Jämför sakliga förslag
A · Långsiktiga förutsättningar för mänskliga rättigheter
2023/24 · HB022650 · Carina Ståhl Herrstedt (SD); Carita Boulwén (SD); Angelica Lundberg (SD); Mona Olin (SD); Leonid Yurkovskiy (SD)
Original hos RiksdagenB · Långsiktigt hållbar LSS
2024/25 · HC021740 · Carina Ståhl Herrstedt (SD); Carita Boulwén (SD); Mona Olin (SD); Leonid Yurkovskiy (SD); Christian Lindefjärd (SD)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.024 · ämneslikhet 0.774. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 3 yrkanden i A · 4 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
3 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över möjligheten till en långsiktigt hållbar finansieringsmodell för assistansersättningen och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta initiativ till att ändra i förordningen som styr föräldraavdragets omfattning så att syftet med lagen säkerställs och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att initiera arbetet med att utarbeta lagförslag som gör att samtliga hjälpmoment för alla grundläggande behov ger rätt till personlig assistans, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
4 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över de samhällsekonomiska effekterna av LSS-insatserna samt konsekvenserna för andra stödsystem och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att hedra tillkännagivandet om att årligen redovisa hur det föreslagna schablonbeloppet för assistansersättning framräknats och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en indexerad finansieringsmodell bör vara på plats senast i budgetpropositionen för 2026 och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten och förutsättningarna för att ta bort åldersgränsen för rätt till assistans för funktionsnedsättning som inte uppenbart beror på normalt åldrande och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 1105 ord · B 1214 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2023/24:2650
av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD)
Långsiktiga förutsättningar för mänskliga rättigheter
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över möjligheten till en långsiktigt hållbar finansieringsmodell för assistansersättningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta initiativ till att ändra i förordningen som styr föräldraavdragets omfattning så att syftet med lagen säkerställs och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att initiera arbetet med att utarbeta lagförslag som gör att samtliga hjälpmoment för alla grundläggande behov ger rätt till personlig assistans, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
Den personliga assistansen utgör en grundläggande mänsklig rättighet och är alldeles avgörande för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Med personlig assistans ges alla rätt till deltagande, bidragande och självbestämmande samtidigt som det skapar möjligheter till rätt förutsättningar på lika villkor. Den personliga assistansen har haft en dyster utveckling under lång tid, och Sverigedemokraterna vill se en stärkt assistans grundad på långsiktighet.
Samtidigt har det nya föräldraavdraget inte gett det utfall som önskats – barn har snarare hamnat i kläm genom att föräldraavdraget har räknats dubbelt, vilket lett till att barn förlorat assistans istället för att få tillgång till det i större utsträckning. Här menar Sverigedemokraterna att regeringen behöver se över förordningen så att utfallet på det som tilltänkts faktiskt skapar bättre förutsättningar för människor.
Det finns majoritet i riksdagen för att se över hur alla grundläggande behov kan omfattas av den personliga assistansen, och vi menar att det är hög tid att initiera ett sådant arbete.
Tidöavtalet
Sverigedemokraterna har under lång tid prioriterat frågorna om stärkta rättigheter och möjligheter för funktionsnedsatta personer. Vi är därför glada över att Sverigedemo
kraterna, tillsammans med regeringen, kommit överens om en betydande reform som ska genomföras inom ramen för Tidöavtalet. Utifrån den utredning som publicerats 1
mars 2023 om ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans (SOU 2023:9) ska Tidöpartiernas åtgärder övervägas för att se över det statliga helhetsansvaret för personlig assistans i Sverige. Detta har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Vidare har partierna inom ramen för budgetpropositionen för utgiftsområde
9 beslutat att räkna upp timbeloppet för assistansersättningen med 2,5 procent, och ser samtidigt över vilka åtgärder som bör vidtas för att förhindra oskälig kostnads
utveckling, brottslighet och felaktiga utbetalningar inom assistansersättningen.
Långsiktiga förutsättningar för personlig assistans
Den personliga assistansen tillgodoser en mänsklig rättighet och för dem som lever med omfattande funktionsnedsättning betyder den allt. Den är deras möjlighet att delta, att bidra och att leva ett självbestämt liv. Ändå har vi under flera år sett hur villkoren för den personliga assistansen har urholkats. I snart ett decennium har assistansersättningen tillåtits halka efter löner och samhällets övriga kostnader.
