Jämför sakliga förslag
A · med anledning av prop. 2022/23:100 2023 års ekonomiska vårproposition
2022/23 · HA022385 · Nooshi Dadgostar (V); Andrea Andersson Tay (V); Ida Gabrielsson (V); Samuel Gonzalez Westling (V); Isabell Mixter (V); Vasiliki Tsouplaki (V); Ali Esbati (V)
Original hos RiksdagenB · En fungerande sjukförsäkring
2023/24 · HB022339 · Nooshi Dadgostar (V); Andrea Andersson Tay (V); Samuel Gonzalez Westling (V); Tony Haddou (V); Isabell Mixter (V); Vasiliki Tsouplaki (V); Ida Gabrielsson (V)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.002 · ämneslikhet 0.756. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 1 yrkanden i A · 34 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
1 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen godkänner förslaget till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (avsnitt 9–10 i motionen).
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
34 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en kriskommission och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att ta fram ett syfte för sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen med lydelsen ”att individen ska återfå arbetsförmåga och därmed kunna återgå i, eller kunna söka, arbete samt säkerställas ekonomisk trygghet under processen”, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om ändringar i målet för utgiftsområde 10 till ”att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och ett effektivt stöd för att individen ska återfå arbetsförmågan och återgå i arbete” och låta det vägleda Försäkringskassans regleringsbrev, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att avskaffa karensavdraget och att staten står för kostnaden och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på mer flexibla regler avseende den möjliga omfattningen av en sjukskrivning och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att kravet för att beviljas sjukersättning bör baseras på de treårsperioder som löper mellan att rätten till ersättning prövas och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetsmarknadsbegreppet i sjuk- och aktivitetsersättningen bör ändras till det som används vid prövning av rätt till sjukpenning och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att förbättra sjuk- och aktivitetsersättningen utifrån förslagen i SOU 2021:69 och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur trygghetspensionen kan utökas så att fler av dem som slitit ut sig på jobbet omfattas och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag baserade på betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet (SOU 2021:69) och tillkännager detta för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Försäkringskassan i uppgift att inom ramen för sitt ansvar i 30 kap. SFB bistå försäkrade som är i behov av stöd i kontakter med andra aktörer i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen i enlighet med betänkandet Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess (SOU 2020:24), och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur hälso- och sjukvårdens lämnande av medicinska uppgifter inom ramen för sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen kan underlättas och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över hur de individer som har medicinska begränsningar, saknar sjukpenninggrundande inkomst och uppbär försörjningsstöd kan få stöd att kunna återgå i eller få arbete och tillkännager detta för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa rehabiliteringskedjan till förmån för en återgång till steg-för-steg-modellen med nödvändiga ändringar och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om förändringar i sjukförsäkringen som gör det möjligt att bedöma arbetsförmågan hos den försäkrade utifrån dennes befintliga skick och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att förbättra systemet med sjukpenninggrundande inkomst utifrån förslagen i Ett trygghetssystem för alla – nytt regelverk för sjukpenninggrundande inkomst (SOU 2023:30) och tillkännager detta för regeringen.
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att förbättra arbetsskadeförsäkringen utifrån förslagen i En ändamålsenlig arbetsskadeförsäkring – för bättre ekonomisk trygghet, kunskap och rättssäkerhet (SOU 2023:53) och tillkännager detta för regeringen.
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka rätten till rättshjälp och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över konsekvenserna av propositionen Snabbare och enklare verkställighet av myndighetsbeslut (2021/22:206) och återkomma med förslag om hur de problem som uppstått kan åtgärdas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om utvidgad rätt till studier under rehabiliteringen och tillkännager detta för regeringen.
B21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur återgången till arbete efter sjukskrivning kan underlättas genom anställningar med statligt stöd och tillkännager detta för regeringen.
B22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka arbetsgivarnas drivkrafter att hålla sjukfrånvaron nere och tillkännager detta för regeringen.
B23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag utifrån ISF:s granskning och tillkännager detta för regeringen.
B24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka arbetsgivarens skyldighet att konsultera en expertresurs vid återgång i arbete genom reglering i 30 kap. 6 § SFB enligt betänkandet Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess (SOU 2020:24) och tillkännager detta för regeringen.
B25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Myndigheten för arbetsmiljökunskap i uppdrag att samla in, sammanställa och sprida kunskap om arbetsplatsinriktat stöd för återgång i arbete och tillkännager detta för regeringen.
B26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att ändra Försäkringskassans samordningsansvar till en samordningsskyldighet och tillkännager detta för regeringen.
B27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att behandlande läkares bedömningar och läkarintyg från denne ska uppvärderas och att samordningen mellan sjukvården och Försäkringskassan ska förstärkas och tillkännager detta för regeringen.
B28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att indexera tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen enligt beskrivningen i motionen fr.o.m. 2027 och tillkännager detta för regeringen.
B29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att taken i sjukförsäkringen bör höjas 2024 så att 80 procent av löntagarna har inkomster under taket, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att höja taket i sjukpenningen för arbetssökande till 694 kronor per dag och inkomstindexera det och tillkännager detta för regeringen.
B31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av SGI och tillkännager detta för regeringen.
B32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över och indexera nivåerna på sjukpenning i särskilda fall och tillkännager detta för regeringen.
B33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att höja ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen till 80 procent av antagandeinkomsten och tillkännager detta för regeringen.
B34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att höjd garantinivå i sjuk- och aktivitetsersättningen inte ska leda till höjda kommunala avgifter för den enskilde och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 18296 ord · B 13283 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:2385
av Nooshi Dadgostar m.fl. (V)
med anledning av prop. 2022/23:100 2023 års ekonomiska vårproposition
1
Sammanfattning
De svenska hushållen är hårt pressade av hög inflation och stigande räntor. Den nuvarande inflationskrisen har samtidigt blottlagt en rad olika dysfunktionella marknader. Dåligt reglerade marknader och bristen på konkurrens gör det lätt för företagen att höja sina priser och vinster.
Riksbanken har svarat på den stigande inflationen med en snabb penningpolitisk åtstramning. Den svenska ekonomin går nu in i en lågkonjunktur. I slutet av förra året minskade BNP och den väntas minska även under det första halvåret i år. Såväl hushåll som delar av näringslivet är pressade av hög inflation och stigande räntor. De måttliga nominella löneökningarna innebär att de svenska löntagarna fått se rejäla reallönesänk
ningar under den senaste tiden. Samtidigt visar regeringen en chockerande passivitet inför krisen. Hushållen får därmed ta smällen när många företag fortsatt gör stora vinster och staten håller igen.
Inför budgetpropositionen för 2023 skickade Sveriges Kommuner och Regioner en hemställan till regeringen där de beskrev att de behövde ett tillskott på ca 20 miljarder kronor för att kunna klara de kostnader som följer av den demografiska utvecklingen m.m. Regeringen valde emellertid att inte hörsamma efterfrågan. Kommunsektorn, och framför allt regionerna, har nu mycket stora ekonomiska bekymmer.
Kombinationen av hög inflation och en ekonomi som är på väg in i en lågkonjunktur ställer finanspolitiken inför ett dilemma. Samtidigt visar studier från Konjunktur
insti
tu
tet att effekterna på inflationen av offentliga investeringar och transfereringar kan bedömas vara små. Regeringen uppvisar i denna situation en häpnadsväckande hand
fallen
het. Politik är att ta ansvar för landet, även i svåra ekonomiska situationer. Vänsterpartiet har presenterat en rad förslag i syfte att minska företagens och hushållens kostnader och sänka
inflationen. Vårt förslag om Sverigepriser på el beräknas sänka inflationen med 1–2
procent
enheter. Vänsterpartiet har även fört fram att det krävs en överenskommelse som håller tillbaka prisökningarna på mat. Diskussionen om pris
regleringar lyser dock med sin frånvaro i Sverige, trots att detta används internationellt och även har varit ett viktigt inslag vid historiska kriser.
Även andra av Vänsterpartiets förslag sänker inflationen, däribland halverade biljettpriser inom kollektivtrafiken och tidigare förslag om sänkta taxor inom tand
vården, förskolan och till fritidshemmen.
I denna motion lägger Vänsterpartiet en rad förslag för att stärka hushållens ekonomi, med fokus på de hushåll som har de minsta marginalerna. Vi föreslår bl.a. att barnbidragen höjs och att biljettpriserna i kollektivtrafiken sänks. Vänsterpartiet lägger också förslag om att sjukvården måste få mer pengar redan i år.
Den sammanlagda offentligfinansiella effekten av dessa förslag beräknas till 22–23 miljarder kronor, vilket motsvarar 0,36 procent av BNP. Regeringens prognos för den offentliga sektorns finansiella sparande för innevarande år ligger på –0,4 procent av BNP. Med Vänsterpartiets förslag hamnar det finansiella sparandet således på ca –0,8 procent av BNP. I höstas presenterade Vänsterpartiet ett budgetalternativ där budgeten var i balans för 2023. Med tanke på konjunkturavmattningen – och den ovan beskrivna sammansättningen av Vänsterpartiets finanspolitiska åtgärder – bedömer vi att ett sparande på –0,8 procent är en väl avvägd finanspolitik.
2
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning
2 Innehållsförteckning
3 Förslag till riksdagsbeslut
4 Inledning
5 Hög inflation och pressad ekonomi för många
5.1 Penningpolitisk åtstramning
5.2 Produktion och sysselsättning
5.3 Nedskärningar i välfärden
5.4 Finanspolitiska överväganden
6 Hushållen lämnas i sticket
6.1 Inkomstutveckling och fördelningspolitik över tid
6.2 Trygghetssystemens urholkning
6.3 Ojämlikhetens geografiska och etniska dimensioner
6.4 Inflationen slår hårt mot hushållen
6.5 Matpriserna sticker ut
6.6 Högre räntor försvårar situationen ytterligare
6.7 Hushållen får det allt svårare i krisen
6.8 Vänsterpartiet har andra förslag för att möta krisen
7 Välfärden i akut behov av resurser
7.1 Ojämlik folkhälsa
7.2 Resursbrist i välfärden
7.3 Staten vältrar över skulden på kommunsektorn
7.4 Enormt behov av personal
7.5 Kortsiktig statlig styrning av regioner och kommuner
8 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik
8.1 En extrem krispolitik
8.2 En chockerande ignorans inför hushållens situation
8.3 En fördelningspolitisk katastrof
8.4 En ökande arbetslöshet
8.5 Akuta behov i kommuner och regioner
8.6 Regeringen duckar för en havererad elmarknad
8.7 En aktiv försämring av klimatpolitiken
9 Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken
9.1 Den svenska modellen
9.2 Bryt med normpolitiken
9.3 En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar
9.4 Generell välfärd en del i arbetslinjen
9.5 En kunskapsnation i världsklass
9.6 Klimat
9.7 Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter
10 Förslag på budgetåtgärder för innevarande år
10.1 Bekämpa inflationen
10.2 Krisbarnbidrag och pausat rut
10.3 Inför skolfrukost i hela landet
10.4 Återinför karensersättningen
10.5 Dra tillbaka skattehöjning för personer födda 1957
10.6 Ett statligt räddningspaket till sjukvården
10.7 Halverade biljettkostnader i kollektivtrafiken
10.8 Återför avräknade medel till biståndet
10.9 Budgetförslag för innevarande år
3
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen godkänner förslaget till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (avsnitt 9–10 i motionen).
4
Inledning
Regeringen presenterar vårpropositionen i ett läge med krig i Sveriges närområde och en mycket ansträngd situation på Europas energimarknad där hushållen pressas av den högsta inflationen på 30 år. Regeringen deklarerar att den avser att möta denna svåra ekonomiska situation med en plan i tre delar, nämligen: 1)
bekämpa inflationen och stötta utsatta hushåll, 2)
återupprätta arbetslinjen och 3)
genomföra strukturreformer för en högre tillväxt. Tyvärr tvingas vi konstatera att denna inriktning för den ekonomiska politiken hittills har inneburit att 1)
regeringen gör ingenting för att skydda hushållen i krisen, 2)
regeringen planerar att göra livet svårare för sjuka och arbetslösa och skär samtidigt ned på utbildningsmöjligheter, och till sist 3)
mer av indikationer om fortsatt utvidgning av den misslyckade privatiserings- och skattesänkningspolitiken.
5
Hög inflation och pressad ekonomi för många
De svenska hushållen är hårt pressade av hög inflation och stigande räntor. Den nuvarande inflationskrisen har blottlagt en rad olika dysfunktionella marknader. Den moderna kapitalismen kännetecknas alltmer av oligopolliknande marknadsstrukturer. Dåligt reglerade marknader och bristen på konkurrens gör det lätt för företagen att höja sina priser och vinster. Under pandemin syntes detta bl.a. när de globala fraktpriserna sköt i höjden. De stora företagen inom den globala sjöfrakten har gått samman i kartelliknande allianser som pressar upp priserna.
[1]
Inflationskrisen beror också på två externa inflationschocker. Den första inflationschocken har sina rötter i covidpandemin. Nedstängningarna och sedan det snabba återöppnandet skapade flaskhalsar och stör
ningar i globala leveranskedjor. Under pandemin bedrevs det också en mycket expansiv finans- och penningpolitik. Den andra stora inflationsimpulsen skedde i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Det resulterade direkt i stigande priser på gas och el. Då både Ryssland och Ukraina är stora spannmålsproducenter resulterade kriget också i stora störningar inom jordbrukssektorn med stigande priser på livsmedel m.m. Även om inflationen spridit sig till de flesta delar av ekonomin, beror nästan hälften av den nuvarande uppgången på ökade energi- och livsmedelspriser, se figur
1 nedan.
Figur 1 Bidrag till KPIF-inflationen
Årlig procentuell förändring respektive procentenheter
Källa: Sveriges riksbank (2023), Penningpolitisk rapport, april 2023.
Som nämnts ovan räcker dock inte globala och externa faktorer som förklaring till den höga inflationen i Sverige. De svenska livsmedelspriserna har stigit mer än i våra grann
länder. En viktig förklaring till detta torde vara att dagligvaruhandeln kännetecknas av en mycket hög grad av marknadskoncentration, där de tre stora aktörerna Ica, Axfood och Coop har en sammanlagd marknadsandel på 86 procent, vilket gör att de har lätt att pressa upp priserna.
[2]
Den europeiska elmarknaden är också synnerligen dysfunktionell, med en marginalprissättning som driver upp elkostnaderna för svenska hushåll. Den svenska bankmarknaden domineras av de fyra storbankerna (inkluderat Nordea). Bristen på konkurrens visar sig bl.a. i bankernas bolånemarginaler. Som exempel kan nämnas att de svenska bankernas bolånemarginaler vida överstiger de finska bankernas bolåne
marginaler.
[3]
I producentleden ser vi nu en rejäl avmattning av inflationstakten. Detta har dock ännu så länge inte slagit igenom i konsumentpriserna. Samtidigt har lönerna utvecklats i måttlig takt. Detta har resulterat i att företagen har kunnat hålla uppe sina vinster. Vinst
andelarna i näringslivet ligger nu på historiskt höga nivåer, jämför figur
2 nedan. Detta innebär att det är löntagarna som fått bära hela kostnaden för den höga inflationen. I avsnitt
6 utvecklar vi vår analys av hushållens ekonomi och deras pressade situation.
Figur 2 Vinstandelen i näringslivet
Procent av förädlingsvärdet, årsvärden
Källa: Konjunkturinstitutet, diagramunderlag till Konjunkturläget mars 2023.
5.1
Penningpolitisk åtstramning
Riksbanken har svarat på den stigande inflationen med en snabb penningpolitisk åtstramning. Vid det senaste penningpolitiska mötet beslutade Riksbanken att höja styrräntan med 0,5 procentenheter till 3,5 procent. Prognoserna för Riksbankens ränte
bana indikerar dessutom ytterligare höjningar. Den penningpolitiska åtstramningen har gått mycket fort. Sverige har gått från nollränta i april förra året till nu 3,5 procent, se figur
3 nedan. Till detta ska läggas att Riksbanken stramar åt penningpolitiken ytter
ligare genom försäljning av statsobligationer.
Figur 3 Riksbankens styrränta
Procent
Källa: Sveriges riksbank (2023), Penningpolitisk rapport, april 2023.
Det finns en rad omständigheter som gör att den förda penningpolitiken kan ifrågasättas. För det första visar olika undersökningar att de långsiktiga inflationsförväntningarna är väl förankrade kring inflationsmålet på 2
procent, vilket indikerar att fack, arbetsgivare och aktörer på finansmarknaden uppfattar att det är en tillfällig prischock.
[4]
För det andra verkar penningpolitiken med fördröjning. Det kan ta uppemot 1,5 år innan ett penning
politiskt beslut får full effekt. Att det kommer att få effekt visar exempelvis Konjunktur
institutets prognos, där inflationen för 2024 hamnar under målet om 2
procent. För det tredje är inflationsuppgången främst utbudsdriven, via utbudsstörningar från pandemin och effekter av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Löneutvecklingen i Sverige är fortsatt dämpad och pristrycket från arbetsmarknaden mycket begränsat (se t.ex. senaste industriavtalet som nu implementeras på svensk arbetsmarknad). Vi vet dessutom att den svenska ekonomin är räntekänslig, bl.a. som ett resultat av att en stor andel av svenska hushåll har kort räntebindningstid på sina lån. Riksbanken borde därför ha pausat räntehöjningarna tidigare för att se vilka effekter den tidigare genomförda penningpolitiska åtstramningen får på den svenska ekonomin. Den uppkomna situa
tionen och Riksbankens politik aktualiserar också Vänsterpartiets kritik mot de penning
politiska målformuleringarna. Det framstår som uppenbart att ett ramverk med ett något högre inflationsmål och där inflationsmålet inte är överordnat realekonomiska hänsyn är att föredra. Den nuvarande politiken där Riksbanken försöker trycka tillbaka inflationen genom att höja en redan hög arbetslöshet måste ifrågasättas. Det är en mycket kostsam väg för löntagarkollektivet och för svensk välståndsutveckling på medellång och lång sikt. Det finns ett stort behov av en bredare samhällsdebatt om de institutionella, politiska och tankemässiga ekonomiska ramverk som kom på plats efter 90-talskrisen. I dag framstår svensk ekonomisk politik som många gånger isolerad från ny kunskap och inte minst nya faktiska utvecklingstendenser i Sverige och omvärlden.
5.2
Produktion och sysselsättning
Den svenska ekonomin går nu in i en lågkonjunktur. I slutet av förra året minskade BNP och den väntas minska även under det första halvåret i år.
[5]
Såväl hushåll som delar av näringslivet är pressade av hög inflation och stigande räntor. De måttliga nominella löneökningarna innebär att de svenska löntagarna fått se rejäla reallönesänkningar under den senaste tiden, se figur
4 nedan.
Figur 4 Reallön, 2006–2023
Årlig procentuell förändring, månadsvärden
Källa: Konjunkturinstitutet, diagramunderlag till Konjunkturläget mars 2023.
Reallönesänkningarna slår hårt mot hushållens konsumtion, som väntas minska i år. Hushållen är fortsatt mycket pessimistiska om den egna ekonomins utveckling, vilket avspeglas i Konjunkturinstitutets konfidensindikator.
[6]
I slutet av förra året föll invester
ingarna i näringslivet. Stora nedgångar syntes bland tjänstebranschernas investeringar och även bostadsinvesteringarna minskade. För 2023 väntas ett historiskt ras i bostads
investeringarna
–
i paritet med 2009 då bostadsinvesteringarna föll brant i spåren efter finanskrisen. Investeringar avseende nybyggnationen av flerbostadshus väntas t.ex. falla med hela 22 procent. En rad olika faktorer påverkar investeringarna negativt, däribland stigande räntor, ökade materialkostnader, fallande bostadspriser, svag utveckling av de reala disponibla inkomsterna samt att investeringsstödet för hyres- och studentbostäder upphör. Investeringarna i industrin var höga under 2022. I år väntas en avmattning, men investeringarna är fortfarande relativt höga. Exporten bedöms utvecklas ryckigt i år, med ett starkt första kvartal, följt av en avmattning under det andra kvartalet för att därefter ta fart igen under andra halvåret.
Figur 5 Bostadsinvesteringar, 2000–2023
Årlig procentuell förändring, årsvärden
Källa: Konjunkturinstitutet.
Arbetsmarknaden har under inflationskrisen hittills stått emot förvånansvärt bra. Sysselsättningsgraden ligger på höga nivåer och någon nämnvärd ökning av arbets
lösheten har hittills inte skett. Skillnaden mellan olika branscher förväntas emellertid vara stor. Medan anställningsplanerna för handeln och byggbranschen är negativa planerar företag inom IKT, finans och företagstjänster att öka antalet anställda första och andra kvartalet 2023.
[7]
Figur 6 Sysselsättningsgraden, 15–74 år, 2006–2023 (mars)
Säsongsrensade månadsdata, trendvärden
Källa: SCB (AKU).
5.3
Nedskärningar i välfärden
Inför budgetpropositionen för 2023 skickade Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) en hemställan till regeringen där de beskrev att de behövde ett tillskott på ca
20 miljarder kronor för att kunna klara de kostnader som följer av den demografiska utvecklingen m.m.
[8]
Regeringen valde emellertid att inte hörsamma varningarna från Sveriges Kommuner och Regioner. I budgetpropositionen tillförde regeringen, lite beroende på vad man räknar in, mellan 10 och 12 miljarder kronor till kommunsektorn. Redan nu bekräftas det dessvärre att detta var ett otillräckligt tillskott. Framför allt är det regionerna som har stora ekonomiska bekymmer. I Ekonomirapporten från december 2022 räknar Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) med ett sammanlagt minusresultat i regionerna på 11
miljarder kronor.
[9]
I figur
7 nedan visas prognosen för resultatet per region, så som de redovisas i budget för 2023. Som framgår av figuren väntas stora underskott i bl.a. Region Stockholm och Västra Götalandsregionen.
Figur 7 Regionernas resultat efter finansiella poster, mnkr, budget för 2023
Källa: SKR.
De kommande åren kommer också att bli ekonomiskt utmanande för kommunsektorn. Konjunkturinstitutet bedömer att kommunsektorn kommer att behöva tillföras 47
miljarder kronor fram till 2026 för att klara av de kostnader som följer av stigande priser och löner samt av den demografiska utvecklingen.
Figur 8 Resursgap i kommunsektorn, 2024–2026, miljarder kronor
Källa: Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget mars 2023.
Även om resursbristen är ett stort problem för kommunsektorn i dag talar mycket för att personalförsörjningen kommer att bli en ännu större utmaning för kommunerna och regionerna under den närmaste tioårsperioden. Enligt SKR:s beräkningar kommer omkring 54 procent av den ökade sysselsättningen fram till 2031 att behövas i välfärden, givet oförändrad personaltäthet och ökade demografiska behov. Det ska ställas i relation till att ca 25 procent av arbetskraften i dag arbetar i välfärden. Svenskt Näringsliv beräk
nar t.ex. att 70 procent av den ökade sysselsättningen kommer att ske i näringslivet. Samtidigt ska försvaret byggas ut. Försvarsmakten bedömer att det kommer att krävas 108
000 fler anställda fram till 2030 för att nå de försvarspolitiska målen, vilket mot
svarar ca 64 procent av den ökade arbetskraften. Dessa exempel visar att det blir svårt att få ekvationen att gå ihop. Det innebär också att det är mycket viktigt med långsiktig analys, politisk viljeinriktning och aktiva åtgärder för att bättre möta behoven.
Samtidigt finns det en stor outnyttjad arbetskraft bland de arbetslösa. SKR har visat genom ett räkneexempel att om arbetslösheten bland utrikes födda skulle minska till att vara endast dubbelt så hög som för inrikes födda, så skulle sysselsättningen öka med ca 115
000 personer år 2031.
[10]
I avsnitt
7 utvecklar vi vår syn på välfärden och dess utmaningar.
5.4
Finanspolitiska överväganden
Kombinationen av hög inflation och en ekonomi som är på väg in i en lågkonjunktur ställer finanspolitiken inför ett dilemma. Ska finanspolitiken vara expansiv för att motverka den ekonomiska avmattningen, med risk för att spä på inflationen? Eller ska finanspolitiken vara åtstramande i syfte att dämpa inflationen, men med risk för att fördjupa och förlänga lågkonjunkturen? Konjunkturinstitutet (KI) har i en studie från 2022 analyserat finanspolitikens effekter på inflationen.
[11]
KI refererar till och beräknar
s.k. inflationsmultiplikatorer för olika typer av finanspolitiska stimulanser. En inflations
multiplikator
på t.ex. 0,5 betyder att en finanspolitisk stimulans på 1
procent av BNP leder till ökad inflation med 0,5 procentenheter. KI konstaterar att priserna historiskt har varit trögrörliga och att en del empirisk forskning visar att finanspolitikens effekter på inflationen är små.
[12]
För offentlig konsumtion, offentliga investeringar och transferer
ingar ligger den historiska inflationsmultiplikatorn på mellan 0
och 0,2 procent bero
ende på den penningpolitiska responsen. Konjunkturinstitutet konstaterar samtidigt att det finns skäl att tro att trögrörligheten i priserna har minskat den senaste tiden. KI redo
visar därför ett alternativ där priserna antas vara mycket rörliga. I fallet med ”normal penningpolitisk respons”, dvs. att Riksbanken anpassar sin penningpolitik utifrån finanspolitiken, blir inflationsmultiplikatorn för offentlig konsumtion 0,3 och för offentliga investeringar och transfereringar till hushåll 0,1, dvs. finanspolitiken har fort
farande relativt begränsad effekt på inflationen. Under antagandet att penningpolitiken är passiv blir effekterna på inflationen större. För offentlig konsumtion beräknas då inflationsmultiplikatorn till 0,6, och för offentliga investeringar och transfereringar till hushållen bedöms inflationsmultiplikatorn till 0,2 respektive 0,1.
Sammanfattningsvis ser vi att effekterna på inflationen av offentliga investeringar och transfereringar bedöms vara små, oavsett vilka antaganden som görs. Det enda alternativet där finanspolitiken antas få betydande effekter på inflationen är scenariot med offentlig konsumtion där priserna antas vara mycket rörliga och där den penning
politiska responsen är passiv. Det är svårt att veta vilka av KI:s antaganden som är mest realistiska. I fråga om prisstelheten kanske sanningen ligger någonstans mellan den historiskt sett låga prisrörligheten och KI:s scenario med mycket hög prisrörlighet. Vad gäller penningpolitisk respons är det svårt att veta hur Riksbanken tänker, men vi noterar att de finanspolitiska åtgärderna enligt KI:s studie har en begränsad effekt på inflationen, vilket borde leda till att Riksbanken inte höjer räntorna av den anledningen. Sammantaget kan vi konstatera att regeringens linje om att ”vi kan inget göra på grund av inflationen” inte håller. Därtill är de offentliga finanserna starka, med ett strukturellt sparande över överskottsmålet. Vänsterpartiet menar att regeringen nu måste gå in med kraftfulla krisåtgärder.
I denna motion lägger Vänsterpartiet en rad förslag för att stärka hushållens ekonomi,
med fokus på de hushåll som har de minsta marginalerna. Vi föreslår bl.a. att barn
bidragen höjs och att biljettpriserna i kollektivtrafiken sänks. Vänsterpartiet lägger också förslag om att sjukvården måste få mer pengar redan i år. Vi kan också konstatera att vi i Vänsterpartiets budgetmotion från i höstas lade förslag på ökade investeringar på bl.a. bostadsområdet och i kollektivtrafiken. Baserat på KI:s studie torde dessa förslag ha marginella effekter på inflationen.
