Jämför sakliga förslag
A · En fokuserad utvecklingsagenda bortom 2030
2022/23 · HA021879 · Kerstin Lundgren (C); Anna Lasses (C); Mikael Larsson (C); Ulrika Liljeberg (C); Catarina Deremar (C); Malin Björk (C); Niels Paarup-Petersen (C); Elisabeth Thand Ringqvist (C); Christofer Bergenblock (C); Helena Vilhelmsson (C); Rickard Nordin (C)
Original hos RiksdagenB · Internationellt samarbete i en utmanande tid
2024/25 · HC023162 · Kerstin Lundgren (C); Anna Lasses (C); Mikael Larsson (C); Ulrika Liljeberg (C); Malin Björk (C); Helena Vilhelmsson (C)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.003 · ämneslikhet 0.712. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
1 möjliga matchningar · 32 yrkanden i A · 63 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A9 och B62 · textlikhet 1.000A: Avslag · B: Avslag
A9
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att stärka jämställt beslutsfattande i det internationella klimatsamarbetet och tillkännager detta för regeringen.
B62
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att stärka jämställt beslutsfattande i det internationella klimatsamarbetet och tillkännager detta för regeringen.
31 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stå fast vid att målet för Sveriges internationella bistånd är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt bistånd tydligare måste utgå från de svenska mervärden som kan bidra till att prioriterade målsättningar i uppfyllandet av Agenda 2030 uppnås, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det internationella utvecklingssamarbetet i EU och FN behöver förbättras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk bistånds- och utvecklingspolitik ska sträva efter att skapa långsiktig förändring genom att angripa grundorsakerna till problemen, fungera som hävstång för utveckling, bygga långsiktiga relationer och på sikt göra områden och länder biståndsoberoende, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fler aktörer inklusive näringslivet behöver bidra till en hållbar utveckling och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka förankringen till det svenska samhället och öka det bilaterala biståndet och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att jämställdhet både är ett mål i sig och en förutsättning för att utrota fattigdom och förtryck, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kvinnors och flickors samt hbtqi-personers lika rätt till politiskt inflytande och beslutsfattande, ekonomisk egenmakt, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, frihet från våld och rätt till fred och säkerhet är fundamentalt viktigt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att biståndsbudgeten ska fungera som hävstång för utveckling och tillkännager detta för regeringen.
A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt utvecklingssamarbete behöver fokuseras ytterligare för att åstadkomma långsiktig förändring och tillkännager detta för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att hållbara jobb ska vara en tydlig fokusering i svenskt bistånd och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klimatomställning och tillgång till grön energi ska vara en tydlig fokusering i svenskt bistånd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klimatbiståndet inte ska finansiera fossila utsläpp och tillkännager detta för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klimatbiståndet ska gå till de länder som har det svårast att själva klara omställning och anpassning samtidigt som det bidrar till det riksdagsbundna målet för svenskt bistånd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att demokratisk utveckling och rättsstatens principer ska vara en tydlig fokusering i svenskt bistånd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att långsiktighet måste finnas i demokratibiståndet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvecklingsbiståndet tydligare behöver bidra till inkludering av personer på landsbygden, inte minst kvinnor, med särskilt fokus på att öka produktionen och förädlingsvärdet inom jordbruket, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om jordbruksbistånd och tillkännager detta för regeringen.
A20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det svenska internationella utvecklingsbiståndet bättre behöver samordnas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stå upp för enprocentsmålet i biståndet och tillkännager detta för regeringen.
A22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt bistånd ska utgå från OECD- Dacs regelverk för hur biståndet kan användas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om långsiktig finansiering av utvecklingsbiståndet och tillkännager detta för regeringen.
A24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fungerande skattesystem i utvecklingsländer är viktiga för en hållbar utveckling och mindre korruption, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara en stark röst för ett bättre multilateralt system, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt bistånd inte ska gå till finansiering av investeringar, exempelvis via investeringsbankerna, som bidrar till att stärka auktoritära regimers regionala eller globala makt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att handels- och biståndspolitiken tydligare behöver hänga samman, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU tilldelar afrikanska länder samma preferenser gällande ursprungsregler och tullfrihet, inklusive för jordbruksprodukter, och tillkännager detta för regeringen.
A29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU börjar förhandla om ett ekonomiskt partnerskap med AFCFTA, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges Afghanistanstrategi behöver uppdateras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige behöver göra ett omtag vad gäller biståndets utformning till Afghanistan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behov av ökat bistånd till Ukraina och tillkännager detta för regeringen.
62 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska försvara och främja den liberala demokratin och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska vara sammanhängande och baseras på enhetligt agerande i säkerhets-, handels- och utvecklingspolitikens olika delar och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom ramen för multilaterala samarbetsstrukturer ska verka för att forma koalitioner med demokratiska länder som en motvikt mot de alltmer tydliga auktoritära strömningar som genomsyrar internationella samarbetsstrukturer och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att utveckla en säkerhetspolitisk granskningsfunktion också för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen behöver lägga fram en årlig säkerhetspolitisk skrivelse för riksdagen där det bl.a. redogörs för arbetet i Nationella säkerhetsrådet inom Statsrådsberedningen och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd till Ukraina, vad som än krävs, och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beslut om att skicka Jas till Ukraina behöver fattas hösten 2024 och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidhålla kravet att Ryssland omedelbart måste lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt annekterade Krim, och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att ytterligare förstärka Rysslandskunskap genom ett Nato Centre of Excellence i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av stöd till ryska prodemokratiska krafter, såsom medier och politiska aktörer, och tillkännager detta för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte godta ryska s.k. fredsbevarande styrkor då de utgör en destabiliserande aktör, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt behöver stärka sin förmåga att möta en bred palett av hot och utveckla sin säkerhetspolitiska verktygslåda, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att stärka EU:s röst gentemot krafter som hotar den liberala demokratin, t.ex. systemrivaler som Kina, och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att utrikespolitiken i ökad utsträckning ska beslutas inom EU genom majoritetsbeslut och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU-kommissionen ska använda demokratilåset för att strypa medel till medlemsstater som allvarligt och upprepat agerar i strid med sina åtaganden i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter och som inte sätter stopp för offentlig korruption, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU ska agera mot medlemsstater som, i strid med gemensamma sanktioner, öppnar för friare visum från t.ex. Ryssland och Belarus, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt och kraftfullt ska upprätthålla och utveckla sanktionspolitiken mot ryssar och Ryssland samt att frysta tillgångar bör beslagtas och säljas för att användas för att återuppbygga Ukraina och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s Magnitskijsanktioner ska breddas till att omfatta systematisk korruption och penningtvätt och tillkännager detta för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att så länge EU inte har inkluderat systematisk korruption och penningtvätt i sina Magnitskijsanktioner, införa svenska Magnitskijsanktioner och tillkännager detta för regeringen.
B21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU behöver införa Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för övergrepp på mänskliga rättigheter och etnisk rensning i Nagorno-Karabach och tillkännager detta för regeringen.
B22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att täppa till kryphål i sanktionerna mot Ryssland och om behov av att Sverige och EU måste rikta sanktioner mot hela den ryska energi- och banksektorn, inklusive Rosatom, och tillkännager detta för regeringen.
B23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU uppdaterar sitt legala terroristramverk (common position 2001/931/CFSP) för att möjliggöra terrorklassning av exempelvis IRGC, det islamiska revolutionsgardet, samt liknande organisationer för att stärka det europeiska antiterroristsamarbetet och tillkännager detta för regeringen.
B24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU terroriststämplar IRGC och tillkännager detta för regeringen.
B25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återta Sveriges ratifikation av EU-Kuba-avtalet och driva att EU utvärderar och omprövar detsamma, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att EU tar fram en ny strategi för Kaukasien och det östliga partnerskapet som utgår från att stödja ländernas frihets- och demokratirörelser och inkluderar EU:s roll för långsiktig fred och stabilitet i området och tillkännager detta för regeringen.
B27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sanktionerna mot Belarus ska breddas till att omfatta systematisk penningtvätt och korruption samt vara träffsäkra och riktas mot ansvariga för övergreppen och tillkännager detta för regeringen.
B28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett striktare EU-regelverk gällande företags ansvar att upprätthålla mänskliga rättigheter och miljö- och klimathänsyn i frihandelsavtal och vid annan verksamhet utanför unionen och tillkännager detta för regeringen.
B29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att kommissionen presenterar en mekanism, likt demokratilåset, så att de medlemsländer som inte gör sin del av klimatarbetet får sin EU-finansiering indragen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU diversifierar sina handelskedjor genom att säkra utbud från flera aktörer, särskilt av kritiska råvaror, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kinas observatörsstatus i Arktiska rådet måste omprövas och tillkännager detta för regeringen.
B32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige tydligt ska fördöma de övergrepp och tvångsinterneringar av uigurer som begås av den kinesiska regimen och tillkännager detta för regeringen.
B33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bejaka att i Europaparlamentet kräva en oberoende internationell granskning som prövar Kinas övergrepp mot uigurer och andra minoriteter utifrån bl.a. gällande folkrätt och FN-rapporten om människorättsbrott mot uigurer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att EU inför sanktioner mot ansvariga för Kinas övergrepp mot uigurer och andra minoriteter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt stöd till demokratirörelsen i Hongkong och att Sverige under 2024/25 bör avsluta det avtal, Mutual Legal Assistance in Criminal Matters, som finns med Hongkong för att markera att Hongkongs rättssystem inte längre är separat från det kinesiska, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att Taiwan får tillträde till de multilaterala internationella möten som hålls under 2024/25, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett ”House of Sweden” ska inrättas i Taiwan senast 2025 och att ett breddat bilateralt samarbete till att omfatta fler områden bör komma till stånd 2024/25, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att modernisera det mellan de nordiska länderna tecknade Helsingforsavtalet utifrån de slutsatser i den rapport som den särskilda arbetsgruppen lämnat till rådet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett fördjupat samarbete för att motverka gränshinder i Norden, inklusive vid införandet av EU-regler, och tillkännager detta för regeringen.
B40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör bejaka Nordiska rådets och övriga länders önskan om ett inrättande av ett ministerråd för infrastruktur- och transportfrågor och tillkännager detta för regeringen.
B41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en väl genomarbetad plan för hur Norden bättre kan hantera framtida kriser såsom en ny pandemi, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om gemensamma nordiska insatser för att stödja studenter i instabila länder och tillkännager detta för regeringen.
B43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samarbete kring kultur, språk, klimat, energi och forskning är avgörande för att uppnå Nordiska ministerrådets vision för 2030 och tillkännager detta för regeringen.
B44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Norden ska vara den mest integrerade regionen i världen till 2030 och tillkännager detta för regeringen.
B45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att Sverige tar fram en ny Arktisstrategi, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B46. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska utveckla en ny samlad regional strategi för Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen.
B47. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att hävda internationell rätt och på den grunden aktivt medverka till en hållbar lösning på konflikten mellan Israel och Palestina baserad på två stater med erkända och säkra gränser med självbestämmande, säkerhet, frihet och möjligheter för den egna befolkningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ta initiativ till att säkra att legitimiteten för internationell rätt upprätthålls, inklusive för Internationella domstolen och Internationella brottmålsdomstolens beslut och tillkännager detta för regeringen.
B49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla och förtydliga utlandsmyndigheternas uppdrag att jobba med jämställdhet och hbtqi och aktivt stötta civilsamhällets aktörer i hela bredden av sitt uppdrag men särskilt rörande rätten till politiskt inflytande och beslutsfattande, ekonomisk egenmakt, SRHR, frihet från våld och rätt till fred och säkerhet och tillkännager detta för regeringen.
B50. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors meningsfulla deltagande i investeringsprogram och infrastrukturprogram i återuppbyggnaden av länder efter konflikt och tillkännager detta för regeringen.
B51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i FN ska driva att FN under kommande år behöver intensifiera dialogen kring och följa upp arbetet med upprätthållandet av mänskliga fri- och rättigheter så som definierat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och tillkännager detta för regeringen.
B52. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att stärka FN som organisation och dess roll i den multilaterala världsordningen och tillkännager detta för regeringen.
B53. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt ska driva på för att generalförsamlingen ska besluta om en särskild tribunal för aggressionsbrottet och övergrepp begångna av Ryssland i Ukraina och tillkännager detta för regeringen.
B54. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att politiska fångar i länder som Ryssland, Belarus, Kina, Azerbajdzjan, Iran och Turkiet omedelbart ska släppas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B55. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att dr Gubad Ibadoghlu som tillfångatagits som politisk aktivist i Azerbajdzjan släpps fri, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B56. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste göra mer för att svenska medborgarna Gui Minhai i Kina, Dawit Isaak i Eritrea och Ahmadreza Djalali i Iran omedelbart ska släppas fria och tillkännager detta för regeringen.