Att arbeta som personlig assistent är en livsviktig, krävande och ansvarsfull uppgift som ställer stora krav på yrkesskicklighet, förståelse för integritet och lyhördhet. För att säkerställa att assistenter stannar kvar eller söker sig till yrket så måste det också finnas goda förutsättningar för konkurrenskraftiga löner, utvecklingsmöjligheter och övriga arbetsvillkor.
Varje beviljad assistanstimme ersätts med ett schablonbelopp. Enligt socialför
säkringsbalken ska varje år ett schablonbelopp för assistansersättning bestämmas och beräknas med ledning av de uppskattade kostnaderna för att få assistans.
Det är såklart problematiskt att ersättningen över tid inte räknats upp i takt med övriga kostnads- och löneökningar, då de senaste årens uteblivna höjningar har lett till en kraftig underfinansiering. Därför vore det högst relevant att regeringen framöver i budget redovisar med ledning av vilka uppskattade kostnader det föreslagna schablon
beloppet har framräknats.
Långsiktiga förutsättningar måste på sikt skapas och därför menar vi att en fastställd årlig höjning av schablonen är befogad. Regeringen bör snarast utreda möjligheterna till en långsiktigt hållbar finansieringsmodell för assistansersättningen.
Föräldraavdraget
Den 1 januari 2023 infördes föräldraavdraget inom personlig assistans. Många fler barn skulle med förändringen ges rätt till personlig assistans. Den gamla modellen fungerade väldigt ofta godtyckligt, och stora avdrag gjordes på assistansbehovet. I praktiken hade barn under sex år inte någon chans att få personlig assistans utan det hänvisades till normalt föräldraansvar istället. Det nya föräldraavdraget skulle ersätta den gamla modellen där Försäkringskassan tog bort de timmar som motsvarade normalt för
äldraansvar för andra barn i samma ålder.
Tanken med det nya lagförslaget var att bedömningen inte längre skulle vara godtycklig utan skulle schabloniseras. Nu skulle även små barn med stora behov få möjlighet till assistans. Tyvärr blev inte verkligheten som tanken och syftet, utan tidigt kom det signaler om att reformen inte alls blivit så positiv som väntat för barn med funktionsnedsättning.
Åtta månader efter att reformen genomförts talar resultatet sitt tydliga språk och förhoppning har vänts till stor besvikelse. Lagändringen har tyvärr istället många gånger försämrat möjligheterna för många barn.
Det har blivit svårare för barn att få assistans och äldre barn med assistans riskerar att förlora timmar om de ansöker om utökning – på grund av det nya föräldraavdraget.
Problemet tycks ligga i att det nu istället görs dubbla föräldraavdrag från Försäkrings
kassan. Först drar Försäkringskassan bort timmar för vad de menar inte har med själva funktionsnedsättningen att göra, sen på resterande timmar görs det nya schablon
avdraget, vilket innebär att barnen hamnar i ett sämre läge än före lagändringen. Tanken i utredningen Stärkt rätt till assistans var att föräldraavdraget skulle dras från barnets totala hjälpbehov oavsett om dessa beror på en funktionsnedsättning eller inte. Det är olyckligt att lagstiftningen inte närmare reglerar när föräldraavdraget ska göras.
Regeringen har möjlighet att ändra föräldraavdraget, genom att ändra i förordningen som styr föräldraavdragets omfattning. Även om det är för tidigt att göra en större samlad utvärdering så menar Sverigedemokraterna att det är nödvändigt att redan nu ta initiativ till att ändra i förordningen så att syftet med lagen säkerställs.
Grundläggande behov
En riksdagsmajoritet bestående av C,
L, KD,
V, SD och MP har tidigare mandatperiod röstat för att utarbeta lagförslag som gör att samtliga hjälpmoment för alla grund
läggande behov ska ge rätt till personlig assistans. Då beslutet togs gällde det förvisso ett tilläggsdirektiv till en redan påbörjad utredning – en utredning som nu är presenterad och klar.
