Jämför sakliga förslag
A · Svensk flyktingpolitik
2022/23 · HA021230 · Tony Haddou (V); Nadja Awad (V); Gudrun Nordborg (V); Jessica Wetterling (V)
Original hos RiksdagenB · med anledning av prop. 2023/24:18 Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl
2023/24 · HB022745 · Tony Haddou (V); Nadja Awad (V); Gudrun Nordborg (V); Jessica Wetterling (V)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.001 · ämneslikhet 0.773. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 25 yrkanden i A · 1 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
25 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att återgå till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i kraft och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen vid en återgång till utlänningslagens lydelse före den 20 juli 2016 bör återkomma med förslag på översyn av lagen och nödvändiga övergångsbestämmelser och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år ska beviljas permanenta uppehållstillstånd och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda möjligheten att införa en form av regularisering för den som levt i Sverige under en längre tid, oavsett tidigare uppehållsrättslig status, och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en översyn av utlänningslagens åldersgränser och vilka konsekvenser de har i syfte att stärka skyddet för dem mellan 18 och 21 år och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att tydliggöra barnspecifika former av förföljelse som flyktinggrund i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att i utlänningslagen stärka barnets rätt att komma till tals och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att utvisningar av tvångsomhändertagna barn förutsätter godkännande av socialnämnden och tillkännager detta för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av barnanpassade utredningsenheter på Migrationsverket och tillkännager detta för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om en tidsgräns för start av asylutredningar som rör barn och tillkännager detta för regeringen.
A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av en särskild inspektion för att säkerställa att Migrationsverkets rutiner och riktlinjer tillämpas rättssäkert och enhetligt och tillkännager detta för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda behoven av ökad kunskap om ensamkommande flickor och specifika asylskäl för gruppen och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka skyddet för hbtqi-personer i asylprocess och tillkännager detta för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att Migrationsverket kan erbjuda tolkar med hbtqi-kompetens och tillkännager detta för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över rättssäkerheten inom asylprocesser och tillkännager detta för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på hur rätten till familjeåterförening kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett borttagande av 18-årsregeln i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett återinförande av sista länken-bestämmelsen i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att öka antalet som vidarebosätts till Sverige till 5 000 per år och tillkännager detta för regeringen.
A20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en strategi för återvändandepolitiken som bygger på erfarenheter av vad som fungerar och där migrationspolitikens mål samverkar, enligt beskrivningen i motionen, och tillkännager detta för regeringen.
A21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 2016 års ändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ska rivas upp och tillkännager detta för regeringen.
A22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag utifrån Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription (SOU 2017:84) och tillkännager detta för regeringen.
A23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att höja dagersättningen till nivån på riksnormen i försörjningsstödet och sedan räkna upp den enligt riksnormen och tillkännager detta för regeringen.
A24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att ge asylsökande och de som omfattas av massflyktsdirektivet rätt att läsa sfi och tillkännager detta för regeringen.
A25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att ge de som får tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet rätt att delta i etableringsprogrammet och tillkännager detta för regeringen.
1 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen avslår proposition 2023/24:18. 2 Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i utlänningslagen (2005:716) som innebär att villkoren för anhöriginvandring skärps i vissa fall samt att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl begränsas. Det föreslås bl.a. att åldersgränsen för att neka uppehållstillstånd på grund av anknytning höjs och att möjligheterna till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring, när anknytningspersonen är alternativt skyddsbehövande, begränsas. Vidare föreslås att bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter tas bort och att barn i stället ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständlig heter trots att omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som för vuxna. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2023. 3 Vänsterpartiets ställningstagande Propositionen är ett led i högerregeringens ”paradigmskifte” inom svensk migrations politik med målet att kraftigt minska andelen asylsökande till Sverige. Förslagen i propositionen är i linje med tidigare remitterade förslag som lämnats av dels Migrationskommittén i betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54), dels socialförsäkringsutskottet i promemorian Försörjningskrav vid anhörig invandring (dnr 1961-2020/21). Vänsterpartiet reserverade sig mot de förslag i Migrationskommitténs betänkande som behandlas i denna proposition (SOU 2020:54 s. 530 f.). Vänsterpartiet reserverade sig även mot socialförsäkringsutskottets förslag i promemorian Försörjningskrav vid anhöriginvandring (bet. 2020/21:SfU28). Vi är starkt kritiska mot det ”paradigmskifte” som högerregeringen nu genomför i snabb takt. Vänsterpartiet anser att Sverige ska ha en mänsklig och välkomnande flyktingpolitik. En politik som gör det möjligt för anhöriga att återförenas i Sverige utan orimligt högt ställda krav. En politik som gör det möjligt att få uppehållstillstånd av humanitära skäl utan kraftiga begränsningar. Kort sagt: en politik som är i enlighet med de konventioner som Sverige har skrivit under. Vår syn på hur svensk flyktingpolitik bör utformas beskrivs närmare i motion 2023/24:986. I det följande redogör vi för hur vi ställer oss till regeringens förslag. 3.1 Skärpta villkor för anhöriginvandring i vissa fall 3.1.1 Ändrat krav för att vara anknytningsperson med tidsbegränsat uppehållstillstånd Regeringen föreslår följande: För att en utlänning som har tidsbegränsat uppehålls tillstånd enligt 5 kap. 1 eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen ska kunna vara anknytningsperson ska det krävas att han eller hon har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, i stället för välgrundade utsikter att beviljas uppehållstillstånd under en längre tid (prop. 2023/24:18 s. 10). Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller vikten av en tydlig och förutsägbar lagstiftning och menar att den föreslagna bestämmelsen har brister i dessa avseenden (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/00511). Barnombudsmannen (BO) anser att förslaget kan leda till att familjeåterförening fördröjs, om den alls blir möjlig, och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonven tionen). BO framhåller att anhöriginvandring ofta är den enda säkra och lagliga möjlig heten för ett barn på flykt att komma till ett tryggt land. Om möjligheterna till familje återförening begränsas på det sätt som regeringen föreslår är risken stor att barn tas med på illegala och farliga resor till ett säkert land för att familjen ska kunna söka asyl tillsammans (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum ifrågasätter, i likhet med BO, om förslaget är förenligt med barnkonventionen och framhåller att förslaget uppvisar stora brister av seende ett barnrättsligt perspektiv (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag kommer, om det blir verklighet, i hög grad att försvåra möjligheten till familjeåterförening. Det kommer i stor utsträckning att påverka barn och barns rättigheter, såväl direkt som indirekt. Det är inte bara inhumant och djupt cyniskt. Det strider även mot barnkonven tionen som sedan den 1 januari 2020 är svensk lag. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.1.2 Höjd åldersgräns för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknytning Regeringen föreslår att uppehållstillstånd på grund av anknytning ska få vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år (prop. 2023/24:18 s. 12). Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Rädda Barnen konstaterar att förslaget innebär att vissa familjekonstellationer som regel inte ska ha rätt till familjeåterförening. Enligt Rädda Barnen bör alla former av familjer där makarna är över 18 år omfattas av den rätten. Rädda Barnen avstyrker därför förslaget och förordar att 18-årsgränsen behålls (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska Röda Korset anser att det saknas skäl att anpassa åldersgränsen till familjeåterförenings direktivets miniminivå, dvs. 21 år, för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknyt ning. För att bibehålla enhetlighet med gällande svensk lagstiftning förordar Svenska Röda Korset att 18 år även fortsättningsvis tillämpas som huvudregel för erkännande av äktenskap. Svenska Röda Korset framhåller även att 21-årskravet, enligt EU-kommis sionens riktlinjer, endast får användas för att garantera bättre integrering och förhindra tvångsäktenskap. Enligt Svenska Röda Korset har regeringen inte presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till bättre integrering och färre tvångsäktenskap (Svenska Röda Korset 2023: dnr Ju2023/00511). Asylrättscentrum framför liknande synpunkter och framhåller även vikten av att beakta barnkonventionen . En tillämpning av 21-årskravet innebär att barn med unga föräldrar nekas en möjlighet att leva tillsammans med båda sina föräldrar, medan barn till äldre föräldrar beviljas denna möjlighet. Det kan ifrågasättas såväl utifrån icke-diskrimineringsprincipen i barnkonventionens artikel 2 som utifrån artikel 3, 9 och 10 som reglerar barns rätt till familjeåterförening (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska advokatsam fundet framhåller, å sin sida, att åldersgränsen för att ingå äktenskap i Sverige är 18 år. Regeringens förslag strider därmed mot likabehandlingsprincipen (Svenska advokat samfundet 2023: R ‑ 2023/0443). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag strider mot barnkonventionen och kommer att drabba barn till unga föräldrar hårt. Personer som bor i Sverige och som fyllt 18 år har rätt att ingå äktenskap. Det bör även gälla människor på flykt. Regeringen framhåller att en höjd åldersgräns bidrar till att förhindra tvångsäktenskap. Vänsterpartiet kan, i likhet med Röda Korset, konstatera att regeringen inte har presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till färre tvångsäktenskap. Det är uppenbart att regeringens förslag endast syftar till att ytterligare minska invandringen till Sverige. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.1.3 Begränsade möjligheter till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring för vissa skyddsbehövande Regeringen föreslår att en anknytningsperson som har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande, eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande, inte längre ska omfattas av den möjlighet till undantag från försörjningskravet som finns när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning har gjorts inom tre månader efter att anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande. En sådan anknytningsperson ska dock fortsatt omfattas av den möjligheten till undantag om sökanden befinner sig i Sverige och beslutet om sökandens asylansökan fattas i samband med beslutet om anknytnings personens asylansökan. Bestämmelsen om att tremånadersfristen för kvotflyktingar ska räknas från inresan ska tas bort (prop. 2023/24:18 s. 15). Förslaget innebär, i klartext, att alternativt skyddsbehövande först behöver ordna bostad och arbete för att senare kunna återförenas med sina familjer. Med alternativt skyddsbehövande avses en utlänning som vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av yttre eller inre väpnad konflikt. Det rör sig således om en grupp mycket utsatta människor som av olika anledningar tvingats fly sitt hemland och som har beviljats asyl i Sverige. Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller att förslaget riskerar att slå hårt mot, och på ett avgörande sätt begränsa, familjeåterförening för mycket utsatta grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, t.ex. kvinnor, äldre och personer med funktionsnedsättning. Även personer med kort utbildningsbakgrund, analfabeter, långtidssjuka och personer som av andra anledningar inte har varit yrkesverksamma tidigare i livet riskerar att nekas rätten till familjeåterförening. Advokatsamfundet framhåller vidare att förslaget, av uppenbara skäl, även riskerar att slå hårt mot barnfamiljer då det blir svårare att uppfylla försörjningskravet ju fler barn som tillhör familjen. Enligt Advokatsamfundet innebär förslaget att man gör en åtskillnad mellan flyktingar och alternativt skydds behövande, vilket kan utgöra en sådan särbehandling av grupper i likartad situation att det riskerar att stå i strid med Sveriges internationella åtaganden vad gäller icke-diskriminering (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/0443). Asylrättscentrum anser att förslaget kan strida mot dels familjeåterföreningsdirektivet, dels rätten till familjeliv samt förbudet mot diskriminering i Europakonventionens artikel 8 respektive 14 (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Flera remissinstanser anser att förslaget kan slå särskilt hårt mot barn och barnfamiljer. Barnombudsmannen och Rädda Barnen ifrågasätter om det är förenligt med barnkonventionen (BO 2023: dnr 2023-0061, Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). En majoritet av remissinstanserna som yttrar sig avstyrker, är negativt inställda till eller har synpunkter på förslaget att tremånaders fristen för kvotflyktingar inte längre ska räknas från kvotflyktingens inresa i Sverige. Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Förslagen syftar till en perma nent begränsning av möjligheterna till familjeåterförening. Att begränsa möjligheterna till undantag från försörjningskravet för alternativt skyddsbehövande kommer att leda till att allt fler barn tvingas leva separerade från sina föräldrar under en längre tid alternativt aldrig återförenas med sina föräldrar och syskon. Rätten till familjeåterförening är en grundläggande och livsviktig rättighet. Att få leva med sin familj är en avgörande faktor för att människor ska må bra, känna sig trygga och kunna etablera sig i ett nytt land. Eventuella begränsningar av den rättigheten måste ske med stor försiktighet och vara proportionerliga och försvarbara i förhållande till syftet de vill uppnå. Regeringens förslag är varken proportionerliga eller försvarbara. De strider dessutom mot flera kon ventioner som Sverige antagit. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.2 Begränsade möjligheter att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl Regeringen föreslår att möjligheten att bevilja barn och vissa vuxna uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter ska tas bort. För barn ska i stället gälla att de, i likhet med vad som gäller för vuxna, ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter med den skillnaden att det inte ska krävas att de omständigheter som kommer fram har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer (prop. 2023/24:18 s. 23). Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Barnombuds mannen anser att de syften som framfördes när den nuvarande bestämmelsen infördes 2014 alltjämt gör sig gällande och framhåller, återigen, att barnkonventionen numera har ställning som svensk lag. Mot bakgrund av detta ifrågasätter BO att regeringen, utan en fördjupad analys av barns rättigheter utifrån barnkonventionen, kan överväga det fram lagda förslaget (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum menar, å sin sida, att det behöver utredas närmare vilka konsekvenser förslaget kommer att få, bl.a. i förhållande till nuvarande ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel och för unga vuxna som beviljats uppehållstillstånd som barn och vars tidigare grund för uppe hållstillstånd har upphört (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Enligt Sveriges advokatsamfund riskerar förslaget att skapa en oförutsägbarhet för personer som hunnit rota sig i landet som inte är godtagbar (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/0443). Flera remissinstanser, t.ex. Rädda Barnen, befarar att förslaget kommer att leda till en försämring för barn och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med barnkonven tionen (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Vi ser mycket allvarligt på att regeringen vill strama åt möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl. Regeringens förslag kommer i synnerhet att drabba barn. Att barnkonventionen numera är svensk lag kräver att Sverige i större utsträckning säkerställer att principen om barnets bästa tydliggörs och respekteras – såväl i lagstiftning som i praxis. Regeringens förslag innebär en väsentlig försämring av barns rättigheter och strider därmed mot andan och syftet med barnkonventionen. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.3 Sammanfattning Vänsterpartiet kan sammanfattningsvis konstatera att regeringens förslag får mycket stark kritik från många remissinstanser, varav merparten avstyrker regeringen förslag. Det gäller även de organisationer som inte har ombetts svara på utkastet till lagråds remiss, men som ändå inkommit med yttranden, såsom Barnens Rätt i Samhället (Bris), Civil Rights Defenders, Flyktinggruppernas Riksråd (FARR) och Sveriges kristna råd. Vänsterpartiet delar den kritik som dessa organisationer framför. Mot bakgrund av det ovan anförda bör propositionen avslås. Riksdagen bör avslå proposition 2023/24:18. Det bör riksdagen besluta. Tony Haddou (V) Nadja Awad (V) Gudrun Nordborg (V) Jessica Wetterling (V)
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
Hela texten jämförs: A 10828 ord · B 2093 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:1230
av Tony Haddou m.fl. (V)
