Jämförelse 5a58a8780ce68020371f1034 Underlagets kontrollsumma: 8e9f28b5d8efa49a9e25d3b09e7280109852263194fc1cb1fb79bb021bf3fdef Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HA022333: med anledning av prop. 2022/23:53 Skärpta straff för brott i kriminella nätverk === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha022333 Motion till riksdagen 2022/23:2333 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) med anledning av prop. 2022/23:53 Skärpta straff för brott i kriminella nätverk 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2022/23:53. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning i syfte att införa nya kvalifikationsgrunder som innebär att det vid bedömningen av om brottet allmänfarlig ödeläggelse är grovt särskilt ska beaktas om gärningen inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydelse eller annars varit av särskilt farlig eller allvarlig art samt ge brottet benämningen grov allmänfarlig ödeläggelse, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning i syfte att tydliggöra att användandet av skjutvapen och sprängämnen på allmän plats särskilt ska beaktas som en försvårande omständighet enligt straffskärpningsbestämmelsen i 29 kap. 2 § 6 brottsbalken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning i syfte att tydliggöra att utnyttjande av ett numerärt överläge särskilt ska beaktas som en försvårande omständighet enligt straffskärpningsbestämmelsen i 29 kap. 2 § 3 brottsbalken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag till lagstiftning i syfte att utvidga straffbestämmelsen om människoexploatering i 4 kap. 1 b § brottsbalken så att den även omfattar exploatering i brottslig verksamhet och tillkännager detta för regeringen. 2 Inledning Trots de senaste årens stora resurstillskott till polisen, höjningar av flera straff och ökad användning av hemliga tvångsmedel så har gängrelaterade brott och skjutningar inte minskat. Polisens uppklaring av mord och skjutningar i gängmiljö har samtidigt sjunkit. Det visar att det är andra åtgärder som behövs. Sedan december 2022 har situationen i framför allt Stockholm blivit akut. Regeringen måste omgående ta ett helhetsgrepp på problematiken med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet. Dessvärre låter högerpartierna ofta känslor och rent tyckande ligga till grund för rättspolitiska åtgärder. Men för att verkligen minska den grova kriminaliteten och stärka människors trygghet i utsatta områden krävs, i stället för politikers prat om längre och hårdare straff, visitationszoner och avlyssning utan brotts ­ misstanke, en gemensam politisk vilja för att minska klassklyftorna i samhället. För att få ne d den grova brottsligheten går det inte bara att vara hård mot de kriminella – det gäller att vara smartare än de kriminella. Vissa straff kan behöva höjas , men mycket mer fokus måste riktas mot att förhindra rekryteringen av barn till gäng ­ kriminalitet. Det brottsförebyggande arbetet börjar med en väl utbyggd välfärd för alla, även i eftersatta s.k. socialt utsatta områden. Om skolan, fritidsaktiviteter och samhället i övrigt fungerar väl så minskar möjligheterna att rekrytera barn och ungdomar in i kriminalitet. Skola och fritidsverksamheter behöver få bättre resurser, likaså social ­ tjänsten. Barn och ungdomar måste få möjligheter till kommunalt stödda fritids ­ aktiviteter, skolan måste få bättre resurser för att stödja elever som behöver det för att klara betygen och socialtjänsten behöver förstärkas med tillräckliga resurser och kunskap för att arbeta både förebyggande och med barnskydd. Det handlar även om insatser på kort sikt, som att sprida S luta skjut-projektet till hela landet och att inrätta sociala insatsgrupper i områden som särskilt drabbats av grov kriminalitet. Vi har också sedan flera år tillbaka föreslagit en nationell haveri ­ kommission mot skjutningarna och en nationell avhopparverksamhet för kriminella. I nsmugglingen av narkotika och illegala vapen måste stoppas redan vid landets gränser för att underminera gängens svarta ekonomi. För vidare läsning om åtgärder mot våldet, se vår motion Åtgärder med syfte att stoppa våldskulturen (mot. 2022/23: 1217 ). 3 Regeringens förslag Regeringens proposition innehåller åtgärder i syfte att markera allvaret i brott som begås i kriminella nätverk och vid kriminella uppgörelser och för att ge rättsväsendet ut ­ vidgade möjligheter att bekämpa sådan kriminalitet. Regeringen föreslår bl.a. att straffen för grovt olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, rån, utpressning och grov utpressning skärps. Vidare föreslås en ny typ av straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på våldsamma uppgörelser bland krim i nella och en ny straffbestämmelse som gör det straffbart att involvera personer som är under 18 år i brott eller brottslig verksamhet. Straffet för narkotikabrott som tar sikte på försäljning föreslås skärpas och beställning av narkotika för eget bruk kriminaliseras som försöksbrott. Vidare föreslår regeringen att presumtionen för häktning ska skärpas och ska gälla vid misstanke om brott med ett minimistraff om fängelse i ett år och sex månader eller mer. Regeringens lagrådsremiss innehöll även ett förslag om att återfall i brott ska beaktas i skärpande riktning vid straffmätningen i fler fall. Detta förslag finns dock inte med i den nu aktuella propositionen då regeringen bedömer att Lagrådets synpunkter väcker frågor som medför att förslaget i denna del behöver beredas ytterligare. Vänster ­ partiet kommer att bevaka ev entuella kommande förslag från regeringen om att skärpa regleringen av återfall i brott. Regeringen avisera r också att de n har för avsikt att med utgångspunkt i Tidöavtalet återkomma med förslag till ytterligare förändringar av strafflagstiftningen. Det kan enligt regeringen bl.a. innebära förändringar i straffskalorna för vissa brott och för ­ ändringar av reglerna för straffmätning och påföljdsval (s. 75 prop. 2022/23:53). Vänsterpartiet kommer noga att följa regeringens arbete även i dessa frågor. 4 Vänsterpartiets ställningstagande Vänsterpartiet är inte för generella straffskärpningar. Dock kan vi se att det finns om ­ råden där straffen kan behöva skärpas. Men förslag som innebär nykriminalisering eller straffskärpningar ska alltid vara väl underbyggda och ha analyserats utifrån nödvändig ­ het, effektivitet och proportionalitet. Dessvärre anser vi att regeringens proposition brister i dessa delar. Straffrättssystemet måste också hänga ihop. Det är inte en fram ­ gångsrik metod att höja straffen för olika brott i en rad snabba lagstiftningsärenden. I flera fall har regeringen presenterat förslag till straffskärpningar som antagits av riks ­ dagens majoritet utan att tidigare höjningar av straffen ens hunnit utvärderas. Straff ­ rättssystemet blir på så vis oöverskådligt och onödigt komplicerat och risken för oönskade effekter ökar. Straffrättssystemets främsta syfte kan enligt vår mening inte vara att fungera som ett signalsystem för regeringens påstådda handlingskraft mot kriminalitet. Lagrådet skriver i sitt utlåtande att de skärpningar som föreslås av regeringen i många delar kommer att träffa brett och alltså inte bara de brott som begås inom ramen för s.k. kriminella nätverk. Lagrådet konstaterar även att tillvägagångssättet att gång på gång höja straffskalorna för olika brott och motivera åtgärden i det enskilda fallet i praktiken innebär att regeringen aldrig kommer in på den mer övergripande frågan om hur olika brottstyper ska placeras ut på skalan från bötesminimum till det strängast möjliga fängelsestraffet och därmed inte heller på frågan om var den allmänna repressionsnivån ska ligga. I stället leder regeringens åtgärder till att graden av straff ­ rättslig repression växer fram genom succes s iva och