RiksdagsförslagMotionsDB

Tillbaka till alla par

Jämför sakliga förslag

A · Borgerlig vigselförrättare

2022/23 · HA021980 · Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M); Ulrika Heindorff (M)

Original hos Riksdagen

B · Borgerlig vigselförrättare

2024/25 · HC022047 · Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M); Mats Sander (M)

Original hos Riksdagen

Varför paret visas: Semantisk dokumentlikhet · Matchande yrkanden.

Ordlikhet 0.056 · ämneslikhet 0.947. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.

Vad föreslår motionerna?

2 möjliga matchningar · 3 yrkanden i A · 2 i B.

Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.

  • Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A2 och B1 · textlikhet 0.614A: Avslag · B: Avslag

A2

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra för svenska borgerliga vigselförrättare att få sitt förordnande prövat för vigsel i de nordiska grannländerna för svenska medborgare och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 2

Avslag

B1

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten för svenska borgerliga vigselförrättare att viga svenska medborgare i grannländer och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 1

Avslag

Yrkande A3 och B2 · textlikhet 0.631A: Avslag · B: Avslag

A3

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över vigselförrättares villkor och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 3

Avslag

B2

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över villkoren för borgerliga vigselförrättare och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 2

Avslag

1 yrkanden i A utan säker motsvarighet

A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lag 1904:26 för att modernisera den och ge möjlighet att vara borgerlig vigselförrättare för svenska brudpar i grannländer och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 1

Avslag

Hela texten jämförs: A 553 ord · B 355 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.

Motion A

Motion till riksdagen 2022/23:1980 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Ulrika Heindorff (båda M) Borgerlig vigselförrättare Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lag 1904:26 för att modernisera den och ge möjlighet att vara borgerlig vigselförrättare för svenska brudpar i grannländer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra för svenska borgerliga vigselförrättare att få sitt förordnande prövat för vigsel i de nordiska grannländerna för svenska medborgare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över vigselförrättares villkor och tillkännager detta för regeringen. Motivering Länsstyrelserna förordnar vigselförrättare. En del av dessa vigselförrättare arbetar i regioner som gränsar till våra nordiska grannländer. Där önskar brudpar ibland att gifta sig till sjöss, i landskap och på platser som passerar en internationell gräns. Det kan handla om att få lov att vigas på till exempel färjor som passerar en landsgräns. Det förekommer också att brudpar önskar vigas i ett grannland då de har besökt en speciell plats eller hittat ett smultronställe. Många vigselförrättare lägger både tid och kraft, engagemang och glädje för att infria brudparens önskan. Inte sällan köper de själva en blomma eller något minne och lämnar över vid högtiden. För att kunna viga brudpar som exempelvis önskar gifta sig på en båt som på kort tid åker över en farled till ett annat land så måste vigseln skyndas på. Önskar brudparet att göra en resa med bil eller båt över gränsen till en plats för bröllopet, behöver de av länsstyrelsen utsedda vigselförrättarna också då kunna genomföra borgerliga vigslar. Det hade underlättat om svenska vigselförrättare fick viga svenska med ­ borgare utomlands. Som exempel kan nämnas att det finns vigselförrättare på den skånska sidan och brudpar som önskar viga sig i Helsingör, på båten över Öresund eller på bron över från Malmö till Köpenhamn. På samma sätt skulle brudpar kunna leva på den svenska sidan och önska sig en vigsel på den norska sidan alternativt finska sidan av lands ­ gränsen. Förordnandet ska ses som ett komplement för dem som vill gifta sig borgerligt utan att göra anspråk på kyrkans vigslar. Av 1 kapitlet 5 § första stycket lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhål ­ landen rörande äktenskap och förmynderskap framgår det att regeringen kan bestämma att en diplomatisk eller konsulär tjänst eller en befattning som präst ska vara förenad med behörighet att i en främmande stat förrätta vigsel enligt svensk lag. Dock kan regeringen även genom ett särskilt förordnande tillräkna en lämplig person en sådan behörighet. Enligt den sista meningen bör en modern tolkning vara att kunna ge borger ­ liga vigselförrättare möjlighet att viga svenska medborgare enligt vad som tidigare an ­ förts i motionen. Det är visserligen ett hedersuppdrag att vara borgerlig vigselförrättare, men det har gått lång tid sedan ersättningen av länsstyrelsen, på 110 kronor för en vigsel och sedan ytterligare 30 kronor per vigsel för fler vigslar samma dag, infördes. Detta innebär att en del kommuner utöver fastslagen ersättning betalar ut ytterligare en ersättning. Även om det anses vara ett hedersuppdrag bör ändå rimlig ersättning betalas ut. Länsstyrelsen som har uppdraget från staten bör därför göra en uppräkning över tid. Därför bör villkoren för vigselförrättare ses över. Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) Ulrika Heindorff (M)

Motion B

Motion till riksdagen 2024/25:2047 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Mats Sander (båda M) Borgerlig vigselförrättare Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten för svenska borgerliga vigselförrättare att viga svenska medborgare i grannländer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över villkoren för borgerliga vigselförrättare och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det är länsstyrelserna som förordnar borgerliga vigselförrättare. Vissa av dessa vigselförrättare verkar i regioner som gränsar till våra nordiska grannländer, där brudpar ibland önskar gifta sig på platser som passerar internationella gränser. Exempelvis kan brudpar vilja vigas på färjor som korsar landsgränser eller på speciella platser i grann ­ länder som de har en personlig koppling till. Vigselförrättare gör ofta en stor personlig insats för att möta brudparens önskemål och bidrar med både tid och engagemang. Det skulle underlätta för svenska brudpar som vill vigas utomlands om svenska borgerliga vigselförrättare fick möjlighet att viga svenska medborgare även utanför Sveriges gränser. Ett exempel är vigslar på färjan mellan Helsingborg och Helsingör eller på bron mellan Malmö och Köpenhamn. På samma sätt kan brudpar i Sverige önska sig en vigsel på andra sidan gränsen, i Danmark, Finland eller Norge. Möjligheten att viga utomlands skulle vara ett komplement för dem som vill gifta sig borgerligt och inte i kyrkan. Enligt lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap kan regeringen tilldela personer, såsom diplomater eller präster, rätten att förrätta vigsel enligt svensk lag utomlands. En modern tolkning av detta bör inkludera möjligheten för borgerliga vigselförrättare att genomföra vigslar i utlandet, enligt vad som framförts i denna motion. Även om det är ett hedersuppdrag att vara borgerlig vigselförrättare har den nuvarande ersättningen, som regleras i förordningen (2009:263) om vigselavgift, på 110 kronor per vigsel och ytterligare 30 kronor per vigsel samma dag inte förändrats på lång tid. Vissa kommuner erbjuder kompletterande ersättning, men en generell översyn av ersättningsnivåerna är nödvändig. Därför bör länsstyrelserna, som ansvarar för för ­ ordnandet, se över möjligheten att genomföra en uppdatering av ersättningsvillkoren över tid. Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) Mats Sander (M)

Hämta båda fulltexterna som granskningsunderlag