Svensk flyktingpolitik
1
Innehållsförteckning
1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
3 Inledning
3.1 Varför drivs människor på flykt?
3.2 Flyktingkonventionen
4 Ändringar i utlänningslagen
4.1 En förändrad syn på rättigheter
4.2 Felaktiga utgångspunkter
5 En återgång till den tidigare utlänningslagstiftningen
6 Översyn och övergångsbestämmelser
6.1 Regularisering
6.2 Övergången från barn till vuxen
6.3 Stärk barnrättsperspektivet i utlänningslagen
6.4 Stärk barnrättsperspektivet i asylutredningen
6.5 Feministisk migrationspolitik
6.6 Hbtqi-personers rättigheter i asylprocessen
7 En rättssäker asylprövning
8 Utvidga rätten till familjeåterförening
8.1 Familjeåterförening i praktiken
8.2 Ta bort 18-årsgränsen för familjeåterförening
8.3 Återinför sista länken-bestämmelsen
9 Öka antalet kvotflyktingar
10 Återvändande
10.1 LMA
11 Verkställighetshinder
12 Villkoren för ukrainska flyktingar och asylsökande
12.1 Dagersättning
12.2 Meningsfull sysselsättning
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att återgå till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i kraft och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen vid en återgång till utlänningslagens lydelse före den 20 juli 2016 bör återkomma med förslag på översyn av lagen och nödvändiga övergångsbestämmelser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år ska beviljas permanenta uppehållstillstånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda möjligheten att införa en form av regularisering för den som levt i Sverige under en längre tid, oavsett tidigare uppehållsrättslig status, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en översyn av utlänningslagens åldersgränser och vilka konsekvenser de har i syfte att stärka skyddet för dem mellan 18 och 21 år och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att tydliggöra barnspecifika former av förföljelse som flyktinggrund i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att i utlänningslagen stärka barnets rätt att komma till tals och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att utvisningar av tvångsomhändertagna barn förutsätter godkännande av socialnämnden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av barnanpassade utredningsenheter på Migrationsverket och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om en tidsgräns för start av asylutredningar som rör barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av en särskild inspektion för att säkerställa att Migrationsverkets rutiner och riktlinjer tillämpas rättssäkert och enhetligt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda behoven av ökad kunskap om ensamkommande flickor och specifika asylskäl för gruppen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka skyddet för hbtqi-personer i asylprocess och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att Migrationsverket kan erbjuda tolkar med hbtqi-kompetens och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över rättssäkerheten inom asylprocesser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på hur rätten till familjeåterförening kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett borttagande av 18-årsregeln i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett återinförande av sista länken-bestämmelsen i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att öka antalet som vidarebosätts till Sverige till 5
000 per år och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en strategi för återvändandepolitiken som bygger på erfarenheter av vad som fungerar och där migrationspolitikens mål samverkar, enligt beskrivningen i motionen, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 2016 års ändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ska rivas upp och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag utifrån Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription (SOU 2017:84) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att höja dagersättningen till nivån på riksnormen i försörjningsstödet och sedan räkna upp den enligt riksnormen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att ge asylsökande och de som omfattas av massflyktsdirektivet rätt att läsa sfi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att ge de som får tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet rätt att delta i etableringsprogrammet och tillkännager detta för regeringen.
3
Inledning
Vänsterpartiet vill att Sverige och Europa ska ha en mänsklig, värdig och välkomnande flyktingpolitik. I en tid då asylrätten är under attack i såväl Sverige som Europa står Vänsterpartiet fast vid försvaret av rätten till skydd och trygghet. Alla ska ha möjlighet att söka skydd undan förföljelse och förtryck. Alla ska kunna få sina asylskäl prövade på ett rättssäkert sätt. För att det ska bli verklighet måste EU släppa in dem som söker skydd så att de kan få sina asylskäl prövade. Så ser det inte ut i dag. I stället byggs murarna runt EU ständigt högre och nästan alla legala möjligheter att ta sig till EU har täppts till.
De som ändå lyckas ta sig till Europa har få möjligheter att påverka var de ska få leva sina liv. Sverige och övriga EU-länder kränker i dag systematiskt asylsökandes mänskliga rättigheter. För att ändra på det vill vi riva murarna runt EU, vi vill att fler länder ska ta sitt ansvar för mottagandet av människor på flykt och att de asylsökande ska få större inflytande över var de söker asyl. Vänsterpartiets syn på EU:s migrations
politik utvecklas i motionen EU:s migrationspolitik (2022/23:248).
Dessutom krävs en rad ändringar i utlänningslagen för att säkerställa att skydds
behövande och migranter får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och att de ges en rättvis och rättssäker prövning av skyddsskäl eller andra skäl för uppehållstillstånd.
I Vänsterpartiets Sverige är migration naturligt och självklart. Här kan människor på flykt hitta en fristad och andra kan återförenas med sin släkt, studera eller påbörja ett liv med den de älskar. Vårt Sverige sätter mänskliga rättigheter i främsta rummet.
3.1
Varför drivs människor på flykt?
I slutet av 2021 befann sig över 100 miljoner människor på flykt runtom i världen, enligt
FN:s flyktingorgan UNHCR. De flesta, drygt 53 miljoner människor, är internflyktingar.
Drygt 21 miljoner är flyktingar under UNHCR:s mandat och strax under sex miljoner under UNRWA:s mandat. Drygt fyra miljoner är asylsökande och ytterligare drygt fyra miljoner är venezolaner som flytt sitt hemland, vilka särredovisas av UNHCR eftersom de utgör en speciell kategori. 83 procent av världens flyktingar och venezolanerna på flykt befinner sig i ett utvecklingsland, 72 procent i ett grannland till det land de är medborgare i. Barn är överrepresenterade bland de som befinner sig på flykt. 41 procent av de som befinner sig på flykt är barn, trots att barn utgör 30 procent av världens samlade befolkning. Dessutom lever omkring 10 miljoner människor som statslösa och nekas därmed tillgång till grundläggande rättigheter som utbildning, vård, sysselsättning och fri rörlighet.
Människor flyr framför allt från politiskt förtryck, krig och våld. De bakomliggande orsakerna är en ojämlik och orättvis värld samt klimatförändringarna. Samtidigt som vi arbetar för ett mänskligt och välkomnande mottagande av människor på flykt måste vi bekämpa de orättvisor, den ojämlikhet samt de krig, konflikter och klimatförändringar som ligger bakom flykten.
Världens konflikter utkämpas till största delen med vapen som tillverkats i den rika delen av världen. Vapenhandeln genererar stora vinster för vapenindustrin samtidigt som den orsakar död, förstörelse och massflykt. Även Sverige bidrar aktivt till att människor tvingas fly genom att exportera vapen till länder som kränker grundläggande mänskliga rättigheter och till länder som för krig.
Samtidigt växer gruppen klimatflyktingar till följd av att klimatet förändras och slår sönder människors möjligheter att leva i sin hembygd. Ökad konkurrens om minskande naturresurser skapar och förstärker väpnade konflikter. Även när det kommer till klimat
flyktingar har vi i Sverige ett stort medansvar genom våra utsläpp av växthusgaser.
När behoven av hjälp är stora måste vi i den rika delen av världen ta vårt ansvar och hjälpa dem som är mest utsatta. Vi får aldrig använda de drygt 90 miljoner människorna på flykt som ett argument för att stänga gränser och förvägra människor skydd. Ändå är det precis så Sverige och Europa agerat de senaste åren. Denna politik måste förändras till en human och värdig behandling av människor på flykt.
3.2
Flyktingkonventionen
FN:s flyktingkonvention, som utgör grunden för asylrätten och människors möjligheter att få skydd undan krig och förtryck, kom till 1951. Delvis som en konsekvens av lärdomarna från andra världskrigets grymheter och för att möta de uppenbara behoven av en politik som värnar dem som utsätts för förföljelse, krig och förtryck, men också för att praktiskt hantera det faktum att stora folkgrupper hade tvångsförflyttats p.g.a. kriget och nu levde i ett annat land än det de var medborgare i. De behövde få en fristad, asyl i det nya landet och därmed möjligheter att bli en del av sina nya sammanhang med de rättigheter, skyldigheter och möjligheter som följer av erkännandet av flyktingskapet.
Flyktingkonventionen har uppdaterats med tilläggsprotokoll för att anpassas efter nya verkligheter. Den har varit och är viktig för att garantera skyddet för människor på
flykt, men både ursprungskonventionen och tilläggen innehåller flera begränsningar som i
grunden beror på när de tillkommit. Den mest påtagliga utifrån dagens situation är att den förutsätter att den människa som flyr befinner sig i landet där hen ska söka asyl, eftersom det var så situationen såg ut efter andra världskriget. Det finns inga bestäm
melser i konventionerna som reglerar rättigheterna under själva flykten.
