Jämförelse 4a2179bbf72352524e3a8659 Underlagets kontrollsumma: 72ef80e37e47e937bafdb7de04b0dd50c8ba82e72a40e4b96c6a1206b674ae8d Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HA022399: med anledning av prop. 2022/23:122 Ledarhundar === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha022399 Motion till riksdagen 2022/23:2399 av Maj Karlsson m.fl. (V) med anledning av prop. 2022/23:122 Ledarhundar 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2022/23:122. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en ny utredning om verksamheten med ledarhundar i syfte att återkomma med ett lagförslag där myndighetsansvaret kvarstår hos den ideella föreningen Synskadades Riksförbund och tillkännager detta för regeringen. 2 Inledning I propositionen föreslår regeringen en ny lag för ledarhundsverksamheten. Lagförslaget innebär att myndighetsutövningen ska föras över från den ideella föreningen Syn ­ skadades Riksförbund till den förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer . Regeringens bedömning är att ledarhundsverksamheten bör föras över till Myndigheten för delaktighet. Det föreslås även att all annan verksamhet som rör ledarhundar, bl.a. ansvaret för att anordna utbildningar, information om ledarhundsverksamheten och stöd till den som har ledarhund, ska föras över till samma förvaltningsmyndighet. Lag ­ förslagen föreslås träda i kraft den 1 april 2024. I samband med ikraftträdandet upphävs lagen (2005:340) om överlämnande av vissa förvaltningsuppgifter till den ideella föreningen Synskadades Riksförbund. 3 Ansvaret för ledarhundsverksamheten Regeringen föreslår att ansvaret för ledarhundsverksamheten ska föras över från Synskadades Riksförbund till den förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer. De flesta av intresseorganisationerna som representerar synskadade, blinda och personer med dövblindhet har även lämnat remissvar som avstyrker regeringens förslag. Exempelvis anser Svenska Brukshundsklubben att ansvaret ska ligga hos den aktör som har den unika helhetsbilden och som kan ge bäst hjälp och trygghet för den synskadade. Svenska Kennelklubben anser att Synskadades Riksförbund under lång tid har byggt upp en fungerande verksamhet som gett dem unik expertis och kunskap. Synskadades Riksförbund anför att förbundets helhetsperspektiv inte finns någon annanstans och att förbundet även har goda förutsättningar att skapa bra former för samråd och dialog för ett ökat medinflytande i frågor som rör ledarhundsförarna. Vidare menar förbundet att trovärdigheten för myndighetsutövningen handlar om hur verksamheten är organiserad, att verksamheten är transparent och att personalen har rätt kompetens för att bedriva myndighetsutövning och verksamhetens övriga delar på ett bra sätt. Utöver det avstyrker även Dogs in service and aid, Förbundet Sveriges Dövblinda, Kustmarkens Hundtjänst AB, Ledarhundsklubben – Stockholms och Gotlands län och Riksorganisa ­ tionen Unga med Synnedsättning regeringens förslag. Vänsterpartiet instämmer med de nämnda remissinstanserna och anser att ansvaret för ledarhundsverksamheten ska ligga kvar hos Synskadades Riksförbund. Förbundet har över tid upparbetat en unik expertis och kompetens om ledarhundsverksamheten som är svår att ersätta om ansvaret flyttas över till en annan aktör. Riksdagen bör därför avslå proposition 2022/23:122 . Detta bör riksdagen besluta. Regeringen bör genomföra en ny utredning om verksamheten med ledarhundar i syfte att återkomma med ett lagförslag där myndighetsansvaret kvarstår hos den ideella föreningen Synskadades Riksförbund. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Maj Karlsson (V) Ida Gabrielsson (V) Malcolm Momodou Jallow (V) Isabell Mixter (V) Daniel Riazat (V) Karin Rågsjö (V) Vasiliki Tsouplaki (V) === HD024028: med anledning av prop. 2025/26:201 Reformerat försörjningsstöd – bidragstak och ökade möjligheter till arbete === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd024028 Motion till riksdagen 2025/26:4028 av Maj Karlsson m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:201 Reformerat försörjningsstöd – bidragstak och ökade möjligheter till arbete Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:201. Motivering Förslagen innebär sammantaget en genomgripande försämring av det yttersta skydds ­ nätet i välfärden. Propositionen bygger på en problemformulering som saknar empiriskt stöd och riskerar att öka fattigdom, ojämlikhet och social utsatthet – särskilt för barn, personer med funktionsnedsättning och redan marginaliserade grupper. I likhet med flera remissinstanser – däribland Socialstyrelsen, Diskriminerings ­ ombuds ­ mannen, Sveriges Stadsmissioner och Rädda Barnen – bedömer vi att förslagen riskerar att stå i strid med såväl barnkonventionen som grundläggande sociala rättig ­ heter. Regeringens utgångspunkt är att ekonomiskt bistånd i sig skapar bidragsberoende och att