Jämför sakliga förslag
A · Nordafrika och Mellanöstern
2023/24 · HB02462 · Håkan Svenneling (V); Andrea Andersson Tay (V); Kajsa Fredholm (V); Hanna Gunnarsson (V); Lotta Johnsson Fornarve (V); Linda W Snecker (V)
Original hos RiksdagenB · Israels ockupation av Palestina
2025/26 · HD023440 · Håkan Svenneling (V); Hanna Gunnarsson (V); Tony Haddou (V); Lotta Johnsson Fornarve (V); Maj Karlsson (V); Gudrun Nordborg (V); Karin Rågsjö (V); Jessica Wetterling (V)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet · Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.007 · ämneslikhet 0.768. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
2 möjliga matchningar · 31 yrkanden i A · 45 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A12 och B45 · textlikhet 0.475A: Avslag · B: Avslag
A12
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i EU såväl som FN bör verka för ett vapenembargo mot Bahrain och tillkännager detta för regeringen.
B45
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ta initiativ till ett vapenembargo inom EU och FN och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A16 och B23 · textlikhet 0.996A: Avslag · B: Avslag
A16
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör stödja Palestina i det fortsatta arbetet mot att erkännas som fullvärdig medlem i FN och tillkännager detta för regeringen.
B23
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör stödja Palestina i det fortsatta arbetet mot att erkännas som fullvärdig medlem av FN och tillkännager detta för regeringen.
29 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska öka sitt stöd till kvinnorörelsen i Nordafrika och Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som inom EU och FN bör verka för att stärka de fackliga rättigheterna och stödet till fackliga organisationer i Nordafrika och Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att reformera EU:s grannskapspolitik med Nordafrika och Mellanöstern för att öka fokus på folkrätt, demokrati och mänskliga rättigheter samt att ett sådant reformarbete också måste omfatta Medelhavsunionen och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som medlem i EU bör verka för att kommande associerings- och handelsavtal ska villkoras med respekt för de mänskliga rättigheterna och folkrätten och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i EU bör agera för att unionens migrationssamarbete med länderna i Nordafrika och Mellanöstern ska ske med Genèvekonventionen och de mänskliga rättigheterna som grund och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att all vapenexport till de länder som deltar militärt i kriget i Jemen, följdleveranser inkluderat, bör upphöra omgående och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör få i uppdrag att skärpa kriterierna när det gäller mänskliga rättigheter för svenskt exportfrämjande och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN bör agera för att få till stånd en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska verka för en demokratisk utveckling i Egypten, att alla politiska fångar släpps och att det civila samhället respekteras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i EU och FN samt i dialog med AU bör stödja förhandlingar med målsättningen att uppnå långsiktiga och hållbara villkor kring användandet av GERD och tillkännager detta för regeringen.
A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU kräver att den utlovade folkomröstningen om Västsaharas självständighet hålls och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska verka för att Iraks regering genomför nödvändiga reformer och säkerställer säkerheten för oppositionen och tillkännager detta för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör arbeta för riktade sanktioner på EU- och FN-nivå mot de nyckelpersoner inom det iranska ledarskiktet som bär ansvaret för våldet och dödandet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskild stat såväl som medlem i EU och FN konsekvent ska uppmärksamma de grova och omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran och tillkännager detta för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område och suspendera det nuvarande associeringsavtalet så länge Israel inte avvecklar bosättningarna och vägspärrarna på ockuperat område, avbryter blockaden av Gaza och upphör med byggandet av muren på Västbanken, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör vara drivande för att FN ska understödja alla försök till nationella, fria och demokratiska val till parlament såväl som presidentval i Palestina och tillkännager detta för regeringen.
A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att FN ska kunna utreda begångna krigsbrott i Jemen och tillkännager detta för regeringen.
A20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska verka för ett slut på kriget i Jemen och tillkännager detta för regeringen.
A21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en samlad strategi för stärkande av kurdernas rättigheter i samarbete med kurdiska organisationer i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
A22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU ska införa ett vapenembargo mot Saudiarabien och tillkännager detta för regeringen.
A23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska införa ett nationellt vapenembargo mot Saudiarabien och tillkännager detta för regeringen.
A24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska verka för att få till stånd en vapenvila i Syrien och understödja FN:s arbete för att få till stånd en fredsprocess och tillkännager detta för regeringen.
A25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land, såväl som medlem i EU och FN, bör verka för att de stridande parterna i det syriska inbördeskriget ska respektera folkrätten, upphöra med attacker på civila aktörer och tillåta införsel av humanitär hjälp till civilbefolkningen och tillkännager detta för regeringen.
A26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land, såväl som medlem i EU och FN, ska agera för att länder öppnar sina gränser för människor på flykt undan kriget i Syrien, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU avbryter förhandlingarna med Turkiet om EU-medlemskap om landet antingen upplöser HDP eller dömer ledande företrädare i massrättegångar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU fryser förhandlingarna med Turkiet om EU-medlemskap tills vidare och att alla de förmåner som förmedlemskapsprogrammet ger, såväl politiskt som ekonomiskt, omedelbart dras in och tillkännager detta för regeringen.
A29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU avbryter flyktingavtalet med Turkiet och agerar för att våldet och repressionen mot oppositionella i Turkiet upphör och att alla som fängslats på politisk grund friges, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för en frigivning av Selahattin Demirtaş och tillkännager detta för regeringen.
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
A31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för ett EU-gemensamt vapenembargo mot Turkiet och tillkännager detta för regeringen.
43 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för ett omedelbart och permanent eldupphör i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för en internationell kraftsamling mot Israels ockupation av Palestina och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, som enskild stat liksom inom ramen för FN och EU, ska kräva att Gazaremsans luft ‑ , sjö- och landvägar öppnas och tillkännager detta för regeringen.
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för etablerandet av en internationell fredsbevarande och/eller fredsframtvingande styrka under FN-mandat i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en ökad internationell civil närvaro i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en obehindrad humanitär tillgång till och i Gaza, vilket inkluderar import av all nödvändig humanitär hjälp genom alla landpassager, och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige kraftfullt bör agera för att förhindra att nya israeliska bosättningar tillkommer på palestinsk mark och för att befintliga bosättningar avvecklas omgående och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ställa krav på att Israel följer sina åtaganden och betalar ut palestinska tullavgifter och skatter till den palestinska myndigheten (PA) och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör agera för att förhindra att bygget av muren fortgår samt att den mur som redan har byggts på ockuperad mark rivs och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ta initiativ inom FN och EU för att stoppa rivningarna av palestinska byggnader, infrastruktur och försörjningsmöjligheter och att de familjer och samhällen som drabbats kompenseras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den svenska regeringen likt den norska regeringen borde ta fram rekommendationer till svenska företag om hur de bör förhålla sig till handel och försäljningar till Israel som kan bidra till att ockupationen av Palestina fortgår och tillkännager detta för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i fortsatta förhandlingar bör driva att frågan om flyktingarnas rätt att återvända ska föras upp på dagordningen och att resolution 194 ska respekteras och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att Israel ska ansluta sig till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och tillkännager detta för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör vidta åtgärder för att individer som kan misstänkas för att ha bidragit till folkmord utreds för sin medverkan på erforderligt sätt och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige måste fördöma USA:s sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen i Haag (ICJ) och undergrävande av internationell rätt och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att EU aktiverar blockeringsstadgan mot USA:s sanktioner för att skydda domstolarna Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen i Haag (ICJ) och dess domare så att de kan fortsätta att utreda Israel, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör stödja Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen i Haag (ICJ) så att erforderliga resurser finns för att utreda brott och tillkännager detta för regeringen.
B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ställa sig bakom Sydafrikas anmälan mot Israel till den internationella domstolen i Haag för brott mot folkmordskonventionen och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning av de ytterligare steg som Sverige behöver ta för att leva upp till de skyldigheter som lagts fram enligt Internationella domstolens rådgivande yttrande 2024 (ICJ AO 2024) och tillkännager detta för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom ramen för EU och FN bör verka för att Israel ska hållas ekonomiskt ansvarigt för den omfattande förstörelsen under kriget mot Gaza och tillkännager detta för regeringen.
B21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som medlem i FN bör driva på för att Hamas och Israel särskilt ska utredas av tortyrkommittén för brott mot tortyrkonventionen genom de övergrepp som de gjort sig skyldiga till och tillkännager detta för regeringen.
B22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att Palestina erkänns som stat av alla världens stater och tillkännager detta för regeringen.
B24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt bör verka för en deskalering i Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen.
B25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ta emot patienter från Gaza och tillkännager detta för regeringen.
B26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i nästkommande regleringsbrev för Vinnova bör uppdra åt myndigheten att avbryta det pågående innovationssamarbetet med Israel och stänga kontoret i Tel Aviv och tillkännager detta för regeringen.
B27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inte ska ingå några samarbeten kring forskning, innovation och handel med Israel så länge ockupationen av Palestina pågår och att ingångna avtal och projekt bör avbrytas och tillkännager detta för regeringen.
B28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige omgående bör återupprätta och öka stödet till UNRWA och tillkännager detta för regeringen.
B29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör arbeta i EU, FN och sina bilaterala kontakter med andra länder för att det långsiktiga finansiella stödet till UNRWA ska säkras och tillkännager detta för regeringen.
B30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Palestina bör prioriteras i biståndspolitiken under kommande år genom en särskild Palestinastrategi och tillkännager detta för regeringen.
B31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ha ett fortsatt starkt bistånd till Palestina och tillkännager detta för regeringen.
B32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör återupprätta biståndet till organisationer som arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter i Palestina och i Israel och tillkännager detta för regeringen.
B33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för kraftigt utökade sanktioner mot den militanta bosättarrörelsen på Västbanken och tillkännager detta för regeringen.
B34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa varor från Israels illegala bosättningar på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, samt Golanhöjderna från att komma in på EU:s inre marknad och tillkännager detta för regeringen.
B35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en nationell lagstiftning mot handel med varor och tjänster från bosättare på ockuperad mark och tillkännager detta för regeringen.
B36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att visumfriheten till EU för israeler bör slopas och israeliska bosättare helt bör nekas inresa, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med lagstiftning som förbjuder svenska företag och investerare att bedriva ekonomiskt samarbete i form av investeringar i illegala bosättningar och deras verksamheter och tillkännager detta för regeringen.
B38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en omfattande bojkott av israeliska varor och tjänster med sanktioner på kommunal, regional, nationell och europeisk nivå i likhet med de sanktioner som Sverige och EU infört mot Ryssland sedan starten av kriget mot Ukraina och tillkännager detta för regeringen.
B39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag om lagstiftning som ger kommuner och regioner möjlighet att vidta bojkottåtgärder mot länder som bryter mot mänskliga rättigheter och internationell rätt och tillkännager detta för regeringen.
B40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt bör driva i EU att unionen omedelbart suspenderar det nuvarande associeringsavtalet med Israel och tillkännager detta för regeringen.
B41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att interimsavtalet om associering mellan EU och Palestina (EU-Palestine Interim Association Agreement) görs om till ett permanent associeringsavtal och tillkännager detta för regeringen.
B42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en plan för att underlätta handeln mellan Sverige och Palestina och tillkännager detta för regeringen.
B43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör stoppa all vapenhandel, kalla hem försvarsattachén från Tel Aviv och avbryta allt militärt samarbete med Israel och tillkännager detta för regeringen.
B44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag om lagstiftning som förbjuder landning på svenska flygplatser och dockning i svenska hamnar för transporter av krigsmateriel till Israel och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 16248 ord · B 9636 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2023/24:462
av Håkan Svenneling m.fl. (V)
Nordafrika och Mellanöstern
1
Innehållsförteckning
1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
3 Inledning
3.1 Den arabiska våren och protesterna 2019
4 Mänskliga rättigheter
4.1 Kvinnors rättigheter
4.2 Hbtqi
‑
personers rättigheter
4.3 Fackliga rättigheter
4.4 Etniska och religiösa minoriteter
5 Klimat
6 Ojämlikhet
7 EU:s relationer till regionen
7.1 Medelhavsunionen
7.2 Handel och ekonomiskt samarbete
7.3 Migrationssamarbete
8 Sveriges relationer till regionen
8.1 Vapenexport
8.2 Handel och ekonomiskt samarbete
8.3 Nedrustning
9 Nordafrika
9.1 Algeriet
9.2 Egypten
9.3 Marocko och Västsahara
10 Mellanöstern
10.1 Bahrain
10.2 Irak
10.3 Iran
10.4 Israel och Palestina
10.5 Jemen
10.6 Kurdistan
10.7 Libanon
10.8 Saudiarabien
10.9 Syrien
10.10 Turkiet
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska öka sitt stöd till kvinnorörelsen i Nordafrika och Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som inom EU och FN bör verka för att stärka de fackliga rättigheterna och stödet till fackliga organisationer i Nordafrika och Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att reformera EU:s grannskapspolitik med Nordafrika och Mellanöstern för att öka fokus på folkrätt, demokrati och mänskliga rättigheter samt att ett sådant reformarbete också måste omfatta Medelhavsunionen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som medlem i EU bör verka för att kommande associerings- och handelsavtal ska villkoras med respekt för de mänskliga rättigheterna och folkrätten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i EU bör agera för att unionens migrationssamarbete med länderna i Nordafrika och Mellanöstern ska ske med Genèvekonventionen och de mänskliga rättigheterna som grund och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att all vapenexport till de länder som deltar militärt i kriget i Jemen, följdleveranser inkluderat, bör upphöra omgående och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör få i uppdrag att skärpa kriterierna när det gäller mänskliga rättigheter för svenskt exportfrämjande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN bör agera för att få till stånd en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska verka för en demokratisk utveckling i Egypten, att alla politiska fångar släpps och att det civila samhället respekteras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i EU och FN samt i dialog med AU bör stödja förhandlingar med målsättningen att uppnå långsiktiga och hållbara villkor kring användandet av GERD och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU kräver att den utlovade folkomröstningen om Västsaharas självständighet hålls och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i EU såväl som FN bör verka för ett vapenembargo mot Bahrain och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska verka för att Iraks regering genomför nödvändiga reformer och säkerställer säkerheten för oppositionen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör arbeta för riktade sanktioner på EU- och FN-nivå mot de nyckelpersoner inom det iranska ledarskiktet som bär ansvaret för våldet och dödandet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskild stat såväl som medlem i EU och FN konsekvent ska uppmärksamma de grova och omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör stödja Palestina i det fortsatta arbetet mot att erkännas som fullvärdig medlem i FN och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område och suspendera det nuvarande associeringsavtalet så länge Israel inte avvecklar bosättningarna och vägspärrarna på ockuperat område, avbryter blockaden av Gaza och upphör med byggandet av muren på Västbanken, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör vara drivande för att FN ska understödja alla försök till nationella, fria och demokratiska val till parlament såväl som presidentval i Palestina och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att FN ska kunna utreda begångna krigsbrott i Jemen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska verka för ett slut på kriget i Jemen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en samlad strategi för stärkande av kurdernas rättigheter i samarbete med kurdiska organisationer i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU ska införa ett vapenembargo mot Saudiarabien och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska införa ett nationellt vapenembargo mot Saudiarabien och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska verka för att få till stånd en vapenvila i Syrien och understödja FN:s arbete för att få till stånd en fredsprocess och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land, såväl som medlem i EU och FN, bör verka för att de stridande parterna i det syriska inbördeskriget ska respektera folkrätten, upphöra med attacker på civila aktörer och tillåta införsel av humanitär hjälp till civilbefolkningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land, såväl som medlem i EU och FN, ska agera för att länder öppnar sina gränser för människor på flykt undan kriget i Syrien, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU avbryter förhandlingarna med Turkiet om EU-medlemskap om landet antingen upplöser HDP eller dömer ledande företrädare i massrättegångar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU fryser förhandlingarna med Turkiet om EU-medlemskap tills vidare och att alla de förmåner som förmedlemskapsprogrammet ger, såväl politiskt som ekonomiskt, omedelbart dras in och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU avbryter flyktingavtalet med Turkiet och agerar för att våldet och repressionen mot oppositionella i Turkiet upphör och att alla som fängslats på politisk grund friges, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för en frigivning av Selahattin Demirtaş och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för ett EU-gemensamt vapenembargo mot Turkiet och tillkännager detta för regeringen.
3
Inledning
Utvecklingen i Mellanöstern och Nordafrika är komplex och mångfasetterad. I denna motion beskriver vi Vänsterpartiets övergripande syn på utvecklingen och presenterar några förslag på hur Sverige kan bli en verklig röst för fred, demokrati och jämställdhet i regionen. I flera andra motioner och parlamentariska initiativ har vi fördjupat oss i enskilda länder och frågor som berörs i denna motion. Alla länder i regionen behandlas heller inte i den här motionen.
3.1
Den arabiska våren och protesterna 2019
Det är nu över ett decennium sedan de folkliga protesterna grundade i ilska och längtan efter demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa som kommit att kallas ”den arabiska våren” inleddes. Sedan dess har vi sett både protester och repressiva mot
reak
tioner. Den längtan och det hopp som bars av så många i regionen har inte infriats, utan snarare slagits tillbaka. De enstaka exemplen på framgång överskuggas av de brutala och kraftiga motgångarna. I flera länder har repressionen och fängslandet av oppositio
nella och journalister ökat. Samtidigt understryker den skiftande utvecklingen i regionen att demokratisering sällan sker över en natt.
Regimens blodiga svar på protesterna i Syrien och den saudiledda koalitionens bombanfall i Jemen har skapat två av världens största humanitära kriser. Störtandet av Gaddafi innebar att en av världens värsta diktatorer byttes ut mot kaos och laglöshet. I
Egypten har militärkuppen inneburit att landet förts allt längre från en verklig demokrati
sering.
Det är ännu för tidigt att säga vad de omfattande kvinnoledda protesterna i Iran kommer att få för konsekvenser på längre sikt. I exempelvis Saudiarabien och Förenade Arabemiraten ser vi få tecken på några större förändringar. Få är också exemplen på att protesterna omsatts i verkliga förbättringar när det kommer till situationen för kvinnor, hbtqi
‑
personer samt etniska och religiösa minoriteter. Det är svårt att i närtid se ett slut på de decennielånga ockupationerna av Västsahara och Palestina.
En viktig förklaring till att de demokratiska landvinningarna inte blivit större är hur omvärlden förhållit sig till de folkliga revolterna. In i det längsta backade USA och flera EU-länder upp diktaturerna i Tunisien och Egypten. Man har blundat när protester slagits ner i länder som Bahrain, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. I Syrien har möjligheterna till en politisk lösning kraftigt försvårats genom att ett flertal länder gett militärt stöd till de olika parterna och satt sina egna intressen framför det syriska folkets.
Under 2019 kunde vi se hur omfattande massprotester genomfördes på flera platser i Mellanöstern och Nordafrika. I Algeriet tvingas president Abdelaziz Bouteflika att avgå efter folkliga krav på demokratisering. Libanon skakades av omfattande protester mot korruption och skattehöjningar. På Gazaremsan samlades tiotusentals människor längst med gränsen till israel för att protestera mot blockaden och för flyktingars rätt att återvända. I sin rapport Human rights in the Middle East and North Africa: Review of 2019 konstaterar Amnesty International att vågen av protester har gett tillbaka tron på folkets makt. Men också att regeringar över hela Mellanöstern och Nordafrika visat upp en skrämmande beslutsamhet när det gäller att krossa protesterna genom hänsynslöst våld.
4
Mänskliga rättigheter
Många av länderna i regionen präglas av pågående eller nyligen avslutande konflikter. När de folkliga revolterna i Nordafrika och Mellanöstern bröt ut under våren 2011 dominerade krav på ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Kraven var en naturlig följd av att regionens auktoritära regimer i decennier i olika utsträckning kränkt och inskränkt befolkningens medborgerliga och politiska rättigheter, såväl som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. I
dag kan vi konstatera att få av demonstranternas krav har infriats. Det finns exempel på regimer som tillmötesgått vissa krav eller där regim
skiften ökat friheten. Men exemplen är tyvärr fler på hur de folkliga revolterna bemötts av ökad repression eller inledande framgångar följts av bakslag. Inskränkningar som
infördes under coronapandemin har också lett till ytterligare demokratiska inskränk
ningar.
4.1
Kvinnors rättigheter
Få grupper i regionen har mött så massiva kränkningar av sina mänskliga rättigheter som kvinnor och hbtqi
‑
personer. Men kvinnors rättigheter och rörelseutrymme skiljer
sig också åt över regionen. Situationen är olika i Libanon och i Saudiarabien. Gemensamt
är dock att i konflikter och ekonomiskt svåra tider är det ofta kvinnor som drabbas hårdast.
