslutningsprotokoll som gav Sverige (och Finland) status som inbjudna länder. För att Sverige ska kunna bli medlem i Nato krävs riksdagens godkännande , varför regeringen nu lämnat en proposition i ärendet . Den ryska invasionen av Ukraina är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig och helt i strid med folkrätten. Angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Invasionen innebär att vi har ett fullskaligt krig mitt i Europa. Det utmanar den europeiska säker ­ hetsordningen och ställer nya krav på de enskilda länderna i Europa. Rysslands aggres ­ sion kan inte tolereras ; Ukraina måste ha omvärldens stöd och Sverige måste stärka sitt totalförsvar. Ett svenskt medlemskap i Nato gör däremot varken Sverige eller Ukraina tryggare, tvärtom. I proposition 2022/23:74 argumenterar regeringen för att ett svenskt medlemskap i Nato skulle ha en avskräckande effekt. Vänsterpartiet menar motsatt att ett svenskt medlemskap i militäralliansen ökar risken för att vi dras in i krig och kon ­ flikter vi inte själva valt. Svensk utrikes- och säkerhetspolitik ska beslutas i Sverige, inte på Natos högkvarter i Bryssel , i Washington av USA :s president eller i Ankara av Turkiets president . För en trovärdig säkerhetspolitik är det centralt att sträva efter en bred politisk enighet i Sveriges riksdag. Oaktat ett svenskt medlemskap i Nato är det nödvändigt med en självständig svensk säkerhetspolitisk analys och en levande och folklig debatt om förutsättningarna för svensk säkerhet. Svensk säkerhetspolitik ska utgå från svenska behov, ingenting annat. I SOU 2016:57 konstateras att Ryssland sannolikt skulle svara på en eventuell militär förmågeuppbyggnad på svenskt territorium genom en militär anpassning i syfte att åter ­ upprätta en uppfattad balans , t värtemot den avspänning som så väl behövs. I betänkandet ifrågasätts också effekterna vad avser den svenska nationella operativa förmågan vid ett eventuellt medlemskap i Nato. Den första försvarslinjen för varje medlemsland är de egna försvarsansträngningarna , och ett medlemskap i Nato innebär således ingen genväg för att lösa nationella förmågebrister. Sverige behöver ett starkare samlat totalförsvar, där det civila samhällets robusthet och motståndskraft stärks för att vi alla ska kunna leva ett tryggt och säkert liv , l iksom det är nödvändigt att bygga kapacitet för att värna vår suveränitet och vårt nationella självbestämmande – om så krävs, även med militära medel. Ett medlemskap i Nato kan inte ersätta uppbyggnaden av vårt eget försvar. Sverige måste själv a ta ansvar för att bygga ett folkligt förankrat totalförsvar som klarar av att möta de uppgifter man ställs inför. 4 Militär alliansfrihet är det bästa för Sveriges säkerhet Sveriges försvars- och säkerhetspolitik bygger på att vi genom att inte ingå i militära allianser har bättre möjligheter att skapa trygghet för vår befolkning och hålla svenskt territorium utanför krig. Vi har hållit Sverige militärt alliansfritt och bevarat vårt militära självbestämmande just för att i en sådant säkerhetspolitiskt läge vi ser nu kunna fatta självständiga beslut som gynnar svensk säkerhet och trygghet. Den 16 mars 2022 tillsatte den dåvarande regeringen en arbetsgrupp för överlägg ­ ningar om det förändrade säkerhetspolitiska läget till följd av Rysslands aggression mot Ukraina. Samtliga riksdagspartier deltog och d en 13 maj presenterades rapporten Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige (Ds 2022:7). Vänsterpartiet står som också framgår av proposition 2022/23:74 bakom de beskrivande delarna i departementsskrivelsen om Rysslands agerande. Rysslands roll och agerande i Sveriges närområde är av stor vikt för svensk säkerhetspolitik. Den auktoritära utvecklingen i Ryssland är strukturell, systematisk och långvarig och det är sannolikt att Putin eller en efterföljande likartad regim kommer att leda landet under överskådlig framtid. V änster ­ partiet vill fortsatt se omfattande sanktioner och ett minskat beroende av rysk gas och olja i hela Europa . Däremot menar vi att slutsatserna i departementsskrivelsen vad gäller Sveriges militära alliansfrihet är felaktiga och att viktiga frågor behandlats svepande och t.o.m. ignorant. Läs mer i vårt särskilda yttrande (Ds 2022:7 s. 45). Att basera ansökan om ett svenskt medlemskap i Nato på så ogrundade slutsatser, helt utan folklig debatt , är minst sagt oansvarigt. I september 2016 överlämnades Utredningen om Sveriges försvars- och säkerhets ­ politiska samarbeten s betänkande Säkerhet i ny tid (SOU 2016:57) till regeringen. Utredningen hade bl.a. uppdraget att analysera och redogöra för innebörden av Sveriges samarbeten med andra länder och organisationer på det försvars- och säkerhetspolitiska området, i dag och i framtiden. Det bör noteras att regeringens proposition 2022/23: 74 går stick i stäv med flera avgörande punkter i den analys som gjordes i betänkandet. Även om säkerhetspolitiken ständigt förändras och vi har ett särskilt läge i Europa , är principerna för Nato som militär allians fortfarande desamma. Det gäller även grunden för den svenska säkerhetspolitiska doktrinen. Vänsterpartiet säger nej till ett svenskt medlemskap i Nato. Ett medlemskap i kärn ­ vapenalliansen skulle väsentligt försämra vårt säkerhetspolitiska läge. Vi ser att det kan leda till ökade risker för Sverige, och att Sverige blir en del av de krig och konflikter som Natoländer bedriver. Därmed äventyras Sveriges trygghet mer genom Nato ­ medlemskap än genom fortsatt nationellt självbestämmande. Riksdagen bör avslå regeringens proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato. Detta bör riksdagen besluta. För Vänsterpartiet är det territoriella försvaret av Sverige centralt. Vårt land, vatten eller luftrum ska inte kränkas av andra stater. Därför kommer Vänsterpartiet alltid att stödja förslag och beslut som ökar skyddet av Sverige och de svenska medborgarna. Sverige ska ha ett starkt och folkligt förankrat totalförsvar med förmåga att möta de olika former av hot som vårt land kan ställas inför – ytterst en väpnad konflikt. Sveriges militära alliansfrihet har tjänat oss och vår omvärld väl och har möjlighet att göra det under lång tid framöver. Den militära alliansfriheten har bidragit till att generation efter generation i Sverige kunnat leva i fred. Den har dessutom gett oss ett utrikespolitiskt handlingsutrymme som gjort att Sverige kunnat