i vissa fall återkommande straff ­ höjningar för enskilda brott. Ju längre denna utveckling pågår utan att regeringen tar ett helhetsgrepp över den viktiga frågan om på vilken nivå frihetsberövande na p å grund av brott ska ligga, desto mer finns det anledning att ifrågasätta om straffsystemet bygger på en genomtänkt syn och om de straff som föreskrivs för de olika brotten i brottsbalken och i specialstraffrätten verkligen står i rätt proportion till varandra. Lagrådet noterar även att de skäl som åberopas för straffskärpningarna inte i alla delar låter sig förenas med de grundtankar om proportionalitet och ekvivalens som påföljdssystemet vilar på. Lagrådet lyfter i detta sammanhang särskilt fram att det förekommer formuleringar av typen att straffskalan för något brott bör höjas för att det finns ett behov av att ”komma åt” eller ”bekämpa” brottsligheten och att den straffrättsliga regleringen ska bli mer ”effektiv” för att bemöta kriminella nätverk. Justitieombudsmannen (JO) påpekar i sitt remissvar på utredningen ( SOU 2021:68 ) att det straffrättsliga regelverket har utformats för att svara mot högt ställda krav på rättssäkerhet i form av förutsebarhet, proportionalitet och likabehandling. Dessa krav förutsätter att systemet är tydligt och överblickbart. JO lyfter även risken för att samma försvårande omständigheter kan komma att beaktas flera gånger enligt olika bestämmelser om förslaget genomförs , d etta vid såväl gradindelning som straffvärde ­ bedömning och straffmätning , vilket inte är acceptabelt. Dessutom riskerar den straffrättsliga regleringen att bli både svårare att överblicka och mindre förutsebar, vilket inte är godtagbart ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Regeringen bedömer att kostnadsökningarna för Kriminalvården kan beräknas till sammanlagt ca 800 miljoner kronor per år. I sammanhanget bör även beaktas att Kriminalvården redan är i kris beroende på bl.a. överbeläggning. Vänsterpartiet anser sammanfattnings vis att r iksdagen bör avslå regeringens förslag förutom på några punkter där vi delvis har andra förslag till lagändringar än regeringen. Här nedan redogör vi för vår inställning till de viktigaste förslagen i propositionen. 4.1 Straffen för grovt olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, rån, utpressning och grov utpressning skärps Vänsterpartiet ser inte behovet av de höjningar av vare sig minimistraff eller i före ­ kommande fall högsta straff som regeringen föreslår. Straffen för ett flertal brott har redan skärpts i olika omgångar. Dessutom kommer de höjda straffen att träffa fler personer än enbart de som är aktiva i någon form av kriminellt nätverk. Detta innebär att ändamålet med regeringens förslag inte är uppfyllt. Som JO lyfter i sitt remissvar har ett stort antal lagstiftningsåtgärder genomförts de senaste åren i syfte att särskilt motverka brottslighet som är kopplad till kriminella nätverk eller annan allvarlig brottslighet. Det handlar om nykriminaliseringar, ut ­ vidgningar av befintliga straffbestämmelser, skärpta straffskalor och nya kvalifikations ­ grunder. Därutöver har ytterligare straffskärpningsgrunder införts. Enligt JO blir det allt svårare att få grepp om den sammantagna effekten av olika åtgärder. När ändringar sker med täta mellanrum hinner dessutom inte tidigare lagändringar utvärderas. Därmed är det oklart om reformerna fått avsedd effekt i rättstillämpningen och ytterligare åtgärder verkligen är nödvändiga. Även Advokatsamfundet anser att straffskärpningar inte bör genomföras i alltför drastisk takt. En straffskärpning bör inte genomföras utan att det finns möjligheter att utvärdera vilka effekter redan genomförda åtgärder haft i praktiken. Advokatsamfundet konstaterar att det genomförts ett stort antal straffskärpningar under senare tid, bl.a. 2017 då minimistraffen för bl.a. grov misshandel, synnerligen grov misshandel, grovt olaga tvång, grovt olaga hot, grovt rån och grov utpressning höjdes (prop . 2016/17:108). Vidare slopades straffrabatten för unga myndiga i januari 2022. Tillsammans med de föreslagna straffskärpningarna innebär detta en mycket kraftigt höjd repressionsnivå , särskilt för unga vuxna i åldern 18 – 21 år. Sammantaget anser Advokatsamfundet att utredningen inte redovisat tillräckligt starka skäl för de föreslagna straffskärpningarna. Vänsterpartiet instämmer i den bedömningen och yrkar därmed avslag i den delen. 4.2 Straffansvaret för rån utvidgas till att omfatta även betalningsverktyg Regeringen föreslår att straffansvaret för rån utvidgas till att även gälla den som olovligen tar eller tvingar till sig ett betalningsverktyg med användande av s.k. råntvång samt den som sedan han eller hon tagit ett betalningsverktyg och anträffats på bar gärning sätter sig till motvärn på motsvarande sätt mot den som vill återta det tillgripna. För ansvar förutsätts att gärningsmannen har avsikt att använda betalningsverktyget för att bereda sig själv eller någon annan vinning. Människor bär i dag i mindre utsträckning kontanter med sig och allt fler butiker är kontantlösa i den meningen att man inte längre accepterar sedlar och mynt som betal ­ ningsmedel. Detta har medfört förändringar av rånbrotten, som i ökad utsträckning kommit att inriktas på att komma över andra betalningsmedel än kontanter. Rån ­ bestämmelsen omfattar dock enligt gällande rätt inte alltid dessa situationer. Bankkort och andra s.k. betalningsverktyg anses formellt sakna förmögenhetsvärde och kan därför i strikt mening inte omfattas av stöldfallet av rån. Vänsterpartiet anser att det är rimligt att även andra former av betalningsverktyg än kontanter omfattas av rånbestämmelsen. Vi står därför bakom regeringens förslag i den delen. 4.3 Nya kvalifikationsgrunder för grov allmänfarlig ödeläggelse Regeringen föreslår att nya kvalifikationsgrunder införs som innebär att det vid bedömningen av om brottet allmänfarlig ödeläggelse är grovt särskilt ska beaktas om gärningen inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydelse eller annars varit av särskilt farlig eller allvarlig art. Dessutom ges den grova svårhets ­ graden av allmänfarlig ödeläggelse en egen brottsbeteckning, grov allmänfarlig öde ­ läggelse. Vänsterpartiet står bakom förslaget eftersom vi anser att de sprängningar som sker i bl.a. människors bostadsområden med stor fara för många liv är extremt allvarliga. Detta bör avspegla sig i lagstiftningen. 4.4 En ny typ av straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på våldsamma uppgörelser bland kriminella införs Regeringen föreslår en ny typ av straffskärpningsbestämmelse vars syfte är att ta sikte på våldsamma uppgörelser bland kriminella. I högerregering en s retorik är det detta förslag som kallas ”dubbla straff för gängkriminella”. Som synnerligen försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet föreslås det, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, beaktas om brottet inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person och innefattat användning av skjutvapen eller sprängämne eller annat liknande ämne och begåtts på allmän plats eller på en annan plats där människor brukar samlas eller har samlats eller haft bakgrund i eller varit ägnat att framkalla en konflikt mellan grupper av personer i vilken skjutvapen eller sprängämne eller annat liknande ämne används. Om någon omständighet som avses i den aktuella straffskärpningsgrunden har beaktats vid straffvärdebedömningen, ska det , enligt förslaget, för brottet få dömas till fängelse på viss tid som överstiger det högsta straff som kan följa på brottet. Regeringens förslag är problematiskt på flera sätt. Redan i dag kan dock användning av skjutvapen eller sprängämne beaktas som försvårande omständigheter inom ramen för den befintliga straffskärpningsbestämmelsen i 29 kap . 