Jämför sakliga förslag
A · med anledning av prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter
2024/25 · HC023339 · Nils Seye Larsen (MP); Janine Alm Ericson (MP); Annika Hirvonen (MP); Märta Stenevi (MP); Malte Tängmark Roos (MP); Ulrika Westerlund (MP); Leila Ali Elmi (MP)
Original hos RiksdagenB · Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
2025/26 · HD023513 · Nils Seye Larsen (MP); Jan Riise (MP); Camilla Hansén (MP); Annika Hirvonen (MP); Mats Berglund (MP); Ulrika Westerlund (MP)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.001 · ämneslikhet 0.768. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 23 yrkanden i A · 1 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
23 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en specialistutbildning för socionomer bör införas och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bestämmelsen om att barns åsikter ska klarläggas så långt det är möjligt ska kvarstå i den nya lagen och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barnets bästa ska vara avgörande i alla beslut som berör barn inklusive beslut om ekonomiskt bistånd och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska ställas krav på att socialtjänsten tillämpar standardiserade riskbedömningsmetoder inför kontakt med närstående vid misstanke om våld och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en formulering om nödbistånd ska inkluderas i lagtexten och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en särskild bestämmelse om respektfullt bemötande i mötet med socialtjänsten bör införas i den nya lagen och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det brottsförebyggande perspektivet behöver konkretiseras för att inte riskera en otydlig ansvarsfördelning mellan olika aktörer och huvudmän i det förebyggande arbetet och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att psykiatrins roll i det förebyggande arbetet bör ses över och tillkännager detta för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett krav i plan- och bygglagen bör införas på att alltid rådfråga socialtjänsten om sociala aspekter vid samhällsplanering och tillkännager detta för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nuvarande bestämmelser om att socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor och människor med fysiska och psykiska funktionshinder bör föras över till den nya lagen och tillkännager detta för regeringen.
A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det inte bör vara socialtjänstens uppdrag att uppmuntra eller upplysa folk om frivillig återvandring och tillkännager detta för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det behövs mer finansiering av skyddade boenden och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det behövs fler typer av skyddade boenden utan behovsprövning och tillkännager detta för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en satsning för att utbilda fler socialarbetare om de juridiska verktyg som finns för att förhindra vräkningar, och tillkännager detta för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kronofogdens, hyresvärdens och socialtjänstens samverkan för att förhindra vräkningar ska bli obligatorisk och tillkännager detta för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning om vilka insatser som är bäst lämpade för att vara öppna respektive behovsprövade och som är anpassade efter olika kommuners förutsättningar och tillkännager detta för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska införas en skyldighet för kommuner att erbjuda vissa lämpliga definierade öppna insatser och tillkännager detta för regeringen.
A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det statliga stödet till kommuners socialtjänster behöver vara proportionerligt till kommunens behov och tillkännager detta för regeringen.
A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fler kommuner bör uppmärksammas på möjligheten att reservera upphandlingar för idéburna aktörer för skyddade boenden och tillkännager detta för regeringen.
A20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner i högre utsträckning bör uppmärksammas på möjligheten att ingå avtal med idéburna aktörer för att tillhandahålla likvärdig vård och minska vinstuttaget för verksamheter där människor befinner sig i utsatthet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att även enskilda eller deras anhöriga ska ha initiativrätt till insatser som rör samordnad individuell plan samt att fler aktörer ska kunna omfattas av bestämmelserna och tillkännager detta för regeringen.
A22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör tillsättas en utredning om sänkt ålder för processbehörighet och tillkännager detta för regeringen.
A23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort sanktionsavgifterna för kommunerna för att i stället stärka tillsynen genom Ivo och tillkännager detta för regeringen.
1 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslaget i tabell A i motionen.
Hela texten jämförs: A 5080 ord · B 2840 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2024/25:3339
av Nils Seye Larsen m.fl. (MP)
med anledning av prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en specialistutbildning för socionomer bör införas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bestämmelsen om att barns åsikter ska klarläggas så långt det är möjligt ska kvarstå i den nya lagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barnets bästa ska vara avgörande i alla beslut som berör barn inklusive beslut om ekonomiskt bistånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska ställas krav på att socialtjänsten tillämpar standardiserade riskbedömningsmetoder inför kontakt med närstående vid misstanke om våld och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en formulering om nödbistånd ska inkluderas i lagtexten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en särskild bestämmelse om respektfullt bemötande i mötet med socialtjänsten bör införas i den nya lagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det brottsförebyggande perspektivet behöver konkretiseras för att inte riskera en otydlig ansvarsfördelning mellan olika aktörer och huvudmän i det förebyggande arbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att psykiatrins roll i det förebyggande arbetet bör ses över och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett krav i plan- och bygglagen bör införas på att alltid rådfråga socialtjänsten om sociala aspekter vid samhällsplanering och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nuvarande bestämmelser om att socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor och människor med fysiska och psykiska funktionshinder bör föras över till den nya lagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det inte bör vara socialtjänstens uppdrag att uppmuntra eller upplysa folk om frivillig återvandring och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det behövs mer finansiering av skyddade boenden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det behövs fler typer av skyddade boenden utan behovsprövning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en satsning för att utbilda fler socialarbetare om de juridiska verktyg som finns för att förhindra vräkningar, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kronofogdens, hyresvärdens och socialtjänstens samverkan för att förhindra vräkningar ska bli obligatorisk och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning om vilka insatser som är bäst lämpade för att vara öppna respektive behovsprövade och som är anpassade efter olika kommuners förutsättningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska införas en skyldighet för kommuner att erbjuda vissa lämpliga definierade öppna insatser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det statliga stödet till kommuners socialtjänster behöver vara proportionerligt till kommunens behov och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fler kommuner bör uppmärksammas på möjligheten att reservera upphandlingar för idéburna aktörer för skyddade boenden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner i högre utsträckning bör uppmärksammas på möjligheten att ingå avtal med idéburna aktörer för att tillhandahålla likvärdig vård och minska vinstuttaget för verksamheter där människor befinner sig i utsatthet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att även enskilda eller deras anhöriga ska ha initiativrätt till insatser som rör samordnad individuell plan samt att fler aktörer ska kunna omfattas av bestämmelserna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör tillsättas en utredning om sänkt ålder för processbehörighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort sanktionsavgifterna för kommunerna för att i stället stärka tillsynen genom Ivo och tillkännager detta för regeringen.
Inledning
Socialtjänsten har en viktig roll i att skapa trygga och självständiga liv, inte minst för barn och unga. Socialtjänsten är också en central del i samhällets förutsättningar för att förebygga brott. Samtidigt har en större översyn och modernisering av lagstiftningen inte gjorts på flera decennier. Miljöpartiet var i regeringsställning med och tillsatte
ut
redningen om att lagen skulle ses över, för att bl.a. ge socialtjänsten bättre förutsätt
ningar
att hantera de samhällsproblem vi står inför i dag. Vi välkomnar därför regering
ens proposition, men anser samtidigt att den innehåller ett antal brister och inte tillräckligt tydligt visar hur socialtjänsten ska lyckas genomföra sitt uppdrag om att bl.a. främja jämlika levnadsvillkor och främja enskildas ekonomiska och sociala trygghet. Att socialtjänsten görs om för att bli mer tillgänglig och arbeta mer förebyggande är intentioner som Miljöpartiet ställer sig bakom.