spela en viktig interna ­ tionell roll för fred och nedrustning – när den politiska viljan funnits. Sverige ska vara fortsatt militärt alliansfritt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Sverige kan inför ett fullskaligt angrepp från en stormakt inte försvaras enbart med ett nationellt militärt försvar. Samarbetet med länderna i vårt närområde skulle i ett sådant läge vara avgörande. Diplomati och internationella samarbeten av olika slag kommer att vara nödvändigt. Vi tror att Sverige bäst avgör själva hur dessa samarbeten ska utformas och med vilka. Att skapa en bestående militär allians med en samling stater som redan nu är inblandade i krig och konflikter som vi inte står bakom, är kontraproduktivt och leder till ökade risker för vårt land. För att möta de hot vi står inför krävs ett gott samarbete med våra grannländer, framför allt våra närmaste nordiska grannländer, men även länderna runt Östersjön. Internationellt samarbete måste alltid bygga på att Sverige fattar självständiga beslut, men att vi har en nära kontakt och i vissa fall planerar och övar tillsammans med andra länder. Norrbotten och Västerbotten ligger i Arktis , och Arktis är att betrakta som vårt lands absoluta närområde. Säkerhetspolitiska konflikter i Arktis kommer därför att ha direkt påverkan på vårt land. Ett svenskt Natomedlemskap skulle innebära att Arktis inte längre kan ses som ett lågspänningsområde. I stället skulle norra Sverige bli ett själv ­ klart övningsområde för andra stater , vilket i förlängningen leder till ökad risk för konflikt i Arktis . Det leder till en ökad hotbild mot Sverige när flera länder tillåts göra sig redo för strid i Arktis. Sverige ska inte upplåta övningsområden till andra stater utan svenskt deltagande eller tydlig nytta för svensk säkerhet. 4.1 En självständig utrikespolitik Nato beskriver sig själva som både en politisk och en militär allians. Nato består inte bara av länder som ligger oss nära i synen på mänskliga rättigheter och demokrati. Även Turkiet, Ungern och andra länder som har stora problem med sin syn på mänskliga rättigheter är medlemmar. Det senaste decenniet har det varit en tydlig tillbakagång för demokratin i ett flertal Natoländer. Natos näst största medlemsland Turkiet har upp ­ repade gånger genomfört territoriella kränkningar av sina grannländer. Så sent som i november 2022 genomförde Turkiet en militäroffensiv mot mål inne i både Syrien och Irak . Turkiet har tydligt visat att man inte respekterar andra länders demokratiska ordning. Turkiets president Erdoğans försök att utpressa Sverige till regelvidriga utlämningar och ny lagstiftning i samband med Natoansökan är bara ett exempel. Redan dagarna innan Sveriges ansökan lämnades in visade Erdoğan att han inte skulle ge Sverige den smidiga process regeringen hade föreställt sig. I stället har vägen mot ett medlemskap kantats av orimliga krav som inte är förenliga med en fungerande rättsstat. Turkiet och Ungern är de två Natoländer som fortfarande valt att inte godkänna Sveriges ansökan. De t är också de två länder som Vänsterpartiet tidigt pekade ut riskerna att gå i militär allians med. Att andra länder ska tillåtas diktera villkoren för svensk politik är oacceptabelt. En svensk ansökan om medlemskap i Nato skulle oundvikligen innebära att vi över ­ lämnar en stor del av vår säkerhetspolitik till USA. Även om beslut i organisationen i mångt och mycket fattas med konsensus är det otvivelaktigt så att Nato bygger på USA:s militära kapacitet. USA har som land en särställning och i praktiken veto i Natos agerande . Det gör att de kan förmå andra länder att agera i enlighet med deras intressen inom organisationen. I FOI-rapporten Transatlantiska tvivel (2021) beskrivs hur medlems ­ länder i Nato strävar efter att upprätthålla en nära, eller åstadkomma en närmare, relation till USA. Vid en ökad osäkerhet kring det amerikanska engagemanget för europeisk säkerhet under Trumpadministrationen sökte länderna enligt rapporten behålla ameri ­ kanskt engagemang genom att öka sitt eget engagemang och försöka visa sitt värde för USA – b åde genom stöd till amerikanska positioner i olika frågor och genom andra mer konkreta handlingar, såsom ökade bidrag till USA-ledda antiterr oris t o perationer. Ett medlemskap innebär också en förväntan om att på olika sätt delta i andra länders krig och insatser. Även om det inte finns några bindande klausuler utifrån Washington ­ fördraget finns en förväntan om lojalitet. I nämnda FOI-rapport beskrivs t.ex. hur Danmark historiskt har ”kompenserat låga försvarsutgifter med lyhördhet inför allierade önskemål om förmågor och styrkebidrag”. En oroande utveckling är de ökade spänningarna mellan USA och Kina. Förutom ett höjt tonläge märks hur USA utökar sina militära baser i Sydkinesiska havet samtidigt som Kina har planer på att mångdubbla antalet kärnvapen. Det skapar en rad frågor, bl.a. om hur Natos ömsesidiga försvarsgarantier ska praktiseras vid ett eventuellt angrepp mot amerikanska baser i Kinas närområde. Samtidigt har Nato och Natoländer genomfört tre extremt misslyckade krig i Afghanistan, i Irak och i Libyen som starkt bidragit till den flyktingkatastrof EU nu misslyckas med att hantera samt framväxten av terrororganisationen Da i sh /IS. Det måste också konstateras att det politiska läget i USA är instabilt och starkt polariserat. I kombination med den särskilda roll USA har i världspolitiken och i Nato skapar det en osäkerhet. Ett medlemskap i Nato gör det knappast mindre viktigt att stå upp för en regelbase ­ rad världsordning som syftar till fred och nedrustning. Sverige måste fortsätta vara en stark röst i världen för diplomati, bistånd och solidaritetsarbete. Vi har en lång och stolt historia av att stödja och bidra till andra länders utveckling mot mer demokrati, jäm ­ ställdhet och hållbarhet. Det är de viktigaste metoderna för att bygga fred i världen. Det är av största vikt att Sverige fortsätter vara ett land som är delaktig t internationellt i arbete som främjar en mer fredlig värld och aldrig viker ne d oss för stormakters intres ­ sen eller låter vår röst tystna. 