I dag är situationen en annan än när konventionen och tilläggen skrevs. Människor flyr från förtryck eller förföljelse eller hotas av pågående krig, ibland inom landets gränser och ibland till ett grannland där det också råder svåra och osäkra förhållanden. Välbevakade gränser och visumkrav hindrar människor från att röra sig över nations
gränser och begränsar deras möjligheter att få skydd. Resorna, särskilt i de fall då smugglare krävs för att ta sig fram, är ofta dyra, vilket innebär att många människor inte har möjligheten att fly.
Flyktingkonventionen utgör också grunden för vilka som har rätt till asyl. Många länder, däribland Sverige och EU-staterna, har mer långtgående bestämmelser. Utgångs
punkten är dock densamma: att förföljelse, förtryck och krig utgör anledningar till att kunna få asyl. I svensk lagstiftning finns en bestämmelse om att särskilda och synner
ligen ömmande omständigheter kan ge rätt till uppehållstillstånd. Det kan handla om svåra sjukdomstillstånd eller levnadsvillkor som gör det direkt stötande att avvisa eller utvisa de människor som är drabbade. Bestämmelsen har tillkommit efter starka folk
opinioner som inte accepterat en lagstiftning som behandlar utsatta människor så inhumant, men också för att Sverige ska leva upp till de åtaganden vi är bundna av genom flera andra internationella konventioner.
Att vara utsatt p.g.a. fattigdom, svält eller sjukdom ger enligt flyktingkonventionen
inte rätt till asyl, trots att behoven av skydd inte nödvändigtvis är mindre för de drabbade.
Den ekonomiska eller sociala situation som människor på flykt befinner sig i är ofta en nära följd av diskriminerande och förtryckande politiska beslut. I debatten har begreppet
ekonomiska migranter kommit att användas, ofta godtyckligt, för att beskriva människor
på flykt som inte har rätt till skydd enligt flyktingkonventionen. Den rika delen av världen har under senare år också blivit allt mer stängd för dessa grupper. På så vis används flyktingkonventionen för att begränsa möjligheterna att komma till den rikare delen av världen, snarare än att ses som en garanterad miniminivå för skydd. Flykting
konventionen behöver stärkas för att bättre motsvara dagens förhållanden. I dagens politiska klimat, då starka nationalistiska och högerextrema vindar blåser, måste fokus dock främst ligga på att försvara och hävda den flyktingkonvention som ligger fast.
4
Ändringar i utlänningslagen
Sommaren 2021 trädde ändringar i utlänningslagen i kraft, efter fem år med begräns
ningslagen (lagen [2016:752] om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppe
hållstillstånd i Sverige). Dessa ändringar, som baseras på betänkandet från den parla
mentariska migrationskommittén, innebar att huvuddragen i begränsningslagen blev permanenta. Regeringen motiverade ändringarna med formuleringen: ”Det finns behov av ändrade regler för att regelverket om möjlighet att beviljas uppehållstillstånd i Sverige ska vara långsiktigt hållbart och inte väsentligen avvika från regelverken i andra EU-länder. Regelverket ska vara humant, rättssäkert och effektivt och värna asylrätten.”
Vänsterpartiet instämmer i att det behövs en ny migrationspolitik. Vi anser att den svenska asyllagstiftningen behöver förbättras och utvecklas. Efter flera års tvära kast
och otillräckligt beredd lagstiftning är det hög tid att skapa en genomtänkt och solidarisk
flyktingpolitik som tar avstamp i internationella konventioner och deras andemening. Tyvärr lever de nu genomförda förändringarna varken upp till regeringens ambitioner eller Vänsterpartiets förhoppningar.
Förändringarna innebar att den kraftigaste omsvängningen av svensk migrations
lagstiftning någonsin (begränsningslagen), med undantag av några mindre ändringar, blev permanent. Sverige har därmed en lagstiftning som är näst intill så sträng den kan vara utan att bryta mot de konventioner och den EU-rätt Sverige är bundet att följa. Denna förändring leder till dramatiska försämringar av förutsättningarna för de som söker skydd i Sverige, för integrationen och för samhället i stort.
I propositionen bakom lagändringen konstaterar regeringen själv att förslagen kommer att leda till försämringar ur ett barnrättsperspektiv, försämrad jämställdhet, försämrad integration samt vissa försämringar avseende nyanländas hälsa. Förklaringen till att regeringen ändå ville genomföra alla dessa försämringar är att den anser det sannolikt att de ska få färre människor att söka skydd i Sverige, och att de ska leda till att andra länder tar ett större ansvar.
Vänsterpartiet står inte bakom ambitionen att färre ska söka skydd i Sverige. Det finns inte heller stöd för föreställningen att de strängare reglerna skulle leda till att färre
söker sig hit eller att andra länder tar ett större ansvar. Det har fem år med begränsnings
lagen
visat. Förändringarna är i stället uttryck för den sämsta formen av symbolpolitik, som syftar till att skyla över denna regerings oförmåga att bygga upp en robust välfärd och utjämna klyftorna i samhället genom att skylla på de som sökt skydd från krig och förtryck. Som resultat blir Sverige ett sämre land att leva i, både för den som söker skydd och för alla andra som lever här.
4.1
En förändrad syn på rättigheter
Begränsningslagen innebar ett skifte när det gäller synen på rättigheter och integration. Från att se rättigheter som en väg till integration valde en majoritet i riksdagen – under ledning av Socialdemokraterna – att använda undandragande av rättigheter som ett sätt att försöka skrämma bort människor på flykt. De tydligaste exemplen på detta skifte är de införda försörjningskraven för rätten att leva med sin familj och att få permanent
uppehållstillstånd. Regelverket ger arbetsgivarna ett styrkeövertag eftersom de i praktiken
kan avgöra om arbetstagarna ska få stanna permanent i trygghet och få leva med sina familjer. Löntagare i sådan utsatthet är lätta att utnyttja, att underbetala, att kränka, att byta ut och att tysta. Det får allvarliga konsekvenser för den som utsätts direkt, men även för kollegan som arbetar bredvid. Löntagarkollektivet är aldrig starkare än de otryggaste på arbetsmarknaden.
Genom den nya lagstiftningen blir denna maktobalans en permanent del av svensk arbetsmarknad. Den S-ledda regeringen förde oss därmed från den syn på rättigheter som arbetarrörelsen sedan begynnelsen stridit för, där rättigheter ses som verktyg för att ta bort hinder för jämlikhet och inkludering. I stället infördes en högerutopi, där rättig
heter är en belöning för den som trots alla svårigheter lyckas ta sig genom låsta dörrar och integrera sig på det sätt som för tillfället behagar de styrande. Ett sådant skifte får inte bara konsekvenser för dem som påverkas direkt utan för oss alla i samhället.
S-MP-regeringen skapade därmed samma maktobalanser inom asyllagstiftningen som redan finns inom arbetskraftsinvandringen, och som Socialdemokraterna åter
kommande kritiserat, dock utan att åtgärda. Det är svårt att tolka på annat sätt än att viljan att hindra människor från andra länder att komma till Sverige har blivit Social
demokraternas överordnade mål, till och med överordnat arbetarrörelsens historiska kamp för lika rättigheter och större makt till arbetstagaren på arbetsmarknaden.
Detta är inte bara oanständigt – det är en nederlagsstrategi. Högern har i alla tider ansett att arbetarklassen sporras att arbeta hårdare och anstränga sig mer om den är hungrig, otrygg och livegen. Historiskt har arbetarrörelsen mött detta förtryck med kamp för allas lika rätt till frihet, trygghet och en lön att leva på. Nu använder Social
demokraterna samma argument som högern alltid gjort. ”Integration” ska sporras fram med utsatthet och otrygghet.
Utan solidaritet krackelerar de värn och välfärdssystem som arbetarrörelsen har byggt upp för den som lever och verkar i Sverige. Som en del av denna rörelse kommer Vänsterpartiet aldrig att acceptera ett sådant paradigmskifte kring synen på rättigheter i samhället, inte heller att löntagares position försvagas på ett sådant sätt. Frågan är varför Socialdemokraterna i regeringsställning aktivt valt att göra just det.
Högerpartiernas projekt går ut på att attackera välfärden och bryta ned våra trygghets
system.
Till sin hjälp tar de ett parti som baserar sin politik på rasistiska idéer. Det syns tydligt i deras förslag på hur nyanländas rätt till ersättningar och bidrag ska begränsas. Genom att utmåla de som söker skydd här som hot och belastning blir de lättare att angripa och det blir lättare att neka dem deras rättigheter. I grunden vill högern skära ned på trygghetssystemen för alla; det är klassisk högerpolitik. Det är lättast att göra det för just dessa grupper, och därför börjar de där.
Migrationskommitténs sekretariat konstaterade i ett underlag till kommittén att EU-rätten inte tillåter den typen av åtskillnad mellan nyanlända och medborgare. Den väg högerpartierna föreslår kommer att drabba oss alla, om den blir verklighet. Det är därför obegripligt att regeringen driver migrationspolitiken i samma riktning.
4.2
Felaktiga utgångspunkter
Vänsterpartiet anser att arbetet med att ta fram en ny lagstiftning som skulle vara lång
siktigt hållbar, human, rättssäker och effektiv borde tagit hänsyn till att begränsnings
lagen var en tillfällig parantes som infördes hastigt och utan tillräcklig beredning, med den uttalade ursäkten att den endast skulle vara tillfällig. Och att den, trots förlängning, ännu inte utvärderats eller granskats i förhållande till de syften regeringen motiverade den med.
Av Migrationskommitténs betänkande framgår att det inte kan ledas i bevis att det är den stramare asyllagstiftningen som gjort att färre människor söker asyl i Sverige, och inte heller att en sådan lagstiftning har förmått andra medlemsländer att ta ett större ansvar, eller att Sverige under tiden har rustat sitt mottagande. Det kommitténs betänk
ande däremot med all tydlighet visar är att det finns mycket omfattande och allvarliga negativa konsekvenser av begränsningslagen, för såväl individer som samhället.
Regeringen och kommittén borde ha tagit sin utgångspunkt i den ordinarie utlännings
lagen
(2005:716) i stället för i begränsningslagen. Det finns flera delar i utlänningslagen som behöver ses över och som kan utvecklas för att skapa en humanare, mer rättssäker, långsiktigt hållbar och effektiv asyllagstiftning. Vänsterpartiet har lyft flera sådana förslag i riksdagsmotioner (se En mänsklig och rättssäker flyktingpolitik [2018/19:297]). Om kommittén hade tagit utgångspunkt i utlänningslagen och adresserat de brister som finns i den genom konstruktiva samtal hade den kunnat ta fram ett mycket bättre lagförslag.
I kommittébetänkandets konsekvensanalys påpekas att en återgång till utlännings
lagen skulle göra migrationslagstiftningen mindre komplex, dvs. mer överblickbar och rättssäker. Det är anmärkningsvärt att man trots detta konstaterande ignorerar följderna av att föreslå motsatsen. Vänsterpartiet försökte förhandla med regeringen och partierna som ingår i januarisamarbetet, men de var inte intresserade av att diskutera förslag som skulle kunna förbättra migrationslagstiftningen.
5
En återgång till den tidigare utlänningslagstiftningen
Vänsterpartiet kan med stor sorg konstatera att det finns en majoritet i Sveriges riksdag som vill stoppa människorna som flyr från krig och förtryck, i stället för att bekämpa anledningarna till flykten och vapenexporten till de krigande förtryckarna. Som låter världens rikaste kontinent anlita turkisk militär och libyska miliser till att beskjuta män
niskor på flykt och trycka bort dem från EU:s gränser, i stället för att samarbeta för ett humant mottagande av de som tvingas fly. Som använder bistånd för att tvinga fattiga länder att stoppa människor på flykt, samtidigt som den inte agerar för att stoppa skatte
flykten från samma länder. I en tid då nöden är enorm, när rekordmånga människor befinner sig på flykt och de humanitära behoven är stora behövs Sveriges röst som humanitär stormakt. Majoriteten i Sveriges riksdag vill i stället göra Sverige till en humanitär lilleputtstat.