Finansiering
Den nya socialtjänstlagen innebär en ambitionshöjning som Miljöpartiet välkomnar. Vi
kan dock konstatera att den finansiering som regeringen aviserat i samband med propositionen inte är tillräcklig, vilket bl.a. har påtalats av fackförbundet Vision. Finansieringen är inte heller långsiktig, och vi ser med oro på vilka konsekvenser en underfinansiering kan medföra. Miljöpartiet anser att regeringen inför nästa budget
proposition bör återkomma med ett förslag som fullt ut och långsiktigt kompenserar kommunerna för ambitionshöjningen, så att socialtjänsten i hela landet ges förutsätt
ningar att leva upp till lagens intentioner och målsättningar.
Socialtjänstens mål och andra grundläggande bestämmelser
Specialistutbildning för att möta socialtjänstlagens ambitionshöjning
Att den nya socialtjänsten ska bedrivas i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet är en ansats som Miljöpartiet ställer sig bakom. I synnerhet med ambitionen att den nya socialtjänstlagen ska verka brottsförebyggande. Vi hade dock efterfrågat en analys av hur denna ambitionshöjning påverkar kravbilden och arbets
belastningen för personer som arbetar i socialtjänsten, såsom socionomer och social
sekreterare. Förbundet Sveriges Socionomutbildningar (FSS) har i sin skuggutredning
[1]
efterfrågat att grundutbildningen ska kunna kompletteras med vidareutbildningar på avancerad nivå. De föreslår att en ny yrkesexamen, s.k. specialistsocionom, införs. Det är en yrkesexamen på avancerad nivå om minst 60 hp och för personer med minst ett års yrkeserfarenhet som ska svara mot vidareutbildningsbehovet inom hela det sociala arbetets verksamhetsfält. Detta kompetenslyft skulle innebära att fler socionomer är bättre rustade för de utmaningar som samhället och det sociala arbetet står inför. Miljöpartiet ställer sig bakom FSS förslag om att en ny yreksexamen för socionomer ska införas för att möta ambitionshöjningen i den nya socialtjänstlagen.
Barnperspektivet brister trots en ambition om förstärkning
Miljöpartiet anser att barnets åsikter alltid måste ligga till grund för beslut som rör dem, men är medveten om att det kan vara svårt för barn att uttrycka sina åsikter. Det är därför uppseendeväckande att regeringen i propositionen upphäver bestämmelsen ”att om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt”. Linköpings universitet (Barnafrid), Föreningen Vårdnad boende umgänge, Ivo och Jämställdhetsmyndigheten understryker samtliga att det finns skillnad på barnets vilja och förmåga att uttrycka sig. Exempelvis kan det finnas lojalitetskonflikter till vårdnadshavare, inte minst i fall av våld i nära relationer. Det är därför avgörande att försöka inhämta och lyssna till barnets åsikter. Regeringen resonerar i propositionen kring att det krävs rätt förutsättningar för att barn ska våga och vilja dela med sig. Om det inte skulle ske i ett möte mellan ett barn och socialtjänsten, framhäver Miljöpartiet att det måste finnas utrymme för socialnämnden att införskaffa sig en uppfattning om barnets inställning. Nuvarande förslag kan snarast tolkas som att det är möjligt att avstå från att inhämta barnets åsikter, menar Stockholms universitet, Barnens rätt i samhället, Barnrättsbyrån, Brottsofferjouren Sverige, Maskrosbarn och Unizon. För att barnperspektivet inte ska gå om intet vill Miljöpartiet behålla denna bestämmelse.
I den nya lagen har regeringen valt att endast göra barnets bästa till ett skall-krav när det gäller vård- och behandlingsinsatser. Miljöpartiet anser att det är mycket proble
matiskt och står i direkt kontrast till lagens övergripande mål: att socialtjänsten med utgångspunkt i demokrati och solidaritet ska främja enskildas ekonomiska och sociala trygghet, jämställda och jämlika levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhället. Konsekvensen blir annars att barn i ekonomiskt utsatta familjer drabbas hårt. Fattig
domen gör det svårt att delta i samhället på lika villkor som jämnåriga och skapar en stor otrygghet hos barnen. Det kan t.ex. handla om ständig oro för att en förälder har svårt att klara hyran, pressen på unga att arbeta i stället för att studera för att hjälpa familjen med inkomster och oron för att lägga mer börda på familjen när t.ex. en vinterjacka blivit för liten. Detta är vanliga vittnesmål från barn i ekonomisk utsatthet. De senaste åren har dessa barn blivit allt fler i takt med att framför allt ensamstående kvinnor får svårare att försörja familjen på en lön. För många familjer med försörjnings
stöd är situationen i dag väldigt svår. Stora delar av civilsamhället har larmat om att de ser en kraftig ökning av matfattigdom bland både äldre och barnfamiljer, dvs. att hushållets inkomster inte räcker till näringsriktig mat hela månaden.
Parallellt med att beslut ska fattas om den nya socialtjänstlagen, med dess skrivningar
om barnets bästa, pågår utredningar som syftar till att dra ned på ekonomiskt bistånd och möjligheten att kombinera bidrag, samt en begränsning av vilka familjer med uppehållstillstånd som ska ha rätt till stöd enligt socialtjänstlagen. Dessa eventuella lagförslag kommer att läggas fram senare, och det finns en uppenbar risk att de kommer att leda till stora försämringar i redan ekonomiskt utsatta familjers situation. Detta kan i sin tur leda till att syftet och intentionen med socialtjänstlagen urholkas.
Barn kan och ska inte ansvara för familjens ekonomiska situation. Tvärtom är det en prioriterad uppgift för samhället att säkra barns jämlika uppväxtvillkor, oavsett vårdnadshavarnas arbetsförmåga eller juridiska status. Därför anser vi att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut som berör barn, inte bara beslut som rör vård och behandling. Miljöpartiet efterfrågar en formulering i lagen som tydliggör att barnets bästa ska genomsyra alla beslut som berör barn, även beslut om ekonomiskt bistånd.
Att ett barn mördas av sin pappa trots att rättsväsendet hade kännedom om hans våldsamma beteende och tvingande till umgänge får aldrig hända i Sverige. Miljöpartiet har drivit på för en lex Tintin, där namnet påminner om den pojke som dödades av sin pappa. Regeringen har nu infört en lagändring i föräldrabalken. Trots det är det fortsatt viktigt att slå vakt om att tvångsumgänge inte ska kunna ske med en våldsam förälder. Det kan finnas stora fördelar med att ett barn i familjehem träffar exempelvis sina syskon, men inför att socialtjänsten möjliggör det måste det alltid föregås av en riskbedömning. Miljöpartiet föreslår att det alltid ska ställas krav på att socialtjänsten genomför tillämpning av standardiserade riskbedömningsmetoder inför kontakt med föräldrar, syskon och närstående vid misstanke om våld. Vi anser också att rätten till ett eget juridiskt ombud för barn måste utökas till samtliga ärenden som rör vårdnad och umgänge, inte bara när det gäller skyddat boende.