B57. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att Sverige fortsätter att vara en aktiv röst i det internationella nedrustningsarbetet och arbetar för att åstadkomma konkreta steg för kärnvapennedrustning inom ramen för NPT-avtalet och tillkännager detta för regeringen.
B58. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsammans med likasinnade Natoländer pröva ifall en eventuell närvaro som tillfällig observatör vid översynskonferensen för FN:s konvention om kärnvapenförbud bör ske och tillkännager detta för regeringen.
B59. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska kunna delta i internationella militära och civila insatser under Nato-, EU- och FN-flagg och tillkännager detta för regeringen.
B60. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en effektiv klimatdiplomati som stärker det internationella klimatsamarbetet och tillkännager detta för regeringen.
B61. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en revidering av Romstadgan för att möjliggöra att länder, ledare och personer som bryter mot internationell rätt genom att med berått mod ha orsakat miljöskada i katastrofal skala ska kunna åtalas enligt brottsrubriceringen ekocid och ställas inför rätta enligt internationell rätt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B63. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av ett starkt och pålitligt svenskt bistånd som utrikes- och säkerhetspolitiskt verktyg och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 10006 ord · B 15045 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:1879
av Kerstin Lundgren m.fl. (C)
En fokuserad utvecklingsagenda bortom 2030
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stå fast vid att målet för Sveriges internationella bistånd är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt bistånd tydligare måste utgå från de svenska mervärden som kan bidra till att prioriterade målsättningar i uppfyllandet av Agenda 2030 uppnås, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det internationella utvecklingssamarbetet i EU och FN behöver förbättras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk bistånds- och utvecklingspolitik ska sträva efter att skapa långsiktig förändring genom att angripa grundorsakerna till problemen, fungera som hävstång för utveckling, bygga långsiktiga relationer och på sikt göra områden och länder biståndsoberoende, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fler aktörer inklusive näringslivet behöver bidra till en hållbar utveckling och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka förankringen till det svenska samhället och öka det bilaterala biståndet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att jämställdhet både är ett mål i sig och en förutsättning för att utrota fattigdom och förtryck, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kvinnors och flickors samt hbtqi-personers lika rätt till politiskt inflytande och beslutsfattande, ekonomisk egenmakt, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, frihet från våld och rätt till fred och säkerhet är fundamentalt viktigt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att stärka jämställt beslutsfattande i det internationella klimatsamarbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att biståndsbudgeten ska fungera som hävstång för utveckling och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt utvecklingssamarbete behöver fokuseras ytterligare för att åstadkomma långsiktig förändring och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att hållbara jobb ska vara en tydlig fokusering i svenskt bistånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klimatomställning och tillgång till grön energi ska vara en tydlig fokusering i svenskt bistånd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klimatbiståndet inte ska finansiera fossila utsläpp och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klimatbiståndet ska gå till de länder som har det svårast att själva klara omställning och anpassning samtidigt som det bidrar till det riksdagsbundna målet för svenskt bistånd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att demokratisk utveckling och rättsstatens principer ska vara en tydlig fokusering i svenskt bistånd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att långsiktighet måste finnas i demokratibiståndet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvecklingsbiståndet tydligare behöver bidra till inkludering av personer på landsbygden, inte minst kvinnor, med särskilt fokus på att öka produktionen och förädlingsvärdet inom jordbruket, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om jordbruksbistånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det svenska internationella utvecklingsbiståndet bättre behöver samordnas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stå upp för enprocentsmålet i biståndet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt bistånd ska utgå från OECD- Dacs regelverk för hur biståndet kan användas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om långsiktig finansiering av utvecklingsbiståndet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fungerande skattesystem i utvecklingsländer är viktiga för en hållbar utveckling och mindre korruption, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara en stark röst för ett bättre multilateralt system, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt bistånd inte ska gå till finansiering av investeringar, exempelvis via investeringsbankerna, som bidrar till att stärka auktoritära regimers regionala eller globala makt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att handels- och biståndspolitiken tydligare behöver hänga samman, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU tilldelar afrikanska länder samma preferenser gällande ursprungsregler och tullfrihet, inklusive för jordbruksprodukter, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU börjar förhandla om ett ekonomiskt partnerskap med AFCFTA, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges Afghanistanstrategi behöver uppdateras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige behöver göra ett omtag vad gäller biståndets utformning till Afghanistan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behov av ökat bistånd till Ukraina och tillkännager detta för regeringen.
Befäst befintligt biståndsmål
Sedan länge är det riksdagsfästa målet för svenskt bistånd att Sveriges internationella bistånd ska skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Ett mål som det sedan länge funnits en bred samsyn kring bland
riksdagens partier. Partnerskap och lokalt ägarskap, mänskliga rättigheter och de fattigas perspektiv utgör grunden i Sveriges politik för global utveckling och bör fortsatt göra det.
Internationell utvecklingspolitik i en ny geopolitisk brytningstid
En global världsordning växer nu fram som är präglad av maktförhållanden och en värderingskonkurrens där de normer som format vår värld sedan andra världskriget allt mer tunnas ut. I den tidsepok vi har vuxit upp under har klassiska liberala värden som frihandel och mänskliga rättigheter varit den självklara normen. I den tidsepoken sågs dessa värden som allmängiltiga och det talades till och med om ”historiens slut” i meningen att mänskligheten äntligen enats om en uppsättning normer och värderingar. Utmaningen låg inte längre i att definiera målen och inriktningen för utveckling. Utmaningen låg i att så snabbt som möjligt uppnå målen.
Idag ifrågasätts denna liberala världsordning av allt fler. Kritik mot den liberala världsordningen och globaliseringen framförs från olika håll. Udden är riktad både mot den gamla världsordningens förmåga att faktiskt leverera utveckling och mot dess normativa legitimitet. Kritiken sträcker sig även till liberala staters internationella utvecklingsagendor, som av många upplevs som alltför ideologiskt styrda och med ett skadligt uppifrånperspektiv. I globaliseringens kölvatten ser vi en klimatkris och minskning av biologisk mångfald som drivs av företag som saknar hållbarhetsnormer och ansvarstagande ägare, och där många verkar i länder utan en fungerande rättsstat präglade av korruption och maktmissbruk. Samtidigt som generationer av ungdomar i fattigare länder lämnat fattigdom och kan se fram emot betydligt längre liv än sina föräldrar är vägen till ett arbete och motståndskraft mot naturkatastrofer och pandemier ofta bräcklig. Förväntningarna på ökad frihet, tillväxt och välfärd hos en generation som vuxit upp med en ökande BNP och globala vaccinationsprogram omvandlas alltför sällan till trygga jobb och egenmakt.
Den inrikespolitiska debatten i USA och EU, inklusive i Sverige, präglas av fragmentering och allt skarpare ideologiska skiljelinjer som ställs mot varandra. Globalt rör vi oss tillbaka mot en polariserad världsordning präglad av skarpa ideologiska skilje
linjer där det system av institutionaliserat globalt samarbete som präglat efterkrigstiden saknar starka förkämpar.
När globalisering och liberalism alltmer ifrågasätts växer nu konturerna av en alternativ världsordning fram. Vi går från en multilateral värld präglad av liberala ideal om öppenhet och frihandel till en värld med globala block och regionala stormakter där var och en propagerar för sin världsbild och sitt normsystem. Det tydligaste exemplet är Kinas växande globala maktambitioner där kommunistpartiet genom politiken för ”Ett bälte, en väg” saluför en djupgående och massiv utvecklingsagenda, men präglat av egenintressen och utan Agenda 2030:s liberala normativa grund. Kina slår istället mynt
av sin unika profil som ett land som på samma gång är en supermakt och ett utvecklings
land,
vilket är en kombination med stark attraktionskraft för afrikanska ledare då den också legitimerar auktoritärt styre och rimmar till synes väl med en etablerad post
kolonial kritik mot västvärlden.
I denna brytningstid vill vi i Centerpartiet tydliggöra vår politik för internationell
utveckling. När vi nu står i en systemkonflikt där auktoritära och nationalistiska intressen
utmanar den liberala världsordningen tar vi klart ställning för liberalism, jämlikhet och öppenhet och utformar en politik där internationellt utvecklingssamarbete kan spela en strategisk roll.
Centrala ställningstaganden för Sveriges internationella utvecklingspolitik
Centerpartiets utvecklingspolitik baseras på fem centrala ställningstaganden. Ställnings
tagandena ger en långsiktig riktning för hur Centerpartiet vill utforma Sveriges interna
tionella utvecklingspolitik.
Jämställdhet – ett mål i sig och en förutsättning för att utrota fattigdom och förtryck
Jämställdhet är såväl ett mål i sig som en förutsättning för att kunna utrota fattigdomen och ofriheten i världen. Antiliberala och traditionella värderingar cementerar i många samhällen patriarkala strukturer där kvinnor och flickor ges ett lägre värde än män och pojkar. Det är vi starkt emot. Kvinnors och flickors rättigheter gäller på livets alla områden. Kvinnors, flickors och hbtqi-personers lika rätt till politiskt inflytande och beslutsfattande, ekonomisk egenmakt, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, frihet från våld och rätt till fred och säkerhet är fundamentalt för Centerpartiet.
Samtidigt som jämställdhet är ett fundamentalt mål för Centerpartiet är det också en effektiv strategi för hållbar utveckling. När flickor och kvinnor får bättre tillgång till formella arbeten, politiska positioner, utbildning och landrättigheter, och är fria från könsrelaterat våld, ökar också deras välstånd och egenmakt och därmed deras förutsätt
ningar att vara aktiva aktörer samt bidra till de samhällen de lever i och till en hållbar utveckling. När kvinnor involveras i fredsprocesser blir förutsättningarna för en varaktig fred bättre. När förutsättningarna för återuppbyggnad finns efter en konflikt, i varje
sådant läge där det finns en chans att bygga till någonting bättre, måste kvinnors
menings
fulla
deltagande finnas med också i utformningen av investeringsprogram, i infrastruktur
program
osv. där Världsbanken och IMF bidrar till finansieringen. Det kan Sverige
påverka genom en samstämmig politik i multilaterala och bilaterala forum. Jämställdhets
arbetet
kan inte utföras i ett vakuum utan måste ske integrerat med politiska, socio
ekonomiska och kulturella utvecklingsprocesser. Det är avgörande att pojkar och män inkluderas i arbetet.
Vi kommer alltså aldrig att kunna lyfta världens fattiga och minska fattigdomen globalt om vi samtidigt inte anlägger ett jämställdhetsperspektiv när vi utvecklar vår politik. Jämställdhet är därför en strategiskt viktig faktor för utveckling och ett genom
gående perspektiv i samtliga ställningstaganden i denna rapport.
Förstärk förankringen till det svenska samhället och öka det bilaterala biståndet
Det svenska bilaterala biståndet utgör idag knappt 40 procent av den totala bistånds
budgeten och präglas av hög kvalitet och goda resultat. Det bilaterala biståndet gör det möjligt för Sverige att styra resurserna till insatser som mycket tydligt genomsyras av
de värderingar som vi anser ska ligga till grund för allt svenskt bistånd, såsom jämställd
het,
demokrati och hållbarhet. Det bilaterala biståndet skapar dessutom förutsättningar för en demokratisk förankring i och deltagande av det svenska samhället i utvecklings
agendan.
Centerpartiet är en stark förespråkare av det multilaterala systemet och vi ser att multilaterala aktörer har en viktig roll i utformningen och genomförandet av
internatio
nell utveckling. Men vi ser idag att mycket finansiering går via de multilaterala kanalerna
även när det bilaterala biståndet skulle kunna ge bättre utvecklingsresultat. Centerpartiet förespråkar därför en betydlig ökning av det bilaterala biståndet och vi presenterar i den
här rapporten konkreta insatser för att stärka det svenska bilaterala biståndets möjligheter
att uppnå ännu bättre resultat.
Centerpartiet ser ett stort värde i en utvecklingspolitik där breda lager av det svenska civila samhället och näringslivet är direkt engagerade. De utgör den historiska grunden för Sveriges internationella utvecklingssammanhang och är en förutsättning för Sveriges framgångsrika arbete på området. Medan Sveriges offentliga utvecklingssamarbete i många olika länder sträcker sig fem decennier bakåt i tiden har representanter från vissa delar av det svenska samhället ett hundraårigt engagemang bakom sig.
Det offentliga biståndet ska därför inriktas på att möjliggöra hela det samlade svenska samhällets engagemang i utvecklingspolitiken. Genom att bredda och fördjupa engagemanget i Sverige ökar dessutom den demokratiska förankringen av vårt interna
tionella utvecklingssamarbete.
Det civila samhället har en central roll i det internationella utvecklingssamarbetet. Här finns en lång tradition av och djup kunskap om utvecklingsfrågor, goda kontakter på både lokal och nationell nivå, och en mycket värdefull folklig förankring som skapar förståelse och legitimitet för utvecklingsfrågor hos den svenska allmänheten.