I många av de protester som genomförts under och efter de folkliga protesterna under
våren 2011 har kvinnor spelat en central och ledande roll. Inte minst i protesterna i Iran
efter mordet på Jina Mahsa Amini i september 2022. Men kraven på respekt för kvinnors
mänskliga rättigheter har inte hörsammats. Patriarkala och reaktionära regeringar samt konservativa trossamfund motarbetar en positiv utveckling när det gäller flickors och kvinnors rättigheter i regionen. Genomgående förvägras flickor och kvinnor samma status som män, både i lagstiftningen och i praktiken. I många länder är familjelag
stift
ningen diskriminerande mot flickor och kvinnor när det gäller äktenskap, skilsmässa, vårdnadsrätt och i arvsfrågor. Skyddet mot sexuellt våld är genomgående otillräckligt. I
vissa länder främjar lagstiftningen det sexuella våldet genom att inte göra det olagligt med barnäktenskap, tvångsäktenskap och våldtäkt inom äktenskapet. Det finns t.o.m. exempel på att våldtäktsmän kan slippa åtal genom att gifta sig med sina offer. I Bahrain och Jordanien har sådana bestämmelser nyligen avlägsnats. En annan positiv utveckling var lagförslag i Marocko och Tunisien med syftet att bekämpa våld riktat mot flickor och kvinnor. I andra länder föreskriver dock lagarna fortfarande lägre straff för våld mot
flickor och kvinnor, inkluderat mordfall, om gärningsmannen begått dem med hänvisning
till ”familjens heder”. Det finns också lagar som gör att en kvinna riskerar att åtalas om hon rapporterar en våldtäkt. Även internationella konventioner är viktiga i arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Att Turkiet valt att lämna
Istanbulkonventionen är oroväckande. Istanbulkonventionen är Europarådets konven
tion
om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. Konven
tionen
öppnades för undertecknande vid ett ministermöte i Istanbul i maj 2011. Konventionen
fördömer alla former av våld och beskriver våld mot kvinnor som ett uttryck för historiskt
ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män. Att förebygga våld mot kvinnor anses enligt konventionen som avgörande för att kunna uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Istanbulkonventionen är det första internationella rättsligt bindande instrumentet i Europa och ett av de första i världen som explicit kräver förbud mot och åtgärder för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Följderna av att Turkiet lämnar konven
tionen riskerar att bli ökat våld mot kvinnor, flickor och kvinnorättsorganisationer, som redan nu lever under hårt förtryck. I Iran grips, fängslas och trakasseras kvinnorätts
aktivister av företrädare för underrättelseministeriet och revolutionsgardet. Myndig
heterna använder även moralpoliser för att upprätthålla obligatoriska slöjlagar, och kvinnor utsätts regelbundet för trakasserier, våld och godtyckligt frihetsberövande p.g.a. sättet de klär sig. När Jina Mahsa Amini mördades av den iranska sedlighetspolisen i september förra året utbröt omfattande protester. Protester som möttes av brutalt våld från regimen.
De flesta länderna i regionen har en mycket restriktiv abortlagstiftning. I hela Mellan
östern
och Nordafrika är det bara två länder – Tunisien och Turkiet – där abort är lagligt.
Andra länder tillåter abort endast om kvinnas liv är i fara och i Egypten och Irak är det helt förbjudet oavsett omständigheter. I
stället tvingas man till osäkra aborter med fara för liv och hälsa. Eftersom säkra aborter ändå är möjliga för de som har tillräckligt med pengar blir det en tydlig fråga om ojämlika livsvillkor.
Demokratisering förutsätter att kvinnors rättigheter respekteras. Det är viktigt att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN arbetar för att frågor om kvinnors rättigheter alltid står på dagordningen i dialogen med regionens regeringar. I
de länder som lider under ockupation och/eller väpnade konflikter är det viktigt att omvärlden ser att konflikter drabbar män och kvinnor på olika sätt och i olika utsträck
ning. FN:s resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet är här centrala verktyg.
Det kanske viktigaste Sverige kan göra är att stödja de kvinnor i regionen som går samman för förändring. Vänsterpartiet beklagar starkt att regeringen har övergett den feministiska utrikespolitiken. Sverige har varit ett föregångsland som andra länder tagit efter. Att plötsligt ändra riktning är ett slag mot flickor och kvinnor världen runt.
Sverige ska som enskilt land såväl som medlem i EU och FN öka sitt stöd till kvinno
rörelsen
i Nordafrika och Mellanöstern. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.2
Hbtqi
‑
personers rättigheter
Villkoren för hbtqi
‑
personer skiljer sig åt mellan de olika länderna i regionen. I Jordanien
är homosexualitet lagligt medan det bestraffas med döden i Saudiarabien, Irak, Iran och
Jemen. I en rad länder kan samkönade relationer leda till långa fängelsestraff. Men oavsett
vad som står i lagen är situationen för hbtqi
‑
personer i regionen tuff. Homo
sexualitet och transidentitet är långt ifrån socialt accepterat. I vissa länder går utveck
lingen både bakåt och framåt samtidigt. I Jordanien är det t.ex. lagligt att ändra sitt juridiska kön och att genomgå könsbekräftande behandling. Samtidigt straffas läkare som utför köns
bekräftande operationer. Israel är det enda land i regionen som uttryckligen förbjuder diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Flera länder har lagstiftning som vilar på de gamla kolonialmakternas värderingar där homosexualitet betraktades som styggelse.
I väpnade konflikter är hbtqi
‑
personer en särskilt utsatt grupp. Ett exempel är hur Daesh systematiskt förföljt och mördat hbtqi
‑
personer i Irak och Syrien.
En tredjedel av alla som bor i Libanon är på flykt. Många kommer från krigets Syrien. Hbtqi
‑
flyktingar möter ofta en särskilt svår situation och saknar många gånger dessutom helt socialt skyddsnät.
Men i regionen börjar också modiga hbtqi
‑
aktivister att organisera sig, bl.a. i Algeriet,
Egypten, Libanon och Palestina. I Turkiet och Israel finns redan en väl
organi
serad hbtqi
‑
rörelse. Dessa aktivister behöver Sveriges stöd. I länder där samkönade relationer är förbjudna finns det dock stora svårigheter för hbtqi
‑
organisationer att ens registrera sig och många små hbtqi
‑
organisationer i regionen har haft svårt att leva upp till de allt högre krav på revision och uppföljning som Sverige ställer. Ska Sverige kunna stödja hbtqi
‑
organisationer även i länder där situationen för hbtqi
‑
personer är som svårast krävs en ökad flexibilitet. Norge har i sitt utvecklingssamarbete visat hur det är möjligt. Där har den norska motsvarigheten till RFSL fått relativt stor frihet att fördela pengar till hbtqi
‑
organisationer inom utvecklingssamarbetet. Att regeringen med stöd av Sverigedemokraterna valt att sänka biståndet och genomföra en större omläggning där biståndet används för svenska intressen är allvarligt. Vi menar tvärtom att stödet till hbtqi
‑
organisationer i bl.a. Nordafrika och Mellanöstern bör förstärkas och göras mer flexibelt. Läs mer i våra motioner En svensk utvecklingspolitik för rättvisa, jämställdhet och hållbar utveckling (2023/24:V330) och Hbtqi
‑
frågor i världen (2022/23:53).
4.3
Fackliga rättigheter
När människor runtom i Nordafrika och Mellanöstern demonstrerat med krav på ökad frihet har den fackliga rörelsen ofta spelat en central roll. Runtom i regionen har facket inte bara varit en kraft som fört löntagarnas talan på arbetsmarknaden utan också en viktig samhällskraft för demokratisering. Många auktoritära regimer har därför med varierande framgång försökt begränsa eller helt förbjuda möjligheten att organisera sig fackligt.
Nordafrika och Mellanöstern är fortsatt den sämsta regionen i världen när det gäller löntagares rättigheter, och utvecklingen har försämrats enligt Världsfacket ITUC:s årliga rapport om fackliga rättigheter från 2023. Inget av länderna respekterar rätten till kollektiva förhandlingar och i så gott som alla är strejkrätten inskränkt.
Konflikter och sammanbrott för rättsstatens principer har omöjliggjort efterlevnaden av grundläggande fackliga rättigheter i länder som Syrien, Palestina, Irak och Libyen. I gulfstaterna fortsätter migrantarbetare, som utgör majoriteten av ländernas arbetskraft, att nekas rätt till facklig anslutning och kollektivavtal och andra grundläggande rättig
heter. På den arabiska halvön arbetar miljoner gästarbetare som bl.a. hembiträden och byggnadsarbetare ofta helt utan rättsligt skydd eller möjlighet att organisera sig.
Migrantarbetarna i gulfstaterna är i regel exkluderade från de rättigheter och den välfärd som gäller för medborgarna. Många lever och arbetar under mycket dåliga för
hållanden. Inte minst är situationen många gånger svår för de som arbetar som hem
biträden eller liknande. Att arbeta i andra människors hem utan grundläggande rättig
heter innebär mycket stor utsatthet. Avslöjanden om öppen människohandel via appar och sociala medier har fått FN att reagera mot vad man menar är en modern slavhandel online.
Lagar förbjuder migrantarbetarna att organisera sig fackligt eller strejka. Enligt det kritiserade Kafalasystemet som finns i flera länder får migrantarbetare dessutom varken byta jobb eller lämna landet utan tillåtelse från sin kafeel, som är ett slags sponsor för migrantarbetarens uppehållstillstånd. Oftast är det arbetsgivaren själv. Om en migrant
arbetare vill byta jobb måste hen resa tillbaka till hemlandet eller bli papperslös. Kafala
systemet kritiseras för att öppna upp för tvångsarbete och slaveri. 2021 mjukades systemet upp något i Saudiarabien, men reglerna är fortfarande mycket stränga och gör det svårt för människor att hävda sina rättigheter.
I Turkiet var fackliga företrädare utsatta även före det misslyckade kuppförsöket sommaren 2016. Efter kuppförsöket har utsattheten ökat och sen dess har över 130
000 anställda i offentlig sektor blivit avskedade. De har rensats ut p.g.a. upplevd politisk illojalitet eller för facklig verksamhet. Fackligt engagerade medlemmar anklagas av regimen för terrorism och döms i politiskt motiverade rättegångar. I Egypten är fackligt engagemang, precis som annan politisk aktivitet som motsätter sig president Abd
al
‑
Fattah
al
‑
Sisi, förenat med stor fara. Oberoende fackföreningar och deras anhängare skrämdes till tystnad av regimen i Algeriet under protester i slutet av 2016.
Sverige kan genom handelsförbindelser och andra relationer med länderna i regionen
påverka utvecklingen när det gäller fackliga rättigheter, men alltför ofta prioriteras ekonomiska intressen framför mänskliga rättigheter.
Sverige bör som enskilt land såväl som inom EU och FN verka för att stärka de fackliga rättigheterna och stödet till fackliga organisationer i Nordafrika och Mellan
östern. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I vår motion En svensk utvecklingspolitik för rättvisa, jämställdhet och hållbar utveckling (2023/24:V330) lyfter vi också hur Sverige bör verka för att Global Deal, som syftar till att främja välfungerande arbetsmarknadsrelationer och anständiga arbeten, får ett tydligt stöd och tillräcklig finansiering.
4.4
Etniska och religiösa minoriteter
Nordafrika och Mellanöstern är en etniskt och religiöst heterogen region. Dagens statsbildningar är i stor utsträckning ett resultat av stormakternas agerande efter första och andra världskrigen och har i liten utsträckning tagit hänsyn till befolkningens sammansättning eller historiska kontaktvägar. Grupper som kurder och berber är i
dag uppdelade i flera statsbildningar, och många etniska och religiösa grupper har mycket begränsade möjligheter att få tala sitt språk och uttrycka sin kultur och religion. I motionen Kurdistan (2016/17:1738) utvecklar vi vår syn på kurdernas situation.
I många fall är diskriminering och förtryck av olika etniska och religiösa grupper institutionaliserat av de styrande regimerna sedan decennier. Men i efterdyningarna av den arabiska våren har vi sett hur regimer och politiska rörelser försökt politisera etnicitet och religion för att stärka sina egna positioner och splittra sina motståndare. Detta har resulterat i ökat våld mot en rad grupper, bl.a. kristna minoriteter i Irak, kurder i Syrien och kopter i Egypten. Demokratisering i regionen kommer att förutsätta grundliga reformer i de flesta länder för att garantera de grundläggande mänskliga rättigheterna för etniska och religiösa minoriteter. Sverige bör verka för religionsfrihet i regionen. Mer om religionsfrihet går att läsa i vår motion Demokratins krympande utrymme (2018/19:723).
5
Klimat
Klimatet är en ödesfråga. FN varnar för att extrema väderhändelser är det nya normala. På vissa platser i världen kan temperaturer på uppemot 60 grader komma att nås redan inom några decennier. Många länder tvingas anpassa sig till en ny verklighet. Extrema väderhändelser som torka och översvämningar slår hårt mot människor i stora delar av världen och klimatfrågan är en av de frågor som oroar människor allra mest. Katastrofer i klimatets spår riskerar att spä på redan existerande konflikter eller leda till helt nya. Mellanöstern och Nordafrika är en av de regioner som är mest utsatta för klimatkrisen. Uppvärmningen är dubbelt så hög som det globala genomsnittet.
I en rapport från FN och Röda korset visar beräkningar att hälften av befolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, dvs. omkring 600 miljoner människor vid sekelskiftet, sannolikt kommer att utsättas för extrem värme som varar i flera veckor. Då avses en temperatur på 56 grader eller mer. Men värmeböljor har redan blivit vanligare och stigande temperaturer och torka påverkar livsmedels-, energi,- och vattenförsörjningen
negativt. Det i sin tur leder till ökade spänningar och konflikter i regionen. Att människor
tvingas bort från sina hem p.g.a. torka, bränder och översvämningar är redan ett reellt problem. Det visar inte minst dammkatastrofen i Da i nordöstra Libyen som dödat tiotusentals människor när en stad översvämmats.
Samtidigt är länderna i regionerna dåligt rustade för att stå emot klimatkrisen. Världsbanken räknar med att många städer riskerar att vara obeboeliga inom 80 år.
Alla länder i regionen har tagit fram klimatplaner utifrån Parisavtalet. Samtidigt ser man att de inte agerar i linje med planerna. Iran, Egypten och Saudiarabien ligger t.ex. i botten av världens länder när det kommer till klimatåtgärder. För att planerna ska vara möjliga att följa i ett område med generellt svaga institutioner krävs en demokratisering liksom stöd från omvärlden.
Vänsterpartiet vill se ett nytt klimatbistånd som ska användas till förebyggande klimatåtgärder som motverkar konsekvenserna av den klimatkris vi redan ser. Pengarna kan t.ex. användas för omställning till ekologiskt hållbara jordbruk, teknikutveckling eller utbyggnad av förnybar energi.
6
Ojämlikhet
Mellanöstern och Nordafrika är enligt World Inequality Report 2022 den mest ojämlika
regionen i världen. Den rikaste tiondelen står för nära 60 procent av inkomsterna. Intäkter
är ofta kopplade till utvinningen av olja. Väpnade konflikter i bl.a. Syrien, Irak, Libyen,
Jemen och ockupationen av Palestina har förvärrat och fördjupat fattigdomen. Miljontals
människor befinner sig i långvariga flyktingsituationer.
En rad globala kriser som överlappar varandra – klimatkrisen, effekterna av corona
pandemin, den ekonomiska nedgången och väpnade konflikter – har lett till en kombi
nation av katastrofer som slår hårdast mot de som redan har det tuffast. Kvinnor, unga, migrantarbetare och alla som arbetar inom den informella sektorn med låga löner och dåliga anställningsvillkor får bära de största bördorna av de pågående kriserna.
Svag infrastruktur, svaga institutioner och hög korruption är ett hinder för ekonomisk
utveckling liksom människors förtroende. Det i kombination med hög arbetslöshet gör att många till slut lämnar sitt land av ekonomiska skäl. Det bidrar också till frustration och spänningar. I Syrien vill t.ex. nio av tio unga lämna landet enligt EU:s sändebud.
Stora protester mot höga elpriser, höga matpriser, korruption och ojämlikhet i regionen har mötts av våld och repression. Den stora ojämlikheten är ett hinder för utveckling och mänsklig säkerhet i området.
7
EU:s relationer till regionen
EU:s relationer till regionen präglas av dubbelmoral. Medan man i högtidstal i Europa talar om mänskliga rättigheter har det i praktiken varit de ekonomiska och politiska egenintressena som gång på gång vägt tyngst. Ska EU på allvar bli en kraft för fred, demokrati och mänskliga rättigheter måste den s.k. grannskapspolitiken i grunden förändras.
7.1
Medelhavsunionen
Relationerna till länderna i Nordafrika och Mellanöstern har formaliserats genom Medelhavsunionen. Unionen bildades 2008 på franskt initiativ med syfte att EU och länder runt Medelhavet skulle fördjupa samarbetet om ekonomi och politik. De auktori
tära regimerna i Syrien och Marocko välkomnades till detta samarbete utan att tydliga krav på demokratiska reformer ställdes. Libyen erbjöds observatörsstatus och diktaturen i Egypten fick inneha ordförandeposten.
Vänsterpartiet anser att det är viktigt att det finns mötesplatser och arenor för dialog som också inkluderar företrädare för diktaturer och auktoritära stater, men det förut
sätter att dessa mötesplatser fylls med ett politiskt innehåll. Det finns stora behov av att i grunden reformera EU:s grannskapspolitik med Nordafrika och Mellanöstern.
Sverige bör verka för att reformera EU:s grannskapspolitik med Nordafrika och Mellanöstern för att öka fokus på folkrätt, demokrati och mänskliga rättigheter samt att ett sådant reformarbete också måste omfatta Medelhavsunionen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
7.2
Handel och ekonomiskt samarbete
EU har tecknat omfattande associeringsavtal om politiskt och ekonomiskt samarbete med flera auktoritära regimer, bl.a. Marocko och Egypten. Men inget land har man haft så omfattande och djupa samarbetsavtal med som Israel, trots att landet fortsätter att kränka folkrätten och ignorera FN:s resolutioner.
Vänsterpartiet anser att frågor om handel och ekonomiskt samarbete inte kan fri
kopplas från frågor om folkrätt och mänskliga rättigheter.
Sverige bör som medlem av EU verka för att kommande associerings- och handels
avtal ska villkoras med respekt för de mänskliga rättigheterna och folkrätten. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
7.3
Migrationssamarbete
Inom migrationspolitiken har EU:s samarbete med länderna i Nordafrika varit omfatt
ande
sedan en tid tillbaka. Den fria rörligheten i EU utvecklas på bekostnad av den fria rörlig
heten i EU:s grannstater. Länder i Nordafrika pressas att införa en hårdare politik för att bekämpa migration, baserad på den europeiska modellen med gränskontroller, krimi
na
lisering, frihetsberövande och utvisning. EU:s gränskontroll förläggs på detta sätt på tredjeländers sjöterritorium.
Kriget i Syrien har gjort landet till det som allra flest människor i världen flyr ifrån.
De flesta syriska flyktingarna finns i
dag i grannländerna Turkiet, Libanon och Jordanien.
Efter att EU stängt gränsen mellan Turkiet och Grekland, genom det avtal som ingicks i
mars 2016, har dessa länder fått ta ett allt större ansvar. Nu har även de stängt sina gränser
eller försvårat för flyktingar att ta sig in i länderna. Även EU:s avtal med Libyen ger fruktansvärda konsekvenser för människor på flykt. 2022 rapporterade Amnesty International om att fler än 82
000 människor stoppats till havs och återförts till Libyen sedan avtalet undertecknades. Detta trots att det är väl dokumenterat hur flyktingar i Libyen utsätts för tortyr och brutala övergrepp.
Vänsterpartiet är mycket kritiskt till den migrationspolitik EU driver. Vi menar att EU bör ta ett mycket större ansvar för människor på flykt, och den politik som leder till kränkningar av migranters rättigheter måste upphöra. Att den borgerliga regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har lagt om den svenska utvecklingspolitiken och bl.a. satt upp migrationspolitiska villkor är helt i strid med den internationella bistånds
effek
tivi
tets
agendan.
Sverige bör agera i EU för att unionens migrationssamarbete med länderna i Nordafrika och Mellanöstern ska ske med Genèvekonventionen och de mänskliga rättigheterna som grund. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8
Sveriges relationer till regionen
Sveriges roll i världen har förändrats. Den borgerliga regeringen med stöd av Sverige
demokraterna har gett vika för Turkiets påtryckningar och sätter ett svenskt medlem
skap i Nato före demokrati och rättsstatens principer. Sverige är en viktig aktör både vad gäller utvecklingssamarbete och humanitärt stöd i regionen. Det är ett arbete som behöver fortsätta och utvecklas i linje med Agenda 2030. Tyvärr har den borgerliga regeringen med stöd av Sverigedemokraterna beslutat att drastiskt skära ner svenskt bistånd. Man har frångått det etablerade enprocentsmålet och bryter dessutom mot biståndets centrala principer om bl.a. rättighetsperspektiv och ägarskap. För Palestinas del handlar det t.ex. om en halvering av biståndet. Det är minst sagt oansvarigt.
Dessutom har återkommande koranbränningar, baserade på hat mot muslimer, fått muslimska länder att reagera starkt.
Sveriges röst i Mellanöstern och Nordafrika är allt annat än konsekvent. Exemplen är många där svenska egenintressen gått före engagemanget för mänskliga rättigheter. Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara en konsekvent röst för frihet och mänskliga rättigheter i Nordafrika och Mellanöstern oavsett var, av vem eller med vilka motiv de mänskliga rättigheterna kränks. Agenda 2030 bör vara vägledande i våra relationer med länderna i regionen. Vänsterpartiets syn på Agenda 2030 och den svenska utvecklings
politiken i stort utvecklas i motionen En svensk utvecklingspolitik för rättvisa, jäm
ställd
het och hållbar utveckling (2023/24:V330).