En tydlig formulering kring nödbistånd
Miljöpartiet styrker att socialtjänsten i varje kommun har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och insatser de behöver. Miljöpartiet förespråkar en tydligare formulering och lagrum om nödbistånd i kapitlet om insatser för ekonomiska behov. I relation till akuta och tillfälliga behovssituationer för personer som inte kan försörja sig själva föreslår Miljöpartiet en tydligare formulering i lagtexten om nödbistånd. Att inte inkludera en tydlig avgränsning av begreppet ”nödbistånd” riskerar att leda till otydlig
heter i både handläggning och tillämpning av lagen. För både biståndssökande och socialsekreterare innebär detta en risk att personer inte får det stöd de har rätt till i en nödsituation.
Respektfullt bemötande
Miljöpartiet avstyrker regeringens förslag om att inte införa en särskild bestämmelse om respektfullt bemötande i den nya socialtjänstlagen. En majoritet av remissinstanserna är positiva till utredningens förslag om att införa den särskilda bestämmelsen. Ett gott bemötande är en av de viktigaste faktorerna för god kvalitet i socialtjänsten och för att den enskilde ska ha en bra upplevelse i sitt möte med olika instanser i socialtjänsten. Även regeringens nationella strategi för psykisk hälsa och suicidprevention
[2]
betonar vikten av ett respektfullt och inkluderande bemötande i den psykosociala vårdmiljön. Målet är att detta bemötande ska bidra till att svåra situationer inte eskalerar. Ett respektfullt bemötande mellan individer och socialtjänstens verksamheter måste vara en utgångspunkt.
Ansvar för planering, förebyggande arbete och samverkan
Otydlighet i det förebyggande arbete mot brottslighet
Miljöpartiet ser en uppenbar brist på precision för hur det förebyggande arbetet ska ske. Efter regeringens promemoria
[3]
om att socialnämnden ska ha ett tydligt brotts
före
byggande ansvar, har den nya socialtjänstlagen fått en bredare ansats på detta område. Den nya paragrafen i lagtexten, 6 kap. 8 §, ”socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka brottslighet”, saknar dock tydliga förslag på hur denna ambitionshöjning ska genomföras. Miljöpartiet tillstyrker grundförslaget men saknar en tydlig analys och diskussion om hur brottsförebyggande insatser ska prioriteras i förhållande till andra insatser som socialtjänsten ansvarar för, i synnerhet sådana som riktar sig mot barn och unga. Bristen på en detaljerad lagtext och formulering riskerar också att medföra oklar
heter i ansvarsfördelning mellan olika aktörer och huvudmän i det förebyggande arbetet. En ökning av arbetsuppgifter och samordning för kommunerna medför med stor sanno
likhet även ökade kostnader för kommunerna. SKR, Vision, Akademikerförbundet SSR och Föreningen Sveriges socialchefer
[4]
har alla pekat på att den nya lagens ambitions
höjning behöver mer resurser än vad regeringen aviserat. Miljöpartiets budgetförslag för socialtjänsten under denna övergångsperiod innehåller 1 miljard mer än regeringens förslag samt ytterligare 1 miljard till brottsförebyggande insatser som bl.a. innefattar socialtjänsten. Vi vill också se stärkta bidrag för avhopparverksamhet, öppen fritids
verksamhet och en idrottssatsning i områden med lägre socioekonomisk status. I likhet med Stockholms kommuns remissvar till utredningen, anser Miljöpartiet att det även är viktigt att tydliggöra psykiatrins roll i det förebyggande arbetet.
Levnadsförhållanden och sociala aspekter måste bli del av bostadsplanering
Socialtjänsten har ofta en god kännedom om levnadsförhållanden i kommunen och det är bra att den enligt förslaget på ny lagstiftning fortsatt ska vara aktivt insatt i levnads
förhållandena. Men för att det ska ske systematiskt, på ett sätt som gör att icke-jämställda strukturer inte upprätthålls och utan att någon lämnas utanför måste det ställas krav på könsuppdelad statistik av stödbehov, såsom olika typer av boende genom livscykeln, våldsutsatthet och barnfattigdom. Det förebyggande sociala arbetet påverkas i hög grad av kommunens samhällsplanering och utbud av andra välfärdsinsatser. Därför måste socialtjänstens kompetens tas till vara i kommunens samhällsplanering, inte minst gällande bostadsbyggandet. Även Boverket och Röda korset vill att social
tjänstens planering av insatser ska knytas till bostadsförsörjningsplanering. För att främja jämlika uppväxtvillkor samt motverka boendesegregation, hemlöshet och annan social utsatthet vill Miljöpartiet att det i likhet med utredningens förslag införs krav i plan- och bygglagen på att socialtjänst alltid ska rådfrågas om sociala aspekter vid samhällsplanering.
Miljöpartiet vill att boendemodellen ”Bostad först” införs i fler av landets olika kommuner. Vi vill också utreda möjligheterna att skapa en nationell bostadsstiftelse som förvaltar ett bostadsbestånd i hela landet för dem som i dag saknar ett tryggt boende. Vi behöver också tillförlitlig statistik som tydligt visar på hur situationen för hemlösa utvecklas över tid. Miljöpartiet vill därför gå vidare med förslagen i SOU 2022:14 Sänk tröskeln till en god bostad.
Socialtjänsten ska vara väl insatt i levnadsförhållanden för äldre och människor med fysiska och psykiska funktionshinder
För att äldre och människor med psykiska och fysiska funktionshinder ska känna sig delaktiga i samhället och få det stöd de har rätt till, har socialtjänsten ett stort ansvar i att informera och vara insatt i deras levnadsförhållanden. Kommunernas socialnämnder spelar en betydande roll i att möta människor i utsatta situationer och med sociala problem. Trots det föreslår regeringen i propositionen att ta bort bestämmelserna om att ”socialnämnden ska göra sig väl förtrogen i levnadsförhållanden för äldre och människor med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar” samt ”i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet”. Risken med att ta bort dessa bestämmelser är att socialtjänstens ansvar blir urvattnat och välfärdsansvaret i stället hamnar på individer, som i många fall dessutom redan är i utsatta situationer som gör att trösklarna till att söka hjälp är högre. Miljöpartiet ställer sig kritiskt till att ta bort dessa bestämmelser och anser att socialnämnden ska ha ett fortsatt uttalat uppdrag att upplysa om dess tjänster och vara väl förtrogen i levnadsförhållanden för de nämnda grupperna. Regeringens argumentation om att socialnämndens ansvar redan regleras i lagtexten genom formuleringarna i 6 kap. 1 §, ”Socialnämnden ska vara väl insatt i levnads
förhållandena i kommunen”, och 2 §, ”Socialnämnden ska informera om socialtjänsten i kommunen”, medför en risk att socialnämnder missar sitt uppdrag om att främja den enskildes sociala trygghet och aktiva deltagande i samhällslivet, särskilt när det gäller vissa utsatta grupper.