Men andemeningen råder det inga som helst tvivel om. Det bör utarbetas lagförslag som gör att samtliga hjälpmoment för alla grundläggande behov ger rätt till personlig assistans. Det är hög tid att se människors behov i sin helhet och inte stycka upp dem. Nuvarande regering bör beakta tidigare tillkännagivande och se över möjligheten att initiera arbetet med att utarbeta ett sådant lagförslag.
Carina Ståhl Herrstedt (SD)
Carita Boulwén (SD)
Angelica Lundberg (SD)
Mona Olin (SD)
Leonid Yurkovskiy (SD)
Motion B
Motion till riksdagen
2024/25:1740
av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD)
Långsiktigt hållbar LSS
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över de samhällsekonomiska effekterna av LSS-insatserna samt konsekvenserna för andra stödsystem och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att hedra tillkännagivandet om att årligen redovisa hur det föreslagna schablonbeloppet för assistansersättning framräknats och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en indexerad finansieringsmodell bör vara på plats senast i budgetpropositionen för 2026 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten och förutsättningarna för att ta bort åldersgränsen för rätt till assistans för funktionsnedsättning som inte uppenbart beror på normalt åldrande och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Lagen om stöd och service (LSS) är en rättighetslag som innebär att en person ska få tillgång till någon av de insatser som lagen erbjuder så länge denne uppfyller de kriterier för behov som lämnas inom lagens ramar. LSS, och framför allt assistansreformen, har blivit en frihetsreform som förbättrat livskvaliteten för många i behov av stöd och hjälp.
Det är därför djupt oroväckande att LSS ursprungliga intentioner, vad gäller personlig assistans och andra livsavgörande insatser förefaller ha urgröpts genom illa förd politik där besparingar gjorts inom bl.a. assistansen för att klara 2015 års flykting
kris, och där uppmaningen via regleringsbrev till Försäkringskassan tidigare varit att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. Och dämpa kostnadsutvecklingen. Allt fler personer har nekats rätten till stöd på grund av den praxis som har skapats genom snäva tolkningar av domar, som en direkt följd av tidigare regeringars försumbarhet och nedmontering av reformen. De snäva tolkningarna av domarna är oförenliga med LSS ursprungliga intentioner och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Funktionsrätts
konventionen definierar vad personlig assistans är, och där beskrivs hur bedömningen av behov ska gå till för att säkra personens rättigheter. Det är hög tid att börja leva upp till den. Sverigedemokraterna värnar tanken bakom LSS att personer med funktionsned
sättning och omfattande behov av stöd och service skulle kunna vara inkluderade i samhällsgemenskapen och leva ett självbestämt liv. Lagens ursprungliga intentioner måste värnas och upprätthållas.
Samhällsekonomiska effekter
Sett ur ett historiskt perspektiv på kostnaderna för personlig assistans så behövde och fick personer med omfattande funktionsnedsättningar insatser även före assistans
reformen. En bidragande orsak till att intuitioner mer eller mindre försvann var att det ansågs vara för dyrt med institutionsvård och samma resonemang och samma drivkraft att minska kostnader har på senare tid inte sällan legat till grund för nedläggningar av exempelvis särskilda boenden och färre beviljade LSS-insatser. Det verkar tyvärr finnas en politisk föreställning om att personlig assistans är en dyr insats och att ett minskat antal assistansanvändare och färre beviljade LSS-insatser i allmänhet också innebär en besparing som samhället tjänar på. Detta synsätt är en förklaring till att tidigare regeringar velat spara på exempelvis assistansen. Det finns dock mycket som talar emot att det på det stora hela skulle vara en samhällsbesparing.
Grant Thornton har på uppdrag av Vårdföretagarna tagit fram rapporten ”Den personliga assistansens samhällskostnader”. Rapporten visar att personlig assistans bedöms vara en kostnadseffektiv insats och är i jämförelse med andra omsorgsinsatser sannolikt varken billigare eller dyrare.
Liknande slutsatser drar företaget Payoff i en undersökning de gjort på uppdrag av Riksförbundet FUB. Uppdraget bestod i att undersöka om hur minskade LSS-insatser påverkar samhällets ekonomi. Undersökningen visar att förbättringar inom LSS istället kan skapa stora samhällsekonomiska värden, värden i miljardbelopp.