2 § b rottsbalken . Vi föreslår därför att d en första punkten i regeringens förslag ska arbetas in i den befintliga bestämmelsen 29 kap . 2 § BrB , f örslagsvis i p unkten 6 där det anges att det som för ­ svårande omständigheter särskilt ska beaktas om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering. Vi anser att det kan fylla en viktig funktion att tydliggöra i lagstiftningen att användning av skjutvapen och sprängmedel på allmän plats särskilt ska beaktas som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet. Genom att göra en egen paragraf om synnerligen försvårande omständigheter i stället för vad som i dag stadgas som försvårande omständigheter , vill regeringen visa att straffskärpningen kan leda till ett straff högre än maxstraffet på respektive straff ­ skala, s.k. dubbla straff. Punkt 2 i den föreslagna paragrafen är dock behäftad med för stora osäkerheter för att vi ska kunna acceptera den. Advokatsamfundet avstyrker punkt 2 med hänvisning till att ”det inte ur legalitetssynpunkt är godtagbart att genomföra en straffskärpningsgrund utifrån de svåra avgränsningsproblem som förslaget innebär”. Som vi tolkar Advokatsamfundet är det särskilt rekvisitet framkalla en konflikt mellan grupper av personer som kommer att innebära problem vid tillämp ­ ningen , då detta ska bevisas. Vidare har även utredningen funnit att den föreslagna bestämmelsen kan bli svårare att tillämpa än andra straffskärpningsgrunder. Regeringens förslag om att lägga till nya punkter till bestämmelserna om straff ­ mätning och bryta ut dem som synnerligen försvårande leder även till att systematiken blir svåröverskådlig och reglerna svårtillämpade. JO skriver i sitt remissvar att det är bekymmersamt att regleringen i 29 kap . BrB går i en riktning mot att bli alltmer detaljerad och att kapitlet används för att åstadkomma straffskärpningar för specifika brottstyper och företeelser, något som det inte är avsett för. Varje ny straffskärpnings ­ grund som införs kan även minska betydelsen av den allmänna straffskärpningsregeln i 29 kap . 1 § andra stycket BrB . Vi yrkar därför avslag på den andra punkten i regeringens förslag till ny 29 kap . 2 a § BrB . Vi yrkar även avslag på förslaget om att det ska vara möjligt att döma till ett straff som överstiger straffmaximum om en omständighet i 29 kap . 2 a § har beaktats vid straffvärdebedömningen . Det räcker enligt vår mening med att tydliggöra att användandet av skjutvapen och sprängämne på allmän plats i den föreslagna punkten 1 särskilt ska beaktas som försvårande omständighet er enligt 29 kap . 2 § 6 BrB . 4.5 Ett numerärt överläge ska betraktas som en försvårande omständighet vid straffmätningen Regeringen föreslår att den befintliga b estämmelsen 29 kap . 2 § 3 BrB om att det sär ­ skilt ska beaktas som en försvårande omständighet om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig utvidgas , så att det även särskilt ska beaktas om den tilltalade utnyttjat ett numerärt överläge. Förvisso beaktas numerära överlägen vid brott mot person regelmässigt som försvårande omständigheter redan med nuvarande reglering, vilket bl.a. Hovrätten över Skåne och Blekinge och Lunds tingsrätt påpekar. Den föreslagna lagändringen innebär därmed enbart ett förtydligande. Vänsterpartiet ser ändå ett värde i att tydliggöra att numerära överlägen redan i dag ska beaktas som försvårande omständighet och står därför bakom förslaget i den delen. 4.6 En ny straffbestämmelse införs som gör det straffbart att involvera personer under 18 år i brott eller brottslig verksamhet Regeringen föreslår att en ny straffbestämmelse införs i 16 kap. BrB . Den som för brott eller brottslig verksamhet anlitar, betalar, instruerar eller överlämnar egendom till någon som inte har fyllt 18 år och därigenom, eller på annat liknande sätt, involverar honom eller henne i brottet eller den brottsliga verksamheten, ska dömas för involverande av en underårig i brottslighet till fängelse i högst 4 år. Detta ska gälla även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den unge inte fyllt 18 år. Om involverandet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder eller utveckling mellan den som har begått gärningen och den andra personen eller annars är uppenbart mindre allvarligt, ska inte dömas till ansvar. Vänsterpartiet anser att åtgärder som syftar till att minska nyrekryteringen av barn och unga människor in i kriminalitet är av avgörande betydelse för att komma till rätta med dagens akuta situation. Därför är vi beredda att ställa oss bakom ett förslag om att straffa den som exploaterar barn under 18 år i kriminalitet. Utredningen SOU 2021:68 har, förutom ett motsvarande brott som det regeringen föreslår i 16 kap. BrB, föreslagit att utvidga straffbestämmelsen om människo ­ exploatering i 4 kap . 1 b § BrB så att den även omfattar exploatering i brottslig verksamhet. Vi anser ett detta förslag är bättre än det som regeringen nu lägger fram . Människoexploateringsbrottet innefattar i dag bl.a. exploatering av en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri. Vi menar att exploatering i brottslig verksamhet passar väl in i den kontexten. Regeringens bärande skäl till att inte gå på utredningens linje om att även utvidga människoexploateringsbrottet är att den unge i vissa fall skulle bli både målsägande och tilltalad. Men enligt vår uppfattning kan det inträffa även med den brottskonstruktion som regeringen föreslår. Enligt utredningen kan sådana situationer redan uppstå i samband med människohandel som avser brottslig verksamhet. Också i andra sammanhang kan en person vara både målsägande och tilltalad i samma rättegång. När det gäller en utvidgning av människoexploateringsbrottet får man, enligt utredningen, skilja på den gärning som exploateringen inneburit och den gärning som den unge begått. Att tillförsäkra att den som exploaterats när han eller hon själv begått brott får sina intressen tillvaratagna, både som målsägande och som misstänkt eller tilltalad, bör inte möta några större praktiska hinder. Dessutom har regeringens förslag ett annat skyddsintresse genom placeringen i 16 kap . (brott mot allmän ordning) i stället för 4 kap. (brott mot frihet och frid). Vi anser att skyddsintresset primärt är den unges frihet och frid, inte allmän ordning. Vi instämmer även i utredningens bedömning att också vuxna bör omfattas av bestämmelsen om exploatering i brottslig verksamhet. 4.7 Straffet skärps för narkotikabrott som tar sikte på försäljning, och beställning av narkotika för eget bruk kriminaliseras som försöksbrott Regeringen föreslår att en särskild straffskala införs för narkotikabrott av normalgraden som innebär att gärningsmannen säljer narkotika eller annars befattar sig med narkotika som är avsedd att säljas eller bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel. Straffskalan ska vara fängelse i lägst sex månader och högst tre år. Narkotikabrott som omfattas av den särskilda straffskalan bör enligt regeringen inte kunna bedömas som ringa narkotikabrott. Regeringen s förslag innebär att den befintliga 1 § första stycket 5 i narkotikastrafflagen bryts ut och blir till ett särskilt stycke med en förhöjd straffskala. I punkt 5 anges att den som bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel , döms för narkotikabrott till fängelse i högst tre år. Enligt 2 § narkotikastrafflagen döms dock för ringa narkotikabrott till böter eller fängelse i högst sex månader om brottet med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter är att anse som ringa. Vänsterpartiet anser att tillverkning, försäljning och innehav av narkotika, precis som i dag, ska vara olagligt. Däremot anser vi inte att det ska vara kriminellt att vara påverkad av narkotika. I dag stämplas narkotikaberoende personer som brottslingar och straffas i stället