Socialtjänsten ska inte uppmuntra till återvandring
Regeringens skrivelse om att kommunernas socialtjänst bör involveras i arbetet med återvandring, genom att informera om och uppmuntra till frivillig återvandring, är en formulering som Miljöpartiet avstyrker. Regeringens egen utredare har pekat på att ett kraftigt höjt bidrag för återvandring riskerar att skada integrationen och tilliten till
välfärdssystemet. Att aktivt instruera socialnämndens anställda i sitt arbete att uppmuntra
människor att lämna landet, går tvärtemot socialtjänstens grundläggande mål om att främja enskildas aktiva deltagande i samhällslivet.
Ansvar för boende, delaktighet och för vård utanför det egna hemmet
Fler typer och ökad finansiering för stödboenden för våldsutsatta kvinnor
För kvinnor som utsätts för våld av en närstående, kan behovsprövning för skyddade boenden i vissa fall fungera som en onödig bromskloss som i värsta fall utsätter dem för en onödig stor risk. För att förhindra det och skydda utsatta behöver fler åtgärder genomföras.
En del i det är att tillgängliggöra skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor, deras barn och i vissa fall män, runt om i landet. 4 procent av kommunerna erbjuder inte skyddat boende inom egen eller annans regi, enligt Unizons rapport Kvinnofrids
barometern 2023. Kvinnojourerna rapporterar dessutom att de får färre placeringar på skyddat boende trots att stödbehoven ökar enligt deras öppna stödverksamhet, dvs. stödsamtal via telefon, chatt, mail eller fysiska besök. Därtill tenderar de placeringar som görs på kvinnojourer att gälla allt grövre våld mot kvinnor. Det är oroväckande att det finns för lite information om grupperna som tidigare placerats hos kvinnojourer. För att säkerställa att våldsutsatta kvinnor och deras barn har tillgång och möjlighet till placering på skyddat boende innan våldet är så grovt att risk för mord föreligger, så behöver det finnas olika typer av skyddade boenden. Miljöpartiet kräver därför att finansieringen för att fler typer av skyddade boenden ska prioriteras och att det ska finnas typer av skyddade boenden som inte ska omfattas av behovsprövning. För att inte vissa grupper av våldsutsatta kvinnor ska ramla mellan stolarna är det av avgörande vikt att kvinnojourernas verksamheter stärks och finansieras långsiktigt.
Verka för att förhindra vräkningar
Att förhindra vräkningar av barnfamiljer men även av andra personer som på grund av sociala problem eller funktionsnedsättningar inte har kunnat betala hyran är mycket angeläget. Hemlöshet är ett allvarligt problem som i sin tur skapar nya allvarliga sociala problem. Om socialtjänsten kan bistå med att förhindra en vräkning är det ett socialt arbete som kan förebygga mycket framtida lidande för den enskilde, men också minska risken för kostsamma nödlösningar och placeringar framöver. Miljöpartiet föreslår en satsning för att utbilda fler socialarbetare i de juridiska verktyg som finns för att hindra vräkningar. Bland annat ska fler socialnämnder och socialarbetare bli uppmärksammade på formuleringen i kap. 44 § i jordabalken. Lagrummet i JB tydliggör att ”en hyresgäst får inte heller, när det är fråga om en bostadslägenhet, skiljas från lägenheten om social
nämnden inom den tid som anges i första stycket 1 skriftligen har meddelat hyres
värden att nämnden åtar sig betalningsansvaret för hyran”. Forskning och rapporter kring ämnet
[5]
visar att alltför få socialarbetare tycks känna till denna möjlighet eller använder sig av den. Att ge socialarbetare verktyg att bistå i att förhindra vräkningar, säkerställer socialtjänstens övergripande mål om att främja enskildas sociala och ekonomiska trygghet.
För att förhindra vräkningar där barn är inblandade kräver Miljöpartiet också att den frivilliga samverkan som finns i kommuner mellan kronofogden, hyresvärdar och socialtjänst blir obligatorisk. Många vräkningar går ofta att förhindra genom en dialog
mellan hyresvärdar och hyresgäster. Om en utebliven betalning beror på sociala problem,
såsom missbruk eller psykisk ohälsa, har socialtjänsten möjlighet att hjälpa till med olika stödinsatser. För att det ska kunna ske i en större utsträckning, behöver den frivilliga samverkan stärkas mellan kronofogden och socialtjänst.
Insatser till enskilda
Insatser utan behovsprövning
Miljöpartiet är överlag positivt till att kommuner kan erbjuda fler insatser utan behovs
prövning. Att fler typer av stöd för individer blir lättillgängliga ligger i linje med socialtjänstens grundläggande syfte. En enklare tillgång till stöd och lägre trösklar för folk som har sociala problem ser vi som en positiv ansats. Förslaget kan också avlasta socialtjänsten och ge utrymme till mer resurskrävande bedömningar. Miljöpartiet har i regeringsställning bidragit till förändringen av socialtjänstlagen; bl.a. får socialtjänsten numera erbjuda hemtjänst till äldre utan behovsprövning. Den nya lagen innehåller dock inga krav på kommuner, utan är formulerad som att kommunernas socialnämnder får erbjuda vissa öppna insatser. För att få en bättre uppfattning kring vilka insatser som är bäst lämpade för att vara öppna respektive behovsprövade, och är anpassade efter kommunernas förutsättningar, föreslår Miljöpartiet att en utredning kartlägger detta. Föreningen Sveriges socialchefer föreslår i sitt remissvar till utredningen bl.a. en pilotstudie där ett antal av landets kommuner ska implementera utredningens förslag för att bättre hitta en ny organisering och arbetssätt. Att genomföra en liknande utredning där både större och mindre kommuner är företrädda, kan skapa en bättre kunskapsbas för alla kommuner och socialnämnder att luta sig mot. Utifrån de förslag som en sådan utredning eventuellt föreslår anser vi att det då bör införas en skyldighet för kommuner att erbjuda vissa definierade lämpliga öppna insatser. Genom att införa ett krav för kommuner att erbjuda vissa öppna insatser blir tillgängligheten likvärdig i hela landet. En förändring där färre insatser än i dag är behovsprövade bör också följas upp och utvärderas efter att en sådan förändring genomförts.
Miljöpartiet är medvetna om att det finns flera risker med att frångå behovsprövning av vissa insatser, därför hade vi velat utreda frågan mer. Först och främst kommer utbudet av insatser utan behovsprövning i kommunerna att variera stort över landet. Denna differentiering mellan kommuner ökar ojämlikheten mellan människors tillgång till stöd, som då avgörs baserat på var de är bosatta. En annan risk med att allt fler insatser blir öppna för vissa kommuner, är att deras ekonomi urholkas och faktiskt behovsprövade insatser blir svårare att få för enskilda. Det är politikens ansvar att förbättra människors förutsättningar på strukturell nivå. Med det nya lagförslaget är det angeläget att det inte sker en förskjutning till att individer förväntas vara ansvariga för en problematik som inte ligger på individnivå. Ytterligare behöver staten se till att det kommunala stödet står i proportion till kommunens förutsättningar och behov. Det finns också en risk att behov frångås och i stället styrs av utbud om en större andel insatser ändras från att vara behovsprövade. Det bör därför göras en noggrann avvägning vilka insatser som ska vara behovsprövade.