Det beror till exempel på att en beviljad LSS-insats kan leda till att anhöriga inte behöver stanna hemma från jobbet med barnet. De anhöriga avlastas och deras hälsa blir bättre med färre läkarbesök och sjukskrivningar som följd. Samhället skulle därför kunna få mer pengar om LSS blev bättre.
Då rapporter oberoende av varandra kommer till i princip samma slutsats så känns det motiverat och angeläget att ta det på största allvar.
Det är hög tid att ta ett samlat grepp kring kostnadsfrågan och de konsekvenser som minskade kostnader för assistans kan innebära. De samhällsekonomiska effekterna av insatserna med LSS bör utredas, och konsekvenserna för andra stödsystem för den enskilda, men också för anhöriga, bör särskilt belysas.
Schablon av timersättningen för personlig assistans
Assistansersättningen regleras i 51 kap. socialförsäkringsbalken (SFB) och lämnas med ett särskilt angett belopp per timme. Det eller de belopp som assistansersättning lämnas med ska för varje år bestämmas som schablonbelopp och ska enligt 51 kap. 11 § SFB, beräknas med ledning av de uppskattade kostnaderna för att få assistans. Enligt socialförsäkringsbalken ska således varje beslutat schablonbelopp för assistans
ersättning bestämmas och beräknas med ledning av de uppskattade kostnaderna för att få assistans.
Därför vore det också högst relevant att regeringen framöver, årligen, i budget redovisar hur det föreslagna schablonbeloppet för assistansersättning framräknats, vilket också riksdagen i ett tillkännagivande i juni 2024 uppmanat regeringen att göra. Denna uppmaning har inför budgetpropositionen 2025 inte hörsammats men vi förutsätter att regeringen framöver hedrar och följer riksdagens uppmaning i tillkännagivandet, under förutsättning att inte någon indexering införts.
Det är problematiskt att assistansersättningen över tid inte räknats upp i takt med övriga kostnads- och löneökningar. Tidigare uteblivna höjningar har lett till en kraftig underfinansiering, en underfinansiering som nu sakta men säkert håller på att återställas.
Långsiktiga förutsättningar måste skapas och därför måste en långsiktig hållbar indexerad finansieringsmodell för assistansersättningen tas fram. Även i denna fråga har riksdagen gett ett tillkännagivande till regeringen om att göra en översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen. Regeringen uppger själv de har för avsikt att undersöka införandet av en indexering av schablonbeloppet och att frågan om hur det arbetet ska utformas bereds i Regeringskansliet. Sverigedemokraterna menar att frågan är så viktig att en sådan finansieringsmodell bör vara på plats senast i budget
propositionen för 2026.
Åldersgräns för assistansersättning
Det finns ingen nedre åldersgräns för att kunna få personlig assistans, men däremot finns det en övre gräns. För att få personlig assistans behöver man i dagsläget vara yngre än 66 år och 67 år från 1 jan 2026, en ändring kopplat till riktålder för pension. Om man redan har personlig assistans när denna gräns uppnås får man behålla assistansen, som därefter dock inte får öka i omfattning. Får man utökade behov efter den övre åldersgränsen är du hänvisad till insatser enligt socialtjänstlagen (SoL). Skillnaden mellan lagarna är bland annat att hjälp enligt LSS vanligtvis är utan kostnad, medan SoL-insatser är avgiftsbelagda.
Den övre åldersgränsen för att få personlig assistans har på senare tid blivit starkt kritiserad. Det är fullständigt orimligt att sätta en åldersgräns för mänskliga rättigheter och inte kunna erbjuda sjuka personer ett värdigt liv, i vad som i många fall är de sista
åren av deras liv. LSS har således en diskriminerande åldersgräns medans funktionsrätts
konventionen, som är bindande för Sverige, inte innehåller någon övre åldersgräns.
Sverigedemokraternas uppfattning är att åldersgränsen helt bör tas bort så att funktionsnedsatta, om funktionsnedsättningen inte uppenbart beror på normalt åldrande, ges rätt till personlig assistans. Institutet för mänskliga rättigheter rekommenderar också i sin senaste rapport ”Hemma är någon annanstans” att den diskriminerande åldersgränsen för personlig assistans tas bort.
Carina Ståhl Herrstedt (SD)
Carita Boulwén (SD)
Mona Olin (SD)
Leonid Yurkovskiy (SD)
Christian Lindefjärd (SD)