för att få adekvat vård. Det är svårt att få vård och stöd vid missbruks ­ problem. Hundratals människor dör av överdoser varje år. Vi anser att narkotika ­ politiken måste bli mer evidensbaserad och grundas på vetenskapliga studier. Det är narkotikan som ska vara olaglig, inte de beroende. Därför är det Vänsterpartiets hållning att narkotika ska vara fortsatt illegalt men att det bör avkriminaliseras att vara påverkad av narkotika. Folkhälsomyndigheten och Stockholms universitet ( k riminologiska institutionen) ifrågasätter regeringens förslag och menar att det saknas empiriskt stöd för att strängare straff leder till minskad brottslighet samt att straffskärpningar inte löser det långsiktiga problemet med narkotikabrott. Lagrådet har i sitt utlåtande lyft fram att utredningen inte föreslagit att den särskilda straffskalan ska tillämpas på de förfaranden som avses i 1 § första stycket 5 narkotika ­ strafflagen. Därigenom ifrågasätter Lagrådet om beredningskravet verkligen är uppfyllt då remissinstanserna saknat möjlighet att förhålla sig till förslaget. Lagrådet skriver även att ändringen kan få konsekvenser som är svåra att överblicka och att alla förfaranden som faller in under punkten kanske inte bör omfattas av det förhöjda minimistraffet . Vänsterpartiet anser att det är mycket problematiskt att den föreslagna strängare straffskalan kommer att omfatta även fall där personer som själva missbrukar narkotika säljer mindre doser för att finansiera sitt eget missbruk. Regeringen skriver uttryckligen att det inte ska anses förmildrande att gärningspersonen säljer narkotika för att finansiera eget missbruk (s. 106 prop . 2022/23:53). Vi ser allvarligt på försäljning av narkotika. Men de personer som är fast i missbruk behöver primärt få vård, inte straff, oavsett om de brukat, inneha f t eller sålt narkotika. Vi kan därför inte stå bakom regeringens förslag i denna del, så som det nu är utformat. Vidare föreslår regeringen att försök, förberedelse och stämpling till narkotikabrott av normalgraden och försök och förberedelse till ringa narkotikabrott kriminaliseras vad avser innehav och annan befattning med narkotika enligt 1 § första stycket 6 narkotika ­ strafflagen. Regeringen gör dock bedömningen att försök och förberedelse till narkotikabrott som avser eget bruk även i fortsättningen bör lämnas utanför det kriminaliserade området. Inte heller bör stämpling till ringa brott kriminaliseras. Folkhälsomyndigheten har tidigare lyft behovet av en utvärdering av narkotika ­ strafflagen inklusive kriminaliseringen av eget bruk. Myndigheten gör fortsatt bedömningen att det saknas kunskap för att kunna ta ställning till förslaget om att kriminalisera försök till innehav och annan befattning med narkotika som är avsedd för eget bruk. Regeringens förslag innebär att beställning av narkotika på internet avsedd för eget bruk kriminaliseras som försöksbrott. En person som gör en beställning av narkotika t.ex. över internet eller sociala medier, men sedan inte får narkotikan i sin besittning på grund av att beställningen har avslöjats eller av annat liknande skäl, kan i dag inte dömas för brott om beställningen syftat till innehav eller annan befattning som avses i 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen. Om den beställda narkotikan inte har nått beställaren har något brott alltså inte begåtts. Folkhälsomyndigheten invänder att även om försök till eget bruk inte kriminaliseras, så kriminaliseras försök till innehav , t.ex. beställning, vilket innebär en straffskärpning gentemot personer som använder narkotika. Flera remissinstanser , bl.a. Attunda tingsrätt, Brottsförebyggande rådet (Brå), Södertälje tingsrätt och Åklagarmyndigheten, menar att förslaget innebär en bred kriminalisering som till övervägande del kommer att träffa även andra situationer än köp av narkotika över internet. Södertälje tingsrätt och Botkyrka kommun gör bedömningen att förändringarna kommer att ha en begränsad betydelse för brott som begås inom kriminella nätverk. Advokatsamfundet avslår förslaget bl.a. eftersom det sannolikt inte kommer att träffa beställningar på nätet där säljaren förblir okänd, t.ex. på d arknet. Advokatsamfundet menar att en kriminalisering av försök att beställa narkotika via nätet går för långt om det inte faktiskt går att fast ­ ställa att narkotikan funnits till försäljning. Enligt Advokatsamfundet går det inte att lagföra en person för försök till köp av narkotika om försöket inte hade kunnat full ­ bordas vid tidpunkten för beställningen. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas kritik mot förslaget. V i anser att narkotikastrafflagen behöver ses över för att utvärdera hur lagen på ­ verkar narkotikaanvändningen samt de sociala och medicinska skadeverkningarna. Vi är inte beredda att stå bakom dylika förslag om ändringar i narkotikastrafflagen innan en sådan övergripande översyn av hela narkotikapolitiken gjorts. Regeringens förslag om skärpningar i narkotikastrafflagen går dessutom tvär t emot S amsjuklighetsutredningens förslag (SOU 2023:5) som tydligt visar att missbruk ska mötas med vård och inte repressiva åtgärder. 4.8 En presumtion för häktning ska gälla vid misstanke om brott med ett minimistraff om fängelse i ett år och sex månader eller mer Regeringen föreslår att den befintliga presumtionen för häktning utvidgas. Om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse ett år och sex månader ska häkt ­ ning ske om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas. Vänsterpartiet kan inte stå bakom förslag et . Sverige har sedan 1991 regelbundet blivit kritiserat av FN:s och Europarådets tortyrkommittéer för långa häktningstider och isolering av misstänkta genom restriktioner. Kritiken mot Sverige har inte bara upp ­ repats under många år utan dessutom varit mycket omfattande, då de intagnas situation bl.a. har beskrivits som inhuman och förnedrande, främst på grund av omfattningen av restriktionerna som innebär långa tider av isolering. I syfte att minska häktningstiderna och isoleringen beslutade riksdagen 2021 bl.a. att en vuxen person som huvudregel ska få sitta häktad i max nio månader (prop. 2019/20:129, bet. 2020/21:JuU43). Gränsen för s.k. obligatorisk häktning är i dag ett straff på fängelse i två år. Regeringens förslag om att sänka gränsen till fängelse i ett år och sex månader innebär att betydligt fler personer kommer att häktas. Förslaget verkar därmed i motsatt riktning mot tidigare åtgärder för att försöka minska häktningstiderna . Häktena liksom anstalt ­ erna är dessutom redan överbelagda och människor sitter kvar långa tider i häkte i väntan på anstaltsplacering. Advokatsamfundet skriver i sitt remissyttrand e att presumtionen för häktning kräver starka skäl för att brytas . I praktiken innebär förslaget alltså att fler personer kommer att häktas och att fler brott som inte nödvändigtvis har koppling till organiserad brottslighet eller s.k. kriminella nätverk kommer att omfattas av presumtionsregeln. Bl and annat kommer krogslagsmål och motvärnsfall av rån (t . ex . då en snattare i butik utövar våld för att behålla en produkt) att omfattas av häktningspresumtionen. Advokatsamfundet avstyrker därmed förslaget. Vänsterpartiet instämmer i denna bedömning. Riksdagen bör sammanfattningsvis avslå proposition 2022/23:53. Detta bör riks ­ dagen besluta. Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning i syfte att införa nya kvalifikationsgrunder som innebär att det vid bedömningen av om brottet allmänfarlig ödeläggelse är grovt särskilt ska beaktas om gärningen inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydelse eller annars varit av särskilt farlig eller allvarlig art samt ge brottet benämningen grov allmänfarlig ödeläggelse. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning i syfte att tydliggöra att användandet av skjutvapen och sprängämne på allmän plats särskilt ska beaktas som en försvårande omständighet enligt straffskärpningsbestämmelsen 29 kap . 2 § 6 BrB. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna . Regeringen bör återkomma med fö rslag till lagstiftning i syfte att tydliggöra att ut ­ nyttjande av ett numerärt överläge särskilt ska beaktas som en försvårande omständighet enligt straffskärpningsbestämmelsen 29 kap . 2 § 3 BrB. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning i syfte att utvidga straff ­ bestämmelsen om människoexploatering i 4 kap . 1 b § BrB så att den även omfattar exploatering i brottslig verksamhet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Gudrun Nordborg (V) Nadja Awad (V) Frida Tånghag (V) Jessica Wetterling (V) === HC023291: med anledning av prop. 2024/25:65 Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc023291 Motion till riksdagen 2024/25:3291 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) med anledning av prop. 2024/25:65 Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen 1 Innehållsförteckning 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 Inledning 4 Regeringens förslag 5 Vänsterpartiets ställningstagande 5.1 En ny lag om uppgiftsskyldighet 5.2 Informationsdelning på begäran 5.3 Informationsdelning på eget initiativ (ex officio) 5.4 Skolans uppgiftsskyldighet 5.5 Lagrådets yttrande 5.6 Utökat uppgiftslämnande från socialtjänsten och hälso- och sjukvården 2 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2024/25:65. 3 Inledning Vänsterpartiet värnar demokratiska grundvärden som rättssäkerhet och skyddet för den personliga integriteten. Den tekniska utvecklingen och den allt större möjligheten till datainsamling av privata uppgifter innebär en stor utmaning. I dag är det möjligt att samla in en stor mängd uppgifter av känslig karaktär som visar var människor befinner sig och vilka rutiner de har. Det är därför av yttersta vikt att skyddet för den personliga integriteten hela tiden bevakas i takt med den ökande digitaliseringen. Vi vill samtidigt inte försvåra de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att utreda och beivra brott. Därför är vi även angelägna om att det finns ett regelverk som ger ett gott skydd för Sveriges och landets invånares säkerhet. Det måste kunna ställas höga krav på att grov brottslighet bekämpas på ett effektivt sätt med hjälp av lagstiftning som bygger på de grundläggande rättsliga principerna i en rättsstat. Förslag som innebär nykriminali ­ sering eller straffskärpningar ska alltid vara väl underbyggda och ha analyserats utifrån nödvändighet, effektivitet och proportionalitet. Detta gäller även förslag om ny lagstift ­ ning om tvångsmedel och utökad användning av befintliga tvångsmedel, särskilt de hemliga tvångsmedlen, såväl som ökad informationsdelning mellan myndigheter i syfte att beivra brott. En ökad övervakning av människor innebär dock inte automatiskt en minskad kriminalitet eller att fler brott klaras upp. Vi ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som i dag lett till att vi allt starkare närmar oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning som godtas tenderar att bereda väg för ännu fler och mer ingripande åtgärder. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekven ­ serna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är svåra att överblicka. 4 Regeringens förslag Regeringen föreslår i sin proposition att det ska införas en ny lag som ger ett antal statliga myndigheter samt kommuner, regioner och skolor en skyldighet att både på begäran och på eget initiativ lämna uppgifter till Polismyndigheten och övriga brotts ­ bekämpande myndigheter. Regeringen föreslår också ändringar i bl.a. offentlighets- och sekretesslagen som innebär en utökad möjlighet för socialtjänsten och hälso- och sjuk ­ vården att lämna uppgifter till brottsbekämpningen. Syftet med förslagen är att myndig ­ heter och andra aktörer ska kunna lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndig ­ heterna på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Detta är, enligt regeringen, inte möjligt med dagens sekretesslagstiftning. Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2025. 5 Vänsterpartiets ställningstagande Propositionen innehåller ett antal mer eller mindre långtgående förslag till informa ­ tions ­ delning i brottsbekämpande syfte. Det är anmärkningsvärt att en ensamutredare fått i tilläggsdirektiv att ta fram en ny huvudregel i sekretesslagstiftningen utan att göra en bedömning i sakfrågan (dir. 2022:37, dir. 2023:11). Att utredningen haft sakkunniga och experter till sin hjälp förändrar inte det faktum att utredningen är ett rent beställnings ­ verk från regeringen. De förslag som lämnas är den särskilde utredarens förslag. En utredning av en så pass stor ändring i sekretesslagstiftningen borde enligt Vänster ­ partiets mening ha bedrivits på ett helt förutsättningslöst sätt genom en parlamentarisk utredning. Flera av förslagen är mycket långtgående och därmed oproportionella. Det finns stora möjligheter redan i dag för de brottsbekämpande myndigheterna att få del av såväl sekretessbelagda uppgifter som annan information inom ramen för t.ex. förundersökning och även i brottsförebyggande syfte. Ökad informationsdelning kan dock enligt vår mening möjligen vara motiverad vid vissa grova brott. Men regeringens förslag innebär att ospecificerad information kan komma att lämnas genom en ny huvudregel i sekretess ­ lagstiftningen. Det är helt i strid med Vänsterpartiets syn på integritet och även helt i strid med den hittills rådande uppfattningen om skydd för sekretessbelagda uppgifter och människors integritet. Regeringens förslag gör att sekretesslagstiftningen, som redan är tämligen komplicerad, blir ännu mer komplex och därigenom ännu mer svår ­ tillämpad för de berörda. Det kan i sin tur innebära att fler felaktigheter begås när enskilda tjänstemän och skolanställda ska göra komplicerade sekretessbedömningar på helt nya grunder. Detta behöver även ställas i relation till att regeringen överväger att utvidga ansvaret för tjänstefel (dir. 2024:14). Här nedan redogör vi närmare för de viktigaste delarna av regeringens förslag. 5.1 En ny lag om uppgiftsskyldighet Regeringen föreslår i sin proposition att det ska införas en ny lag med skyldighet för statliga myndigheter, kommuner, regioner och skolor att lämna uppgifter till de brotts ­ bekämpande myndigheterna (Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndig ­ heten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten) som behövs i deras arbete med att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet samt för att utreda eller lagföra brott. Uppgifterna ska i vissa fall lämnas endast på begäran av de rättsvårdande myndigheterna och i andra fall lämnas på eget initiativ (ex officio). Utgångspunkten är att uppgifter som behövs i brottsbekämpningen, och som finns hos vissa myndigheter och andra aktörer, ska lämnas till de brottsbekämpande myndig ­ heterna, oavsett om uppgifterna skulle kunna omfattas av sekretess. Flera remissinstanser invänder mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) pekar på att lagen kommer att medföra en betydande förändring av myndigheternas uppdrag och ifrågasätter om en så genomgripande och långtgående förändring verkligen är önskvärd. Institutet för mänskliga rättigheter anser att det inte går att skatta de integritetsrisker som den föreslagna lagen innebär och förordar att ett arbete med att öka informations ­ flödet i stället sker med stöd av befintlig lagstiftning. Kammarrätten i Göteborg anser att oklarheterna beträffande nyttan av förslaget och konsekvenserna av ingreppen i enskildas personliga integritet är sådana att en proportionalitetsavvägning inte kan göras. Kammarrätten anser vidare att systematiken med en ny lag som ska tillämpas parallellt med offentlighets- och sekretesslagen riskerar att leda till tillämpningssvårigheter. Sveriges advokatsamfund anser att förslaget går alltför långt i förhållande till de syften som ska uppfyllas och att det inte är klarlagt att samhällets intressen står i rimlig proportion till de omfattande inskränkningar i den enskildes rätt som förslaget innebär. Rädda Barnen och Stockholms kommun saknar en tydlig barnkonsekvensanalys. Fri ­ skolornas riksförbund och Svenskt Näringsliv anser att det bör övervägas att göra lagstiftningen tidsbegränsad. Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) reglerar bl.a. vilka sekretessregler som gäller mellan myndigheter till skydd för enskilda. Reglerna syftar i första hand till att värna den enskildes personliga integritet, och en utgångspunkt är att uppgifter som omfattas av sekretess inte ska vidarebefordras utanför den verksamhet i vilken de hämtats in. När sekretessgenombrott, dvs. utlämnande av uppgifter, övervägs måste det göras en bedömning av vilken grad av intrång i den personliga integriteten sekretess ­ genombrottet innebär. I den bedömningen är det särskilt viktigt att beakta bl.a. om utbytet av information sker mellan myndigheter eller om även enskilda deltar, arten av uppgifter, för vilka ändamål som uppgifterna behandlas, mängden av uppgifter, hur uppgifterna används, hur uppgifterna sprids och möjligheten att lagra uppgifterna. Hänsyn måste också tas till hur ett sekretessgenombrott skulle påverka förtroendet för berörda myndigheter. Dagens sekretessregler är komplicerade men, enligt Vänsterpartiets mening, väl av ­ vägda. Att som regeringen nu föreslår, införa en uppgiftsskyldighet i en särskild lag som åsidosätter sekretessen, är vanskligt på många sätt. Konsekvenserna är, som några remiss ­ instanser och även Lagrådet påpekar, svåra att överblicka. Eventuella ändringar i syfte att bekämpa grova brott bör i stället göras i OSL så att systematiken i lagstift ­ ningen inte går förlorad. Vi vill betona att sådana ändringar alltid måste vara både nödvändiga och noga övervägda inom ramen för en seriös utredning för att vi ska acceptera dem. Regeringen skriver själva i sin proposition att det finns en risk för att förslaget kan innebära ett försämrat skydd för den personliga integriteten. Vidare menar regeringen att det inte kan uteslutas att det finns en risk för att förtroendet för de myndigheter som blir skyldiga att lämna ut uppgifter minskar och detta skulle kunna medföra andra konsekvenser, t.ex. en minskad benägenhet att vända sig till dessa myndigheter (prop. 2024/25:65 s. 70). Vänsterpartiet anser att det är oroväckande att regeringen, trots denna vetskap, lägger fram förslaget till riksdagen. 5.2 Informationsdelning på begäran Regeringen föreslår i sin proposition att i den nya lagen ska det införas en skyldighet att på begäran lämna en fysisk persons kontaktuppgifter till en brottsbekämpande myndig ­ het om uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten. Med kontaktuppgift avses uppgift om bostadsadress, telefonnummer, e-postadress, arbetsplats, ombud eller företrädare, användarnamn, ip-adress och annan jämförbar uppgift. Uppgiftsskyldig ­ heten ska omfatta alla statliga myndigheter, kommuner, regioner och yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet på socialtjänstens område, enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården och skola. Uppgiftsskyldigheten ska dock inte gälla Försvarets radio ­ anstalt. En kontaktuppgift ska dock inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och synnerliga skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför brottsbekämpningens intresse av uppgiften. Flera remissinstanser, bl.a. Friskolornas riksförbund, Integritetsskyddsmyndigheten och Luleå kommun, invänder mot förslaget att uppgiftsskyldigheten ska omfatta ip ‑ adresser. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Sveriges Lärare anser att uppgiftsskyldigheten inte heller ska omfatta uppgifter om var en person vistas och användarnamn på sociala medier. Kammarrätten i Göteborg och Svea hovrätt anser att det mot bakgrund av domstolarnas oberoende finns principiella betänkligheter mot en ordning som innebär att de har en uppgiftsskyldighet gentemot brottsbekämpande myndigheter. Enligt Svea hovrätt finns också en risk att den föreslagna ordningen kan komma att innebära en försämring av det sekretesskydd som i dag är tillämpligt inom domstolarnas verksamhet. Statens haverikommission bedömer att uppgiftsskyldigheten kan komma i konflikt med den egna verksamheten. Den riskerar enligt myndigheten att minska förutsättningarna för att få personer att prata fritt och även benägenheten hos utländska myndigheter att dela med sig av uppgifter. Akademikerförbundet SSR avstyrker förslaget att skyldigheten ska omfatta socialtjänsten. Även Örnsköldsviks kommun anser att det bör övervägas att undanta socialtjänsten samt hälso- och sjuk ­ vården från uppgiftsskyldigheten. Vårdförbundet delar inte utredningens uppfattning att kontaktuppgifter till patienter och andra enskilda som har varit i kontakt med vården är mindre integritetskänsliga. Om en uppgiftsskyldighet ändå införs anser Vårdförbundet att den bör vara begränsad till uppgifter om en enskild individ och till misstankar om allvarliga brott. Det finns redan i dag vissa uppgiftsskyldigheter i förhållande till brottsbekämpningen som tar sikte på kontaktuppgifter, även sekretessbelagda sådana. Vidare framgår vissa av de uppräknade uppgifterna av folkbokföringen. Regeringen hävdar i sin proposition att dessa möjligheter att få fram kontaktuppgifter inte är tillräckliga. Vänsterpartiet kan förvisso hålla med om att vissa av uppgifterna i förslaget inte är speciellt integritets ­ känsliga och därför borde kunna få efterfrågas för brottsbekämpande ändamål, i synnerhet vid allvarlig brottslighet. Men dessa ändringar bör i så fall genomföras i befintlig lag ­ stiftning och inte genom uppgiftsskyldighet i en helt ny lag. Vidare krävs att ändamålet med utlämningen av kontaktuppgifter prövas i förhållande till varje verksam ­ het som omfattas. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården är t.ex. verksamheter som bygger på ett förtroende till klienter och patienter som särskilt kan skadas av att känsliga uppgifter lämnas ut. 5.3 Informationsdelning på eget initiativ (ex officio) Regeringen föreslår att det i den nya lagen ska införas en skyldighet för statliga myndigheter och kommuner och regioner att även på eget initiativ lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. De statliga myndigheter som omfattas av skyldig ­ heten att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter enligt den nya lagen ska vara: Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Bolagsverket, Centrala studie ­ stöds ­ nämnden, Finansinspektionen, Fondtorgsnämnden, Försäkringskassan, Inspektionen för vård och omsorg, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Lantmäteriet, samtliga länsstyrelser, Migrationsverket, Naturvårdsverket, Pensions ­ myndigheten, Skatteverket, Statens skolinspektion, Tillväxtverket, Transportstyrelsen, Utbetalningsmyndigheten och samtliga utlandsmyndigheter. En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretess ­ bestämmelse som är tillämplig på uppgiften och det står klart att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Uppgiftsskyldigheterna för statliga myndigheter, kommuner, regioner och skolan gäller inte uppgifter som omfattas av statistiksekretess, viss hälso- och sjukvårdssekretess, socialtjänstsekretess, sekretess i notarius publicus verksamhet samt sekretess i verksamhet för enbart teknisk bearbetning och lagring för någon annans räkning. Detsamma ska gälla för