En annan aspekt av fler öppna insatser som man behöver ta i beaktande är att det sannolikt kommer en uppsjö av nya aktörer som etablerar sig på den nya marknad som skapas. Vinstintresse i välfärden är bekymmersamt, det är inte vilken marknad som helst. Det har rapporterats flitigt i media om tveksamma och kriminella aktörer gällande till exempel HVB-hem. Nyligen sa även Gävle kommun upp avtalet med ett privat skyddat boende, Madickengården i Uppsala, på grund av kriminella kopplingar. För att undvika att vinst tas ut medan verksamheten för människor i utsatthet är både skadlig, undermålig och kriminell föreslår Miljöpartiet att kommuner i högre utsträckning bör uppmärksammas om tillämpningen av 2 § från lagen om valfrihetssystem som innebär att en kommun kan välja att reservera rätten att delta i en upphandling eller ett valfrihetssystem till enbart idéburna aktörer. Ett annat alternativ är för kommunen att ingå i ett idéburet offentligt partnerskap (IOP). Det gäller inte minst skyddade boenden, där det visat sig att kompetensen hos de boenden som drivs i privat regi är låg. I de fall det inte finns någon idéburen verksamhet lokalt som kan genomföra insatserna bör kommunen i första hand ha dialog med idéburen verksamhet om deras möjlighet till att utveckla en sådan insats och i andra hand göra en upphandling med en privat aktör. Vid upphandlingar måste krav på insyn ställas då den aktör som vinner upphandlingen måste kunna uppvisa på vilket sätt insatsen har svarat mot ett behov, så att ingen människa kvarhålls i en insats för att utföraren ska tjäna pengar på hen. Privata utförare måste också ha en skyldighet att informera om vilka insatser en person har rätt att få inom välfärdssystemet, för att undvika att exempelvis äldre vänder sig direkt till privata hemtjänst- och rutföretag för hjälp med tjänster som de redan har rätt till. Därtill bör samtliga parter som erbjuder öppna insatser ha ett ansvar att rapportera till social
tjänsten, vilket exempelvis kan handla om att fånga upp familjer eller individer med problem i form av skadligt bruk och beroende.
Utökad initiativrätt till insatser om samordnad individuell plan
Miljöpartiet anser att arbetet med samordnad individuell plan (SIP) behöver utvecklas i
lagtexten. I nuvarande utformning är det socialtjänsten eller regionen som ska ta initiativ
till att en SIP görs. Syftet med planen är att skapa en gemensam överens
kommelse mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård för stöd till personer med behov av insatser från båda huvudmännen. Miljöpartiet vill att även den enskilde ska ha initiativrätt, eller dennes anhöriga om inte den enskilde har något emot detta. Bestämmel
serna om samordnad individuell plan bör även utvidgas till att omfatta fler aktörer än i dag, till exempel skolan. När samordning och ansvarsförhållanden mellan vård och omsorg är tydligt utformade blir tillvaron enklare för den som berörs. Även tillvaron för anhöriga och närstående blir enklare att hantera.
Skydd och stöd för barn och unga
Utred barns åldersgräns för tillgång till öppna insatser
Miljöpartiet tycker att det måste kunna vara möjligt att även yngre barn ska kunna få tillgång till öppna insatser utan vårdnadshavares samtycke. Att t.ex. delta i en stödgrupp med andra barn till föräldrar med missbruksproblem eller psykiska problem, kan mycket väl en tioåring vilja även om en förälder säger nej. Barnet får information om att andra barn går dit, ungefär vad man gör och att det kan kännas bra att träffa andra i samma situation. I bästa fall är det en initial rädsla och ovilja från föräldern som ger sig efter hand, men inte alltid. Bris skriver i sitt remissvar till Socialstyrelsens rapport gällande öppna insatser att de inte vill ha en fast åldersgräns, som bl.a. får till följd att yngre barn med tillräcklig mognadsgrad och förståelse för innebörden och konsekven
serna av insatserna lämnas utan hjälp. Även Barnombudsmannen anser att det kan finnas skäl att överväga om även yngre barn än tolv år beroende på förutsättningarna borde kunna få ta del av öppna insatser utan vårdnadshavarens samtycke. Det kan konstateras att barn, så länge de inte har processbehörighet, t.ex. inte kan överklaga ett beslut från socialtjänsten. Om ett barn vill ha en öppen insats som förälder säger nej till, och socialtjänsten inte anser det som behövligt eller ger en annan insats än den barnet efterfrågar, kan barnet inte få det prövat rättsligt. Barnet kan heller inte göra en egen ansökan om insatsen, utan behovet väntas komma till socialtjänstens kännedom på andra sätt. För att vidga barns rättigheter kopplat till den förändring regeringen föreslår anser vi att regeringen bör tillsätta en utredning för sänkt ålder för processbehörighet. För- och nackdelar med en sådan förändring bör övervägas.
Avgifter, återkrav, bristande verkställighet och överklagande
Avskaffa sanktionsavgifter för kommuner
Miljöpartiet betonar problematiken som den särskilda avgiften kan innebära för vissa kommuner. Ivo kan enligt särskilda regler ansöka om att en förvaltningsdomstol ska döma ut en sanktionsavgift kallad särskild avgift. Avgiften aktualiseras om en kommun inte inom skälig tid tillhandahåller bistånd enligt socialtjänstlagen eller en insats enligt LSS som en person har rätt till enligt ett biståndsbeslut eller en dom. Utredningen för en ny socialtjänstlag
[6]
framhäver att det främsta skälet till att beslut inte verkställs inom skälig tid, är brist på resurser eller att den beslutade insatsen inte finns att tillgå. Att insatser inte ges till berörda individer beror med andra ord inte på en brist på vilja från kommuner. Ett grundläggande syfte med sanktionsavgiften har varit att minska vänte
tiderna och på så sätt stärka rättssäkerheten för enskilda som beviljats insatser. Trots det har väntetiderna inte gått ned som utredningen framhåller. När 174 av 290 kommuner
[7]
väntas gå med underskott och en ökad arbetsbelastning kan antas vänta för kommunernas socialnämnder, är regeringens finansiering inte tillräcklig för kommuner. Utan tillräckligt med implementeringsstöd för kommuner riskerar kommunernas ekonomi att urholkas ytterligare och syftet med sanktionsavgifterna blir kontra
produktivt. En annan aspekt av att fler öppna insatser utan behovsprövning uppkommer på marknaden, är att den särskilda avgiften riskerar att drabba mindre kommuner med mindre resurser i högre utsträckning. Dessa kommuner kommer sannolikt inte ha lika stor möjlighet att erbjuda vissa öppna insatser, varför det finns risk att den särskilda avgiften främst kommer att drabba dem.