Samtidigt har Vänsterpartiet en rad förslag som
sänker
inflationen. Vårt förslag om Sverigepriser på el beräknas sänka inflationen med 1–2
procentenheter.
[13]
Det är en mycket stor sänkning och kan ställas i relation till de mycket måttliga effekter som stat
liga investeringar och transfereringar till hushållen har på inflationen.
Även andra av Vänsterpartiets förslag sänker inflationen, däribland halverade biljettpriser inom kollektivtrafiken och sänkta taxor inom tandvården, förskolan och till fritidshemmen.
Diskussionen om prisregleringar lyser med sin frånvaro i Sverige, trots att detta används internationellt och även har varit ett viktigt inslag vid historiska kriser. Pris
regleringar handlar i grunden om att kunna köpa sig tid för att få bukt med flaskhalsar i ekonomin. De verkar fungera bäst när det handlar om att reglera en begränsad mängd varor under en begränsad tid. Den här typen av selektiva prisregleringar kan användas när inflationen i huvudsak beror på utbudsstörningar och ska ställas mot räntehöjningar för att pressa ned efterfrågan, som riskerar att bli onödigt smärtsamt. Det handlar då om
att reglera s.k. koncentrerade marknader, dvs. marknader där vi har ett fåtal dominerande
aktörer, precis vad som är fallet på de svenska livsmedels
‑
, energi- och bankmarknaderna.
Det är centralt att agera snabbt/tidigt innan en kraftig prisimpuls (som de vi sett på energi och livsmedel) fortplantar sig in i ekonomin.
[14]
I avsnitt 10 i denna motion lägger Vänsterpartiet förslag på en rad åtgärder som vi
menar att regeringen bör införa under detta budgetår. Den sammanlagda offentligfinansi
ella
effekten av dessa förslag beräknas till 22–23 miljarder kronor, vilket motsvarar 0,36 procent av BNP. Regeringens prognos för den offentliga sektorns finansiella sparande för innevarande år ligger på –0,4 procent av BNP. Med Vänsterpartiets förslag hamnar det finansiella sparandet således på ca –0,8 procent av BNP. I höstas presenterade Vänsterpartiet ett budgetalternativ där budgeten var i balans för 2023. Med tanke på konjunkturavmattningen – och den ovan beskrivna sammansättningen av Vänster
partiets finanspolitiska åtgärder – bedömer vi att ett sparande på –0,8 procent är en väl avvägd finanspolitik.
6
Hushållen lämnas i sticket
Kraftigt stigande inflation och höjda räntor ökar kostnaderna för hushållen. Samtidigt står inkomsterna stilla eller ökar i för låg takt, för de allra flesta. Hushållen får ta smällen när företagen fortsatt gör stora vinster och staten håller igen. Olika grupper av hushåll har vitt skilda marginaler och förutsättningar att klara kostnadsökningarna.
6.1
Inkomstutveckling och fördelningspolitik över tid
Tankesmedjan Katalys har i rapporten Alla får det inte bättre analyserat olika befolk
nings
gruppers inkomst- och välståndsutveckling sedan slutet av 1970-talet. De kommer bl.a. fram till att den rikaste hundradelen i befolkningen var omkring 640 miljarder kronor mer förmögen 2020 än de skulle ha varit om förmögenhetsfördelningen varit densamma som 1978. Sverige låg på plats tolv i världen för beräknad hög förmögenhets
koncentration samma år. Nära 90 procent av befolkningen saknar samtidigt helt kapital
inkomster.
Katalys visar vidare att av den totala ökningen i disponibel inkomst från 1991 till 2020 har de rikaste 10
procenten fått nästan 34 procent. De fattigaste 10
procenten har fått knappt 2
procent. Mellan 1978 och 2021 har den femtedel som har lägst inkomst bara ökat sin reala disponibla inkomst (justerat för boendekostnader) med 3
996 kronor, medan femtedelen med högst inkomst ökat sin med 42
905 kronor. Motsvarande siffror för 2000-talet visar att den fattigaste femtedelens reala månadsinkomst mellan 2003 och 2021 ökat med 1
037 kronor, medan den översta femtedelens ökat med 25
143 kronor.
Samtidigt som inkomstskillnaderna vuxit till följd av kraftiga ökningar hos de grupper som har ett stort ägande har det offentliga åtagandet, som hade kunnat motverka den växande ojämlikheten, minskat. Den offentliga sektorns andel av BNP har minskat från omkring 60 procent under början av 1980-talet till ca 50 procent under 2010-talet. Beräknat utifrån BNP 2020 innebär detta att den offentliga sektorns utgifter för ett år numera är runt 500 miljarder kronor mindre än på 1980-talet.
[15]
Enligt siffror från SCB var Ginikoefficienten för 2021 den högsta sedan den började mätas i Sverige 1975. Det beror framför allt på ökande ojämlikhet avseende kapital
inkomster. SCB konstaterar bl.a. att ”den tiondel av befolkningen som har högst inkomster fick se sina inkomster öka betydligt mer än den övriga befolkningen under 2021”.
Även inkomstskillnaderna exklusive kapitalvinster respektive exklusive samtliga kapitalinkomster ökade till nya toppnivåer. Dessa ökningar var dock betydligt lägre jämfört med ökningen av Ginikoefficienten när samtliga kapitalinkomster är inkluderade.
[16]
6.2
Trygghetssystemens urholkning
Den utveckling som beskrivs ovan är delvis en effekt av att trygghetssystemen har urholkats under lång tid. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har analyserat utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30 åren.
[17]
Inspektionen konstaterar att ersättningsnivåer och inkomsttak behöver skrivas upp regelbundet för att följa med den ekonomiska utvecklingen i samhället. Flera ersätt
ningsnivåer och tak uttrycks i fasta belopp och ändras bara till följd av politiska beslut, medan andra värdesäkras genom att kopplas till prisindex. Därmed behåller vissa ersättningar sitt reala värde över tid, dvs. att det faktiska beloppet följer prisutveck
lingen. Ersättningarna halkar dock efter i den totala inkomstutvecklingen, eftersom löneutvecklingen inkluderar effekter av produktivitetsökning i näringslivet och därmed som regel är starkare än prisutvecklingen. Prisindex utvecklas dessutom i regel svagare än de faktiska kostnader som personer med låga inkomster har, eftersom konsumtions
korgen ser annorlunda ut i jämförelse med den som KPI baseras på (vi utvecklar detta i avsnitt 6.5).
Det faktum att lönerna har utvecklats snabbare än förmånernas inkomsttak har bidragit till att en allt större andel av befolkningen har inkomster som överstiger taken och som därmed inte ersätts av socialförsäkringen.
ISF visar att 57,4 procent av männen och 37,8 procent av kvinnorna hade inkomster över inkomsttaket i sjukpenningen 2017. 1992 var motsvarande andelar 14 procent av männen och 2,4 procent av kvinnorna.
Den nuvarande utformningen av trygghetssystemen har lett till ökade klyftor. ISF visar att köpkraften ökade med 73 procent för hushåll med barn och två löneinkomster som motsvarar genomsnittlig lön under perioden 1992–2018. För hushåll med ett barn och där en förälder får föräldrapenning på grundnivå och en förälder är arbetssökande utan rätt till a
‑
kassa ökade den reala disponibla inkomsten däremot endast med 23 procent under samma period. ISF:s analyser visar även att köpkraften endast ökade med 7
procent för en ensamstående med två barn med sjukersättning på garantinivå under perioden 2003–2018.
[18]
6.3
Ojämlikhetens geografiska och etniska dimensioner
De växande klyftorna har också tydliga geografiska och etniska dimensioner. Ojämlik
heten syns på kartorna – på Sverigekartan och på stadskartorna. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt lämnas landsbygden, bruksorterna och förorterna efter. Av de tio kommuner som har högst medianinkomst i Sverige finns sju i Stockholms län och av de tio som har lägst medianinkomst ligger endast två i storstadsområden.
[19]
Inom våra storstäder finns gigantiska klyftor. Mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Till exempel lever en högutbildad man i Danderyd i genomsnitt 18 år längre än en låg
utbildad man i Vårby.
[20]
Enligt SCB är det nästan sju gånger vanligare med materiell och social fattigdom bland utrikes födda än bland inrikes födda i Sverige. Av SCB:s siffror framgår också att andelen som lever med låg ekonomisk standard ökade med 58 procent bland inrikes födda mellan 1991 och 2021. För utrikes födda uppgår ökningen till 125 procent.
[21]
I Stockholms innerstad varierade andelen med låg ekonomisk standard 2020 med 6–10
procent mellan stadsdelarna. I Husby har 36 procent av invånarna låg ekonomisk standard, i Tensta uppgår gruppen till 39 procent och i Rinkeby 46 procent.
[22]
Den här utvecklingen är en effekt av politiska beslut – det är politikerna och parti
erna som svikit. Utvecklingen sedan 1990-talet, som drivits på av såväl socialdemokra
tiskt ledda som borgerliga regeringar, har slagit hårt mot delar av landet. Avregleringar och utförsäljning av offentlig verksamhet, i kombination med en övertro på marknads
lösningar, har flyttat arbetstillfällen från glesbygd och förorter. Urholkning av trygg
hetssystemen har minskat individuella inkomster och kommunala skatteintäkter samt ökat kommunernas utgifter för försörjningsstöd i landets fattigaste kommuner. Under samma period har omfattande statliga skattesänkningar gynnat invånarna i landets rikaste kommuner.
Den politik som har skapat dagens situation kan beskrivas som den negativa arbetslinjen – föreställningen att fler ska komma i arbete genom att försvåra livet för den som inte arbetar. Men den repressiva politiken leder snarare till att hushåll riskerar att fastna i en utsatt ekonomisk situation. Unga som lever i områden med begränsade ekonomiska och sociala resurser löper dessutom större risk att hamna i kriminella sammanhang. Det krävs i stället en positiv arbetslinje som erbjuder trygghet och en väg tillbaka till arbete för den som inte kan arbeta och omställningsmöjligheter när arbets
marknaden utvecklas och förändras.
I Vänsterpartiets budgetmotion för 2023 (mot. 2022/23:1299) utvecklas dessa resonemang ytterligare.
6.4
Inflationen slår hårt mot hushållen
Inflationen slår nu med full kraft mot hushållens ekonomi. Särskilt hårt drabbas de hushåll som redan hade små marginaler till följd av den politiska utveckling som beskrivs ovan. Några av de mest nödvändiga basvarorna har ökat kraftigt i pris, exempelvis:
elpriserna hade stigit med 21 procent på ett år i januari
drivmedelspriserna med 12 procent
matpriserna med 19,6 procent
boendepriserna med 18,3 procent.
Boende, livsmedel och transporter utgör mer än hälften av hushållens utgifter.
[23]
Det handlar om nödvändiga utgifter som är svåra att ersätta eller minska och som alltså ökat kraftigt. För hushåll med mindre marginaler utgör de en ännu större del av den samlade konsumtionen. De varor och tjänster som ingår i Konsumentverkets pris- och konsum
tionsundersökningar som beskriver baskonsumtionen för ett normalt hushåll ökade i pris med omkring 16 procent mellan 2022 och 2023.
[24]
För en typisk barnfamilj uppgår pris
ökningarna till omkring 17 procent.
[25]
När inkomsterna stiger mer än priserna får vi ökade realinkomster; inkomsterna räcker till mer konsumtion och/eller sparande. Den höga inflationen innebär att priserna
stigit snabbare än inkomsterna generellt, vilket leder till kraftigt minskade realinkomster.
Inkomsternas utveckling varierar dock beroende på typ av inkomst.
De nominella lönerna ökar normalt med omkring 2–3
procent per år. I den nu pågående avtalsrörelsen har parterna inom industrin enats om ett nytt avtal som ger löneökning på 7,4 procent fördelat på två år, vilket utgör det nya märket som vägleder övriga avtalsförhandlingar. 4,1 procent av löneökningen ska komma under 2023 och 3,3 procent under 2024. Därmed kan vi vänta oss kraftigt fallande reallöner.
Ersättningarna i trygghetssystemen räknas upp på olika sätt, i regel vid varje års
skifte. För den som har a
‑
kassa, aktivitetsstöd, etableringsersättning eller dagersättning som asylsökande räknas inte inkomsterna upp alls. Även föräldrapenning på grundnivå och sjukpenning som arbetssökande anges i nominella belopp i lagstiftningen som inte
har skrivits upp på flera år. A
‑
kassan sänks dessutom för många vid dag 101 och dag 201.
Ersättningar som baseras på SGI, t.ex. föräldrapenning och sjukpenning, följer den individuella lönen. Höjd lön innebär alltså högre SGI och högre ersättning. I övrigt skrivs inte ersättningen upp. Däremot sänks sjukpenningen efter ett år med sjukpenning, från knappt 80 procent till 75 procent av den tidigare lönen. Den inkomstgrundade pensionen höjdes med 3
procent vid årsskiftet.
Vissa ersättningsnivåer i socialförsäkringen skrivs upp med prisbasbeloppet. Det handlar om ersättningar på grund- eller garantinivå som avser att garantera en viss minimistandard. Dessa ersättningar är från början mycket låga och indexeras på detta sätt för att mottagaren ska behålla en viss köpkraft. Bland dessa ersättningar finns exempelvis garantipensionen, äldreförsörjningsstödet samt sjuk- och aktivitetsersätt
ningen. De ökade med 8,7 procent vid årsskiftet. Även riksnormen i försörjningsstödet höjdes med 8,7 procent. Inflationen uppgår i mars alltså till 10,6 procent, betydligt högre än ökningen av prisbasbeloppet. Det beror på att prisbasbeloppet bygger på inflationen mätt som KPI i juli varje år. Dessutom har priserna på de varor och tjänster som utgör ett hushålls baskonsumtion ökat med omkring 16 procent mellan 2022 och 2023, enligt Konsumentverkets pris- och konsumtionsundersökningar. Troligen skulle denna ökning vara större om mätningen gjordes i början av 2023.
För det stora flertalet har inkomsterna legat stilla eller ökat i mindre takt än infla
tionen, vilket lett till minskade reallöner. Det gäller dock inte de allra rikaste. Under pandemiåren 2020 och 2021 gjorde handeln rekordvinster och vd-lönerna inom handeln ökade i snitt med 17 procent 2020 och 21 procent 2021, enligt Handels.
[26]
Gör man om det i kronor, för vd:ar som sitter på bolag med minst 2
miljarder kronor i omsättning, ser vi en ökning med i snitt 80
000 kronor i månaden. Mellan 2020 och 2021 ökade den ekonomiska standarden för den tiondel av befolkningen som har högst inkomster med över 16 procent. Det går att jämföra med ökningen för resterande 90 procent av befolk
ningen som varierar mellan 2
procent för decil
2 och 4
procent för decil
9.
[27]
I budgeten för 2023 höjdes dessutom gränsen för den statliga inkomstskatten. Regeringen valde att räkna upp den på samma sätt som vanligt, med KPI
+
2 procentenheter, vilket på grund av den höga inflationen innebär en höjning med drygt 10 procentenheter. Därmed höjdes gränsen för statlig inkomstskatt från ca 46
200 kronor per månad till ca 51
150 kronor per månad. Det innebär att personer med månadsinkomster på 60
000 kronor eller mer får omkring 17
000 kronor lägre skatt per år. Vänsterpartiet menar att det är en orimlig prioritering att lägga 13 miljarder kronor på skattesänkningar för höginkomsttagare i ett läge då välfärden saknar stora resurser. Att gränsen för statlig inkomstskatt räknas upp på detta sätt kan jämföras med hur ersättningssystemen hanteras, och säger en del om regeringens prioriteringar.
6.5
Matpriserna sticker ut
Den svenska mathandeln sticker ut på två sätt i en internationell jämförelse. För det första domineras den helt av ett litet antal extremt stora aktörer, för det andra präglas den av internationellt sett höga priser.
Konkurrensverket konstaterar att ”det är en koncentrerad marknad med få aktörer, en s.k. oligopolmarknad”.
[28]
Ica ensamt har en marknadsandel på ca 50 procent. Till skillnad mot en ”riktig” marknad där enskilda företag har svårt att påverka priset innebär en oligopolmarknad att det är lätt att följa varandras agerande. Det innebär att priset på mat snarare handlar om hur dessa företag beter sig mot varandra för att maximera vinsten än om konkurrens på en vanlig marknad. Dessutom karakteriseras matmarknaden inte bara av att butikerna är koncentrerade till ett fåtal företag utan även av att grossistledet (partihandeln) är det, där Ica, Coop och Axfood helt dominerar.
Det är alltså samma aktörer som butiksgiganterna, så om vinsterna ska hamna i partihandeln eller butik spelar mindre roll i sammanhanget affär inom företaget. Situationen innebär att om Ica inte sänker sina matpriser i partihandelsled eller butik och i stället upprätthåller en historiskt hög vinstnivå i kristider, finns det inte heller särskilt starka skäl för de andra dominerande företagen att göra det. Högre vinster är sannolikt ett attraktivt alternativ för de andra jättarna i branschen, men naturligtvis inte för kunderna som ska betala de höga matpriserna.
Givet den bristande konkurrensen borde vi alltså kunna förvänta oss större vinster och högre matpriser i Sverige jämfört med andra länder. Det är också exakt det vi ser. Konjunkturinstitutet konstaterar att lönsamhetsomdömet i partihandeln var klart högre än normalt och inom gruppen partihandel sticker ökningen av lönsamhetsomdömet för livsmedelsgrossisterna särskilt ut som extremt gott. Även i butiksledet är lönsamhets
omdömet gott.
[29]
Konjunkturinstitutets uppdrag var att undersöka om företagen höjt priserna mer än vad som motiverades av kostnaderna. Slutsatsen att partihandelns lönsamhetsomdöme har förbättrats påtagligt är en indikation på att partihandeln höjt sina priser mer än vad de högre kostnaderna motiverat mellan det andra kvartalet 2021 och det andra kvartalet 2022.
[30]
Till det ska läggas att företagen kommer att få elstöd av staten för att slippa bära kostnaden för de högre elpriserna, detta trots att elkostnaderna redan har vältrats över på kunderna genom högre matpriser. Dessa stödpengar kommer alltså sannolikt uteslut
ande att gå till högre vinst och inte lägre matpriser.
En kris innebär ofta att hushåll och företag delar på kostnaden, dvs. hushållen får minska sin konsumtion och företagen får lägre vinster. När det gäller matpriserna har hushållen, trots stora statliga stödinsatser, fått bära hela kostnaden och lite till, medan matvarukedjorna gör rekordvinster.
Anledningen till den höga lönsamheten är naturligtvis de höga matpriserna. Sett i ett internationellt perspektiv är Sverige bland de dyraste länderna i Europa för en jämförbar matkorg och ligger högt över genomsnittet för EU-28.
[31]
Det är tydligt att den svenska matmarknaden inte fungerar. Den driver nu dessutom på inflationen som i sin tur driver upp räntan, vilket kommer att skada tillväxten och försvåra livet för hushållen än mer. Den bristande konkurrensen och de historiskt höga vinstnivåerna är ett direkt hot mot Sveriges ekonomi i dag.
6.6
Högre räntor försvårar situationen ytterligare
Riksbanken bekämpar inflationen genom att höja räntorna. På ett år har räntan höjts från 0
till 3,5 procent. Tanken bakom räntehöjningarna är att hushållen ska minska sin konsumtion till följd av att de får mindre resurser att röra sig med. Den minskade konsumtionen ska i sin tur få ned priserna. Eftersom matpriserna utgör en stor del av inflationen är alltså en del av tanken att hushållen ska minska sin konsumtion av mat, antingen genom att äta mindre eller handla billigare. Hushållens resurser och deras konsumtion minskar dock redan till följd av den kraftiga inflationen, dessutom till ett högt socialt pris i form av ökad fattigdom.
Riksbankens penningpolitik bör ses i sammanhanget av att Livsmedelsverket varnar för att de höga matpriserna kan skada folkhälsan. I en undersökning som myndigheten genomfört svarar fyra av tio att de köper mindre färska grönsaker, oavsett inkomstnivå. Det finns även tydliga skillnader mellan hushåll med låg respektive hög inkomst. De med lägre inkomster säger att de väljer bort färska grönsaker i högre utsträckning än de med högre inkomster, jämfört med våren 2022.
[32]
Samtidigt rapporterar Folkhälso
myndigheten att medellivslängden för kvinnor med låg socioekonomisk status, mätt som kort utbildning, har sjunkit. Även deras ekonomiska standard har sjunkit, vilket kan påverka hälsan för dem och deras barn längre fram i tiden.
[33]
Att i detta läge lägga ytterligare bördor på hushållen i form av räntehöjningar, även om det delvis drabbar olika grupper, får anses vara en ganska riskfylld politik.
Svenska hushåll är betydligt mer räntekänsliga än övriga länder. Mer än 50 procent av hushållen har rörliga räntor. Detta skulle kunna innebära att den svenska räntan inte behöver höjas i samma utsträckning som i andra länder för att nå samma tänkta effekt. Ränteutgifter utgör en mer än dubbelt så hög andel av disponibelinkomsten hos svenska hushåll som hos övriga europeiska hushåll.
[34]
6.7
Hushållen får det allt svårare i krisen
Den ekonomiska situationen pressar merparten av hushållen hårt. En undersökning gjord av Rädda Barnen, Röda Korset, Majblomman och Hyresgästföreningen visar på en mycket oroväckande utveckling. Organisationerna beskriver en stor ekonomisk oro bland barnfamiljer och exemplifierar med att en majoritet av barnfamiljerna, oavsett inkomst, är oroliga för att deras hushållsutgifter kommer att öka under de kommande sex månaderna. Barnfamiljer med lägre inkomster är betydligt mer oroliga. En stor andel av barnfamiljerna med lägre inkomster uppger att den ansträngda ekonomiska situationen går ut över deras barns behov och också drabbar barn genom ökad oro.
Undersökningen visar vidare att barn till ensamstående med lägre inkomst och sammanboende med låg inkomst drabbas på flera olika sätt rörande några av de mest grundläggande behoven. Det handlar om att inte kunna äta näringsrik mat eller ha kläder inför årstidsväxlingar, eller att fritidsaktiviteter såväl som resor under helger och lov uteblir.
[35]
Stadsmissionen skriver i en debattartikel att deras matutdelning och försäljning av mat i de sociala matbutikerna Matmissionen ökade med 67 procent till 3
200 ton 2022. Antalet medlemmar i deras sex sociala matbutiker, där den som har en månadsinkomst under 12
163 kronor kan köpa livsmedel till kraftigt rabatterade priser, ökade med 99 procent. Den största gruppen medlemmar är barnfamiljer. Vidare vittnar Stadsmissionen runt om i landet om ett fördubblat antal besökare som kommer för ekonomiskt eller materiellt stöd och mat.
[36]
Krisen drabbar hushållen på olika sätt. Värst är läget för hushåll med mindre margi
naler, exempelvis alla som lever på transfereringar och löntagare med låga inkomster.
Bland alla som arbetar i arbetaryrken saknar 25 procent helt kontantmarginal.
[37]
Andelen av befolkningen med låg ekonomisk standard – även kallad relativ fattigdom, syftande på personer som lever i hushåll vars ekonomiska standard är mindre än 60 procent av medianvärdet i befolkningen – ökade från 14,3 procent 2020 till 14,7 procent 2021. Samtidigt ökade andelen av befolkningen med varaktigt låg ekonomisk standard med 0,5 procentenheter, från 8,5 procent till 9 procent.
De som försvarar den växande ojämlikheten i Sverige argumenterar ofta för att den ökande relativa fattigdomen inte visar att människor faktiskt får det sämre, bara sämre relativt andra. Detta är ett resonemang som försöker bortse från vad fattigdom innebär, nämligen inskränkta möjligheter att delta i samhällsliv och andra sociala interaktioner. Därför är relativa fattigdomsmått vanligast och mest relevant i de flesta sammanhang, också internationellt. Olika mått på fattigdom fungerar dock kompletterande för att få en mer fullödig bild av utvecklingen.
Måttet absolut fattigdom innebär att familjens inkomster är lägre än de nödvändiga utgifterna, exempelvis mat, boende, hemförsäkring och barnomsorg. Andelen absolut fattiga kommer sannolikt att öka kraftigt till följd av krisen, eftersom de nödvändiga utgifterna blir högre i ett snabbare tempo än inkomsterna.
I januari ökade antalet ärenden kopplade till privatpersoner som inte betalat sin elräkning i tid med 33 procent hos Svea Inkasso, jämfört med samma månad året innan. Elräkningen är en prioriterad räkning att betala för de flesta hushåll eftersom konse
kvenserna av att inte betala den är så stora. Att många inte gör det nu är ett tecken på att man har betalningssvårigheter i andra delar av sin ekonomi.
Även hos Kronofogden syns svårigheterna att betala fakturorna. Antalet betalnings
förelägganden kopplade till elräkningar bland privatpersoner, alltså skulder som det ansöks om hos Kronofogden, har ökat med 47 procent mellan första kvartalet 2022 och första kvartalet 2023. Skuldbeloppet har ökat med över 36 procent under samma period. Jämfört med första kvartalet 2021 har antalet skulder ökat med över 80 procent och skuldernas storlek med över 71 procent,
[38]
detta trots att elstödet till privatpersoner nu betalats ut.
Bland företagen ser det ännu värre ut. Mellan första kvartalet 2022 och första kvartalet 2023 ökade antalet betalningsförelägganden kopplade till elskulder med 63 procent. Skuldbeloppet ökade med 81 procent. Jämfört med första kvartalet 2021 har antalet förelägganden gällande elskulder för företag ökat med över 98 procent och skuldernas storlek med över 211 procent.
[39]
6.8
Vänsterpartiet har andra förslag för att möta krisen
Vänsterpartiet menar att den ekonomiska krisens börda bör delas mer solidariskt mellan företag, stat och hushåll. I dag tvingas hushållen bära en alldeles för stor del av bördan. Företagens och ägarnas inkomster har dragit ifrån under en lång period, vilket lett till dramatiskt växande klyftor. Staten har tagit ett steg tillbaka. Hushållens skuldsättning har ökat, samtidigt som Sverige har en historiskt låg statsskuld. I den kris vi nu befinner oss i får hushållen ta smällen. Det är dags för staten och företagen att göra mer.
Regeringen har slagit fast att den inte gör mer för hushållen för att man inte vill att den ekonomiska politiken ska spä på inflationen. Den höga inflationen beror dock inte på hushållen, och som vi visar går det att bekämpa inflationen och samtidigt stödja hushållen. Därmed blir det mycket oklart på vilket sätt regeringen bekämpar inflationen. Flertalet bedömare är också överens om att de svagaste hushållen måste skyddas i krisen. Trots det gör regeringen ingenting för dem – annat än förlänger och justerar (eller inte försämrar) befintliga åtgärder som beslutats av den tidigare regeringen, exempelvis en förhöjd arbetslöshetsersättning eller bostadsbidrag.
I Vänsterpartiets budgetmotion för 2023 presenterade vi politik som skulle leda till en mer jämlik fördelning av de ekonomiska bördorna. Den politiken bygger på en mer omfördelande skattepolitik och omfattande satsningar på de sämst ställda hushållen genom stärkta trygghetssystem samt sänkta avgifter och taxor på för hushållen nödvändiga utgifter. Vänsterpartiets politik hade inneburit att hushållen varit betydligt bättre rustade för att möta den kris de nu genomlever.
Med Vänsterpartiets förslag skulle en ensamstående långtidssjukskriven person med sjukersättning och med ett barn i förskola få omkring 3
740 kronor mer per månad efter skatt. En tvåbarnsfamilj bestående av en arbetslös och en långtidssjuk skulle få omkring 5
267 kronor mer per månad efter skatt. En person med sjukpenning för arbetssökande får med vår politik omkring 3
700 kronor mer per månad efter skatt.
