Jämför sakliga förslag
A · Jämlik palliativ vård
2022/23 · HA022236 · Mikael Oscarsson (KD)
Original hos RiksdagenB · Utbyggnad av den palliativa vården
2025/26 · HD023100 · Mikael Oscarsson (KD)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.010 · ämneslikhet 0.834. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 1 yrkanden i A · 3 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
1 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning gällande jämlik palliativ vård i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
3 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bygga ut den palliativa vården i hela landet så att den blir likvärdig och tillgänglig för alla och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka kompetensen inom palliativ vård genom utbildningsinsatser för vårdpersonal och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att särskilt utveckla den barnpalliativa vården och säkra resurser till de familjer som drabbas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Hela texten jämförs: A 722 ord · B 641 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:2236
av Mikael Oscarsson (KD)
Jämlik palliativ vård
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning gällande jämlik palliativ vård i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
I dag är den palliativa vården relativt väl utbyggd i stora delar av landet, men vissa brister består alltjämt. Detta är inte acceptabelt för en välfärdsnation som Sverige. Det är nödvändigt att den goda palliativa vården i Sverige är jämlik, och vägen dit behöver utredas av Sveriges regering.
I rapporten ”Palliativ vård i SÄBO: en värdig vård i livets slut” (SKR 2020) definierar Sveriges kommuner och landsting (SKR) palliativ vård enligt följande: ”Palliativ vård är aktiv livshjälp som syftar till att förebygga och lindra lidande genom tidig upptäckt, noggrann analys och behandling av smärta och andra fysiska, psyko
sociala och andliga problem. Palliativ vård kan ges parallellt med livsförlängande vård, men kan också ges som enda vårdform i livets slutskede.”
”Det nationella vårdprogrammet för palliativ vård” (RCC 2021) är framtaget i samarbete mellan Regionala Cancercentrum (RCC) och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Det nationella vårdprogrammet lägger grunden för en god palliativ vård, men är i sig inte en garanti för en jämlik vård över landet – så länge finansieringen och utbyggnaden av den palliativa vården är ojämnt fördelad mellan olika regioner och olika kommuner.
Att vården är väl utbyggd och väl fungerande i stora städer är ingen tröst för den som behöver god palliativ vård i glesbygden. Att vården är god på specialiserade palliativa enheter är ingen tröst för den äldre som dör en smärtfylld död på ett särskilt boende med bristfälliga rutiner.
Vissa grupper tycks vara särskilt utsatta för ojämlikheterna i den palliativa vården och omsorgen, och äldre är en. Situationen på landets äldreboenden gällande vården i livets slutskede bedömdes under coronapandemin så allvarlig att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) inledde en särskild granskning. Slutsatsen i delrapporten ”Tillsyn av medicinsk vård och behandling vid särskilda boenden för äldre” var att vården i livets slutskede på särskilda boenden inte följde gällande regler.
I rapporten ”Öppna jämförelser 2020: vård och omsorg av äldre ” (Socialstyrelsen 2021) konstaterar myndigheten:
”Den palliativa vården i kommuner ges på lika villkor till män och kvinnor men däremot finns andra skillnader. Yngre patienter får bättre vård än äldre, cancerpatienter får bättre vård än patienter med demenssjukdom. Patienter som får specialiserad palliativ vård får bättre vård än patienter som får allmän palliativ vård. Tillgången till specialiserad palliativ vård är också ojämlikt fördelad i landet.”
Det så kallade brytpunktssamtalet, en viktig punkt för en välfungerande vård i livets slutskede, kan tjäna som illustrerande exempel. Statistiken från Öppna jämförelser gällande personer 65 år och äldre, i ordinärt och särskilt boende, visar att medan 95 procent i Blekinge fick ett brytpunktssamtal var det inte ens 65 procent i Dalarna som fick det. Smärtskattning under livets sista vecka är en annan viktig indikator, och medan den gjordes på närmare 75 procent i Kalmar gjordes smärtskattningen endast på 35 procent i Gävleborg.
Detta är bara två indikationer kring hur ojämlikheten i vården i livets slutskede ser ut i verklighetens Sverige i dag. Ytterligare en indikator värd att uppmärksamma erhåller vi från den ovan nämnda SKR-rapporten ”Palliativ vård i SÄBO”:
”Det finns specialiserad palliativ vård runt om i landet, men tillgången varierar och styrs bland annat av befolkningstäthet, avstånd och tillgång till utbildad personal. De specialiserade slutenvårdsenheter respektive hemsjukvårdsenheter med eget behand
lingsansvar som finns hittar vi i våra tätorter …” Därför behövs också palliativ kompetens i ordinarie vård- och omsorgsverksamhet menar SKR, ”genom palliativa rådgivningsteam/konsultteam”, men – fortsätter resonemanget: ”Deras sammansättning och tillgänglighet varierar också över landet.”