Målen i Agenda 2030 kan inte uppnås utan det privata näringslivets
aktiva och ansvarsfulla engagemang. Men det är också värdefullt att det svenska näringslivet får en
tydligare och mer självklar roll i det svenska utvecklingssamarbetet för att säkra samhälls
förankringen
och fortsätta bygga på de långsiktiga relationerna med partnerländer som
kan leva vidare när det svenska biståndet en dag kan avvecklas. Privata företag är motorer
för innovationer och investeringar, de skapar arbetstillfällen, ökar skattebasen och driver på offentliga investeringar i infrastruktur. Svenskt näringsliv är världsledande inom en rad områden som är avgörande för att möta de globala utmaningarna som är kopplade till Centerpartiets tematiska fokuseringar i utvecklingspolitiken.
En större närvaro av fler svenska aktörer i utvecklingspolitiken utöver det civila samhället och näringslivet, såsom akademin, investerare och kooperationer, ger ett starkt bidrag till en snabbare utveckling bort från fattigdom och ofrihet och skapar en bredare grund för Sveriges relationer i det internationella utvecklingssamarbetet.
Fokusera det svenska utvecklingssamarbetet än mer
De globala utmaningarna som Agenda 2030 identifierar präglas av stor komplexitet och pekar på behovet av djup kunskap och långsiktiga förändringar. Sveriges internationella utvecklingssamarbete ska användas för att bidra till en djupgående och beständig förändring. Det görs genom att bekämpa grundorsakerna till fattigdom och förtryck, inte enbart deras konsekvenser. Bara så kan utvecklingssamarbetet nå sitt övergripande mål om att utrota fattigdomen och att på sikt avveckla sig självt.
Sverige har gedigen kunskap inom många olika områden och vårt utvecklings
samarbete håller hög kvalitet. Men Sverige kan och ska inte göra allt. Även om inten
tionen är god är det svenska utvecklingssamarbetet idag så tunt utspritt i många länder och på många tematiska områden att Sveriges förmåga att göra bestående skillnad riskerar att urholkas. För att det svenska biståndet ska kunna bidra till djupgående förändring och fungera som en effektiv hävstång krävs därför en ökad fokusering av Sveriges internationella engagemang.
En fokusering av det svenska biståndet ska ta utgångspunkt i och utveckla de globala målen i Agenda 2030 och målsättningarna i Parisagendan som svenska aktörer bäst kan bidra till att nå. Vi är bra på mycket men behöver bli bättre på att fokusera på det vi är bäst på. Vi ska verka där vi kan göra mest skillnad, och där ska vi vara världs
ledande. Genom att uppmuntra andra länder att följa samma principer och genom att
verka för en god samordning inom EU och i andra forum skapas en effektiv och rationell
arbetsfördelning för internationell utveckling.
Centerpartiet vill därför kraftsamla och fokusera det svenska utvecklingssamarbetet runt tre tematiska områden:
Hållbara jobb,
Klimatomställning och grön energi samt
Demokrati och rättsstatens principer.
Bortom biståndet – biståndsbudgeten som hävstång för utveckling
Volymen på de investeringar som krävs för att uppnå en hållbar utveckling överstiger vida det samlade biståndets volymer. Inte ens de samlade privata och offentliga investeringar som görs för hållbar utveckling räcker för att uppnå målen i Agenda 2030. Enligt FN:s egna beräkningar krävs det sammantaget minst en fördubbling av invester
ingarna i hållbarhet för att nå dessa mål. Utan ett brett och nära samarbete med privata investerare och näringslivet som fokuserar på ett ökat engagemang kommer hållbarhets
målen inte att uppnås.
Centerpartiet ser därför att en av biståndets viktigaste roller är att frigöra engagemang
och investeringar bortom biståndsbudgeten och att skapa förutsättningar för andra och större kapitalflöden som bidrar till hållbar utveckling. Centerpartiet vill fortsätta att investera en procent av Sveriges BNI till den internationella utvecklingsagendan. Det enprocentiga bidraget ska ses som ett medel för att mobilisera betydligt större volymer från andra aktörer. Vi vill att det internationella biståndet används som en hävstång för att mobilisera större krafter i näringsliv, stater, civilsamhälle och internationella system. Hävstångseffekten skapas genom att det internationella biståndet mobiliserar såväl kapital, engagemang och tid som innovation. På så sätt kan värdet av varje skattekrona som investeras i de globala målen mångfaldigas.
Genom att använda det internationella utvecklingssamarbetet som en hävstång för mobilisering av andra resursflöden byggs en tydlig väg bort från ett biståndsberoende till förmån för en övergång till bredare relationer.
Centerpartiet vill att svensk internationell utvecklingspolitik ska bygga på en tidsatt nollvision för utvecklingspolitiken i varje land där vi är verksamma. Vi har under decennier varit med och byggt upp vad som ofta framställs som det svenska biståndets adelsmärke, nämligen långsiktiga relationer och partnerskap. Detta är vi stolta över. Vi vill därför sätta tydliga mål för att fasa ut utvecklingspolitiken i land efter land och där istället bygga bredare relationer inom handel, kultur och forskning. Dessa mål ska ställas upp mot en tydlig och realistisk tidslinje i varje land där vi bedriver utvecklings
politik. När vi uppnått de resultat som vi vill ska vi fasa ut biståndet och växla upp bredare relationer. Att fokusera på biståndsbudgeten som hävstång för bredare resurs
flöden ser vi som den snabbaste vägen bort från biståndsberoende.
Förbättra det internationella utvecklingssamarbetet i EU och FN
Centerpartiet vill att Sverige ska verka för samarbeten inom EU och FN som effektivt bidrar till att främja internationell utveckling och säkerställa liberala värderingar. Sveriges historiska roll inom utvecklingssamarbetet ger en mycket god grund och stor
legitimitet för en stark svensk röst i världen. Vi är och ska utveckla vår roll som fanbärare
i det multilaterala systemet för ökad jämställdhet, fattiga människors perspektiv, klimatet
och frihandel.
Den förändrade geopolitiken innebär att den världsordning som skapades efter andra världskriget utmanas av en fragmentering där regionala block saluför alternativa världs
bilder och normsystem. USA:s roll som internationell aktör är starkt försvagad och oavsett vem som sitter i Vita huset har nationalistiska strömningar växt sig starka i landet. Varken EU eller FN fyller det vakuum som USA:s tillbakadragande skapat. EU:s externa dimension försvagas av medlemsstater som är upptagna av svag intern samordning och olika syn mellan länder på hur EU ska utvecklas. FN-systemet genom
går regelmässigt reformer för ökad effektivitet men lider av strukturella trögheter som fördunklar en tydlig normativ vision och förhindrar den exekutiva slagkraft som behövs. Trots detta står det klart för Centerpartiet att både FN, EU och Sverige behöver vara närvarande och starka internationella aktörer. Tillsammans behöver vi stå upp för liberala värderingar som lett till utveckling och större jämlikhet och välstånd för fler runt om i världen. Och vi behöver göra det i mer än ord.
Samtidigt som Sveriges nära relation med FN är en styrka utgör det även en risk om kraven på effektivitet och leverans sjunker. Varje skattekrona ska förvaltas för största
möjliga hållbara resultat för fattiga människor och global utveckling. Vi ska inte förvänta
oss något annat än god kvalitet, effektivitet, transparens och leveranssäkerhet av FN. Därför måste även FN-systemets förmåga att bidra utsättas för en ökad konkurrens genom systematisk och transparent jämförelse och där de olika FN-organisationernas leveranskapacitet ställs mot tydliga alternativ. Centerpartiet vill att när Sverige väljer att samarbeta med FN-organisationer ska det göras utifrån en tydlig bild av att detta är det mest effektiva sättet att uppnå hållbara resultat med fattiga och ofria människors behov i centrum.
Samtidigt som vi vill öka trycket på effektivitet och resultat inom FN-systemet vill
vi öka möjligheterna för svenska aktörer inom det offentliga, näringslivet, civilsamhället
och forskningen att bidra till global utveckling. Vi tror att detta kommer att leda till en viktigare roll för svenska aktörer och att en större andel medel förvaltas av dessa i partnerskap med aktörer i utvecklande och mer utvecklade länder. Vi sätter medvetet inget mål för andelen av biståndet som bör gå via bilaterala respektive multilaterala kanaler men vi slår fast principen att utgångspunkten för val av kanal ska vara förmågan att hållbart och långsiktigt bidra till global utveckling.
Samma krav på effektivitet, måluppfyllelse och tydligt genomslag för svenska värderingar ska gälla i vår relation till EU-kommissionens utvecklingssamarbete, även om storleken på vårt ekonomiska bidrag är mindre rörlig än vad som är fallet med FN. Centerpartiet vill att Sverige söker olika vägar att växla upp våra erfarenheter av internationellt utvecklingssamarbete inom EU.
Fokusera för djupgående förändring
De globala utmaningarna som Agenda 2030 identifierar präglas av stor komplexitet och pekar på behovet av djup kunskap och långsiktiga förändringar. Sveriges internationella utvecklingssamarbete ska användas för att bidra till en djupgående och beständig förändring. Det görs genom att bekämpa grundorsakerna till fattigdom och förtryck, inte enbart dess konsekvenser. Bara så kan utvecklingssamarbetet nå sitt övergripande mål om att utrota fattigdomen och att på sikt avveckla sig självt.
Ofta är grundorsakerna komplexa och kräver samordning på alla nivåer, från den lokala till den internationella, och att aktörer från samhällets olika sektorer samarbetar för att nå samma mål. Sverige har gedigen kunskap inom många olika områden och vårt utvecklingssamarbete är ofta världsledande.
Men även om och när vi är bäst i världen vad gäller utvecklingspolitik så räcker inte det. Det krävs en substantiell ökning i volym och effektivitet för att göra bestående skillnad. Idag är det svenska utvecklingssamarbetet
så tunt utspritt i många länder och på många tematiska områden att Sveriges förmåga att göra bestående skillnad riskerar att urholkas. För att det svenska biståndet ska kunna ha en avgörande betydelse krävs att det utformas för att fungera som en effektiv hävstång
på andra förändringsaktörer inom marknad och civilsamhälle och att det verkar fokuserat
inom ett mindre antal områden.
En fokusering av det svenska biståndet ska ta utgångspunkt i de globala mål i Agenda 2030 och de målsättningar i Parisagendan som svenska aktörer bäst kan bidra till att nå. Vi är bra på mycket men behöver bli bättre på att fokusera på det vi är allra bäst på. Sverige måste våga välja väg och fokusera där vi har bäst förutsättningar att bidra till bestående och hållbar utveckling. I de länder där vi väljer att gå in med långvarigt bilateralt stöd är det av stor vikt att vi bygger upp landspecifik kompetens på UD och Sida, för att kunna verka effektivt och för att kunna kanalisera nödvändiga resurser.
Vi ska verka där vi kan göra mest skillnad, och där ska vi vara världsledande
världs
förbättrare. För att öka genomslaget av det svenska internationella utvecklingssamarbetet
behövs ett fokus som möjliggör hållbara resultat. Centerpartiet vill därför kraftsamla det
svenska utvecklingssamarbetet runt tre tematiska mål som är centrala för det övergripande
målet om minskad fattigdom och frihet från förtryck. Alla tre mål är sprungna ur och bidrar till de 17 globala målen för hållbar utveckling. Våra prioriteringar är utformade för att motverka grundorsaker till fattigdom och ofrihet inom ett flertal av de globala målen, och med svenska mervärden i åtanke.
Hållbara jobb
Bidrar till Agenda 2030 mål
5 Jämställdhet, mål
8 Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt samt mål
9 Hållbar industri, innovationer och infrastruktur
Det behövs fler riktiga jobb i världen med anständiga arbetsvillkor. Möjligheterna till ett eget arbete och en egen inkomst är den viktigaste vägen ur fattigdom, inte minst för kvinnor. Centerpartiet vill därför införa en arbetslinje i det internationella utvecklings
samarbetet med särskilt fokus på jobb i den privata sektorn.
Afrika kommer att uppleva en urbaniseringstakt som är snabbare än någon gång tidigare i världshistorien.
Under de närmaste 25 åren väntas en halv miljard människor flytta till städer i Afrika i jakt på alternativa försörjningsmöjligheter. Hållbara jobb måste därför även skapas på landsbygden där över 75 procent av de som lever i fattigdom bor. Flertalet är kvinnor som jobbar i ineffektiva jordbruk. Övergången från dåligt betalda jobb under usla arbetsförhållanden och med låg produktivitet, till hållbara jobb går via utbildning och legala reformer. På landsbygden är det särskilt viktigt med reformer som utvecklar lantbruket och rättssystem som säkerställer äganderätten till mark även för fattiga och för kvinnor. Avsaknaden av jobb i städer och på landsbygden är redan idag en stor källa till frustration bland unga människor och en pådrivande faktor bakom fattigdom och migrationsströmmar. Bristen på jobb inom den formella sektorn underminerar även möjligheten till beskattning vilket påverkar länders förmåga att bygga upp ett socialt skyddsnät och fungerande institutioner.