Vänsterpartiet anser att problemet är det faktum att människor runtom i världen tvingas fly för sina liv, inte att några få av dem vill söka skydd i Sverige. Tvärtom är det något vi är, och ska vara, stolta över. Att Sverige är känt som ett land där människors
rättigheter respekteras, där även kvinnor och barn har rättigheter och goda förutsättningar
att förverkliga sina livsambitioner är en bild vi vill värna och stärka. För att det ska vara annat än en bild i framtiden krävs dock aktiv handling. Ambitionen bakom den nya lagstiftningen tycks vara att Sverige ska bli ett sämre land, som människor inte vill bo och leva i. Det är en politisk vision som Vänsterpartiet är mycket främmande för.
Insikten att undandragande av rättigheter aldrig stannar vid att omfatta specifika grupper förpliktigar. Asylrätten skapades inte för dagar av fred och frihet utan för svåra tider då mänskligheten visar upp sina allra värsta sidor. I ruinerna av andra världskrigets förintelse och fasor, som då drivit många miljoner människor på flykt, kom insikten att det krävs ett löfte mellan stater för att i framtiden garantera människor en fristad undan krig, förföljelser och grymhet. Historiskt ser vi, från misslyckade internationella försök
att enas om att rädda judar undan den förestående Förintelsen 1938, till skärpt migrations
lagstiftning
i Sverige under Balkankriget och nutidens misslyckade försök att hitta gemensamma ansvarstaganden i EU, att det är lättare för stater att enas om att stänga gränser och skärpa lagstiftning än att besluta om system för att rädda människor på flykt. Därför är asylrätten en grundläggande rättighet som måste försvaras, i vårt sam
hälle och internationellt.
Kvotflyktingsystemet måste alltid kompletteras av andra vägar till skydd. Här
behöver Sverige visa vägen genom att delta i fördelning av kvotflyktingar och omfördel
ning
av flyktingar inom EU och samtidigt försvara rätten att söka asyl via fler lagliga vägar och en utlänningslag som rättvist och rättssäkert lever upp till innehållet och andemeningen i de konventioner Sverige är bundet av.
Mot denna bakgrund stod Vänsterpartiet inte bakom begränsningslagen eller förändringarna i utlänningslagen. Dessa lagändringar gör inte asyllagstiftningen mer långsiktigt hållbar, human, effektiv och rättssäker, snarare tvärtom. Därför vill Vänster
partiet se en återgång till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i kraft.
Regeringen bör återkomma med förslag om att återgå till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i kraft. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6
Översyn och övergångsbestämmelser
Vid en återgång till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i kraft bör situationen för dem som drabbats av de senaste årens migrationspolitik åtgärdas. Vänsterpartiet anser även att regeringen borde ha adresserat problematiken med att utlänningslagen står över LVU, som i flera fall inneburit att beslut fattats om att utvisa barn som tvångsomhändertagits tillsammans med de föräldrar som förvaltnings
rätten konstaterat saknar förmåga att tillgodose barnets behov.
Det finns flera andra brister i den ordinarie utlänningslagen som borde ses över vid en återgång till den. En återgång till utlänningslagen kräver också särskilda övergångs
bestämmelser för att exempelvis hantera återgången till permanenta uppehållstillstånd som huvudregel.
Vid en återgång till utlänningslagens lydelse före den 20 juli 2016 bör regeringen återkomma med förslag på översyn av lagen och nödvändiga övergångsbestämmelser. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6.1
Regularisering
Vänsterpartiet anser att det behövs en tydligare reglering i lagstiftningen för dem som levt i Sverige under lång tid utan tillstånd, en form av regularisering. Behoven av en lösning för dessa grupper aktualiserades under coronapandemin, som ledde till ytter
ligare ökad utsatthet och osäkerhet för berörda grupper.
Begränsningslagen har, tillsammans med flera andra ändringar av migrations
politiken de senaste åren, lett till ett ökat antal papperslösa och till större utsatthet och osäkerhet inom gruppen. Bland annat behövs en långsiktigt hållbar lösning för dem som omfattas av den s.k. gymnasielagen, men också för andra som drabbats av lång väntan, ovisshet och rättsosäkra asylprocesser.
De som omfattas av den s.k. gymnasielagen kom till Sverige som barn och sökte skydd här undan krig och förtryck. De flesta kom innan migrationspolitiken svängde, innan högerpolitiker och borgerliga ledarsidor började skrika om systemkollaps och innan riksdagen bestämde att vi skulle ha så sträng asyllagstiftning som möjligt. Genom gymnasielagen skulle de få en ny chans, men lagen var så dåligt konstruerad att den ovisshet och oro som drabbat gruppen kvarstod. Vänsterpartiet såg bristerna och försökte åtgärda dem, men regeringen var inte intresserad och nu lever många ensam
kommande med konsekvenserna.
I debatten kallas de för ”vuxna män utan asylskäl”. Sanningen är att det handlar om barn som sökte och behövde skydd i Sverige. De har behandlats fruktansvärt illa till följd av politiska beslut och har hunnit bli vuxna under tiden.
När vi ser att ensamkommande far illa, att det psykiska lidandet växer, med en kraftig överrepresentation av självmord inom gruppen som följd, att de utnyttjas i brottslighet och är en del av ett växande skuggsamhälle så måste vi agera. Det är politiska beslut som skapat problemen och politiska beslut som kan åtgärda dem. En stor del av de ensamkommande som lever i Sverige har stadgat sig här. De har skaffat vänner och familjer, de har lärt sig språket, engagerar sig i föreningslivet och kämpar med studierna – som alla andra unga människor. Det svenska samhället har dessutom investerat i dem och de är nu en del av Sverige. De är redo att bidra till samhället och de behövs i ett Sverige med en åldrande befolkning.
Utan politiska beslut som löser situationen kommer en stor del av gruppen att tvingas leva som papperslösa i Sverige. Vänsterpartiet anser normalt inte att amnesti är rätt väg att gå för att skapa en human och rättssäker asylprocess, men i vissa akuta lägen är det nödvändigt för att rätta till orimliga effekter av tidigare beslut. Vi vill i första hand se en långsiktig förändring av migrationspolitiken i en mer human, välkomnande och ansvarstagande riktning. Därför vill vi se en återgång till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i kraft, med vissa justeringar. Att bevilja permanent uppehållstillstånd till de ensamkommande som har varit i Sverige i över ett år skulle kosta staten omkring 350 miljoner kronor.
De ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år ska beviljas permanenta uppehållstillstånd. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
En lösning behövs också för alla andra som drabbats av bristerna i den lagstiftning som gällt under senare år. De senaste årens utveckling i Afghanistan har blixtbelyst den utsatta situation som bl.a. barnfamiljer med utvisningsbeslut till Afghanistan befinner sig i. Hur en sådan lösning ska utformas, vilka avgränsningar som behöver göras och vilka som bör omfattas är komplexa frågor som kräver närmare granskningar. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör tillsätta en utredning som undersöker möjligheterna att införa en form av regularisering. Det finns olika liknande regleringar i andra länder som en utredning bör undersöka.
Regeringen bör utreda möjligheten att införa en form av regularisering för den som levt i Sverige under en längre tid, oavsett tidigare uppehållsrättslig status. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6.2
Övergången från barn till vuxen
18-årsgränsen är viktig för att värna barns rättigheter och stärka deras skydd. I dag har gränsen blivit allt för absolut. Det finns inget stöd för att påstå att den som är 18 år lättare klarar av att återvända till det land hen flytt från än den som är 17 år. Våldet och förtrycket gör inga åldersbedömningar. I flera delar av den svenska lagstiftningen, exempelvis delar av asyllagstiftningen och lagstiftningen kring vård av barn, finns särskilda bestämmelser för ungdomar upp till 21 år. Möjligheterna att i utlänningslagen ta större hänsyn till denna åldersgrupp bör utredas, dock utan att försämra rättigheterna och skyddet för dem som är under 18 år.
Utöver det bör asylsökande bedömas enligt den ålder de har när de ansöker om asyl, något som slagits fast i domar från Europadomstolen.
Regeringen bör genomföra en översyn av utlänningslagens åldersgränser och vilka konsekvenser de har i syfte att stärka skyddet för dem mellan 18 och 21 år. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6.3
Stärk barnrättsperspektivet i utlänningslagen
Skyddet för barn är för svagt i utlänningslagen. Vänsterpartiet anser att lagen bör ses över för att säkerställa att den överensstämmer med barnkonventionen. De rekommen
dationer som FN:s barnrättskommitté gett till Sverige om förföljelse som barn utsätts för måste återspeglas i utlänningslagen. Barns rätt till individuell prövning av sina asylskäl måste stärkas.
Regeringen bör återkomma med förslag om att tydliggöra barnspecifika former av förföljelse som flyktinggrund i utlänningslagen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vidare utgör det s.k. olämplighetsrekvisitet i paragrafen om barnets rätt att komma till tals i utlänningslagen i dag ett hinder för att barnets rättigheter ska tillgodoses. Det måste därför tas bort. Barnets rätt till information måste stärkas. Barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas i alla fall som rör ett barn, och vid bedömningen av barnets bästa måste hänsyn tas till barnets åsikter. Handläggningen av asylärenden som rör barn måste ha ett tydligt barnrättsperspektiv.
Regeringen bör återkomma med förslag om att stärka barnets rätt att komma till tals i utlänningslagen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Genom propositionen Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv (prop. 1996/97:25)
genomfördes en förändring i lagen om vård av unga som innebar att utlänningslagen alltid går före vid en lagkollision. I flera fall har detta inneburit att beslut fattats om att utvisa barn som tvångsomhändertagits tillsammans med de föräldrar som förvaltnings
rätten konstaterat saknar förmåga att tillgodose barnets behov. Vänsterpartiet anser att denna ordning bör ses över så att utvisningar av tvångsomhändertagna barn förutsätter godkännande av socialnämnden, för att Sverige ska leva upp till skyldigheterna i förhållande till barnets bästa.
Regeringen bör återkomma med förslag om att utvisningar av tvångsomhändertagna barn förutsätter godkännande av socialnämnden. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6.4
Stärk barnrättsperspektivet i asylutredningen
För att asylprocessen ska bli korrekt, för att alla uppgifter ska komma fram på ett rättvisande sätt och för att den asylsökande ska känna förtroende för processen och Migrationsverket måste utredningarna ske på ett sätt som skapar förtroende hos de asylsökande. När Migrationsverket intervjuar barn använder de ett protokoll som får samtalen att likna förhör. En sådan ingång i en asylutredning där den asylsökande känner sig som en misstänkt brottsling från början kommer aldrig att kunna skapa det förtroende som behövs.
De ofta svåra och traumatiska upplevelser som asylsökande barn varit med om är krävande att prata om och riskerar att utelämnas med de nuvarande utrednings
metod
erna. Under den period av hög belastning på Migrationsverket som rått till följd av det stora antalet asylsökande 2015 har barnrättsgruppen på Migrationsverket tagits bort. Kunskaperna om barns specifika behov blir därmed bristande och prövningen av deras skyddsskäl ofrånkomligen lidande.
Barnrättsperspektivet måste stärkas i asylutredningarna. Det är delvis en kunskaps
fråga. Därför anser Vänsterpartiet, precis som Barnombudsmannen, att barnanpassade utredningsenheter bör inrättas på Migrationsverket. Migrationsverkets metoder behöver utvecklas för att säkerställa att barn kommer till tals på ett bra och meningsfullt sätt, i synnerhet yngre barn och barn med funktionsnedsättning. Ambitionen bör vara att barn alltid ska höras av särskilt utbildade utredare som har tillgång till aktuell landinforma
tion om barns livsvillkor. Även tolkar ska ha särskild kunskap om barn i asylprocessen och barns grundläggande rättigheter.
Regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av barnanpassade utrednings
enheter på Migrationsverket. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Det är särskilt viktigt att barns asylutredningar prioriteras eftersom barn är extra utsatta. Minnen kan både blekna och påverkas under tiden. Tiden mellan asylansökan och asylutredning måste därför kortas. En gräns på maximalt två månader från registrering till asylutredning, som Barnombudsmannen föreslår, vore att föredra.
Regeringen bör återkomma med förslag om en tidsgräns för start av asylutredningar som rör barn. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I dag finns stora brister i hur handläggningen av ärenden där barn söker asyl går till. Varken lagar, förordningar eller Migrationsverkets egna rättsliga ställningstaganden och andra föreskrifter följs på ett tillfredsställande sätt, enligt Barnombudsmannen. Det bör därför inrättas en inspektion med uppdrag att granska om Migrationsverkets regelverk och rutiner tillämpas som det är tänkt.
Regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av en särskild inspektion för att säkerställa att Migrationsverkets rutiner och riktlinjer tillämpas rättssäkert och enhetligt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6.5
Feministisk migrationspolitik
Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. För oss innebär det att all vår politik präglas av en feministisk analys och ger samma möjligheter och rättigheter till alla människor oavsett kön. Vi för en feministisk migrationspolitik. Dagens svenska migrationspolitik präglas av patriarkala strukturer. Möjligheterna att ta sig till Europa, att få asyl, mottagandet och vägarna till etablering i Sverige är anpassade för män. Flyktvägen till Europa och Sverige är farlig och kantad av stor utsatthet. Resan över Medelhavet sker med livet som insats.
Livet på flykt medför stora hot mot den egna säkerheten för alla. Kvinnor är särskilt utsatta. Rapporterna är många om sexuella trakasserier, övergrepp och hur kvinnor erbjuds tjänster från lägervakter, poliser och smugglare i utbyte mot sex. Inskränkning
arna av rätten till familjeåterförening gör det svårare för kvinnor att ta sig till Sverige. Kvinnor och barn tvingas därmed ut i osäkra båtar på Medelhavet. Den enda vägen till permanent uppehållstillstånd blir att få ett fast arbete, samtidigt som vi vet att nyanlända kvinnor har svårare att få jobb än män. Vänsterpartiet tar patriarkala strukturer och brist
ande jämställdhet på allvar. När de används som slagträ i debatten för att misstänklig
göra flyktingar skadar det arbetet för jämställdheten och spär på rasistiska strömningar.
Med en feministisk migrationspolitik kan vi säkerställa ett värdigt och inkluderande mottagande där alla människor har samma möjligheter att ta sig till Sverige och samma möjligheter att etablera sig i samhället. Det är så vi har byggt ett av världens mest jäm
ställda länder och det är så vi fortsätter att bygga ett mer rättvist och jämlikt Sverige.
Vänsterpartiets politik kring flyktingmottagande ur ett feministiskt perspektiv presenteras
i vår motion Rättighetsbaserat flyktingmottagande byggt på välfärd (2019/20:220).
Flickor utgör en relativt sett liten del av de ensamkommande barn och unga som söker asyl i Sverige. De flickor som har flytt kan vara extra utsatta om de skulle av- eller utvisas. Flykten i sig, och ett liv på egen hand i Sverige, kan utgöra så pass allvar
liga hot mot dem om de skulle återvända att det bör kunna räknas som skyddsskäl i sig i vissa fall. Migrationsverket bedriver ett utvecklingsarbete när det gäller genusmedveten asylprövning genom den jämställdhetsintegrering som verket tillsammans med en rad andra myndigheter genomför. En del av det arbetet är det rättsliga ställningstagande om förföljelse p.g.a. kön avseende kvinnor som tagits fram. Mycket pekar dock på att kunskapen om specifika asylskäl för ensamkommande flickor behöver stärkas.
Regeringen bör utreda behoven av ökad kunskap om ensamkommande flickor och specifika asylskäl för gruppen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6.6
Hbtqi-personers rättigheter i asylprocessen
Under 2020 publicerade RFSL en omfattande rättsutredning om migrationsmyndig
heternas utredning, prövning och bedömning av hbtqi-personers asylskäl. Utredningen, som granskade över 2
000 enskilda beslut och domar i hbtqi-asylärenden, visade att Migrationsverket och migrationsdomstolarna systematiskt gör felaktiga bedömningar och tillämpar otillåtna avslagsmotiveringar i strid med svensk och internationell rätt, i
hbtqi-asylärenden. Rättsosäkerheten är utbredd i hbtqi-asylärenden och skyddsbehövande
hbtqi-asylsökande nekas systematiskt skydd och utvisas därmed till länder där de riskerar förföljelse.
Enligt RFSL:s utredning ställer migrationsmyndigheterna ett antal krav för att sökande ska göra sina hbtqi-asylskäl trovärdiga och tillförlitliga. Bland annat ska hen ha genomgått en inre process fram till insikt om sin sexuella läggning, könsidentitet eller sitt könsuttryck. Hen ska ha känt eller åtminstone kunna reflektera kring känslor av olikhet, stigma och skam. Ju mer tabu hbtqi är i hemlandet, desto mer krävs att sökande kan prata om det. Kravet är ologiskt och strider mot utlänningslagen. Den som tagit ”för stora risker” anses inte trovärdig och får avslag. Detta baserar sig på fördomen att hbtqi-personer inte tar risker.
Kraven som myndigheterna ställer utgår från den felaktiga och stereotypa före
ställningen att hbtqi-personer har universellt gemensamma erfarenheter som kan utredas och bedömas. Skyddsberättigade hbtqi-personer som inte har eller kan beskriva dessa erfarenheter anses inte trovärdiga, får avslag och utvisas. Kraven strider mot UNHCR:s
riktlinjer, EU-rätten, EU-domstolens praxis, utlänningslagens förarbeten och Migrations
verkets
eget rättsliga ställningstagande, enligt RFSL:s utredning.
Trots att det sedan 15 år är förbjudet i svensk rätt och sedan 10 år i internationell rätt att kräva att asylsökande ska dölja sin hbtqi-identitet, används diskretionskrav i 53 procent av ärenden från länder som Irak, Kenya, Etiopien, Jordanien, Libanon och Ryssland – länder där hbtqi-personer straffas med böter, tortyrklassade ”tester” och avrättning. Transpersoners asylskäl prövas felaktigt eller inte alls. Könsidentitet prövas som homo- eller ”transsexuell” läggning. Könsuttryck feltolkas som sexuell läggning eller ”ett personlighetsdrag”. Det leder till felaktiga avslag och utvisningar av trans
personer till länder där de kan straffas med döden.
RFSL menar också att rättsosäkerheten är utbredd i hbtqi-asylärenden. Grundlägg
ande förvaltningsrättsliga principer om enhetlighet och förutsebarhet uppfylls inte. Identiska berättelser, omständigheter och landrapporter bedöms olika. Vissa beviljas asyl medan andra lika skyddsbehövande får avslag och utvisas till förföljelse. Sent framförda hbtqi-asylskäl bedöms ofta vara icke trovärdiga och tillförlitliga, och 91 procent avslås vid ny prövning.
Utifrån sin rättsutredning riktar RFSL 17 rekommendationer till de asylprövande myndigheterna. De rekommenderar bl.a. att den asylsökandes självidentifikation ska vara utgångspunkt vid utredning, prövning och bedömning i hbtqi-asylärenden samt att migrationsmyndigheterna ska upphöra med och helt överge idén om att det är möjligt att objektivt fastställa någons sexuella läggning eller könsidentitet. Vidare anser de att migrationsmyndigheterna ska upphöra med krav och förväntningar på att vissa erfaren
heter ska ha ägt rum och kravet att den sökande ska redogöra för och beskriva dessa. Migrationsmyndigheterna ska också vid bedömningen ta hänsyn till den sökandes personliga förutsättningar, situation och omständigheter vilka påverkar dennes indivi
duella förmåga att ge en sammanhängande muntlig redogörelse och upphöra med kravet på att den asylsökande har känt eller åtminstone måste reflektera kring olikhet, stigma och skam. RFSL rekommenderar också migrationsmyndigheterna att upphöra med otillåtna diskretionskrav och samtliga stereotypa antaganden om hbtqi-personer som läggs till grund för avslagsmotiveringar. Vänsterpartiet instämmer i RFSL:s analys av situationen för hbtqi-personer i asylprocessen och i de rekommendationer som förs fram.
Regeringen bör återkomma med förslag om att stärka skyddet för hbtqi-personer i asylprocess utifrån beskrivningen ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Tolkar och tolkning är ett viktigt inslag i asylprocessen och det är därför viktigt att den tolk som anlitas av Migrationsverket i förekommande fall har sådan kompetens om hbtqi-frågor att tolken kan bemöta den asylsökande på ett respektfullt sätt samt behärskar hbtqi-relevanta ord.
Regeringen bör säkerställa att Migrationsverket kan erbjuda tolkar med hbtqi-kompetens. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
7
En rättssäker asylprövning
Vänsterpartiet anser att rättssäkerheten inom asylprocessen behöver utredas närmare än vad som varit möjligt inom ramen för Migrationskommitténs arbete. Därför bör en separat utredning tillsättas med syftet att lämna förslag på hur rättssäkerheten inom asylprocessen kan förstärkas.
Migrationskommittén gör i sitt betänkande bedömningen att rättssäkerheten är god. Vänsterpartiet delar inte den bedömningen och anser dessutom inte att kommittén visar att det finns täckning för det påståendet. Att kommittén dessutom påstår att de förslag till förändringar i utlänningslagen som den föreslog i sig skulle leda till ökad rätts
säkerhet är inte heller belagt. Tvärtom cementeras med förslagen flera källor till rätts
osäkerhet såsom olika rättigheter vid olika skyddsgrunder.
De senaste åren har visat att rättssäkerheten är allt annat än god. Det handlar om allt från svåröversiktlig materiell rätt till process och bedömningar som inneburit rätts
förluster och i många fall reella hinder för skyddsbehövande människor att få asyl. En del strukturella problem finns också, t.ex. bristande kvinno-, barn- och hbtq-perspektiv (som beskrivs närmare ovan), bristande anpassningar för personer med funktions
nedsättningar, tolkproblem och inkonsekventa och felaktiga förvarsbeslut.
Det finns omfattande kritik mot hur asylprocessen fungerar i dag, inte minst från asylrättsjurister, människorättsorganisationer och civilsamhällesorganisationer. Detta gäller t.ex. kvalitet och metoder för trovärdighetsbedömningar, medicinska ålders
bedömningar och landinformation. Om rättssäkerheten inte utreds noggrant finns det risk för att förtroendet för asylprocessen försämras ytterligare. Förtroendet för processen är en förutsättning för acceptans av de beslut som fattas. En process med högre förtroende blir därmed mer effektiv.
En utredning av rättssäkerheten bör granska asylprocessens alla delar och ta hänsyn till det som skiljer asylärenden från andra förvaltningsrättsliga processer och beslut. Utredningen bör särskilt studera hur förutsättningarna för extra utsatta och marginalise
rade grupper kan förbättras och likställas med övriga grupper och den bör inte utgöras av parlamentariker.
Regeringen bör tillsätta en utredning för att se över rättssäkerheten inom asyl
processer, utifrån beskrivningen ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8
Utvidga rätten till familjeåterförening
En av få lagliga vägar till Sverige går genom familjeåterförening. Rätten till familje
återförening är i dag inskränkt genom både lagstiftning och praktiska hinder. Om fler familjer på flykt skulle tillåtas att återförenas, skulle det innebära att många människor slapp ta den livsfarliga vägen över Medelhavet. Att få bo ihop med sin familj är en mänsklig rättighet som har starkt skydd i internationella konventioner. Vänsterpartiet vill se en utvidgning av rätten till familjeåterförening.