Miljöpartiet avstyrker därför regeringens förslag om att behålla de särskilda avgifterna för kommuner och efterfrågar i stället att Ivo får större mandat att granska hur kommuner planerar sina insatser och möjlighet att ingripa om en kommun inte tillhandahåller en insats som den har en skyldighet att tillgodose.
Nils Seye Larsen (MP)
Janine Alm Ericson (MP)
Annika Hirvonen (MP)
Märta Stenevi (MP)
Malte Tängmark Roos (MP)
Ulrika Westerlund (MP)
Leila Ali Elmi (MP)
[1]
Reform för socionomers specialistutbildningar, Rapport från en skuggutredning, Örebro universitet, 2024.
[2]
https://www.regeringen.se/contentassets/c162a46e26e4484fa2fddf3e10ff9f01/skr.-2024-25-77.pdf.
[3]
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/departementsserien-och-promemorior/2023/12/ett-fortydligat-brottsforebyggande-ansvar-for-socialnamnden/.
[4]
https://skr.se/skr/tjanster/pressrum/skridebatten/debattartiklar/debattartiklar/socialtjanstenmastefapengar
langsiktigt.86496.html.
[5]
https://www.socarb.su.se/polopoly_fs/1.70491.1326701246!/menu/standard/file/Varf%C3%B6r%20vr%
C3%A4ks%20barn%20fortfarande.pdf.
[6]
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2020/08/sou-202047/.
[7]
https://skr.se/skr/tjanster/pressrum/nyheter/nyhetsarkiv/ljusningiekonominmenvandningentartid.84700.
html.
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:3513
av Nils Seye Larsen m.fl. (MP)
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslaget i tabell
A i motionen.
Motivering
Tabell A Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Tusental kronor
Anslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Socialstyrelsen
1
033
151
±0
1:2
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
99
354
±0
1:3
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket
218
442
±0
1:4
Tandvårdsförmåner
12
785
668
−200
000
1:5
Bidrag för läkemedelsförmånerna
40
975
000
2
160
000
1:6
Bidrag till folkhälsa och sjukvård
9
602
639
5
378
000
1:7
Sjukvård i internationella förhållanden
705
408
±0
1:8
Bidrag till psykiatri
4
732
393
500
000
1:9
Läkemedelsverket
247
799
±0
1:10
E-hälsomyndigheten
551
394
±0
1:11
Prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna
6
632
200
−1
000
000
1:12
Inspektionen för vård och omsorg
1
052
386
±0
1:13
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys
45
024
±0
1:14
Civilt försvar inom hälso- och sjukvård
2
949
500
±0
2:1
Folkhälsomyndigheten
570
323
±0
2:2
Insatser för vaccinberedskap
153
500
±0
2:3
Bidrag till WHO
62
665
±0
2:4
Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar
121
802
±0
2:5
Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel
105
316
±0
2:6
Stöd till främjande av en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga
792
000
−792
000
2:7
Stöd för att förebygga ohälsa och ensamhet bland äldre
100
000
±0
3:1
Myndigheten för delaktighet
72
911
±0
3:2
Bidrag till funktionshindersorganisationer
208
742
8
000
4:1
Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd
67
607
±0
4:2
Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet
789
714
150
000
4:3
Bilstöd till personer med funktionsnedsättning
264
237
±0
4:4
Kostnader för statlig assistansersättning
27
432
553
475
000
4:5
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldreområdet
6
319
740
±0
4:6
Statens institutionsstyrelse
3
060
246
±0
4:7
Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.
4
860
301
300
000
5:1
Barnombudsmannen
40
973
±0
5:2
Barnets rättigheter
73
761
±0
6:1
Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Förvaltning
59
049
±0
6:2
Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Forskning
921
503
±0
Summa
127
707
301
6
979
000
Utökad finansiering till hälso- och sjukvården
Hälso- och sjukvården har länge varit underfinansierad, vilket har lett till en under
bemanning och en pressad arbetsmiljö. Underfinansieringen gör det även svårt för sjukvården att möta framtidens behov, utveckla kvalitet och effektivitet samt ställa om till en god och nära vård. För att kapa köerna och ge patienter möjlighet att känna att vården finns där när de behöver den, så vill Miljöpartiet göra en långsiktig satsning på ett flerårigt sektorsbidrag till hälso- och sjukvården.
Det blir inget nytt sektorsbidrag till hälso- och sjukvården i regeringens budget
förslag för 2026. Det är ytterst beklagligt då många regioner runtom i Sverige tvingas till stora sparkrav inom sjukvården. Miljöpartiet vill behålla sektorsbidraget och istället utöka det till 3
miljarder
(1:6). Utan ett förstärkt ekonomiskt stöd till regionerna riskerar vårdens kris att fördjupas, vilket skulle leda till än sämre arbetsvillkor, ökad personal
flykt och större ojämlikhet i vården.
Feltänkt med prestationsbaserad ersättning kopplad till vårdplatser och köer
Vi anser inte att bristen på vårdplatser eller köer löses på ett bra sätt genom prestations
baserad ersättning. Det blir en märklig detaljstyrning och kan snarare komma att leda till ökad stress och styrda beteenden, som inte grundar sig i de reella behoven, för att få medlen. Regionerna är redan högst medvetna om hur problematiken ser ut. Vi anser istället att tillskottet bör komma regionerna till del att användas på det sätt de finner bäst regionalt, genom tillskott på sektorsbidraget till regioner. Medlen gör bättre nytta när regionerna själva kan prioritera resurserna.
Förstärk Vårdkompetensrådet
Vårdkompetensrådet fyller en mycket viktig funktion vad gäller den långsiktiga bemanningen i Sverige, utbildningsbehov m.m. De har fått förstärkning, vilket är bra, men vi anser att mer krävs för att jobba närmare och utveckla arbetet tillsammans med de regionala vårdkompetensråden. Det ger möjligheter att fånga upp behov, utveckla och hitta nya fungerande arbetssätt för att få en hälso- och sjukvård som ska fungera i hela Sverige och parallellt ha fungerande strukturer för förebyggande arbete. I takt med att mer digitaliseras finns både nya möjligheter och nya utmaningar. Vi avsätter 10 miljoner om året för syftet
(1:6).
Primärvårdslyftet
Målet om att primärvården ska utgöra navet i den svenska sjukvården är långt ifrån uppnått. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys utvärdering från 2025 konstaterade att inget av delmålen var uppfyllt, trots att en enig riksdag står bakom primärvårds
reformen till en god och nära vård. Vi vill omgående se ett primärvårdslyft. Det handlar om att tidigt kunna förebygga respektive upptäcka sjukdomstillstånd som gör att behovet av såväl akutvård som mer avancerad vård ska bli mindre. Detta både för patienten och för att minska kostnaderna. För att minska trycket på inläggningar på sjukhus och specialistsjukvård krävs att det finns möjlighet till ett strukturerat och långsiktigt arbete.