I Sverige finns stor erfarenhet av att främja hållbart arbete, och arbetsmarknadens parter tar ett stort ansvar baserat på frivilliga avtal, vilket främjar organisering och utgör en viktig del av ett rikt föreningsliv. Det är en modell som fler länder skulle gynnas av. Ett riktat stöd till skapandet av fler hållbara jobb, med särskilt fokus på småföretagare, unga och kvinnor, lägger grunden för ett mer långsiktigt och hållbart globalt välstånd.
Hållbara jobb förutsätter att barn och vuxna erbjuds möjlighet till utbildning som håller hög kvalitet. Bara då kan de konkurrera på en globaliserad arbetsmarknad och ekonomi, och därmed bidra till en hållbar utveckling. Många av de nya arbetstillfällen som måste skapas i utvecklingsländer kommer att finnas i de snabbt växande städerna och inom industri, it och tjänstesektorer. Utbildning är en förutsättning för denna omställning och det är särskilt viktigt att fokusera på flickors skolgång eftersom långt fler flickor än pojkar i världen inte går i skolan. En mer utbildad arbetskraft leder till minskad fattigdom.
Klimatomställning och tillgång till grön energi
Bidrar till Agenda 2030 mål 5 Jämställdhet, mål
7 Hållbar energi för alla, mål
9 Hållbar industri, innovationer och infrastruktur, mål 13 Bekämpa klimatomställningarna samt mål 15 Ekosystem och biologisk mångfald
Klimatet är vår tids största utmaning. Alla bidrar till klimatförändringarna men de som bidrar minst till problemen drabbas hårdast av deras konsekvenser. Detta gäller människor som lever i fattigdom och särskilt fattiga kvinnor och flickor som utgör en stor majoritet av världens fattiga.
Idag bidrar fattiga länders outvecklade ekonomier till en relativt liten andel utsläpp av växthusgaser. Men om dessa länders ekonomier utvecklas med samma stora klimat
avtryck som västvärlden blir effekten på klimatet och den biologiska mångfalden förödande. Planeten har inte råd med att dessa ekonomier upprepar samma utvecklings
mönster som västvärlden. Vi har därför både ett ansvar och ett intresse i att stödja etableringen av hållbarare utvecklingsmönster.
Om vi ska klara av 1,5-gradersmålet kommer det att krävas en grön omställning i hela världen inklusive i låginkomstländer, med fokus på att möjliggöra en hållbar väg ut ur fattigdomen. Detta gäller både på landet och i städer. Vägen ur fattigdom går för många människor genom en ökad effektivitet av jordbruket som även är en viktig del för att klara livsmedelssäkerheten globalt. De reformer som krävs för att växla upp effektiviteten i jordbruket måste vara klimatsmarta. Samma produktions- och konsumtionsmönster som präglar rika länder i väst kan inte vara förebild om vi ska klara klimatet och den biologiska mångfalden. Samtidigt står världen inför en fortsatt stegrande urbanisering och övergång till en livsstil som riskerar ett betydligt större klimatavtryck. Här krävs kraftfulla åtgärder där tillgång till förnybar energi och energieffektivisering är centralt. Vägen ut ur fattigdom kan inte vara fossildriven utan måste drivas av grön energi och kantas av biologisk mångfald. Klimatbiståndet ska inte finansiera fossila utsläpp utan istället gå till de länder som har svårast att själva klara omställning och anpassning och samtidigt bidra till det riksdagsbundna målet för svenskt bistånd.
Det behövs även kraftfulla insatser för att minska klimateffekten av urbanisering och anpassa utsatta samhällen och växande städer till klimatförändringarnas oundvikliga konsekvenser. Idag lever 600 miljoner människor i Afrika utan tillgång till elektricitet och närmare 1
miljard lagar mat i energislukande spisar eller över öppen eld. Nuvarande
nivå på investeringarna i förnybar energi innebär att dessa siffror inte kommer att minska,
eftersom förbättringarna som sker bara ligger i nivå med befolkningstillväxten. Center
partiet vill satsa mer på ett globalt klimatarbete genom att främja tillgången till förnybar
energi och energieffektivisering med utgångspunkt i fattiga människors rätt till utveckling
och frihet och med kvinnor och flickor i särskilt fokus. Vi vill öka investeringarna i
projekt som ökar tillgången till förnybara och effektiva energisystem, exempelvis genom
att dela risk med företag som investerar i sektorn. Svensk miljöteknik och energitänkande
inom företagande och forskning liksom våra värderingar för hållbarhet, jämlikhet och offentliga institutioner utgör en god grund för att bidra till hållbara och jämlika globala lösningar.
Det är fattiga människor som ofta saknar alternativa försörjningsmöjligheter och som är direkt beroende av lokal jordbruksproduktion som påverkas mest av förändringar
i nederbördsmönster och temperaturer. Kvinnor står för en absolut majoritet av jordbruks
arbetet
och matproduktionen i utvecklingsländer. Kvinnorna är därmed i större utsträckning än män beroende av naturresurser från skogen och jordbruket. När vädret blir torrare och regnen kommer allt mer oregelbundet och oförutsägbart drabbas alla, men kvinnorna drabbas hårdast.
Globalt är jordbruket såväl en del av problemet som ett svar på klimatutmaningen. Jordbruket står för betydande utsläpp, men en stor del av dessa kommer från industriella jordbruk i hög- och medelinkomstländer, samt från ändrad markanvändning.
Det är oerhört viktigt att stävja skogsskövling, särskilt i länder med stora arealer regnskog, och
att minska suget efter ny jordbruksmark genom ett effektivare jordbruk. Att på ett hållbart
vis öka produktionen från mindre jordbruk utan att öka utsläppen är därför avgörande,
både för klimatet och för fattigdomsbekämpningen. Tillgång till förnybar energi är en viktig del i att öka produktiviteten i jordbruket genom att exempelvis möjliggöra förädling av jordbruksvaror på lokal nivå och skapa obrutna kylkedjor som möjliggör handel. Insatser för utbildning, rationalisering och nya brukandemetoder, såsom agroforestry, skulle kunna kombinera ökad produktion, hållbarhet och klimatresiliens med minskade koldioxidutsläpp.
Demokratisk utveckling och rättsstatens principer
Bidrar till Agenda 2030 mål
5 Jämställdhet, mål
10 Minskad ojämlikhet och mål 16 Fredliga och inkluderande samhällen
Värnandet av människans grundläggande fri- och rättigheter är kärnan i Centerpartiets politik. I en tid då inskränkningar av demokratin, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer blivit allt vanligare vill vi använda det svenska utvecklingssamarbetet för att värna liberala värden. Vi ska stödja uppbyggnaden av rättsstater där all makt måste följa lagar och regler som gäller lika för alla och envar, inklusive makthavarna. Offentliga institutioner som utgår från opartisk rättstillämpning och ett starkt och oberoende rätts
väsende är fundamentalt i en rättsstat. I en liberal stat värnas demokrati, förenings- och yttrandefrihet som manifesteras i ett fungerande flerpartisystem med demokratiska partier, fria och rättvisa val och ett livskraftigt civilsamhälle.
5,1 miljarder människor världen över lever idag med rättsliga problem som inte får en lösning. Merparten rör vardagsproblem såsom tillgång till jobb, mark och egendom, sociala förmåner, utbildning och hälsa. Med andra ord har en stor del av jordens befolkning inte full tillgång till rättvisa. Rättsliga institutioner och förvaltning av god kvalitet är avgörande för att tillgodose dessa vardagliga problem genom att säkerställa att de hanteras rättvist och rättssäkert. Lika viktigt är ett livskraftigt civilsamhälle som kan ge människor möjlighet att engagera sig för att lösa problem tillsammans eller att gemensamt kräva sin rätt.
Kvinnor och flickor drabbas ofta oproportionerligt av avsaknad av rättvisa. När kvinnors rättsliga skydd saknas eller inte är starkt nog att överkomma ojämlika sociala eller traditionella normer leder det till förtryck. Kvinnor drabbas av begränsad politisk representation, hindras att äga mark och driva företag, saknar rätt till utbildning och hälsa och drabbas ytterst av diskriminering och fysiskt våld. Ett inte obetydligt problem är informella rättssystem och hederskultur som gör att främst kvinnor, men också män, inte har tillgång till formell rättsskipning. Istället är de som individer utlämnade till
gruppens sociala normer och hederskulturens förtryckande strukturer. Genom att anlägga
ett jämställdhetsperspektiv i vårt stöd till reformering av formella rättsstrukturer kan vi bidra till att säkerställa att kvinnors och flickors rättigheter också ger resultat för att uppnå bättre hälsa, bättre resultat i barns utbildning, bättre tillgång till egendom och förbättrad ekonomi för familjer och ytterst ökad ekonomisk tillväxt och säkerhet för samhällen och stater.
I dag hålls många människor kvar i fattigdom och ojämlikhet av svaga statsstrukturer
med politiker och tjänstemän vars brist på vilja och förmåga att upprätthålla rättsstatens principer leder till korruption. I brist på ett fungerande system tenderar människor att vända sig till informella system som är uppbyggda kring normer som inte alltid rimmar med rättsstatens principer. Ungefär hälften av världens befolkning lever i länder där auktoritära krafter systematiskt och framgångsrikt underminerar grundläggande fri- och rättigheter. De formella rättsstrukturer som idag finns i många utvecklingsländer är ofta korrupta och inte sällan den auktoritära statens förlängda arm. Det kan i sig verka hämmande på individers vilja att vända sig till dem. Det behövs både en reformering av formella institutioner och förändringar av samhälleliga normer för att uppnå framgångs
rik förändring.
Att stärka rättsstaten är att påverka maktförhållandena i ett land. Fungerande demokratiska institutioner och försvar för mänskliga rättigheter utgör ett ramverk som stärker fattiga och utsatta människors rättigheter och skyddar dem mot övergrepp.
Rättsliga institutioner är också nödvändiga för att minska korruption och för att begränsa
och försvåra politiskt förtryck. De utgör ett motstånd mot en allt starkare global trend av
minskande demokratiskt utrymme. Starka och motståndskraftiga institutioner är grunden
för fred, rättvisa och hållbar utveckling byggd på respekt för mänskliga rättigheter.
Centerpartiet menar att utvecklingsbiståndet måste ta avstamp i denna vetskap och prioritera satsningar utifrån vad som verkligen bygger och befäster demokrati och rätts
stat i ett land och globalt.
Korruptionsbekämpning är därför centralt i Centerpartiets internationella utvecklings
agenda.
Det innebär bland annat att främja kompetens och kapacitet inom de nationella och internationella rättsliga institutionerna, att stärka föreningslivets möjlighet till insyn och granskning, att premiera äganderätten och motverka all form av diskriminering.
Att det finns en långsiktighet i demokratibiståndet är viktigt, inte minst eftersom det tar tid att demokratiseras och för att över tid kunna stå upp för de demokratikämpar som lever under hot och förtryck från regimen. Det behöver dock finnas en större flexibilitet i demokratibiståndet och bättre förutsättningar för att snabbt kunna ändra det svenska engagemanget i länder vid negativ demokratisk utveckling i enlighet med principen om
more for more, less for less
.
Med det menas att utvecklingssamarbetet behöver anpassas
till rådande omständigheter i syfte att nå uppsatta mål. Vid negativ demokratisk utveckling
behöver biståndet vara flexibelt och ändamålsenligt samtidigt som förändringar behöver föregås av en nära dialog mellan regeringen, ansvariga myndigheter samt berörda aktörer i det civila samhället.
För att långsiktigt uppnå robust demokratisk förändring är tillgången på utbildning för pojkar och flickor av stor vikt. Människor måste få en chans att lära sig läsa, lära sig sina rättigheter och förstå sin omvärld.
Centerpartiet vill
Att en majoritet av den svenska biståndsbudgeten går till de tre prioriterade områdena.
Att utrikesförvaltningen och myndigheter som förvaltar det internationella utvecklingssamarbetet fördjupar sitt arbete och sin expertis inom de tre prioriterade områdena.
Att beslut om långvarigt bilateralt stöd också ska följas av investeringar i land
specifik kompetensuppbyggnad.
Att en arbetslinje med fokus på hållbara jobb, särskilt inom privata sektorn, etableras i biståndet.
Att utbildning som bidrar till jobbskapande särskilt premieras.
Att insatser som motverkar förändringarna av klimateffekterna och värnar den biologiska mångfalden ökar.