Vänsterpartiets förslag för att stärka inkomsterna för de sämst ställda hushållen och åstadkomma en mer rättvis fördelning av krisens bördor beskrivs närmare i motion 2022/23:1299.
7
Välfärden i akut behov av resurser
7.1
Ojämlik folkhälsa
Sverige erbjuder vård och omsorg i världsklass. Men sedan 1990-talets mitt har väl
färden tvingats till återkommande besparingar, i synnerhet i glesbygdskommuner med minskande skatteunderlag. Det har inneburit att ojämlikheten i hälsa
[40]
och utbildning
[41]
har ökat i Sverige. Resurserna behöver öka kraftigt om våra ambitioner för det offent
liga åtagandet ska kunna förverkligas. En vård och omsorg som ges efter behov fyller en mycket viktig omfördelande funktion. För även om medellivslängden har ökat generellt de senaste decennierna varierar utvecklingen beroende på exempelvis klass och kön.
För både män och kvinnor med gymnasial och eftergymnasial utbildning ökar den förväntade medellivslängden, från redan höga nivåer.
[42]
Personer med låg socioekonomisk position dör dock oftare före 65 års ålder. Detta är särskilt tydligt bland kvinnor utan gymnasieutbildning där medellivslängden t.o.m. sjunkit under perioden 2006–2021. För i stort sett samtliga hälsoutfall som mäts av Folkhälsomyndigheten drabbas personer med lägre socioekonomisk position mer än övriga och det finns inga tecken på minskad ojämlikhet i hälsa.
Om välfärden ska bidra till att minska klyftorna i folkhälsan, som följer av ojämlik
heten i samhället, krävs det att det finns tillräckligt med resurser för välfärden att verka kompensatoriskt.
7.2
Resursbrist i välfärden
Trots att det är relativt enkelt att förutspå hur behoven i välfärdstjänsterna såsom skolan, äldreomsorgen och vården kommer att utvecklas inom de närmaste åren har vi i Sverige i dag inte något system för att hantera detta. Resurserna till välfärden följer därmed inte automatiskt behoven – som förändras i takt med befolkningen och med pris- och löne
utvecklingen i kommuner och regioner. Dagens system får effekten att verksamheterna ute i kommunerna kortsiktigt måste anpassas till det rådande kostnadsläget i stället för medborgarnas behov av sjukvård, förskola och äldreomsorg.
Med anledning av energikrisen och den påföljande inflationen får en hel rad kostnadsdrivande faktorer stort genomslag för verksamheter i kommuner och regioner:
Kommunernas och regionernas pensioner och pensionsskuld på ca 500 miljarder kronor växer i takt med ränta och prisbasbelopp. Regionerna påverkas i väsentligt högre grad än kommunerna, då de har fler anställda med höga löner och förmånsbestämd pension.
Kostnaderna för ekonomiskt bistånd kommer att öka kraftigt för 2023, eftersom det räknas upp med KPI.
Livsmedelsprisernas ökning med 20 procent jämfört med för ett år sedan påverkar kostnaderna för mat som serveras inom äldreomsorg, skola, förskola och sjukhus.
De kraftigt ökande kostnaderna för energi och drivmedel påverkar kostnaderna för uppvärmning, gatubelysning, transporter och snöröjning.
Kostnaderna för kollektivtrafiken beräknas också öka kraftigt; vissa kollektiv
trafikbolag har beräknat sina kostnadsökningar på ca 20 procent med anledning av dyrare el och drivmedelskostnader.
Inom kommunernas allmännyttiga bostadsbolag kommer kostnaderna att öka kraftigt beroende på ökade energipriser och högre räntor. En stor andel allmän
nyttiga bolag riskerar att få underskott.
Räntekostnaderna. Kommuner och regioner har en låneskuld på ca 800 miljarder kronor. Räntebindningstiderna är relativt korta, då många kommuner och regioner haft minusränta när de lånat kort. Det innebär snabbt ökade räntekostnader på lånen.
[43]
Demografi. Inom de närmaste åren kommer andelen personer över 80 år att öka med nästan 35 procent (mellan 2022 och 2030).
[44]
Att människor lever längre är positivt. Men en förändrad befolkningssammansättning leder till att behovet av äldreomsorg och vård ökar. SKR räknar med att behoven kommer att öka med ca 0,8 procent per år framöver och det är nästan uteslutande drivet av äldreomsorgen.
SKR har visat att om de generella statsbidragen sedan 2011 skulle ha följt prisutveck
lingen och de ökade behov som följer av förändring av och inom befolkningen, så skulle de ha varit 25 miljarder kronor högre i år (2023) än förra året. Detta ligger i linje med vad vi i Vänsterpartiet föreslog i vår budgetmotion för 2023.
[45]
Det är också nödvändigt att tillföra medel för att motverka att kommunerna tvingas höja taxorna för tjänster och annan verksamhet. Trots detta tillförde regeringen endast 6
miljarder kronor i generella statsbidrag, tillsammans med en mindre andel riktade stöd till innevarande år.
Figur 9 Utveckling av generella statsbidrag och värdesäkring, miljarder kronor
Källa: SKR (2022).
Enligt SKR:s beräkningar sammanföll resurser med behov under det första pandemiåret 2020. Men eftersom det då gjordes en kraftig ökning av tillfälliga medel bidrog det till stora överskott i kommunernas och regionernas resultat, snarare än permanent höjning av kvaliteten i verksamheten.
7.2.1
Regionerna går med stora underskott
En sammanställning av regionernas budgetar för innevarande år visar att 17 av 21 regioner kommer att gå med underskott i år på mellan 1 och 5
procent av totala skatter och bidrag. Totalt beräknas underskottet bli 8–10 miljarder kronor 2023. Störst under
skott gör Region Stockholm (2,3 miljarder kronor, eller 3,4 miljarder kronor om man räknar hela koncernen), Västra Götaland (ca 2
miljarder kronor) samt Östergötland (ca 1
miljard kronor). Resterande underskott bedöms landa på mellan 100 och 600 miljoner kronor.
Viktiga förklaringar till underskotten är, som beskrivits i punkterna ovan, de kraftiga
prisökningarna på livsmedel och energi samt därpå stigande räntor och ökande pensions
kostnader.
Inom kollektivtrafiken ser vi inte enbart kostnadsökningar utan även att ett intäkts
tapp efter pandemin bidrar negativt.
[46]
Under pandemiåren 2020 och 2021 minskade resandet med kollektivtrafiken med ca 30 procent jämfört med 2019. Kollektivtrafikens andel av det totala resandet minskade därmed. Regionernas biljettintäkter föll med totalt 15 miljarder kronor 2020 och 2021, samtidigt som den statliga kompensationen var totalt 7
miljarder kronor. Biljettintäkterna är nu tillbaka ungefär i nivå med 2019, men om de i stället ökat i enlighet med tidigare trend så skulle de ha varit ca 4
miljarder kronor större 2022. Regionerna tvingas nu täcka upp för såväl kostnadsökningar som intäktsbortfall i kollektivtrafiken, samtidigt som en återhämtning av resandet med kollektivtrafik också kräver ett bra utbud, god servicenivå och fördelaktiga biljettpriser.
Figur 10 Regionernas resultat efter finansiella poster 2023
Miljoner kronor samt procent av skatter och bidrag
Källa: SKR (2023).
Kommunallagens krav att kommunsektorn ska leverera budgetar i balans samt leva upp till ”god ekonomisk hushållning” innebär att kommuner och regioner generellt måste sikta på att göra ett överskott på 2
procent av skatter och bidrag varje år. Om regionerna ska leva upp till det i år krävs ytterligare 8
miljarder kronor, enligt SKR. Nästa år, 2024, blir det totala underskottet i regionerna så mycket som 19 miljarder kronor och det saknas då 28 miljarder kronor för att nå tvåprocentsmålet, enligt SKR:s prognos.
Utgångspunkten för regionerna är heller inte den bästa. I januari i år presenterade Ivo en tillsynsrapport över sjukhus i samtliga regioner i Sverige. Ivo landade i att 27 av dessa har allvarliga brister. Nedan listas några chockerande exempel från Ivos rapportering:
Patienter vårdas under lång tid i korridorer eller på andra integritetskränkande och olämpliga ställen, utan att få tillräckligt med mat, vatten eller ens hjälp att gå på toaletten. Den mest grundläggande patientsäkerheten kan inte tillgodoses.
Patienter utrustas med grytlock och bjällror för att kunna påkalla personalens uppmärksamhet.
Läkemedel ges inte alls eller inte i tid.
Medicinsk övervakning sker inte utifrån patienternas medicinska behov utan utifrån tillgänglig utrustning och personal.
I tillsynen framkommer att personal inte kom fram med defibrillatorn till en patient med hjärtstopp eftersom patienter vårdas i korridoren.
Mot bakgrund av rapporten har Ivo dömt ut vite till fyra regioner (Sunderby sjukhus i Luleå, Sundsvalls sjukhus, Akademiska sjukhuset i Uppsala samt Centrallasarettet i Växjö) för att de har för få vårdplatser.
[47]
Region Stockholm varnar för en extraordinär situation inom vården och att man inte kommer att kunna prioritera kärnverksamheter som cancervård, förlossningsvård och akutsjukvård.
[48]
7.2.2
Kommunerna
får det svårt framöver
Kommunerna beräknas fortfarande gå med samlat överskott i år (totalt 8
miljarder kronor för kommunerna totalt), men det är samtidigt den lägsta nivån sedan 2004. Överskottet motsvarar 1,1 procent av skatter och statsbidrag, vilket är för lågt för att nå ett generellt mål om god ekonomisk hushållning. För det skulle ytterligare ca 6
miljar
der kronor behöva tillföras kommunerna. I SKR:s enkät anger tre av fyra kommuner att de kommer att bli tvungna att vidta åtgärder i verksamheterna. Kommunernas pensions
kostnader utgör en stor del av kostnadsökningen där premieökningar i det nya pensions
avtalet driver ca 25 procent av detta. En del av kommunerna har dock möjlighet att använda sin resultatutjämningsreserv (RUR) för att täcka upp för årets underskott. Långt ifrån alla kommuner har dock tillgång till en RUR och en kommun som budge
terar med underskott är skyldig att presentera en plan för att återställa det inom tre år.
För innevarande år har 48 kommuner budgeterat med underskott, och 28 kommuner har ett nollresultat. Totalt har dock 236 kommuner budgeterat för ett resultat som är lägre än 2
procent av skatter och statsbidrag.
Figur 11 Kommuner med minusresultat efter finansiella poster 2023
Miljoner kronor
Källa: SKR.
För 2024 beräknar SKR att kommunerna får ett genomsnittligt underskott på 5
miljarder kronor – det saknas då totalt 19 miljarder kronor för att nå kommunallagens krav om överskott på 2
procent.
Vänsterpartiet föreslog 20 miljarder kronor mer än regeringen för 2023. Att värde
säkra statsbidragen framstår som en av de viktigaste strukturreformerna i dagsläget. Hela kommunsektorn behöver långsiktiga förutsättningar för att bedriva det välfärds
arbete som är så centralt för oss alla.
7.3
Staten vältrar över skulden på kommunsektorn
Med anledning av de stora och ökande behoven inom kommunsektorn har regioner och kommuner alltmer ökat sin belåning. Den svenska kommunsektorn har nu en hög skuld
sättning sett ur ett internationellt perspektiv. Under en förhållandevis lång period har skulderna inte belastat de kommunala budgetarna i någon större utsträckning eftersom räntorna har varit låga. Men i takt med att den svenska Riksbanken har höjt sin styrränta och det internationella ränteläget har skärpts så ökar nu även kostnaderna för räntor på kommunsektorns skulder.
Figur 12 Låneskuldens utveckling inom kommunsektorn, 2007–2021
Miljarder kronor och procent av BNP
Källa: Kommuninvest.
En framskrivning av kommunernas räntekostnader från Kommuninvest visar att räntan stiger från i genomsnitt 1,21 procent under 2022 till 1,95 procent 2023 – och 2,68 procent 2027. I nominella termer innebär det en ökning från 9,8 miljarder kronor 2022 till 26,8 miljarder kronor 2027. I förhållande till skatteintäkter och generella statsbidrag, från 0,9 procent till 2,2 procent under samma tidsperiod.
[49]
Under samma period har staten kraftigt minskat sin belåning, från 34 procent av BNP till endast drygt 17 procent.
Figur 13 Statsskuldens utveckling 2007–2022
Miljarder kronor och procent av BNP
Källa: SCB.
Samtidigt som staten har haft en oförändrad skuld i nominella termer (vilket ger en snabb minskning som andel av BNP) har kommunsektorn ökat sin skuldsättning. Samtidigt har vi visat att statsbidragen har släpat efter i förhållande till opåverkbara kostnader inom kommuner och regioner. Det ger en tydlig bild av en övervältring av ansvaret för att finansiera den gemensamma välfärden, från stat till kommun.
7.4
Enormt behov av personal
Personalen är avgörande för kvaliteten i välfärden. Inom sjukvården och omsorgen bedriver beundransvärda anställda ett bättre och mer utförligt omsorgsarbete än vad resurserna medger.
Personer i arbetsför ålder, 20–66 år, ökar enligt SCB:s prognoser med 253
000 personer fram till år 2031. Räknat i antal faktiskt sysselsatta är ökningen 169
000 personer, då ökningen av den arbetsföra befolkningen främst sker i de yngre och äldre åldrarna där många studerar eller börjar gå i pension.
[50]
I dag arbetar ca 25 procent av arbetskraften i välfärden. SKR:s beräkningar visar att omkring 54 procent av den ökade sysselsättningen fram till 2031 behövs i kommuner och regioner för en oförändrad personaltäthet, givet ökade demografiska behov.
I antal personer räknat innebär detta att kommuner och regioner behöver öka antalet anställda med 91
000 personer fram till 2031 – en ökning med ca 7
procent. Flest med
arbetare behövs enligt SKR inom äldreomsorgen, nästan 60
000 personer, och sjuk
vården, 23
000 personer, vilket beror på att den snabbast ökande befolkningsgruppen främst finns bland dem över 80 år och denna grupp har stort behov av vård och omsorg.
[51]
Utöver detta behövs en omfattande nyrekrytering när befintlig personal går i pension. I välfärden har vi dessutom historiskt haft en kostnadsökning utöver det som är drivet av enbart demografiska förändringar, som bl.a. förklaras av ökade ambitioner och ökad personaltäthet.
Figur 14 Behov av anställda fördelat på verksamheter
Tusental personer 2021–2031
Not: Kommuner och regioner, inklusive privata utförare. Källa: SKR (2022) Välfärdens kompetensförsörjning.
Fram till 2031 behöver kommuner och regioner tillsammans anställa nästan 40
000 undersköterskor för bibehållen personaltäthet. För kommunerna innebär det att behoven ökar med 29 procent jämfört med antalet anställda 2021. Även behovet av vårdbiträden ökar kraftigt jämfört med 2021. I regionerna är behovet av sjuksköterskor störst, en ökning med 9
procent. För grundskollärare och förskollärare minskar behoven till följd av demografin. Samtliga siffror ovan beskriver behovet av nyrekryteringar med avse
ende på de ökade behoven. Utöver detta leder pensioneringar till ett omfattande behov av ersättningsrekrytering.
[52]
Figur 15 Behov av anställda fördelat på yrken, tusental personer, 2021–2031
Källa: SKR (2022), Välfärdens kompetensförsörjning.
7.4.1
Situationen inom välfärdsyrkena i dag
Utöver det faktum att en ökande befolkning kräver fler personer inom vård- och omsorgs
yrkena för en bibehållen personaltäthet så råder redan i dagsläget en omfattande brist inom flera yrken. Enligt Socialstyrelsens senaste bedömning av tillgång och efter
frågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvården rapporterade samtliga regioner
om brist på barnmorskor, specialistläkare och sjuksköterskor.
[53]
En majoritet av regionerna
har brist på personal inom 18 basspecialiteter. Flest regioner rapporterade om brist
på specialister inom radiologi, allmänmedicin, barn- och ungdomspsykiatri och psykiatri.
Figur 16 Antal regioner som rapporterar om brist inom hälso- och sjukvården 2022
Källa: Socialstyrelsen (2023), Nationella planeringsstödet.
15 av 21 regioner uppgav att de hade brist på personal inom hälften eller fler av legitimationsyrkena, inklusive specialistsjuksköterska och läkare med specialist
kompetens.
Figur 17 Andel legitimationsyrken med brist
Procent av 25 yrken
Källa: Socialstyrelsen (2023), Nationella planeringsstödet.
Enligt samma enkätundersökning bedömde majoriteten av regionerna att personal
bristen har förvärrats för legitimationsyrkena grundutbildad sjuksköterska, specialistsjuksköterska, röntgensjuksköterska och tandhygienist, jämfört med oktober 2021.
För kommunernas del uppgav 50 procent eller fler av kommunerna att de har personalbrist inom legitimationsyrkena specialistsjuksköterska, grundutbildad sjuk
sköterska, arbetsterapeut, fysioterapeut och psykolog. En majoritet av kommunerna uppgav att personalbristen är oförändrad eller förvärrad jämfört med oktober 2021.
Figur 18 Yrken där mer än 50 procent av kommunerna rapporterar om brist
Andel av kommunerna som rapporterar om brist
Källa: Socialstyrelsen (2023).
Fackförbundet Kommunal har i en rapport visat att det fattas minst 50
000 heltids
anställda inom välfärden för att uppnå en tillfredsställande bemanning.
[54]
Det handlar om kvalificerade och extremt viktiga arbeten som kräver stor kompetens och bör behandlas därefter. Enligt statistik från Kommunals senaste medlemsundersökning (2021) anser 37 procent av personalen i äldreomsorgen att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Över en tredjedel av de svarande anser att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för de äldre minst någon gång i veckan. Knappt hälften, 45 procent av de svarande, anser att de dagligen har förutsättningar att ge en god omsorg och tillgodose de äldres individuella behov.
[55]
Många yrken, särskilt arbetaryrken, inom vård och omsorg har låga löner. Ungefär 80 procent av de anställda inom vård och omsorg är kvinnor. Enligt LO är arbetar
kvinnors löner 88 procent av männens.
[56]
En satsning på resurser för att förbättra vill
koren inom vård och omsorg blir därför en mycket tydlig satsning på kvinnors löner, särskilt arbetarkvinnor.
För att kommunsektorn ska lyckas med sin personalförsörjning krävs både stora utbildningssatsningar och betydande ansträngningar för att öka välfärdssektorns attrak
tivitet. Centralt i detta sammanhang är högre löner, ökad personaltäthet och förbättrad arbetsmiljö.
7.5
Kortsiktig statlig styrning av regioner och kommuner
I en nyligen publicerad analys av statens styrning av kommuner och regioner visar Statskontoret att statens detaljerade styrning skapar problem för kommuner och regioner när det gäller möjligheten att styra verksamheten långsiktigt.
[57]
Statskontoret konstaterar att staten har haft svagt genomslag för vissa av sina övergripande ambitioner, samtidigt som styrningen innebär flera negativa konsekvenser för kommunsektorn. Det styrmedel som är förknippat med flest problem för kommunsektorn är de riktade statsbidragen.
Enligt Statskontoret innebär det stora antalet styrsignaler att statens samlade styrning tränger undan prioriteringar och minskar kommuners och regioners möjlighet att styra sina verksamheter långsiktigt och strategiskt. Riktade statsbidrag ger osäkra planerings
förutsättningar, försvårar ett effektivt resursutnyttjande och leder till höga administra
tiva kostnader. De riktade statsbidragen kan också skapa målkonflikter för kommuner och regioner, exempelvis genom att strida mot en övergripande inriktning såsom vård efter behov.
Regeringen har inlett ett arbete med att minska antalet riktade statsbidrag. Trots detta fortsätter användningen att vara utbredd. Under 2020 och 2021 berodde det till stor del på hanteringen av coronapandemin. Men till regionerna fortsatte antalet riktade statsbidrag att öka även under 2022.
Regeringen använder i stor utsträckning riktade statsbidrag för att förbättra kompe
tens
försörjningen i kommunsektorn. Problemet är att effekterna inte blir långsiktiga. Kommunsektorn kan inte lita på att finansieringen kommer att finnas kvar, och agerar utifrån en osäker planeringshorisont. Samtidigt är kompetensförsörjning just den typen av problem som kräver långsiktighet.
Antalet riktade statsbidrag och kostnadsersättningar var 208 stycken 2022. Samtidigt är det svårt för kommunsektorn att göra 208 prioriteringar. Vänsterpartiet anser att antalet riktade statsbidrag bör minskas till förmån för ökade generella statsbidrag.
8
Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik
8.1
En extrem krispolitik
Det mest påtagliga i regeringens ekonomiska vårproposition är frånvaron av en verklig krispolitik. Sedan regeringen tillträdde med stöd av Sverigedemokraterna har man kon
sekvent duckat sitt ansvar för att möta den kris Sverige befinner sig i. Med hänvisningar till den höga inflationen och det begränsade reformutrymmet har man valt att föra en ytterst passiv tillvaro. Regeringen kommer med undanflykter samtidigt som man slår undan benen för kommunernas och regionernas möjligheter att bedriva en fungerande verksamhet och prioriterar enorma skattesänkningar för höginkomsttagare framför de hushåll som har det allra tuffast.
Trots akuta behov både för hushållen och för kommuner och regioner har initiativen för att motverka de värsta konsekvenserna av krisen uteblivit. Det saknas finanspolitik för att skydda hushållen annat än för dem som har det bäst ställt, det elprisstöd som kommer är minst tre månader försenat, beskattningen av övervinster på elmarknaden har slarvats bort och hushållen får inga slopade amorteringskrav. Trots larmrapporter från SKR och välfärdens aktörer väljer regeringen att slå dövörat till. Tillskotten i höst
budgeten motsvarade bara hälften av de behov som SKR flaggat för. Världen befinner sig i ett kritiskt klimatläge, men regeringen väljer att föra en politik som ökar utsläppen. Klimat- och miljöministern upprepar att regeringen har stora ambitioner, men detta framstår som allt mer divergerande från verkligheten, då nödvändiga reformer för omställningen har uteblivit.
På grund av felaktiga prognoser för inhemska flyktingkostnader under 2023 har ca 1
261 miljoner kronor som skulle ha kunnat gå till bistånd i stället avsatts för flykting
mottagande. Vänsterpartiet har länge kritiserat avräkningarna i biståndet. Bistånds
sverige har ställt krav på regeringen att återföra de drygt 1,2 miljarder kronorna till biståndet. Vänsterpartiet instämmer i detta.
Frånvaron av åtgärder för att möta krisen speglas i det rekordstora förtroendetappet för regeringen. Hela 48 procent av svenskarna tycker att Sverige är på fel väg.
[58]
Regeringen tappar 16 procentenheter – den största uppmätta förändringen efter ett regeringsskifte sedan mätningarna började på 1990-talet.
Regeringens krispolitik kan inte annat än beskrivas som extrem. Att inte göra någonting i det krisläge Sverige befinner sig i måste betraktas som en ytterlighet. Vi i Vänsterpartiet ser en helt annan utveckling framför oss. Det är möjligt att skydda välfärden i krisen; det är möjligt att ge hushållen större marginaler utan att bidra till att spä på inflationen.
8.2
En chockerande ignorans inför hushållens situation
Regeringen har visat en mycket liten förståelse för behoven hos de hushåll som har de minsta marginalerna. En nedmonterad välfärd och urholkade trygghetssystem har under lång tid inneburit att den ekonomiska situationen för många människor sedan länge varit
svår. Fallande reallöner och urholkade ersättningsnivåer gör att hushållens konsumtions
utrymme
minskat betydligt. När nu matpriserna och andra kostnader såsom hyror, el och drivmedel ökar drastiskt finns inga marginaler kvar att ta av. Det innebär en personlig katastrof såväl som ett samhälleligt misslyckande. Frivilligorganisationer vittnar om att allt fler är i behov av akut stöd och skolor larmar om att barnen äter mer lunch i anslut
ning till helgen eftersom det inte serveras nog med mat hemma. Statsministerns svar har varit att uppmana människor att bita ihop (TV4, 15 november 2022) och finansministern har föreslagit att man ska välja billigare butiker när man handlar (SVT Morgonstudion, 1
mars 2023). De åtgärder regeringen trots allt genomfört har man gjort ytterst motvilligt. Det var först efter att Vänsterpartiet krävde det som finansministern kallade upp matjättarna för ett möte i ett försök att hantera de stigande matpriserna – vilket resulterade i att kedjorna sänkte sina priser något. Dessvärre ledde regeringens brist
fälliga hantering av frågan till att sänkningen inte fick någon större effekt då mat
kedjorna samtidigt höjde priserna på andra varor.
Regeringen lyfter själv fram den tillfälliga höjningen av a
‑
kassan och den automa
tiska indexeringen av vissa bidrag. Det handlar alltså om att man inte tar bort tillfälliga pandemistöd när hushållen har det som svårast, och att man räknar upp ersättningar enligt lag.
Den största utgiften i vårändringsbudgeten är att det tillfälliga tilläggsbidraget för barnfamiljer med bostadsbidrag förlängs och höjs. Vänsterpartiet välkomnar detta. För ensamstående med barn går strax över en fjärdedel av inkomsten till boendeutgiften.
[59]
Tilläggsbidraget infördes 2020 under coronapandemin och förlängs nu till årsskiftet. Dessvärre innebär regeringens förslag inga extra pengar för de som är i allra störst behov. För familjer som uppbär försörjningsstöd blir situationen oförändrad eftersom tilläggsbidraget räknas som en inkomst. Försörjningsstödet minskas således med motsvarande summa. Återigen visar regeringen hur man saknar förståelse för de hushåll som har det allra tuffast.
8.3
En fördelningspolitisk katastrof
Hittills har regeringens politik varit talande för dess ideologiska kompass. I budget
propositionen för 2023 valde man t.ex. att använda en betydande del av reformutrymmet till att sänka skatten för de som kör bensin- och dieseldrivna bilar medan man lät bli att stödja de grupper som har det sämst ställt. Samtidigt släppte regeringen fram en skatte
politik som ensidigt gynnar höginkomsttagare. En mycket kraftig uppräkning av skikt
gränsen för statlig inkomstskatt – med 10,7 procent – ger skattelättnader på ca 13 miljarder kronor totalt till de individer som har de allra högsta lönerna – de som tjänar 46
000 kronor i månaden och mer. Inkomster över 50
000 kronor i månaden får en skattesänkning på ca 17
000 kronor per år. Samtidigt förmår man inte täcka behoven i kommuner och regioner. Den mycket kraftiga uppräkningen av skiktgränsen gav helt enkelt mer i plånboken på bekostnad av fler anställda och bättre villkor i välfärden.
Samtidigt som hushållen går på knäna ökar vinstandelarna i näringslivet – enligt Konjunkturinstitutet ”högt över det historiska snittet”
[60]
. Även om man bedömer att lågkonjunkturen kommer att gå hand i hand med en vikande vinstandel räknar man med att vinstandelen i näringslivet som helhet kommer att förbli på en jämförelsevis hög nivå även de kommande åren.
Det politiska ansvaret för krisen måste handla om att bekämpa inflationen och skydda dem som har det sämst ställt, exempelvis genom en stärkt a
‑
kassa, ett slopat karensavdrag, lägre barnomsorgsavgift och höjda pensioner. Bördorna i en kris som denna bör fördelas solidariskt. För att skapa utrymme för en prioriterad resursökning till välfärdssektorn, sänkta kostnader i kollektivtrafiken, ett högkostnadsskydd i tandvården och högre ersättningar i arbetslöshetsersättningen bör de som har mest också bidra mer.