Att regering och riksdag, myndigheter och olika vårdgivare kan följa utvecklingen – och ojämlikheten – är värdefullt, och vilar på de nationella kvalitetsindikatorer för god palliativ vård som Socialstyrelsen tagit fram samt Svenska palliativregistret, som är ett kvalitetsregister som omfattar 75 procent av dödsfallen i kommunal vård och omsorg och 50 procent av dödsfallen på sjukhus. Det är inte här bristerna finns.
Frågan är i stället vilka konkreta åtgärder som sätts in kring de brister som påvisas därigenom. Och det är här bristerna de facto finns.
Det är mot denna bakgrund riksdagen behöver ge regeringen till känna vad som sägs i denna motion och begära en utredning om jämlik palliativ vård i Sverige.
Mikael Oscarsson (KD)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:3100
av Mikael Oscarsson (KD)
Utbyggnad av den palliativa vården
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bygga ut den palliativa vården i hela landet så att den blir likvärdig och tillgänglig för alla och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka kompetensen inom palliativ vård genom utbildningsinsatser för vårdpersonal och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att särskilt utveckla den barnpalliativa vården och säkra resurser till de familjer som drabbas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
Palliativ vård är den vård som ges när bot inte längre är möjlig, men omsorgen, lindringen och värdigheten står i centrum. Det handlar om att möta människor i livets slutskede och ge dem de bästa möjliga förutsättningarna att leva den sista tiden med trygghet, smärtlindring och mänsklig närvaro. En väl fungerande palliativ vård är ett uttryck för medmänsklighet och respekt för människans värde.
Ojämlik vård i Sverige
Trots detta råder stora skillnader i tillgången till palliativ vård i Sverige. Enligt Socialstyrelsens uppföljningar får långt ifrån alla patienter den hjälp de har behov av. Vården varierar både mellan regioner och inom regioner. Det finns exempel på patienter som får avancerad hemsjukvård med stöd från specialiserade palliativa team – men också patienter som lämnas utan tillräckligt stöd, trots likartade behov. Denna ojämlik
het är orimlig. Alla människor, oavsett bostadsort, ska ha rätt till en trygg och värdig vård i livets slut.
Brist på personal och kompetens
En central förklaring till bristerna är brist på utbildad personal. Palliativ vård ställer höga krav på medicinsk kompetens, men också på förmågan att möta existentiella och psykologiska behov. Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och övriga vårdyrken behöver särskild utbildning i palliativ vård. I dag är utbildningen ofta otillräcklig. Ett långsiktigt arbete för att stärka kunskap och kompetens är därför nödvändigt.
Det handlar inte bara om medicinsk smärtlindring, utan också om att stödja anhöriga, möta existentiella frågor och ge trygghet i en mycket svår tid. Här måste vårdpersonal känna sig rustade för att kunna ge bästa möjliga stöd.
Barnpalliativ vård – en eftersatt del
Särskilt oroande är bristerna i barnpalliativ vård. Barn och ungdomar som drabbas av livshotande sjukdomar har ofta mycket komplexa behov. Barnpalliativa team behöver inte bara medicinsk expertis utan också kunna ge psykologiskt, socialt och andligt stöd för hela familjen. I dag är barnpalliativ vård alltför begränsad och ojämnt fördelad över landet. Detta är inte acceptabelt. Att utveckla och säkra resurser för barnpalliativ vård måste vara en nationell prioritet.
Internationella jämförelser
I flera andra europeiska länder är palliativ vård en mer integrerad del av vårdsystemet än i Sverige. I Storbritannien, där hospice-rörelsen har starka rötter, finns en välutbyggd struktur för både vuxna och barn. Även i Norge har man arbetat aktivt för att stärka palliativ vård i hela landet. Sverige har mycket att lära av dessa exempel. Vi behöver både bygga ut vården och säkerställa att den når alla – inte bara de som råkar bo i rätt region.
En värdegrundsfråga
I grunden handlar detta inte bara om resurser och organisation, utan om människosyn. Ett samhälle visar sitt sanna ansikte i hur det behandlar sina mest utsatta. Den som är svårt sjuk, utan hopp om bot, har rätt till trygghet, lindring och respekt. Att bygga ut den palliativa vården är därför inte bara en medicinsk eller organisatorisk fråga – det är en värdegrundsfråga.
Att ge människor en värdig vård i livets slut är ett av samhällets mest grundläggande ansvar. Vi kan inte acceptera att vården i livets slutskede varierar beroende på post
nummer eller diagnos. Genom att bygga ut den palliativa vården, stärka kompetensen hos vårdpersonal och särskilt satsa på barnpalliativ vård kan vi säkerställa att alla människor möts med värdighet när de behöver det som mest.
Mikael Oscarsson (KD)