Att tillgång till och produktiv användning av förnybar och effektiv energi prioriteras.
Att fokuset på klimatomställning och klimatanpassning ökar, både i utsatta samhällen och i växande städer.
Att en högre andel av det svenska biståndet går till jordbruk i låginkomstländer, med särskilt fokus på att öka produktionen och förädlingsvärdet inom jordbruket.
Att insatser som syftar till demokratisk utveckling och att stärka rättsstaten ökar.
Att åtgärder för att motverka korruption och stärka äganderätten för svaga grupper prioriteras.
Ett samordnat svenskt internationellt utvecklingssamarbete
Allt sedan det svenska internationella utvecklingssamarbetet inleddes har många svenska aktörer varit involverade i dess utformning och genomförande. Sveriges internationella utvecklingssamarbete har starka historiska rötter i breda lager av det svenska samhället. Kyrkor och folkrörelser utvecklade tidigt internationella förgren
ingar och många svenska företag och enskilda entreprenörer har bidragit till hållbar utveckling på olika globala marknader, inklusive i Afrika, Latinamerika och Asien. Förutom UD och Sida finns det idag ett flertal offentliga aktörer som på olika sätt är inblandade i utvecklingssamarbetet, inklusive Swedfund, Business Sweden, MSB,
Folke Bernadotteakademin, Nordiska afrikainstitutet, SCB, Skatteverket och Naturvårdsverket,
för att nämna några. Sveriges samlade akademi besitter djup teoretisk och praktisk erfarenhet av internationellt utvecklingssamarbete. Företag har en ovärderlig och djup
lodande kompetens och erfarenhet av att investera och utveckla inom områden som bidrar till uppfyllandet av de globala målen.
Centerpartiet delar utgångspunkten i Agenda 2030 att olika aktörer i samhälle och näringsliv har en viktig roll för att nå de globala hållbarhetsmålen. Ingen aktör har fullständiga lösningar på de globala utmaningarna. Vi är samberoende och måste därför samarbeta. Lösningarna skapas i möten mellan olika synsätt och erfarenheter.
Som en del i Centerpartiets vision om det offentligas roll som en hävstång för mobilisering av större krafter för internationellt engagemang för utveckling vill vi därför verka för en större samordning mellan olika svenska aktörer som vill bidra till hållbar internationell utveckling och för att nå de globala målen i Agenda 2030.
Centerpartiet vill därför etablera en samordningsfunktion med ansvar för att stödja och samordna alla svenska aktörer som verkar för internationell utveckling inom de av Centerpartiet tre prioriterade områdena i kapitel
6. Samordningsfunktionen ska ha som målsättning att bidra till en bättre måluppfyllelse för hela Sveriges arbete med Agenda 2030. Hit ska statliga aktörer, näringsliv, civilsamhälle, akademi och andra aktörer kunna vända sig om de vill påbörja, samordna och utveckla sina engagemang, hitta kommersiella eller andra partners, få finansiellt stöd, utveckla program och affärsplaner, ta del av tematisk och geografisk expertis och dela information. Samordningsfunktionen ska även inkludera omfattande relationer med motsvarande aktörer i partnerländerna för en stärkt dialog och kunskapsutbyte för att säkerställa ett lokalt ägarskap. Detta är ett omfattande uppdrag som måste resurssättas därefter, både med personal och med ekonomiska resurser.
Det offentliga Sverige ska gå före genom en fokusering av resurser och kompetens kring de tre prioriterade områden som vi har identifierat i den här rapporten. Detta ska säkerställa en ökad samstämmighet mellan politikområden och underlätta för icke-statliga aktörer att få information om Sveriges samlade arbete inom området.
Centerpartiet vill
Att en samordningsfunktion skapas som förenklar möjligheter för fler aktörer i civila samhället, näringslivet och akademin att engagera sig i utvecklingssamarbetet, samt dela information och idéer inom de tre prioriterade områdena i ett fokuserat utvecklingssamarbete tillsammans med statliga aktörer.
Att samordningen mellan statliga aktörer förstärks för att säkerställa samstämmighet samt för att underlätta relationerna med icke-statliga aktörer.
Att samordningsfunktionen inkluderar en möjlighet till dialog och samarbete mellan svenska aktörer och aktörer i partnerländerna.
Att fler samarbeten som kan förena det civila samhällets värdedrivna engagemang med näringslivets innovationskraft gynnas.
Att incitamenten för svenska företag att öka sitt engagemang inom de tre prioriterade områdena ökar.
Finansiering av det internationella utvecklingssamarbetet
Biståndet räcker inte för att lösa de globala utmaningarna som definieras i Agenda 2030. Ska vi klara av att nå de globala målen måste biståndet i större utsträckning användas som en hävstång för att mobilisera andra utvecklingskrafter på marknader och i samhällen.
Civilsamhället spelar en viktig roll i att mobilisera resurser för utveckling. Det sker genom att det civila samhällets organisationer investerar humankapital och privata medel för att nå de globala utmaningarna, samtidigt som de bidrar till ett stort engage
mang och investeringar från allmänheten. Stat och civilsamhälle krokar arm och det statliga biståndet tar en del av kostnaden samtidigt som detta växlas upp genom investeringar i tid och pengar från aktörer i det civila samhället. Denna hävstångseffekt behöver förstärkas. Samordningsfunktionen är ett sätt, men vi vill också se en ökad finansiering till det civila samhället genom att vi vill öka resurserna till det bilaterala biståndet.
Stora delar av det svenska näringslivet har under många decennier engagerat sig i utvecklingsfrågor, och i dag är arbetet med målen i Agenda 2030 en naturlig och integrerad del av många företags dagliga arbete. Det kan handla om investeringar i förnybar energi, innovationer inom till exempel clean tech och för ett bättre klimat, att skapa hållbara jobb i utvecklingsländer samt att förbättra arbetsvillkoren. Vi vill se mer av den typen av investeringar, och fler projekt inom det svenska utvecklingssamarbetet där svenska företag är med som aktiva parter. På så sätt kan vi växla upp bistånds
budgeten och bidra till att sluta finansieringsgapet i Agenda 2030.
Ett av flera exempel på hur utvecklingssamarbetet kan fungera som en hävstång för näringslivet och privata investeringar är att biståndet används för att dela finansiella risker med investerare. Biståndet används som ett slags garanti till företag om att de ska kunna göra rimliga vinster i utvecklingsmarknader som anses vara för riskfyllda för rent affärsmässiga investeringar. Sida har redan ett väl utvecklat system för detta i samarbete med Riksgäldskontoret som Centerpartiet vill ska växlas upp för att öka investerings
viljan hos privata aktörer.
Ett annat exempel på hur fler aktörer kan bidra till hållbar utveckling men som inte finansieras av biståndsbudgeten är svenska företags investeringar i klimatkompensation
för sina utsläpp, vilka mestadels genomförs i utvecklingsländer. Centerpartiet vill under
lätta dessa investeringar genom att utöka företagens avdragsrätt för klimatkompensation,
men endast om investeringen håller hög kvalitet och är socialt och ekologiskt hållbar i det land som investeringen sker. Vi åstadkommer det genom en kombination av tydliga myndighetsrekommendationer för att genomföra effektiv och hållbar klimatkompensa
tion och genom att belöna företag som lever upp till rekommendationerna med en utökad avdragsrätt och en kvalitetsmärkning.
Långsiktighet i budgetplaneringen
Utveckling tar tid och kräver långsiktig planering och budgetering. Det finns en proble
matik i att variationer i Sveriges BNI och ettåriga budgetramar skapar en ryckighet i budgeteringen och försvårar ett långsiktigt arbete. Detta kan skapa hinder för lokal förankring och nytänkande genom att sätta press på att utbetalningar ska ske istället för att i lugn och ro kunna ta fram innovationer och arbetssätt med stor hävstångseffekt och med djupt lokalt ägarskap. Det är särskilt utmanande för mindre biståndsaktörer som har svårare att överbrygga plötsliga förändringar i statens budget. Nuvarande budgetsystem riskerar även skapa ett utbetalningstryck hos UD och Sida som främjar bidrag till FN och andra multilaterala organisationer, vilket inte alltid gynnar effektivitet och kvalitet.
Centerpartiet vill stå fast vid enprocentsmålet, men anser att den ettåriga budget
ramen leder till utmaningar som fordrar ytterligare åtgärder som kan öka långsiktigheten och förutsägbarheten i biståndsfinansieringen. Det kan till exempel handla om att förstärka möjligheterna att teckna längre avtal genom att utöka bemyndiganderamen.
Förutom att stå upp för enprocentsmålet är det viktigt att svenskt bistånd används i enlighet med OECD-Dacs regelverk för biståndseffektivitet, där lokalt ägarskap och lokala behov ska vara styrande, inte nationella politiska agendor. OECD-Dac förbjuder givare att använda bistånd som ett sätt att tvinga människor att återvända efter att de nekas asyl. Centerpartiet motsätter sig en politik där biståndet används på detta sätt.
Administrationskostnader för resultat
I det svenska internationella biståndet har man under lång tid haft ett stort fokus på effektivitet. Ett mått som används för att bedöma effektiviteten i biståndet är nivån på Sidas administrativa kostnader, det så kallade förvaltningsanslaget, i förhållande till de medel som förmedlas i olika insatser, som kallas sakanslaget. Samtidigt som bistånds
budgeten har ökat i takt med ökningen av Sveriges BNI har Sidas förvaltningsanslag därför begränsats. All statlig förvaltning ska naturligtvis bedrivas effektivt, men ett för stort fokus på förvaltningsanslaget riskerar att få negativa bieffekter och snedvrida det svenska biståndet.
Med dagens budgetmodell räknas administrativa kostnader hos multilaterala aktörer som en del av sakanslaget. När förvaltningsanslaget ska hållas nere, medan BNI och därmed sakanslaget växer, blir bistånd via multilaterala kanaler ett sätt att genomföra biståndet utan att de administrativa kostnaderna synliggörs i den övergripande analysen av biståndets effektivitet. Trots att de multilaterala organisationerna generellt sett har mer än dubbelt så höga administrativa kostnader som Sida, så framgår inte detta i den budgetmodell som används idag eftersom det räknas in i sakanslaget. Därför blir stora bidrag till multilaterala organisationer ett sätt för Sida att betala ut bistånd utan att överskrida sitt förvaltningsanslag. Detta sker på bekostnad av det bilaterala biståndet även om detta skulle kunna ha större utvecklingseffekter. Centerpartiet vill därför införa en budgetmodell som bättre tillgodoser behovet av kostnadseffektivitet och möjligheten att jämföra administrativa kostnader i bilateralt och multilateralt stöd.
På ett liknande sätt riskerar investeringar i kunskap och expertis att missgynnas av ett ensidigt fokus på att minska förvaltningsutgifter. Detta då utfallet av den typen av investeringar kan vara abstrakt och svårt att kvantifiera, eller synas först på längre sikt. Detta är problematiskt då kunskap och expertis är mycket viktiga faktorer för ett effektivt bistånd. Med större investeringar i kunskap skulle Sidas bilaterala bistånd bli ännu effektivare och det skulle även bli enklare för Sida att säkerställa att det svenska stödet till de multilaterala organisationerna verkligen används på bästa sätt.
Fungerande skattesystem för utveckling
Centerpartiet delar det synsätt som läggs an i Addis Ababa Action Agenda (AAAA) för finansieringen av Agenda 2030 där biståndet ses som en hävstång för utveckling. Agendan pekar på att ett viktigt bidrag till finansieringen av Agenda 2030 kommer från inhemska offentliga resurser. Förmåga hos stater att på ett rättvist och transparent sätt ta ut skatt och investera för utveckling är en grundförutsättning för att nå Agenda 2030. Förutsättningarna för en hållbar skattepolitik är ofta som sämst i de minst utvecklade länderna. En stor informell ekonomi, svag skatteförvaltning och avsaknad av förmågan hos statsapparaten att leverera varor och tjänster präglar många av de minst utvecklade ekonomierna. Här har Sverige en viktig roll baserad på vår tradition av ett effektivt skattesystem med stor legitimitet i samhället. Redan idag bidrar Sverige med att stödja länder att utveckla sin skatteförvaltning, och Centerpartiet vill använda biståndet för att utveckla detta arbete och därigenom mobilisera inhemska offentliga resurser. På så sätt fungerar biståndet som en hävstång som kan mobilisera betydligt större kapitalflöden som också är långsiktigt hållbara bortom biståndet. Mervärdesskatt har under de senaste decennierna blivit den enskilt viktigaste skattekällan för de flesta utvecklingsländer. Utmaningen för flera länder att få till stånd ett strukturerat skatteuttag visar på vikten av att länder som Sverige kan bidra med expertis för att utveckla skatteförvaltningen i våra samarbetsländer.