8.4
En ökande arbetslöshet
Trots inflationen har arbetsmarknaden hittills klarat sig bättre än väntat. Men den trenden ser nu ut att vända. Mycket tyder på att en avmattning på arbetsmarknaden ligger framför oss och att antalet arbetslösa kommer att öka framöver. Regeringen räknar med att arbetslösheten kommer att öka till 7,9 procent i år och 8,3 procent 2024.
[61]
Det krävs en positiv arbetslinje som erbjuder trygghet och en väg tillbaka till arbete för den som inte kan arbeta och omställningsmöjligheter när arbetsmarknaden utvecklas och förändras. Ett sådant system måste understödjas av en aktiv arbetsmarknadspolitik och en ekonomisk politik med stora satsningar på välfärden, utbildning och invester
ingar. I stället har det skett en successiv tillbakagång för den aktiva arbetsmarknads
politiken i Sverige, vilket har gått hand i hand med att målet om full sysselsättning har övergetts. Utvecklingen har drivits fram av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. Den nuvarande regeringen utgör inget undantag.
Utvärderingar visar på positiva effekter av arbetsmarknadsutbildning, vad gäller både övergång till arbete och inkomstutveckling. Arbetsmarknadsutbildning leder i hög utsträckning till arbete och ger långsiktigt positiva effekter på deltagarnas arbets
inkomster. I budgetpropositionen för 2023 gjorde regeringen bedömningen att det fanns utrymme för effektiviseringar av arbetsmarknadspolitiken och skar därför ned på anslaget till arbetsmarknadspolitiska program och insatser med ca 1,5 miljarder kronor 2023.
I vårändringsbudgeten ger regeringen sken av en satsning på vuxenutbildning när man tillför 400 miljoner kronor för att förstärka yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå inom komvux (regionalt yrkesvux) och 70 miljoner kronor till yrkeshögskolan. Det motsvarar 7
400 platser respektive 950 årsplatser för 2023. Det ger dock inte hela bilden. Även om man i höstbudgeten valde att tillföra pengar till yrkesvux för 2023 valde man framför allt att skära ned på det statliga stödet till vuxenutbildning med drygt 1,1 miljard kronor.
[62]
Enligt LO innebär höstbudgeten 25
000 färre platser inom vuxen
utbildningen under 2023.
[63]
Att regeringen nu kryper till korset och återför en del av pengarna till vuxenutbildningen är bra. Men fortfarande saknas betydande summor för att komma upp i de tidigare nivåerna. Med lågkonjunktur och en ökande arbetslöshet kommer fler platser inom vuxenutbildningen att vara särskilt viktigt.
När det gäller möjligheten för kommuner att erbjuda svenska för invandrare för människor som flytt från Ukraina kan inte det heller beskrivas som någon satsning. De tillförda pengarna är otillräckliga och finansieras dessutom genom en motsvarande minskning av kommunersättningar vid flyktingmottagande.
8.5
Akuta behov i kommuner och regioner
Kommunernas och regionernas ekonomi präglas av hög inflation och stigande räntor och kommer att påverkas av att den svenska ekonomin nu går in i en lågkonjunktur. Regionerna beräknas göra stora underskott under 2023. I ekonomirapporten för december 2022 räknar SKR med att kommunerna kommer att göra sitt svagaste resultat sedan 2004
[64]
. Vad gäller regionerna har man inte sett så dåliga ekonomiska resultat under hela 2000-talet. Det är underskott som kommer att bestå. SKR räknar med att regionernas underskott kommer att öka till näst intill det dubbla – från ett minusresultat på 11 miljarder kronor till 19 miljarder kronor mellan 2023 och 2024.
Det är knappast kunskapsbrist som gör att regeringen inte agerar. Inför budget
propositionen för 2023 beskrev SKR i en hemställan till regeringen att kommuner och regioner totalt behöver ca 20 miljarder kronor för att bibehålla den reala nivån på statsbidragen 2023. Regeringens svar var att tillföra strax över hälften, 10–12 miljarder kronor. I regeringens ekonomiska vårproposition saknas helt de åtgärder som krävs för att möta ens de mest akuta behoven i kommuner och regioner. Att inte satsa tillräckligt på välfärden innebär i praktiken nedskärningar. Regeringens totala passivitet inför välfärdens utmaningar kommer att få konsekvenser både på kort och på lång sikt.
8.6
Regeringen duckar för en havererad elmarknad
Sverige har god tillgång till el och producerar betydligt mer än vi använder. Det som ligger bakom de höga elpriserna i Sverige är inte en brist på el utan marginalpris
sättningen, där den dyrast producerade elen sätter priset för all annan el. Det betyder att de skenande elpriserna i Europa gör det lönsamt för elbolagen att sälja dyrt producerad el och exportera till utlandet. Den produktionen blir då prissättande också för den billiga el som de svenska hushållen använder.
Regeringen har misslyckats totalt med att hantera de höga elpriserna. Regeringens och Sverigedemokraternas elprisstöd till hushåll och företag kom inte bara betydligt senare än utlovat. Stödet har också en fördelning som är både orimlig och ologisk. Stödet ger absolut mest till de som faktiskt inte behöver stödet, vilket gör att det blir för lite över till de vanliga hushållen som har riktiga behov.
Regeringen har också slarvat bort miljarder kronor genom att gå emot EU:s förord
ning om övervinster på el.
[65]
Enligt förordningen skulle medlemsstaterna ha infört ett tillfälligt tak för de enorma övervinster på el som görs. Men eftersom regeringen dragit ut på processen infördes taket först flera månader senare, vilket gör att man agerat emot förordningens syfte och därmed gått miste om att komma till rätta med övervinsterna under vintern när elen dessutom var som dyrast. Därmed kan miljardbelopp plockas hem av elmarknadens aktörer, i stället för att gå till de hushåll som kämpar för att kunna betala sina elräkningar.
I stället för att begära undantag på EU:s elmarknad för att kunna stabilisera elpriset via reglering av exportens prispåverkan har man valt att betala ut ett icke-fungerande elstöd som framför allt gynnar dem som har råd med tre fritidshus.
8.7
En aktiv försämring av klimatpolitiken
Världen befinner sig i ett klimatnödläge. Det står bortom allt tvivel att mer behöver göras såväl globalt som nationellt och lokalt. FN:s klimatpanel IPCC presenterade sin sjätte syntesrapport, en sammanställning av den samlade vetenskapen, den 20 mars i år. Där konstateras att världens utsläpp måste halveras på sju år. Det borde innebära massiva satsningar på energieffektiviseringar av bostäder, ett utbyggt och tryggat elnät och klimatvänliga transporter, liksom ökat stöd till omställning av den tunga industrin. Dessvärre har regeringens svar varit att i stället öka de svenska utsläppen.
Den 29 mars överlämnade Klimatpolitiska rådet sin årliga rapport till regeringen.
[66]
Kritiken är inte nådig. Effekterna av klimatförändringen blir allt tydligare. De globala utsläppen måste minska drastiskt för att vi ska undvika de mest dramatiska konsekven
serna. Sveriges utsläpp har minskat under snart två decennier. Den nuvarande reger
ingen har valt att föra politiken i motsatt riktning. Sänkningen av reduktionsplikten fr.o.m. den 1 januari 2024 förväntas t.ex. bidra till kraftigt ökade utsläpp och är den enskilda åtgärd som har absolut störst negativ påverkan på möjligheterna att nå klimatmålen.
[67]
Att regeringens politik går stick i stäv med Parisavtalet är oerhört allvarligt. Hittills har man inte presenterat några realistiska åtgärder för att kompensera för de ökade utsläppen. De insatser man tidigare beslutat om för att t.ex. öka koldioxidupptaget i skog och mark kommer inte att kunna ersätta uteblivna stora utsläppsminskningar.
Bristen på investeringar, reformer och initiativ för att stärka Sveriges klimatåtagande är ett historiskt svek mot kommande generationer och samtidigt en dålig politik för vår tid. Den så nödvändiga omställningen inom industrin, transportsektorn och fastighets
sektorn riskerar att förhindras eller försenas väsentligt.
I regeringens ekonomiska vårproposition lyser de akuta klimatåtgärderna med sin frånvaro. Stora satsningar på kollektivt åkande hade t.ex. kunnat vara både en effektiv klimatåtgärd och ett sätt att minska hushållens utgifter och bekämpa inflationen. I stället aviserar regeringen att man planerar att slopa eller åtminstone kraftigt sänka skatten på plastbärkassar.
Regeringen föreslår i vårändringsbudgeten ett ökat bemyndigande för insatser för internationella klimatinvesteringar. Insatser för internationella klimatinvesteringar kan vara motiverade i begränsad utsträckning under förutsättning att de är additionella. Men det är tydligt att regeringen rustar för att maximalt kunna använda kompletterande åtgär
der för att nå klimatmålen i stället för att genomföra åtgärder för att minska utsläppen och stärka kolupptaget på hemmaplan. Det är därför viktigt att slå fast att ökade insatser internationellt inte får innebära minskade utsläppsambitioner på hemmaplan.
9
Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken
Egen försörjning är grunden för personlig frihet och självständighet. Arbete utgör basen för ekonomiskt välstånd och ger möjlighet till delaktighet i samhällslivet. Vänster
partiets ekonomiska politik strävar mot hållbar tillväxt, full sysselsättning och ekono
misk jämlikhet. Den ekonomiska politiken bör därför ha som inriktning att pressa ned arbetslösheten och att skapa förutsättningar för en hög sysselsättning i ett jämlikt samhälle med trygga löntagare.
9.1
Den svenska modellen
Grunden för den svenska arbetsmarknadsmodellen är starka parter: välorganiserade fackföreningar och arbetsgivare med stor legitimitet och makt. Löntagarnas ställning på arbetsmarknaden avgörs primärt av fem centrala områden:
Arbetsmarknadsläget: En politik för full sysselsättning är helt central. Först när det är balans mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden försvinner risken att arbetslösa ställs mot arbetande. En stark arbetsmarknad innebär en möjlighet för arbetskraften att kräva sin del av löneutrymmet, i termer av både löner, arbetsvillkor och möjligheter att fortbilda sig i arbetet.
Arbetsmarknadspolitiken: En aktiv arbetsmarknadspolitik skyddar och stöder individer som blivit arbetslösa till att komma tillbaka i bra och utvecklande arbeten. Med rätt utbildningssystem får vi en bättre matchning mellan arbetssökande och de arbeten som växer fram och färre personer blir arbetslösa.
Trygghetssystemen: Starka trygghetssystem ger ett skydd för individer vid tillfälliga perioder av arbetslöshet, sjukdom, föräldraledighet samt när arbetslivet är slut. Det är även ett skydd för ekonomin som helhet vid större konjunkturnedgångar och bereder vägar tillbaka till arbetsmarknaden.
Arbetsrätt och anställningsskydd: Ett starkt anställningsskydd reglerar hur en arbets
givare får säga upp en anställning. Det hindrar att arbetsgivaren byter ut en anställd mot en arbetslös för att sänka lönerna och motverkar godtycke från arbetsgivarens sida.
Kollektivavtalstäckning: I grunden är förhållandet mellan arbetsgivaren och den enskilda löntagaren ojämnt till arbetsgivarens fördel. För löntagarna är den kollek
tiva organiseringen och regler som bygger på den helt avgörande.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen kompletteras och stärks av en stark och generell välfärd. Även bostadsförsörjningen och bostadspolitiken är en viktig pelare i hushållens möjligheter att bo och leva på de platser där arbete efterfrågas.
9.2
Bryt med normpolitiken
En politik för full sysselsättning kräver ett högt och ihållande efterfrågetryck i ekono
min. Den svenska ekonomisk-politiska diskussionen har i stället fastnat i att söka efter ekonomins jämvikt. Penning- och finanspolitik kan, enligt det förhärskande synsättet, endast bidra på kort sikt med att dämpa svängningarna kring en beräknad tillväxttrend och påskynda ekonomins anpassning till en (antagen) potentiell jämviktsnivå. Vänster
partiet har under en lång period på olika sätt ifrågasatt denna neoklassiska modell för ekonomisk politik, dess bevekelsegrunder och tillhörande antaganden.
Vänsterpartiet anser att finanspolitiken, men även penningpolitiken, har stor betydelse
för att hålla uppe en långsiktigt hög nivå på efterfrågan, såväl som att stabilisera ekono
min vid risk för hög- och lågkonjunktur. Investeringarna har en nyckelroll i ekonomin, både för konjunkturvariationer och för den långsiktiga utvecklingen. Det är dock inte företagens vinster eller det inhemska sparandet som driver investeringar – utan investe
rares syn på framtiden. Staten kan därför vara en viktig pådrivande aktör för att öka investeringarna.
Uppfattningen att det finns en naturlig ekonomisk jämvikt att återvända till har blivit en självuppfyllande profetia för den svenska ekonomin och därmed arbetslösheten. Anledningen är att beräkningar av den s.k. jämviktsarbetslösheten ligger till grund för bedömningen av hur stort utrymmet för finanspolitiska reformer är.
Vänsterpartiet anser att den ekonomiska politiken i stället bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen.
9.3
En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar
Sverige var länge ett föregångsland vad gäller aktiv arbetsmarknadspolitik. Under ett knappt halvsekel, från 1950-talet till början av 2000-talet, satsade Sverige betydligt mer på aktiv arbetsmarknadspolitik än andra jämförbara länder – med påtagligt positiva resultat. Så är det inte längre. I stället har det skett en successiv tillbakagång, vilket har gått hand i hand med att målet om full sysselsättning har övergetts. Utvecklingen har drivits fram av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. En politik inriktad på rustande och kompetenshöjande insatser för att förbättra arbetssökandes möjligheter på arbetsmarknaden har i hög grad ersatts av en politik för att höja sökintensiteten och maximera arbetsutbudet.
[68]
Den pågående ”reformeringen” av Arbetsförmedlingen är ett led i denna utveckling.
Arbetslöshetsförsäkringen har flera syften. För den enskilda löntagaren ger den en inkomsttrygghet i övergången från ett arbete till ett annat. För löntagarna som kollektiv bidrar försäkringen till att förhindra underbudskonkurrens och att upprätthålla löner på en anständig nivå också i tider av hög arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen har även en viktig roll i samhällsekonomin. Den dämpar konjunkturnedgångar, förbättrar arbets
marknadens funktionssätt, har en positiv effekt på produktiviteten, ökar arbetskrafts
utbudet och bidrar till ökad jämlikhet.
[69]
Socialförsäkringen utgör också en central del av den positiva arbetslinjen. Vi betalar och kvalificerar till socialförsäkringen genom arbete och vi skyddas därmed från stora inkomstbortfall när vi inte kan arbeta, exempelvis på grund av sjukdom, föräldraledig
het eller vård av barn. Det är en förutsättning för rehabilitering och återgång till arbete efter allvarlig och/eller långvarig sjukdom. Socialförsäkringen är också en avgörande del i jämlikhetspolitiken. Den fördelar resurser mellan människor utifrån förmåga och efter behov samt mellan de olika livsfaser vi går igenom. Robusta generella trygghets
system minskar framväxten av privata lösningar som i sin tur leder till ökad ojämlikhet.
Vänsterpartiet vill återskapa den positiva arbetslinjen genom trygga socialförsäk
ringar och en satsning på aktiv arbetsmarknadspolitik i offentlig regi.
9.4
Generell välfärd en del i arbetslinjen
En fungerande offentlig välfärd är central för att kunna uppnå full sysselsättning. Det innefattar ett väl fungerande utbildningssystem som rustar ungdomar för arbetslivet och en utbyggd barn- och äldreomsorg som gör att föräldrar och anhöriga kan delta fullt ut på arbetsmarknaden. Det innefattar också att individens välfärd inte är beroende av samhällsklass, kön, ursprung eller geografisk hemvist.
I samband med 1990-talskrisen gjordes stora förändringar i styrningen av välfärden. Från att i huvudsak ha drivits i egen regi öppnades välfärden upp för privata marknadsintressen. Sedan dess har marknaden trängt djupt in i skolan, sjukvården och äldreomsorgen på ett sätt som inneburit en ineffektiv och ojämlik resursfördelning.
Inom de närmaste åren kommer välfärdsområdet att stå inför en stor utmaning; andelen personer över 80 år kommer att öka med nästan 40 procent mellan 2022 och 2032.
[70]
Att människor lever längre är självklart något positivt. Men en förändrad befolkningssammansättning leder till att behovet av äldreomsorg och vård kommer att öka.
Vänsterpartiet anser att den svenska sjukvården och äldreomsorgen behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov. De nyliberala dogmerna måste mönstras ut. Vänsterpartiet anser vidare att resurserna måste följa de ökande behoven.
9.5
En kunskapsnation i världsklass
Utbildning och humankapital är en avgörande faktor för ökad arbetsproduktivitet, alltså en ökad produktion med konstant arbetsinsats. För ekonomisk utveckling krävs både bredd och spets, men det är inte spetsen som driver förändringen. Forskning i världs
klass kommer av att det finns starka organiserade miljöer med goda ekonomiska förut
sättningar. Ett samhälle som utestänger många från utbildningsmöjligheter i barndomen kommer inte heller att ha de bästa forskarna.
Bilden av Sverige som ett jämlikt land med en skola med starkt fokus på likvärdig
het och kompensatoriska insatser stämmer inte längre. Sverige har en ovanligt starkt segregerad skola, i en internationell jämförelse. Enligt OECD är den svenska skol
segregationen klart större än OECD-snittet. Sverige är också internationellt sett medel
måttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socioekonomiska förutsättningar.
De elever som slutar skolan utan en gymnasieexamen har betydligt svårare att komma in i yrkeslivet. Den gruppen är också överrepresenterad i områden med socio
ekonomiska utmaningar.
Tyvärr har organiseringen av utbildningen förstärkt den breda samhällsutveckling vi sett de senaste decennierna, i form av avreglerade marknader och skattesänkningar för de rikaste. Krympande resurser i förskolan, skolpeng, marknadsskola, försämrade studiesociala insatser och fallande studentinsats per person i högre utbildning – och inte minst nedmonteringen av arbetsmarknadsutbildningen – förstärker utvecklingen mot att allt större grupper kommer att exkluderas från rättvisa livschanser. Detta får negativa effekter för deras ekonomi och livskvalitet, för den sociala rörligheten och för svensk ekonomisk utveckling.
Vänsterpartiet vill göra högkvalitativ utbildning tillgänglig för fler och vill därför satsa mer resurser på utbildning samt utreda ökade kompensatoriska inslag i fördel
ningen av utbildningsresurserna.
9.6
Klimat
Vänsterpartiets klimat- och miljöpolitik tar sin utgångspunkt i att samhället behöver ställa om på ett omfattande, skyndsamt och strukturerat vis för att uppnå klimatmålen och undvika en klimatkatastrof. Många av de nödvändiga förändringarna av vår produktion och konsumtion behöver genomföras de närmaste tio åren. Om omställ
ningen ska lyckas behöver den ske med en tydlig folklig förankring för de genom
gripande förslag som behöver till. Därför kan och bör inte klimatpolitiken frikopplas från frågor om sysselsättning, välfärd och regional utveckling.
Forskningen är tydlig med att effektiva utsläppsminskningar i grova drag endast kan uppnås på tre olika sätt:
genom nya tekniska innovationer som innebär att utsläppen minskar från befintlig verksamhet
genom beteendeförändringar och
genom minskad konsumtion och förändrad efterfrågan.
Vänsterpartiet är på det klara med att det kommer att krävas att alla dessa tre sätt implementeras.
Samhället behöver emellertid vara mycket tydligt med att det är genom ändrade förutsättningar – investeringar, innovation, storskaliga samhälleliga projekt – som de största effekterna kan uppnås. Nya järnvägssatsningar kommer att ställa om resandet från inrikesflyg till tåg och bilåkandet till kollektivtrafik. När vi gör om miljonprogram
met till ett bostadsmiljöprogram för vår tid förbättrar vi boendemiljöerna och åstad
kommer stor klimatnytta.
Det är samhällets roll att säkerställa att klimatomställningen inte står och faller med individuella val av konsumtion eller levnadsvanor. Deltagandet i klimatomställningen får inte reduceras till den enskildes köpkraft och möjlighet att genom medvetna val ändra sina levnadsvanor. I stället kommer förändringar av levnadsvanor att bidra positivt till det övergripande samhällsprojekt där klimatomställningen är en bärande del. I byggandet av jämlikhet, full sysselsättning och en verkligt generös välfärd ska klimat
omställningens behov vara centrala. Här verkar de individuella ansträngningarna och de samhälleliga i symbios.
För Vänsterpartiet är det självklart att det kommer att vara trygga löntagare som genomför klimatomställningen. Längst fram i ledet för att åstadkomma klimatneutralitet står bl.a. yrkesskickliga fabriksarbetare, ingenjörer, konduktörer och anläggnings
arbetare. Därför behöver en offensiv klimatomställning också beakta löntagarintresset och avancera deras positioner genom en utbyggd välfärd och stärkta trygghetssystem.
Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra en klimatomställning där samhället spelar en tydligare och större roll. Företagsinitiativ som främjar utvecklingen mot klimatneutralitet behöver understödjas av samhället samtidigt som innovation, forskning och internationellt samarbete behöver prioriteras och främjas. Sverige kan spela en tydlig roll för att underlätta informationsutbyte och lärdomar till andra länder samtidigt som det additionella klimatbiståndet stärks.
Naturliga kolsänkor och andra miljövärden behöver skyddas och återställas i en ökande takt. För att värna såväl miljöns roll i klimatomställningen som det egenvärde en livfull och välmående miljö har behöver samhället avsätta resurser till skydd och restoration. Närheten till livaktig natur, bevarandet för kommande generationer och varsamhet i exploateringen av naturen är grundvärden i Vänsterpartiets miljöpolitik.
Vänsterpartiet delar den växande klimatrörelsens strävan efter konkretion och tydliga handlingsplaner. Tiden för fromma förhoppningar och tilltro till marknads
lösningar är över. Handlingskraft, ett aktivt samhälle och en klimatpolitik i centrum av den ekonomiska politiken är i stället den inriktning som skänker efterlängtat hopp och verkliga resultat.
I Vänsterpartiets budgetmotion för 2023 presenterade vi förslag på ett omfattande investeringspaket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Ett omfattande invester
ingspaket behövs för att skynda på den nödvändiga omställningen av klimatet och för att skapa fler arbetstillfällen – detta är särskilt tydligt när vi nu är på väg in i en lågkonjunktur. När satsningen är fullt utvecklad förväntas också inflationen vara tillbaka på normala nivåer igen. Investeringspaketet beskrivs närmare i motion 2022/23:1299.
9.7
Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter
En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver under
stödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster och effektiva försäkringssystem. Skatterna fyller i detta hänseende flera viktiga funktioner. De ska vara en stabil finansiering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik. Därtill bör de jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomst
grupper.
Det svenska skattesystemet gav oss en gång skatteintäkter som var de högsta i världen relativt BNP. Det fanns en stark tilltro till möjligheten att göra skillnad till
sammans och en självklarhet att samhällsinvesteringar skulle finansieras gemensamt. Diskussionen om skatter var då hur de skulle tas ut rättvist, samhällsekonomiskt effektivt och med en bibehållen legitimitet för skattesystemet. Utgångspunkten för 1990-talets stora skattereform var hur man skulle ta ut mesta möjliga skatt med minsta möjliga påverkan på ekonomin i övrigt. Svaret på den svåra frågan om hur skatters påverkan på sparande, arbetsutbud, investeringar, riskvilja eller konsumtion skulle minimeras blev: likformighet, neutralitet och enkelhet.
I dag lever diskussionen om legitima skatter en tynande tillvaro. Snarare är utgångs
punkten för debatten att skatter är skadliga och ständigt behöver slopas eller minimeras. Skattekvoten har sänkts från 49,8 procent 1990 till 42,1 procent 2022, vilket motsvarar ca
440 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år. Motiven har skiftat men övervägande karakteriserats av att slopandet eller sänkningen ska lösa det ena eller det andra samhällsproblemet.
Det finns dock inget stöd för att skatter gör mer skada än nytta. En stark tes är att skatt på arbete hämmar viljan att arbeta. Sverige har förhållandevis höga marginal- och deltagandeskatter på arbete. Samtidigt har vi EU:s näst högsta sysselsättningsgrad på ca
82 procent (20–64 år). För individer med eftergymnasial utbildning är sysselsätt
ningsgraden 90 procent. Samma förhållande gäller även i andra nordiska länder som Norge och Danmark. Samtidigt har ett land som USA en lägre skatt men också betydligt lägre sysselsättningsgrad. I en studie av Henrik Jacobsen Kleven förklaras höga skatter och hög sysselsättningsgrad med att länder med höga skatter också har stora subven
tioner av arbetskraftsdeltagande genom offentlig finansiering av särskilt förskola och äldreomsorg.
[71]
I en omtalad och nyligen publicerad studie från London School of Economics har
forskarna Hope och Limberg analyserat effekterna av sänkta skatter på höga inkomster.
[72]
Studien kommer, föga förvånande, fram till att skattesänkningar för de rika ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekono
miska tillväxten.
Sammanfattningsvis ger forskningen inget entydigt svar på hur starkt det eventuella sambandet mellan skatter och sysselsättning är i Sverige. Det enda som är helt säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter. Flertalet skattesänkningar har dessutom tydligt bidragit till kraftigt ökade inkomstskillnader.
Skatterna är centrala för att säkra välfärdens långsiktiga finansiering. En generell välfärd jämnar ut skillnader i inkomst och förutsättningar både över livets olika skeden och mellan inkomstgrupper. Skolans betydelse för ett mer jämlikt samhälle går inte att överskatta. Jämlik tillgång till sjukvård av hög kvalitet bidrar till att jämna ut hälso
klyftor, förbättra livskvaliteten och förlänga livslängden för befolkningen. En äldre
omsorg i offentlig regi syftar till att skapa värdiga och likvärdiga livsvillkor för alla äldre. Trygghets- och omställningsförsäkringarna omfördelar mellan olika inkomst
grupper, mellan män och kvinnor men framför allt över livets olika skeden.
Den offentliga konsumtionen verkar därmed kraftigt utjämnande på inkomst
fördelningen varje år. I regeringens fördelningspolitiska redogörelse för 2023 visas att värdet av de nyttjade välfärdstjänsterna är större i de lägre inkomstgrupperna än i de högre.
[73]
Den samlade effekten när värdet av offentliga välfärdstjänster adderas till den disponibla inkomsten är att inkomstskillnaderna minskar med drygt 20 procent.
[74]
Skatt efter bärkraft och välfärd utifrån behov är omfördelningens kärna. Eftersom välfärden finansieras av offentliga medel blir skattepolitiken ett av de mer ideologiskt betydelsefulla politikområdena – kanske det mest betydelsefulla.
Vänsterpartiet söker mandat för att inleda arbetet med en genomgripande skatte
reform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem som kan bidra till en långsiktig finansiering av välfärden.
Vår generella utgångspunkt är att staten inte ska använda lägre skattesatser och olika skatteavdrag som stöd till vissa företag eller branscher eller för att påverka konsum
tionsmönster och arbetstider. Skatter ska finansiera gemensamma åtaganden och jämna ut inkomstskillnader. Det mest prioriterade området att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögenhetsfördelningen i Sverige.