8.1
Vapenexport
Det kanske tydligaste exemplet på dubbelmoralen i Sveriges relationer till Nordafrika och Mellanöstern är den omfattande svenska vapenexporten till regionen. I Jemen pågår den just nu största humanitära krisen i världen, till följd av den saudiledda koalitionens bombningar. Omkring 4,5 miljoner människor har drivits på flykt och 73 procent av befolkningen behöver enligt UNHCR nödhjälp för att överleva. Sverige har bidragit med humanitärt bistånd till det krigshärjade landet samtidigt som man exporterar vapen till stater som deltar i den saudiledda koalition som bombar landet, begår krigsbrott och dödar civila.
Flera av regionens mest auktoritära regimer har varit några av de absolut största köparna av svensk krigsmateriel. Bland mottagarna av exporten 2022 finns flera av de stridande parterna med, nämligen Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Jordanien och Kuwait. Enbart under 2022 gäller det export av krigsmateriel till ett värde av 7,5 miljoner kronor. Sedan kriget startade har Sverige exporterat krigsmateriel till ett värde av 13,8 miljarder kronor.
Vänsterpartiet har motsatt sig denna export. Vi vill att den svenska vapenexporten till diktaturer och länder som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna ska upphöra.
All vapenexport till de länder som deltar militärt i kriget i Jemen, följdleveranser inkluderat, bör upphöra omgående. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Läs mer om vår syn på vapenexport i motion (2022/23:2384) med anledning av skr. 2022/23:114 Strategisk exportkontroll 2022 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.
8.2
Handel och ekonomiskt samarbete
Samtidigt som de auktoritära regimerna i Syrien, Egypten och Jemen med våld försökt slå ned folkliga revolter har svenska myndigheter med resurser från den svenska stats
kassan understött handel med, och omfattande investeringar i, dessa regimer. Både via Exportkreditnämnden (EKN) och andra statliga institutioner. Swedfund, ett svenskt statligt riskkapitalbolag för investeringar i fattiga länder, har investerat i Irak och Egypten. Exportrådet har bedrivit verksamhet i Irak, Egypten och Tunisien.
Vänsterpartiet är inte emot att handel bedrivs med diktaturer, tvärtom finns det exempel på hur handelsblockader slagit hårt mot civilbefolkningen. Men vi anser att det är centralt att det finns tydliga kriterier för den exportfrämjande verksamheten så att handel och investeringar inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter eller stärker auktoritära regimer.
Regeringen bör få i uppdrag att skärpa kriterierna när det gäller mänskliga rättig
heter för svenskt exportfrämjande. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.3
Nedrustning
I ett läge då det sker en militär upprustning i Nordafrika och Mellanöstern och spänn
ing
arna
ökar mellan och inom länder finns det ett stort behov av länder som kan driva på för nedrustning och avspänning. Nedmonteringen av det iranska kärnenergi
program
met är ett välkommet steg mot nedrustning. Ytterligare ett viktigt initiativ skulle vara att agera för att få till stånd en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern. Det skulle leda till deskalering i regionen. Stora områden i världen som Latinamerika, Central
asien, Sydostasien, Oceanien och Afrika är redan kärnvapenfria zoner. I
dag vet vi att Israel har kärnvapen och att Nato placerat kärnvapenstridsspetsar i Turkiet.
Sverige bör som enskilt land såväl som medlem i EU och FN agera för att få till stånd en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
9
Nordafrika
9.1
Algeriet
Algeriet är Afrikas till ytan största land. Stommen i landets ekonomi består av fossil energiutvinning. Algeriet var ett av de första länder i vilket protester bröt ut under den arabiska våren. Redan i slutet av december 2010 startade de första protesterna. Men till skillnad från många andra länder i regionen blev aldrig protesterna lika omfattande. Det finns flera förklaringar till det. Landets regering bemötte protesterna med både reformer – bl.a. genom att häva landets 19 år långa undantagstillstånd och reformera landets vallag – och med viss repression. Ytterligare en central förklaring till att protesterna aldrig fick samma omfattning i Algeriet är landets moderna historia. 1991 vann islamistiska räddningsfronten FIS första omgången i landets parlamentsval. Regimen svarade med att ställa in den andra omgången av valet och att förbjuda FIS, med ett tydligt stöd från bl.a. EU och USA. Regimens agerande ledde till ett blodigt inbördes
krig som under 1990-talet krävde mer än 150
000 liv. Detta inbördeskrig är fortfarande ett öppet sår i Algeriet, och rädslan för ett nytt inbördeskrig dämpade sannolikt protesterna.
Genom sitt stöd till att parlamentsvalen aldrig genomfördes i Algeriet 1991 har omvärlden ett ansvar för det blodiga inbördeskriget. Detta borde vara en lärdom när EU nu förhåller sig till val i andra delar av regionen. Ska EU vara en kraft för demokrati och
fred behöver man stödja civilt styre och demokratiska val oavsett vem som vinner valen.
I samband med att den tidigare presidenten Abdelaziz Bouteflika den 16 februari 2019 gick ut med att han efter 20 år vid makten kandiderade för en femte omgång som president utbröt stora protester, kallade Hirakrörelsen, i Algeriet. Bouteflika tvingades avgå, men i
stället utökade militären sin makt över landets institutioner. I parlaments
valet i juni 2021 låg valdeltagandet på bara 23 procent.
Relationerna mellan Algeriet och Marocko har länge varit ansträngda och under 2021 klipptes banden helt. Bakgrunden var dels en spionaffär, dels upprättandet av formella relationer mellan Marocko och Israel i utbyte mot ett amerikanskt erkännande av Marockos kontroll över Västsahara och ett marockanskt stöd för självstyre i den algeriska regionen Kabylien. De ökade spänningarna hotar den regionala stabiliteten och riskerar att leda till en militär kapprustning, vilket skulle kunna få förödande konsekvenser.
Algeriet har sedan millennieskiftet utvecklats till en av de viktigaste politiska och ekonomiska aktörerna i regionen och i Afrikanska unionen. Samtidigt finns stora brister i landets demokratiska utveckling och när det gäller respekten för mänskliga rättigheter, i synnerhet kvinnors och hbtqi
‑
personers rättigheter. Sedan 2021 har algeriska myndig
heter använt sig av anklagelser om terrorism för att åtala aktivister, människorätts
försvarare och journalister i summariska rättegångar. I november 2022 hölls massrätte
gångar där 54 människor dömdes till döden för olika anklagelser bl.a. relaterade till de omfattande bränderna sommaren 2022.
9.2
Egypten
Den 25 januari 2011 bröt omfattande folkliga protester ut mot Hosni Mubaraks regim i
Egypten. Protesterna spred sig snabbt över landet och resulterade i att Mubarak tvingades
avgå den 11 februari samma år. Protesterna var ett uttryck för ett brett folkligt missnöje med regimens auktoritära styre, den stagnerade ekonomin, arbetslösheten och de allt svårare levnadsförhållandena för många egyptier. Egyptens arbetarrörelse, studenter och liberala krafter spelade en central roll i upproret. Även den egyptiska kvinnorörelsen hade en framträdande roll.
Efter Mubaraks fall tog militären de facto makten och genomförde redan i mars 2011 en folkomröstning om en ny konstitution med stöd av bl.a. Muslimska brödraskapet. De krafter som lett revolten tidigare under året motsatte sig den nya konstitutionen.
I november 2011 genomfördes parlamentsval och i juni 2012 vann Muslimska brödra
skapets
Mohammed Mursi presidentvalet. Under våren 2013 växte protesterna mot Mursis styre och i juni hade protesterna nått samma nivåer som de mot Mubarak. Den 3
juli 2013 genomförde militären en kupp under ledning av Mursis arméchef Abd
al
‑
Fattah
al-Sisi. Militären, under ledning av Sisi, tog över makten i landet. De protester som följde avsättandet av Mursi slogs ned med våld och resten av 2013 blev blodigt. Under årets sista halva beräknas över 3
000 egyptier ha dödats och upp till 19
000 ha gripits. Människorättsorganisationer rapporterade om svåra förhållanden i överfulla fängelser och omfattande övergrepp av polis och militär mot fångar.
Sisis styre har karaktäriserats av förtryck av oliktänkande och stora inskränkningar i
grundläggande fri- och rättigheter. Yttrandefriheten och civilsamhällets utrymme är starkt begränsat. Kvinnors och hbtqi
‑
personers rättigheter är kraftigt inskränkta. Kvinnor diskrimineras både genom lagen och i vardagen. Skyddet mot sexuellt och könsrelaterat våld är svagt. Hbtqi
‑
personer riskerar fängelse p.g.a. sin läggning eller könsidentitet. Religiösa minoriteter som kristna kopter, shiamuslimer och baha’ier diskrimineras och får inte tillräckligt skydd mot de våldsamma attacker som är vanligt förekommande. Fackliga rättigheter är begränsade och fackföreningar som inte är anslutna till den statliga fackföreningen erkänns inte. Enligt kritiker är Egypten i
dag lika auktoritärt som under Mubaraks tid. Brödraskapet har klassats som terror
orga
nisa
tion och drivits under jorden. En stor del av de sekulära krafter som låg bakom revolu
tionen 2011 har tystats. Flera anhängare av Muslimska brödraskapet har dömts till långa fängelsestraff, några av dem, däribland Mursi, dömdes till döden. Mursis dödsstraff har nu omvandlats till fängelsestraff. I takt med att brödraskapet har krossats har väpnade islamistgrupper växt sig starkare och trappat upp sina attacker, främst på Sinaihalvön.
Det hopp som fanns efter revolutionen 2011 har slagits i spillror. Omvärlden har ett stort ansvar. Egypten har blivit en bricka i ett betydligt större spel där grannländer och
stormakter satt sina intressen före det egyptiska folkets bästa. Av andra länder i regio
nen
kan vi lära att inskränkningar i det politiska livet, exempelvis genom begränsad religions
frihet,
inte kan leda rätt. Behovet av en demokratiseringsprocess och en ökande respekt för mänskliga rättigheter är omfattande. I en sådan process är det viktigt att landets arbetar- och kvinnorörelser får framträdande roller.
Sverige ska som enskilt land såväl som medlem i EU och FN verka för en demokra
tisk utveckling i Egypten, att alla politiska fångar släpps och att det civila samhället respekteras. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Egypten drabbas hårt av klimatkrisen. Enligt FN:s beräkningar kan landet komma att bli utan vatten 2025. Det har lett till ökade spänningar till grannländerna, bl.a. genom det s.k. vattenkriget mot Etiopien om den kontroversiella Renässansdammen (Great Ethiopian Renaissance Dam, GERD). Nilen är en av de mest hotade floderna i världen.
Sverige bör i EU och FN samt i dialog med AU stödja förhandlingar med mål
sätt
ningen att uppnå långsiktiga och hållbara villkor kring användandet av GERD. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Läs mer om GERD i vår motion Afrikas horn (2020/21:1304).
9.3
Marocko och Västsahara
Marocko beskrivs som en parlamentarisk demokrati, men det är en sanning med modifikation. I själva verket har landets kung mycket omfattande beslutande
‑
och maktbefogenheter över regering, parlament och övriga institutioner. Yttrande
‑
och pressfriheten har betydande begränsningar. Marocko rankades på plats 135 av 180 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2018. Människor som protesterar för bättre levnadsvillkor förföljs och fängslas. Journalister som rapporterar om allvarliga missförhållanden grips och anklagas systematiskt för att skada landet. Det finns tre röda linjer i Marocko som inte får överträdas. Kritik av monarkin, islam, och Marockos territoriella integritet och dess anspråk på Västsahara är straffbelagt. Ett exempel på detta är den marockanska människorättsaktivisten Saida Alami som 2022 dömdes till fängelse för att ha agerat på sociala medier.
Tortyr och fysiska övergrepp är förbjudet men förekommer ofta enligt Amnesty International och är särskilt vanligt gentemot västsaharier. Förhållandena i fängelserna är fruktansvärda. Även om läs- och skrivkunnigheten har ökat kan en tredjedel av den vuxna befolkningen inte läsa och skriva. Mycket återstår att göra när det gäller jäm
ställd
het. Konstitutionen från 2011 stadgar att kvinnor och män åtnjuter lika rättig
heter i
civila, politiska, ekonomiska, kulturella avseenden och i miljöfrågor. Det finns dock diskriminerande lagstiftning vad avser arvsrätt, och kvinnor är underrepresenterade i politiken och i arbetslivet. Andelen kvinnor som inte kan läsa och skriva är dubbelt så hög som för män. Antalet äktenskap med minderåriga förblir högt. En lag mot kvinno
våld antogs 2018 men efterlevs inte. Homosexuella handlingar är förbjudna enligt lag.
Det senaste decenniet har en rad protester lett till massarresteringar och rättsosäkra, politiska domar. Mordet på fiskhandlaren Mohcine Fikri 2016, som krossades till döds i en sopbil efter att polisen konfiskerat hans varor, ledde till omfattande protester. Den s.k. Hirak
Rif-rörelsen krävde bättre levnadsvillkor och ett slut på korruption och polis
våld. Sedan dess har ett tusental människor gripits och drygt 500 fängelsedomar avkunnats mot både aktivister och journalister som rapporterat om protesterna. Många har dömts till mycket långa fängelsestraff efter erkännanden som framtvingats under tortyr.
I december 2022 uppdagades att minst fyra personer med kopplingar till EU-parla
mentet, bland dem den grekiska vice ordföranden i parlamentet Eva Kaili, samt den f.d. italienske före EU-parlamentarikern Pier Antoni Panzeri, tagit emot mutor i form av stora penningsummor för att tala väl om Qatar och Marocko. Något som mycket väl kan ha påverkat exempelvis handelsavtalet mellan Marocko och EU. Det är viktigt att hela mutskandalen utreds och att alla kort läggs på bordet.
EU betalar sedan flera år stora belopp till Marocko för att dess myndigheter ska stoppa migranter på väg till EU via Spanien. Detta har flera gånger utnyttjats av Marocko när EU varit på väg att fatta beslut i strid mot landets intressen. Den 24 juni 2022 försökte ca 2
000 afrikanska migranter ta sig över stängslet vid gränsen mellan Marocko och den spanska enklaven Melilla på den afrikanska kontinenten. Mellan 23 och 37 migranter ska ha dött enligt Amnesty Internationals rapport Melilla – never again.
Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975. Det är en ockupation som strider mot internationell rätt och som FN har antagit flera tydliga resolutioner mot. Ockupationen har även dömts som illegal av den internationella domstolen i Haag. 1991 slöts ett avtal om ett vapenstillestånd, och parterna kom överens om att hålla en folkomröstning om Västsaharas självständighet övervakad av den FN-ledda styrkan Minurso. Marocko har
dock gjort sitt yttersta för att sabotera och förhala processen. En stor del av befolkningen
lever sedan årtionden i flyktingläger i Algeriet under mycket knappa förhållanden.
Situationen har förändrats dramatiskt de senaste åren. Nu är en fredlig lösning på den snart halvsekellånga konflikten ännu längre bort, i och med att vapenvilan är bruten. Vapenvilan kom till stånd efter att parterna kommit överens om att hålla en folkomröst
ning om Västsaharas självständighet för nästan 30 år sedan, men bröts i november 2020 i samband med marockanska militära operationer i buffertzonen mellan territorierna. Fortfarande har ingen folkomröstning ägt rum. Sverige och EU måste öka trycket för att folkomröstningen snarast ska komma till stånd. Västsaharier utsätts dagligen för hot, våld och fängslanden i den ockuperade delen av landet. Situationen i det ockuperade Västsahara liknar i praktiken ett undantagstillstånd. Marocko har total kontroll över området och försvårar för journalister, observatörer och civilsamhällesorganisationer att överhuvudtaget släppas in i landet. Det är hög tid att omvärlden agerar med kraft för att skydda den västsahariska befolkningen.
Regeringen bör verka för att EU kräver att den utlovade folkomröstningen om Väst
saharas självständighet hålls. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Pristagaren av Right Livelihood Award 2019, Aminatou Haidar, har återkommande utsatts för trakasserier och förföljelse. Aminatou är långt ifrån ensam. Marocko utsätter ständigt den västsahariska civilbefolkningen för systematiska trakasserier, hot och förföljelse. Något som kan pågå utan att FN
‑
styrkan Minurso kan ingripa, eftersom de saknar mandat att övervaka de mänskliga rättigheterna. Marocko angriper fredliga demonstrationer och aktivister. Ett känt fall som bl.a. uppmärksammats av Amnesty International är domen mot de 24 västsaharier som arresterades i samband med protesterna i Gdim Izik 2010. De häktade dömdes till oerhört hårda straff i en militär domstol efter erkännanden som framtvingats under tortyr. I november 2020 sattes den ledande människorättsförsvararen Sultana Khaya tillsammans med flera kvinnor i hennes familj i husarrest, utan att myndigheterna väckt åtal. Under husarresten utsattes de vid upprepade tillfällen för tortyr, misshandel och våldtäkt, enligt direktiv från den marockanska regeringen. Hemmet har vandaliserats och mobiler, datorer, pass och pengar beslagtagits. Familjen har varit utan el och rinnande vatten, och deras hälsa har försämrats avsevärt till följd av illaluktande och giftiga substanser som har hällts i och runt huset samt i familjens vattentank. Husarresten bröts efter 18 månader i samband med att Sultana den 1 juni 2022 lyckades fly till Spanien.
Västsahara är rikt på naturtillgångar i form av fisk och fosfat – något som inte kommer det befriade Västsahara eller de västsahariska flyktingarna till del. 70 procent av världens fosfattillgångar beräknas finnas just i Västsahara och Marocko. Trots att inget land erkänner Marockos rätt till Västsahara, förutom USA sedan slutet av 2020, har Marocko relativt fritt kunnat utnyttja Västsaharas naturresurser. Ekonomiska intressen och handelsförbindelser är anledningar bakom Frankrikes och Spaniens starka relationer med Marocko, som gör dem ovilliga att kritisera landet.
Enligt folkrätten tillhör landets naturresurser det västsahariska folket, och deras samtycke krävs för att andra aktörer ska få bruka dem. Trots detta har EU:s ministerråd röstat för att ingå ett avtal med Marocko som innebär förändringar i nuvarande associerings- och handelsavtal för att utvidga Marockos tullförmåner till produkter från det ockuperade Västsahara. I praktiken har avtalen i högre grad sedan länge indirekt avsett Västsahara, men detta var första gången ministerrådet uttryckligen ville inkludera ockuperade områden.
Den västsahariska befrielserörelsen Polisario Front tog 2019 ministerrådet till EU
‑
domstolen för att ogiltigförklara avtalet samt fiskeriavtalet. I september 2021 meddelade domstolen att båda avtalen ogiltigförklarats då de strider mot folkrätten och EU
‑
lag. Vidare fastslås att EU i avtalet försökt ersätta kravet på samtycke från det väst
sahariska folket med att avtalet skulle gynna befolkningen, vilket står i strid med folkrätten. Enligt domstolen står denna inställning i strid med internationell rätt. EU:s ministerråd överklagade domen och det var endast Sverige som röstade mot överklagan, detta trots att det inte råder någon tvekan om att ministerrådet inte har rätt att ingå avtal med Marocko som avser Västsahara, såvida inte västsaharierna deltagit i avtals
förhand
lingarna. Detta har EU-domstolen klargjort ett flertal gånger.
Naturtillgångarna är själva grundorsaken till Marockos illegala ockupation av Västsahara. En del i att vapenvilan bröts var även den väg Marocko byggde för att transportera råvaror ut från Västsahara. Det är genom de stora inkomsterna från fosfat, ett rikt fiske och andra västsahariska tillgångar som Marocko kan finansiera sin ockupation och fortsätta sitt systematiska förtryck av den västsahariska befolkningen. Vänsterpartiet menar att den svenska regeringen ska verka för att EU säkerställer att handelsavtal och fiskeavtal mellan EU och Marocko, i enlighet med EU-domstolens beslut, inte innefattar Västsaharas territorium så länge som Västsaharas folk, via deras legitima representant Polisario, inte har gett sitt samtycke. Vi menar också att Sverige ska verka inom EU för att utarbeta riktlinjer för företag och investerare i syfte att förhindra investeringar på ockuperad mark så länge det inte sker efter godkännande av Polisario. Detta lyfter vi också i vår motion Handelspolitik (2023/24:V291).
Marocko har fått beröm internationellt för sin storsatsning på sol- och vindkraft. Det som de flesta däremot inte vet är att en del av dessa vindkrafts- och
solenergi
anlägg
ningar är förlagda till det ockuperade Västsahara. 2030 beräknas 50 procent av Marockos
vindkraft att komma från Västsahara. Den marockanska sol- och vindenergin längs Västsaharas atlantkust används främst till fosfatanläggningen Bou Craa, fiskeindustrin, sandindustrin och de enorma växthusodlingarna. Allt detta har ockupationsmakten Marocko kontroll över.
FN:s klimatkonvention UNFCC har tillåtit Marocko att inkludera västsaharisk energiinfrastruktur i sin rapportering kring hur långt man nått för att uppfylla klimat
målen i Parisavtalet. Det betyder alltså att FN prisar projekt som i
stället skulle fördömas. De utländska bolag som är involverade i energiprojekten borde ställas till svars. De bidrar till att vidmakthålla Marockos ockupation. Marockos gröna energi göder och befäster ockupationen av Västsahara och stölden av Västsaharas råvaror.