8.1
Familjeåterförening i praktiken
Principen om familjens enhet fastslogs första gången 1948 i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter. Att familjen har rätt till samhällets och statens skydd har sedan dess fastslagits i flera konventioner om mänskliga rättigheter. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska ett barns ansökan om familjeåterförening be
handlas på ett positivt, humant och snabbt sätt; dessutom ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Detta har införlivats i EU:s familje
återföreningsdirektiv (2003/86/EG) som Sverige har implementerat i sin lagstiftning.
Inskränkningarna i rätten till familjeåterförening i den nya lagstiftningen får mycket stora konsekvenser för människor på flykt, asylsökande och nyanlända. Sedan tidigare finns stora brister i hur denna rättighet efterlevs. För att få rätt att återförenas med en familjemedlem som har fått uppehållstillstånd i Sverige måste den som är kvar i sitt hemland intervjuas vid en svensk ambassad. Flera ambassader, exempelvis de i Damaskus, Bagdad och Kabul, har inte hanterat ansökningar om familjeåterförening sedan en tid tillbaka. Medborgare i dessa länder tvingas därmed vända sig till beskick
ningar i andra länder, ofta med långa väntetider och begränsade möjligheter till inresa. På så vis begränsas möjligheterna till familjeåterförening även för de som uppfyller de högt ställda lagkraven. Att utöver en mycket sträng lagstiftning också införa andra hinder för familjer att leva tillsammans är oanständigt.
Regeringen bör återkomma med förslag på hur rätten till familjeåterförening kan stärkas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.2
Ta bort 18-årsgränsen för familjeåterförening
Utlänningslagen innehåller en 18-årsregel som innebär att uppehållstillstånd p.g.a. familjeanknytning mellan föräldrar och barn endast beviljas om barnet är under 18 år. Vänsterpartiet anser att denna bestämmelse är onödigt snäv. Om en person i familjen (begreppet familj avser i gällande lagstiftning en kärnfamilj bestående av föräldrar och barn [biologiska eller adopterade]) har skyddsbehov är det sannolikt att samma sak gäller även för övriga familjen. För de flesta av oss är relationen mellan föräldrar och barn livslång, och det är orimligt att kräva att den ska avslutas just för att barnet hunnit fylla 18 år. I en situation där det som nu finns mycket få lagliga vägar för att få skydd i EU ger en vidgning av denna bestämmelse dessutom möjlighet att ge fler människor skydd utan att de ska behöva riskera livet.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett borttagande av 18
‑
årsregeln i utlänningslagen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.3
Återinför sista länken-bestämmelsen
Tidigare fanns en s.k. sista länken-bestämmelse i utlänningslagen som innebar att om en enda familjemedlem var kvar i hemlandet kunde denne beviljas uppehållstillstånd för att komma till Sverige och leva med den övriga familjen här. När bestämmelsen togs bort stängdes dörren för många av dessa människor. Det finns åtskilliga exempel på kvar
varande, åldriga föräldrar som har separerats från sina vuxna barn p.g.a. att den typen av
familjeåterförening har omöjliggjorts. Vänsterpartiet anser att sista länken-bestämmelsen
måste återinföras.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett återinförande av sista länken-bestämmelsen i utlänningslagen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
9
Öka antalet kvotflyktingar
Kvotflyktingar är flyktingar som via FN:s flyktingorgan UNHCR får vidarebosätta sig i något av de 25 länder i världen som har vidarebosättningsprogram, varav Sverige är ett. Flyktingarna väljs ut av UNHCR och varje land väljer självt hur många det vill ta emot. Kvotflyktingar bedöms vara särskilt utsatta för förföljelse p.g.a. ras, nationalitet eller annan utsatt samhällsgrupp och flygs ofta direkt från krisområdenas närhet till vidare
bosättningslandet. Kvotflyktingar är den enda grupp som får permanent uppehålls
tillstånd direkt enligt den nuvarande asyllagstiftningen, och att komma till Sverige som kvotflykting är en av få lagliga vägar för människor på flykt att ta sig hit.
UNHCR bedömer att över 1,4 miljoner människor är i behov av vidarebosättning under 2022. De mottagande ländernas åtagande för januari–augusti 2022 uppgår till drygt 64
000 flyktingar. Det faktiska antalet vidarebosatta flyktingar under samma period uppgick till drygt 32
000.
Tidigare tog Sverige emot mellan 1
700 och 1
900 kvotflyktingar varje år. Under den förra mandatperioden ökade regeringen antalet kvotflyktingar som Sverige tog emot i flera steg. Under 2017 ökade antalet till 3
400 per år, och 2018 till 5
000 per år. Den nytillträdda högernationalistiska regeringen har aviserat att den vill minska antalet till 900 per år och att de som vidarebosätts i Sverige ska väljas ut för att kunna integreras väl i samhället.
Mot bakgrund av det stora behovet, den oroliga situationen på flera håll i världen och att asylmottagandet i Sverige ligger på historiskt låga nivåer är detta beslut ett oerhört svek mot människor på flykt världen över. Vänsterpartiet anser att Sverige ska ta emot fler kvotflyktingar, till att börja med bör vi återgå till att ta emot 5
000 per år. I vår budgetmotion för 2023 (2022/23:1299) avsätter vi resurser för att mottagandet av vidarebosatta ska öka till 5
000 per år.
Regeringen bör återkomma med förslag om att öka antalet som vidarebosätts till Sverige till 5
000 per år. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
10
Återvändande
Vänsterpartiet är mycket kritiskt till de prioriteringar regeringen gjort i arbetet för att öka återvändandet av de som fått avslag på asylansökningar. Vi menar att fokus bör ligga på ett effektivt återvändande med bibehållen rättssäkerhet och mänsklig värdighet och inte på repressiva åtgärder.
I Svenska Röda Korsets mångåriga arbete med dessa frågor har det tydligt fram
kommit att positiva incitament är det bästa sättet att öka viljan till frivilligt åter
vändande. Det handlar om att utöka återetableringsstödet så att det omfattar fler nationaliteter, att ge behovsanpassad rådgivning efter avslag på asylansökan och inför återvändandet samt riktade stödinsatser till särskilt utsatta grupper såsom våldsutsatta kvinnor och personer med funktionsnedsättning.
Att förbereda för de som ska återvända både materiellt och psykosocialt underlättar återvändandet. Dessa insikter bör vara vägledande i samarbeten och avtal med andra länder i stället för hot om indraget utvecklingsbistånd.
De främsta utmaningarna i återvändandearbetet är antalet som ska ut- och avvisas, att en betydande del av de som ska av- och utvisas är svåra att hitta och att en del inte går att av- eller utvisa eftersom deras hemländer inte tar emot dem. Det framgår bl.a. av Delegationen för migrationsstudiers (Delmi) rapport De som inte får stanna: Att imple
mentera återvändandepolitik (2020:1) och av Riksrevisionens granskning Återvändande
verksamheten – resultat, kostnader och effektivitet (RiR 2020:7).
Rapporterna, som granskar återvändandepolitiken från ganska snäva perspektiv, lyfter behoven av ökad samordning mellan myndigheter och tydligare styrning. Delmis rapport lyfter målkonflikter och att de måste adresseras. Den säger inte att återvänd
andet ska gå före andra mål, vilket ibland hävdats i debatten. En svaghet i rapporten är att den ställer dessa mål i konflikt med varandra i stället för att lyfta fram hur de alla kan uppnås samtidigt och samspela genom en annan politik än den som nu förs. En politik som karaktäriseras av effektiva och rättssäkra asylprocesser med korta handläggnings
tider skulle leda till beslut som accepteras i högre grad och minskar risken för en stark anknytning till Sverige, vilket därmed underlättar återvändandearbetet. På så vis kan målen som i Delmis rapport ställs emot varandra i stället samverka för en bättre fungerande process. Vänsterpartiet menar att återvändandepolitiken bör vägledas av ambitionen att dessa mål ska samverka med varandra för att åstadkomma en process som är så bra som möjligt för alla inblandade.
I en senare publicerad rapport inom samma projekt har Delmi undersökt vad som påverkar viljan att återvända till ursprungslandet samt hur man lyckas med åter
integrationen. Rapporten bygger på en studie baserad på 100 intervjuer med personer som har återvänt, såväl självmant som ofrivilligt, till Afghanistan respektive Irak. Under 2020 besvarade informanterna frågor om hur deras liv såg ut innan och under resan till Sverige, perioden under asylprövningen och efter själva återvändandet. Rapporten konstaterar att kombinationen av att inte vara tillräckligt informerad om den svenska asyl- och återvändandeprocessen och traumatiska upplevelser innan och under flykten har en inverkan på förmågan att förstå ett återvändandebeslut.
I rapporten konstateras ett glapp mellan det frivilliga och hållbara återvändandet och den återintegration som är eftersträvade mål i Sverige och i EU och återvändarnas verklighet, som är en helt annan. Rapportförfattarna slår fast att en kontext med politisk, social och ekonomisk instabilitet inte kan anses vara hållbar om push-faktorerna kvarstår efter återvändande. Det bekräftas av att över hälften av respondenterna planerar att försöka fly på nytt.
I rapporten anförs att en bättre kommunikationsstrategi mellan myndigheter och migranter bör utformas och att en professionalisering av tolktjänster och de offentliga ombuden behövs, vilket också skulle stärka rättssäkerheten i asylprocessen. Författarna slår också fast att ett bra mottagande i ursprungslandet börjar redan i Sverige. Mottagar
ländernas myndigheter borde spela en mer aktiv roll i denna del. Om erfarenheten från t.ex. ambassadernas arbete resulterar i mindre förtroende motverkar detta viljan att återvända frivilligt. Återintegrationsprogram bör anpassas efter individernas behov, och uppföljning och utvärdering av de svenskfinansierade stödprogrammen bör göras för att identifiera brister och kunna förbättra rutiner. Lagliga vägar för arbete och studier ökar incitamenten för att återvända frivilligt, vilket i sin tur minskar en riskfylld återmigra
tion och skapar bättre förutsättningar för en säker och reguljär migration.
Slutsatserna från Delmis rapport stämmer väl överens med de från Röda Korsets mångåriga arbete på området och de förslag Vänsterpartiet länge förespråkat.
Regeringen bör återkomma med en strategi för återvändandepolitiken som bygger på erfarenheter av vad som fungerar och där migrationspolitikens mål samverkar, enligt beskrivningen ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
10.1
LMA
Våren 2016 genomfördes förändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). Förändringarna byggde på migrationsöverenskommelsen mellan den då
varande regeringen och Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna från 2015 och innebar att den som får avslag på sin asylansökan, undantaget barn och barnfamiljer, mister rätten till bistånd och boende.
Denna förändring har fått förödande effekter. I stället för att öka antalet som åter
vänder efter beslut om av- eller utvisning, vilket var syftet, har den lett till att fler lever som papperslösa i Sverige och under ännu större utsatthet. Vänsterpartiet var ensamt
parti att rösta emot lagändringen. Vi ifrågasatte att den skulle få de effekter som regeringen
eftersträvade. Valet mellan att följa ett av- eller utvisningsbeslut är valet mellan att åter
vända till den plats man flytt ifrån eller stanna kvar på den plats man flytt till. Även
i de fall det bedöms saknas asylskäl flyr människor från hemska och osäkra förhållanden.
Att tro att ett indraget bistånd skulle vara nog för att få dessa människor att vilja återvända är naivt.
Det finns en hel del dokumenterad erfarenhet om vilken typ av återvändandearbete som fungerar, inte minst från Svenska Röda Korsets verksamhet. Dessa erfarenheter har regeringen konsekvent ignorerat. Vår bedömning var, när förslaget lades fram, att förändringen i lagen skulle resultera i att allt fler skulle leva som papperslösa i Sverige och att situationen för människor som redan var väldigt utsatta skulle bli ännu svårare.
Vissa kostnader minskar till följd av lagändringen, i och med att rätten till bistånd och boende försvinner för den aktuella gruppen, men andra kostnader ökar eller uppstår till följd av deras utsatta levnadssituation. Kostnader som belastar kommuner, ideella organisationer och lokalsamhället.