10
Förslag på budgetåtgärder för innevarande år
Regeringen och Sverigedemokraterna möter den pågående krisen med en chockerande passivitet. Om Vänsterpartiets budget för 2023 (mot. 2022/23:1299) hade vunnit stöd i riksdagen hade Sverige – välfärden, hushållen och samhället som helhet – varit betydligt bättre rustat att möta den svåra situation som nu råder. I det läge vi nu befinner oss i föreslår vi nedan en rad åtgärder som behövs här och nu, utöver den politik vi slog fast i vår budgetmotion. Utöver det behövs vissa justeringar av den nu gällande stats
budgeten som vi beskriver närmare i hanteringen av regeringens vårändringsbudget för 2023 (prop. 2022/23:99).
10.1
Bekämpa inflationen
Regeringen motiverar sin ekonomisk-politiska passivitet genom att beskriva den som inflationsdämpande. Genom att inte göra någonting ska inflationen hållas tillbaka, samtidigt som hushållen får ”härda ut”. Vänsterpartiet anser att inflationen bör bekämpas genom insatser som faktiskt leder till lägre inflation.
Som beskrivs i avsnitt 5.4 skulle vårt förslag om att införa Sverigepriser på el sänka inflationen med omkring 1–2
procentenheter. En annan starkt bidragande faktor till den höga inflationen är matpriserna, vilket beskrivs närmare i avsnitt 6.5. Regeringen har svarat med att träffa de stora livsmedelsföretagen. Det är uppenbarligen inte tillräckligt. Vänsterpartiet menar att det krävs en överenskommelse som håller tillbaka prisökning
arna på mat. Vi är också tydliga med att om ingen överenskommelse nås så behövs lagstiftning. Det regeringen nu måste få till stånd är
en skriftlig överenskommelse med matjättarna om att de aktivt ska hålla tillbaka priserna
att det tydligt ska framgå att det är inriktat på baslivsmedel som är nödvändiga för alla familjer
att det ska sättas tydliga mål för matjättarna i åtagandet, dvs. hur mycket man ska bidra med för att hålla tillbaka matpriserna
att det ska gå att utvärdera om de uppfyllt sin del av överenskommelsen, dvs. det måste gå att räkna på de mål som formulerats.
Utöver dessa förslag vill vi se halverade taxor i kollektivtrafiken, vilket beskrivs närmare
i avsnitt 10.7. Det skulle minska kostnaderna för hushållen och sänka inflationen. Riks
banken har höjt räntan i en historiskt hög takt för att dämpa inflationen. Det drabbar hushållen hårt. Med Vänsterpartiets politik skulle inflationen vara lägre och Riksbanken skulle inte behöva höja räntan i samma tempo. Vänsterpartiets förslag skulle samman
taget därmed innebära rejäla lättnader för hushållen.
10.2
Krisbarnbidrag och pausat rut
Hushållens kostnader skenar. Landets barnfamiljer är särskilt utsatta. Vänsterpartiet har en lång rad förslag för de allra sämst ställda hushållen. I det nuvarande läget behövs också satsningar som når bredare grupper, utan att spä på inflationen.
Sommarlovet kommer att bli extra krävande för barnfamiljer detta år. När skola och förskola är stängda ökar kostnader för mat och aktiviteter. Därför behövs ett extra kris
barnbidrag som betalas ut vid halvårsskiftet och gäller året ut. Vid årets utgång bör krisbarnbidraget utvärderas för att avgöra om det ska fortsätta gälla. Vänsterpartiets förslag består av tre delar.
Höj barnbidraget med 400 kronor per månad. Sedan den senaste höjningen av barn
bidraget har dess reala värde minskat med omkring 200 kronor, i förhållande till prisbasbeloppet. Vi föreslår en kompensation för det samt en extra höjning eftersom priserna nu ökat ännu mer.
Höj flerbarnstillägget i barnbidraget med 480 kronor per månad för det tredje barnet och 1
120 kronor per månad för det fjärde barnet. Det innebär alltså att alla familjer med tre barn får en total höjning av barnbidraget med 1
680 kronor per månad och att alla familjer med fyra barn eller fler får höjt barnbidrag med 2
720 kronor per månad.
Inför ett ensamståendetillägg om 500 kronor i månaden per barn i ensamstående
hushåll. En ensamstående med ett barn får därmed 900 kronor mer per månad, medan en med två barn får 1
800 kronor mer per månad och en med tre barn får 3
180 kronor mer per månad, inkluderat höjningarna i del ett och två.
Vänsterpartiets föreslagna höjning av barnbidraget och flerbarnstillägget och införandet av ett ensamståendetillägg ökar statens utgifter med 6,6 miljarder kronor 2023. Till följd av förslagen minskar kommunernas kostnader för försörjningsstöd, om inga andra ändringar görs. Eftersom detta förslag är en tillfällig krisåtgärd som syftar till att hjälpa de sämst ställda hushållen anser Vänsterpartiet att försörjningsstödet inte bör påverkas av vårt förslag.
För att finansiera höjningarna av barnbidraget, flerbarnstillägget och införandet av ett ensamståendetillägg föreslår Vänsterpartiet att rutavdraget pausas för resten av året. Det innebär en besparing på omkring 4
miljarder kronor för staten 2023, vilket nästan finansierar hela den föreslagna höjningen av det generella barnbidraget.
[75]
Sammantaget innebär Vänsterpartiets förslag en omfördelning av resurser där de rikaste hushållen får bidra lite mer till det offentliga samtidigt som de sämst ställda får bättre förutsättningar att klara av den pågående krisen, vilket framgår av figuren nedan.
Figur 19 Fördelningseffekter av att höja barnbidrag och flerbarnstillägg, införa ensamståendetillägg och ta bort rutavdrag, halvår 2023
Procentuell förändring av ekonomisk standard
Källa: RUT 2023:427.
Som framgår av figuren nedan är rut, utöver ett bidrag till de rikaste hushållen, också ett bidrag till Stockholmsområdet, och i viss mån övriga storstadsregioner om de summor som betalas ut ställs i relation till befolkningsstorlek. Därmed innebär Vänsterpartiets förslag en regionalt utjämnande omfördelning av resurser inom landet.
Figur 20 Regional fördelning av rutavdraget 2021
Befolkningsandel samt regional andel av kostnaden för hela rutavdraget
Källa: Skatteverket samt egna beräkningar.
10.3
I
nför skolfrukost i hela landet
Många skolor har under hösten och vintern vittnat om hungrigare elever och större åtgång av skolmat. Vänsterpartiet vill ge skolor pengar så att de kan servera frukost varje dag. Det skulle vara bra både för elevernas skoldag och för de barnfamiljer som har det tufft i dessa tider av skenande levnadskostnader.
Vänsterpartiets förslag innebär att staten tar det finansiella ansvaret för att alla kommuner ska kunna införa frukostservering i grundskolan och gymnasiet. De kommuner som vill kommer att kunna ansluta sig till en modell där de serverar frukost och får kostnadstäckning för det genom statsbidrag.
Flera pilotprojekt visar på att det finns mycket goda skäl att servera frukost i skolan. I flera av studierna visar det sig att även lärare som varit kritiska till projekten ändrat sig när de sett de förbättrade resultaten hos eleverna. Åtta av tio svenskar är också positiva till gratis skolfrukost, enligt en undersökning från 2022.
[76]
Reformen förväntas kosta mellan 0,5 och 1
miljard kronor per år beroende på antalet kommuner som ansluter. Om förslaget införs den 1
juni uppgår kostnaderna således till mellan 250 och 500 miljoner kronor 2023. Beräkningen utgår från antalet elever, antalet skoldagar och den beräknade kostnaden per barn i de kommuner som har frukost redan i dag.
10.4
Återinför karensersättningen
Vänsterpartiet anser att karensavdraget bör avskaffas. Det har vi tyckt länge. Pandemin visade på hur skadligt det är med ett karensavdrag, då det ökar risken för smittspridning, riskerar människors liv och hälsa samt äventyrar ekonomin. I den nu pågående ekono
miska krisen blir det tydligt hur löntagare med små marginaler drabbas hårt av karens
avdraget. Särskilt utsatta är alla som arbetar i yrken där risken att bli sjuk är stor. Det handlar bl.a. om handelsanställda, omsorgspersonal som tar hand om våra barn och våra äldre samt sjukvårdspersonal och bussförare.
Karensavdraget kan avskaffas på olika sätt. Huvudfrågan är hur kostnaden ska fördelas mellan stat och arbetsgivare samt vad det kan få för eventuella konsekvenser för löntagarna. Det centrala för Vänsterpartiet är att karensavdraget avskaffas så snart som möjligt, eftersom det leder till skadlig sjuknärvaro, ökad smittspridning och inkomstbortfall som framför allt drabbar låginkomsttagare.
Under coronapandemin infördes en tillfällig ersättning för karensavdraget (karensersättning), tack vare Vänsterpartiet och flera pådrivande fackförbund. Denna ersättning är slopad sedan den 1 april 2022.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte i mars 2022 en utredning för att se över
karensavdraget och sjuklönen (dir. 2022:23). Utredningen lades ned av Sverigedemokra
terna och den nya regeringen, och ersattes av en intern utredning inom Socialdeparte
mentet.
Därmed riskerar frågan att begravas inom regeringen.
Vänsterpartiet anser att hela karensavdraget bör avskaffas snarast möjligt. I det läge vi nu befinner oss i där inflationen slår mot hushållen med full kraft och allt fler har svårt att få ihop sin ekonomi anser vi att det behövs omedelbara åtgärder för att lindra de ekonomiska effekterna av karensavdraget. Därför menar vi att karensersättningen bör återinföras så snart som möjligt. Systemet finns på plats och det går att återinföra omedelbart.
För en familj där båda föräldrarna är medlemmar i Kommunal, med två barn (12 och 15 år) skulle återinförd karensersättning innebära 10
133 kronor mer på ett år.
[77]
Det mot
svarar drygt en månads matkostnader, som enligt Konsumentverkets definition av bas
konsumtion uppgår till 10
040 kronor för den typfamiljen.
[78]
Karensersättningen kostade staten drygt 3,2 miljarder kronor 2021.
[79]
Ersättningen är nu något högre, men sannolikt kommer färre att söka den eftersom riktlinjerna för sjuk
frånvaro har ändrats sedan dess. Kostnaden beräknas därmed uppgå till omkring 270 kronor per månad. Om karensersättningen återinförs den 1 juli skulle det innebära att statens utgifter för 2023 ökade med omkring 1,6 miljarder kronor.
10.5
Dra tillbaka skattehöjning för personer födda 1957
När riksdagen röstade för höjda åldersgränser i pensionssystemet (prop. 2021/22:181) beslutade den också om att höja åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget från 65 till 66 år. Det innebär stora skattehöjningar, mellan nästan 1
000 och 3
000 kronor per månad för den som föddes 1957 (prop. 2021/22:181 s.
165 och tabell 8.3 på s.
168).
Totalt berörs omkring 112
000 personer, inkluderat både pensionärer och löntagare. Den genomsnittliga skattehöjningen i den berörda gruppen uppskattas till 26
100 kronor, vilket motsvarar ca 7
procent av den genomsnittliga förvärvsinkomsten. Vänsterpartiet röstade emot propositionen, inkluderat förslaget om att höja åldersgränsen för det för
höjda grundavdraget. Att en regering som säger sig vilja sänka skatten för pensionärer valde att gå fram med kraftiga skattehöjningar för en stor del av landets pensionärer i dessa ekonomiskt svåra tider är obegripligt.
Vänsterpartiet anser att regeringen snarast bör återkomma med förslag om att dra tillbaka den höjda åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget.
10.6
Ett statligt räddningspaket till
sjukvården
Resurserna till välfärden följer inte behoven – som förändras i takt med befolkningen och med pris- och löneutvecklingen i kommuner och regioner. Dagens system får effekten att verksamheterna ute i kommunerna kortsiktigt måste anpassas till det rådande kostnadsläget i stället för till medborgarnas behov av sjukvård, förskola och äldreomsorg.
SKR har visat att om de generella statsbidragen sedan 2011 skulle ha följt pris
utvecklingen och de ökade behov som följer av förändring av och inom befolkningen, så skulle de ha varit 25 miljarder kronor högre i år (2023) än förra året. Detta ligger i linje med vad vi i Vänsterpartiet föreslog i vår budgetmotion för 2023. Trots detta tillförde regeringen endast 6
miljarder kronor i generella statsbidrag, tillsammans med en mindre andel riktade stöd, till innevarande år.
En sammanställning av regionernas budgetar för innevarande år visar att 17 av 21 regioner kommer att gå med underskott i år. Totalt beräknas underskottet bli 8–10 miljarder kronor. Det innebär enorma påfrestningar på den svenska sjukvården.
Vänsterpartiet föreslår därför ett statligt räddningspaket till sjukvården för 2023:
Anslå 8 miljarder kronor till regionerna för innevarande år.
Hela kommunsektorn behöver understöd i år och stabila förutsättningar framöver, och vi föreslår därför vidare:
Låt kommuner och regioner, tillfälligt eller tills vidare, använda riktade medel som generella.
Vi kräver att landets kommuner och regioner före sommaren får besked om en lägsta nivå för statsbidrag i höstens budgetproposition.
Staten måste garantera långsiktiga förutsättningar för kommuner och regioner – indexera statsbidragen så att de följer kostnadsutvecklingen.
Halverade biljettkostnader i kollektivtrafiken
Den klimatnytta som uppnås av att fler ställer bilen och i stället åker kollektivt är mycket stor. Sverige har på många platser en väl utbyggd kollektivtrafik med god kvalitet. Men tillgänglighet, turtäthet och pris varierar kraftigt över landet.
Ett stort hinder för många, förutom turtätheten, är priset på kollektivtrafik. Pris
utvecklingen inom kollektivtrafiken har varit oproportionerlig under lång tid. Biljett
priserna är i dag långt över priset på drivmedel eller konsumentprisindex. Vänsterpartiet vill utreda en ny modern lagstiftning som säkerställer kollektivtrafikens roll i klimat
omställningen och som samtidigt förbjuder huvudmännen att höja priset mer än KPI. En modern klimatlag som syftar till att värna kollektivtrafikens tillgänglighet skulle garan
tera rätten till en överkomlig kollektivtrafik även framgent.
Under pandemiåren 2020 och 2021 minskade kollektivtrafikens andel av det totala resandet. Regionerna tvingas nu täcka upp för såväl kostnadsökningar som intäkts
bortfall i kollektivtrafiken, samtidigt som en återhämtning av resandet med kollektiv
trafik också kräver ett bra utbud, god servicenivå och fördelaktiga biljettpriser.
Sammantaget behöver samhället stärka sitt engagemang för att möjliggöra kollektivt åkande för fler. Vänsterpartiet föreslår därför att staten finansierar en möjlighet att halvera biljettpriserna och samtidigt säkerställa utbyggnaden av kollektivtrafiken.
Gotland har en särskild situation som staten behöver ta ett ökat ansvar för. Bas
trafiken måste året runt bygga på moderna snabbfärjor med lägsta möjliga utsläpp och stärkt tillgänglighet. Vänsterpartiet anser också att trafiken, precis som den statliga väginfrastrukturen, gör sig bäst i statlig regi och ska ses som en del av den statliga infra
strukturen. Därför ska fartygen ägas och drivas av Trafikverket.
Vänsterpartiets förslag:
Halvera biljettpriserna i svensk kollektivtrafik andra halvåret 2023 till en kostnad om 6
miljarder kronor.
Inför ett investeringsstöd om 5
miljarder kronor årligen för att säkerställa nyinvesteringar och utbyggnad i kollektivtrafiken.
Återför avräknade medel till biståndet
Reglerna inom OECD:s biståndskommitté Dac medger att biståndsgivarländer kan räkna vissa inhemska flyktingkostnader för personer från låg- och medelinkomstländer som internationellt bistånd under det första året. Ett av de länder som omfattas är Ukraina. Den osäkra situationen till följd av Rysslands anfallskrig har gjort att det funnits vissa svårigheter med att göra korrekta uppskattningar av flyktingmottagandet. Migrationsverkets prognos har visat sig felaktig och kostnaderna under 2023 har därmed överskattats med ca 1
261 miljoner kronor.
Vänsterpartiet har länge kritiserat avräkningarna i biståndet. I regeringens höst
budget valde man att göra avsteg från en lång tradition av svensk biståndspolitik och överge det etablerade enprocentsmålet. Att sänka biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Det gör det särskilt viktigt att omgående återföra de pengar som felaktigt uppskattats för inhemska flyktingkostnader till biståndsbudgeten.
10.9
Budgetförslag för innevarande år
Vänsterpartiets föreslagna ändringar i budgeten 2023 uppgår till drygt 20 miljarder kronor. Det är satsningar som behövs för att möta den kris vi nu befinner oss i. Som framgår av avsnitt 5.4 skulle satsningar i den storlek vi föreslår ha små effekter på inflationen. Till det kommer att vårt förslag om att införa Sverigepriser på el skulle sänka inflationen med omkring 1–2 procentenheter. Dessutom skulle vårt förslag om halverade biljettpriser också sänka inflationen.
Tabell 1 Budgetförslag för innevarande år
Förslag
Miljoner kronor
Inför krisbarnbidrag
6
600
Pausa rut
4
000
Inför skolfrukost i hela landet
500
Återinför karensersättningen
1
600
Inför ett statligt räddningspaket till regionerna
8
000
Halvera biljettkostnaderna i kollektivtrafiken
6
000
Inför ett investeringsstöd till kollektivtrafiken
2
500
Totalt
21
200
Not: Samtliga effekter är beräknade för halvåret 2023, förutom de generella statsbidragen till regionerna som är helårseffekt.
Nooshi Dadgostar (V)
Andrea Andersson Tay (V)
Ida Gabrielsson (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Isabell Mixter (V)
Vasiliki Tsouplaki (V)
Ali Esbati (V)
[1]
https://www.whitehouse.gov/briefing-room/statements-releases/2022/02/28/fact-sheet-lowering-prices-and-leveling-the-playing-field-in-ocean-shipping/.
[2]
Konkurrensverket (2018), Konkurrensen i den svenska livsmedelskedjan.
[3]
RUT, dnr 2022:863.
[4]
Sveriges riksbank (2023), Penningpolitisk rapport, april 2023.
[5]
Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget mars 2023.
[6]
Konjunkturinstitutet (2023), Konjunkturbarometern mars 2023.
[7]
Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget mars 2023.
[8]
https://skr.se/download/18.50bfbe141840e2c6c5a54e85/1667389150465/WEBB-SKR2022_00375-1-Hemstallan-stod-med-ekonomin.pdf.
[9]
SKR, Ekonomirapporten, december 2022.
[10]
Ibid.
[11]
Konjunkturinstitutet (2022), Finanspolitikens effekt på inflationen – ett allmänjämviktsperspektiv.
[12]
Ibid.
[13]
RUT, dnr 2023:129.
[14]
Se exempelvis Weber (2021) Could strategic price controls help fight inflation? The Guardian, 29 december 2021.
[15]
Katalys (2023) Alla får det inte bättre.
[16]
SCB (2023-01-25) Stark inkomstutveckling under 2021, men ökande skillnader.
[17]
ISF (rapport 2022:2) Utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30 åren.
[18]
Ibid.
[19]
SCB.
[20]
https://www.folkhalsoguiden.se/nyhetsarkiv/stora-halsoklyftor-i-stockholms-lan/.
[21]
SCB (2023-01-25) Stark inkomstutveckling under 2021, men ökande skillnader.
[22]
Boverket, Segregationsbarometern.
[23]
Boende står för 25 procent, livsmedel för 15 procent och transporter för 15 procent av hushållens utgifter, enligt KPI-korgen. Sammanlagt 55 procent.
[24]
Konsumentverket (2022) Beräknade hushållskostnader.
[25]
Riksbanken (2023-03-08) Anna Breman i Falkenberg: Inflationen behöver bli låg och stabil igen.
[26]
https://www.handels.se/aktuellt/2023/hoga-vd-loner-rekordvinster-och-sant-som-inte-sticker-i-ogonen/.
[27]
SCB (2023-01-25) Stark inkomstutveckling under 2021, men ökande skillnader.
[28]
Konkurrensverket (2018:4) Konkurrensen i den svenska livsmedelskedjan.
[29]
Konjunkturinstitutet (2022) Specialstudie – Prissättning hos svenska företag under 2022.
[30]
Ibid.
[31]
Konkurrensverket (2018:4) Konkurrensen i den svenska livsmedelskedjan.
[32]
Livsmedelsverket (2023-03-30) Höjda matpriser riskerar att påverka folkhälsan.
[33]
Folkhälsomyndigheten (2023-03-30) Utmaning sluta påverkbara hälsoklyftor inom en generation.
[34]
Eurostat, ECB och Macrobond.
[35]
Rädda Barnen: Nya siffror bekräftar: barnfattigdomen är akut.
[36]
Stadsmissionen i Expressen (2023-03-29).
[37]
Kommunal (2023), Inkomst att leva på.
[38]
Uppgifter från Kronofogden.
[39]
Ibid.
[40]
Folkhälsomyndigheten (2023), Folkhälsans utveckling – Årsrapport 2023.
[41]
Skolverket (2019), PISA 2018 – 15-åringars kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.
[42]
SCB (2021), Livslängden i Sverige 2011–2020. Livslängdstabeller för riket och länen.
[43]
https://kommuninvest.se/2023/01/kraftigt-okande-rantekostnader-i-kommunsektorn/.
[44]
Andelen 80-plus av befolkningen ökar från 5,5 procent till 7,4 procent enligt SCB:s befolkningsprognos 2023.
[45]
Vänsterpartiet (2023), En rättvis väg genom krisen, Vänsterpartiets budgetmotion 2023.
[46]
SKR (2022) Ekonomirapporten, december 2022.
[47]
https://www.ivo.se/tillsyn/pagaende-storre-tillsynsinsatser/stor-brist-pa-disponibla-vardplatser-inom-sjukhusvarden/.
[48]
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4oxBa9/s-toppen-aida-hadzialic-varnar-for-valfardskris-i-sverige-regeringen-ar-handlingsforlamad.
[49]
https://kommuninvest.se/2023/01/kraftigt-okande-rantekostnader-i-kommunsektorn/.
[50]
SCB.
[51]
SKR (2022) Ekonomirapporten, december 2022.
[52]
SKR (2022) Välfärdens kompetensförsörjning.
[53]
Socialstyrelsen (2023) Bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvård samt tandvård, Nationella planeringsstödet 2023.
[54]
Kommunal (2019), Skatteväxling för välfärden – ett idéprogram.
[55]
Kommunal
(2021), Rätt bemanning.
[56]
Larsson (2021), Lönerapport 2021. Löner och löneutveckling år 1913–2020 efter klass och kön. LO.
[57]
Statskontoret (2023), Att styra de självstyrande – En analys av statens styrning av kommuner och regioner, 2023:7.
[58]
Medieakademin, Förtroendebarometern 2023.
[59]
SCB, Hushållens boendeutgifter 2021.
[60]
Konjunkturinstitutet, Lönebildningsrapporten, 2022.
[61]
Prop. 2022/23:100 2023 års ekonomiska vårproposition.
[62]
SKR, budgetpropositionen för 2023 samt höständringsbudgeten för 2022.
[63]
LO, Ekonomiska utsikter, hösten 2022. Siffran grundar sig på komvux/yrkesvux (–1,1 mdr) 19
000–21
000 platser, yrkeshögskolan (–61 milj.) 1
000 platser, folkhögskolan (–572 milj.) 3
000 platser. Det ger totalt en nedskärning på –1,7 miljarder kronor och därmed 23
000–25
000 platser.
[64]
SKR, Ekonomirapporten, december 2022.
[65]
EU 2022/18/54.
[66]
Klimatpolitiska rådet, Sveriges väg till nollutsläpp 2023.
[67]
Ibid.
[68]
Se exempelvis LO (2020), Den aktiva arbetsmarknadspolitikens tillbakagång.
[69]
LO (2022) Hur fungerar a-kassan – för den enskilde och hur lite får du? samt LO (2022) Vilken roll spelar arbetslöshetsförsäkringen i samhällsekonomin?
[70]
Andelen 80-plus av befolkningen 20–64 år, enligt SCB:s befolkningsprognos 2022.
[71]
Kleven (2014), How Can Scandinavians Tax so Much?, Journal of Economic Perspectives, 28(4):77–98.
[72]
Hope, D. och Limberg J.(2020), ”The Economic Consequences of Major Tax Cuts for the Rich”, London School of Economics.
[73]
Prop. 2022/23:100 bil.
2.
[74]
Den svenska Ginikoefficienten för faktorinkomster var 0,53 år 2021; skatter och transfereringar bidrog sedan till att Ginikoefficienten för ekonomisk standard (disponibelinkomst justerad efter hushålls
sammansättning) minskade till 0,33. När inkomsten för samtliga individer utökas med värdet av välfärds
tjänsterna (utökad inkomst) minskar inkomstskillnaderna mätt med Gini ytterligare – till 0,26. Källa: Prop. 2022/23:100 bil.
2.
[75]
RUT 2023:427.
[76]
Novus.
[77]
Enligt Kommunal har deras medlemmar omkring mellan tre och sex karensdagar per år i genomsnitt.
[78]
Konsumentverket (2022) Beräknade hushållskostnader.
[79]
Försäkringskassans årsredovisning 2021.