Den 5 december 2012 beslutade riksdagen att Sverige snarast bör erkänna den Sahariska arabiska demokratiska republiken (Västsahara) som en fri och självständig stat. Riksdagen beslutade också att Sverige bör verka för detta inom EU. Trots riks
dagens beslut väntar vi fortfarande på att regeringen ska verkställa beslutet. Vänster
partiet är starkt kritiskt till att detta ännu inte är gjort.
I samband med riksdagens beslut om erkännande gjordes också en rad andra viktiga ställningstaganden rörande Västsahara. Riksdagen slog fast att Sveriges hållning ska utgå ”från folkrätten och rätten till självbestämmande för det västsahariska folket”, att FN-styrkan Minursos mandat bör utvidgas till att också innefatta övervakning av situationen gällande de mänskliga rättigheterna och att ett eventuellt förnyat fiskeavtal med Marocko måste vara förenligt med folkrätten. Vänsterpartiets syn på Sveriges politik för Västsahara utvecklas i motion Västsahara (2017/18:534).
10
Mellanöstern
10.1
Bahrain
Bahrain är ett litet land med ett auktoritärt styre. Omkring hälften av befolkningen utgörs av utländska migrantarbetare som saknar medborgarskap. På grund av kafala
systemet är därmed en stor andel av befolkningen i praktiken skyddslös.
I februari 2011 utbröt folkliga protester i Bahrain med krav på större frihet, social rättvisa och politiska och konstitutionella reformer. Regeringen svarade hårt och skoningslöst med våld och övergrepp. Trots det fortsatte protesterna med krav på en ny konstitution, en demokratiskt vald regering, en mer rättvis fördelning av landets tillgångar och frigivning av alla politiska fångar. Mycket tyder på att protesterna och de krav som restes hade ett brett folkligt stöd från folkrörelser och fackliga organisationer, från både sunni- och shiamuslimer och från män och kvinnor i Bahrain.
Demonstrationerna växte sig allt starkare under våren. Bahrains grannland Saudi
arabien sände då in stridsvagnar och Bahrains kung införde undantagstillstånd och gav de väpnade styrkorna tillstånd att använda de åtgärder som krävdes för att stoppa upproret. Följden blev många dödade och skadade.
Kränkningarna av mänskliga rättigheter och den hårda repressionen mot oliktänk
ande har fortsatt och ökat sedan 2011. Regeringen har bl.a. stramat åt yttrande-, demonstrations- och föreningsfriheten ytterligare. Flera människorättsförsvarare har gripits och åtalats. Andra oppositionella har förbjudits att resa utomlands. Oppositions
partier har förbjudits och den enda oberoende nyhetsstationen har stängts ner. Nya lagar har krympt utrymmet för politiskt deltagande. Amnesty International vittnar om att ledarna för de fredliga protesterna under 2011 fortfarande hålls fängslade och utsätts för tortyr och nekas livsnödvändig vård. Diskrimineringen av kvinnor är omfattande, både genom lagstiftning och i samhällslivet. Migrantarbetare och hbtqi
‑
personer möter också omfattande diskriminering.
Medan utvecklingen i länder som Syrien och Libyen fått stor uppmärksamhet i Sverige och övriga EU har regimens grova och omfattande övergrepp i Bahrain mötts med tystnad. Vänsterpartiet anser att Sveriges vapenexport till diktaturer ska upphöra.
Sverige bör i EU såväl som i FN verka för ett vapenembargo mot Bahrain. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
10.2
Irak
Iraks moderna historia har kantats av diktatur, konflikt och oroligheter. Saddam Husseins tyranni, kriget med Iran, invasionen av Kuwait (med det efterföljande första Gulfkriget) satte sin prägel på landet under 1980- och 90-talen. Efter attackerna i USA den 11 september 2001 invaderade amerikanska trupper landet i strid med folkrätten. Efter den USA-ledda invasionen vidtog en brutal ockupation av Irak. Bombningar med civila dödsoffer, systematisk tortyr, mord och våldtäkter blev näst intill dagliga inslag. De numera ökända bilderna från Abu Ghraibfängelset, som visar amerikanska soldater som förnedrar och torterar irakiska interner, är en påminnelse om ockupationens grymhet.
I år är det 20 år sedan landets forne diktator Saddam Hussein störtades. Dessvärre har landet sedan dess präglats av ockupation, instabilitet och konflikt. Fortfarande är Irak ett land som präglas av USA:s ockupation, även om den nu är formellt avslutad. Institutionerna är svaga och tilltron till regeringen är svag. Tortyr är fortfarande vanligt förekommande och möjligheten att arbeta fackligt ytterst begränsad. Våldet är fort
farande utbrett och drabbar hela det irakiska samhället. Kristna och hbtqi
‑
personer är
två grupper som drabbats hårt av våld och attacker de senaste åren. Det blodiga inbördes
kriget
i Syrien i landet har också bidragit till en försämring av säkerhetsläget i Irak. Som en effekt av den amerikanskledda invasionen 2003 fick Daesh/IS fäste i landet och terrorsektens brutala våld har präglat landet under lång tid.
Folkliga och fredliga protester som grundar sig i ett starkt folkligt missnöje med landets politiska system och den utbredda fattigdomen har delvis mötts av löften om reformer – reformer som inte infriats. Men också av våld. I parlamentsvalet som hölls i oktober 2021 var valdeltagandet rekordlågt.
Sverige ska som enskilt land såväl som medlem i EU och FN verka för att Iraks regering genomför nödvändiga reformer och säkerställer säkerheten för oppositionen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I efterspelet till Gulfkriget 1991 tog kurderna till vapen och kunde utveckla ett regionalt självstyre för de kurdiska delarna av Irak. 1992 etablerades Kurdistan Regional Government (KRG) i Erbil. Upprättandet av KRG har inneburit ett ökat självbestäm
mande för kurderna i Irak. Kurdiska företrädare har dessutom samtidigt inkluderats i Iraks styre. För första gången i Iraks moderna historia har kurder fått möjlighet att uttrycka sin kultur och tala sitt språk utan att riskera förföljelse.
Utvecklingen i KRG har dock inte varit svartvit. Framsteg har gjorts, men samtidigt är utmaningarna många. Vänsterpartiet är starkt oroat över rapporterna om övergrepp mot kvinnor, journalister, minoriteter, hbtqi
‑
personer och oppositionella i KRG.
I september 2017 röstade det kurdiska självstyret ja till självständighet. Det var ett resultat som inte accepterades av den dåvarande irakiske premiärministern Haider
al
‑
Abadi. Reaktionerna var omedelbara och regeringsstyrkor intog de oljerika städerna Kirkuk och Khanaqin. Vänsterpartiet anser att det är viktigt att värna det kurdiska självstyret och utveckla det inom ramen för den irakiska statsbildningen. Ett sammanbrott av Irak skulle inte leda till förbättrade förhållande för de irakiska folken.
10.3
Iran
Revolutionen i Iran 1979 väckte hopp om en demokratisering, men resultatet blev i
stället en stenhård diktatur. Brotten mot de mänskliga rättigheterna är många och omfattande. Vänsterpartiet har under lång tid uppmärksammat situationen i Iran. Vi har i motioner, interpellationer, skriftliga frågor och på demonstrationer vid en lång rad tillfällen protesterat mot regimens övergrepp mot bl.a. etniska minoriteter, kvinnor, fackföreningsaktiva och hbtqi
‑
personer. I motion En svensk utrikespolitik för ett fritt och demokratiskt Iran (2015/16:372) presenteras Vänsterpartiets politik för Iran mer ingående.
I juni 2013 valdes Hassan Rohani till Irans president. Förväntningarna var stora på Rohani, som ansågs mer reforminriktad än hans företrädare Ahmadinejad. Förväntning
arna infriades dessvärre inte. Presidentvalet i juni 2021 såg Ebrahim Raisi som segrare med det lägsta valdeltagandet någonsin på 48 procent. I huvudstaden Teheran deltog endast 26 procent. Om tidigare val har innefattats av hårda restriktioner, och Irans högsta ledare Ayatollah Ali Khamenei behållit den absoluta makten, var årets val endast en fasad. 600 kandidater diskvalificerades att ställa upp, däribland många reformister. Den tidigare presidenten Rouhani lyckades manövrera Iran fram till bättre relationer med omvärlden och slöt 2015 kärnteknikavtalet Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA) med den s.k. P5+1-gruppen, inom vilken Iran lovade att kraftigt minska sitt
kärnenergiprogram i utbyte mot sanktionslättnader. Samtidigt förbättrades inte samhälls
klimatet
nämnvärt under Rouhanis presidentperiod och den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna kvarstår. Raisi anses stå för en mer hårdför politik. Han är själv under sanktioner från USA efter att ha varit högt uppsatt under de utomrättsliga avrätt
ningarna 1988 och ledde även nedslaget av protester under 2019. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna för oppositionella, kvinnor, arbetare, etniska minoriteter, barn, hbtqi
‑
personer – ja, alla människor i Iran – riskerar att förvärras.
Iran är utan tvekan en av vår tids hårdaste och mest auktoritära diktaturer. Brotten mot de mänskliga rättigheterna är många och omfattande. Inom landet respekteras inte rättsstatens principer. Politiska fångars brottmål hanteras i särskilda revolutions
domstolar, med inskränkningar vad gäller transparens, rätten till försvar och möjlighet att överklaga. Tortyr och framtvingade erkännanden förekommer. Regimen i Teheran spelar också en destruktiv roll i Mellanöstern bl.a. genom sitt stöd till Bashar al-Assad i Syrien och genom sin inblandning i Iraks inrikespolitik.
När den iranska sedlighetspolisen brutalt mördade Jina Mahsa Amini den 16 september 2022 för att hon burit sin slöja på ett sätt som de inte ansåg tillåtet satte det igång en massiv protestvåg. Sedan dess har hundratusentals människor visat sitt miss
nöje med det totalitära styret och bristen på mänskliga rättigheter. Studenter har sitt
strejkat på universitetet, kvinnor har tagit av sig slöjan och klippt sitt hår i protest och skolflickor har gett Irans högste ledare ayatolla Ali Khamenei fingret. Med fara för sina egna liv kämpar de för sin frihet. Den iranska regimen svarade med mass
arrester
ingar
och hänsynslöst våld och dödande. Hundratals människor dödades och tiotusentals skadades och greps. Tusentals skolflickor har utsatts för giftattacker i skolan och tvingats
uppsöka sjukhus, utan att regimen stoppat det.
I
dag pågår inte längre samma publika massprotester. Det har helt enkelt blivit för farligt, men protesterna har inte tystnat utan tagit nya former. Det iranska folket har visat sitt missnöje med regimen. Nu måste omvärlden ta ett större ansvar. Sverige kan göra mer för att stötta kampen för ett fritt och demokratiskt Iran. De ansvariga för det brutala våldet mot fredliga demonstranter måste ställas till svars. EU har antagit 10 sanktionspaket mot Iran, men det räcker inte.
Sverige bör arbeta för riktade sanktioner på EU- och FN-nivå mot de nyckelpersoner inom det iranska ledarskiktet som bär ansvaret för våldet och dödandet. Detta bör riks
dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Den 18 januari 2023 röstade EU
‑
parlamentet för att uppmana medlemsstaterna att föra upp islamiska revolutionsgardet IRGC på EU:s lista över terroristorganisationer. Den svenska regeringen tycks tyvärr inte vara särskilt intresserad av frågan. I
stället menar man att en terrorklassning av IRGC inte skulle spela någon roll eftersom de redan omfattas av sanktioner. Det är dock ett påstående som blivit starkt ifrågasatt, och även EU-parlamentet gör en annan bedömning.
IRGC utövar brutalt våld mot de modiga människor som protesterar mot regimen. De har gjort sig skyldiga till mord, kidnappningar, tortyr och förföljelse av oliktänkande och andra som inte passar in i det iranska styrets världsbild. Revolutionsgardet har också försett Ryssland med drönare som används i kriget mot Ukraina.
Att terroriststämpla IRGC vore inte bara en viktig symbolisk handling. Det skulle också innebära utökade rättsliga möjligheter för omvärlden, bl.a. att personer med sam
röre med IRGC kan utredas och åtalas i Sverige. Sverige bör driva på för mänskliga
rättigheter och för att markera mot den iranska regimen. Regeringen måste vidta åtgärder
för att sätta press på Iran. De modiga människor som protesterar mot regimen måste få omvärldens stöd. Sverige bör inom EU driva att terrorklassa iranska islamiska revolu
tions
gardet IRGC. Detta tydliggjorde riksdagen den 10 maj 2023 genom sitt tillkänna
givande till regeringen att skapa enighet inom EU för att lista islamiska revolutions
gardet IRGC som terroristorganisation. Vänsterpartiet ser att Sverige kan spela en roll för att ge stöd till de iranier som med stort mod och under hot om förföljelse i och utanför Iran kämpar för ett demokratiskt och fritt land. I detta arbete bör Sverige utnyttja alla de kontakter vårt land har med Iran, bilateralt såväl som multilateralt. Sverige må vara ett litet land i norra Europa, men det går många band mellan vårt land och Iran, inte minst genom de många tusentals iranier som genom åren fått en fristad från förtryck i vårt land. Sverige bör också utnyttja den djupa kunskap och det starka engagemang som finns bland de många invandrade med iranskt ursprung i Sverige.
Sveriges politik mot Iran måste bygga på de mänskliga rättigheterna och det iranska folkets rätt att i fria och demokratiska val välja sina ledare och i vilken riktning landet ska gå. En sådan politik får inte skymmas av ekonomiska egenintressen. Tyvärr har inte Sveriges hållning alltid varit konsekvent och trovärdig. Fortfarande avvisas flyktingar som flytt undan regimens förtryck i Iran. Genom de svenska myndigheternas export
främjande verksamhet stöds svenska företag som investerar i Iran.
Sverige ska som enskild stat såväl som medlem i EU och FN konsekvent uppmärk
samma de grova och omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
10.4
Israel och Palestina
Israels ockupation av Palestina har skapat en av världens mest segdragna konflikter. Redan genom processen som ledde till att staten Israel utropades 1948 skapades gro
grunden för dagens konflikt då hundratusentals palestinier fördrevs från sina hem. Sedan sexdagarskriget 1967 har Israel ockuperat Gazaremsan, Västbanken och östra Jerusalem i strid med folkrätten. Konflikten mellan Israel och Palestina är inte en konflikt mellan jämlika parter. Israel är en av världens största krigsmakter vars militär
apparat understöds av USA och landet har ett större ansvar enligt folkrätten i egenskap av ockupationsmakt. Samtidigt är det viktigt att understryka att folkrättens regelverk, bl.a. förbudet mot attacker mot civila, omfattar samtliga parter. Israels ockupation ursäktar inte på något sätt raketbeskjutning mot Israel, attacker på civila israeliska mål eller att palestinska grupper begår brott mot de mänskliga rättigheterna på de palestinska områdena.
Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter, utan blir dessutom allt grövre. Blockaden av Gaza fortskrider
och så även byggandet av den mur som sedan länge har fördömts av FN. Antalet illegala
bosättningar på ockuperad mark växer obehindrat och fördrivningen av palestinier från östra Jerusalem ökar. Israel fortsätter att arrestera, fängsla, tortera och i vissa fall döda dem som står upp mot ockupationen. Ingen fred tycks vara i sikte, och så länge Israel vägrar att respektera palestiniernas mest grundläggande mänskliga rättigheter kommer det inte att vara möjligt att uppnå fred. Genom sina konsekventa brott mot folkrätten framstår Israel som genuint ointresserat av att upphäva den ockupation av palestinsk mark som pågått i årtionden och som är nyckeln till en varaktig fred i Mellanöstern.
Med en växande humanitär katastrof i Gaza och påtagligt sämre relationer mellan den palestinska myndigheten på Västbanken och de facto
‑
myndigheterna i Gaza är läget allvarligare än på länge. Att den tidigare Trumpadministrationen dessutom valde att erkänna Israels olagliga annektering av Golanhöjderna är ett allvarligt brott mot interna
tionell rätt som riskerar att få långtgående negativa konsekvenser för freds
processen såväl som relationerna i regionen.
Vänsterpartiet anser att Israel måste dra sig tillbaka från ockuperat område, att blockaden av Gaza måste brytas, att bosättningarna måste utrymmas och att en fri och
demokratisk palestinsk stat bör upprättas inom 1967 års gränser. Vänsterpartiets utgångs
punkt
är folkrätten och respekten för de mänskliga rättigheterna. Därför har vi – både i och utanför riksdagen – uppmärksammat och fördömt Israels grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi har samtidigt inte tvekat att ta avstånd från de brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna som begåtts av palestinska grupper. Vänsterpartiet ser att Sverige kan spela en avgörande roll både för en framtida freds- och försoningsprocess och för försöken att bygga en palestinsk statsbildning i
dag. Sveriges erkännande av Palestina som stat var ett viktigt steg. Sverige bör vara en tydlig kraft för fred, försoning och för en långsiktig hållbar tvåstatslösning. Dessvärre har den svenska regeringen visat ett begränsat engagemang för fredsprocessen och för den humanitära situationen i Palestina. Exempelvis har man valt att drastiskt skära ned på biståndet till landet. Det menar vi är mycket olyckligt, särskilt med tanke på den nuvarande utvecklingen.
Sverige bör stödja Palestina i det fortsatta arbetet mot att erkännas som fullvärdig medlem av FN. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter, utan de blir dessutom allt grövre. De senaste åren har Israel tagit tydliga steg i en ultranationalistisk riktning. 2018 slog Israel fast att landet är en judisk stat och att enbart judar har rätt till självbestämmande i Israel. Samtidigt ned
graderades arabiskans status som språk och det nationella värdet av israeliska bosätt
ningar lyftes fram.
Sedan det i slutet av 2022 stod klart att Israels nya regering utgörs av en koalition bestående av mycket starkt ultraortodoxa och högerextrema partier har våldet eskalerat drastiskt. Det är tydligt att bosättare såväl som israeliska soldater tar den nya politiken som en intäkt för en ökad brutalisering.
2022 var det dödligaste året på Västbanken sedan 2004. Enligt den israeliska MR
‑
organisationen B’Tselem dödades 146 palestinier av israelisk militär. Av dem var 34 barn. Ytterligare 32 palestinier dödades på Gazaremsan. Under 2023 har dödandet fortsatt på höga nivåer.
Företrädare för de båda länderna har haft möten i syfte att dämpa oroligheterna. Samtidigt fortsätter högt uppsatta politiker att öka spänningarna. Den israeliska finans
ministern Bezalel Smotrich har t.ex. uttalat att palestinier inte finns på riktigt – de är ett fiktivt folk utan varken historia eller kultur. Han har också uttalat att den palestinska byn Hawara borde utplånas, någonting som till och med fick det amerikanska utrikes
departementet att överväga att neka Smotrich visum.
I och med det senaste valet har Israels expansiva bosättningspolitik fått förnyad kraft. Nu ska nya israeliska vägar byggas på Västbanken och de flesta bosättningar som byggts utan tillstånd legaliseras. Likaså ska de bosättningar som evakuerades på Västbanken 2005 återupprättas. Antalet israeliska bosättare på ockuperad palestinsk mark är i
dag över 700
000. Om den nya regeringen får som den vill kommer det att bli betydligt fler. Bosättningarna utgör ett tydligt brott mot fjärde Genèvekonventionen och anses vara ett krigsbrott av Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Förutom att den expansiva bosättningspolitik som Israel bedriver är olaglig, slår den effektivt sönder den palestinska infrastrukturen och möjligheten att bygga upp ett fungerande samhälls
system. Palestiniernas rörelsefrihet är kraftigt begränsad och de utsätts regelbundet för ostraffat våld från bosättarna enligt FN:s samordningsorgan OCHA.
Det pågår en allvarlig nedmontering av demokratiska rättigheter inne i Israel. Regeringen har gått fram med ett lagstiftningspaket som innebär stora förändringar av rättsväsendet, bl.a. att parlamentet får makt att upphäva domar från landets högsta domstol. Förslaget har mött stora protester, både i Israel och i andra länder.
Vänsterpartiet är djupt oroat över utvecklingen där Israel nu tar stora kliv mot en brutaliserad och allt mer auktoritär regim. Ockupationen av Palestina har länge varit ett bevis på att man inte bryr sig om vare sig mänskliga rättigheter eller internationell humanitär rätt. Israels ockupation av Palestina hade inte varit möjlig utan EU:s förmån
liga handelsavtal med Israel eller utan USA:s militära bistånd till landet. EU:s associa
tions
avtal med Israel innefattar förmånliga handelsavtal som ger det israeliska närings
livet stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen för ockupationspolitiken.
Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område och suspendera det nuvarande associeringsavtalet så länge Israel inte avvecklar
bosätt
ning
arna och vägspärrarna på ockuperat område, avbryter blockaden av Gaza och upphör
med byggandet av muren på Västbanken. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Israels ockupation slår sönder Palestina och förhindrar statsbyggande. Möjligheterna för den palestinska myndigheten att agera är begränsade och hämmas av såväl inskränkt rörelsefrihet som begränsad jurisdiktion och andra svårigheter.
Det är snart två decennier sedan fria och demokratiska val till presidentposten och parlamentet hölls i Palestina. Ingen palestinier under 34 år har deltagit i ett nationellt val. Mandatet för de nu styrande har löpt ut och parlamentet sammanträder inte. I
stället stiftas lagar genom presidentdekret.