Vi kan nu konstatera att vi hade rätt i vår bedömning. Svenska Röda Korset gjorde
en nulägesanalys av konsekvenserna av ändringen i LMA i början av 2017 och uppmärk
sammade
då en ökad oro och utsatthet bland de personer som berörs av lagändringen och konstaterade att allt fler asylsökande med avslag har kontaktat dem för att få stöd och hjälp. Omkring 90 procent av de berörda som Röda Korset har haft kontakt med har efterfrågat mat. Drygt 30 procent har uppgivit gravt försämrad hälsa. Det handlar fram
för allt om personer som inte längre har tillgång till för dem nödvändiga mediciner för att behandla t.ex. cancer, diabetes eller tarmsjukdomar. Över 80 procent av de som Röda Korset mött beskriver att de mår psykiskt dåligt till följd av den situation de befinner sig i.
Asylrättscentrum har lyft flera fall där personer avhysts från sitt boende trots att de gjort allt de kunnat för att medverka vid avvisning eller utvisning. Röda Korsets erfarenheter stärker den bilden. Mer än 50 procent av de personer Röda Korset mött uppger att de inte förstår varför rätten till bistånd har upphört och att något skriftligt beslut om att biståndet upphört inte överlämnats. De har inte heller fått information om möjligheten att överklaga. I Röda Korsets rapport går också att läsa om gravida kvinnor som kastas ut på gatan till följd av lagändringen. Röda Korset beskriver också en ökning av antalet personer som lever utanför samhällets skyddsnät till följd av lagändringen
och en ökad risk för att denna grupp exploateras genom utnyttjande på arbetsmarknaden,
prostitution och droghandel. Det innebär en ökad utsatthet för individen och även stora konsekvenser för samhället i stort.
Erfarenheter från Norge visar på samma problem som Röda Korset beskrivit i sina rapporter, och när Nederländerna infört liknande begränsningar fälldes staten av Europarådets granskningskommitté för den sociala stadgan. Utredningen om uppehålls
tillstånd p.g.a. praktiskt verkställighetshinder gjorde en internationell utblick och studie av tidigare forskning bl.a. avseende inskränkningar av rättigheter för personer med lagakraftvunna avvisnings- eller utvisningsbeslut. Utredningen fann inga belägg för att fler personer självmant lämnar ett land efter avvisnings- eller utvisningsbeslut när inskränkningar i rättigheter har genomförts.
Från att lagändringen trädde i kraft i juli 2016 till den 30 augusti 2020 hade, enligt uppgifter från Migrationsverket, 30
471 personer fått besked om att deras rätt till bistånd enligt LMA hade upphört. Av dem hade 9
174 lämnat landet. Över 7
000 hade gått under jorden. Regeringens ambition att öka återvändandet har därmed knappast uppfyllts. Vänsterpartiet välkomnar att regeringen tillsatt en utredning av ändringarna i LMA, vilket vi krävt under flera år. Vi anser dock att ändringarna i lagen bör rivas upp omedelbart.
2016 års förändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ska rivas upp. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
11
Verkställighetshinder
En del av de personer som fått avslag på sin ansökan om asyl kan inte återvända. I stället för att hantera detta faktum genom att föreslå möjligheter till uppehållstillstånd för dessa människor, har både Sverige och EU kommit med flera förslag på hur åter
vändandet ska öka genom hårdare tag och svårare levnadsvillkor för dessa människor. Den uppenbara konsekvensen är en större grupp papperslösa som lever i mycket utsatta situationer.
Varför människor hamnar i denna situation varierar. Dels kan det röra sig om statslösa som saknar anvisat mottagarland som ser sig vara folkrättsligt förpliktigat att bevilja inresetillstånd, dels kan en stat av politiska skäl vara ovillig att låta en medborgare återvända. En persons medborgarskap kan också ha dragits tillbaka eller så kan det vara omöjligt att ta sig till det anvisade mottagarlandet eller mycket svårt att få inresetillstånd.
I november 2016 tillsatte regeringen en utredning för att kartlägga förekomsten av och rättstillämpningen i ärenden om uppehållstillstånd där ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas av praktiska skäl utanför den enskildes kontroll. Utred
ningens betänkande Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription (SOU 2017:84) presenterades i november 2017 och visar att kraven på individen att bevisa att det finns praktiska hinder för återvändande är orimligt höga. Så är det även i fall där det i stort sett är omöjligt att få fram godtagbar dokumentation gällande praktiska hinder. Vidare godtar Migrationsverket sällan den dokumentation som lämnas.
Möjligheterna att få stanna i Sverige p.g.a. praktiska hinder efter ett beslut om av- eller utvisning är mycket små; det handlar om drygt 10 personer per år. Utredningen föreslår bl.a. ett förtydligande av lagstiftningen så att den vars avvisnings- eller utvisningsbeslut inte kan verkställas av skäl som ligger utanför individens kontroll beviljas uppehållstillstånd. Den föreslår också att frågan om statslösas rättsliga ställning utreds vidare. Tyvärr har regeringen inte tagit något av utredningens förslag vidare.
Vänsterpartiet menar att det borde ligga i alla länders intresse att motverka en lagstiftning, vare sig den är svensk eller EU-rättslig, som för med sig att fler människor tvingas leva som papperslösa. Trots det får både Sveriges och EU:s politik just de konsekvenserna. Vi menar också att det är olyckligt att regeringen inte agerat utifrån de konstruktiva förslag som utredningen presenterat utan i stället fortsätter på den inslagna och repressiva vägen. Vi beklagar också att Migrationskommittén inte ville diskutera frågan.
Regeringen ska återkomma med förslag utifrån Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription (SOU 2017:84). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
12
Villkoren för ukrainska flyktingar och asylsökande
Till följd av Rysslands invasion av Ukraina har över 7 miljoner människor flytt landet. Av dem har närmare 4 miljoner människor fått tillfälligt uppehållstillstånd enligt EU:s massflyktsdirektiv. Drygt 42
000 av dem har beviljats ett sådant uppehållstillstånd i Sverige.
De ukrainska medborgare som har fått skydd i Sverige enligt massflyktsdirektivet ges i stort sett samma rättigheter och förutsättningar som asylsökande. Därmed tvingas de leva på samma låga dagersättning som asylsökande, har ingen rätt att läsa sfi och får inte delta i etableringsprogrammet.
Vänsterpartiet anser att såväl asylsökande som de ukrainska medborgare som fått tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige enligt massflyktsdirektivet bör ges bättre levnads
villkor och förutsättningar till en meningsfull sysselsättning.
Beslutet att aktivera massflyktsdirektivet gällde till en början under ett år. EU
‑
kommissionen förlängde nyligen giltigheten med ytterligare ett år. Direktivet kan gälla under maximalt tre års tid. Efter det kan insatser för återvändande eller reguljära asylprocesser ta vid. Det kan innebära att de människor som får uppehållstillstånd enligt direktivet behöver leva under de förutsättningar som direktivet ger i längre än tre års tid. Sannolikt kommer en betydande del av de som har fått skydd här att stanna en längre tid, kanske permanent.
12.1
Dagersättning
Dagersättningen för asylsökande har inte höjts sedan 1994. Redan då låg den under nivån för försörjningsstöd. Vuxna ensamstående får 71 kronor per dag, om de inte bor på en anläggning där måltider ingår. En vuxen som delar hushåll med någon annan vuxen får 61 kronor per dag. För barn betalas mellan 37 och 50 kronor per dag, beroende på ålder. En ensamstående vuxen som bor på anläggning där måltider ingår får 24 kronor per dag.
Sverige betalar ut 2
100 kronor i månaden som mest till en ensamstående. Därmed är dagersättningen lägre än exempelvis i Tyskland, Österrike, Spanien, Danmark, Finland och Norge. Dagersättningen för ensamstående uppgår i Österrike och Tyskland till ca 3
600 kronor per månad och ca 3
334 kronor per månad i Finland och 3
685 kronor per
månad i Danmark. En ensamstående boende i anläggningsboende där mat ingår får omkring 720 kronor per månad i Sverige och omkring 1
397 kronor per månad i Tyskland.
Den undermåliga materiella standard som präglar tiden som asylsökande beskrivs som den främsta orsaken till bristande hälsotillstånd hos asylsökande i bl.a. Delmis rapport Asylsökandes möte med Sverige (2018:8). Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik varnade i Ekots lördagsintervju (2022-03-26) för att den låga ersättningen leder till ökad social utsatthet. Precis som Stockholmspolisen, SKR och en rad människorättsorganisationer menar generaldirektören att denna utsatthet ökar risken för trafficking, annat sexuellt utnyttjande och annan exploatering. Flyktingarna från Ukraina, som omfattas av samma regelverk som asylsökande, utgörs till mycket stor del av kvinnor och barn och hör nu till de särskilt utsatta.
Vänsterpartiet anser att dagersättningen bör höjas till nivån för riksnormen i försörjningsstödet. Det skulle innebära att dagersättningen för en ensamstående skulle höjas till 3
160 med dagens nivå på riksnormen. Dagersättningen bör sedan följa riks
normens utveckling. Föreslaget skulle innebära att de statliga utgifterna ökar med omkring 440 miljoner kronor 2023.
Regeringen bör återkomma med förslag om att höja dagersättningen till nivån på riksnormen i försörjningsstödet och sedan räkna upp den enligt riksnormen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
12.2
Meningsfull sysselsättning
En meningsfull sysselsättning i väntan på besked om ens framtid, i form av asylbeslut eller hur massflyktsdirektivet utvecklas, är efter de materiella villkoren den viktigaste faktorn för hälsan för den berörda gruppen. Vänsterpartiet anser att de som lever i en oviss väntan till följd av sin flykt bör ges goda förutsättningar till en meningsfull syssel
sättning. Det handlar framför allt om att lära sig språket och delta i andra utbildnings
insatser.
Att kunna det svenska språket är viktigt för att komma in i samhället. Vänsterpartiet vill förbättra förutsättningarna för asylsökande och de som flytt kriget i Ukraina att lära
sig svenska. Vi anser att asylsökande och de som fått uppehållstillstånd enligt massflykts
direktivet
bör få rätt att läsa sfi. När högerpartierna vill införa språkkrav vill vi stärka möjligheterna att lära sig språket.
Regeringen bör återkomma med förslag om att ge asylsökande och de som omfattas av massflyktsdirektivet rätt att läsa sfi. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
De som har fått uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet har också arbets
tillstånd. På den punkten skiljer sig gruppen från asylsökande som måste ansöka om undantag för att få möjlighet att arbeta. När massflyktsdirektivet aktiverades fanns det hos regeringen en föreställning om att de som flytt kriget i Ukraina snabbt skulle
komma in på arbetsmarknaden. Vi kan nu se att den föreställningen var något optimistisk.
Vänsterpartiet anser att de som får uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet bör få delta i etableringsprogrammet så att de får bättre möjligheter att komma i arbete, samt en meningsfull sysselsättning.
Regeringen bör återkomma med förslag om att ge de som får tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet rätt att delta i etableringsprogrammet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Tony Haddou (V)
Nadja Awad (V)
Gudrun Nordborg (V)
Jessica Wetterling (V)
Motion B
Motion till riksdagen
2023/24:2745
av Tony Haddou m.fl. (V)
med anledning av prop. 2023/24:18 Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl
1
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2023/24:18.
2
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i utlänningslagen (2005:716) som innebär att villkoren för anhöriginvandring skärps i vissa fall samt att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl begränsas. Det föreslås bl.a. att åldersgränsen för att neka uppehållstillstånd på grund av anknytning höjs och att möjligheterna till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring, när anknytningspersonen är alternativt skyddsbehövande, begränsas. Vidare föreslås att bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter tas bort och att barn i stället ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständlig
heter trots att omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som för vuxna. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2023.
3
Vänsterpartiets ställningstagande
Propositionen är ett led i högerregeringens ”paradigmskifte” inom svensk migrations
politik med målet att kraftigt minska andelen asylsökande till Sverige. Förslagen i propositionen är i linje med tidigare remitterade förslag som lämnats av dels Migrationskommittén i betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54), dels socialförsäkringsutskottet i promemorian Försörjningskrav vid anhörig
invandring (dnr 1961-2020/21).