Skatteundandragande, att skattebaser urholkas och att vinster förflyttas mellan länder genom avancerad skatteplanering, är ett stort problem, dels för enskilda länder, dels för robustheten i det internationella skattesystemet. Internationellt samarbete är en förutsättning för att åtgärda problemet med länder som specialiserat sig på att skapa möjligheter till skatteflykt. En grundförutsättning för att detta ska fungera är att fortsätta skriva under och vidareutveckla informationsutbytesavtal mellan olika länders skatte
förvaltningar.
Stora multinationella företag har kunnat utnyttja det faktum att olika länders skatte
system är uppbyggda på olika sätt för att minska sin effektiva beskattning eller för att rentav uppnå nollbeskattning. Detta leder bland annat till att utvecklingsländer tappar betydande skatteintäkter. De fastnar i en negativ spiral där ett dåligt förhandlingsläge blir allt sämre när företag väljer bort utvecklingsmarknader som bas för produktion och skatteinbetalning. Centerpartiets grundprincip för beskattning av företag är att de ska betala skatt där deras produktion och produktutveckling sker. För Centerpartiet är företag som konkurrerar på en marknad en central drivkraft för hållbar utveckling, men konkurrensen ska handla om att på bästa sätt möta marknadens efterfrågan och inte om att strukturera det mest avancerade skatteupplägget.
Centerpartiet stödjer det internationella arbete som inom ramen för OECD:s så kallade
BEPS-projekt (Base Erosion and Profit Shifting) syftar till att förhindra att länders skattebaser eroderas genom att internationella bolag utnyttjar olika länders nationella skattelagstiftningar och därmed kan allokera intäkter och kostnader till länder med låg eller ingen beskattning alls. Sverige har en viktig roll att bidra till att syftet med EU:s Anti-Tax Avoidance Package uppfylls. För att undvika att europeiska företag bidrar till skatteundandragande i utvecklingsländer är det nödvändigt med en koordinerad imple
mentering av BEPS-åtgärderna vilket bidrar till en ökad öppenhet för skatterelaterad information och att få till mer rättvisa konkurrensvillkor.
Centerpartiet delar analysen i AAAA om behovet av ett rättvist system för interna
tionell handel. Handel mellan länder är en viktig drivkraft för hållbar utveckling och mot fattigdom. Men AAAA pekar på att globala handelsregler och tullsystem också riskerar att cementera globala ojämlikheter. Idag är Världshandelsorganisationen, WTO,
försvagad av inre motsättningar, och rättmätiga krav från utvecklingsländer om rättvisare
regler för fiske och jordbruksprodukter förblir ohörda. Idag utsätts också internationella handelssystem för stora påfrestningar genom en geopolitisk förskjutning mot protektio
nism och handelskrig. Centerpartiet vill att Sverige i ökad utsträckning ska verka för att internationell handel, inklusive EU:s handelssystem, ska utvecklas till förmån för en friare handel på jämlika villkor som tar hänsyn till att länder har olika förutsättningar att konkurrera på öppna marknader.
Centerpartiet vill
Att incitamenten för svenska företag att investera i klimatkompenserande åtgärder i fattiga länder ökar.
Att en större andel av Sveriges bistånd ska gå till att stödja uppbyggnaden av rättvisa och transparenta skattesystem i utvecklingsländer.
Att Sverige ska öka sina ansträngningar att som en del av det internationella utveck
lingssamarbetet motverka skatteflykt och avancerad skatteplanering.
Att biståndsbudgeten ska användas för att stimulera näringslivet och privata aktörer att investera i hållbar utveckling exempelvis genom att dela finansiella risker och verka för att minska kostnader för affärsutveckling i länderna.
Att biståndet i högre utsträckning ska inriktas på att mobilisera ett bredare engage
mang och kostnadsdelning med det civila samhället genom att öka resurserna till det bilaterala biståndet.
Att Sverige ska stärka reformer av EU:s och andra internationella handelssystem för att värna om ekonomier i utvecklingsländer och för att tillvarata globala utvecklings
mål.
Att regeringen i budgetarbetet ska sträva efter en större förutsägbarhet i finansier
ingen av biståndsarbetet.
Att sak- och förvaltningsanslaget slås ihop, med målsättningen att införa en budget
modell som bättre tillgodoser behovet av kostnadseffektivitet och möjligheten att jämföra administrativa kostnader i bilateralt och multilateralt stöd.
En starkare svensk röst för ett bättre multilateralt system
FN
Vi har redan slagit fast att vi vill se att när Sverige väljer att samarbeta med FN
‑
organisa
tioner
ska det göras utifrån en tydlig bild av att detta är det mest effektiva sättet att uppnå hållbara resultat med fattiga och ofria människors behov i centrum. Detta innebär att valet av samarbete med ett FN-organ ska ske efter en tydlig jämförelse med andra möjliga samarbetspartner.
Ett sätt att både fokusera det svenska bidraget och öka genomslaget för utvecklings
resultat är att tydligare rikta våra medel till de FN-organ vi bedömer fungerar väl, eller som arbetar med för Sverige särskilt viktiga frågor.
När Sverige väljer att samarbeta med ett FN-organ ska vi välja den stödform som är mest lämpad för att effektivt uppnå hållbara utvecklingsresultat, och med nolltolerans för övergrepp, sexuella trakasserier och korruption. Under de senaste åren har en tydlig trend kunnat urskiljas där allt fler givare till de multilaterala organisationerna gått mot att i större utsträckning ge öronmärkt stöd istället för kärnstöd. Sverige ger däremot över hälften av vårt stöd till FN som kärnstöd. Det kan ifrågasättas om detta verkligen alltid är det mest effektiva för att uppnå utvecklingsresultat. Risken med att fokusera på
kärnstöd när andra länder i allt större utsträckning öronmärker sitt stöd är att det svenska
stödet då främst går till att täcka administrativa kostnader och finansieringsgap i andra länders projekt, istället för att värna svenska prioriteringar. Indirekt kan detta också innebära att svenska biståndspengar går till att stödja projekt som inte ligger i linje med svenska intressen. Denna risk blir större när auktoritära makter som Kina blir allt mer aktiva inom de multilaterala organisationerna. Kärnstöd är en viktig grund för FN
‑
organen, men för de FN-organ som inte levererar tydliga utvecklingsresultat bör Sverige i högre utsträckning öronmärka vårt stöd till de delar av organets verksamhet som levererar resultat. Detta i enlighet med More for more-principen.
Ett annat sätt att se till att svenska intressen värnas inom de multilaterala organisa
tionerna är att väsentligt öka andelen utsänd personal från UD, Sida och FBA till dessa organisationer. Med mer personal, och framförallt personal med expertkunskap på plats, blir det lättare att granska och ställa krav på de multilaterala organisationerna samt värna svenska intressen. Med mer utsänd personal blir det också lättare att se till att Sveriges röst blir hörd och säkerställa att Sverige kan verka som en motvikt mot de växande populistiska och auktoritära krafterna.
Sveriges stöd via FN-organ kompletterar ofta svenskfinansierat stöd via andra kanaler, inklusive bilateralt stöd. En förutsättning för en effektiv rollfördelning är att samordningen mellan olika stödformer förstärks så att Sveriges stöd via multilaterala kanaler, inklusive multi-bi, koordineras med bilateralt stöd.
EU
Ungefär 60 procent av allt bistånd i världen kommer från EU-länderna och hela 11
procent av detta bistånd kanaliseras direkt via EU:s egna institutioner. Sverige bör försöka påverka EU:s biståndspolitik mer aktivt, och verka för att svenska aktörer blir utförare av EU-finansierade projekt i större utsträckning.
Vi har tidigare i denna rapport argumenterat för en mer fokuserad svensk utvecklings
politik
utifrån områden där Sverige har ett tydligt mervärde. Vi har även argumenterat för att andra länder bör följa samma princip och att en ökad samordning av biståndet därmed kan leda till en rationell och effektiv arbetsdelning.
Centerpartiet vill att kommissionen intar en stark roll i att etablera dessa principer för specialisering och arbetsdelning mellan medlemsländerna samt att kommissionen fungerar som en koordi
nator mellan medlemsländerna. Idag finns det möjligheter för medlemsstaterna att ta delegerade medel från kommissionens biståndsbudget och ansvara för genomförandet,
vilket är en möjlighet som bör utökas. I kombination med det system som vi beskrivit här kan denna omfördelning bidra till en ökad fördjupning och kompetensutveckling mellan medlemsländerna.
EU:s biståndspolitik bör bygga på samma värderingar som vi anser ska styra det svenska biståndet i denna rapport. Grunden är Agenda 2030 med en stark betoning på liberala värden och jämställdhet. Vidare behöver EU:s biståndspolitik gå hand i hand med unionens jordbruks
‑
, fiskeri
‑
, handels- och utrikespolitik. Den samlade bistånds
politiken bör främja frihandel och ett ökat ekonomiskt utbyte mellan EU och partner
länderna.
Under de senaste åren har EU:s biståndspolitik dock gått i fel riktning och allt större fokus har lagts på inrikespolitiska intressen, som exempelvis gränsbevakning och migrationshämmande åtgärder, istället för att fokusera på att förbättra villkoren för människor där de bor. Detta har lett till att stora summor från EU:s biståndsbudget har gått till att stävja migration istället för att bekämpa fattigdom och klimatförändringar. Flera rapporter har också visat att biståndsmedel från EU missbrukas och går till aktörer som har gjort sig skyldiga till grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Sverige bör sträva efter att säkerställa att EU:s biståndsmedel endast stödjer aktörer som respekterar mänskliga rättigheter och syftar till att undanröja orsakerna till att människor drivs på flykt, snarare än att hindra att de når EU:s gränser.
Centerpartiet vill
Att i valet mellan kärnstöd och öronmärkt stöd bör Sverige styras av möjligheterna att uppnå prioriterade utvecklingsresultat som speglar svenska värderingar och intressen.
Att det inför varje beslut om finansiering via multilaterala kanaler görs en systematisk jämförelse av förväntade resultat och effektivitet i jämförelse med alternativa kanaler.
Att andelen utsänd personal från Sida, UD och FBA, men även andra myndigheter, ökar vid de multilaterala organisationerna.
Att svenskt stöd via multilaterala kanaler i högre utsträckning samordnas med det bilaterala stödet.
Att Sverige ska ta en större och mer aktiv roll i att forma EU:s biståndspolitik.
Att kommissionen tar en större roll för att koordinera medlemsstaternas genom
förande av biståndet.
Att kommissionen i högre utsträckning omfördelar EU:s bistånd till att utföras av medlemsländerna, i linje med varje lands respektive fokusområden.
Att Sida eller andra svenska aktörer i högre utsträckning är genomförare av EU:s bistånd.
Att EU:s biståndspolitik ska gå hand i hand med ökad frihandel och ekonomiskt utbyte.
Att Sverige inom EU verkar för en ökad samstämmighet mellan biståndet och andra närliggande politikområden.
Att EU:s biståndspolitik ska fokusera på att undanröja orsakerna till att människor flyr, snarare än på migrationshämmande åtgärder.
Handelspolitiken och biståndspolitiken hand i hand
Handelspolitik och utvecklingspolitik behandlades länge som helt separata från varandra. De två har egna regelverk, institutioner och politiska arenor.
Men sedan tidigt 2000-tal har en mängd frågor som tidigare hanterats inom ramen för utvecklingsfrågor (miljö, klimat, mänskliga rättigheter, arbetsvillkor etc.) börjat dyka upp i handelspolitiken och refereras till i handelsavtal. Den globala utvecklingen mot mer hållbara ekonomiska system har ytterligare kopplat samman dessa, och efter antagandet av de globala hållbarhetsmålen (SDGs) har ”hållbar handel” eller ”handel och hållbarhet” blivit det europeiska sättet att ta ett helhetsgrepp kring dessa frågor. Det långsiktiga målet med utvecklingspolitiken måste också vara att biståndet inte längre ska behövas, att länder kan klara sig själva utan bistånd. Då kan handel vara ett viktigt verktyg som bidrar till att länder utvecklas.
Förutom handelsavtal, har EU en rad ekonomiska partnerskap med utvecklingsländer.
De minst utvecklade länderna har dessutom tullfri tillgång till EU:s marknad för alla varor utom vapen (
Anything but Arms Agreement
, EBA). Rikare länder som Nigeria och Kenya handlar också med EU med vissa tullättnader, dock inte för jordbruksprodukter. Nyligen aviserade EU-kommissionen ett särskilt initiativ för att stärka relationerna mellan EU och Afrika genom att stimulera privata investeringar. Den långsiktiga visionen är att skapa ett frihandelsområde mellan EU och nyligen instiftade afrikanska Continental Free Trade Area (AFCFTA) som omfattar 44 afrikanska länder. Det finns anledning för EU att ge samma preferenser till hela den afrikanska kontinenten vad gäller tullfrihet och ursprungsregler, inte minst för att främja integrationen mellan de afrikanska länderna, något som är ett uttalat mål för EU:s biståndspolitik.