Motion B
Motion till riksdagen
2023/24:2339
av Nooshi Dadgostar m.fl. (V)
En fungerande sjukförsäkring
1
Innehållsförteckning
1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
3 Inledning
3.1 Bakgrund
3.1.1 Alliansregeringens negativa arbetslinje
3.1.2 S
‑
MP
‑
regeringen genomförde vissa förbättringar
3.1.3 Tidöregeringen rullar tillbaka utredningen
4 Prevention
5 Ge upprättelse åt de utförsäkrade
6 Mål och ambitioner med sjukförsäkringen
7 Karensavdraget
8 Utredningar av sjukförsäkringspolitiken
8.1 Mer flexibel förläggning av arbetstiden vid deltidssjukskrivning
8.2 Villkoren för sjuk- och aktivitetsersättning
8.3 En utökad trygghetspension för den som blivit utsliten på jobbet
8.4 Preventionsersättning och rehabiliteringspenning
8.5 Bättre stöd i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen
8.6 Utbyte av medicinska uppgifter
8.7 Stöd till dem som utförsäkrats och uppbär försörjningsstöd
9 Rehabiliteringskedjan
10 Försäkrad i befintligt skick
11 Möjliggör för fler att omfattas av den sjukpenninggrundande inkomsten
12 Arbetsskadeförsäkringen
13 Stärk rätten att överklaga sjukförsäkringsärenden
14 Återbetalningsskyldighet vid felaktiga utbetalningar
15 Rätten att studera och pröva ett annat arbete
16 Arbetsgivarens ansvar att förebygga och rehabilitera
16.1 Behovet av en fungerande företagshälsovård
16.2 Möjligheter till vite och sanktioner mot arbetsgivare
16.3 Expertkonsultation vid återgång i arbete
16.4 Samlad kunskap om stöd för återgång i arbete
17 Försäkringskassans ansvar
17.1 Ge Försäkringskassan en samordningsskyldighet
17.2 Försäkringskassans samverkan med hälso- och sjukvården
18 Stärkta ekonomiska villkor
18.1 Höj taken och ersättningsnivåerna
18.2 Höj taket i sjukpenningen för arbetssökande
18.3 Avskaffa sjukpenningen på fortsättningsnivå
18.4 Sjukpenning i särskilda fall
18.5 Höj ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen
18.6 Justera kommunala avgifter
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en kriskommission och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att ta fram ett syfte för sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen med lydelsen ”att individen ska återfå arbetsförmåga och därmed kunna återgå i, eller kunna söka, arbete samt säkerställas ekonomisk trygghet under processen”, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om ändringar i målet för utgiftsområde 10 till ”att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och ett effektivt stöd för att individen ska återfå arbetsförmågan och återgå i arbete” och låta det vägleda Försäkringskassans regleringsbrev, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att avskaffa karensavdraget och att staten står för kostnaden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på mer flexibla regler avseende den möjliga omfattningen av en sjukskrivning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att kravet för att beviljas sjukersättning bör baseras på de treårsperioder som löper mellan att rätten till ersättning prövas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetsmarknadsbegreppet i sjuk- och aktivitetsersättningen bör ändras till det som används vid prövning av rätt till sjukpenning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att förbättra sjuk- och aktivitetsersättningen utifrån förslagen i SOU 2021:69 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur trygghetspensionen kan utökas så att fler av dem som slitit ut sig på jobbet omfattas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag baserade på betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet (SOU 2021:69) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Försäkringskassan i uppgift att inom ramen för sitt ansvar i 30
kap. SFB bistå försäkrade som är i behov av stöd i kontakter med andra aktörer i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen i enlighet med betänkandet Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess (SOU 2020:24), och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur hälso- och sjukvårdens lämnande av medicinska uppgifter inom ramen för sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen kan underlättas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över hur de individer som har medicinska begränsningar, saknar sjukpenninggrundande inkomst och uppbär försörjningsstöd kan få stöd att kunna återgå i eller få arbete och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa rehabiliteringskedjan till förmån för en återgång till steg-för-steg-modellen med nödvändiga ändringar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om förändringar i sjukförsäkringen som gör det möjligt att bedöma arbetsförmågan hos den försäkrade utifrån dennes befintliga skick och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att förbättra systemet med sjukpenninggrundande inkomst utifrån förslagen i Ett trygghetssystem för alla – nytt regelverk för sjukpenninggrundande inkomst (SOU 2023:30) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att förbättra arbetsskadeförsäkringen utifrån förslagen i En ändamålsenlig arbetsskadeförsäkring – för bättre ekonomisk trygghet, kunskap och rättssäkerhet (SOU 2023:53) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka rätten till rättshjälp och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över konsekvenserna av propositionen Snabbare och enklare verkställighet av myndighetsbeslut (2021/22:206) och återkomma med förslag om hur de problem som uppstått kan åtgärdas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om utvidgad rätt till studier under rehabiliteringen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur återgången till arbete efter sjukskrivning kan underlättas genom anställningar med statligt stöd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka arbetsgivarnas drivkrafter att hålla sjukfrånvaron nere och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag utifrån ISF:s granskning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka arbetsgivarens skyldighet att konsultera en expertresurs vid återgång i arbete genom reglering i 30
kap. 6
§ SFB enligt betänkandet Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess (SOU 2020:24) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Myndigheten för arbetsmiljökunskap i uppdrag att samla in, sammanställa och sprida kunskap om arbetsplatsinriktat stöd för återgång i arbete och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att ändra Försäkringskassans samordningsansvar till en samordningsskyldighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att behandlande läkares bedömningar och läkarintyg från denne ska uppvärderas och att samordningen mellan sjukvården och Försäkringskassan ska förstärkas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att indexera tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen enligt beskrivningen i motionen fr.o.m. 2027 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att taken i sjukförsäkringen bör höjas 2024 så att 80 procent av löntagarna har inkomster under taket, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att höja taket i sjukpenningen för arbetssökande till 694 kronor per dag och inkomstindexera det och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av SGI och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över och indexera nivåerna på sjukpenning i särskilda fall och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att höja ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen till 80 procent av antagandeinkomsten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att höjd garantinivå i sjuk- och aktivitetsersättningen inte ska leda till höjda kommunala avgifter för den enskilde och tillkännager detta för regeringen.
3
Inledning
Alla kan bli sjuka. Alla har därför intresse av en bra sjukförsäkring. Den svenska sjuk
försäkringen bygger på att personer som drabbas av sjukdom som gör dem oförmögna att arbeta fortsatt kan ha en rimlig ekonomisk situation samt få stöd att komma tillbaka till arbete. Socialförsäkringen, och särskilt sjukförsäkringen, är central i jämlikhets
politiken. Den fördelar resurser mellan människor utifrån förmåga och efter behov samt mellan de olika livsfaser vi går igenom. Robusta generella trygghetssystem minskar också framväxten av privata försäkringsalternativ.
Coronapandemin har påmint oss om att vi alla kan bli sjuka och om vikten av system som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom. Pandemin har också visat på de ödesdigra konsekvenser sjuknärvaro kan få och hur låga ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen är. Dessa insikter har lett till tillfälliga satsningar på en förstärkt sjukförsäkring.
För att sjukförsäkringen ska fungera måste den vara behovsstyrd. Under senare tid har andra ambitioner och målsättningar kommit att styra sjukförsäkringens funktion. Ambitionerna att minska statens kostnader för sjukförsäkringen har lett till att sjuka misstänkliggörs och att systemen stramats åt. I
stället för att satsa på det förebyggande arbetet, ett mer hållbart arbetsliv och rehabilitering – vilket enligt en samlad forskarkår är det som behövs för att komma åt de ökande sjuktalen – har såväl borgerliga som socialdemokratiskt ledda regeringar riktat udden mot de sjuka. De återkommande vittnesmålen om hur uppenbart sjuka och arbetsoförmögna människor utförsäkras med de mest hårresande motiveringar kan inte längre anses utgöra enskilda fall. Det rör sig om allvarliga och strukturella systemfel som måste åtgärdas omedelbart. När människor tvingas ut i ett arbetsliv de inte klarar av, på en arbetsmarknad där de inte hittar någon
plats – med fattigdom som följd – tvingas ytterligare kostnader på kommunerna, anhöriga
och den närmsta familjen.
Vänsterpartiet menar att detta är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. Det finns ingen motsättning mellan en robust sjukförsäkring som ger stöd och trygghet åt den som är sjuk och ett samhälle där människor mår bra, arbetar och bidrar till det gemensamma efter förmåga. Tvärtom är den trygghet som en fungerande sjukförsäkring ger en förutsättning för ett sådant samhälle. Därför behövs en ny sjukförsäkring som lever upp till de krav som vi alla bör kunna ställa på den.
3.1
Bakgrund
Regelverken i sjukförsäkringen har utvecklats i olika riktningar utifrån sittande regerings
prioriteringar. Kraftiga åtstramningar har följts av kraftiga reaktioner när effekterna har blivit allt mer tydliga.
3.1.1
Alliansregeringens negativa arbetslinje
Den borgerliga regering som styrde Sverige mellan 2006 och 2014 försämrade sjuk
försäkringen drastiskt. Försämringarna motiverades med att man ville ”minska bidrags
beroendet” och ”minska utanförskapet”. Den negativa arbetslinje som alliansregeringen drev gick i huvudsak ut på att göra det svårare för alla som av olika skäl inte kunde arbeta, för att på så vis motivera dem till att arbeta.
År 2008 genomförde regeringen en sjukförsäkringsreform som bl.a. innebar att en s.k. rehabiliteringskedja med fasta tidsgränser för när arbetsförmågan skulle prövas infördes. Dessutom infördes en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen, den s.k. stupstocken.
Efter 2,5 år (914 dagar) skulle det inte finnas någon möjlighet att vara fortsatt sjuk
skriven,
med begränsade undantag.
Reformen fick omfattande konsekvenser. Totalt blev omkring 100
000 personer utförsäkrade, omkring 10
000 personer hann med att nå den bortre tidsgränsen två gånger, och läkare slog larm om att svårt sjuka inte fick sjukpenning.
Den borgerliga regeringens argument om att sjukförsäkringen överutnyttjades motsades av en rad arbetslivsforskare. De slog bl.a. fast att 85 procent av den ökande sjukfrånvaron berodde på att fler var sjukskrivna längre, snarare än att fler blev sjuk
skrivna. Detta förklarades med att systemen för rehabilitering på arbetsplatserna underminerats, bl.a. till följd av besparingarna inom företagshälsovården. År 1993 drogs
de statliga stöden till företagshälsovården in. Dessutom hade möjligheten till lönesubven
tionerade
anställningar för sjukskrivna anställda försvunnit några år tidigare. Under krisåren på 1990-talet drog arbetsgivarna ner på resurser som tidigare hade funnits för omställningslösningar. Sammantaget ledde dessa förändringar till att det blev svårare för sjukskrivna att komma tillbaka till arbetslivet och att de långa sjukskrivningarna ökade.
En annan förklaring till de ökade sjuktalen presenterades av Töres Theorell, professor vid Karolinska institutet. Han pekade på det allt mer slimmade arbetslivet, ett högre arbetstempo från början av 1990-talet och en bit in på 2000-talet i kombination med att vissa grupper fick försämrade möjligheter att påverka sin arbetssituation. Han nämnde särskilt kvinnor anställda i kommuner och landsting (numera regioner). I en artikel i Läkartidningen 2011 slog han fast: ”Att bortse från förändringarna i arbets
miljön under 1990-talet som en viktig orsak till de ökade långtidssjukskrivningarna särskilt bland kvinnor anställda i kommuner och landsting måste anses vara ett stort misstag.”
3.1.2
S
‑
MP
‑
regeringen genomförde vissa förbättringar
När S
‑
MP
‑
regeringen tillträdde 2014 lovade den att ta bort stupstocken. Löftet upp
fylldes
tillsammans med Vänsterpartiet i december 2015. Det var ett viktigt steg i att återupp
rätta
en anständig sjukförsäkring. Tyvärr var S
‑
MP
‑
regeringen ovillig att ta andra betydande steg. Rehabiliteringskedjan blev kvar och regeringens styrning av Försäkrings
kassan med kvantitativa mål fick svåra konsekvenser och mötte hård kritik.
Under hösten 2020 tog debatten om sjukförsäkringen fart på nytt. I oktober publi
cerades boken Avslagsmaskinen av Niklas Altermark. Boken beskriver hur sjukförsäk
ringen fallerat och hur Försäkringskassans bedömningar brister på många sätt, bl.a. till följd av regeringens styrning av myndigheten och framför allt införandet av kvantitativa mål i sjukförsäkringen. På debattsidor förde forskare, fackförbund, drabbade och andra debattörer fram sin kritik. Uppdrag granskning sände tre avsnitt där sjukförsäkringen granskades, med hård kritik som följd. Utvecklingen av sjukförsäk
ringen har också kritiserats av Riksrevisionen, Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) och statliga utredningar.
Kritikerna pekar bl.a. på hur regeringens styrning av Försäkringskassan har lett till strängare bedömningar, framför allt vid dag 180. Under hösten kom också siffror som visade att andelen som utförsäkrades vid dag 180 fyrdubblades mellan 2015 och 2020 och ökade från 29 till 40 procent mellan 2019 och 2020. Ökningarna förklaras med att Försäkringskassan har infört vad de kallar för ”kvalitetssäkring”. Olika uppgifter
angående hur många som utförsäkrats och nu lever på försörjningsstöd har också kommit
fram. Enligt tidningen Arbetet var omkring 13 procent av de som fick ekono
miskt bistånd i augusti 2020 samtidigt sjukskrivna av läkare, och borde alltså i
stället få sjuk
penning. Det handlar om ca
18
000 människor. Enligt en debattartikel från 17 forskare som publicerades på DN Debatt rör det sig om över 22
000 personer. Enligt den nationella samordnaren för en välfungerande sjukskrivningsprocess rörde det sig om 27
101 individer 2018. I den siffran inkluderades dock personer som väntade på beslut om sjukpenning eller hade otillräcklig sjukpenning. Samtidigt konstateras att det sannolikt rör sig om en underskattning och att det kan handla om dubbelt så många människor.
Att personer som borde få ersättning via sjukförsäkringen tvingas att leva på försörjningsstöd innebär att kommuner tvingas att stå för kostnader som staten bör ta. När människor hamnar i fel system får de också fel sorts stöd. Förutsättningarna för att få ekonomiskt bistånd skiljer sig dramatiskt från förutsättningarna för att beviljas sjuk
penning. För att få ekonomiskt bistånd måste man ha gjort allt man kan för att försörja sig på annat sätt, exempelvis sälja tillgångar som bil och boende och göra sig av med alla besparingar samt aktivt söka arbete. Av dessa anledningar undviker många att söka försörjningsstöd, och lever i
stället på en partner eller andra anhöriga. Dessa människor syns inte i denna statistik.
I slutet av mandatperioden la S
‑
MP
‑
regeringen fram flera förslag som förbättrade sjukförsäkringens regelverk och höjde flera ersättningsnivåer i den. Regeringen tillsatte också en rad utredningar i syfte att förbättra sjukförsäkringen ytterligare i slutet av sin regeringstid. Vänsterpartiet, fackföreningsrörelsen och flera andra debattörer och organisationer var avgörande för att få till dessa förändringar.
Detta fick positiva effekter på bl.a. hur många som fick tillgång till sjukpenning, där både de initiala avslagen och avslagen vid dag 180 minskade markant mellan 2020 och 2021. Dessutom fick dubbelt så många över 60 år beviljad sjukersättning när den s.k. trygghetspensionen infördes i september 2022.
3.1.3
Tidöregeringen rullar tillbaka utredningen
Den högerkonservativa regering som tillträdde 2022 bygger på ett samarbete mellan delar av den forna Alliansen och Sverigedemokraterna, det organiserade kapitalets och den organiserade rasismens parlamentariska företrädare. Tidöavtalets skrivningar pekar fram mot en ekonomisk politik som liknar Alliansens negativa arbetslinje, men nu med etniska förtecken.
Alliansregeringen riktade sina attacker mot sjuka och arbetslösa. När sjukförsäkringen
och a
‑
kassan skulle nedmonteras beskrevs dessa grupper som lata, simulanter och belastningar för samhället. Därmed blev nedskärningarna lättare att motivera. I Tidö
avtalet har utrikesfödda fått ta över rollen som grunden till Sveriges alla problem. Genom att utmåla dem som inte fötts här som ett hot och en belastning blir det lättare att villkora deras välfärd och rättigheter. Att montera ned trygghetssystemen, välfärden och rättighetsskydden är lättare att motivera om man pekar på vissa grupper och börjar där.
Det är dock tydligt att det inte kommer att sluta där. SD och regeringen har redan lagt ned en utredning om att förstärka inkomsterna för personer med sjukersättning, begravt utredningen om karensavdraget i Regeringskansliet samt ändrat inriktning på den utredning som skulle se över de framsteg som gjordes i slutet av förra mandat
perioden och bytt utredare till en som förespråkar återinförande av stupstocken. Tidö
avtalets idéer om bidragstak och kvalificering in i välfärd kommer att drabba de som har det sämst ställt mycket hårt, och det är precis det som är meningen.
Bilden av Sverige som ett land med starka och robusta välfärdssystem lever kvar, men i realiteten har vi halkat efter. Vid en jämförelse med övriga europeiska länder av de samlade offentliga transfereringarna (utgifter för socialförsäkringen, arbetslöshets
ersättningen och det ekonomiska biståndet) i förhållande till BNP kommer Sverige på 18:e plats. Vänsterpartiet vill ändra på detta och lägger i denna motion förslag för en bättre sjukförsäkring.
4
Prevention
För att sjuktalen ska hållas låga behöver ohälsan i samhället kopplad till arbetslivet tryckas tillbaka. Det krävs ett preventivt holistiskt arbete för att minska riskerna för ohälsa och för att människor därmed hamnar i långa sjukskrivningsprocesser. Det finns i
dag en rad sjukdomar relaterade till hur arbetslivet ser ut och utformas, och därför behöver reformer även på detta område ske. Vissa folkhälsosjukdomar, såsom hjärt-kärlsjukdomar och olika cancerformer, kommer delar av befolkningen att drabbas av. Hälso- och sjukvården behöver få möjlighet att rehabilitera patienter till ett fungerande liv innan en återgång till arbetslivet krävs. Här behöver insatser göras för att minska sjuktalen genom vård och rehabilitering, inte genom hårdare bedömningar av vem som är för sjuk för att arbeta.
Insatser behöver göras inom ytterligare områden. Det handlar om en förbättrad och mer hållbar arbetsmiljö, minskad stress, en bättre fungerande och mer förebyggande hälso- och sjukvård samt ett mer jämställt och jämlikt samhälle där ansvaret för hem
arbete och familj fördelas mer lika. Vänsterpartiets politik för alla dessa områden ryms inte i denna motion. Här beskriver vi de åtgärder som behövs inom sjukförsäkringen.
5
Ge upprättelse åt de utförsäkrade
Vänsterpartiet anser att de som har drabbats av bristerna i sjukförsäkringen ska få upprättelse. Såväl alliansregeringens som den tidigare S
‑
MP
‑
regeringens hantering av sjukförsäkringen är ett oacceptabelt svek. För att ge upprättelse åt de drabbade bör därför en kriskommission tillsättas. Kriskommissionen ska se över Försäkringskassans arbete och styrning gällande sjukförsäkringen, ge upprättelse åt dem som drabbats av den myndighetsutövning som brustit och lämna förslag om förbättringar. Kriskommissionen ska
utreda Försäkringskassans arbetssätt och lämna förslag om förändringar i myndighetens arbete och regeringens styrning av den
ta in forskningsexpertisen på området samt inhämta information från arbets
marknadens parter och civilsamhället som organiserar de som själva drabbats
se över möjligheter till kompensation och återinträde i systemet för de som förlorat sin SGI p.g.a. generella brister i myndighetsutövningen
lämna förslag på hur SGI ska skyddas i framtiden kopplat till kraven på att stå till arbetsmarknadens förfogande
se över utförsäkringarna och deras konsekvenser sedan försämringarna av sjuk
försäkringen som alliansregeringen genomförde 2008 samt ge upprättelse åt dem som drabbats och någon form av kompensation eller återinträde i systemet.
Regeringen bör tillsätta en kriskommission enligt beskrivningen ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6
Mål och ambitioner med sjukförsäkringen
För att sjukförsäkringen ska fungera som avsett måste den vara behovsstyrd. Sedan alltför lång tid tillbaka har andra ambitioner och målsättningar kommit att styra sjukförsäkringens funktion. För Vänsterpartiet är det sjukdomarna, utbrändheten och stressen som är problemet, inte sjukskrivningarna. När övriga partier vill pressa ner sjuktalen vill vi förbättra människors hälsa så att de inte behöver sjukskrivas.
Ambitionerna att minska statens kostnader för sjukförsäkringen har lett till att sjuka misstänkliggörs och att systemen stramats åt. I
stället för att satsa på det förebyggande arbetet, ett mer hållbart arbetsliv och rehabilitering – vilket enligt forskarkåren är det som behövs för att hålla sjuktalen nere – har såväl borgerliga som socialdemokratiskt ledda regeringar riktat udden mot de sjuka.
Pandemin visar också på det orimliga i det av riksdagen beslutade målet för politik
området och utgiftsområdet ”att frånvaron från arbete p.g.a. sjukdom ska ligga på en långsiktigt stabil och låg nivå”. Vänsterpartiet menar att det aldrig kan vara sjuk
försäk
ringens uppgift att kompensera för brister i arbetslivet, för pandemiutbrott eller andra faktorer som ligger utanför dess kontroll. Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet till den som är för sjuk för att arbeta och möjligheter till rehabilitering för återgång i arbete. Den ska inte dölja brister i arbetslivet eller sjukdomsutbrott genom att neka människor den ersättning som de har rätt till.
Den 27 april 2020 lämnade den nationella samordnaren för en välfungerande sjuk
skrivningsprocess slutbetänkandet Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess (SOU 2020:24). I betänkandet föreslås bl.a. att ett tydligt gemensamt syfte med sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen formuleras och görs vägledande för alla aktörer i processen. Ett sådant syfte skulle kunna bidra till en mer långsiktig styrning av sjukförsäkringen, där Försäkringskassan blir mindre känslig för olika regeringars varierande målsättningar. Betänkandets föreslagna syfte lyder ”att individen ska återfå arbetsförmåga och därmed kunna återgå i, eller kunna söka, arbete”. Vänsterpartiet anser att ett syfte bör tas fram enligt den nationella samordnarens förslag, men att det också bör innehålla en formulering om ekonomisk trygghet.
Regeringen bör återkomma med förslag om att ta fram ett syfte för sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen med lydelsen ”att individen ska återfå arbetsförmåga och därmed kunna återgå i, eller kunna söka, arbete samt säkerställas ekonomisk trygghet under processen”. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet anser att målet för politikområdet och utgiftsområde 10 ska ändras till ”att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och ett effektivt stöd för att individen ska återfå
arbetsförmågan och återgå i arbete”. Målet och syftet ska vara vägledande för regeringens
formuleringar i Försäkringskassans regleringsbrev som inte längre ska innehålla skrivningar om att hålla sjuktalen nere.
Regeringen bör återkomma med förslag om ändringar i målet för utgiftsområde
10 till ”att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och ett effektivt stöd för att individen ska återfå arbetsförmågan och återgå i arbete” och låta det vägleda Försäkringskassans regleringsbrev. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
7
Karensavdraget
Vänsterpartiet vill slopa karensavdraget. Coronakrisen har visat hur skadligt det kan vara med sjuknärvaro, dvs. att arbetstagare känner sig tvingade att gå till jobbet trots att de inte är friska. Något vi egentligen vetat sedan länge. I rapporten Sjuk på jobbet – En rapport om sjuknärvaron bland Handels medlemmar (2023) som besvarades av 3
774 Handelsmedlemmar angav sju av tio att de någon gång under de senaste tolv månaderna gått till arbetet trots att de med tanke på hälsotillståndet borde ha låtit bli. Fyra av tio angav att de gick till jobbet sjuka för att de inte hade råd att vara sjukskrivna.
När Kommunal gjorde en motsvarande undersökning bland sina medlemmar 2015 svarade omkring 59 procent att de under det senaste året hade gått till jobbet minst en gång trots att de inte kände sig tillräckligt friska för att göra det och borde ha stannat hemma. Endast 7 procent rapporterade sjuknärvaro en enstaka gång det senaste året, medan ca 55 procent rapporterade att de gjort det vid två till fem tillfällen. Cirka 38 procent hade haft sjuknärvaro vid fler än fem tillfällen. Kommunals rapport visar också att sjuknärvaro är särskilt vanligt inom bl.a. äldreomsorg, förskola och skola. Den sjuk
närvaron riskerar inte bara att på sikt göra arbetstagaren mer sjuk utan riskerar också att öka sjukdomsrisken för vårdtagare och klienter inom äldreomsorgen och för barn i förskola och skola, något vi sett fått ödesdigra konsekvenser under corona
pandemin. En annan fråga i Kommunals enkät handlade om vilka motiv de sjuknärvarande hade för att arbeta trots sjukdom. Det vanligaste motivet, som 56 procent angav, var att de ville undvika karensavdrag. Gunnar Bergström, professor i arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle, menar att sjuknärvaro leder till en ökad risk för sjukskrivning. Enligt Bergström ökar risken för att i framtiden behöva sjuk- eller aktivitetsersättning redan vid en sjuknärvaro på två–tre gånger under ett år. För de som var sjuknärvarande fyra gånger eller mer ökade risken ännu mer jämfört med för dem som inte hade någon sjuknärvaro. Sjuknärvaro leder sannolikt även till ökade kostnader för arbetsgivarna. Enligt Bergström brukar uppskattningar av kostnader för sjuknärvaro visa att sjuk
närvaron är dyrare för arbetsgivare än sjukfrånvaron, även om det är svårt att beräkna eller bedöma.
Karensavdraget slår också hårt mot hushållens ekonomi. En undersköterska förlorar i genomsnitt närmare 6
000 kronor per år på karensavdraget.
Reg
eringen tillsatte i mars 2022 en utredning för att se över karensavdraget och sjuklönen (dir. 2022:23). När den högerkonservativa regeringen tillträdde lade den ned utredningen och flyttade arbetet till Socialdepartementet där det kontrolleras hårdare. Chansen att den kommer att komma med några verkliga förbättringsförslag är därmed ytterst begränsad. Hos regerings
partierna finns förslag om att införa ytterligare karensavdrag och det är mer sannolikt att den typen av förslag kommer att presenteras.
Vänsterpartiet anser att karensavdraget bör avskaffas snarast möjligt.
Regeringen bör återkomma med förslag om att avskaffa karensavdraget
och att staten står för kostnaden
. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8
Utredningar av sjukförsäkringspolitiken
Sjukförsäkringen har utretts och granskats flitigt under de senaste åren. I april 2020 presenterades slutbetänkandet En trygg sjukförsäkring med människan i centrum – En sjukförsäkring anpassad efter individen (SOU 2020:26). Två delbetänkanden presen
terades tidigare under utredningen. Även regeringens nationella samordnare för en välfungerande sjukskrivningsprocess presenterade sitt slutbetänkande, Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess (SOU 2020:24) i april 2020. I augusti 2021 presenterades slutbetänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet (SOU 2021:69) från utredningen om sjuk- och aktivitets
ersättningen samt förmåner vid rehabilitering. I juni 2023 presenterades slutbetänkandet Ett trygghetssystem för alla – nytt regelverk för sjukpenninggrundande inkomst (SOU
2023:30). I augusti 2023 presenterades Rätt förutsättningar för sjukskrivning (SOU 2023: 48) och i september 2023 presenterades slutbetänkandet En ändamålsenlig arbets
skadeförsäkring – för bättre ekonomisk trygghet, kunskap och rättssäkerhet (SOU
2023:53). Dessa utredningar presenterar flera förslag som skulle utveckla sjuk
försäkringen i rätt riktning, varav några har genomförts tack vare Vänsterpartiets krav. Vänsterpartiet hade dock i flera fall önskat mer kraftfulla insatser. Vår syn på några av de förslag som lagts fram av utredningarna presenteras nedan.
Det är också tydligt att utredningarna har begränsats av de direktiv de fått, vilket gjort att de inte kunnat adressera de viktigaste frågorna. Till exempel har de inte haft i uppdrag att se över rehabiliteringskedjan i sin helhet. Tydligast är det i utredningen En trygg sjukförsäkring med människan i centrum, där kritiken som utredningen presenterar mot sjukförsäkringen inte motsvaras av de föreslagna åtgärderna, av den enkla anledningen att utredningen inte kunnat lägga vissa förslag.
8.1
Mer flexibel förläggning av arbetstiden vid deltidssjukskrivning
Vänsterpartiet menar att ersättning bör kunna ges i fler steg än dagens fyra. I
dag kan ersättning ges för en nedsättning av arbetsförmåga på fyra nivåer: 25, 50, 75 eller 100
procent. Det är ett stelbent system, dåligt anpassat till verkligheten. Till exempel innebär
det att den som arbetar 25 procent och känner att hen vill pröva att arbeta mer måste gå
upp till minst 50 procent. Det kan vara ett för stort steg att klara utan att hälsan försämras,
eller för stort för att hen alls ens ska våga ta det. Arbetsförmågan kan också variera från vecka till vecka eller från dag till dag under återgången från en sjukskrivning. Ett av förslagen från utredningen En trygg sjukförsäkring med människan i centrum, som nu också är genomfört, förbättrar situationen något men ytterligare flexibilitet vore välkommen.
Genom fler nivåer med mindre avstånd individanpassas sjukförsäkringen och det blir lättare och mindre riskabelt att pröva att börja arbeta igen. Möjligheten till en mer flexibel ersättningsmodell som tar hänsyn till den över tid varierande arbetsförmågan bör undersökas.