Sverige bör vara drivande för att FN ska understödja alla försök till nationella, fria och demokratiska val till parlament såväl som presidentval i Palestina. Detta bör riks
dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I motion Israels ockupation av Palestina (2019/20:135) utvecklas Vänsterpartiets politik för hur Sverige kan agera för ett fritt Palestina.
10.5
Jemen
Jemen är ett av världens fattigaste länder, det fattigaste landet på den arabiska halvön. Under de folkliga resningarna i Nordafrika och Mellanöstern 2011 ledde protesterna mot regimen till att president Ali
Abdullah
Saleh avgick. Sedan dess har landet plågats av instabilitet och lokala revolter. 2014 tog houthirebellerna från norra Jemen kontroll över huvudstaden Sanaa och drev bort president Abd
Rabbu
Mansur
Hadi med hjälp av den avsatte presidenten Saleh. Houthirebellerna anklagar regeringen för att vilja dela landet i rika och fattiga regioner.
Saudiarabien stödjer president Abd
Rabbu
Mansur
Hadi och leder en militärallians som den 26 mars 2015 inledde flyganfall mot rebellerna, vilka i sin tur får stöd från Saudiarabiens ärkefiende Iran. Sedan dess har landet slagits i spillror. FN beskriver Jemen som det farligaste landet i världen för barn att växa upp i. I
dag är 4,5 miljoner människor på flykt och 24 miljoner människor behöver stöd från hjälporganisationer för
att överleva. Den pågående svältkatastrofen är omfattande. Över hälften av befolk
ningen
lider av matbrist och mer än två miljoner barn behöver behandling för akut undernäring. Redan i juli 2017 förklarades Jemen som den största humanitära katastrofen i världen av FN.
Ett ökat stöd till Jemens utsatta befolkning är av stor vikt för att lindra nöden hos det krigsdrabbade landets befolkning. Samtidigt måste orsakerna bakom det pågående kriget och den växande nöden adresseras för att verkligen kunna stoppa lidandet. Det pågående kriget, övergreppen mot civilbefolkningen samt attacker mot och hinder för hjälporganisationernas leveranser utgör de grundläggande orsakerna bakom nöden.
Barnen betalar det högsta priset för kriget i Jemen. Enligt UNICEF är nära fyra av fem barn i behov av humanitärt stöd och skydd. Många har bestående men och växer inte som de ska. Fler än 2
500 skolor är skadade och 2 miljoner barn går inte i skolan. Den akuta situationen tvingar barn att bli familjeförsörjare och arbeta eller tigga och de riskerar att bli bortgifta eller hamna i trafficking. Många har fysiska skador som ett resultat av kriget. Den saudiledda koalitionen är ansvarig för majoriteten av dödsfallen bland barn samt attackerna mot sjukhus och skolor.
I en rapport som Human Rights Watch publicerade våren 2016 klassas 37 av luft
angreppen från den saudiledda alliansen som brott mot internationella konventioner och två av dem som krigsbrott. Därutöver har minst 15 attacker genomförts med kluster
vapen, varav fyra med USA-tillverkade klusterbomber. Enligt rapporter från tidigare konflikter har omkring 98 procent av offren för klusterbomber varit civila.
Sveriges agerande måste vara tydligt. Samtliga parter i kriget ska efterleva sina skyldigheter under internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter samt skydda civila. Straffriheten måste upphöra och alla parter som är skyldiga till brott och
över
grepp måste hållas ansvariga. Påstådda brott bör utredas genom ett oberoende FN
‑
mandat.
Leveranser av bistånd och nödhjälp måste släppas fram. Dessa frågor måste adresseras för att nöden ska kunna lindras.
Sverige ska verka för att FN ska kunna utreda begångna krigsbrott i Jemen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige ska som enskilt land såväl som medlem i EU och FN verka för ett slut på kriget i Jemen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Representationen av kvinnor vid fredssamtalen har varit nästintill obefintliga. Inga kvinnor har suttit med vid de officiella förhandlingsborden. Våldet mot kvinnor och flickor är lika förekommande i
dag som för åtta år sedan, om inte mer. Kvinnors inklu
dering i fredsprocessen är en förutsättning för en hållbar fred och säkerhet. Civil
sam
hället i Jemen har samlat tusentals kvinnor i skapandet av en fredsdeklaration som tydliggör vikten av kvinnors deltagande i en nationell fredsprocess. Det är viktigt att Sverige stödjer detta arbete.
Omvärlden har ett stort ansvar för den akuta situationen i landet. I april 2023 inleddes
internationella försök med fredssamtal och för att förlänga den tidigare vapenvilan. FN:s sändebud i Jemen Hans Grundberg har beskrivit ansträngningarna som det närmaste Jemen varit verkliga framsteg mot en varaktig fred sedan kriget började 2014. Det är angeläget att omvärlden agerar för att få fred. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att normaliserade relationer med Saudiarabien inte betyder att den akuta situationen är över.
Att den svenska regeringen med stöd av Sverigedemokraterna valt att minska den svenska biståndsbudgeten och dessutom koncentrera det till Europa riskerar att slå hårt mot utsatta människor i resten av världen. Det är viktigt att den humanitära katastrofen i Jemen inte blir bortprioriterad. Vänsterpartiet menar att Sverige fortsatt ska vara en humanitär kraft. Läs mer i vår motion En svensk utvecklingspolitik för rättvisa, jämställdhet och hållbar utveckling (2023/24:V330).
I samband med att kriget i Jemen utbröt i mars 2015 övergavs oljetankern FSO Safer i Röda Havet. Tankern har sedan dess blivit allt mer nedgången och risken för en omfattande miljökatastrof blev allt mer överhängande. I juli 2023 inleddes äntligen tömningen av tankern i en räddningsinsats ledd av FN
‑
organet UNDP. Över en miljon fat olja pumpades över till andra fartyg. FN har vädjat efter pengar och Sverige har bidragit med sammanlagt 50 miljoner kronor. Räddningsinsatsen är ett bra exempel på hur internationellt samarbete genom FN kan fungera för att hindra en allvarlig olycka. Oljebolagens ointresse för att engagera sig i frågan, trots att man använt sig av FSO Safer i åratal, är dock påtagligt.
10.6
Kurdistan
Vi vet i
dag att kurder har funnits i Mellanöstern i över 2
000 år. Det kurdiska folkets historia är på många sätt en historia av förtryck, under Ottomanska riket, under euro
peisk kolonisation och under de nuvarande staterna efter deras tillblivelse i området. Men det kurdiska folkets historia är också en historia om kamp för rättigheter och identitet.
Efter det första världskriget blev kurderna först lovade ett eget land men sveks av stormakterna i och med freden i Sèvres 1923, vilken fördelade de kurdiska områdena mellan Irak, Turkiet, Iran och Syrien. Det fanns även en mindre kurdisk folkgrupp i dåvarande Sovjetunionen, nuvarande Armenien.
Förtrycket har tagit sig olika former och omfattning under olika tider och i olika stater: förbud att tala och skriva det egna språket, vägran att erkänna de kurdiska folkens nationella och mänskliga rättigheter, våld, folkfördrivningar och folkmord.
I
dag lever 25 till 30 miljoner kurder i Kurdistan, som är delat mellan Irak, Turkiet, Iran och Syrien. En mindre grupp kurder finns i Armenien. Stora grupper kurder lever
också i andra delar av världen, bl.a. i Sverige, drivna på flykt undan övergrepp, förföljelse
och i vissa fall rena utrotningskampanjer.
Även om utvecklingen tydligt skiljer sig åt mellan de olika länderna i Mellanöstern
finns det likheter i det förtryck som drabbar kurder i hela regionen. Fortfarande inskränks
och kränks kurders rätt att tala sig eget språk, uttrycka sin kultur och ta del av andra grundläggande mänskliga rättigheter i regionen.
Dagens gränser har delat upp kurderna i fyra olika länder och inneburit att gamla kontaktvägar brutits och kurderna skiljts från varandra. En del i arbetet med att stärka respekten för kurdernas mänskliga rättigheter behöver därför vara att möjliggöra för ökad kontakt och utbyte mellan kurder inom hela Kurdistan.
Sverige har på många olika sätt nära kontakter med Syrien, Turkiet, Iran och Irak. Vi har i
dag ambassader i samtliga fyra länder och bedriver utvecklingssamarbete med både Turkiet och Irak. Vänsterpartiet ser att Sverige kan spela en viktig roll i arbetet med att stärka kurdernas rättigheter. Banden är starka mellan Sverige och Kurdistan, inte minst genom alla kurder som i
dag är en del av vårt svenska samhälle.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med en samlad strategi för stärkande av kurdernas rättigheter i samarbete med kurdiska organisationer i Sverige. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vänsterpartiets syn på Sveriges politik för Kurdistan utvecklas i motion Kurdistan (2016/17:1738).
10.7
Libanon
Libanon är ett land som står mitt i flera pågående kriser. Den moderna historien präglas av ett 15 år långt inbördeskrig mellan 1975 och 1990. De senaste åren har präglats av
politisk instabilitet och en djup ekonomisk kris. Världsbanken har klassat den ekonomiska
krisen som en av världens största ekonomiska kollapser sedan mitten av 1800-talet. 2020 uppskattades att 41 procent av befolkningen levde under fattigdomsgränsen. Det i ett land som länge haft en utbredd medelklass.
Motsättningar mellan olika befolkningsgrupper har gjort det svårt att ena en nationell
proteströrelse. Landets författning bygger t.ex. på en intrikat maktdelning där olika
grupper är representerade. Trots det samlades i slutet av 2019 människor i stora demonstra
tioner och massmöten för att protestera mot korruption och ojämlikhet. Människor från olika religiösa och politiska grupper gick samman för att visa sitt missnöje med den styrande eliten, och demonstrationerna uppges vara de största på nästan 15 år. Bland annat bildades den 27 oktober en 17 mil lång mänsklig kedja mellan Tripoli i norr och Tyr i söder för att visa på enighet i hela landet.
Libanon har en arbetslöshet på omkring 40 procent, särskilt hög är den för ungdomar.
Det råder allvarliga brister i grundläggande samhällsservice som el, vatten och vård trots
höga kostnader. Matpriserna har ökat med mer än 1
000 procent sedan den ekono
miska
kollapsen. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har bidragit till de ökande priserna. Grund
läggande
samhällstjänster är nära att gå under. Tillgången till rent vatten, sanitet och sjuk- och hälsovård är instabil. Det rapporteras bl.a. om sjukhus som saknar basala förnödenheter. Sedan oktober 2022 pågår ett utbrott av kolera.
Libanon är ett land präglat av ekonomisk ojämlikhet där den rikaste 0,1 procenten äger lika mycket som den fattigaste halvan av befolkningen. Samtidigt befinner sig landet just nu i en allvarlig ekonomisk kris. Valutan har förlorat upp mot 90 procent av sitt värde på några år. Den pågående bankkrisen har gett upphov till s.k. bankraider där människor rånar banker för att få tillbaka sina besparingar. Ofta filmas räderna och sprids i sociala medier.
Omkring en tredjedel av Libanons befolkning är flyktingar, från i huvudsak Syrien. Det gör landet till det med högst andel flyktingar per capita i världen. En stor del av flyktingarna är också oregistrerade, vilket gör det svårt att veta hur den faktiska situa
tionen ser ut. Den ekonomiska krisen slår särskilt hårt mot dem och bland flyktingar i Libanon var arbetslösheten 2020 uppe på 90 procent.
Den enorma explosionen i Beiruts hamn i augusti 2020 påverkade livet för hundra
tusentals människor. Över 300
000 människor fick sina hem skadade eller förstörda. Därtill förstördes infrastruktur och företag vilket har gjort att många förfarande är beroende av ekonomiskt stöd från hjälporganisationer.
10.8
Saudiarabien
Saudiarabien är tveklöst en av vår tids värsta diktaturer. Varje försök att kräva reformer och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna har skoningslöst slagits ner. Landets styrande kungafamilj är en av de starkaste krafterna mot demokratisering.
2011 genomförde Saudiarabien en militär intervention i Bahrain för att slå ned det folkliga upproret där. Regimen i Saudiarabien gav sitt aktiva stöd till militärkuppen i Egypten och man har gett Tunisiens förre diktator Ben Ali en fristad.
Den saudiska regimen har underblåst inbördeskriget i Syrien genom militärt stöd till
vissa rebellgrupper. Den 26 mars 2015 inledde en koalition under ledning av Saudi
arabien
flyganfall mot Jemen till stöd för president Abd Rabbu Mansur Hadi. Kriget i Jemen gör enligt FN landet till världens största humanitära katastrof. Den saudiledda koalitionen har anklagats för omfattande brott mot folkrätten, och även houthirebellerna, som de strider mot, har begått övergrepp. Utöver bombningarna höll den saudiledda koalitionen under lång tid flygplatsen i Sanaa stängd och upprätthåller en sjöblockad mot Jemen. Detta betyder att den befolkning som levt av fiske och sjöfart nu är förhindrad att utföra sitt arbete.
Saudiarabien deltar i fredssamtal och har öppnat upp för ytterligare kontakt. Det innebär inte att den akuta situationen är över. För en hållbar fred är det avgörande att alla inblandade utkrävs ansvar för sin inblandning i konflikten.
Majoriteten av Saudiarabiens vapen kommer från EU:s medlemsländer. Mellan 2009 och 2014 kom 59 procent av de vapen Saudiarabien importerade från just EU, enligt fredsforskningsinstitutet Sipri. Den saudiledda koalitionen består förutom av Saudiarabien även av Bahrain, Kuwait, Förenade Arabemiraten, Egypten, Jordanien, Marocko och Sudan. Koalitionen får också stöd av bl.a. USA, Storbritannien, Frankrike, Kanada och Turkiet. Även houthirebellerna anklagas för attacker som har resulterat i civila dödsoffer. Sverige har under bombningarna av Jemen exporterat vapen till sex av staterna som deltar i koalitionen. Mellan 2015 och 2022 har länder som deltagit i den saudiledda koalitionen köpt svensk krigsmateriel till ett värde av nästan 14 miljarder kronor. Samtliga är att betrakta som auktoritära stater som bryter mot de mänskliga rättigheterna, och de deltar uppenbarligen i en väpnad konflikt. De uppfyller alltså samtliga kriterier för att inte beviljas export av svenska vapen. Trots de nya demokrati
kriterierna när det gäller svensk vapenexport har helt nya affärer med Saudiarabien beviljats.
Den 25 februari 2016 antog EU
‑
parlamentet en resolution med krav på ett vapen
embargo mot Saudiarabien, med explicit hänvisning till landets krigföring i Jemen. Trots detta finns fortfarande inget embargo på plats från EU. Vänsterpartiet delar kravet i resolutionen och menar att regeringen bör agera i enlighet med EU
‑
parlamentets rekommendation.
Sverige ska verka för att EU ska införa ett vapenembargo mot Saudiarabien. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Som en konsekvens av beslutet i EU
‑
parlamentet införde Nederländerna i mars ett nationellt vapenembargo mot Saudiarabien med hänvisning till både Saudiarabiens massiva bombningar av Jemen och massavrättningar. Vänsterpartiet anser att Sverige bör följa Nederländernas exempel.
Sverige ska införa ett nationellt vapenembargo mot Saudiarabien. Detta bör riks
dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
10.9
Syrien
Kriget i Syrien har pågått sedan 2011 och har lett till världens största flyktingkris. Efter över ett decennium av krig är läget fortsatt akut. Så många som 12 miljoner, fler än hälften av landets invånare, befinner sig på flykt antingen inom Syrien eller utanför. De flesta som har flytt landet lever i grannländerna, många gånger under mycket svåra för
hållanden. Den humanitära situationen är allvarlig. Kriget har raserat stora delar av samhället. Viktig infrastruktur som vattenförsörjningen är skadad och sjukhus är för
störda. Kriget i Syrien tros ha kostat omkring 500
000 mänskoliv och 90 procent av befolkningen lever i fattigdom.
Protesterna mot regimen i landet inleddes i januari 2011. I mitten av mars hade protesterna spridit sig över stora delar av landet, och i landets större städer samlades hundratusentals människor med krav på president Bashar
al
‑
Assads avgång, demokra
tiska reformer och social rättvisa. Protesterna var breda, folkliga och fredliga men bemöttes med våld och grova övergrepp från regimens sida.
I slutet av 2011 utbröt väpnade strider mellan regimen och beväpnade grupper inom oppositionen. Striderna har därefter eskalerat och spridit sig till stora delar av landet. Motståndet mot regimen i Damaskus är brett och brokigt. Övergrepp har begåtts av flera
av de stridande parterna. Men huvudansvaret för det upptrappade våldet vilar på regimen
genom dess förtryck och brutala svar på oppositionens inledande demonstrationer. De krigsförbrytelser som har begåtts bör utredas av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) oavsett vilken gruppering som misstänks ha begått övergreppen.
Vänsterpartiet har varit tydliga med att vi inte ser någon militär lösning på krisen i Syrien. Det är bara genom en politisk process som kriget och våldet långsiktigt kan upphöra. FN:s medlemsstater behöver enas om ett gemensamt svar med krav på att de ansvariga för krigsförbrytelser ställs inför rätta och att parterna tvingas till
förhandlings
bordet. En politisk lösning behöver inkludera en demokratisk övergång, att Assad lämnar
över makten och att Syriens olika etniska och religiösa grupper får sina rättigheter garanterade. Men en förutsättning för fred är också att länder som USA, Ryssland, Iran, Saudiarabien och Turkiet slutar underblåsa konflikten genom att pumpa in stöd till sina respektive allierade i Syrien. Deras agerande i Syrien gör att kriget inte är en syrisk fråga, utan en global fråga för att nå fred.
FN:s strävan mot en fredlig lösning på konflikten har haft få och små framgångar men är alltjämt den enda trovärdiga vägen mot fred i Syrien. Det är därför viktigt att Sverige fortsatt står bakom FN
‑
processen. I sammanhanget är det viktigt att slå fast att FN
‑
resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och resolution 2254 om Syrien, måste ligga till grund för arbetet.
Sverige ska som enskilt land såväl som medlem i EU och FN verka för att få till stånd en vapenvila i Syrien och understödja FN:s arbete för att få till stånd en freds
process. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Trots att krigets lagar förbjuder de stridande att attackera sjukhus, vårdpersonal och hjälparbetare har det skett gång på gång i Syrien. Den 3 maj 2016 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2286 om vikten av att skydda hälso- och sjukvård i konflikter, som även explicit nämner vikten av oberoende och opartiska utredningar av eventuella attacker.
Sverige bör som enskilt land såväl som medlem i EU och FN verka för att de stridande parterna ska respektera folkrätten, upphöra med attacker på civila aktörer och tillåta införsel av humanitär hjälp till civilbefolkningen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Samtidigt som kriget i Syrien fortsätter med oförminskad kraft och grymhet har grannländerna stängt eller begränsat möjligheten för syriska flyktingar att ta sig in. UNHCR varnar för att många flyktingar fastnar i en mycket farlig situation när de ansträngda grannländerna inte längre är lika öppna som tidigare. Libanon, med en befolkning på omkring 4,5 miljoner invånare, har tagit emot minst en miljon flyktingar, men det verkliga antalet kan vara ännu högre. 2015 införde landet visumkrav för syrier och man slutade även registrera syriska flyktingar. Det har lett till att runt 70 procent av de syriska flyktingarna i Libanon är oregistrerade, enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch. I januari 2023 räddade Libanon över 200 syriska flyktingar från en sjunkande båt, men förde dem sedan till Syrien och dumpade dem bakom gränsen. Någonting som kritiserats hårt av människorättsorganisationer. Även Jordanien har infört visumkrav, och i juni 2016 förklarade den jordanske arméchefen i ett uttalande att landets norra och nordöstra gräns mot Syrien är stängda militärzoner. Den turkiska regeringen fortsätter att bygga muren längs den 900 kilometer långa gränsen mot Syrien och planerar även en mur längs gränsen mot Irak.
Vänsterpartiet har välkomnat och berömt den svenska Syrienstrategin. Den inne
håller flera komponenter som vi ställer oss bakom, t.ex. satsningar på humanitärt stöd, mänskliga rättigheter och jämställdhet samt insatser mot könsbaserat våld. Strategin sträcker sig dock bara till 2023. Med den nya regeringens sänkning av biståndet och helomläggning av biståndspolitiken riskerar Sveriges politik för Syrienkrisen att drabbas allvarligt.
Sverige tog emot ett stort antal människor på flykt under hösten 2015. Vi tog vårt ansvar då. Det kan aldrig vara en ursäkt för att inte ta det i
dag. När regeringen införde gräns- och id
‑
kontroller, samt försämrade möjligheterna att söka skydd i Sverige, var ett av de framträdande argumenten att det skulle få andra stater inom EU att ta ett större ansvar. Det är alldeles uppenbart att den strategin inte fungerat. I
stället har stat efter stat i Europa stängt sina gränser. EU har stängt gränsen mot Turkiet, och nu har även Turkiet, Libanon och Jordanien stängt sina gränser mot Syrien. Det enda sättet att få omvärlden att ta ett större ansvar är genom att själva visa vägen. Sverige och Europa ska ha en mänsklig, värdig och välkomnande flyktingpolitik. Läs mer i vår motion Svensk flyktingpolitik (2022/23:1230).