4.1.1 Inga utländska baser på svensk mark Natos militära resurser utgörs i princip uteslutande av medlemsstaternas egna. Nato har en militär ledningsstruktur, men inga egna militära förband. De avdelas i stället från medlemsstaterna efter begäran från Nato . Däremot finns ett antal Natobaser utplacerade i medlemsländerna. Exempelvis finns flygbaser stationerade i Estland och Litauen och i Lettland och Polen finns armébaser. Vänsterpartiet har inte för avsikt att låta annat lands militär permanent verka på vårt territorium och därför är aldrig baser med annan juris ­ diktion än svensk aktuell a . Alla de tre nordiska länder som anslöt sig till Nato vid grundandet 1949 har haft reservationer vad gäller permanenta baser för främmande makters stridskrafter på eget territorium. Länder som Danmark, Norge och Island har en fastslagen politik gentemot Nato som innebär att man inte tillåter permanenta allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid. Det är centralt att Sveriges hållning till Nato baser på svenskt territorium slås fast redan vid ett inträde i militäralliansen. När Sverige tillåter närvaro av styrkor från Frankrike, Storbritannien och USA kan de t inte uteslutas att deras militär medför kärnvapen till svenskt territorium. Det finns därför en öka d risk att närvaron av utländska styrkor i Sverige uppfattas i omvärlden som att Sverige förespråkar avskräckning genom kärnvapen. Med förbehåll och starkare lagstiftning skulle den osäkerheten kunna avhjälpas. Unilaterala uttalanden vad gäller baser och kärnvapen är bräckliga. Det kan räcka med en förändrad politisk majoritet i landet för att e n sådan politisk linje ska ändras . För att säkra att Sverige inte kommer att behöva upprätta Natobaser på svensk mark bör ett liknande uttalande även förankras i Nato. För tilliten mellan de olika parterna bör vill ­ koren slås fast vid en anslutning. Sverige ska vid en anslutning till Nato göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid och ska därför begära sådana garantier . Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.1.2 Effekter på svensk vapenexport Vänsterpartiet anser att effekterna på svensk vapenexport blir negativa av ett Nato ­ medlemskap. År 2019 slutade Sverige exportera vapen till Turkiet, som en konsekvens av landets folkrättsvidriga invasion i nordöstra Syrien. Då fanns en fullständig politisk enighet om vikten av att agera mot regimen. Turkiet har upprepade gånger visat att man inte drar sig för att gå in militärt i sina grannländer. Så sent som i november förra året genomförde Turkiet en militäroffensiv mot kurdiska områden i både Syrien och Irak där 89 mål flygbombades under ett dygn. Attacken krävde mellan 30 och 90 dödsoffer. Enligt Turkiets försvarsminister Hulusi Akar var det ett av den moderna historiens mest omfattande bombangrepp . Ett av de krav Turkiet ställt på Sverige för att godkänna ett svenskt medlemskap i Nato är just att vapenexporten ska återupptas , v ilket också har skett genom nya beslut från Inspektionen för s trategiska produkter (ISP) i september 2022 med en direkt hänvisning till den u trikespolitiska deklarationen från juni 2022. Vänsterpartiet anser inte att situationen i Turkiet har förbättrats på ett sådant sätt att vapenexport kan återupptas. Ett medlemskap i Nato kan också komma att påverka de s.k. samarbetsavtal som ISP beviljar. Det kan resultera i att man godkänner nya avtal med länder man vanligtvis inte skulle bevilja för export då en tredje part, oftast USA, vill använda sig av svenska vapen eller materiel för att få igenom affären. 5 Ett kärnvapenfritt Sverige Kärnvapen är en bärande del av Nato och Nato är en kärnvapenallians i bemärkelsen att amerikanska kärnvapen utgör den yttersta garantin för de allierades säkerhet, vilket också slås fast i SOU 2016:57. Ett medlemskap i Nato innebär ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin. I proposition 2022/23:74 går att läsa : ”Som Natomedlem kommer Sverige att bidra solidariskt till hela Natos säkerhet. Ett medlemskap i Nato omfattar ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen. Sverige kommer att omfattas av Natos operationsplanering och förmågeplanering och bidra till Natos avskräcknings- och försvarsåtgärder. Sverige kommer att omfattas av samrådsskyldigheten och de ömsesidiga försvarsgarantierna i enlighet med artiklarna 4 och 5 i nordatlantiska fördraget.” I sin årsbok för 2022 konstaterar fredsforskningsinstitutet Sipri att det finns tecken på att minskningen av kärnvapenarsenalerna har avstannat. De nio kärnvapenstaterna fortsätter modernisera sina kärnvapen och troligtvis kommer antalet att öka de närmaste tio åren. Organisationen och mottagaren av Nobels fredspris 2017 Ican varnar för att samtliga länder som deltar i Natos kärnvapendelning (se nedan) kommer att ta emot nya kärnvapen, s.k. B61-12, redan i början av 2023. Den spända relationen mellan Ryssland och Nato riskerar att bidra till en ökad tilltro till kärnvapnens avskräckande förmåga med upprustning och terrorbalans som följd. USA och Ryssland innehar tillsammans 90 procent av alla kärnvapen och antalet strids ­ spetsar i aktivt militärt lager förblev under 2021 på en stabil nivå. Den 21 februari i år meddelade Putin att Ryssland tills vidare pausar sitt deltagande i det S tart avtal om kärnvapennedrustning som finns med USA. Även Natoländerna Storbritannien och Frankrike innehar kärnvapen. Storbritannien lade i början av 2021 om den tidigare policyn att minska landets kärnvapenarsenal och har i stället höjt det planerade taket för antalet kärnvapen. Frankrike har offentliggjort ett program för att utveckla en tredje generation atomdrivna ubåtar med kärnvapenbestyckade ballistiska robotar. Kina har en offensiv utökning av sina kärnvapenlager. Sverige hade från början kunnat vara tydlig t med att man inte kommer att tillåta kärnvapen på svenskt territorium , e ller åtminstone gjort uttalanden liknande Danmark s och Norge s vad gäller permanenta Natobaser och kärnvapen. I stället har man varit mycket tydlig t med att Sverige ställer upp på allt. Den 5 juli 2022 överlämnade dåvarande utrikesminister Ann Linde en avsiktsförklaring till Nato där det framgår att ”Sverige accepterar Natos inställning till säkerhet och försvar, vilket inkluderar den avgörande roll som kärnvapen spelar, och har för avsikt att delta fullt ut i planerings ­ processen för Natos militära struktur och försvar, samt är berett att sätta in styrkor och förmågor för alla alliansens uppdrag”. Vänsterpartiet har återkommande föreslagit att Sverige sk a sätta upp förbehåll om kärnvapen och utländska baser, något som både den socialdemokratiska och den moderatledda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna avvisa t . I proposition 2022/23:74 konstaterar regeringen att ”Sveriges ansökan om medlemskap i Nato har, med starkt parlamentariskt stöd, lämnats in utan förbehåll” och att regeringen står fast vid denna hållning. Sverige ska förbli en kärnvapenfri stat. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I proposition 2022/23:74 hänvisar man till den tidigare nämnda departements ­ skrivelsen (Ds 2022:7) . Där behandlas kärnvapenfrågan svepande och man menar att Sverige oaktat ett Natomedlemskap skulle kunna driva frågan om kärnvapennedrust ­ ning. Att Sverige fortfarande inte ratificerat FN:s konvention mot kärnvapen efter påtryckningar från just Nato bevisar dock motsatsen. Självklart blir det betydligt svårare att som land driva frågor om nedrustning av kärnvapen om man ingår i en militärallians vars själva grundpelare bygger på möjligheten att använda kärnvapen. I SOU 2016:57 konstateras också att ”det är sannolikt behäftat med svårigheter att som Natomedlem driva tanken på ett internationellt kärnvapenförbud”. Så länge stormakter och försvars ­ allianser bygger sin säkerhetspolitik på kärnvapenavskräckning hotas mänskligheten av en total förödelse. Inom Nato saknas principen om ”No First Use ”. Det innebär att Nato inte utesluter att man vid en konflikt är den part som först använder sig av kärnvapen. Det gör att hotet om kärnvapen alltid är överhängande. Sverige ska inom Nato driva principen om ”No First Use ”. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5.1 Sverige ska kräva garantier från Nato vad gäller kärnvapen Sverige ska aldrig vara med och planera, förbereda eller öva på att använda kärnvapen. Eftersom regeringen hittills har varit tydlig med att Sverige ställer sig bakom Natos hela politik, inklusive kärnvapenavskräckning , är det av största vikt att frågor som rör Sveriges förhållande till Natos kärnvapenanvändning behandlas i samband med anslut ­ ningsförfarande t . Våra grannländer Danmark och Norge gjorde t.ex. sina uttalanden om kärnvapen i samband med anslutningen. Förespråkarna av kärnvapen argumenterar att kärnvapen är avskräckande. Det är ett mycket kortsiktigt perspektiv. Att länder tävlar med varandra i kärnvapenkapprustningen ökar osäkerheten och är knappast ett sätt att bygga fred och trygghet . Ett exempel är hur Kina nu drastiskt utökar sin kärnvapenarsenal för att komma upp i de volymer USA och Ryssland har . Sverige ska inte ställa sig bakom att kärnvapen har en avskräckande förmåga. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. På s. 25 i proposition 2022/23:74 resonerar regeringen om att de inte ser några skäl för att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. En sådan viljeyttring står dock i motsättning till att man har valt att gå vidare med ansökan utan att söka någon som helst garanti från Nato. Det går inte att bortse från att ett svenskt medlemskap i Nato även innebär ett deltagande i Natos struktur för kärnvapenanvänd ­ ning om inte detta tydliggörs redan vid ett inträde. De militärstrategiska behoven är i ständig förändring. Det har inte minst Rysslands anfallskrig mot Ukraina visat. Inom Nato förekommer s.k. kärnvapendelning eller nuclear sharing , där stater fria från kärn ­ vapen ändå har kärnvapen utplacerade på sitt eg et territorium. Det gör att amerikanska kärnvapen finns i både Belgien, Italien, Nederländerna, Tyskland och Turkiet. Länder som Finland, Litauen och Spanien har nationell lagstiftning mot kärnvapen. I Finland är det enligt lag t.ex. förbjudet att införa kärnladdningar samt att framställa, inneha och spränga sådana. Inom d et finska utrikesutskottet råder konsensus om att lagstiftningen gäller i förhållande till Nato och även täcker in situationer där ett Natolands fartyg eller flygplan skulle ha behov av att röra sig inom Finlands territorium (Finlands riksdag, betänkande UtUB 16/2022 rd ). För att tydliggöra Sveriges hållning gentemot Nato bör en liknande lagstiftning tas fram i samband med en anslutning till militäralliansen. Sverige ska, i arbetet inom Nato, inte vara del i nuclear sharing . Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vänsterpartiet menar att Sverige oaktat ett svenskt medlemskap i Nato ska för ­ behålla sig rätten att gå med i FN:s konvention om förbud mot kärnvapen samt ha rätt att inte stå bakom Natos uttalanden om kritik mot FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen skriver i proposition 2022/23:74 att Sverige fortsatt kommer att vara engagerat i rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Regeringens oförmåga att ratificera och därmed slutgiltigt skriva under FN-konventionen om förbud mot kärn ­ vapen är dessvärre ett exempel på motsatsen. Den norska regeringen utredde 2018 om det skulle strida mot Natoavtalet om Norge anslöt sig till FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Utredningen kom fram till att det skulle vara möjligt ur folkrättslig synpunkt , men det skulle inte vara politiskt möjligt att ansluta sig utan att komma i konflikt med medlemskapet i Nato. Det styrks av att inga Natoländer hittills har skrivit under konventionen. Vänsterpartiet menar att Sverige självklart ska skriva under FN:s kärnvapenkonvention för att fortsatt tillhöra de länder som tydligast förespråkar en kärnvapenfri värld. För att minska risken för ett kärnvapenkrig i vårt närområde bör Sverige i förhandlingar med andra driva på för kärnvapenfria zoner i vårt närområde. Dessa bör omfatta Norden, Arktis, Östersjön, EU och Europa för att verka som risk ­ reducerande åtgärd. Detta har vi bl.a. krävt tidigare i vår motion Försvarsmakten, klimat och miljö (mot. 2022/23:247). För Vänsterpartiet är det självklart att Sverige inte heller ska understödja använd ­ ningen av kärnvapen. Nato kommer sannolikt att begära ett taktiskt stöd till kärn ­ vapenuppdraget. Det kan handla om att delta i den återkommande övningen Steadfast Noon som en del av det som kallas Snowcat (Support of Nuclear Operations With Conventional Air Tactics ) . Där skulle Sverige t.ex. kunna komma att bidra med konventionellt luftstöd vid insatser med kärnvapen. Sverige ska aldrig delta i Natos övningsverksamhet som inkluderar övning i användandet av kärnvapen såsom Snowcat . Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Natos högsta organ för kärnvapenfrågor är Nuclear Planning Group ( NPG ) . Alla medlemsländer deltar oavsett om man själv hyser kärnvapen eller inte. Bara Frankrike har valt att ställa sig utanför. Gruppen behandlar bl.a. strategiska frågor rörande militäralliansens kärnvapen. Sverige bör som en röst mot kärnvapen markera och inte delta i NPG. Även om Frankrike har egna kärnvapen och står utanför NPG på andra grunder än Sverige bör göra, visar Frankrikes undantag att det är fullt möjligt. Sverige ska, i arbetet inom Nato, inte ingå i Nuclear Planning Group. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Sverige ska förbehålla sig rätten att inte stödja Natos uttalanden om kärnvapen och bör i alla typer av samarbeten med Nato aktivt använda sig av fotnoter för att markera avståndstagande till kärnvapen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6 Effekterna på Försvarsmaktens personal Ett medlemskap i Nato kommer att kräva mycket av Försvarsmaktens personal, något som regeringen knappt nämner i propositionen. Sverige beräknas komma att behöva bidra med ca 200 officerare till internationella uppdrag i Natos olika staber, vilket är ett högt antal. Även om antalet studenter på officersutbildningen ökar för varje år kommer det förmodligen att bli en stor utmaning att hitta och placera officerare på Natouppdrag, och det kommer med stor sannolikhet att kännas av i organisationen. Den personal som placeras på längre uppdrag utomlands måste ges tillräckligt goda villkor för att placer ­ ingen inte ska upplevas som en alltför stor uppoffring för den enskilde och dennes familj. 7 En u ndermålig process Frågan om huruvida Sverige ska ansöka om medlemskap i Nato är genomgripande för vårt lands säkerhet. I SOU 2016:57 konstateras att ”en alliansanslutning – i likhet med EU - medlemskapet – i någon bemärkelse [skulle] inskränka Sveriges politiska och diplomatiska handlingsutrymme. Allianstillhörighet vore ett nytt raster i svensk utrikes ­ politik och ytterligare en dimension att ta hänsyn till vid den löpande utformningen av densamma”. Det är inte rimligt att en fråga av samma dignitet som ett medlemskap i EU eller EMU ska hastas fram, helt utan folklig förankring eller debatt. Att dessutom låta processen gå extremt fort i det tillstånd av chock som drabbat Europa är direkt oansvarigt. Svensk utrikes- och säkerhetspolitik har skadats av hur både den socialdemokratiska och den moderatledda regeringen har hanterat Natoprocessen. I dag har Sveriges anseende internationellt kraftigt försämrats och nått en historiskt låg nivå. Det innebär att det säkerhetspolitiska hotet mot Sverige i dag är högre än på mycket länge. Vänsterpartiet varnade tidigt för att Turkiet skulle ställa orimliga krav på Sverige, men dessa farhågor viftades bort av dåvarande regering såväl som av oppositionen. Resultatet blev att man gick vidare med Natoansökan i tron på en snabb ratificerings ­ process. Förhoppningen var ett skyndsamt godkännande där Sverige skulle ges status som inbjudet land på Natos möte i Madrid i juni 2022 för att därefter godkännas av Natoländernas parlament. Turkiet motsatte sig dock godkännandet av Sverige s och Finlands status som inbjudna länder. Regeringen valde i det läget att sluta ett separat avtal, ett s.k. memorandum , med Turkiet. Memorandumets innehåll har egentligen inget med Sverige som Natomedlem att göra utan behandlar andra frågor som Turkiet och president Erdoğan valt ut . I stället för att bli nyckeln till en snabb ratifikationsprocess gav memorandumet Turkiet en möjlighet att gång på gång pressa den svenska regeringen till eftergifter . Memorandumet är långtgående på flera punkter och tvingar Sverige och Finland till politiska positioner som andra Natoländer inte tagit . Dä rigenom har Turkiet både lyckats s ätta sitt narrativ i den svenska debatten och påverkat den svenska lagstiftningsprocessen t .ex. gällande lagstiftning om deltagande i terrororganisation. Trots att Sverige och Finland nu godkänts av alla andra Natoländer återstår två, Turkiet och Ungern. Det är båda länder med kraftigt bristande och alltmer krympande demokrati som utnyttjat Sveriges Natoansökan för egen vinning. Att dessa risker inte analyserades och togs på allvar i förväg , innan den svenska ansökan lämnades in , är mycket allvarligt och har skadat Sverige. Under den nuvarande regeringen har situationen förvärrats ytterligare . Gemensamt har varit den eftergiftspolitik vars resultat vi nu kan läsa av i ett försämrat säkerhets ­ politiskt läge. Processen kan beskrivas s om det kanske största svenska diplomatiska misslyckande t under efterkrigstiden. 8 Förankring av Natopolitiken i riksdagen Regeringen berör i proposition 2022/23:74 kraven på förankring i riksdagen, och konstaterar att det kan göras på olika sätt men att det enda direkta kravet är information i Utrikesnämnden. Vänsterpartiet menar att detta inte räcker för att riksdagens partier ska vara väl informerade om vad som planeras och beslutas inom Nato och vilka ställningstaganden regeringen avse r att ta. Det är därför av största vikt att regeringen inleder en dialog med riksdagens samtliga partier om hur sådan kontinuerlig förankring ska kunna göras. Regeringen ska ta initiativ till en ordning för kontinuerlig förankring av Nato ­ politiken med riksdagens samtliga partier. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Håkan Svenneling (V) Andrea Andersson Tay (V) Kajsa Fredholm (V) Hanna Gunnarsson (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Linda W Snecker (V) === HB022900: med anledning av prop. 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hb022900 Motion till riksdagen 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) med anledning av prop. 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i syfte att garantera svensk suveränitet bör kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska brottsoffer inte ska behöva processa i amerikanska militärdomstolar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör kräva att DCA-avtalet inte ger USA jurisdiktion utanför de baser där amerikanska styrkor befinner sig och tillkännager detta för regeringen. 