Regeringen bör återkomma med förslag på mer flexibla regler avseende den möjliga omfattningen av en sjukskrivning enligt beskrivningen ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.2
Villkoren för sjuk- och aktivitetsersättning
I betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet (SOU
2021:69) från utredningen om sjuk- och aktivitetsersättningen samt förmåner vid rehabilitering (dir. 2020:100) konstateras att det blivit allt svårare att beviljas
sjuk
ersättning. Sedan 2008 har det skett en nedgång i antalet personer som får sjukersättning
och den andel dessa utgör av personer i arbetsför ålder. Minskningen kan inte förklaras av förändringar i demografi, hälsotillstånd eller förhållanden på arbetsmarknaden. Nybeviljandet av sjukersättning minskade kraftigt efter 2015 och avslagsfrekvensen
ökade från 43 procent 2014 till 70 procent 2019. Utredningens slutsats är att den varierande
tillämpningen i första hand beror på Försäkringskassans förändrade tillämp
ning av regelverket, med en skärpning av kraven för att få sjukersättning fr.o.m. 2015. Skärp
ningen 2015 beror sannolikt på det mål som regeringen formulerade i
Försäkrings
kassans regleringsbrev. Utöver att Försäkringskassan skulle nå målet om 9,0 sjukpenning
dagar
per år till 2020 skulle antalet nybeviljade sjukersättningar inte överstiga 18
000 i genomsnitt per år under 2016
‑
2020, ett mål som redan underskreds med råge 2015. Då beviljades runt 11
000 personer och 2016 endast 9
000 personer sjukersättning. År 2019 beviljades drygt 5
400 personer sjukersättning för första gången. Målet finns inte kvar i Försäkringskassans regleringsbrev sedan 2019.
Kraven för att få sjukersättning – det som tidigare hette förtidspension – är i
dag orimligt hårda. Efter de skärpningar som genomfördes av den borgerliga regeringen 2008 har Sverige numera de hårdaste kraven av alla OECD
‑
länder för att bevilja sjukersättning.
Den tidsbegränsade sjukersättningen har avskaffats och kraven för att beviljas permanent sjukersättning har höjts. Nu krävs att arbetsförmågan bedöms vara nedsatt för all överskådlig framtid. Den sjuke måste därmed i princip kunna visa att arbetsförmågan är nedsatt permanent, något som naturligtvis är svårt även för många personer vars framtida möjligheter att återgå till arbete är mycket små. De hårda kraven och bristen på alternativ gör att människor som är för sjuka för att arbeta hänvisas till försörjningsstöd eller till att leva på sin partner. Det är en omänsklig ordning som måste åtgärdas.
Vänsterpartiet menar att regelverket för sjuk- och aktivitetsersättningen behöver reformeras. Det nuvarande systemet är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet (SOU
2021:69) innehåller flera förslag som skulle utveckla regelverket i rätt riktning. Bland annat föreslås att ett nytt varaktighetsbegrepp ”överskådlig tid” ska ersätta kriteriet ”stadigvarande”. Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt under överskådlig tid ska inte beaktas tid bortom den tidpunkt då sjukersättning som längst kan utbetalas.
Vänsterpartiet anser att förslaget är ett steg i rätt riktning, men precis som LO
‑
TCO Rättsskydd menar vi att kravet för att beviljas sjukersättning i
stället bör baseras på de treårsperioder som löper mellan att rätten till ersättning prövas. Därmed skapas också en bättre koppling till systemet med sjukpenning.
Regeringen bör återkomma med förslag om att kravet för att beviljas sjukersättning bör baseras på de treårsperioder som löper mellan att rätten till ersättning prövas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Utredningen förslår också att vid prövning av rätten till sjuk- och aktivitetsersättning ska bedömningen av den försäkrades arbetsförmåga göras mot samma arbetsmarknads
begrepp som används vid prövning av rätt till sjukpenning. Det innebär att prövning av arbetsförmågan ska göras mot förvärvsarbete i en sådan angiven yrkesgrupp som innehåller arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller mot något annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.
Vänsterpartiet anser att det är av stor vikt att utredningens förslag genomförs för att sjuk- och aktivitetsersättningen ska leva upp till sitt syfte och garantera ekonomisk trygghet för den som inte kan arbeta till följd av sjukdom samt för att skapa en mer sammanhängande sjukförsäkring som använder samma begrepp.
Arbetsmarknadsbegreppet i sjuk- och aktivitetsersättningen bör ändras till det som används vid prövning av rätt till sjukpenning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I utredningens betänkande föreslås flera andra välkomna förslag, bl.a. att ett kodifierat
beviskrav ska införas för prövningen av rätten till sjuk- och aktivitets
ersättning, att möjligheterna att arbeta, studera och ägna sig åt ideell verksamhet samtidigt som man uppbär sjuk- och aktivitetsersättning ska utökas samt att ett nytt arbetsmarknadspolitiskt ramprogram ska inrättas för försäkrade som beviljats aktivitetsersättning och som har behov av insatser från Arbetsförmedlingen i syfte att få eller återfå arbetsförmåga. Vänsterpartiet anser att dessa förslag skulle förbättra sjukförsäkringen och anser att de bör tas vidare.
Regeringen bör återkomma med förslag om att förbättra sjuk- och aktivitets
ersättningen utifrån förslagen i SOU 2021:69. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.3
En utökad trygghetspension för den som blivit utsliten på jobbet
I januari 2023 höjdes pensionsåldern och därmed hamnade riktåldern för när man kan få ut garantipension, inkomstpensionstillägg och bostadstillägg på 66 år. Men inom flera LO
‑
yrken, som bl.a. vårdbiträde, kassapersonal, köksbiträde och lastbils- och buss
förare, orkar de anställda inte jobba så länge, utan där är den genomsnittliga pensions
åldern 64,2 år enligt Pensionsmyndigheten. I flera av dessa yrken är lönerna också såpass låga att många, trots att de jobbat ett långt arbetsliv, är beroende av just ovan nämnda ersättningar för att få ut en pension som det går att leva på. När pensionsåldern höjs utan att människor faktiskt orkar jobba så länge uppstår en situation där personer inom yrken med tuffa arbetsvillkor riskerar flera år av en väldigt låg pension om de inte orkar att arbeta fram till riktåldern.
För att fler ska orka att jobba längre behöver arbetsmiljön och arbetsvillkoren förbättras. Tyvärr är det lite som tyder på att utvecklingen går åt rätt håll och att fler orkar arbeta längre i takt med att riktåldern för pensionen höjs. Tvärtom är det allt fler som uppger att de inte kommer att orka ända fram till pensionen; det visar Arbetsmiljö
verkets siffror. I rapporten Perspektiv på äldres arbetsmiljö som Arbetsmiljöverket tog fram 2022 var det 12 procent bland de sysselsatta i åldern 50
‑
64 som bedömde att de inte skulle orka att arbeta fram till pensionen. Det var en ökning med 4
procentenheter mellan 2011 och 2019. Det var vanligare att kvinnor uppgav att de inte skulle orka och personer som arbetar inom utbildning, vård och omsorg samt byggverksamhet var överrepresenterade. Den egna hälsan, förmågan och konkreta arbetsförhållanden angavs oftast som orsak. Förutom att arbetsmiljön behöver förbättras markant så att fler orkar ett helt arbetsliv utan att slita ut sig i förtid behöver system upprättas och utvecklas för att de som blir utslitna på jobbet får en dräglig inkomst de sista åren fram till pensionen.
I slutet av den förra mandatperioden togs steg i en sådan riktning tack vare Vänster
partiet. Då infördes trygghetspensionen, som innebär att kravet på omställning tas bort för den som är nära pensionsålder vid sjukskrivning. För den som är 60 år och ansöker om sjukersättning ska arbetsförmågan därmed endast prövas mot ett normalt före
kommande arbete som personen haft de senaste 15 åren eller något annat lämpligt arbete som finns tillgängligt.
Denna förändring innebär att många som slitit ut sig på jobbet får beviljad sjuk
ersättning och klarar sig ekonomiskt fram till pensionen utan att behöva belasta den framtida pensionen eller stå utan inkomst. Det är en bra och viktig reform. Under 2022 var det 6
700 personer som nybeviljades sjukersättning, vilket var en ökning med 26 procent från 2021. Detta enligt statistik från Försäkringskassan. Men Vänsterpartiet anser att ytterligare steg bör tas inom socialförsäkringssystemet för att den som slitit ut sig i förväg ska ha en trygg ekonomisk situation fram till dess att det är dags att gå i pension.
R
egeringen bör utreda hur trygghetspensionen kan utökas så att fler av dem som är i slutet av arbetslivet och som har slitit ut sig på jobbet omfattas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.4
Preventionsersättning och rehabiliteringspenning
I betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet (SOU
2021:69) föreslås också förändringar avseende förmåner vid rehabilitering. Förmånen förebyggande sjukpenning föreslås ersättas med en ny förmån kallad preventionsersättning som ska bestå av preventionspenning, som beviljas en försäkrad för att ersätta inkomstförlust vid förebyggande behandling, och preventionsbidrag, som ersätter kostnaderna för behandlingen. Dagar med den nya förmånen preventions
ersättning ska inte räknas som dagar i sjukfall och därmed heller inte som dagar i rehabiliteringskedjan.
Förändringar föreslås även i rehabiliteringspenningen så att den kan beviljas steglöst
för inkomstförlust motsvarande den tidsåtgång som rehabiliteringen tar i anspråk. Utredningen föreslår också att dagar med rehabiliteringspenning ska ingå i rehabiliteringskedjan men att arbetsförmågan inte ska bedömas mot de fasta tids
gränserna i kedjan. Därmed kommer den försäkrades arbetsförmåga fortsatt bedömas mot nuvarande arbete så länge rehabilitering i syfte att återgå till det pågår. Slutligen föreslår utredningen att Försäkringskassan ska se till att den försäkrades behov av rehabilitering klarläggs snarast men senast dag 60 i sjukfallet. Vänsterpartiet välkomnar utredningens förslag och anser att regeringen snarast bör lägga dem på riksdagens bord.
Regeringen bör återkomma med förslag baserade på betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet (SOU 2021:69). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.5
Bättre stöd i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen
Att genomgå en sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess medför krav på att själv administrera sin process. Individen ska bl.a. lämna relevant information samt efter bästa förmåga medverka i åtgärder som underlättar återgång i arbete. Det innebär att individen, för att processen ska fungera, behöver förmedla information mellan olika aktörer samt ansöka om förmåner i rätt tid och på rätt sätt.
Den som får rehabiliterande insatser samordnade av Försäkringskassan får stöd av Försäkringskassan i fråga om att överföra information mellan berörda aktörer. För den som inte har behov av att rehabiliterande insatser samordnas finns inget sådant stöd.
Konsekvenserna av att göra fel vid administration av sin sjukskrivning kan vara stora för dessa individer, varför ett sådant stöd bör införas. Stödet bör ges för förmedling av information och för att ansöka om förmåner i rätt tid och på rätt sätt till den individ som behöver det oavsett om individen har behov av att rehabiliterings
insatser samordnas eller inte.
Den nationella samordnaren för en välfungerande sjukskrivningsprocess rekom
menderar att Försäkringskassan ges i uppgift att, inom ramen för sitt ansvar enligt 30
kap.
SFB, bistå försäkrade som är i behov av stöd i kontakter med andra aktörer i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen. Vänsterpartiet instämmer i den bedömningen.
Regeringen bör ge Försäkringskassan i uppgift att inom ramen för sitt ansvar enligt 30
kap.
SFB bistå försäkrade som är i behov av stöd i kontakter med andra aktörer i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen i enlighet med betänkandet Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess (SOU 2020:24). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.6
Utbyte av medicinska uppgifter
De aktörer som är ansvariga för rehabiliterings- och sjukskrivningsprocessen är beroende av medicinska uppgifter om individen för att genomföra sitt arbete. Att förse aktörerna med medicinska uppgifter tar stora resurser i anspråk från hälso- och sjukvården. Den enskilde riskerar att drabbas hårt när uppgifter inte kommer rätt aktör till del. Utbyte av medicinsk information är därmed viktigt i individärenden men också
en fråga som ställer stora krav på samverkan och i vissa fall skapar problem i sam
verkan
mellan aktörerna.
Att lämna medicinska uppgifter kräver samverkan både för själva överföringen och för att komma överens om vilka uppgifter som ska lämnas. Eftersom det ofta handlar om känsliga uppgifter krävs noggranna avvägningar kring hur utbytet av dem ska regleras med hänsyn till den individuella integriteten. Den nationella samordnaren rekommenderar att frågan utreds. Vänsterpartiet delar den bedömningen.
Regeringen bör utreda hur hälso- och sjukvårdens lämnande av medicinska uppgifter inom ramen för sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen kan underlättas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.7
Stöd till dem som utförsäkrats och uppbär försörjningsstöd
Ett betydande antal människor som har utförsäkrats uppbär i
dag försörjningsstöd, eftersom de saknar tillräcklig arbetsförmåga för att försörja sig genom arbete men i strid
med läkarintyg har bedömts vara arbetsföra av Försäkringskassan. Hur många människor
det handlar om är osäkert. Detta beskrivs närmare ovan.
Vänsterpartiet anser att en kriskommission ska tillsättas för att ge upprättelse åt dem som drabbats av bristerna i sjukförsäkringen. Utöver det menar vi, precis som den nationella samordnaren, att de individer som saknar arbetsförmåga p.g.a. sjukdom, och som uppbär försörjningsstöd, löper stor risk att inte få nödvändigt stöd för att kunna återgå i arbete. Ansvarsfördelning mellan socialtjänsten och Försäkringskassan riskerar att leda till att dessa individers behov av stöd för att kunna återgå i eller få arbete inte identifieras.
Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över hur de individer som har medicinska begränsningar, saknar sjukpenninggrundande inkomst och uppbär försörjningsstöd kan få stöd för att kunna återgå i eller få arbete. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
9
Rehabiliteringskedjan
Systemet med den s.k. rehabiliteringskedjan som infördes 2008 innebär fasta tids
gränser vid prövning av rätten till sjukpenning. Efter 90 dagar ska Försäkringskassan beakta om den sjukskrivne kan försörja sig efter omplacering till något annat arbete hos arbetsgivaren. Tidigare gällde att efter 180 dagar skulle Försäkringskassan även beakta om personen kunde försörja sig själv genom förvärvsarbete som var normalt före
kom
mande på arbetsmarknaden eller något annat lämpligt arbete som var tillgängligt. I slutet av förra mandatperioden ändrades dock detta efter påtryckningar från Vänster
partiet. Nu gäller det i
stället att den sjukskrivna ska prövas mot normalt förekommande arbete inom angiven yrkesgrupp där den försäkrade skulle klara av att arbeta. Dessutom har det införts en regel om att prövningen mot normalt förekommande arbete kan skjutas upp ett halvår om det finns skäl till detta. Försäkringskassans analyser visar att undantagsregeln som skjuter upp prövningen ledde till att avslagen minskade markant under 2021. Dock kvarstår mycket att göra för att individanpassa sjukförsäkringen och ge den sjukskrivna rätt förutsättningar att återgå i arbete i de fall det är möjligt.
Som det nu är har de fasta tidsgränserna i rehabiliteringskedjan resulterat i att
Försäkringskassan förlägger sina kontakter med den försäkrade utifrån dessa tids
gränser.
Konsekvensen av detta är att handläggningen blir mindre närvarande och att hand
lägg
arna får en sämre helhetsbild av den försäkrades situation. I vissa fall kan också insatser försenas för att de planeras utifrån rehabiliteringskedjan och anpassas till en viss tids
gräns, trots att det funnits underlag för att genomföra insatsen långt tidigare.
Att utsättas för återkommande prövningar av arbetsförmågan, med hotet om att utförsäkras hängande över sig, kan påverka hälsan och tillfrisknandet negativt, särskilt för personer med vissa sjukdomstillstånd. För den gruppen vore det värdefullt med en möjlighet att beviljas sjukpenning för längre perioder utan återkommande prövning av arbetsförmåga. Med en mer transparent och förutsägbar process där tidsgränserna blir mindre styrande och Försäkringskassans handläggare kan vara mer närvarande ökar också förtroendet för myndighetens arbete och acceptansen för de beslut som fattas.
Vänsterpartiet anser att det nuvarande systemet med en rehabiliteringskedja bör
slopas och i
stället ersättas av en individanpassad modell som möjliggör för Försäkrings
kassans
handläggare att vara närvarande under hela processen. Den steg-för-steg-modell som gällde innan den dåvarande borgerliga regeringen införde rehabiliteringskedjan 2008 fungerade på många sätt väl. Modellen består av sju steg som på flera sätt liknar den nuvarande rehabiliteringskedjan, med den avgörande skillnaden att modellen inte innehåller några tidsgränser. Det är i
stället handläggaren, i samråd med den sjukskrivne och oftast vårdgivaren, som avgör när det är dags att pröva nästa steg. På så vis möjlig
görs en mer individanpassad handläggning med bättre avvägda insatser. Både hand
läggare och den sjukskrivne får större ägandeskap och det finns utökade möjligheter för andra aktörer – vårdgivare såväl som fackliga representanter – att medverka i processen.
Modellen möjliggör också att tidigt planera hur och när de olika stegen ska tas i ett tidigt skede av sjukskrivningen. På så vis ökar förutsägbarheten. Det sjunde steget i modellen innebär en prövning av ifall den sjukskrivnes sjukpenning borde bytas mot sjuk- eller aktivitetsersättning. Därigenom skapas en tydligare koppling till systemet med sjuk- och aktivitetsersättning. Vänsterpartiet anser att en återgång till den steg-för-steg-modell som gällde innan införandet av rehabiliteringskedjan vore en bra utveckling
för sjukskrivningsprocessen. Inför en sådan återgång bör modellen utredas och analyseras
utifrån dagens förutsättningar.
Flera förändringar som påverkar rehabiliteringskedjans funktion och hur de fasta tidsgränserna tillämpas har genomförts under den senaste tiden, och andra är på väg att genomföras. Vilka konsekvenser dessa förändringar får är alltjämt för tidigt att säga. Sommaren 2022 tillsatte regeringen en utredning för att utvärdera dessa förändringar och vilken effekt de fått (dir. 2022:64). Utredningen fick nya direktiv och en ny utredare
av den högerkonservativa regering som tillträdde 2022. Det finns stor risk att utredningen
därför kommer att lämna förslag på försämringar av sjukförsäkringen i
stället för att fortsätta arbetet med ytterligare förbättringar.
Regeringen bör återkomma med förslag om att avskaffa rehabiliteringskedjan till förmån för en återgång till steg-för-steg-modellen med nödvändiga ändringar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
10
Försäkrad i befintligt skick
I
dag utgår Försäkringskassan från en medicinsk bedömningsskala vid beslut om sjukskrivning, vilket gör att vissa aspekter missas eller glöms bort. En sjukförsäkring som ger trygghet måste anpassas utifrån individen. Det går inte att bedöma alla människor utifrån en och samma mall. Vänsterpartiet vill därför individanpassa sjukförsäkringen och bredda bedömningsgrunderna för rätten till sjukpenning och sjukersättning.
Vänsterpartiet vill att fler bedömningsgrunder ska vägas in vid beslut om sjuk
penning och sjukersättning. Sedan förändringarna i sjukförsäkringen 2008 får Försäkringskassan inte längre ta individuell hänsyn till faktorer såsom ålder, kön och tidigare arbetslivserfarenhet vid bedömning av arbetsförmågan, detta trots att sådana faktorer kan göra att samma sjukdom får helt olika konsekvenser för olika människors möjligheter att försörja sig genom arbete.
En grundläggande princip inom det försäkringsrättsliga området är att den försäkrade
är försäkrad i befintligt skick – en princip som slagits fast i flera tidigare utredningar (bl.a. SOU 2009:89 och SOU 1995:49). Detta innebär att det är försäkringsfallets betydelse för den försäkrade som ska bedömas. En försäkrad som saknar möjligheterna att tillgodogöra sig högre utbildning och som skadar sin kropp påverkas av naturliga skäl mer än en försäkrad som kan ställa om genom att genomgå ytterligare utbildning.
Sjukförsäkringen saknade tidigare en spärr mot att försäkrade hänvisas till yrkes
grupper där avsaknaden av arbetsförmåga beror på den försäkrades befintliga skick. Att Försäkringskassan efter regeländringarna behöver hänvisa försäkrade till arbeten som den försäkrade skulle klara av att arbeta inom är en välkommen regel
ändring som Vänsterpartiet var med och drev igenom. Men mer kvarstår att göra för att denna grund
läggande princip ska upprätthållas.
Analyser av den bestämmelse som gällde mellan 1997 och 2008 och som innebar att Försäkringskassan kunde ta hänsyn till andra faktorer – exempelvis i utredningen En trygg sjukförsäkring med människan i centrum (S 2018:05) – visar att den användes restriktivt för personer under 60 år. Vid en reform av sjukförsäkringen bör dessa analyser vägas in så att det ursprungliga syftet med bestämmelsen uppfylls.
Regeringen bör återkomma med förslag om förändringar i sjukförsäkringen som gör det möjligt att bedöma arbetsförmågan hos den försäkrade utifrån dennes befintliga skick. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
11
Möjliggör för fler att omfattas av den sjukpenninggrundande inkomst
en
Ett stort problem har varit att sjuka fallit ur systemet för sjukpenninggrundande inkomst (SGI) då Försäkringskassan avslagit deras sjukansökan vid de olika stegen i rehabili
ter
ingskedjan. För att skydda sitt SGI var man tidigare tvungen att gå tillbaka till arbete på heltid eller ställa sig till arbetsmarknadens förfogande som aktivt arbetssökande på Arbetsförmedlingen redan den första vardagen efter att man tagit del av Försäkrings
kassans beslut. Siffror från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) visar att det 2015 var så många som 80
000 årligen som tappade sin sjuklönegrundande inkomst, delvis p.g.a. detta krav. Sedan den första november 2018 finns ett rådrum på 25
dagar för att anmäla sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Men fortfarande kvarstår problematiken med att sjukskrivna bedöms som arbetsföra av Försäkringskassan men för sjuka för att arbeta av Arbetsförmedlingen, vilket leder till att människor förlorar sin ersättning och sin SGI när rådrummet på 25 dagar är passerat.
I juni 2023 presenterades slutbetänkandet Ett trygghetssystem för alla – nytt regel
verk för sjukpenninggrundande inkomst (SOU 2023:30) som fått i uppdrag att se över hur reglerna för SGI kan förbättras så att det blir lättare att kvalificera sig för sjuk
penninggrundande inkomst och inte lika stor risk att falla ur systemet.
För att kvalificera sig för SGI enligt dagens regelverk ska inkomsten förväntas finnas under de kommande sex månaderna. Utredningens slutbetänkande föreslår att detta ändras så att SGI kan fastställas från historiska inkomster och aktuella inkomster. Utredningen föreslår att kvalifikationstiden för att komma in i systemet minskas till en månads arbete, under villkoret att det finns en minsta inkomst på 42,5 procent av pris
basbeloppet. Det innebär att t.ex. behovsanställda eller andra personer med oregel
bundna inkomster kommer att omfattas av SGI-systemet. Detta är rimligt, inte minst i och med att dessa personer har bidragit till försäkringen genom att betala in social
avgifter, och således borde de också omfattas om ett försäkringsfall inträffar.
Genom att systemet baseras på historiska inkomster borgar det för att den enskilde inte ska kunna förlora sin SGI från en dag till en annan. Om man saknar inkomst eller har en inkomst som inte berättigar till skyddad inkomst kommer SGI-nivån att minska över tid, då nivån räknas om månad för månad, men ingen faller ur från en dag till en annan, utan det finns en ramtid på 12 månader som SGI-nivån beräknas utifrån i utredningens förslag. Vidare föreslår utredningen att SGI:n ska vara fortsatt skyddad, bl.a. då den försäkrade får ersättningar från både socialförsäkringen och arbetslöshets
försäkringen.
Vänsterpartiet menar att utredningens förslag skulle vara en stor förbättring mot tidigare konstruktion, framför allt genom att personer inte riskerar att falla ur systemet från en dag till en annan och genom att även personer med oregelbundna inkomster omfattas.
Regeringen bör återkomma med förslag om att förbättra systemet med sjukpenning
grundande inkomst utifrån förslagen i Ett trygghetssystem för alla – nytt regelverk för sjukpenninggrundande inkomst (SOU 2023:30). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
12
Arbetsskadeförsäkringen
Arbetsskadeförsäkringen kan ge ersättning vid skador p.g.a. olycksfall eller sjukdom i arbetet. Den är inte en primär försäkring utan ett komplement till den ersättning som utgår från sjukförsäkringen. Ersättning kan också lämnas om en försäkrad byter till ett lägre betalt arbete eller går ner i arbetstid p.g.a. arbetsskadan. Arbetsskadeförsäkringen bygger på grundtanken att den som skadas av sitt arbete ska få full kompensation för den inkomstförlust som hen lider till följd av skadan.
Vänsterpartiet anser att arbetsskadeförsäkringen ska vara trygg, rättssäker och jämställd. Den som skadar sig på jobbet ska ha rätt till stöd, hjälp och ersättning. Alla arbetstagare, oavsett kön och yrke, ska ges lika möjligheter att få skador erkända som arbetsskador. Så är det inte i
dag. Regelverket har ändrats vid ett flertal tillfällen och blivit allt mer restriktivt. Som en följd av detta är det allt färre som får sina arbetsskador och arbetssjukdomar godkända, i synnerhet kvinnor.
Enligt LO har huvudregeln numera blivit att en arbetsskadad arbetstagare inte får någon ersättning från försäkringen. De huvudsakliga skälen till detta är den s.k. bevis
regelns utformning samt det s.k. varaktighetskravet. Riskerna i arbetslivet har därmed lagts över på den enskilda arbetstagaren. Mellan 2005 och 2022 minskade antalet beviljade livräntor med 88 procent, från 7
282 beviljade ansökningar 2005 till 894 ansökningar 2022. Som en effekt av detta har statens kostnader för arbetsskade
försäkringen minskat betydligt och i genomsnitt har försäkringen haft ett överskott på 1,8
miljarder kronor årligen sedan 2006.
Att dramatiskt många färre får livränta är en besparing för staten som innebär att samhället glider undan från stöd och ansvar och övervältrar kostnader på utsatta enskilda. Det är ytterligare en orättvisa i ett arbetsliv där det redan finns stora klass
mässiga skillnader i risken för olyckor och utslitning.
Därför välkomnar Vänsterpartiet de förslag som presenteras i slutbetänkandet En ändamålsenlig arbetsskadeförsäkring – för bättre ekonomisk trygghet, kunskap och rättssäkerhet (SOU 2023:53). Där konstateras att grundkraven för att över huvud taget få sin sak prövad är så stränga att många i
dag inte ens kommer förbi dem. I
dag måste den försäkrade göra minst en femtondels inkomstförlust som kan antas bestå minst ett år för att få sin arbetsskada prövad. Där föreslår utredningen att det ska räcka med en prognos om att skadan ska förväntas bestå i 180 dagar, men att det därtill läggs en karenstid på 180 dagar innan man kan få sin sak prövad. Utredningen föreslår därtill att kravet på att inkomstförlusten ska uppgå till minst en fjärdedels prisbasbelopp per år avskaffas. Den föreslår även en fast prövningstidpunkt, där Försäkringskassan ska utreda rätten till livränta för den som varit sjukskriven i mer än 550 dagar eller som beviljas sjuk
ersättning. Vi menar att denna gräns skulle kunna tidigareläggas och att Försäkrings
kassan borde ha en skyldighet att börja utreda om det kan röra sig om en arbetsskada vid dag 90 om det finns indikationer från den försäkrade på att det kan röra sig om det.