Sverige ska som enskilt land såväl som medlem i EU och FN agera för att länder öppnar sina gränser för människor på flykt undan kriget i Syrien. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
10.10
Turkiet
Utvecklingen i Turkiet färgas fortfarande i hög utsträckning av landets turbulenta och blodiga moderna historia. Det omfattande förtrycket av kurderna, militärens kupper 1960, 1971, 1980 och 1997 samt folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontier kastar fortfarande sina långa skuggor över dagens Turkiet.
Under Erdoğans styre har utvecklingen i Turkiet tagit tydliga steg i helt fel riktning. Sedan det misslyckade kuppförsöket sommaren 2016 har inskränkningarna av demokra
tiska fri- och rättigheter ökat ytterligare. Massarresteringar och begränsningar av yttrandefriheten har varit återkommande. Genom en konstitutionsändring våren 2017 har ännu mer makt samlats hos Erdoğan. Tusentals människor riskerar att bli arresterade och åtalade för vad de publicerar i sociala medier och det är inte ovanligt att journalister blir frihetsberövade eller fängslade för terroristbrott p.g.a. sitt journalistiska arbete.
Nästan alla medier ägs av företag nära Erdoğan som undviker att kritiskt granska regimen.
Aktivister som kämpar för mänskliga rättigheter slås ned. Inte minst drabbas organisa
tioner som kämpar för kvinnors rättigheter. Våld mot kvinnor legitimeras i statliga medier, kvinnor som demonstrerar för sina rättigheter fängslas och företrädare för regeringspartiet AKP hävdar att kvinnor och män inte är jämställda enligt naturlag.
Utöver regimens repressiva agerande mot det turkiska civilsamhället har även militära attacker utförts, särskilt mot kurdiska befolkningar och områden. Turkiet har upprepade gånger genomfört territoriella kränkningar av sina grannländer. Så sent som i november 2022 genomförde Turkiet en militäroffensiv mot kurdiska mål inne i både Syrien och Irak där 89 mål flygbombades under ett dygn. Attacken krävde mellan 30 och 90 döds
offer. Enligt Turkiets försvarsminister Hulusi Akar var det ett av den moderna historiens mest omfattande bombangrepp.
Erdoğan vann presidentvalet 2023 efter en valrörelse där oppositionens möjligheter till en rättvis valrörelse var kraftigt begränsade. Tillgången till medier var ytterst begränsad, och oppositionen hindrades bl.a. genom gripanden av ledande företrädare
och organisatörer. Även advokater, journalister och kulturutövare greps före valet, vilket enligt valobservatörer från OSSE ledde till ett ojämnt spelfält i valrörelsen. Nästan
alla medier ägs av företag nära Erdoğan som undviker att kritiskt granska regimen och som kunnat ge den sittande presidenten fördelar inför valet. När Erdoğan bevakades i timtals av medier fick t.ex. utmanaren Kemal Kılıçdaroğlu bara några få minuter.
Det tredje största partiet i landet, det prokurdiska oppositionspartiet HDP, riskerar att upplösas av Erdoğans regim och ledande politiker kan dömas i massrättegångar – helt i strid med demokratiska principer. För att alls ha en möjlighet att delta i det senaste valet tvingades politiker i stället att kandidera för ett betydligt mindre parti: Rödgröna vänstern (YSP).
Turkiet har tydligt visat att man inte respekterar andra länders demokratiska ordning. Turkiets president Erdoğans försök att utpressa Sverige till regelvidriga utlämningar och ny lagstiftning i samband med Natoansökan är bara ett exempel. Vänsterpartiet har starkt kritiserat att den dåvarande svenska regeringen skrev ett s.k. memorandum med Turkiet i samband med Sveriges Natoansökan.
Till detta Turkiet skickar Sverige och EU betydande ekonomiskt stöd. En del av det
består av ett förmedlemskapsstöd, som Turkiet tar emot för att förhandla om EU
‑
medlemskap. Mellan 2014 och 2020 uppgick det till omkring 50 miljarder kronor. Samtidigt var det många år sedan som några faktiska förhandlingar om medlemskap ägde rum. I samband med Nato-toppmötet i Vilnius juni 2023 deklarerade den svenska regeringen att de stödjer ett turkiskt EU-medlemskap.
I dagsläget är det uppenbart att Turkiet inte uppfyller de krav på demokratiska och mänskliga rättigheter som ställs på de länder som vill bli medlemmar i EU. Sverige måste kräva att förhandlingarna om EU-medlemskap ska avbrytas om Turkiet antingen upplöser HDP eller dömer ledande företrädare i massrättegångar. Upplösandet av ett demokratiskt parti och dömandet av ledande politiker i utomrättsliga massrättegångar skulle innebära en allvarligare inskränkning av Turkiets demokrati. Samtidigt är läget redan nu så pass svårt att förhandlingar om medlemskap måste frysas tills vidare. Det innebär att alla de förmåner som förmedlemskapsprogrammet ger såväl politiskt som ekonomiskt omedelbart dras in.
Regeringen bör verka för att EU avbryter förhandlingarna med Turkiet om EU
‑
medlemskap om landet antingen upplöser HDP eller dömer ledande företrädare i massrättegångar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör verka för att EU fryser förhandlingarna med Turkiet om EU
‑
medlemskap tills vidare och att alla de förmåner som förmedlemskapsprogrammet ger, såväl politiskt som ekonomiskt, omedelbart dras in. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Dessutom har Turkiet hittills tagit emot över 60 miljarder kronor från EU för att upprätthålla flyktingläger. EU har inte vågat agera mot Turkiet av rädsla för att Erdoğan skulle säga upp det skamliga avtal som hindrar flyktingar från att ta sig från Turkiet till Europa. Under början av 2020 blev problemen med avtalet allt mer uppenbara. När den turkiska regimen hotade att skicka samtliga landets flyktingar till gränsen mot Grekland reagerade EU genom att till varje pris försöka hålla människor på flykt borta från Europa. EU:s kritik mot Turkiet är fortfarande försiktig och flyktingarna hamnar i kläm i stormaktsspelet mellan EU och Turkiet. Det är hög tid för EU att säga upp avtalet och tydligt agera mot förtrycket av oppositionella och inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter i Turkiet.
Regeringen bör verka för att EU avbryter flyktingavtalet med Turkiet och agerar för
att våldet och repressionen mot oppositionella i Turkiet upphör och att alla som fängslats
på politisk grund friges. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Den 4 november 2016 fängslades Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdag, parti
ledare för HDP, tillsammans med nio andra parlamentsledamöter, på politiska grunder. Demirtaş sitter fortfarande frihetsberövad. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har upprepade gånger konstaterat att syftet med fängslandet varit att kväsa politisk opposition och debatt i Turkiet. Domstolen har vidare uppmanat Turkiet att omgående frige Demirtaş.
Sverige bör verka för en frigivning av Selahattin Demirtaş. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I oktober 2019 angrep Turkiet det kurdiskdominerade området Rojava i nordöstra Syrien. EU fördömde då, på svenskt initiativ, Turkiets angrepp. Samtidigt var inte EU-länderna beredda att gå så långt i åtgärderna mot Turkiet som den svenska riksdagen och regeringen ville. I
stället för ett vapenembargo mot Turkiet enades EU-länderna om att rekommendera länderna att se över sin militära export. Ett par EU-länder, däribland Sverige, stoppade därför vapenexporten till Turkiet medan andra länder fortsatte med sin export.
Ett av de krav Turkiet ställt på Sverige för att godkänna ett svenskt medlemskap i Nato är just att vapenexporten ska återupptas, vilket också har skett genom nya beslut från Inspektionen för strategiska produkter (ISP) i september 2022 med en direkt hänvisning till den utrikespolitiska deklarationen från den 10 juni 2022. Vänsterpartiet anser inte att situationen i Turkiet har förbättrats på ett sådant sätt att vapenexport kan återupptas. Det finns tvärtom en överhängande risk att konflikten mellan Turkiet och kurder eskalerar. Turkiet har hittills inte dragit sig för att trotsa det internationella regelverket och attackera civila.
Sverige bör därför verka för ett EU-gemensamt vapenembargo mot Turkiet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Håkan Svenneling (V)
Andrea Andersson Tay (V)
Kajsa Fredholm (V)
Hanna Gunnarsson (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Linda W Snecker (V)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:3440
av Håkan Svenneling m.fl. (V)
Israels ockupation av Palestina
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1 Inledning
2 Gaza
3 Västbanken
4 Folkmord och krigsbrott
5 Tortyr och övergrepp
6 Fred kräver ett fritt Palestina
7 Risken för eskalering
8 Sveriges roll
9 Svenskt bistånd
10 Sanktioner och bojkott
10.1 Handel och EU:s associationsavtal med Israel
11 Bryt alla militära kontakter med Israel
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för ett omedelbart och permanent eldupphör i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för en internationell kraftsamling mot Israels ockupation av Palestina och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, som enskild stat liksom inom ramen för FN och EU, ska kräva att Gazaremsans luft
‑
, sjö- och landvägar öppnas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för etablerandet av en internationell fredsbevarande och/eller fredsframtvingande styrka under FN-mandat i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en ökad internationell civil närvaro i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en obehindrad humanitär tillgång till och i Gaza, vilket inkluderar import av all nödvändig humanitär hjälp genom alla landpassager, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige kraftfullt bör agera för att förhindra att nya israeliska bosättningar tillkommer på palestinsk mark och för att befintliga bosättningar avvecklas omgående och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ställa krav på att Israel följer sina åtaganden och betalar ut palestinska tullavgifter och skatter till den palestinska myndigheten (PA) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör agera för att förhindra att bygget av muren fortgår samt att den mur som redan har byggts på ockuperad mark rivs och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ta initiativ inom FN och EU för att stoppa rivningarna av palestinska byggnader, infrastruktur och försörjningsmöjligheter och att de familjer och samhällen som drabbats kompenseras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den svenska regeringen likt den norska regeringen borde ta fram rekommendationer till svenska företag om hur de bör förhålla sig till handel och försäljningar till Israel som kan bidra till att ockupationen av Palestina fortgår och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i fortsatta förhandlingar bör driva att frågan om flyktingarnas rätt att återvända ska föras upp på dagordningen och att resolution 194 ska respekteras och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att Israel ska ansluta sig till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör vidta åtgärder för att individer som kan misstänkas för att ha bidragit till folkmord utreds för sin medverkan på erforderligt sätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige måste fördöma USA:s sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen i Haag (ICJ) och undergrävande av internationell rätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att EU aktiverar blockeringsstadgan mot USA:s sanktioner för att skydda domstolarna Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen i Haag (ICJ) och dess domare så att de kan fortsätta att utreda Israel, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör stödja Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen i Haag (ICJ) så att erforderliga resurser finns för att utreda brott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ställa sig bakom Sydafrikas anmälan mot Israel till den internationella domstolen i Haag för brott mot folkmordskonventionen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning av de ytterligare steg som Sverige behöver ta för att leva upp till de skyldigheter som lagts fram enligt Internationella domstolens rådgivande yttrande 2024 (ICJ AO 2024) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom ramen för EU och FN bör verka för att Israel ska hållas ekonomiskt ansvarigt för den omfattande förstörelsen under kriget mot Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som medlem i FN bör driva på för att Hamas och Israel särskilt ska utredas av tortyrkommittén för brott mot tortyrkonventionen genom de övergrepp som de gjort sig skyldiga till och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att Palestina erkänns som stat av alla världens stater och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör stödja Palestina i det fortsatta arbetet mot att erkännas som fullvärdig medlem av FN och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt bör verka för en deskalering i Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ta emot patienter från Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i nästkommande regleringsbrev för Vinnova bör uppdra åt myndigheten att avbryta det pågående innovationssamarbetet med Israel och stänga kontoret i Tel Aviv och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inte ska ingå några samarbeten kring forskning, innovation och handel med Israel så länge ockupationen av Palestina pågår och att ingångna avtal och projekt bör avbrytas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige omgående bör återupprätta och öka stödet till UNRWA och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör arbeta i EU, FN och sina bilaterala kontakter med andra länder för att det långsiktiga finansiella stödet till UNRWA ska säkras och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Palestina bör prioriteras i biståndspolitiken under kommande år genom en särskild Palestinastrategi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ha ett fortsatt starkt bistånd till Palestina och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör återupprätta biståndet till organisationer som arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter i Palestina och i Israel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för kraftigt utökade sanktioner mot den militanta bosättarrörelsen på Västbanken och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa varor från Israels illegala bosättningar på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, samt Golanhöjderna från att komma in på EU:s inre marknad och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en nationell lagstiftning mot handel med varor och tjänster från bosättare på ockuperad mark och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att visumfriheten till EU för israeler bör slopas och israeliska bosättare helt bör nekas inresa, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med lagstiftning som förbjuder svenska företag och investerare att bedriva ekonomiskt samarbete i form av investeringar i illegala bosättningar och deras verksamheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en omfattande bojkott av israeliska varor och tjänster med sanktioner på kommunal, regional, nationell och europeisk nivå i likhet med de sanktioner som Sverige och EU infört mot Ryssland sedan starten av kriget mot Ukraina och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag om lagstiftning som ger kommuner och regioner möjlighet att vidta bojkottåtgärder mot länder som bryter mot mänskliga rättigheter och internationell rätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt bör driva i EU att unionen omedelbart suspenderar det nuvarande associeringsavtalet med Israel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att interimsavtalet om associering mellan EU och Palestina (EU-Palestine Interim Association Agreement) görs om till ett permanent associeringsavtal och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en plan för att underlätta handeln mellan Sverige och Palestina och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör stoppa all vapenhandel, kalla hem försvarsattachén från Tel Aviv och avbryta allt militärt samarbete med Israel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag om lagstiftning som förbjuder landning på svenska flygplatser och dockning i svenska hamnar för transporter av krigsmateriel till Israel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ta initiativ till ett vapenembargo inom EU och FN och tillkännager detta för regeringen.
1
Inledning
I den här motionen beskriver vi situationen i Palestina i slutet av september 2025 med fokus på Israels folkmord i Gaza. Israels ockupation av Palestina har skapat en av världens mest långdragna konflikter vars konsekvenser lett till död och stort mänskligt lidande. Grogrunden för dagens konflikt härrör från fördrivningen av hundratusentals palestinier som skedde 1948. Sedan sexdagarskriget 1967 har Israel ockuperat Gaza
remsan, Västbanken och östra Jerusalem i strid med folkrätten. Förtrycket av palestinier har pågått under decennier och förvärrats av den nuvarande högerextrema israeliska regeringens styre.
Vänsterpartiet står för en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser, där både Palestina och Israel existerar som fria och självständiga stater, med full demokrati och frihet för alla deras invånare. Det innebär att vi kräver ett omedelbart slut på Israels ockupation av Palestina inklusive de palestinska flyktingarnas rätt att återvända och ett bortdragande av de olagliga bosättningarna. Israels folkmord i Gaza måste omedelbart upphöra. Fredsprocessen måste återstartas med målet en rättvis fred.
Sedan Hamas brutala attack den 7 oktober 2023 har Israel bedrivit ett intensivt och hänsynslöst krig mot Gaza och dess befolkning. Tiotusentals människor har dödats, skadats eller försvunnit i rasmassorna efter Israels bombningar. Svälten är utbredd, bristen på medicin och sjukvård akut och de humanitära villkoren fruktansvärda. De handlingar som Israel begår är ett folkmord. Såväl Hamas attack som Israels folkmord måste fördömas, liksom alla brott mot civila och internationell rätt.
Omvärlden har reagerat splittrat. Även om både länder och andra internationella aktörer har tagit ställning för ett eldupphör har Israel hittills i praktiken tillåtits fortsätta med sin krigföring utan tillräcklig press från omvärlden. Särskilt USA, med Donald Trump som president, har gång på gång blockerat resolutioner i FN:s säkerhetsråd och andra kraftfulla åtgärder mot Israel. Den svenska regeringen har gång på gång misslyckats att med kraft fördöma Israels folkmord i Gaza.
Vänsterpartiet vill se ett omedelbart och permanent eldupphör i Gaza. Omvärlden måste agera med kraftiga sanktioner som tvingar Israel att avsluta sitt krig. Samtliga av Hamas gisslan måste omedelbart släppas, liksom de palestinier som godtyckligt hålls fångna av Israel utan vare sig åtal eller rättegång. All form av tortyr måste upphöra genast. De ansvariga för våldet, på båda sidor, måste ställas inför rätta. Straffrihet får inte råda.
Sverige ska verka för ett omedelbart och permanent eldupphör i Gaza. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige har erkänt Palestina som stat. Med erkännandet kommer förpliktelser att stödja en palestinsk statsbildning, särskilt när fler stater nu erkänt Palestina. För att det ska vara möjligt måste Israels ockupation upphöra.
Sverige bör verka för en internationell kraftsamling mot Israels ockupation av Palestina. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
2
Gaza
Gazaremsan motsvarar i storlek den svenska ön Orust men har omkring 2,1 miljoner invånare och räknas till ett av de folktätaste områdena i världen. Den 19 september 2007 definierade den israeliska regeringen Gazaremsan som ”fientligt territorium” och beslutade att Israel har rätt att stänga av el- och bränsletillförseln till Gaza som ett svar på palestinska väpnade gruppers raketattacker mot israeliska städer. Sjö
‑
, luft- och landvägar till området stängdes helt – en kollektiv bestraffning i strid med folkrätten. Blockaden av Gaza har fått förödande konsekvenser. Isoleringen har i grunden slagit sönder ekonomin i Gaza och skapat en djup humanitär kris, redan innan Israels nuvarande attacker påbörjades 2023. Skyhög arbetslöshet, akut brist på rent vatten och ett omfattande behov av humanitärt bistånd har varit ett faktum under lång tid. Rörelsefriheten har kraftigt begränsats av ockupationsmakten och det har länge varit nästintill omöjligt att resa mellan Västbanken och Gaza – två delar av samma land.
Israels blockad av Gaza har inte bara varit en oacceptabel kollektiv bestraffning, den har också varit kontraproduktiv. Ingenting tyder på att den skulle ha försvagat terrororganisationen Hamas. Tvärtom har människors desperation och hopplöshet lett dem rakt i händerna på Hamas.
Konvojen Freedom Flotilla och dess svenska bidrag Ship to Gaza har vid flera tillfällen under flera år försökt nå Gazas kust med humanitär hjälp. Syftet är förutom att bistå Gazaborna med mat och mediciner, att synliggöra Israels blockad, den framkallade svälten och folkmordet. Israel har hittills alltid stoppat båtarna. Med hjälp av strids
fartyg, drönare och helikoptrar har man upprepade gånger bordat skeppen på interna
tionellt vatten. I maj 2010 dödades nio av passagerarna vid stormningen av ett av konvojens fartyg. Israels agerande mot samtliga av Ship to Gazas försök att nå Gaza
remsan med förnödenheter är oförsvarbart. Genom bordningen av fartygen i Ship to Gazas konvojer har Israel brutit mot flera av folkrättens bestämmelser.
Sverige ska, som enskild stat liksom inom ramen för FN och EU, kräva att Gaza
remsans luft
‑
, sjö- och landvägar öppnas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Hamas attack den 7 oktober var brutal. Tidigt på morgonen avfyrades tusentals raketer samtidigt som Hamasmedlemmar tog sig över gränsen till Israel. Civila mördades kallblodigt och hundratals människor kidnappades. Två år efter attacken är fortfarande ett stort antal gisslan tillfångatagna, även om uppgifterna om hur många som fortfarande lever är osäkra.
Hamas våld måste fördömas. Det finns inga ursäkter för det våld och den dödande tortyr som skedde i kibbutzer som Nir Oz, Be’eri och Kfar Aza nära gränsen till Gaza, på musikfestivalen i Re’im och på andra platser i Israel. De ansvariga för dödandet måste ställas inför rätta.
Vänsterpartiet står stadigt bakom folkrätten. Krigets lagar gäller alla – ett krigsbrott rättfärdigar inte ett annat krigsbrott. Israels svar på attackerna är utan tvekan opropor
tionerligt och en kollektiv bestraffning som drabbar civila, i strid med den humanitära rätten.
I juli 2025 hade över 60
000 palestinier dödats i Gaza sedan Israel inledde sina attacker. Det omfattar bara identifierade personer och det riktiga antalet är sannolikt betydligt mycket högre. Omkring 90 procent av befolkningen befinner sig på flykt. Israel har attackerat flyktingläger och områden man tidigare har sagt är ”säkra”. Många familjer har tvingats fly mer än 10–12 gånger. Det finns inte någonstans att ta vägen. Den 6 september 2025 omfattade den s.k. humanitära zonen i Gaza ett område på knappt 43 kvadratkilometer. Det motsvarar storleken på Helsingborgs tätort.
Krigets narrativ lockar fram brutala övergrepp, tortyr och förnedring. Filmer och bilder visar hur israeliska soldater begår krigsbrott och gör sig lustiga över de palestinier de nyligen har fördrivit eller dödat.
Tiotusentals barn beräknas vara försvunna, tusentals begravda under rasmassorna, andra begravda i massgravar. Som ett fruktansvärt kvitto på förödelsen har hjälp
organisationer tvingats hitta en ny akronym i sitt arbete – WCNSF, wounded child no surviving family.