2 Inledning Regeringens proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater behandlar det s.k. DCA-avtalet, eller mer korrekt Defense Cooperation Agreement . Avtalet reglerar förutsättningarna för amerikansk militär på svensk mark. Regeringen menar att avtalet ökar Sveriges säkerhet. Vänsterpartiet delar inte den uppfattningen. Tvärtom innebär avtalet en ökad risk för Sverige och för svenska medborgare. Vänsterpartiet är därför emot att Sverige tecknar föreliggande försvarsavtal med USA och yrkar att riksdagen avslår regeringens proposition och därmed avslår avtalet. Riksdagen bör avslå regeringens proposition 2023/24:141 Avtal om försvars ­ samarbete med Amerikas förenta stater. Detta bör riksdagen besluta. Den säkerhetspolitiska situationen i Europa har förändrats och försämrats. Rysslands anfallskrig mot Ukraina är folkrättsvidrigt och en humanitär katastrof. Det ställer nya krav på Europas länder, däribland Sverige, att agera för folkrätt och alla länders rätt att försvara sig. Det ryska angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär i första hand ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Men det är också en attack mot Europas fred och rådande säkerhetsordning. För Vänsterpartiet är det territoriella försvaret av Sverige centralt. Vårt land, vatten eller luftrum ska inte kränkas av andra stater. Sverige ska ha ett starkt och folkligt förankrat totalförsvar med förmåga att möta de olika former av hot som vårt land kan ställas inför – ytterst en väpnad konflikt. Sverige som land blir tryggare om det råder full nationell kontroll över vår suveränitet. Att tillåta USA att på egen hand verka på svenskt territorium genom DCA-avtalet stärker inte Sveriges säkerhet. DCA-avtalet är bilateralt och även om propositionen beskriver det som ett komple ­ ment till Nato/PFF SOFA så är det fristående från Natomedlemskapet. Det knyter dock Sverige närmare Natos ledande kraft, USA. Flera av de frågor och farhågor som lyfts med anledning av den aktuella propositionen liknar de som vi lyft i vår motion med anledning av prop. 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato (mot. 2022/23:2348). Där återfinns också flera yrkanden som berör militär alliansfrihet, kärnvapen, permanenta baser och stadigvarande närvaro av allierade styrkor. Det faktum att avtalet går utöver Natosamarbetet innebär att amerikanska aktiviteter på svenskt territorium enligt DCA-avtalet kan komma att gälla amerikanska militära operationer var som helst med vilka ändamål som helst. Avtalet måste ses i kontext av en föränderlig säkerhetspolitisk situation, både här i Sverige och i USA. Det politiska världsläget och den instabila amerikanska inrikespolitiken gör det mycket svårt att förutse vilka scenarion som kan komma att bli aktuella. Propositionen behandlar inte på vilket sätt Sverige kan komma att användas för amerikanska intressen och vilka säker ­ hets ­ politiska konsekvenser det skulle kunna få. Regeringen svarar t.ex. inte på om Sverige skulle kunna betraktas som medansvarigt för ett amerikanskt folkrättsligt tveksamt agerande. Inte heller skriver man någonting om hur Sverige skulle kunna komma att bli ett militärt mål i en konflikt mellan USA och deras motståndare. Det bör också nämnas att den amerikanska synen på FN-stadgans våldsförbud, liksom många andra regler, skiljer sig från den svenska och europeiska. Den svenska försvarspolitiska strategin skiljer sig åt från den amerikanska. Liksom utrikes- och säkerhetspolitik i stort. Sverige är ett litet land med geografisk närhet till Ryssland. Det är faktorer som USA inte behöver ta hänsyn till. Det finns en uppenbar risk att de olika strategierna och viljorna krockar. Frågan är vilket handlingsutrymme den svenska regeringen har i praktiken om svenska säkerhetspolitiska intressen står emot amerikanska. DCA-avtalet bygger på ett svenskt samtycke. Det går dock inte att bortse från den lojalitet och andra förpliktelser ett närmare försvarssamarbete innebär, vilket riskerar att sätta amerikanska intressen före svenska. I den norska propositionen inför motsvarande DCA-avtal konstateras att Norge och USA har olika uppfattningar om vad artikel 1 i avtalet som rör just suveränitet, lag ­ stiftning och internationella rättsliga förpliktelser betyder. ”USA har i forhandlingene understreket at forpliktelsen til å utvise full respekt for norsk suverenitet, norske lover og Norges folkerettslige forpliktelser etter SDCA, ikke innebærer at USA er bundet av norsk rett og Norges folkerettslige forpliktelser. USA har i stedet tatt til orde for at det etter SDCA kun gjelder en plikt til å etterleve norsk rett og norske folkerettslige forpliktelser, der dette er forenelig med USAs operative militære behov” (Proposisjon til Stortinget 90 S [2021–2022], s. 33). Den svenska regeringen bör med tanke på detta vara särskilt tydlig med hur man betraktar artikel 1 i det svenska DCA-avtalet. Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd har dessutom i sitt remissvar konstaterat att propositionens beskrivning av det svenska samtycket i avtalet (avsnitt 5.1 Allmänt om avtalet) delvis är missvisande och delvis direkt felaktigt. Läsaren får intrycket av att det krävs ett svenskt konkret samtycke för all amerikansk närvaro, när det i själva verket inte stämmer. Det ansvarsfulla för en svensk regering vore att vara mycket restriktiv med att sälja ut den svenska suveräniteten över vårt territorium. 3 Den bristande förankringen Processen kring det svenska medlemskapet i Nato var fullständigt undermålig. Anslut ­ ningen till kärnvapenalliansen innebär en omsvängning i svensk försvars- och säkerhets ­ politik. Trots det hastades ansökan igenom. Dessutom i det tillstånd av chock i Europa som följde på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Tyvärr tycks samma hållning prägla regeringens fortsatta relationer med omvärlden. Det aktuella DCA ‑ avtalet med USA är visserligen långt ifrån lika omfattande som ett svenskt medlemskap i Nato, men regeringens hantering präglas av samma nonchalans inför betydande risker. I propositionen blir det tydligt att regeringen utgår från en rad antaganden, bl.a. att det inte skulle vara aktuellt med vare sig kärnvapen eller utländska permanenta baser på svenskt territorium. Permanenta baser, liksom förekomsten av kärnvapen skulle onekligen innebära en betydande förändring av svensk försvars- och säkerhetspolitik. Därför måste det råda fullständig klarhet i hur avtalet ska tolkas. Det gör det inte i dag. Regeringen har i media konsekvent avfärdat kritiken mot DCA-avtalet (t.ex. SvD 22/4 2024, Aftonbladet 8/5 2024). Det har t.o.m. insinuerats att kritiker styrs av aktörer med syftet att skada Sveriges intressen. Debatten om Sveriges säkerhetspolitiska ställ ­ ningstagande måste vara saklig och väl underbyggd. Vi ska naturligtvis alla vara väl medvetna om risken för eventuella påverkanskampanjer och desinformation. Det får däremot inte innebära att möjligheterna till en bred och folklig debatt om avtalets innehåll stryps. 