Biståndets utformning till Afghanistan
Afghanistan har länge varit största mottagaren av svenskt bistånd. Talibanerna har nu återtagit makten i Afghanistan. Framtiden ter sig mörk för Afghanistans befolkning som befinner sig i en fruktansvärd situation. Runt en halv miljon afghaner beräknas vara på flykt inom landet, främst kvinnor och barn. Vilken väg talibanregimen kommer ta och hur deras styre kommer utvecklas är oklart, men det står klart att svenskt bistånd inte kan gå till att stödja talibanregimen. Mer fokus behöver vara på humanitärt bistånd.
Samtidigt får vi inte överge Afghanistan. Vi måste hitta sätt som säkrar den utveckling
som trots allt gjorts, fler barn inkl. flickor har fått skolgång och färre kvinnor och barn dör i barnsäng nu än tidigare. Vilka möjligheter som finns framöver behöver redas ut och vi föreslår därför att ett omtag görs. Sverige behöver en ny biståndsstrategi för Afghanistan.
Ukraina
Rysslands krig i Ukraina innebär en nationell och humanitär katastrof där miljontals människor drivits på flykt och tusentals dödats, skändats och skadats. Terrorbombning
arna har ödelagt mängder av städer och viktig infrastruktur. Människor går hungriga och fryser. Ryssland måste omedelbart lämna alla delar av Ukraina, inkl. de olagligt ockupe
rade och annekterade delarna. Samtidigt är Ukraina på väg mot statsbankrutt, något som
skulle försvåra fortsatt motstånd och ukrainsk vinst. Det är därför viktigt att alla ansträng
ningar
görs för att öka det ekonomiska biståndet till Ukraina, både från Sverige och från EU. EU behöver dessutom gemensamt låna upp pengar för att kunna stötta Ukraina långsiktigt. I sinom tid, när kriget är slut, kommer också Sverige och EU behöva ta ett stort åtagande för att långsiktigt bygga upp Ukraina i form av en Marshallfond. Det är viktigt att stå upp för enprocentsmålet i biståndet, inte minst för att Ukraina ska kunna få det stöd som de är i akut behov av.
Kerstin Lundgren (C)
Anna Lasses (C)
Mikael Larsson (C)
Ulrika Liljeberg (C)
Catarina Deremar (C)
Malin Björk (C)
Niels Paarup-Petersen (C)
Elisabeth Thand Ringqvist (C)
Christofer Bergenblock (C)
Helena Vilhelmsson (C)
Rickard Nordin (C)
Motion B
Motion till riksdagen
2024/25:3162
av Kerstin Lundgren m.fl. (C)
Internationellt samarbete i en utmanande tid
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska försvara och främja den liberala demokratin och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska vara sammanhängande och baseras på enhetligt agerande i säkerhets-, handels- och utvecklingspolitikens olika delar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom ramen för multilaterala samarbetsstrukturer ska verka för att forma koalitioner med demokratiska länder som en motvikt mot de alltmer tydliga auktoritära strömningar som genomsyrar internationella samarbetsstrukturer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att utveckla en säkerhetspolitisk granskningsfunktion också för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen behöver lägga fram en årlig säkerhetspolitisk skrivelse för riksdagen där det bl.a. redogörs för arbetet i Nationella säkerhetsrådet inom Statsrådsberedningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd till Ukraina, vad som än krävs, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beslut om att skicka Jas till Ukraina behöver fattas hösten 2024 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidhålla kravet att Ryssland omedelbart måste lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt annekterade Krim, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att ytterligare förstärka Rysslandskunskap genom ett Nato Centre of Excellence i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av stöd till ryska prodemokratiska krafter, såsom medier och politiska aktörer, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte godta ryska s.k. fredsbevarande styrkor då de utgör en destabiliserande aktör, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt behöver stärka sin förmåga att möta en bred palett av hot och utveckla sin säkerhetspolitiska verktygslåda, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att stärka EU:s röst gentemot krafter som hotar den liberala demokratin, t.ex. systemrivaler som Kina, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att utrikespolitiken i ökad utsträckning ska beslutas inom EU genom majoritetsbeslut och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU-kommissionen ska använda demokratilåset för att strypa medel till medlemsstater som allvarligt och upprepat agerar i strid med sina åtaganden i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter och som inte sätter stopp för offentlig korruption, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU ska agera mot medlemsstater som, i strid med gemensamma sanktioner, öppnar för friare visum från t.ex. Ryssland och Belarus, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt och kraftfullt ska upprätthålla och utveckla sanktionspolitiken mot ryssar och Ryssland samt att frysta tillgångar bör beslagtas och säljas för att användas för att återuppbygga Ukraina och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s Magnitskijsanktioner ska breddas till att omfatta systematisk korruption och penningtvätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att så länge EU inte har inkluderat systematisk korruption och penningtvätt i sina Magnitskijsanktioner, införa svenska Magnitskijsanktioner och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU behöver införa Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för övergrepp på mänskliga rättigheter och etnisk rensning i Nagorno-Karabach och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att täppa till kryphål i sanktionerna mot Ryssland och om behov av att Sverige och EU måste rikta sanktioner mot hela den ryska energi- och banksektorn, inklusive Rosatom, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU uppdaterar sitt legala terroristramverk (common position 2001/931/CFSP) för att möjliggöra terrorklassning av exempelvis IRGC, det islamiska revolutionsgardet, samt liknande organisationer för att stärka det europeiska antiterroristsamarbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU terroriststämplar IRGC och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återta Sveriges ratifikation av EU-Kuba-avtalet och driva att EU utvärderar och omprövar detsamma, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att EU tar fram en ny strategi för Kaukasien och det östliga partnerskapet som utgår från att stödja ländernas frihets- och demokratirörelser och inkluderar EU:s roll för långsiktig fred och stabilitet i området och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sanktionerna mot Belarus ska breddas till att omfatta systematisk penningtvätt och korruption samt vara träffsäkra och riktas mot ansvariga för övergreppen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett striktare EU-regelverk gällande företags ansvar att upprätthålla mänskliga rättigheter och miljö- och klimathänsyn i frihandelsavtal och vid annan verksamhet utanför unionen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att kommissionen presenterar en mekanism, likt demokratilåset, så att de medlemsländer som inte gör sin del av klimatarbetet får sin EU-finansiering indragen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU diversifierar sina handelskedjor genom att säkra utbud från flera aktörer, särskilt av kritiska råvaror, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kinas observatörsstatus i Arktiska rådet måste omprövas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige tydligt ska fördöma de övergrepp och tvångsinterneringar av uigurer som begås av den kinesiska regimen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bejaka att i Europaparlamentet kräva en oberoende internationell granskning som prövar Kinas övergrepp mot uigurer och andra minoriteter utifrån bl.a. gällande folkrätt och FN-rapporten om människorättsbrott mot uigurer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att EU inför sanktioner mot ansvariga för Kinas övergrepp mot uigurer och andra minoriteter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt stöd till demokratirörelsen i Hongkong och att Sverige under 2024/25 bör avsluta det avtal, Mutual Legal Assistance in Criminal Matters, som finns med Hongkong för att markera att Hongkongs rättssystem inte längre är separat från det kinesiska, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att Taiwan får tillträde till de multilaterala internationella möten som hålls under 2024/25, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett ”House of Sweden” ska inrättas i Taiwan senast 2025 och att ett breddat bilateralt samarbete till att omfatta fler områden bör komma till stånd 2024/25, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att modernisera det mellan de nordiska länderna tecknade Helsingforsavtalet utifrån de slutsatser i den rapport som den särskilda arbetsgruppen lämnat till rådet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett fördjupat samarbete för att motverka gränshinder i Norden, inklusive vid införandet av EU-regler, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör bejaka Nordiska rådets och övriga länders önskan om ett inrättande av ett ministerråd för infrastruktur- och transportfrågor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en väl genomarbetad plan för hur Norden bättre kan hantera framtida kriser såsom en ny pandemi, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om gemensamma nordiska insatser för att stödja studenter i instabila länder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samarbete kring kultur, språk, klimat, energi och forskning är avgörande för att uppnå Nordiska ministerrådets vision för 2030 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Norden ska vara den mest integrerade regionen i världen till 2030 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att Sverige tar fram en ny Arktisstrategi, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska utveckla en ny samlad regional strategi för Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att hävda internationell rätt och på den grunden aktivt medverka till en hållbar lösning på konflikten mellan Israel och Palestina baserad på två stater med erkända och säkra gränser med självbestämmande, säkerhet, frihet och möjligheter för den egna befolkningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ta initiativ till att säkra att legitimiteten för internationell rätt upprätthålls, inklusive för Internationella domstolen och Internationella brottmålsdomstolens beslut och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla och förtydliga utlandsmyndigheternas uppdrag att jobba med jämställdhet och hbtqi och aktivt stötta civilsamhällets aktörer i hela bredden av sitt uppdrag men särskilt rörande rätten till politiskt inflytande och beslutsfattande, ekonomisk egenmakt, SRHR, frihet från våld och rätt till fred och säkerhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors meningsfulla deltagande i investeringsprogram och infrastrukturprogram i återuppbyggnaden av länder efter konflikt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i FN ska driva att FN under kommande år behöver intensifiera dialogen kring och följa upp arbetet med upprätthållandet av mänskliga fri- och rättigheter så som definierat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att stärka FN som organisation och dess roll i den multilaterala världsordningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt ska driva på för att generalförsamlingen ska besluta om en särskild tribunal för aggressionsbrottet och övergrepp begångna av Ryssland i Ukraina och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att politiska fångar i länder som Ryssland, Belarus, Kina, Azerbajdzjan, Iran och Turkiet omedelbart ska släppas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att dr Gubad Ibadoghlu som tillfångatagits som politisk aktivist i Azerbajdzjan släpps fri, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste göra mer för att svenska medborgarna Gui Minhai i Kina, Dawit Isaak i Eritrea och Ahmadreza Djalali i Iran omedelbart ska släppas fria och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att Sverige fortsätter att vara en aktiv röst i det internationella nedrustningsarbetet och arbetar för att åstadkomma konkreta steg för kärnvapennedrustning inom ramen för NPT-avtalet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsammans med likasinnade Natoländer pröva ifall en eventuell närvaro som tillfällig observatör vid översynskonferensen för FN:s konvention om kärnvapenförbud bör ske och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska kunna delta i internationella militära och civila insatser under Nato-, EU- och FN-flagg och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en effektiv klimatdiplomati som stärker det internationella klimatsamarbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en revidering av Romstadgan för att möjliggöra att länder, ledare och personer som bryter mot internationell rätt genom att med berått mod ha orsakat miljöskada i katastrofal skala ska kunna åtalas enligt brottsrubriceringen ekocid och ställas inför rätta enligt internationell rätt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att stärka jämställt beslutsfattande i det internationella klimatsamarbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av ett starkt och pålitligt svenskt bistånd som utrikes- och säkerhetspolitiskt verktyg och tillkännager detta för regeringen.
1
En värld i förändring – flera globala säkerhetspolitiska utmaningar
Den liberala världsordning som byggdes upp efter andra världskriget kännetecknas av multilateralt samarbete, internationella institutioner, frihandel, säkerhetssamarbete och, för de demokratiska länderna, en gemensam strävan efter mänskliga rättigheter ytterst manifesterad i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som alla FN-länder har skrivit under. Den fria rörligheten inom EU och Norden har gjort det möjligt för män
niskor att resa, studera och jobba i andra länder, med stora vinster för vår ekonomi och livskvalitet som följd. Den liberala världsordningen är inte utan brister men har likväl skapat välstånd, stabilitet och möjligheter för världens stater att lösa gemensamma problem tillsammans. Därför är den värd att kämpa för även i tider av ifrågasättanden, oro, maktkamp och konflikt.
Den liberala demokratin är kärnan i Centerpartiets utrikespolitik. Vi förespråkar en
utrikespolitik som försvarar och främjar demokrati och mänskliga rättigheter, som stöttar
rättsstatsuppbyggnad, som motverkar korruption, som stärker kvinnors rättigheter och möjligheter och som stärker vårt samarbete med andra demokratier. Detta går hand i
hand med en politik för utvecklingssamarbete som står upp för att svensk biståndspolitik
ska återinföra enprocentsmålet och fokuserar på mänskliga rättigheter, med en handels
politik som främjar frihandel och med en säkerhets- och försvarspolitik som innebär att
Sverige tar ett större ansvar som allierad för vår och våra samarbetspartners gemensamma
säkerhet. Svensk utrikespolitik ska tala med en röst och ett sammanhållande budskap i alla dess delar. Vi lever i en tid med många svåra utmaningar. Förtrycket växer i världen och de auktoritära ledarna blir flera. Ofrihet präglar allt fler samhällen. Idag lever runt 70 procent av världens befolkning i en autokrati. På 15 år har utvecklingen gått tillbaka
40 år i tiden, och nivåerna nu motsvarar hur det såg ut 1985. Då fanns fortfarande Sovjet
unionen och kommunismen präglade stora delar av Europa.