Därutöver gör utredningen ett förtydligande om att den försäkrade är försäkrad i befintligt skick. Detta är en viktig distinktion så att inte den som ådragit sig en arbets
skada ska nekas livränta p.g.a. att sjukdomar, anlag m.m. vägs in som konkur
rerande faktorer i prövningen. Det är också en viktig jämställdhetsaspekt, då det är vanligare för kvinnor att ha haft ersättning från sjukersättning för mer än en diagnos innan arbets
skadeprövningen. Dessutom föreslår de att undantaget för skador orsakade av smitta och skador orsakade av vissa psykosociala faktorer avskaffas. Även detta har en jämställdhetsaspekt då kvinnor utgör majoriteten när arbetsskadeprövningar görs i livränteärenden för sjukdomar till följd av psykosociala faktorer.
Sammantaget uppskattar utredarna att antalet beviljade livräntor skulle öka från ca
780, dvs. Försäkringskassans prognos för inflöde 2024, till ca
2
300. Det innebär en ökning med ca
1
500 nybeviljade livräntor. Där beror 1
200 bifall på ändrade grundkrav och resterande 300 beror på effekten av de förändrade grundkraven i kombination med effekten som förtydligandet av befintligt skick samt avskaffandet av undantagen för vissa psykiska och psykosomatiska sjukdomar medför.
Vänsterpartiet delar utredningens bedömning att förändringarna skulle innebära att fler kvalificerar sig för livränta och därmed får del av den försäkring de varit med och betalat in till.
Regeringen bör återkomma med förslag om att förbättra arbetsskadeförsäkringen utifrån förslagen i En ändamålsenlig arbetsskadeförsäkring – för bättre ekonomisk trygghet, kunskap och rättssäkerhet (SOU 2023:53). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
13
Stärk rätten att överklaga sjukförsäkringsärenden
Få personer har möjlighet att få ekonomiskt stöd – rättshjälp – för att överklaga beslut som rör sjukförsäkringsärenden, trots att detta ökar chansen för den enskilde att få rätt i sak. Sedan mitten av 1990-talet har endast omkring 100 personer fått ekonomiskt stöd för att överklaga beslut som rör socialförsäkringen. För många underlättar det och har stor betydelse att få kvalificerad juridisk hjälp i sina mål. Ett ökat antal rättsprocesser kopplade till socialförsäkringarna skulle sannolikt uppmärksamma ytterligare brister i systemet och leda till en rättsutveckling inom området.
En anledning till att så få som ansöker får rätt till rättshjälp kan vara att inkomsttaket för att ta emot sådant stöd inte har räknats upp sedan 1999 och ligger på 260
000 kronor om året. Möjligheten att pröva sin sak rättsligt ökar chansen att fler som har rätt till t.ex. sjukpenning eller sjukersättning också får det. Vänsterpartiet menar därför att fler bör få möjlighet att driva sina mål rättsligt. Vi vill därför höja inkomsttaket för att kunna ta
emot sådant stöd till 400
000 kronor per år. I vår budgetmotion för 2024 (2023/24:2385)
avsätter vi resurser till ändamålet.
Regeringen bör återkomma med förslag om att stärka rätten till rättshjälp. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
14
Återbetalningsskyldighet vid felaktiga utbetalningar
Våren 2022 beslutade riksdagen enligt propositionen Snabbare och enklare verkställig
het av myndighetsbeslut (2021/22:206) att förvaltningsmyndigheters beslut som avser betalningsskyldighet ska vara direkt verkställbara. Därmed behöver myndigheterna inte längre ansöka om ett betalningsföreläggande eller föra talan vid en allmän domstol för att kunna vända sig till Kronofogdemyndigheten för verkställighet.
Samtliga riksdagspartier stod bakom beslutet, men Vänsterpartiet lyfte i ett gemen
samt yttrande med Centerpartiet och Liberalerna risker med förslaget och skrev att vi kommer ”att bevaka dessa frågor och återkommer med förslag i andra sammanhang om det finns skäl för det.” Beslutet har redan fått olyckliga effekter då personer som fått felaktiga utbetalningar till följd av mindre oavsiktliga fel eller p.g.a. misstag från den utbetalande myndigheten blivit återbetalningsskyldiga. Att överklaga denna typ av beslut är betydligt svårare än det var enligt den tidigare ordningen.
Vänsterpartiet anser att detta problem bör åtgärdas snarast. Ambitionerna att stoppa fusk kan inte få gå ut över de som sköter sig eller gör mindre misstag.
Regeringen bör se över konsekvenserna av propositionen Snabbare och enklare verkställighet av myndighetsbeslut (2021/22:206) och återkomma med förslag om hur de problem som uppstått kan åtgärdas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
15
Rätten att studera och pröva ett annat arbete
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) visar i rapporten Studier – en väg från sjukskrivning till arbete både att det finns en stark efterfrågan på ökade möjligheter att pröva på studier under sjukskrivning bland långtidssjukskrivna tjänstemän och att det finns brister i nuvarande regelverk. Enligt TCO bedömer många tjänstemän att en ökad möjlighet att pröva sin studieförmåga kan förkorta deras sjukskrivning. Tjänstemän som sjukskrivits p.g.a. psykisk ohälsa bedömer även i högre utsträckning än de som sjuk
skrivits av andra orsaker att ökade möjligheter att pröva studier under sjukskrivningen
kan hjälpa dem tillbaka till ett arbete där de kan ta till vara sin kompetens och erfarenhet.
Det är redan i
dag möjligt för sjukskrivna att studera med rehabiliteringspenning, men möjligheten är begränsad. Studierna får exempelvis inte vara en avslutning av tidigare utbildning eller början på en längre utbildning. TCO föreslår därför en utvidgning av nuvarande regelverk så att sjukskrivna som saknar arbetsförmåga för arbete inom sitt kompetensområde får möjlighet att studera i omställningssyfte med rehabiliteringspenning i högst 40 veckor. De föreslår också att sjukskrivna ska få möjlighet att studera även då studierna är en fortsättning på eller en avslutning av en tidigare eftergymnasial utbildning eller en början på en eftergymnasial utbildning som är längre än 40 veckor.
Vänsterpartiet delar TCO:s bedömning att en ökad rätt att studera under rehabili
teringen kan underlätta återgången till arbete och vara positiv för den sjukskrivna. Det kan också underlätta ett karriärbyte som möjliggör ett längre och rikare arbetsliv.
Regeringen bör återkomma med förslag om en utvidgad rätt till studier under rehabiliteringen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Möjligheterna att pröva ett nytt arbete för att komma ur en sjukskrivning bör också
utökas. I
dag finns det begränsade möjligheter att prova ett nytt arbete som subventioneras
genom s.k. nystartsjobb. Det kräver att man är arbetslös. Arbetsgivare kan vara ovilliga att anställa en person som kommer direkt från en sjukskrivning. Om anställningen är subventionerad till en början skulle det kunna minska den oviljan. Ett alternativ är att se över möjligheten att prova på arbete med bibehållen sjukpenning eller införa en särskild ersättning i sjukförsäkringen för att pröva ett arbete under sjukskrivningen.
Regeringen bör utreda hur återgången till arbete efter en sjukskrivning kan under
lättas genom anställningar med statligt stöd enligt ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
16
Arbetsgivarens ansvar att förebygga och rehabilitera
Arbetsgivaren har en nyckelroll både i att förhindra att anställda blir sjuka och tvingas till sjukskrivning och i rehabiliteringen och återgången till arbete. Det är från arbetet man sjukskrivs och till arbetet man ska rehabiliteras.
Enligt socialförsäkringsbalken, arbetsmiljölagen och lagen om anställningsskydd är arbetsgivaren skyldig att vidta omfattande åtgärder för att rehabilitera anställda som förlorat arbetsförmågan p.g.a. sjukdom. Dessa bestämmelser efterlevs generellt brist
fälligt ute på de enskilda arbetsplatserna. En av förklaringarna är att arbetsgivare saknar tydliga drivkrafter för att agera för att hålla nere sjukfrånvaron eftersom de inte bär några direkta kostnader för långtidssjukfrånvaro. Arbetsgivarnas bristande incitament för att motverka sjukskrivningar har slagits fast i ESO-rapporten Sjukskrivningarnas anatomi (2016:2) och en OECD-rapport från 2009.
Regeringen bör återkomma med förslag om att stärka arbetsgivarnas drivkrafter för att hålla sjukfrånvaron nere. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
16.1
Behovet av en fungerande företagshälsovård
Företagshälsovården är en viktig aktör i välfärdssamhället, till nytta för såväl arbets
givare som arbetstagare. Företagshälsovården ska bidra till att förebygga ohälsa, främja hälsa samt skapa goda och säkra arbetsplatser där de anställda inte riskerar att skadas eller bli sjuka. Företagshälsovården kan bidra med kunskap och kompetens i alla de frågor som uppstår i relationen mellan arbete och människors behov, hälsa och livs
kvalitet. Företagshälsovården har således en viktig uppgift, inte minst när det gäller att minska antalet sjukskrivningar. På så sätt är en satsning på kvalitetssäkrad företags
hälsovård som alla arbetstagare har tillgång till en investering som kan ge en positiv utdelning också statsfinansiellt. Vänsterpartiets politik avseende företagshälsovård utvecklas ytterligare i vår motion Arbetsmiljö och arbetstid (2023/24:77).
16.2
Möjligheter till vite och sanktioner mot arbetsgivare
Den första juli 2018 trädde nya regler i kraft gällande arbetsgivarens ansvar för rehabilitering. Reglerna innebär att arbetsgivaren måste upprätta en plan för återgång i arbete inom 30 dagar för en anställd som kan antas ha en helt eller delvis nedsatt arbets
förmåga under minst 60 dagar. En plan behöver inte upprättas om det klart framgår att den försäkrade inte kan återgå till arbetet eller om arbetstagaren kan återgå i arbete utan några särskilda insatser. Planen ska så långt som möjligt upprättas tillsammans med den försäkrade och det är arbetsgivarens ansvar att den följs och vid behov uppdateras. Arbetsgivare som inte uppfyller sina skyldigheter och krav kan drabbas av sanktioner. Arbetsmiljöverket kan som tillsynsmyndighet besluta om ett föreläggande eller ett förbud mot den skyddsansvarige.
Den nationella samordnaren för en välfungerande sjukskrivningsprocess har genomfört en avgränsad granskning av lagändringen. I betänkandet Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess (SOU 2020:24) beskriver samordnaren några brister i den nuvarande ordningen. Bland annat är det ett problem att Försäkringskassan inte kan begära ut en arbetsgivares plan för återgång i arbete endast i syfte att utöva tillsyn. Enligt nuvarande regelverk får myndigheten endast begära ut den som underlag till handläggning av den enskildes ersättning. Det finns också brister i den blankett som Försäkringskassan tagit fram tillsammans med arbetsgivarorganisationer och otydligheter kring krav på att använda denna blankett, som snarare är att betrakta som ett stöd.
Samordnaren konstaterar slutligen att det inte går att dra några långtgående slutsatser av granskningen. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) presenterade resultaten av en mer omfattande granskning i november 2021 i rapporten Förstärkt rehabilitering för återgång i arbete (2021:9). ISF landar i slutsatsen att reformen inte har blivit genomförd på det sätt som regeringen tänkt. Det beror både på att arbetsgivare och Försäkrings
kassan inte har tagit sitt ansvar och på att det finns brister i hur regeringen utformade reformen. ISF rekommenderar regeringen att ta fortsatta initiativ för att se till att arbetsgivare tar sitt rehabiliteringsansvar, ser över bidraget till arbetsgivare för att köpa arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd samt utreder hur Försäkringskassans tillsyns
ansvar bör vara utformat. Vänsterpartiet anser att regeringen bör fortsätta reformarbetet utifrån ISF:s rekommendationer.
Regeringen bör återkomma med förslag utifrån ISF:s granskning. Detta bör riks
dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
16.3
Expertkonsultation vid återgång i arbete
I sitt betänkande Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliterings
process (SOU 2020:24) gör den nationella samordnaren för en välfungerande sjukskriv
ningsprocess bedömningen att det arbetsplatsinriktade stödet för återgång i arbete behöver stärkas. Samordnaren konstaterar att mellan 16 och 35 procent av sjukskrivna individer med en anställning bedöms få otillräckligt arbetsplatsinriktat stöd.
Arbetsgivare har ansvaret för arbetsplatsinriktat stöd för återgång i arbete och ska ta
hjälp av företagshälsovård eller någon annan expertresurs i de fall då den egna kompe
ten
sen
är otillräcklig. Internationella och nationella kunskapsöversikter betonar bety
del
sen av arbetsplatsinriktat stöd för återgång i arbete och för en kortare sjukfrånvaro.
Samordnaren rekommenderar mot den bakgrunden att arbetsgivaren, när en plan för återgång i arbete tas fram, ska konsultera en expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering som stöd i en kvalificerad bedömning av vilka insatser som behöver genomföras på arbetsplatsen för att ge individen stöd att återgå i arbete. Arbetsgivarens skyldighet att konsultera en expertresurs bör regleras i 30
kap. 6
§
SFB. Genom ökade krav på konsultation av en expert förväntas fler stödjande insatser utformas med utgångspunkt i kunskap och erfarenhet. Vänsterpartiet instämmer i den nationella samordnarens bedömning.
Regeringen bör återkomma med förslag om att stärka arbetsgivarens skyldighet att
konsultera en expertresurs vid återgång i arbete genom reglering i 30
kap. 6
§
SFB enligt betänkandet Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabili
teringsprocess (SOU 2020:24). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
16.4
Samlad kunskap om stöd för återgång i arbete
Kunskap om vilka insatser och vilket stöd som har bäst effekt för återgång i arbete är centralt för en effektiv utformning av arbetsplatsinriktat stöd till individen. Den nationella samordnaren konstaterar att det i
dag inte finns någon aktör med ansvar för att samla in, sammanställa och sprida kunskap inom området. Samordnaren menar därför att en aktör med ett sådant ansvar skulle öka möjligheterna för aktörerna i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen att använda sig av vetenskapligt förankrad kunskap om återgång i arbete, vilket skulle stärka stödet till individen.
Samordnaren föreslår därför att Myndigheten för arbetsmiljökunskap ges i uppdrag att samla in, sammanställa och sprida kunskap om arbetsplatsinriktat stöd för återgång i arbete. Vänsterpartiet instämmer i den nationella samordnarens bedömning av behovet av ökad kunskap och hur det kan tillgodoses.
Regeringen bör ge Myndigheten för arbetsmiljökunskap i uppdrag att samla in, sammanställa och sprida kunskap om arbetsplatsinriktat stöd för återgång i arbete. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
17
Försäkringskassans ansvar
Vänsterpartiet anser att Försäkringskassan ska återgå till en mer aktiv handläggning och erbjuda personer inom sjukskrivningsprocessen möten med handläggare för att meddela beslut och beslutsgrunder. Myndighetens samordningsansvar måste också stärkas.
17.1
Ge Försäkringskassan en samordningsskyldighet
Ett av de återkommande problem med sjukförsäkringsprocessen som uppmärksammas av drabbade är att sjukskrivna hamnar mellan stolarna då de anses arbetsföra av Försäkringskassan men inte tas emot av Arbetsförmedlingen som gör en annan bedömning i sina arbetsförmågeutredningar. Detta leder till att människor förlorar sin ersättning och sin sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Försäkringskassan är den naturliga aktören för samordning av sjukskrivnings
processen och ansvaret ligger därför på myndigheten. För att underlätta den sjuk
skrivnes återgång i arbete organiserar Försäkringskassan möten där den sjukskrivne, Försäkringskassan och en arbetsgivare, samt i vissa fall vårdgivare, träffas. Arbets
förmedlingen är en viktig aktör när den enskilde saknar arbete. Dessa s.k. avstämnings
möten har en avgörande betydelse för rehabiliteringen av den som är sjukskriven.
Mellan 2014 och 2018 halverades antalet sådana avstämningsmöten, vilket har mött kritik från såväl regeringen som fackförbundet ST och LO. Mot denna bakgrund menar
Vänsterpartiet att Försäkringskassans ansvar för samordningen bör stärkas och formuleras
om till en samverkansskyldighet. Skyldigheten ska inkludera att Försäkringskassan blir skyldig att kalla Arbetsförmedlingen, arbetsgivaren, den försäkrade, den behandlande läkaren och den fackliga organisationen till ett övergångsmöte innan ett eventuellt beslut om att dra in den enskildes sjukpenning fattas.
För att sjukpenningen ska dras in bör det också säkerställas att Arbetsförmedlingen tar emot individen och bedömer hen som arbetsför och att det finns ett samförstånd mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kring kommande steg. Arbets
förmedlingen ska därmed inte längre kunna skriva in dessa personer som arbetssökande med förhinder, vilket leder till förlorad SGI. Ingen ska kunna förlora sin SGI p.g.a. bristande samordning mellan myndigheter.
Regeringen bör återkomma med förslag om att ändra Försäkringskassans samord
nings
ansvar till en samordningsskyldighet enligt ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
17.2
Försäkringskassans samverkan med hälso- och sjukvården
Den politiska styrningen av Försäkringskassan mot minskade antal sjukdagar har lett till spänningar mellan Försäkringskassan och läkarkåren. Läkare vittnar om att Försäkrings
kassan ifrågasätter sjukintyg från vården på oklara och märkliga grunder och anställda på Försäkringskassan om att deras roll blivit att leta fel i läkarintygen i myndighetens jakt på sänkta sjuktal.
Flera initiativ har tagits i frågan, men problemen kvarstår. Den dåvarande regeringen tillsatte i juni 2022 en utredning om läkarintygets betydelse i sjukpenningärenden (dir. 2022:63). Utredningen lämnade sitt betänkande den 31 augusti 2023.
Vänsterpartiet välkomnar utredningens förslag om att fler relevanta aktörer ska
involveras i processen runt den sjukskrivna och menar, som ovan angivet, att Försäkrings
kassan
borde få en samordningsskyldighet. En bättre dialog behövs generellt mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården och vi analyserar nu utredningens förslag på det området. Vänsterpartiet menar dock fortsatt att läkarintyg behöver ges större tyngd i sjukpenningärenden.
Regeringen bör återkomma med förslag om att en behandlande läkares bedömningar och läkarintyg från denne ska uppvärderas och att samordningen mellan sjukvården och
Försäkringskassan ska förstärkas. Detta bör regeringen ställa sig bakom och ge reger
ingen
till känna.
18
Stärkta ekonomiska villkor
För alltför många människor i Sverige är sjukdom synonymt med fattigdom. Antingen till följd av att de inte får den ersättning som de har rätt till eller för att ersättnings
nivåerna är för låga. Så ska det inte behöva vara. Att ersättningsnivåerna inte höjs i samma takt som löneutvecklingen leder till att klyftorna i samhället ökar. Sämst ekonomisk standard har de som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning. Denna grupp uppbär i regel ersättningen under en längre tid, varför levnadsstandarden ofta är ansträngd.
För att stärka socialförsäkringens inkomstutjämnande effekt anser Vänsterpartiet att ersättningarna i den bör vila på ett antal principer som varierar beroende på typ av ersättning. Vänsterpartiet anser att de inkomstrelaterade ersättningarna, inkluderat tak och grundnivåer, ska inkomstindexeras på sikt. Kostnadsrelaterade ersättningar, såsom barnbidrag och bostadsbidrag, ska prisindexeras och fasta belopp ska endast användas undantagsvis. Vidare anser vi att ersättningsnivåer och tak bör utformas så att 80
procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. Dessa principer vägleder Vänster
partiets politik avseende tak och nivåer på ersättningar inom socialförsäkringen. Vi före
slår att indexeringen tillämpas fr.o.m. 2027, efter att vi höjt nivåerna i flera ersättnings
system.
Regeringen bör återkomma med förslag om att indexera tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen enligt principerna ovan fr.o.m. 2027. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Allmän löneavgift räknas i dagligt tal till de sociala avgifterna, men i både ekono
misk och rättslig mening är det en skatt. Den allmänna löneavgiften infördes 1995 och uppgick då till 1,5
procent av bruttolönen. Under senare år har löneavgiften använts i
allmänt budgetförstärkande syfte och den uppgick 2021 till 11,62 procent av lönesumman.
Sedan 2003 har sjukförsäkringsavgiften, räknat som andel av lönesumman, minskat från 11,8 procent till 3,55 procent 2021, till följd av låga ersättningsnivåer, de stränga regelverken och den strikta tillämpningen av dem som beskrivs i denna motion. I sammanhanget bör det framhållas att sjukförsäkringsavgiften är ett löneutrymme som löntagarna avstått ifrån mot att i utbyte via det allmänna få ett inkomstskydd vid sjuk
skrivning. Vänsterpartiet menar att det skifte som har skett och lett till en urholkning av socialförsäkringen och särskilt sjukförsäkringen är en central förklaring bakom den växande ojämlikheten. Detta skifte behöver synliggöras och debatteras för att öka kunskapen om hur systemet faktiskt fungerar i
dag. Arbetsgivaravgiften bör ligga kvar på samma nivå som i
dag, men en större del av den bör användas till sitt ursprungliga syfte, att finansiera socialförsäkringarna.
Vänsterpartiets uppfattning är vidare att lika skatt ska betalas vid lika inkomst, oavsett varifrån inkomsten kommer. I vår budgetmotion (2023/24:2385) föreslår vi en skattepolitik i den linjen.
18.1
Höj taken och ersättningsnivåerna
Vänsterpartiet anser att inkomstbortfallsprincipen i sjukförsäkringen måste stärkas. I
dag har omkring 40 procent av de sjukförsäkrade inkomster över inkomsttaket i försäkringen. År 1992 hade endast 14 procent av männen och 2
procent av kvinnorna en inkomst över taket. Ersättningsnivåerna måste höjas och det bör ske stegvis. Den 1
januari 2022 höjdes taket i sjukpenningen återigen till 10 prisbasbelopp. Taket i sjukersättningen ligger på 8 prisbasbelopp, medan föräldraförsäkringen ligger på 10
prisbasbelopp och graviditetspenningen och den tillfälliga föräldrapenningen på 7,5
prisbasbelopp. Vänsterpartiet anser att taken i transfereringssystemen bör vara enhetliga och utformas så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. Att höja taket i samtliga delar av socialförsäkringen innebär att det offentliga sparandet minskar med drygt 1
miljard kronor per år. Höjningen bör genomföras 2024.
Taken i sjukförsäkringen bör höjas 2024 så att 80 procent av löntagarna har inkomster under taket. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
18.2
Höj taket i sjukpenningen för arbetssökande
Taket i sjukpenningen för arbetssökande anges i ett fast belopp i socialförsäkrings
balken. I
dag uppgår det till 543 kronor per dag, sedan det höjdes 2015 från 486 kronor per dag. Om det hade inkomstindexerats 2015 hade det uppgått till 694 kronor per dag.
Vänsterpartiet anser att taket i sjukpenningen för arbetssökande bör höjas. Omkring 40
000 individer beräknas beröras av förslaget på så sätt att de får en ökad individuell disponibel inkomst 2024. Den offentligfinansiella effekten av förslaget innebär ökade kostnader med 200 miljoner kronor 2024, 300 miljoner kronor 2025 och 300 miljoner kronor 2026.
Regeringen bör återkomma med förslag om att höja taket i sjukpenningen för arbetssökande till 694 kronor per dag och inkomstindexera det. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
18.3
Avskaffa sjukpenningen på fortsättningsnivå
Efter ett år med sjukpenning övergår sjukpenningen till sjukpenning på fortsättnings
nivå. Det innebär att ersättningsnivån sänks från 80 procent till 75 procent av SGI. Levnadskostnaderna minskar inte efter ett års sjukskrivning. Vänsterpartiet ifrågasätter föreställningen att lägre ersättning skulle göra människor friskare genom att öka driv
kraften att komma tillbaka i arbete. Vi anser därför att bestämmelserna om sjuk
penning på fortsättningsnivå bör avskaffas så att man kan ha sjukpenning i över ett år på samma nivå som från början. Omkring 100
000 personer beräknas få en högre individuell disponibel inkomst som en följd av förslaget 2024.
Regeringen bör återkomma med förslag om att avskaffa bestämmelserna om sjuk
penning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av SGI. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
18.4
Sjukpenning i särskilda fall
Den som har haft aktivitetsersättning t.o.m. månaden innan hen fyllt 30 år eller tids
begränsad sjukersättning och har en låg eller ingen sjukpenninggrundande inkomst (SGI) kan få sjukpenning i särskilda fall. Under 2021 var det omkring 800 som övergick från aktivitetsersättning till sjukpenning i särskilda fall. Sjukpenning i särskilda fall kan beviljas på olika nivåer, med maxbeloppet 160 kronor om dagen. Beloppet anges nominellt i socialförsäkringsbalken.
Vänsterpartiet anser att ersättningar i socialförsäkringen bör indexeras så att de följer den ekonomiska utvecklingen. Det bör också gå att leva på dem. Sjukpenningen i särskilda fall lever inte upp till något av de kraven.
Regeringen bör se över och indexera nivåerna på sjukpenning i särskilda fall. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
18.5
Höj ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen
Sjuk- och aktivitetsersättning kan ges som inkomstrelaterad eller på garantinivå. Den inkomstrelaterade ersättningen ska enligt lagen ersätta upp till 64,7 procent av förlorad arbetsinkomst, men i praktiken ersätter den betydligt mindre, omkring 31 procent av den tidigare lönen. Detta beror delvis på att den inkomstrelaterade sjukersättningen bygger på en s.k. antagandeinkomst. Antagandeinkomsten beräknas som ett genomsnitt av den försäkrades historiska inkomster, oftast under en treårsperiod. Under denna period har
den försäkrade ofta lägre inkomster, från exempelvis sjukpenning eller andra ersättningar.
Dessutom räknas ersättningen upp med prisbasbelopp i
stället för inkomstbasbelopp. Detta gör att klyftan mellan de med inkomstrelaterad sjukersättning och löntagare växer. Vänsterpartiet har under lång tid föreslagit en översyn av hur antagandeinkomsten beräknas. Den dåvarande regeringen tillsatte under sommaren 2022 en utredning för att göra en sådan översyn. Den utredningen lades sedan ned av den högerkonservativa regeringen strax efter att den tillträtt. Detta beklagar Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet anser att ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen bör höjas till 80 procent av antagandeinkomsten. Förslaget beräknas ge omkring 130
000 personer en högre individuell disponibel inkomst 2024.
Regeringen bör återkomma med förslag om att höja ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen till 80 procent av antagandeinkomsten. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
18.6
Justera kommunala avgifter
För en del av de personer som fick en höjd sjuk- eller aktivitetsersättning när garanti
nivån höjdes den första januari 2022, tack vare Vänsterpartiet, höjdes de kommunala avgifterna till följd av de ökade inkomsterna. Därmed ledde den höjda ersättningen inte till någon högre disponibel inkomst för denna grupp. Vänsterpartiet var inte med och förhandlade detaljerna i förslaget, varför vi inte hade möjlighet att påverka den exakta utformningen av det.
Vänsterpartiet är mycket kritiskt till att regeringen inte tog fram någon lösning på detta problem i samband med att den lade fram förslaget. Det är orimligt att denna grupp inte ska få någon höjd disponibel inkomst. En liknande effekt uppstod när garantipensionen höjdes i augusti 2022. Regeringen bör åtgärda detta problem samlat för båda dessa förmåner.
Regeringen bör återkomna med förslag om att en höjd garantinivå i sjuk- och aktivitetsersättningen inte ska leda till höjda kommunala avgifter för den enskilde. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och regeringen till känna.
Nooshi Dadgostar (V)
Andrea Andersson Tay (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Tony Haddou (V)
Isabell Mixter (V)
Vasiliki Tsouplaki (V)
Ida Gabrielsson (V)