uppgift som omfattas av tystnadsplikt inom hälso- och sjukvården. Sveriges advokatsamfund, som avstyrker förslaget i sin helhet, menar att uppgifts ­ skyldigheten går längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet. Advokat ­ samfundet anser att förslaget innebär en risk för ändamålsglidning när uppgifter ska börja behandlas för andra ändamål än vad som har varit avsett initialt. Reglerna kommer även att medföra att ytterligare myndigheter, och därmed fler personer, får tillgång till dem, vilket i sig innebär ökade risker. Advokatsamfundet vill särskilt uppmärksamma frågan om sekretess för olika uppgifter som ingår i informationen och tystnadsplikt såvitt avser de privata aktörerna som åläggs att lämna information till de brotts ­ bekämpande myndigheterna. Vissa slags uppgifter har högre skyddsvärde än andra och omfattas därför av olika bestämmelser OSL med särskilda högre sekretesskrav och mot ­ svarande gäller för de privata aktörerna med deras regelverk om tystnadsplikt. Advokat ­ samfundet lyfter därför fram behovet av särskild försiktighet när det blir fråga om informationsutbyte där uppgifter ingår som omfattas av ett särskilt starkt sekretesskydd och där kravet på tydlighet och förutsebarhet måste anses extra angeläget. Även JO avstyrker förslaget om den nya lagen om uppgiftsskyldighet. Enligt JO är förslaget problematiskt ur flera aspekter. Uppgiftsskyldigheten kan i princip omfatta vilken uppgift som helst. Det finns inget krav på att brottsligheten ska vara av ett visst allvar eller ens att uppgiften ska röra brottslighet. Skyldigheten omfattar vidare alla uppgifter hos en myndighet, och inte endast sådana som omfattas av sekretess. Enligt utredningen kan uppgiftsskyldigheten vara värdefull för att uppmärksamma nya mönster eller trender som kan vara en indikation på ett brottsligt syfte eller upplägg. JO instämmer i behovet av att sådan information kommer till de brottsutredande myndigheternas kännedom. Detta kan dock åstadkommas på ett mindre ingripande sätt, exempelvis genom att en berörd myndighet på ett generellt plan beskriver sina iakttagelser, utan att uppgifter om enskilda lämnas ut. Förslaget innebär ett mycket lågt ställt krav för att uppgiftsskyldigheten ska inträda. Utöver sådant som rör konkreta misstankar om brott torde det enligt JO vara mycket svårt för en tjänsteman att avgöra om en uppgift kan antas behövas i den brottsutredande verksamheten. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) ställer sig frågande till om de integritets ­ inskränkningar som förslagen innebär är proportionerliga i förhållande till sitt syfte. Naturvårdsverket anser att uppgiftsskyldigheten bör begränsas om behovet av uppgifter inte går att precisera närmare, t.ex. genom att det ska vara fråga om uppgifter som tar sikte på en viss typ av brottslighet eller brottslighet av visst allvarligt slag. Ett flertal remissinstanser har synpunkter på förslaget att uppgifter ska lämnas på eget initiativ. Akavia menar att behovet av ökad information bör kunna mötas inom ramen för det befintliga systemet, med en fortsatt tillämpning av generalklausulen i OSL, sänkta trösklar för utlämnande på begäran och ökad samverkan. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag om en skyldighet för de ovanstående verksamheterna att på eget initiativ lämna information till de brottsbekämpande myndigheterna riskerar inte bara människors integritet, vilket i sig är illa nog. Polisen riskerar att helt översvämmas av mängder av uppgifter av mer eller mindre väsentlig karaktär. Enligt vår mening är detta inte ett effektivt sätt att arbeta brottsförebyggande på. 5.4 Skolans uppgiftsskyldighet Regeringen föreslår även att det i den nya lagen införs en skyldighet för skolan att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. En bestämmelse om detta ska införas i skollagen. Uppgiftsskyldigheten ska omfatta alla delar av skolans verksamhet och gälla för skolväsendet, internationella skolor och öppen fritidsverksamhet. Skyldig ­ heten ska gälla oavsett om verksamheten bedrivs av en offentlig eller en enskild huvud ­ man. Uppgiftsskyldigheten ska fullgöras av rektor eller, beträffande öppen fritids ­ verk ­ samhet och fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet, den personal som huvudmannen utser. Skolan ska utan föregående begäran lämna en uppgift som finns i verksamheten till Polismyndigheten, om rektorn bedömer att uppgiften behövs i den myndighetens brottsbekämpande verksamhet. En uppgift ska inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnads ­ plikten ska skydda har företräde framför brottsbekämpningens intresse av uppgiften. Flera remissinstanser, däribland Barnombudsmannen (BO), JO och Advokat ­ samfundet avstyrker förslaget helt eller delvis. BO anser att riskerna när det gäller förtroendet för verksamheterna och frågetecknen kring behovet av utökade rättsliga möjligheter för utlämnande är för stora. Liknande synpunkter framförs av Huddinge kommun, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Jämtlands län och Stockholms kommun. Stockholms universitet (kriminologiska institutionen), SKR och Sveriges Lärare anser att utredningen inte har visat att en ökad informationsskyldighet från skolan kan förväntas ge sådana brottsförebyggande effekter att de uppväger riskerna med en minskad tillit. SKR och Sveriges Lärare anser vidare att utredningen inte tillräckligt har analyserat de konsekvenser förslagen skulle få när det gäller lärare och studie- och yrkesvägledares arbetsmiljö och arbetsbelastning. Göteborgs kommun anser att en skyldighet att lämna uppgifter till brottsbekämpningen inte ligger inom ramen för skolans uppdrag och att den riskerar att ta tid från annan verksamhet. Sundsvalls kommun efterfrågar ett förtydligande av hur uppgiftsskyldigheten förhåller sig till anmälningsplikten enligt socialtjänstlagen. TCO anser att liknande begränsningsregler som föreslås avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst (se nedan) bör utredas ytterligare och övervägas också på skolans område. Rädda Barnen avstyrker förslaget. De rättigheter som riskerar att kränkas med detta förslag är framför allt barnets rätt till utbildning samt barnets rätt till stöd och skydd. Förslaget innebär att skolans rektor både på begäran och eget initiativ ska lämna uppgifter till t.ex. polisen. Rädda Barnen ser att barn och familjer utan papper riskerar att inte komma till skolan eller dela information med skolans personal på grund av oro eller rädsla. En annan grupp som riskerar uteblivet stöd och skydd är barn med norm ­ brytande beteende eller barn i riskzon för kriminalitet. Dessa barn och deras föräldrar kan avstå att söka tidig hjälp från exempelvis elevhälsan, utifrån oro att det man berättar delas vidare till polisen. Lagförslaget kan alltså bli kontraproduktivt; barn i riskzon söker inte stöd alls eller söker stöd för sent, när problematiken är förvärrad. Rädda Barnen anser att den skyldighet skolan redan har att anmäla misstanke om att barn far illa till socialtjänsten, vilket går helt i linje med elevhälsans och skolans stödjande upp ­ drag och att tidigt signalera oro för en elev, är tillräcklig. En uppgiftsplikt till brotts ­ bekämp ­ ande myndigheter ger dessutom vid handen något annat. Rädda Barnen ser inte att sådana uppgifter bidrar till stöd och insatser för barnet. Utifrån barns rättigheter anser Rädda Barnen att samma undantag som görs för socialtjänst samt hälso- och sjukvård bör göras för skolan. Rädda Barnen understryker vikten av att freda skolans grunduppdrag, som rätt utfört är brottsförebyggande i sig, och att inte äventyra barns rättighet till utbildning, stöd och skydd. Sveriges Skolledare har i en artikel till Altinget [1] uttryckt att kravet på rektorerna i själva verket är ett sätt att ”smyginföra” anmälningsplikt