Både Myndigheten för vård- och omsorgsanalys och Socialstyrelsen har påpekat att omställningen går långsamt och att det främst beror på att medel inte tillkommit reformen. Dessutom krävs resurser under en längre övergångsperiod för att utveckla nya arbetssätt. Det regeringen hittills satsat är långt ifrån tillräckligt; det har varit i ryckiga mindre satsningar. Regionerna har också mycket svårt att med begränsade resurser göra denna omstrukturering utan tillskott.
För att regionerna ska ha möjlighet att fortsätta arbetet med att stärka primärvården utan att åsidosätta akutvården föreslår vi att 1,5 miljarder tillförs regionerna under 2026 och 2027 för att stärka primärvården
(1:6).
Satsning på kvinnors hälsa, mödrahälsovård och förlossningsvård
Inom vården råder bristande kunskap om kvinnospecifika sjukdomar och brister i behandling både vad gäller kontinuitet i behandling och diagnostisering och under
behandling inom vissa områden. Många kvinnor upplever att sjukvården inte lyssnar på dem och att deras problem inte tas på allvar. Regeringen ingår årligen överenskom
melser med SKR om satsningar för förbättrad förlossningsvård och insatser för kvinnors hälsa. Målet är att uppnå en mer säker, tillgänglig, personcentrerad, kunskapsbaserad och jämlik hälso- och sjukvård som bidrar till att främja kvinnors hälsa. I årets budget drar dock regeringen ned på den särskilda satsningen med mer än en tredjedel jämfört med förra året. Miljöpartiet väljer att återställa satsningen till fjolårets nivå om 1,6 miljarder och tillför därför 600 miljoner
(1:6).
Nej till dyrare läkemedel – återställ högkostnadsskyddet
Regeringen har försämrat högkostnadsskyddet för läkemedel så att varje sjuk individ får betala 3
800
kr ur egen ficka, det är 900
kr mer än tidigare. Organisationer såsom Sveriges läkarförbund, Vårdförbundet och flertalet pensionärsorganisationer har uttryckt stark kritik mot förslaget. Det riskerar att leda till att patienter med begränsad ekonomi avstår från nödvändig medicinering, vilket i sin tur kan leda till ökade sjukvårds
kostnader och ett större tryck på vården. Höjningen av egenavgiften slår särskilt hårt mot kroniskt sjuka, äldre och personer med funktionsnedsättningar, som ofta har en stor andel av sina inkomster bundna i vård- och läkemedelskostnader. Många kan även antas vara sjukskrivna eller ha sjukpenning eller sjuk- eller aktivitetsersättning, vilket innebär en oproportionerligt stor belastning för dem. Vi har krävt en konsekvensanalys av hur de förändrade reglerna kommer att drabba olika grupper, men det har regeringen valt att avstå. Vi avvisar därför samtliga föreslagna neddragningar och ökar anslaget med 2,16 miljarder 2026 och 2,7 miljarder 2027 och 2028
(1:5).
Nej till att göra tandvård dyrare för unga
Den första januari 2025 sänktes åldersgränsen för den avgiftsfria tandvården från 23 till 19 år. Miljöpartiet har varit kritiska till denna försämring av vårdtillgången för unga. Tandhälsan påverkar människors hälsa hela livet och det är därför särskilt viktigt att unga människor får in en vana att ta hand om sina tänder och att regelbundet gå till tandläkaren. Regeringen har heller inte presenterat någon annan reform som skulle minska behovet eller de ekonomiska konsekvenserna för unga. Miljöpartiet vill därför återinföra den avgiftsfria tandvården från 19 år. Vi flyttar 200 miljoner kronor från UO9 (1:4) och avsätter totalt 500 miljoner inom UO25 (1:1) för detta.
Gör det enklare att söka vård efter sexuella övergrepp
För Miljöpartiet är det självklart att vård för personer som utsatts för sexuellt våld eller sexuell exploatering måste finnas tillgänglig och vara likvärdig i hela landet. Den som har utsatts för sexuella övergrepp och vänder sig till vården får aldrig hindras av kostnaden. Flera regioner har gått före och slopat patientavgiften för personer som söker vård efter sexuellt våld. Miljöpartiet anser att staten bör säkra att detta gäller i alla regioner. Vi avsätter 18 miljoner för detta (1:6).
I flera regioner finns även specialistmottagningar, antingen med fokus på vård efter sexuellt våld eller s.k. Mikamottagningar som arbetar med sexuell exploatering – till exempel vid sex mot ersättning, sexuellt självskadebeteende eller att ha varit utsatt för människohandel för sexuella ändamål. Vi avsätter därför 250 miljoner för att alla regioner ska kunna etablera motsvarande specialistmottagningar (1:6).
Förstärkt psykiatri
En kritisk punkt i unga människors liv är övergången från tonåren till ung vuxen ålder – och inom vården, övergången från barn- och ungdomspsykiatrin (bup) till vuxen
psykiatrin. Idag upphör bups ansvar typiskt när en ungdom fyller 18 år, då hen förväntas tas om hand av vuxenpsykiatrin vid behov. Tyvärr är denna överlämning inte alltid smidig, och det är välkänt att många unga vuxna hamnar i ett vakuum i övergången. En person som haft kontakt med bup försvinner kanske ur statistiken och riskerar att tappa vårdkontakten helt om inte vuxenpsykiatrin aktivt tar vid. Samtidigt kan 18–20-åringar uppleva att vuxenpsykiatrin inte är anpassad för deras livssituation – de är för gamla för bup men kan känna sig malplacerade bland betydligt äldre patienter.
Miljöpartiet vill därför lägga särskilt fokus på stöd till unga vuxna i övergången. Psykiatrin måste ha rutiner för att successivt fasa över patienter från bup till vuxen
vården, till exempel genom gemensamma överlämningsmöten, dubbla vårdkontakter under en övergångsperiod eller särskilda övergångsmottagningar för unga vuxna. Ingen 18-åring som mår dåligt ska lämnas att själv navigera det vuxna psykiatriska vård
utbudet utan stöd. Vi anser också att vuxenpsykiatrin generellt behöver stärkas och få mer resurser, så att den klarar sitt uppdrag och kan korta sina köer – men i detta måste ingå att unga vuxna ges prioritet och att man utvecklar vårdformer som passar dem. Samtidigt måste andra aktörer ge bättre stöd till unga in i vuxenlivet för att undvika psykisk ohälsa. Samordning av insatser mellan kommuner, regioner och andra aktörer ska utvecklas för de unga som har behov av stöd i klivet in i vuxenlivet.
Vi avsätter 500 miljoner för detta ändamål (1:8).
Resurser till den största socialtjänstreformen på 50 år
En ny socialtjänstlag kom i somras som är den största socialpolitiska förändringen på nästan 50 år. Kommuner ska ställa om socialtjänsten till att vara lätt tillgänglig och arbeta förebyggande och kunskapsbaserat. Ambitionshöjningen är efterlängtad men underfinansierad. Flera kommuner och särskilt mindre kommuner har redan påtalat att omställningen kräver mer medel, både till mer personal, kompetens och stöd för implementering samt planering. För att kunna få igång den omfattande omställningen behövs långsiktiga medel. Personal måste få möjlighet till kompetensutveckling inom förebyggande metoder samtidigt som fler kunskapsbaserade metoder behöver tas fram inom socialtjänsten. På sikt kommer vi att kunna spara både lidande och pengar på det förebyggande arbetet, men för att omställningen ska vara möjlig vill vi tillsätta 300 miljoner mer än regeringen (4:7).