Ett stort antal skolor och sjukhus har angripits och förstörts i attackerna. Många av dem har varit direkta måltavlor. Bristen på mat och vatten är nu fullständigt förödande. I augusti 2025 konstaterade FN-organet Integrated Food Security Phase Classification (IPC) den högsta nivån av svält i Gaza. Röda Korset uppskattar att 96 procent av invånarna saknar tillräckligt med mat. Det är en svält som helt och hållet är framkallad av Israel. Nödhjälp tillåts inte komma in i Gaza, mer än i mycket knapp omfattning.
Den medicinska situationen är oerhört allvarlig. Med kraftigt begränsade resurser tvingas läkare välja vilka barn som ska överleva och vilka som inte ska det. Barn amputeras och kvinnor blir förlösta med kejsarsnitt utan bedövning. Allvarliga sjukdomar sprids i undermåliga flyktingläger. Unicef bedömde i augusti 2025 att samtliga av Gazas en miljon barn lider av omfattande trauma.
Ingen annan konflikt har dödat så många FN-medarbetare. Journalister som har försökt rapportera från Gaza dödas, och Reportrar utan gränser har konstaterat att enskilda journalister har utgjort måltavlor för vissa av Israels attacker. Trots det har omvärlden kunnat ta del av krigets fasor direkt via sociala medier. Det saknas knappast kunskap om de brutala övergrepp som pågår, ändå tillåts krigföringen fortsätta.
Natten till den 16 september 2025 inledde Israel sin markoffensiv för att ta fullständig kontroll över Gaza stad. Enligt den israeliska militärens beräkningar hade 350
000 människor flytt söderut, bara några veckor efter att Israel gick ut med att offensiven skulle sättas i verket. I samband med att operationen inleddes meddelade Hamas att inga fler ur gisslan kommer att friges. Parternas bristande intresse för att komma överens i förhandlingar, särskilt Israels regerings, har varit förödande både för det palestinska folket och för den israeliska gisslan. Om Qatars flertal försök att få till medling om en vapenvila och andra överenskommelser hade lyckats hade det mänskliga lidandet varit mycket mindre. Tyvärr tjänar både Hamas och Israels högerextrema regering, under premiärminister Benjamin Netanyahu, på att dödandet fortsätter, för då behålls status quo och deras maktinnehav. När Israel genomförde en attack mot Qatar och Hamas delegation som befann sig i landet för fredsförhandlingar passerades ännu en gräns av brott mot den internationella rätten.
Läget i Gaza kan ändras fort och situationen kan te sig annorlunda om bara ett par veckor eller månader. Oavsett eventuella framtida avtal om vapenvila är läget mycket skört och det är svårt att se hur fred ska kunna uppnås utan fredsfrämjande insatser. Det internationella samfundet i form av FN har mandat att agera militärt för att tvinga fram fred, antingen i form av fredsbevarande eller fredsframtvingande insatser. Vilken form en sådan insats ska ta beror på det rådande läget.
Sverige ska verka för etablerandet av en internationell fredsbevarande och/eller fredsframtvingande styrka under FN-mandat i Gaza. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Israel har gjort allt för att begränsa den internationella närvaron i Gaza. Det måste etableras en infrastruktur för humanitär närvaro i Gaza. Sjukvårdspersonal, journalister och hjälparbetare måste få möjlighet att utföra sitt uppdrag. Alla parter måste vidta alla åtgärder för att skydda civila och civil infrastruktur. Humanitär rätt måste respekteras. Civila får aldrig bli måltavlor och det finns inga omständigheter enligt internationell humanitär rätt som kan åsidosätta detta. Israel måste tillåta och möjliggöra obehindrad humanitär hjälp till Gazas befolkning genom alla landpassager.
Sverige ska verka för en ökad internationell civil närvaro i Gaza. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige ska verka för en obehindrad humanitär tillgång till och i Gaza, vilket inkluderar import av all nödvändig humanitär hjälp genom alla landpassager. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
3
Västbanken
Även om Israels krigföring i huvudsak riktar sig mot Gaza så påverkas även palestinier på Västbanken i hög utsträckning. Gaza är en viktig del av Palestina, och oron över anhöriga, vänner och kollegor i Gaza påverkar vardagen. Men också det direkta våldet och repressionen mot palestinier på Västbanken har ökat kraftigt.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu styr den mest högerextrema regering som Israel någonsin har haft. Det är en regering som inte bara riktar udden mot det palestinska folket, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer utan också klart och tydligt motsätter sig en tvåstatslösning. Som en direkt följd av valet av den nuvarande högerextrema israeliska regeringen har våldet från soldater och bosättare på Västbanken ökat drastiskt. Redan innan den 7 oktober 2023 var våldet och dödandet rekordhögt. Mellan oktober 2023 och januari 2025 dödades minst 870 palestinier på Västbanken och 7
100 skadades, enligt FN-organet OCHA. Våldet kommer från både israeliska trupper och bosättare. Medan världens blickar riktas mot Gaza har israeliska styrkor utfört en våg av dödande, godtyckligt frihetsberövande, krigsförbrytelser, oproportionerligt våld och terror mot befolkningen på Västbanken. Israels säkerhetsminister, den höger
extreme Itamar Ben-Gvir, har personligen sett till att beväpna militanta bosättare på ockuperat område.
Samtidigt råder en nästan total straffrihet för de ansvariga. Bland annat Amnesty International har under flera år dokumenterat hur israeliska styrkor använder dödligt våld mot palestinier för att upprätthålla Israels apartheidsystem. Det våldet har nu eskalerat ytterligare.
Genom ett administrativt beslut taget av israeliska myndigheter i slutet av juni 2024 möjliggjordes nya bosättningar i Jordandalen på Västbanken. Beslutet innebär att mark som tidigare låg under den israeliska militärens kontroll nu betraktas som civil israelisk mark. Israel har därmed tillskansat sig den största landytan på Västbanken på tre decennier. I maj 2025 godkände dessutom Israel etableringen av 22 nya bosättningar på ockuperad mark. I augusti samma år gav Israel klartecken till den s.k. E1-planen, vilken innebär en omfattande utbyggnad av bosättningen Ma’ale Adumim. Det skulle dela Västbanken i en nordlig och en sydlig del, ytterligare skära av östra Jerusalem och försvåra en fredlig tvåstatslösning drastiskt. Vänsterpartiet stödjer liksom FN östra Jerusalem som Palestinas huvudstad.
Bosättningarna utgör ett tydligt brott mot fjärde Genèvekonventionen och konstateras vara ett krigsbrott av Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Sverige bör kraftfullt agera för att förhindra att nya israeliska bosättningar till
kommer på palestinsk mark och för att befintliga bosättningar avvecklas omgående. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Under vapenvilan i Gaza februari 2025 passade Israel på att genomföra den största militära operationen på Västbanken på 20 år. Tre flyktingläger i Jenin, Tulkarem och Nur Shams tömdes och runt 40
000 människor tvingades lämna sina hem.
Israels offensiver på Västbanken är ett brott mot internationell rätt och undergräver alla försök till fred. Det eskalerande våldet riskerar att leda till att den palestinska myndigheten bryter samman, vilket skulle få oerhörda konsekvenser för den framtida utvecklingen.
Den palestinska myndigheten (PA) undergrävs dessutom genom att Israel med den högerextrema finansministern Bezalel Smotrich i spetsen håller inne de palestinska tullavgifter och skatter som de enligt Osloavtalet samlar in för PA:s räkning. Förutom att det ogiltigförklarar PA:s mandat stoppar man finansieringen av den palestinska välfärden. Det är tydligt att målet är att den palestinska staten ska gå under.
Sverige ska ställa krav på att Israel följer sina åtaganden och betalar ut palestinska tullavgifter och skatter till den palestinska myndigheten (PA). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Internationella domstolen i Haag fastslog den 9 juli 2004 att den mur som Israel bygger på ockuperad mark strider mot folkrätten. Trots det har bygget av muren fortsatt. Många palestinier har som resultat av murbygget förlorat sin mark och sina odlingar och isolerats från sina arbeten, släktingar eller marknader.
Sverige bör agera för att förhindra att bygget av muren fortgår samt att den mur som redan har byggts på ockuperad mark rivs. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Genom att hävda att byggnader och planteringar är otillåtna eller att de står för nära muren eller israeliska bosättningar motiverar Israel förstörelsen av palestinska hus, infrastruktur, skolor och odlad mark på Västbanken. Många av de som drabbas är sedan tidigare flyktingar och rivningarna står i direkt strid med fjärde Genèvekonventionen.
Sverige bör ta initiativ inom FN och EU för att stoppa rivningarna av palestinska byggnader, infrastruktur och försörjningsmöjligheter och att de familjer och samhällen som drabbats kompenseras. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Flera internationella företag bidrar till att Israels ockupation av Palestina kan fortgå. I den nya rapporten
From Economy of Occupation to Economy of Genocide
från FN:s särskilda rapportör för de palestinska områdena Francesca Albanese pekas ett flertal företag ut för att bidra till ockupationsmaktens genomförande av ockupationen genom t.ex. rivningar. Ett av företagen som pekas ut är svenska Volvo Group, som fortsätter att sälja grävmaskiner år ut och år in. Ett annat företag är Atlas Copco som bidragit med utrustning till militära posteringar och annan infrastruktur på ockuperat territorium.
Den norska regeringen har tagit fram rekommendationer till norska företag som kraftigt avråder från all handel och verksamhet som, direkt eller indirekt, stödjer de olagliga israeliska bosättningarna och uppmanar företag att ta hänsyn till både juridiska, ekonomiska och moraliska aspekter i affärer kopplade till Israel på ockuperad mark.
Den svenska regeringen borde likt den norska regeringen ta fram rekommendationer till svenska företag om hur de bör förhålla sig till handel och försäljningar till Israel som kan bidra till att ockupationen av Palestina fortgår.
Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Krigen 1948 och 1967 resulterade i två flyktingvågor då palestinier i de områden som i dag utgör staten Israel fördrevs, tvångsförflyttades eller flydde på ett sätt som inte kan beskrivas som annat än etnisk rensning. Antalet palestinska flyktingar uppgår i dags
läget till ca 5
miljoner människor runtom i världen. Huvuddelen bor i dag i grann
länderna där de i många fall saknar de rättigheter och den medborgarskapsstatus som lokalbefolkningen har. Artikel 11 i FN:s generalförsamlings resolution 194 från 1948 fastställer att ”de flyktingar som önskar återvända till sina hem och bo i fredlig samvaro med sina grannar borde tillåtas göra det så snart det är praktiskt möjligt, och kompensa
tion borde utbetalas åt dem som väljer att inte återvända samt för förlorad eller förstörd egendom”. Fred i Mellanöstern förutsätter att frågan om de palestinska flyktingarna förs upp på dagordningen och finner en lösning i enlighet med FN:s resolution.
Sverige bör i fortsatta förhandlingar driva att frågan om flyktingarnas rätt att återvända ska föras upp på dagordningen och att resolution 194 ska respekteras. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4
Folkmord och krigsbrott
Israels krig syftar till att göra Gaza obeboeligt och fördriva det palestinska folket. Genom att framtvinga svält och neka människor de mest grundläggande förnödenheter görs Gaza till en dödsfälla. Det i kombination med uttalanden från höga företrädare för Israel gör det tydligt att man inte bara struntar i om civila kommer till skada, utan att det i sig har ett eget syfte.
FN har konstaterat att Israels krig mot Gazas befolkning är ett folkmord. En oberoende utredning tillsatt av FN-organet UNHCR från den 16 september 2025 fastställer att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu ihop med den förra försvarsministern Yoav Gallant och landets president Isaac Herzog personligen är ansvariga för folkmordet. Enligt utredningen har Israel begått fyra av fem handlingar som definierar folkmord.
Det är inte första gången Israel konstateras begå folkmord. Forskare, hjälp
organisationer och andra har upprepade gånger fördömt Israels folkmord mot palestinierna. Även Internationella domstolen i Haag (ICJ) utreder Israel för brott mot folkmordskonventionen och domstolen har meddelat att Israel måste vidta alla åtgärder för att förhindra folkmord.
FN har vid upprepade tillfällen dokumenterat hur såväl israeliska styrkor som Hamas har gjort sig skyldiga till krigsbrott. I två olika rapporter från den 10 juni 2024 konstaterar FN:s råd för mänskliga rättigheter hur Hamas militära gren, liksom ett antal andra palestinska grupper såväl som den israeliska militären, har gjort sig skyldiga till bl.a. mord, sexuellt våld och omänsklig och grym behandling. Man beskriver också hur Israel medvetet har attackerat civila och hur man använt svält som metod för krigföring.
Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har utfärdat en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och landets tidigare försvarsminister Yoav Gallant med anledning av de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begåtts i Gaza. En arresteringsorder från ICC innebär att anslutna stater ska gripa Netanyahu och Gallant. Sverige har ratificerat Romstadgan och har således förbundit sig att agera. Den svenska regeringen har visat en fullständig oförmåga när det kommer till att kritisera Israels och Netanyahus brott.
Sedan 2015 är Palestina medlem i ICC. Israel har dock valt att inte ratificera Romstadgan och är därför inte anslutet. Eftersom ICC har rätt att döma personer som begått brott i ett land som skrivit under ICC:s stadgar har ICC jurisdiktion över folkrättsbrott som begås såväl av Hamas som av Israel i Palestina. Även om det inte är nödvändigt för den juridiska processen vore det lämpligt om även Israel anslöt sig till Romstadgan.
Sverige bör verka för att Israel ska ansluta sig till Internationella brottmålsdomstolen ICC. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sannolikt kan många fler personer betraktas som ansvariga för det folkmord som pågår. Romstadgans statsparter är därför bundna att utreda alla personer som misstänks för att ha bidragit till folkmordet. Ett exempel är israeliska soldater som också har svenskt medborgarskap eller som befinner sig på svenskt territorium.
Sverige bör vidta åtgärder för att individer som kan misstänkas för att ha bidragit till folkmordet utreds för sin medverkan på erforderligt sätt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Även från USA kommer hot mot ICC och ICJ. Trumpadministrationen har hotat att införa sanktioner såväl mot de båda domstolarna som mot enskilda domare som varit ansvariga för utredningarna mot Israel – ett tydligt exempel på hur USA aktivt försöker undergräva internationell rätt och bidra till straffrihet. Nederländerna, landet där domstolarna har sitt säte i Haag, har tagit på sig ledartröjan i arbetet för att skydda domstolarnas oberoende. Ett instrument som EU-länderna kan använda för att mildra effekterna av USA:s sanktioner är den så kallade blockeringsstadgan.
Blockeringsstadgan är en EU-förordning (rådets förordning (EG) nr 2271/96) som antogs 1996 för att motverka tredjeländers extraterritoriella tillämpning av lagar och sanktioner, alltså lagar från länder utanför EU som försöker reglera verksamhet inom EU:s jurisdiktion. Den blockerande stadgan förbjuder personer och företag i EU att följa sådana utländska lagar och upphäver effekterna av utländska rättsliga avgöranden grundade på dessa extraterritoriella lagar. Den ger också EU-kommissionen befogenhet att ge tillstånd till undantag och att samla in information om påverkan av dessa lagar på EU-aktörer.
Sverige måste fördöma USA:s sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen i Haag (ICJ) och undergrävande av internationell rätt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige bör verka för att EU aktiverar blockeringsstadgan mot USA:s sanktioner för att skydda domstolarna Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen i Haag (ICJ) och dess domare så att de kan fortsätta att utreda Israel. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet har återkommande lyft vikten av att de båda domstolarna ICC och ICJ tillförs mer resurser så att de har alla nödvändiga förutsättningar att utreda de omfattande brott som har begåtts. I vår budgetmotion ökar vi stödet till både ICC och ICJ (mot. 2025/26:2792).
Sverige bör stödja Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen i Haag (ICJ) så att erforderliga resurser finns för att utreda brott. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sydafrika lämnade den 29 december 2023 in en anmälan mot Israel till den interna
tionella domstolen i Haag (ICJ) för brott mot folkmordskonventionen. Utredningen pågår fortfarande, men domstolen har meddelat att Israel måste vidta alla åtgärder för att förhindra folkmord.
Sverige bör ställa sig bakom Sydafrikas anmälan mot Israel till den internationella domstolen i Haag för brott mot folkmordskonventionen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör tillsätta en utredning av de ytterligare steg som Sverige behöver ta för att leva upp till de skyldigheter som lagts fram enligt Internationella domstolens rådgivande yttrande 2024 (ICJ AO 2024). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Israel måste även ta ansvar för de ekonomiska skador man åsamkat Gaza. Att bygga upp ett samhälle som så fundamentalt bombats sönder och samman är inte bara mycket omständligt utan också en kostsam process.
Sverige bör inom ramen för EU och FN verka för att Israel ska hållas ekonomiskt ansvarigt för den omfattande förstörelsen under kriget mot Gaza. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5
Tortyr och övergrepp
Under Israels folkmord i Gaza har det återkommande kommit rapporter om fruktansvärda övergrepp och tortyr. Människor har fängslats godtyckligt, nekats sina rättigheter och utsatts för brutalt våld i israeliska fängelser. Men också vid Hamas attack den 7 oktober 2023 utfördes bestialiska och tortyrliknande handlingar.
Människorättsorganisationen Human Rights Watch har rapporterat om hur Israel medvetet valt ut medicinsk personal för att gripa och misshandla dem. Genom gripanden av palestinsk vårdpersonal har Israel förstärkt svårigheterna för sjukvården i Gaza att fungera under det pågående folkmordet.
FN:s konvention mot tortyr förbjuder användandet av tortyr och FN:s tortyrkommitté har till uppgift att se till att stater lever upp till det som står i konventionen. Israel har ratificerat konventionen och har därför ansvar för att se till att den efterlevs.
Sverige bör som medlem i FN driva på för att tortyrkommittén särskilt ska utreda Hamas och Israels brott mot tortyrkonventionen genom de övergrepp som de gjort sig skyldiga till. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6
Fred kräver ett fritt Palestina
I november 2012 röstade FN ja till att ge staten Palestina status som observatörsnation. Det var ett viktigt steg mot ett fullvärdigt medlemskap för Palestina. Det dröjde dock tills i år innan man tog nästa steg. Den 10 maj 2024 röstade en förkrossande majoritet i FN:s generalförsamling igenom en resolution som fr.o.m. den 10 september 2024 gav Palestina utökad status i FN. Omröstningen är ett tydligt steg för att föra processen framåt. Sverige avstod i omröstningen. Det gör Sverige till en del av den lilla minoritet av världens länder som inte anser att Palestina kvalificerar sig till ett medlemskap i FN.
Sveriges erkännande av Palestina 2014 innebar att vi var det första landet i EU att göra det. Nu följer andra medlemsländer efter. Norge, Irland och Spanien erkände 2024 Palestina som självständig stat, och ytterligare EU-länder har flaggat för att man kommer att gå samma väg. Frankrike och Storbritannien erkände Palestina den 22 september 2025, vilket innebär att det nu bara är USA av de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd som inte gör det. Tre fjärdedelar av FN:s medlemsländer erkänner eller planerar att erkänna Palestina.
Ett erkännande av Palestina ger påtagligt bättre förutsättningar för en fungerande fredsprocess. Det är beklämmande att den nuvarande svenska regeringen går i motsatt riktning och visar ovilja att ge reella förutsättningar för Palestina som en självständig stat i fred och frihet.
Vänsterpartiet har tagit initiativ i EU-parlamentet för att EU ska uppmana medlems
staterna att erkänna Palestina. Den 11 september 2025 röstades resolutionen igenom. Det är ett viktigt steg mot att EU ska öka pressen på Israel att upphöra med sitt folkmord.
Sverige bör verka för att Palestina erkänns som stat av alla världens stater. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige bör stödja Palestina i det fortsatta arbetet mot att erkännas som fullvärdig medlem av FN. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
7
Risken för eskalering
Allt sedan kriget började har risken för eskalering varit stor. Regionen har länge präglats av en osäker utveckling, och Israels ockupation av Palestina är en särskilt känslig fråga. Ett regionalt storkrig skulle kunna få förödande konsekvenser.
Hur Israel, USA, Iran, Hizbollah, Libanon och olika proxyaktörer kommer att agera framöver avgör den fortsatta utvecklingen. Hittills har en eskalering i större skala kunnat undvikas, mycket på grund av att parterna inte haft ett tillräckligt stort intresse av en upptrappning. Samtidigt håller en ny våldsnivå på att etableras som det normala. 12-dagarskriget mellan Israel, USA och Iran höll hela världen på spänn i juni 2025. Spänningarna mellan länderna har länge varit omfattande. Israel respektive USA attackerade Iran för utvecklingen av deras kärnvapenprogram. Iran anses ännu inte ha kärnvapen, till skillnad från USA och Israel. Men Iran har begränsat omvärldens insyn i sitt kärnprogram. Efter 12 dagar meddelade alla parter att de inte avsåg att attackera varandra. Hur omfattande skadorna blev på Irans anläggningar för kärnvapenprogram är oklart. Men civila i såväl Iran som Israel dog som ett resultat av 12-dagarskriget.
Israels militära operationer på Västbanken och planerna på att bygga ut bosättningar och etablera nya måste ses som ett allvarligt hot mot den ömtåliga situationen. Israels agerande innebär en allvarlig upptrappning som kan få förödande konsekvenser, dels för de miljontals palestinier som bor på Västbanken, dels för den fortsatta utvecklingen. Ett sammanbrott av den palestinska myndigheten skulle oundvikligen försvåra alla försök till fred. Det omfattande missnöjet med Netanyahu och hans regering i den israeliska befolkningen är också en faktor som kan komma att påverka utvecklingen.