eftersom lagändringen kan få samma negativa konsekvenser som anmälningsplikten och äventyra skolans grund ­ läggande uppdrag. Misstankar om att ett barn är papperslöst kan ha betydelse för brotts ­ bekämpningen. Förslaget blir därmed ett sätt att tvinga skolledare att agera informatörer åt de brottsbekämpande myndigheterna. Det är skadligt för tilliten mellan elever, föräldrar och skolan. Sveriges Skolledare ser även en risk att elever slutar öppna upp sig för skol ­ personal och att vissa elever helt slutar komma till skolan. Samtidigt riskerar förslaget att öka hot och våld mot rektorer. Vänsterpartiet instämmer i synpunkterna ovan. Det är en sak att skolan anmäler konkreta brott som begåtts till polisen. Att oro för ett enskilt barn resulterar i en oros ­ anmälan till socialtjänsten bör vara en självklarhet. Vidare är det både bra och önskvärt att den lokala polisen har ett samarbete med skolorna i området för att t.ex. hämta in upplysningar på en mer generell nivå och bygga förtroende hos barn och ungdomar genom t.ex. skolbesök. Men att skolpersonal på det sätt som regeringen nu föreslår, ska utföra uppgifter som ligger så långt ifrån skolans huvudsakliga uppdrag är både orimligt och kontraproduktivt. I stället för att lägga dessa uppgifter på skolan bör regeringen satsa mer resurser på både skola och socialtjänst så att verksamheterna får bättre möjlig ­ heter att arbeta brottsförebyggande genom att använda de verktyg som redan finns. 5.5 Lagrådets yttrande Lagrådet skriver i sitt yttrande att förslaget innebär en stor principiell nyhet i svensk förvaltningstradition, vars konsekvenser är svåra att överblicka. Lagrådet har i sak inga invändningar mot förslaget att vissa myndigheter, kommuner och regioner samt rektorer inom skolväsendet ska vara skyldiga att på begäran av de brottsbekämpande myndig ­ heter som anges i lagen lämna uppgifter till dessa myndigheter. Lagrådet avstyrker däremot förslaget att vissa myndigheter, kommuner och regioner samt rektorer inom skolväsendet ska vara skyldiga att på eget initiativ lämna uppgifter till de brotts ­ bekämp ­ ande myndigheterna. Det är Lagrådets uppfattning att den föreslagna skyldig ­ heten att lämna uppgifter ex officio kommer att bli mycket svårtillämpad och i en del fall rentav omöjlig att tillämpa. Därmed finns en risk för att uppgifter lämnas ut i en inte avsedd omfattning. Skyldigheten riskerar dessutom att leda till att de myndigheter som har brottsbekämpande uppgifter belastas med uppgifter som de inte begärt eller behöver. De nu angivna problemen framstår, enligt Lagrådet, som särskilt allvarliga mot bakgrund av den omfattning som uppgiftslämnandet är avsett att få. Vänsterpartiet anser att det är anmärkningsvärt att regeringen, trots Lagrådets avrådan, går vidare med förslaget i denna del. 5.6 Utökat uppgiftslämnande från socialtjänsten och hälso- och sjukvården Regeringen föreslår i sin proposition att socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska få utökade möjligheter att lämna ut uppgifter till brottsbekämpande myndigheter genom ändringar i befintlig lagstiftning. De sekretessbrytande reglerna för socialtjänsten och hälso- och sjukvården i OSL ska utvidgas. Det ska inte längre krävas en bedömning av om en uppgift kan antas bidra till att förhindra brott för att den ska få lämnas ut. Det ska förtydligas att sekretessen får brytas inte bara för att förebygga brott utan även för att förhindra och upptäcka brott. Kravet på brottets allvar för att bryta bl.a. socialtjänst ­ sekretess och hälso- och sjukvårdssekretess ska, när det gäller fullbordade brott, ändras från misstanke om brott där straffskalan börjar på ett års fängelse till brott där straff ­ skalan börjar på sex månaders fängelse. Uppgifter ska inte endast kunna lämnas ut vid försök till brott utan även vid förberedelse eller stämpling till brott. I de fallen ska det krävas att misstankarna avser brott där straffskalan för det fullbordade brottet börjar på ett års fängelse eller mer. Flera remissinstanser, bl.a. Akademikerförbundet SSR, Aleris, Rädda Barnen, Sveriges advokatsamfund, Vårdförbundet och ett antal kommuner, anser att förslagen riskerar att påverka förtroendet för socialtjänsten och hälso- och sjukvården negativt. BO kan inte tillstyrka förslagen mot bakgrund av riskerna när det gäller förtroendet för verksamheterna och frågetecknen kring behovet av utökade rättsliga möjligheter. När det gäller socialtjänsten och hälso- och sjukvården föreslår regeringen alltså en uppgiftsskyldighet som inte är lika långtgående som för ovan nämnda verksamheter, vilket Vänsterpartiet anser är positivt. Förutom när det gäller uppgiftsskyldighet för kontaktuppgifter (se ovan) görs ändringarna i den befintliga lagstiftningen. Dock finns det redan i dag möjligheter för polisen att få information om brott från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Socialtjänstsekretess och hälso- och sjukvårdssekretess är förvisso undantagna från tillämpningsområdet för den s.k. general ­ klausulen i OSL. Det finns dock ett antal andra sekretessbrytande bestämmelser och uppgiftsskyldigheter som kan bryta sådan sekretess. Om en sekretessbrytande bestämmelse är tillämplig är socialtjänsten och hälso- och sjukvården skyldig att efter begäran lämna ut uppgifterna, om det inte hindrar arbetets behöriga gång. Med stöd av OSL kan t.ex. socialtjänsten, men inte hälso- och sjukvården, utan hinder av sekretess, i vissa situationer lämna ut uppgifter som rör en enskild under 21 år till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen om det finns en risk för att den unge kommer att utöva brottslig verksamhet och att uppgiften kan antas bidra till att förhindra det. Vidare har social ­ tjänsten en möjlighet att lämna ut uppgifter som rör en enskild till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att denne kommer att begå terroristbrottslighet och uppgiften kan antas bidra till att förhindra det. Det finns även en bestämmelse i OSL som bryter både socialtjänst ­ sekretess och hälso- och sjukvårdssekretess om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att en person kommer att begå brott som avses i 3, 4 eller 6 kap. brotts ­ balken mot en närstående, dvs. brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid och sexualbrott. Det krävs dock att det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år för brottet och att uppgiften kan antas bidra till att förhindra detsamma. Socialtjänst ­ sekretess och hälso- och sjukvårdssekretess kan även, under vissa förutsättningar, brytas vid misstankar om begångna brott. Varken socialtjänstsekretess och hälso- och sjuk ­ vårdssekretess hindrar att en uppgift lämnas till en åklagare eller polis, om uppgiften angår misstanke om brott som riktats mot någon som inte har fyllt 18 år och det är fråga om brott som avses i 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken, eller könsstympningsbrott. Syftet med paragrafen är att anställda inom bl.a. socialtjänsten och hälso- och sjukvården inte ska hamna i en situation där de tvingas medverka till att dölja allvarlig brottslighet som riktats mot barn. Vänsterpartiet anser att dessa möjligheter för polisen att få tillgång till nödvändiga uppgifter är tillräckliga. Som vi påpekat ovan är både socialtjänsten och hälso- och sjukvården verksamheter som bygger på ett förtroende till klienter och patienter. Därför måste sekretessbrytande regler utformas med särskild respekt för denna situation för att inte riskera negativa konsekvenser. Sammanfattningsvis bör riksdagen avslå proposition 2024/25:65. Detta bör riksdagen besluta. Gudrun Nordborg (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Andreas Lennkvist Manriquez (V) Jessica Wetterling (V) [1] Altinget, artikel 2024-11-29 ”Nytt lagförslag tvingar rektorer att ange elever”.