4 Risken för kärnvapen Det svenska DCA-avtalet saknar helt skrivningar om kärnvapen. Förekomsten regleras över huvud taget inte. Detta trots att amerikansk försvars- och säkerhetspolitik bygger på närvaron av kärnvapen. Att som regeringen gör nöja sig med att konstatera att det finns en ”bred politisk samsyn” i Sveriges syn på kärnvapen är inte bara naivt utan direkt dumdristigt (SvD 22/4 2024). Våra nordiska grannländer har gjort andra ställ ­ ningstaganden och inkluderat specifika reservationen för kärnvapen i sina DCA-avtal. I det norska DCA-avtalet står t.ex.: ”Nothing in this Agreement alters Norwegian policies with regard to the stationing of foreign forces on Norwegian territory, and the stockpiling or deployment of nuclear weapons on Norwegian territory”. I det finländska avtalet finns i stället en hänvisning till deras nationella lagstiftning som förbjuder kärnvapen på landets territorium. Vänsterpartiet har länge drivit att Sverige ska införa en liknande lagstiftning som gör det tydligt att vi inte accepterar användningen av atombomber och andra kärnvapen. Frånvaron av ett tydligt ställningstagande från regeringens håll är någonting som bl.a. Region Gotland har tagit fasta på i sitt remissvar till regeringen. Trots detta behandlas frågan knappt i propositionen. För en mer ingående förståelse för regeringens hållning krävs att man söker informationen på annat håll. I en intervju i Sveriges Radio P1 (13/5 2024) om bl.a. DCA-avtalet öppnar stats ­ minister Ulf Kristersson för kärnvapen på svensk mark vid en krigssituation. Det är ett oerhört ställningstagande. Enligt en Novus-undersökning på uppdrag av Svenska Läkare mot Kärnvapen i december 2023 vill en klar majoritet av svenskarna se ett skriftligt förbud mot kärnvapen i Sverige. Att regeringen nu helt utan en folklig debatt öppnar upp för användandet av vår tids värsta massförstörelsevapen är minst sagt anmärknings ­ värt. I en tid när gränserna mellan krig och fred suddas ut och gråzonsproblematik och hybridkrigföring präglar pågående konflikter blir det också otydligt vad som menas med en ”krigssituation”. I samma intervju menar Kristersson att det inte behövs något förbud mot kärnvapen och hänvisar till att regeringen tagit fram två propositioner där Sverige ska ha deklarerat att vi inte kommer att ha permanent trupp eller kärnvapen på svensk mark i fredstid. Det är att stretcha sanningen väl långt. I de aktuella propositionerna konstateras tvärtom att regeringen har lämnat in ansökan om Natomedlemskap ”utan förbehåll”. Man skriver visserligen att det inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Men det måste snarare betraktas som en bedömning än som ett förbud. Tvärtom indikerar det att läget kan komma att ändras. Idén om avskräckning som metod leder till kapprustning och terrorbalans. I sin års ­ bok för 2023 konstaterar fredsforskningsinstitutet Sipri att antalet operativa kärn ­ vapen ­ stridsspetsar ökar. Samtliga av de nio kärnvapenstaterna fortsätter att modernisera sina kärnvapen och ”om inte de diplomatiska trenderna vänder står världen inför ett nytt och farligt skede”. Sverige ska inte vara en del av den kärnvapenkapprustningen. Det ska inte råda några oklarheter kring Sveriges ställningstaganden när det gäller kärnvapen. Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I vår motion med anledning av proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato (mot. 2022/23:2348) yrkar vi på ytterligare garantier mot kärnvapen, bl.a. att Sverige ska förbli en kärnvapenfri stat och att Sverige aldrig ska delta i övningsverksamhet som inkluderar övning i användandet av kärnvapen. 5 Amerikanska baser i Sverige Det råder stor oklarhet om på vilket sätt avtalet ska garantera att utländska permanenta baser inte blir en realitet i Sverige. Med svenskt samtycke ger avtalet amerikansk militär obehindrad tillgång till 17 svenska militärbaser, men också möjligheter för den amerikanska försvarsmakten att förvara materiel samt bygga egen infrastruktur och anläggningar. Genom DCA-avtalet gör Sverige avkall på sin suveränitet och rätt till självbestäm ­ mande. Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd ställer i sitt remissvar (dnr SU-0339-23) relevanta frågor om vad som är att betrakta som en ”permanent bas”. Bland annat förväntas det enligt DCA-avtalet att det ska byggas nya anläggningar och att styrkemedlemmars barn går i svensk skola. Nämnden skriver: Det förefaller alltså som om de amerikanska styrkorna ska vistas i landet en längre tid i anläggningar som de i vart fall delvis själva låter bygga och till vilka svenska myndigheter inte alltid har tillträde. Det underlag på vilket Riksdagen ska fatta sitt beslut bör i klarspråk beskriva hur den amerikanska verksamheten kan se ut samt diskutera i vad mån den skiljer sig från det som promemorian definierar som ”permanenta baser”. Tyvärr behandlas detta inte närmare i propositionen. Alla de undantag och specialregler som DCA-avtalet ger amerikanska soldater, anhöriga och anställda hos involverade företag och organisationer visar tydligt att det är stor risk att amerikanska soldater kommer att flytta in på svenska garnisoner och bygga upp parallella små samhällen. Förutom egen jurisdiktion och undantag från skatt regleras sådant som att bilar inte behöver besiktigas, amerikansk arbetsrätt gäller vid anställningar och t.o.m. att amerikanska frimärken ska gälla. Vänsterpartiet vill inte se framväxandet av sådana här enklaver i Sverige. Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. De amerikanska styrkorna i Sverige ges tillstånd att även utanför baserna agera för att säkra amerikanska intressen, om de bedömer det nödvändigt. Detta utan svenskt godkännande. I propositionen understryks att alla aktiviteter ska ske ”med full respekt för svensk suveränitet, svenska lagar och internationella förpliktelser”. Det ger dock inte hela bilden. Av artikel 6 i avtalet framgår det att amerikanska styrkor vid exceptionella omständigheter tillåts utföra nödvändiga åtgärder, bortom den omedelbara närheten av de överenskomna anläggningarna och områdena, för att säkra amerikanska operationer. Vilka omständigheter detta kan vara beskrivs dock inte närmare. Regeringen bör i syfte att garantera svensk suveränitet kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd konstaterar vidare att det råder otydlighet gällande innebörden och konsekvenserna av att ingå i avtalet. Bland annat skriver man att det måste utredas ”om Sverige har möjlighet att säga nej om USA skulle vilja ha tillträde till eller använda en anläggning på sätt som strider mot svenska intressen”. DCA-avtalet ger tillstånd till USA att upprätta vapendepåer, dvs. att lagra material och vapen, utan att behöva ge insyn till svenska myndigheter för kontroll. Inte heller amerikanska fordon och fartyg får kontrolleras utan amerikanskt godkännande. Flera remissinstanser, såsom Försvarshögskolan, Totalförsvarets forskningsinstitut och Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd, ser behov av förtydligande kring amerikansk personals befogenheter att utöva våld och tvång utanför baserna. Regeringen besvarar detta slarvigt med att konstatera att under extraordinära omständigheter kan amerikansk personal agera utifrån egen bedömning. Inom ramen för DCA-avtalet ges leverantörer en bredare definition än tidigare gällande avtal för värdlandsstöd. Det tar bort Sveriges möjligheter till kontroller av icke-svenska leverantörer till den amerikanska styrkan. Som Svenska Freds diskuterar i sitt remissvar saknas det tydliga svar gällande vad ”avtalet kan ha för inverkan på lokalsamhället, samt jämställdhets-, miljö- eller klimat ­ analys” (dnr Fö2024/00152). Som exempel kan nämnas allemansrätten, som ger rätt till var och en att röra sig fritt i skog och mark. När ett annat land ges makt att agera utan godkännande utanför de militära baserna, begränsa allmänhetens tillträde till tidigare öppna områden och spärra av eller stängsla in mark äventyras den friheten. Vi förväntar oss att amerikanska styrkor, leverantörer och organisationer helt och fullt följer svensk miljölagstiftning, inte bara som det står i propositionen ”åtar sig att respektera dessa”. Detta är extra viktigt när den amerikanska verksamheten är undantagen krav på tillstånd och tillsyn. I avtalet saknas också tydliga begränsningar till andra i Sverige icke tillåtna vapen ­ typer såsom personminor och klusterammunition, för vilka Sverige undertecknat inter ­ nationella konventioner men inte USA, något som omnämns i det finska motsvarade avtalet. Närvaron av amerikanska styrkor kommer oundvikligen att påverka de svenska garnisonerna. Det finns en överhängande risk att den svenska försvarsmakten till viss del trängs ut från de aktuella baserna. I samtal med lokalt anställda inom Försvars ­ makten har det framkommit en oro för att det kommer att leda till en platsbrist, om ­ organisering och ökade kostnader. Detta är oroväckande i tider av stor uppbyggnad och utökning av den svenska försvarsmakten. Regeringen har inte gjort någon konsekvens ­ analys av detta. Risken att amerikanska baser och lagring av vapen i Sverige uppfattas som hotfullt av eventuella antagonister kan inte uteslutas. Forskning om militär avskräckning visar att det är betydligt mer komplicerat än att flexa de militära musklerna. Risken är i stället att det bidrar till en upprustningsspiral, misstro och ökade spänningar. 6 Jurisdiktion DCA-avtalet innebär att amerikanska styrkor och personal får immunitet när de är i Sverige. Det gäller även om de skulle lämna basen och begå brott som drabbar svenska medborgare. Soldater som begår brott mot svenska medborgare kommer att ställas inför en amerikansk militärdomstol, inte svenska domstolar. Amerikansk militärlagstiftning skiljer sig från svensk lag, t.ex. när det kommer till samtyckeslagstiftning och sexköp. Regeringen menar att detta är en missuppfattning (Aftonbladet 8/5 2024) och hänvisar till att amerikanska soldater kommer att omfattas av båda ländernas straff ­ lagstiftning – om något är lagligt i USA men olagligt i Sverige gäller svensk lag. Det stämmer att Sverige har möjlighet att ta tillbaka domsrätten i fall som anses särskilt betydelsefulla. Det saknas dock resonemang och principer från regeringen om hur den möjligheten ska betraktas, något som bl.a. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) uppmärksammar i sitt remissvar (dnr Fö2024/00152). På en fråga från tidningen Ottar (4/4 2024) svarar försvarsministerns egen pressekreterare att Sverige väntas avstå domsrätten i de allra flesta fall. Som exempel kan nämnas ett fall 2022 då Stockholms ­ polisen grep två män i besättningen på ett amerikanskt militärfartyg för att de köpt sex på en lägenhetsbordell på Östermalm. Fall liknande detta skulle sannolikt inte leda till en svensk rättsprocess. Vänsterpartiet menar att detta är en mycket rättsosäker ordning. Det kan bl.a. innebära att svenska brottsoffer eller vittnen tvingas delta i en rättsprocess i amerikansk krigsrätt. Svenska brottsoffer ska inte behöva processa i amerikanska militärdomstolar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör kräva att DCA-avtalet inte ger USA jurisdiktion utanför de baser där amerikanska styrkor befinner sig. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I propositionen nämns hur det finns ”ett utrymme för militär personal att bära vapen för att mer allmänt säkra sin egen eller styrkornas säkerhet”. Däremot saknas tydlighet om vilka situationer som avses. Regeringen utgår från att ”möjligheten att i sådana fall använda vapnet torde vara begränsat till situationer där det föreligger rätt till nödvärn eller nöd och det i övrigt är försvarligt och proportionerligt”. Det tycks öppna upp för möjligheten att bära vapen även när det inte är motiverat av tjänsteutövningen. Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd menar tvärtemot regeringen att Sverige bör göra en reservation eller åtminstone avge en tolkningsdeklaration som klargör att det är förbjudet att utdöma och verkställa ett dödsstraff på svenskt territorium samt även att utlämna någon till ett land där han eller hon riskerar ett sådant straff. Även FOI uppmärksammar risken för normkonflikt i fråga om utlämning vid risk för dödsstraff. Vänsterpartiet instämmer i detta, och i vår motion med anledning av proposition 2023/24:133 Sveriges tillträde till vissa Natoavtal (mot. 2023/24:2898) yrkar vi på detsamma. Håkan Svenneling (V) Andrea Andersson Tay (V) Kajsa Fredholm (V) Hanna Gunnarsson (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Linda W Snecker (V)