Placeringspeng för skyddade boenden
I april 2024 trädde en ny lagstiftning i kraft som bland annat innehåller tillståndsplikt för skyddat boende. Vi sympatiserar med lagstiftningens ambition att stoppa oseriösa aktörer från att bedriva skyddat boende. Efter ett år ser vi dock kraftiga brister i implementeringen. Rättsosäkerheten för kvinnor och barn i behov av skyddat boende har ökat, och kunskapen hos socialtjänsten och resurserna hos kommuner varierar. Konsekvenserna blir att för få kvinnor erbjuds skyddat boende, och att barn tvingas stanna kvar hemma med förövaren – den förälder som utsatt barnet och mamman för våld.
Om den nya lagen om tillståndsplikt ska göra skillnad måste den leda till att fler kvinnor och barn beviljas placeringar på boenden av hög kvalitet. Då behöver staten ta ansvar för en del av kostnaden. Miljöpartiet föreslår därför att staten står för halva kostnaden för placeringar på skyddade boenden. Systemet finns sedan innan i Danmark med goda resultat. Vi avsätter 260 miljoner kronor för detta (UO13).
Höjd ersättning för personlig assistans
För personer som är beroende av assistans är nivån på schablonen för personlig assistans avgörande. Det handlar om vilka arbetsvillkor som kan erbjudas för personliga assistenter. Regeringen har i flera års tid gjort uppskrivning på mycket låga nivåer. Det innebär att man legat under de kollektivavtalade lönehöjningarna år efter år, vilket utarmar förutsättningarna att kunna bedriva en personlig assistans med rimliga villkor för personliga assistenter.
Regeringen har tidigare aviserat att man haft för avsikt att presentera ett förslag på indexuppräkning av schablonen inför höstens budget. Men nu kan vi konstatera att förslaget på indexuppräkning uteblev och att regeringens uppräkning på 1,5
% är alldeles för låg.
Vi anser istället att nivån bör skrivas upp med 3
% under nästa år. Vi avsätter 475 miljoner för detta (4:4). Vi anser också att regeringen snarast bör återkomma med förslag på en långsiktig, stabil och förutsägbar modell för indexuppräkning (baserad på löneindex) av assistansersättningen framöver.
Kostnadsfri ledsagning
Kostnadsfri ledsagning för personer med blindhet eller grav synnedsättning är hårt begränsad eller obefintlig i många av landets kommuner. Det skapar ofrivillig isolering och strukturell diskriminering. Bland annat har FN:s kommitté som bevakar rättigheter för personer med funktionsnedsättning riktat kritik mot Sverige för att inte garantera synskadade personer möjligheter att delta i samhället och utöva grundläggande med
borgerliga och politiska rättigheter. Miljöpartiet vill omedelbart ändra på detta och tillsätter 70 miljoner årligen för att ge synskadade personer kostnadsfri ledsagning inom UO25 (1:1).
Låt fler få personligt ombud
Personligt ombud är en ovärderlig funktion för människor med psykisk ohälsa eller omfattande stödbehov. Ombudet är fristående från myndigheter och hjälper individer att få den hjälp de har rätt att få, från kommunen, regionen och olika stödenheter. Ombudens funktion är att arbeta nära den de är ombud för och helt på dennes uppdrag. Trots det är tillgången till personligt ombud ojämlik i landet – personligt ombud finns i 83 procent av landets kommuner. Socialstyrelsens uppföljning av införandet av personligt ombud visar att det är väldigt betydelsefullt för de som får tillgång till ombud och bidrar till att nå målen för reformen: bättre möjligheter att påverka sin livssituation, vara delaktiga i samhället, leva ett mer självständigt liv med mera. Vi vill att reformen stärks och att fler får tillgång till ombud – inte minst unga personer i behov av stöd. Miljöpartiet anser att reformen behöver stärkas och fler behöver få tillgång till ett personligt ombud. Vi anser också att regeringen bör återkomma med ett förslag om att personligt ombud ska bli en obligatorisk funktion som kommuner ska erbjuda. Det behöver även bli överklagningsbart att ej få tillgång till ett ombud.
Vi vill utöka reformen personligt ombud. Det är en välriktad reform eftersom den kommer personer med psykiska funktionshinder direkt till del. Ombuden hjälper enskilda att få tillgång till den hjälp de har rätt att få, från kommunen, regionen och olika stödenheter. Fler behöver få tillgång till ett ombud, staten behöver finansiera reformen fullt ut och vi anser också att målgruppen behöver ses över. Vi avsätter 150 miljoner kronor 2026 och 200 miljoner kronor de kommande åren (4:2). Vi utvecklar frågan vidare i motion 2024/25:3055 Främjande av hälsa – förebyggande av sjukdom och ohälsa.
Utökat bidrag till funktionshindersorganisationer
Funktionshindersorganisationer spelar en viktig roll för personer som har olika funktionsvariationer. Anslaget har legat på samma nivå under ett antal år – samtidigt som fler organisationer fått del av anslaget. Därför var det högst välkommet att regeringen tillfälligt utökade bidraget med 20 miljoner per år för 2025, 2026 och 2027. Tyvärr föreslår regeringen i årets budgetförslag att den tillfälliga höjningen avslutas efter 2027. Det innebär att funktionshindersorganisationerna 2028 kommer få lika mycket i statliga bidrag som 2015, trots att alla omkostnader ökat betydligt sedan dess.
Miljöpartiet avsätter därför 8
miljoner i permanent förstärkning till funktionshinders
organisationer från 2026 och framåt (3:2).
Fel tänkt med fritidskortet
Alla barn har rätt till en meningsfull fritid. Regeringens satsning på ett fritidskort är dock inte lösningen på de växande klyftorna i barns och ungas tillgång till fritids
aktiviteter. Det är ett dyrt och ineffektivt system där en stor del av satsningen kommer att gå till administration i stället för till faktisk verksamhet. Den nya satsningen på fritidskortet innebär i praktiken att betydande resurser försvinner i byråkratiska processer i stället för att stärka föreningslivet, kulturskolorna och fritidsverksamheterna där barnen faktiskt deltar. Miljöpartiet vill se ett starkt föreningsliv och civilsamhälle, inte kostsamma system som riskerar att förstärka ojämlikheter i stället för att motverka dem. Vi avvisar därför fritidskortet (2:6) till förmån för andra satsningar på föreningslivet och en meningsfull fritid för barn under UO17.
Nils Seye Larsen (MP)
Jan Riise (MP)
Camilla Hansén (MP)
Annika Hirvonen (MP)
Mats Berglund (MP)
Ulrika Westerlund (MP)