Vänsterpartiet reserverade sig mot de förslag i Migrationskommitténs betänkande som behandlas i denna proposition (SOU 2020:54 s.
530
f.). Vänsterpartiet reserverade sig även mot socialförsäkringsutskottets förslag i promemorian Försörjningskrav vid anhöriginvandring (bet. 2020/21:SfU28). Vi är starkt kritiska mot det ”paradigmskifte” som högerregeringen nu genomför i snabb takt.
Vänsterpartiet anser att Sverige ska ha en mänsklig och välkomnande flyktingpolitik.
En politik som gör det möjligt för anhöriga att återförenas i Sverige utan orimligt högt ställda krav. En politik som gör det möjligt att få uppehållstillstånd av humanitära skäl utan kraftiga begränsningar. Kort sagt: en politik som är i enlighet med de konventioner som Sverige har skrivit under. Vår syn på hur svensk flyktingpolitik bör utformas beskrivs närmare i motion 2023/24:986.
I det följande redogör vi för hur vi ställer oss till regeringens förslag.
3.1
Skärpta villkor för anhöriginvandring i vissa fall
3.1.1
Ändrat krav för att vara anknytningsperson med tidsbegränsat uppehållstillstånd
Regeringen föreslår följande: För att en utlänning som har tidsbegränsat uppehålls
tillstånd enligt 5
kap. 1
eller 6
§ eller enligt 12
kap. 18
§ utlänningslagen ska kunna vara anknytningsperson ska det krävas att han eller hon har välgrundade utsikter att beviljas
varaktigt uppehållstillstånd, i stället för välgrundade utsikter att beviljas uppehållstillstånd under en längre tid (prop. 2023/24:18 s.
10).
Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller vikten av en tydlig och förutsägbar lagstiftning och menar
att den föreslagna bestämmelsen har brister i dessa avseenden (Sveriges advokatsamfund
2023: R
‑
2023/00511). Barnombudsmannen (BO) anser att förslaget kan leda till att familjeåterförening fördröjs, om den alls blir möjlig, och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonven
tionen). BO framhåller att anhöriginvandring ofta är den enda säkra och lagliga möjlig
heten för ett barn på flykt att komma till ett tryggt land. Om möjligheterna till familje
återförening begränsas på det sätt som regeringen föreslår är risken stor att barn tas med på illegala och farliga resor till ett säkert land för att familjen ska kunna söka asyl tillsammans (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum ifrågasätter, i likhet med BO,
om förslaget är förenligt med barnkonventionen och framhåller att förslaget uppvisar stora brister av
seende ett barnrättsligt perspektiv (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511).
Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag kommer, om det blir verklighet, i hög grad att försvåra möjligheten till familjeåterförening. Det kommer i stor utsträckning att påverka barn och barns rättigheter, såväl direkt som indirekt. Det är inte bara inhumant och djupt cyniskt. Det strider även mot barnkonven
tionen som sedan den 1 januari 2020 är svensk lag. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag.
3.1.2
Höjd åldersgräns för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknytning
Regeringen föreslår att uppehållstillstånd på grund av anknytning ska få vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år (prop. 2023/24:18 s.
12).
Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Rädda Barnen konstaterar att förslaget innebär att vissa familjekonstellationer som regel inte ska ha rätt till familjeåterförening. Enligt Rädda Barnen bör alla former av familjer där makarna är över 18 år omfattas av den rätten. Rädda Barnen avstyrker därför förslaget och förordar att 18-årsgränsen behålls (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska Röda Korset anser att det saknas skäl att anpassa åldersgränsen till familjeåterförenings
direktivets miniminivå, dvs. 21 år, för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknyt
ning. För att bibehålla enhetlighet med gällande svensk lagstiftning förordar Svenska Röda Korset att 18 år även fortsättningsvis tillämpas som huvudregel för erkännande av äktenskap. Svenska Röda Korset framhåller även att 21-årskravet, enligt EU-kommis
sionens riktlinjer, endast får användas för att garantera bättre integrering och förhindra tvångsäktenskap. Enligt Svenska Röda Korset har regeringen inte presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till bättre integrering och
färre tvångsäktenskap (Svenska Röda Korset 2023: dnr Ju2023/00511). Asylrättscentrum framför liknande synpunkter och framhåller även vikten av att beakta barnkonventionen
. En tillämpning av 21-årskravet innebär att barn med unga föräldrar nekas en möjlighet att leva tillsammans med båda sina föräldrar, medan barn till äldre föräldrar beviljas denna möjlighet. Det kan ifrågasättas såväl utifrån icke-diskrimineringsprincipen i barnkonventionens artikel
2 som utifrån artikel
3, 9
och
10 som reglerar barns rätt till familjeåterförening (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska advokatsam
fundet framhåller, å sin sida, att åldersgränsen för att ingå äktenskap i Sverige är 18 år. Regeringens förslag strider därmed mot likabehandlingsprincipen (Svenska advokat
samfundet 2023: R
‑
2023/0443).
Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag strider mot barnkonventionen och kommer att drabba barn till unga föräldrar hårt. Personer som bor i Sverige och som fyllt 18 år har rätt att ingå äktenskap. Det bör även gälla människor på flykt. Regeringen framhåller att en höjd åldersgräns bidrar till att förhindra tvångsäktenskap. Vänsterpartiet kan, i likhet med Röda Korset, konstatera att regeringen inte har presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till färre tvångsäktenskap. Det är uppenbart att regeringens förslag endast syftar till att ytterligare minska invandringen till Sverige. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag.
3.1.3
Begränsade möjligheter till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring för vissa skyddsbehövande
Regeringen föreslår att en anknytningsperson som har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande, eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande, inte längre ska omfattas av den möjlighet till undantag från försörjningskravet som finns när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning har gjorts inom tre månader efter
att anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande
eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande. En sådan anknytningsperson ska dock fortsatt omfattas av den möjligheten till undantag om sökanden befinner sig i Sverige och beslutet om sökandens asylansökan fattas i samband med beslutet om anknytnings
personens asylansökan. Bestämmelsen om att tremånadersfristen för kvotflyktingar ska räknas från inresan ska tas bort (prop. 2023/24:18 s.
15).
Förslaget innebär, i klartext, att alternativt skyddsbehövande först behöver ordna bostad och arbete för att senare kunna återförenas med sina familjer. Med alternativt skyddsbehövande avses en utlänning som vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av yttre eller inre väpnad konflikt. Det rör sig således om en grupp mycket utsatta människor som av olika anledningar tvingats fly sitt hemland och som har beviljats asyl i Sverige.
Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller att förslaget riskerar att slå hårt mot, och på ett avgörande sätt begränsa, familjeåterförening för mycket utsatta grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, t.ex. kvinnor, äldre och personer med funktionsnedsättning. Även personer med kort utbildningsbakgrund, analfabeter, långtidssjuka och personer som av andra anledningar inte har varit yrkesverksamma tidigare i livet riskerar att nekas rätten till familjeåterförening. Advokatsamfundet framhåller vidare att förslaget, av uppenbara skäl, även riskerar att slå hårt mot barnfamiljer då det blir svårare att uppfylla försörjningskravet ju fler barn som tillhör familjen. Enligt Advokatsamfundet innebär förslaget att man gör en åtskillnad mellan flyktingar och alternativt skydds
behövande, vilket kan utgöra en sådan särbehandling av grupper i likartad situation att det riskerar att stå i strid med Sveriges internationella åtaganden vad gäller icke-diskriminering (Sveriges advokatsamfund 2023: R
‑
2023/0443). Asylrättscentrum anser att förslaget kan strida mot dels familjeåterföreningsdirektivet, dels rätten till familjeliv samt förbudet mot diskriminering i Europakonventionens artikel
8 respektive 14 (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Flera remissinstanser anser att förslaget kan slå särskilt hårt mot barn och barnfamiljer. Barnombudsmannen och Rädda Barnen ifrågasätter om det är förenligt med barnkonventionen (BO 2023: dnr 2023-0061, Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). En majoritet av remissinstanserna som yttrar sig avstyrker, är negativt inställda till eller har synpunkter på förslaget att tremånaders
fristen för kvotflyktingar inte längre ska räknas från kvotflyktingens inresa i Sverige.
Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Förslagen syftar till en perma
nent begränsning av möjligheterna till familjeåterförening. Att begränsa möjligheterna till undantag från försörjningskravet för alternativt skyddsbehövande kommer att leda till att allt fler barn tvingas leva separerade från sina föräldrar under en längre tid
alternativt aldrig återförenas med sina föräldrar och syskon. Rätten till familjeåterförening är en grundläggande och livsviktig rättighet. Att få leva med sin
familj är en avgörande faktor för att människor ska må bra, känna sig trygga och kunna etablera sig i ett nytt land. Eventuella begränsningar av den rättigheten måste ske med stor försiktighet och vara proportionerliga och försvarbara i förhållande till syftet de vill uppnå. Regeringens förslag är varken proportionerliga eller försvarbara. De strider dessutom mot flera kon
ventioner som Sverige antagit. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag.
3.2
Begränsade möjligheter att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl
Regeringen föreslår att möjligheten att bevilja barn och vissa vuxna uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter ska tas bort. För barn ska i stället gälla att de, i likhet med vad som gäller för vuxna, ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter med den skillnaden att det inte ska krävas att de omständigheter som kommer fram har samma allvar och tyngd som krävs för att
tillstånd ska beviljas vuxna personer (prop. 2023/24:18 s.
23).
Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Barnombuds
mannen
anser att de syften som framfördes när den nuvarande bestämmelsen infördes 2014 alltjämt gör sig gällande och framhåller, återigen, att barnkonventionen numera har ställning som svensk lag. Mot bakgrund av detta ifrågasätter BO att regeringen, utan en fördjupad analys av barns rättigheter utifrån barnkonventionen, kan överväga det fram
lagda förslaget (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum menar, å sin sida, att det behöver utredas närmare vilka konsekvenser förslaget kommer att få, bl.a. i förhållande till nuvarande ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel och för unga vuxna som beviljats uppehållstillstånd som barn och vars tidigare grund för uppe
hållstillstånd har upphört (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Enligt Sveriges advokatsamfund riskerar förslaget att skapa en oförutsägbarhet för personer som hunnit rota sig i landet som inte är godtagbar (Sveriges advokatsamfund 2023: R
‑
2023/0443). Flera remissinstanser, t.ex. Rädda Barnen, befarar att förslaget kommer att leda till en försämring för barn och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med barnkonven
tionen (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511).
Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Vi ser mycket allvarligt på att regeringen vill strama åt möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl. Regeringens förslag kommer i synnerhet att drabba barn. Att barnkonventionen numera är svensk lag kräver att Sverige i större utsträckning säkerställer att principen om barnets bästa tydliggörs och respekteras – såväl i lagstiftning som i praxis. Regeringens förslag innebär en väsentlig försämring av barns rättigheter och strider därmed mot andan och syftet med barnkonventionen. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag.
3.3
Sammanfattning
Vänsterpartiet kan sammanfattningsvis konstatera att regeringens förslag får mycket stark kritik från många remissinstanser, varav merparten avstyrker regeringen förslag. Det gäller även de organisationer som inte har ombetts svara på utkastet till lagråds
remiss, men som ändå inkommit med yttranden, såsom Barnens Rätt i Samhället (Bris), Civil Rights Defenders, Flyktinggruppernas Riksråd (FARR) och Sveriges kristna råd. Vänsterpartiet delar den kritik som dessa organisationer framför.
Mot bakgrund av
det ovan anförda bör propositionen avslås.
Riksdagen bör avslå proposition 2023/24:18. Det bör riksdagen besluta.
Tony Haddou (V)
Nadja Awad (V)
Gudrun Nordborg (V)
Jessica Wetterling (V)