I skrivande stund pågår förhandlingar om president Trumps fredsavtal för Gaza. Planen består av 20 punkter och ger USA ett stort inflytande över den framtida processen. Utgången är ännu oklar, men får otvivelaktigt efterverkan på hela Mellanöstern.
Vänsterpartiet konstaterar att en förutsättning för ett långsiktigt hållbart fredsavtal är att det kan garantera säkerheten för alla civila oavsett sida och respekt för den palestinska statsbildningen. Det är endast Palestinas och Gazas befolkning som har rätt att bestämma över Gazas framtid. Alla samtal och planer för fred måste därför ske på det palestinska folkets villkor.
Sverige bör aktivt verka för en de-eskalering i Mellanöstern. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8
Sveriges roll
Sveriges regering har varit anmärkningsvärt undfallande. Trots den akuta situation där ICJ utreder ansvarsfrågan om folkmord och hjälporganisationer saknar ord för att beskriva läget på marken har regeringen konsekvent underlåtit att agera för att få slut på dödandet av civila. Istället har man ställt sig på krigsförbrytarnas sida. Den 27 oktober 2023 ställde sig FN:s generalförsamling bakom en resolution som uppmanade till skydd av civila och ett omedelbart och varaktigt eldupphör. Sverige la ner sin röst. Motvilligt röstade man strax därefter ja till ett eldupphör i FN:s generalförsamling den 12 december 2023. Knappt ett år senare den 18 september 2024 ställde sig FN:s general
församling bakom en resolution om att Israels ockupation av Palestina ska avslutas inom ett år, att världens länder avslutar all vapenhandel med israel och att produkter från bosättare ska bojkottas. Sverige la återigen ner sin röst. När EU-parlamentet den 19 oktober 2024 röstade om att Israels attacker mot Hamas måste ske inom ramen för internationell rätt och utan att riskera livet på civilbefolkningen så röstade samtliga moderater emot. När parlamentet röstade om att EU ska fördöma att Israel blockerar mat, vatten och elektricitet till Gaza så röstade samtliga moderater emot igen. När parlamentet röstade om att pausa handelsavtalet med Israel så röstade samtliga moderater emot ytterligare en gång. Det dröjde ända till den 12 juni 2025 innan Sveriges regering förmådde ta ställning i en FN-omröstning för en omedelbar och permanent vapenvila i Gaza. I stället har den svenska regeringen gång på gång beskrivit Israels agerande som självförsvar.
Runt om i världen protesterar människor mot Israels brutala krigföring. Demonstra
tioner, universitetsprotester, generalstrejker och solidaritetsmarscher är bara några exempel på hur människor visar sitt stöd för ett fritt Palestina och ett slut på attackerna mot Gazas befolkning. Människor samlas i frustration över att världens makthavare inte gör någonting för att få ett slut på mördandet av civila. Så även i Sverige.
Vaga uttalanden samtidigt som man stöttar Israel med pengar och vapen visar ett hyckleri utan motstycke. Inte förrän i slutet av maj 2025 kallade man upp den israeliska ambassadören för att ställa krav på humanitärt tillträde till Gaza. Då hade Israels krig mot Gaza pågått i nästan 20 månader.
Efter två års krigföring har regeringen äntligen förmått ta ställning för att EU bör suspendera handelsdelen i associeringsavtalet med Israel. I stället har man under lång tid stoppat allt svenskt bistånd till UNRWA och samtidigt låtit den svenska försvars
makten ingå miljardaffärer med ett israeliskt vapenföretag, vilket sannolikt strider mot ICJ:s ställningstagande den 19 juli 2024. Det kan knappast betraktas som en kraftig markering mot en stat som begår folkmord, attackerar sjukhus och dödar de journalister som rapporterar om krigsbrotten. De dubbla standarderna är tydliga. Pratet om mänskliga rättigheter tycks inte omfatta alla. Det är den signalen som Sverige skickat till omvärlden.
Israel har gått långt utanför folkrätten med sina attacker mot civila. Om den internationella rättens principer ska kunna upprätthållas är det centralt att demokratiska stater som Sverige agerar när krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten begås. Det är dags för Sverige och västvärlden att sluta ge sitt stöd till Israels regering och militär. Vänsterpartiet kräver att all vapenhandel, både export och import, med Israel upphör omedelbart.
Sjukvårdssystemet i Gaza har slagits i spillror efter att sjukhus bombats sönder och vårdpersonal tvingas arbeta under fruktansvärda och livsfarliga förhållanden, oförenliga med både medicinsk etik och mänsklig värdighet. Ambulanser hindras och beskjuts och blockaden stryper tillgången till mediciner, utrustning, vatten och elektricitet.
I maj 2024 begärde EU-kommissionen att medlemsländerna, däribland Sverige, ska ta emot och vårda svårt sjuka patienter från Gaza. 14 europeiska länder har tagit emot patienter från Gaza, men den svenska regeringen säger nej. Trots att lediga platser finns och trots att vårdgivare självmant hört av sig till regeringen för att erbjuda plats. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att Sverige ska ställa upp. Skillnaderna i hur regeringen behandlat civila som drabbats av Rysslands anfallskrig mot Ukraina och Israels attacker mot Gaza är talande för den människosyn regeringen representerar och ytterst beklaglig.
Sverige bör ta emot patienter från Gaza. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige behöver också göra mer för att hjälpa och stötta den hårt drabbade sjuk
vården i Gaza. Vänsterpartiet anser att vi bör göra vad som går för att bidra med fält
sjukhus, sjukvårdsutrustning, mediciner och annan nödvändig materiel. Läs mer i vår motion En bättre hälso- och sjukvård (mot. 2025/26:2777).
På Gazaremsan har utbildningssystemet slagits i spillror. Sedan oktober 2023 har alla skolor varit stängda för utbildning och Unicef har larmat om att 95 procent av skol
byggnaderna antingen har skadats eller totalförstörts av Israels bombningar och attacker. Omkring 658
000 elever har inte haft någon tillgång till formell skolgång sedan dess. Israel har även bombat sönder samtliga universitet. Det är en del i vad många kallar ”educide”, när en krigförande part medvetet bombar lärosäten och skolor för att på så sätt slå sönder utbildningssystemet.
Vänsterpartiet kommer alltid stå upp för utbildning som en mänsklig rättighet och vill också se ett Sverige som gör mer för att stå upp för allas rätt till utbildning. I Norge har man valt att aktivt engagera sig i att möjliggöra studier för palestinska studenter och forskning för palestinska forskare från Gaza. Men mer kommer också behöva göras när kriget är över och utbildningssystemet ska byggas upp igen så fort som möjligt för att inte utbildning för en hel generation ska gå förlorad. I Vänsterpartiets motion Akademisk frihet (mot. 2025/26:2785) ställer vi krav på att regeringen ska uppdra åt Universitets- och högskolerådet att ta fram handledning och stöd till lärosätena för hur de kan stötta palestinska lärosäten och studenter.
I september 2022 undertecknade Sveriges innovationsmyndighet Vinnova ett samarbetsavtal med Israel. Vänsterpartiet kritiserade Vinnovas uppdrag att arbeta gentemot Israel redan 2019. Israel är ett av tre länder utanför Europa där Vinnova har lokal närvaro. Avtalet ingår i ett regeringsuppdrag och går ut på att utveckla ”framtidens hållbara mat”. Samtidigt pågår svältkatastrofen i Gaza. Vänsterpartiet ställer sig starkt kritiskt till att en svensk myndighet får i uppdrag att på detta sätt arbeta med en ockupationsstat.
Regeringen bör i nästkommande regleringsbrev för Vinnova uppdra åt myndigheten att avbryta det pågående innovationssamarbetet med Israel och stänga kontoret i Tel Aviv. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige ska inte ingå några samarbeten kring forskning, innovation och handel med Israel så länge ockupationen av Palestina pågår, och ingångna avtal och projekt bör avbrytas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
9
Svenskt bistånd
Regeringens hantering av det svenska biståndet till Palestina är under all kritik. På lösa grunder frös man i oktober 2023 allt utvecklingsbistånd till Palestina under fem månader. Det hela är en mycket oseriös hantering av biståndsmedel. Partner
organisationer måste kunna lita på att utlovade biståndsmedel verkligen kommer fram.
I december 2024 beslutade regeringen att avsluta det svenska kärnstödet till UNRWA. Detta trots att återkommande rapporter och granskningar av UNRWA konstaterar att organisationen fungerar väl och är en förutsättning för ett effektivt humanitärt bistånd i Gaza. Det mesta praktiska arbetet i Gaza när det gäller utdelning av mat, sjukvård och annat görs av UNRWA som har närmare 12
000 anställda i Gaza, medan organisationer som Action Aid, Rädda Barnen och Läkare Utan Gränser räknar sina respektive medarbetare i tiotal. Inget annat EU-land har gjort samma bedömning som den svenska regeringen. Det är bara USA som också har avbrutit allt stöd till UNRWA. Det är både oansvarigt och felaktigt.
När regeringen frös kärnstödet till UNRWA var det med hänvisning till att det israeliska parlamentet förbjudit UNRWA att verka i landet. Men Israel har ingen ”beslutanderätt” om UNRWA, tvärtom har Israel som medlemsstat ansvar för att skydda FN. UNRWA har också ansvaret för de palestinska flyktingarna runt om i regionen, i Syrien, Libanon och Jordanien. Verksamheten är en del av Genève
konventionen som säger att UNRWA enbart kan ersättas om det finns en annan motsvarande humanitär assistans på plats. UNRWA är inte ersättningsbart, utom av en framtida palestinsk statlig institution. Ingen annan organisation kan fylla det tom
rummet. Sverige bör omgående återupprätta stödet till UNRWA. I Vänsterpartiets budgetmotion för 2026 föreslår vi en särskild UNRWA-miljard för att säkra stödet till organisationen. Se vår budgetmotion (mot. 2025/26:2792).
Sverige bör omgående återupprätta och öka stödet till UNRWA. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige bör i EU, FN och sina bilaterala kontakter med andra länder verka för att det långsiktiga finansiella stödet till UNRWA ska säkras. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Numera ingår Palestina i Sveriges nya strategi för utvecklingssamarbete med Mellanöstern och Nordafrika 2024–2027. Trots det innehåller strategin mindre pengar än tidigare. Till skillnad från den tidigare strategin nämns inte den israeliska ockupationen över huvud taget. Pengarna ska numera också gå till att uppfylla Tidöpartiernas migrationspolitiska mål – helt i strid med principer om ett effektivt bistånd. Med tanke på det nuvarande läget och behoven vore det önskvärt om Palestina fick en egen strategi för utvecklingssamarbete.
Palestina bör prioriteras i biståndspolitiken under kommande år genom en särskild Palestinastrategi. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Det svenska biståndet går till krafter som kämpar mot terror och för demokrati, kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter. Bland annat bidrar svenska bistånds
pengar till att kvinnor och flickor får hälsorådgivning och kunskap om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Biståndet möjliggör projekt som inkluderar både palestinska och israeliska organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och stärker oberoende media och journalistik. Sverige bör öka biståndet till Palestina ytterligare för att rädda liv, bidra till fred och försvaga extremisternas position.
Sverige ska ha ett fortsatt starkt bistånd till Palestina. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I stället för att försämra det svenska civilsamhällets möjligheter att bedriva utvecklingssamarbete och bistånd bör den svenska regeringen göra tvärtom. Att stödja civilsamhället, både i Sverige och i Palestina, är viktigt för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter och kan långsiktigt bidra till att bygga broar mellan människor och bidra till fred. Det är därför djupt beklagligt att Sverige dragit in stödet till en rad av dessa organisationer. Särskilt allvarligt är att stödet till det ekumeniska följeslagarprogrammet dragits in.
Sverige bör återupprätta biståndet till organisationer som arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter i Palestina och i Israel. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Läs mer i vår motion Folkrörelsebiståndet (mot. 2024/25:63) och i vår Säkerhets
politik för en fredligare värld (mot. 2025/26:2368).
10
Sanktioner och bojkott
Israel kommer varken att upphöra med sin ockupation av Palestina eller attackerna på Gazas befolkning av sig själv. Omvärldens tryck på Israel är det som kan få stopp på folkmordet. Hittills har det internationella samfundet inte förmått kraftsamla för ett ställningstagande som på allvar kan få Israel att upphöra med dödandet.
Nu krävs åtgärder som sätter konkret press. Omvärlden behöver införa skarpa sanktioner mot Israel för att tvinga fram en vapenvila. Det handlar både om sanktioner mot ansvariga individer och om ekonomiska sanktioner mot landet. EU:s sanktioner mot den militanta bosättarrörelsen bör utvidgas. Exempelvis bör inte varor från israeliska bosättningar kunna säljas i EU, och israeliska bosättare bör inte ha visum
frihet till EU och Sverige. Irland är i process av att införa lagstiftning mot handel med varor från israeliska bosättningar. Vänsterpartiet menar att Sverige bör göra likadant.
Regeringen bör verka för kraftigt utökade sanktioner mot den militanta bosättar
rörelsen på Västbanken. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Varor från Israels illegala bosättningar på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, samt Golanhöjderna bör stoppas från att komma in på EU:s inre marknad. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör återkomma med en nationell lagstiftning mot handel med varor och tjänster från bosättare på ockuperad mark. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Visumfriheten till EU för israeler bör slopas och israeliska bosättare bör helt nekas inresa. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör återkomma med lagstiftning som förbjuder svenska företag och investerare att bedriva ekonomiskt samarbete i form av investeringar i illegala bosättningar och deras verksamheter. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige ska verka för en omfattande bojkott av israeliska varor och tjänster med sanktioner på kommunal, regional, nationell och europeisk nivå i likhet med de sanktioner som Sverige och EU infört mot Ryssland sedan starten av kriget mot Ukraina. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet menar att kommuner och regioner ska ha rätt att bojkotta stater som bryter mot mänskliga rättigheter och internationell rätt. Under apartheidregimen i Sydafrika stiftades en tillfällig lag (1985:1052) som gav kommuner och regioner möjlig
het att vidta bojkottåtgärder för att stoppa Sydafrikas apartheidbrott. Vi menar att kommunmedborgare bör kunna ha en rimlig förväntan på att deras skattepengar inte går till och understödjer stater som bryter mot internationell rätt. Beslutet ska grunda sig på beslut av t.ex. FN, ICJ eller en arresteringsorder från ICC.
Regeringen bör återkomma med ett förslag om lagstiftning som ger kommuner och regioner möjlighet att vidta bojkottåtgärder mot länder som bryter mot mänskliga rättigheter och internationell rätt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet står bakom en kulturell och idrottslig bojkott av Israel så länge ockupationen pågår. Att bjuda in en ockupationsmakt att delta på samma villkor som demokratiska länder i idrottstävlingar eller kulturella arrangemang legitimerar brott mot mänskliga rättigheter och internationell rätt.
10.1
Handel och EU:s associationsavtal med Israel
EU är Israels största handelspartner, och cirka en tredjedel av all export från Israel går till EU. Israels ockupation av Palestina hade inte varit möjlig utan EU:s förmånliga handelsavtal med Israel eller utan USA:s militära bistånd till landet.
Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande och ger EU en möjlighet att sätta press på Israel att respektera folkrätten. EU:s associationsavtal med Israel innefattar förmånliga handelsavtal som ger det israeliska näringslivet stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen för ockupationspolitiken och legitimerar därmed de pågående attackerna. Israel ska inte åtnjuta tullfrihet och andra privilegier så länge attackerna mot Gaza och ockupationen av Palestina pågår. Associeringsavtalet mellan EU och Israel är villkorat med respekt för de mänskliga rättigheterna. Israels krigföring innebär att man bryter mot viktiga delar av avtalet. Det bör därför inte längre betraktas som giltigt.
Den 17 september 2025 la EU-kommissionen fram förslag att tillfälligt upphäva tullfriheten för landets stora varuexport till EU. Dessvärre tycks inte förslaget ha tillräckligt stöd bland EU-medlemmarna för att röstas igenom. Sverige har visat stöd för förslaget. Det är bra. Men utan regeringens senfärdiga uppvaknande hade man aktivt kunnat arbeta med att bygga ett starkare stöd bland medlemsländerna.
En förutsättning för att Sveriges och EU:s uttalanden ska göra skillnad är att man också är beredd att sätta tyngd bakom sitt budskap. Israel har kunnat ignorera EU:s kritik mot ockupationen under många år utan att det fått några konsekvenser.
Vänsterpartiet vill se ett förbud av export till Israel av varor som kan användas för fortsatta krigsbrott, liksom ett importförbud till EU av viktiga exportvaror för att försvaga krigsförmågan.
Sverige bör aktivt driva i EU att unionen omedelbart suspenderar det nuvarande associeringsavtalet med Israel. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Palestina har i dag inte makt över sin egen ekonomiska utveckling på grund av ockupationen. Med muren, checkpoints och militära lagar tillåts inte palestinska företag växa och etablera sig på exportmarknader. Sedan 1997 finns ett s.k. interimsavtal om associering mellan EU och Palestina som bl.a. omfattar handel. Vänsterpartiet menar att det borde göras om till ett permanent associationsavtal. Det skulle ge bättre förut
sättningar för fortsatt handel mellan EU och Palestina och kunna bidra till att stärka den palestinska ekonomin.
Sverige bör verka för att interimsavtalet om associering mellan EU och Palestina (EU-Palestine Interim Association Agreement) görs om till ett permanent associations
avtal. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör återkomma med en plan för att underlätta handeln mellan Sverige och Palestina. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
11
Bryt alla militära kontakter med Israel
Sverige ska inte vara ett land som indirekt stödjer dödandet av oskyldiga civila. Trots pågående folkmord och att landets premiärminister är efterlyst för krigsbrott exporterar Sverige krigsmateriel till Israel. Det handlar i huvudsak om leveranser av produkter som tidigare inte klassats som krigsmateriel. År 2024 exporterades krigsmateriel från Sverige till Israel till ett värde av 21,4 miljoner kronor. Samma år uppgick importen av krigsmateriel från Israel till Sverige till knappt 19 miljoner kronor. Totalt har Sverige importerat från Israel för närmare en halv miljard under det senaste decenniet (RUT 2025:19).
Vänsterpartiet anser att alla militära kontakter med Israel omgående ska avbrytas. Det innebär bl.a. att vi omedelbart kallar hem den försvarsattaché som är stationerad vid den svenska ambassaden i Tel Aviv. Det omfattande besöksutbyte som pågått mellan det svenska försvaret och den israeliska armén ska avbrytas och det svenska försvarets import av krigsmateriel från Israel ska upphöra.
Försvarsmaktens avtal med det israeliska vapenföretaget Elbit Systems måste hävas. Avtalet träffades den 25 oktober 2023 – mitt under bombningarna av Gaza – och innebar köp av krigsmateriel för 1,7 miljarder kronor. Som Israels största vapen
tillverkare står Elbit nära den israeliska militären. Under hösten ökade Elbit sin produktion uttryckligen motiverat med att de vill stödja Israels krig i Gaza.
Den 1 september 2025 rapporterade Dagens Nyheter om hur det svenska försvaret fortsätter att köpa vapen från Israel. Det handlar om en rad inköp för miljontals kronor. Så sent som i juni skrevs kontrakt om en israelisk sjömålsrobot till svenska amfibie
förband. Regeringen tvår sina händer och hänvisar till EU-nivå. Det är ett hyckleri utan dess like.
Efter omfattande påtryckningar har det svenska företaget Aimpoint beslutat att stoppa sin handel av rödpunktssikten till Israel. Det är välkommet men visar på behovet av ett större politiskt ansvarstagande, även för produkter som inte klassas som krigs
materiel. Beslut om vapenexport fattas i första hand av Inspektionen för strategiska produkter (ISP), men det är helt möjligt för regeringen att fatta beslut när det gäller enskilda länder.
Sverige bör stoppa all vapenhandel, kalla hem försvarsattachén från Tel Aviv och avbryta allt militärt samarbete med Israel. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige måste också säkerställa att inga transporter av militärt material till Israel sker via transitering genom Sverige. Därför är det viktigt att förbjuda all eventuell landning/dockning vid flygplatser och hamnar för transporter av krigsmateriel till Israel. I januari 2025 varslade Svenska Hamnarbetarförbundet om blockad mot allt militärt handelsutbyte med Israel, som ett svar på begäran om sympatiåtgärder från den palestinska fackföreningsrörelsen.
Regeringen ska återkomma med förslag om lagstiftning som förbjuder landning/dockning vid svenska flygplatser och hamnar för transporter av krigsmateriel till Israel. Detta ska riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Att strypa vapentillförseln är ett effektivt verktyg för att sätta press på alla parter. I dag förekommer ingen vapenexport från EU till de palestinska parterna, men flera EU-medlemmar exporterar vapen till Israel. All vapenexport från EU-länderna till Israel måste upphöra.
Sverige bör ta initiativ till ett vapenembargo inom EU och FN. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Håkan Svenneling (V)
Hanna Gunnarsson (V)
Tony Haddou (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Maj Karlsson (V)
Gudrun Nordborg (V)
Karin Rågsjö (V)
Jessica Wetterling (V)