minskade ersättningar ökar drivkrafterna till arbete. Detta är en förenklad och ideologiskt driven analys som saknar empiriskt stöd. Forskning och erfarenhet från socialt arbete visar tvärtom att långvarigt biståndsmottagande i huvudsak förklaras av strukturella faktorer såsom arbetslöshet, psykisk och fysisk ohälsa, funktions ­ nedsättning, brist på utbildning, låga språkkunskaper och diskriminering. Att i detta läge försämra den ekonomiska tryggheten kommer inte att leda till att fler börjar arbeta, utan i stället resultera i ökad fattigdom, stress och ohälsa. Detta försvårar i sin tur etablering på arbetsmarknaden. Regeringens förslag att införa ett bidragstak och begränsningar för större hushåll kommer att leda till en direkt försämring för grupper som behöver det allra mest. En grupp som kommer att råka särskilt illa ut är barnen. En stor andel av remissinstanserna, däribland Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och Svenska kyrkan, har pekat på att konsekvenserna för barn riskerar att bli allvarliga. Det saknas evidens för att sänkta bidrag till barnfamiljer leder till ökad sysselsättning. Att medvetet försämra villkoren för barn i syfte att påverka vuxnas arbetsutbud är inte heller förenligt med principen om barnets bästa, vilket regleras genom barnkonventionen. Regeringens förslag att begränsa möjligheten att bevilja bistånd över riksnormen innebär en inskränkning av socialtjänstens möjligheter att göra individuella bedöm ­ ningar. Detta strider mot grundläggande principer i socialtjänstlagen. Flera remiss ­ instanser, däribland Sveriges Stadsmissioner, framhåller att individuella behov riskerar att inte tillgodoses och att särskilt utsatta grupper, t.ex. personer med funktionsned ­ sättning eller vissa barnfamiljer, skulle kunna komma att drabbas hårt. Att ersätta professionella bedömningar med stelbenta regler riskerar att urholka rättssäkerheten. Regeringens krav på laglig vistelse för att få rätt till bistånd är politik som med största precision ämnar att ekonomiskt skada människor som redan är extremt utsatta. Förslaget skulle innebära att människor, inklusive barn, lämnas utan grundläggande försörjning. Det skulle drastiskt öka deras utsatthet, leda till ökad risk för exploatering och minska tilliten till myndigheter och välfärdssystemet. Det skulle även leda till ökad kriminalitet till följd av den tvingande fattigdomen, vilket går emot regeringens uttalade ambitioner. Att begränsa bistånd till akuta nödsituationer är inte tillräckligt för att säkerställa en skälig levnadsnivå. Flera remissinstanser bedömer även att förslaget strider mot barnkonventionen och Europakonventionen. Vi avstyrker förslaget. Regeringens förslag på ökade krav och kontrollåtgärder för att få beviljat försörjnings ­ stöd kommer att öka den administrativa bördan på kommunerna, leda till ett ökat misstänkliggörande av människor som behöver stöd, försvåra för dem att få det och innebära ett förflyttat fokus från stöd till kontroll. Som Socialstyrelsen skriver i sitt remissvar kommer socialtjänstens möjligheter att upptäcka sociala problem och svårig ­ heter i god tid att minska om trösklarna till ekonomiskt bistånd höjs och tillgängligheten försämras. Vi avstyrker därför förslagen. Regeringens förslag att modernisera riksnormen innehåller rimliga delar, såsom att inkludera internet. Men som flera remissinstanser lyfter, däribland Jämställdhets ­ myndigheten, Funktionsrätt Sverige och Sveriges Kvinnoorganisationer, befarar vi att regeringens förslag riskerar att leda till en lägre nivå på försörjningsstödet för främst hushåll med barn. Det kan vi inte ställa oss bakom. Regeringens förslag att försörjningsstöd för boendekostnader endast ska lämnas när andrahandsuthyrningen är godkänd av hyresvärd, bostadsrättsförening eller hyresnämnd kommer inte att minska svartuthyrningen, utan endast göra det svårare för de mest utsatta grupperna på bostadsmarknaden. I praktiken befinner sig många biståndstagare i en situation där den reguljära bostadsmarknaden är otillgänglig. Diskriminering, brist på tillgängliga hyresrätter och krav på referenser gör att andrahandsboende ofta är det enda realistiska alternativet. Att i detta läge villkora försörjningsstödet med formella god ­ kännanden riskerar att leda till ökad hemlöshet eller att individer hänvisas till tillfälliga och dyrare boendelösningar såsom vandrarhem. Det är också problematiskt att förslaget i praktiken flyttar fokus från individens behov till bostadens juridiska status. Socialtjänst ­ lagen bygger på principen om att den enskildes behov ska vara avgörande, vilket riskerar att urholkas med detta förslag. Riksdagen bör således, av ovanstående anledningar, avslå regeringens förslag i sin helhet. Detta bör riksdagen besluta. Maj Karlsson (V) Nadja Awad (V) Isabell Mixter (V) Karin Rågsjö (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ciczie Weidby (V)