Kampen för frihet och demokrati behöver starka röster och Sverige måste som ett av de världsledande demokratiska länderna vara en tydlig röst för den liberala demokratins överlevnad och tillväxt. Detta gäller särskilt i en tid där vi allt mer ser hur systemrivaler som Kina, Ryssland och Iran allt mer aggressivt utmanar och underminerar den liberala demokratins grundvalar och världen präglas av geopolitisk maktkamp.
Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra. Öppenhet, handel och fungerande internationella regelverk och spelregler har byggt säkerhet och välstånd. Den multi
laterala ordningen som den har utvecklats är inte perfekt fungerande och har utmanats väsentligt de senaste åren, men den måste försvaras och utvecklas. Vår säkerhet främjas av en förutsägbar internationell ordning, men just nu präglas internationellt samarbete av stor osäkerhet och konflikt. Förändringens vindar blåser. Sverige ska inte vare sig låta sig utpressas eller utpressa andra länder. Diplomatin är alltjämt den första försvars
linjen och Sverige ska i alla lägen stå upp för folkrätten och försvara legitimiteten för våra internationella rättsinstanser.
Rysslands aggressiva krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhets
ordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och Ryssland måste lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt ockuperade Krim. De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina gränser och rätt att välja sin framtid är grundläggande.
Det förändrade säkerhetspolitiska läget har inneburit att Sverige blivit Natos 32:a medlemsland, något Centerpartiet velat sedan 2015 och arbetat aktivt för sedan dess. Våra motioner i riksdagen har därefter bidragit till Sveriges närmande till Nato bl.a. genom att samla en majoritet för att Sverige skulle anta en Natooption i sin säkerhets
politiska linje. Vi bedömer att tillkännagivandet var ett viktigt steg för att minska av
ståndet till ett medlemskap när Rysslands anfallskrig i Ukraina sedan kraftigt försämrade
vårt säkerhetspolitiska läge ytterligare. Det är vår mening att om den socialdemokratiskt ledda regeringen tidigare hade hörsammat tillkännagivandena hade Sverige stått bättre berett när Ryssland anföll Ukraina, men vi välkomnar det ställningstagande som Socialdemokraterna därefter gjort och att den socialdemokratiskt ledda regeringen, i bred parlamentarisk samsyn, ansökte om svenskt Natomedlemskap. Att Sverige fullföljt sin Natoanslutning är den viktigaste säkerhetspolitiska åtgärden framåt.
Nu måste vi arbeta aktivt för att utveckla och stärka det svenska Natomedlemskapet och det nordiska försvarssamarbetet för att det ska nå sin fulla potential. Det nordisk-baltiska försvarssamarbetet kommer att utvecklas tillsammans i en Natokontext där vi gemensamt bidrar till ökat försvar och ökad stabilitet i Östersjöområdet, men också i Arktis och Nordatlanten och genom den transatlantiska länken. Det är viktigt också för hela vårt lands försörjning att vi ser på säkerhet i en större regional kontext. EU och Storbritannien utgör här självklara samarbetspartners.
Globalt står världen inför nya utmaningar oavsett om det handlar om väpnade kon
flikter, nya motsättningar mellan stormakter, kärnvapenrustning eller effekterna av klimatförändringar eller pandemier som hotar människors frihet. Korruption sliter sönder samhällen och hämmar positiv utveckling. För att möta det behöver vi utveckla
vårt internationella system och stärka den internationella ordningen, inklusive folkrätten
. Nationalism, populism, terrorism, kamp om resurser och teknik skapar också det nya spänningar inom och mellan länder och regioner.
Globalt ser vi också att Kina talar med ett allt tydligare maktspråk mot andra länder men också mot exempelvis företag, debattörer och politiker på lokal, regional och natio
nell nivå. I Arktis ser vi att klimatförändringarna bidrar till säkerhetspolitisk instabilitet när både Ryssland, Kina och USA ökar sin militära närvaro. Detta påverkar de arktiska, nordiska länderna särskilt. Sveriges och Finlands medlemskap i Nato skapar också ett stärkt behov av en tydlig och förnyad Arktisstrategi, både i Sverige och i organisationer som Nato och Nordiska rådet.
Kampen för frihet pågår, i Hongkong men också närmare oss, i Belarus. Vi ser krig, konflikter och oroligheter i EU:s närområde såväl i Mellanöstern som i EU:s östliga grannområden. Kriget mellan Israel och Hamas i Gaza skapar ett oerhört mänskligt lidande och riskerar att skapa en stor regional konflikt med effekter långt utanför när
området. Situationen i Kaukasien efter den senaste attacken mot Nagorno-Karabach är alltjämt osäker. Till detta kommer den iranska regimens fortsatta brutala förtryck av sin befolkning och inte minst kvinnorna, och talibanstyrets brutala förtryck i Afghanistan. Kriget i Syrien pågår ännu och terrorsekter härjar alltjämt. På delar av den afrikanska kontinenten har demokratiskt valda ledare avsatts genom militärkupper och vi ser att Wagnergruppliknande ”GRU-grupper” säkerställer rysk utrikespolitisk doktrin genom närvaro på allt fler platser.
De globala konsekvenserna av Rysslands krig i Ukraina för säkerhetssituationen globalt är ännu oöverblickbara men riskerar att bli långsiktiga och allvarliga. USA har tillsammans med EU stått i frontlinjen för ett omfattande politiskt, monetärt och militärt stöd till Ukraina. Samtidigt har Rysslands krig i Ukraina gett utrymme för andra länder
att agera och samarbetet mellan Kina och Ryssland har ökat och intensifierats det senaste
året, liksom samarbetet med Iran och Nordkorea. Det finns en tydlig vilja att alliera sig med det globala syd för ökat globalt stöd på den fria världens, den liberala demokratins och folkrättens bekostnad.
De säkerhetspolitiska osäkerheterna har sammantaget ökat ytterligare. Det manar till ökad beredskap för breda angrepp i olika riktningar och med olika metoder. Det måste mötas genom samarbete genom EU, Nato och nationellt. Isolationism och nationalism kan aldrig vara en lösning på globala utmaningar.
Det är sedan tidigare känt att utländsk makt har strategiska intressen av att påverka också svensk debatt och på sikt vårt lands säkerhetspolitiska val och vår handlingsfrihet. För att inte öppna dörrarna på vid gavel är det därför betydelsefullt att höja trösklarna på lämpligt sätt, med respekt för grundlagarna. Vår bedömning är att EU-kommissionens regelverk för granskning av utländska direktinvesteringar som kan påverka säkerhet eller allmän ordning ger utrymme för en nationell granskningsfunktion för att också granska investeringar som rör förmågan att kontrollera information och mediers frihet och mångfald. Vi beklagar att regeringen valt att utesluta just mediesektorn från gransk
ning, trots att flera stora medieaktörer ställer sig bakom en sådan granskning av utländska
direktinvesteringar. Regeringen bör, givet det säkerhetspolitiska läget, därför skyndsamt inrätta en säkerhetspolitisk granskningsfunktion också för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag. Detta inte i syfte att stoppa utländskt ägande i svenska media, utan för att stå bättre rustade mot verksamhet som kan utgöra ett hot mot svensk demo
krati. Detta skulle exempelvis kunna vara om utländska direktinvesteringar riskerar att påverka möjligheten till fria och oberoende media i hela Sverige. Regeringen behöver återkomma till riksdagen med information om att man avser att gå vidare med en sådan granskning och om det är via ISP eller på annat sätt. Även frågan om etableringar i strategiska områden som flygplatser, hamnar och försvarsnära verksamheter behöver ses över, för att säkra utländska etableringar som kan innebära en mer långsiktig säkerhets
risk. Inte minst med tanke på de långa tidslinjer som främmande makt har uppvisat.
De globala säkerhetspolitiska utmaningarna är många och det är viktigt att säkerhetspolitiken har ett brett stöd i riksdagen och att riksdagen hålls informerad och involverad. Regeringen har etablerat ett nationellt säkerhetsråd med flera kanslier inom Statsrådsberedningen. Centerpartiet ställer sig positivt till det. Idag saknar riksdagen dock insyn i det nationella säkerhetsrådets arbete då Statsrådsberedningen inte sorterar under något utskott. Regeringen behöver därför årligen lägga fram en säkerhetspolitisk skrivelse på riksdagens bord för debatt. I en sådan behöver det arbete som kanslierna under den nationella säkerhetsrådgivaren bedriver redogöras för. Det är en nyordning som krävs när Regeringskansliets organisation förändras, för att riksdagens insyn i regeringens arbete inte ska försämras.
2
Ukraina – ett land i sin egen rätt, att försvara
Natten till den 24 februari 2022 anföll Ryssland Ukraina militärt från flera håll. Ett aggres
sivt krig som drivit miljontals ukrainare på flykt. Tusentals har dödats, skändats och
skadats. Var och varannan dag kan vi se bilder från sönderbombade hus och en ny mass
grav
.
Det försvar och den uppoffring som ukrainarna visar imponerar. Sverige har mycket
att lära för totalförsvaret i sin helhet av den kamp och motståndskraft som Ukraina visar.
Hela samhället har slutit upp, vilket ger en enorm styrka i försvaret mot Ryssland.
Rysslands krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhetsordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och Ryssland måste omedelbart lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt ocku
perade Krim och nyligen illegalt annekterade delar i Luhansk, Donetsk, Zaporizjzja och Cherson. De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina internationellt erkända gränser och rätt att välja sin framtid. Människorna i Ukraina har rätt att leva i sitt eget land och rätt att vakna upp i trygghet, att göra sina röster hörda, att leva tillsammans med sina familjer samt rätt att rösta i demokratiska val och rätt att leva i fred och frihet på hela sitt erkända territorium.
Rysslands agerande ska fördömas i de skarpaste ordalag och handlingar. EU och Nato
länderna har också reagerat starkt, både i svaret mot Ryssland och i stödet för Ukraina. Men stödet måste fortsätta, i ökande kraft med vad som än krävs, både ekonomiskt, hu
manitärt och militärt. Det är i Ukraina kampen står om vilket Europa vi tillsammans kommer att leva i framöver. Det politiska, ekonomiska, humanitära och militära stödet till Ukraina måste fortsätta med kraft och så länge Putin inte lämnat landet. Detta stöd måste komma från EU:s och Natos håll, men också Sveriges. Vi måste stödja Ukraina med vapen av alla de slag direkt men också ge Ukraina finansiella förutsättningar att
själva köpa vapen direkt från europeiska försvarsföretag, inklusive svenska. Centerpartiet
har länge velat att ukrainska soldater utbildas i Sverige, och så har också skett. Det är bra. Tyvärr har regeringen inte tillräckligt snabbt hörsammat Centerpartiets krav om att också utbilda ukrainska stridspiloter här i stor omfattning så att Sverige uthålligt ska erbjuda Ukraina stridsflyg i form av Jas, något som efterfrågats av Ukraina. Det är Centerpartiets mening att ett beslut om att skicka Jas till Ukraina nu måste tas detta år och att ukrainska stridspiloter omedelbart börjar utbildas under hösten 2024.
Ukrainas ekonomiska situation är mycket svår. Valutan har devalverats och budget
underskotten är enorma. Ukraina riskerar en statsbankrutt, vilket skulle få enorma kon
sekvenser för deras möjligheter att utkämpa kriget, såväl som för Europas ekonomier. Det skulle också få konsekvenser för Ukrainas möjligheter att bygga upp landet på nytt
när kriget är slut. Därför är det viktigt att i nuläget kraftigt höja det ekonomiska biståndet
till Ukraina genom att inrätta en lånefinansierad utvecklingsfond motsvarande årligen 1
% av Sveriges BNP. Därtill är det viktigt att EU-länderna gemensamt lånar upp pengar för att kunna stötta Ukraina. Efter kriget kommer EU, USA m.fl. behöva stödja Ukraina genom en modern Marshallfond, på samma sätt som USA bidrog till att bygga upp Europas länder efter andra världskriget. Därtill, och som en del av uppbyggnaden av Ukraina när kriget är slut, är det viktigt att EU fortsätter processen för ett framtida ukrainskt medlemskap i EU, i enlighet med landets status som kandidatland. Här bör stödet omfatta praktisk hjälp också för att stärka demokratin och ett fritt och oberoende rättsväsende, minskad korruption m.m.
3
Ryssland – krigförande, auktoritärt och allt mer ensamt
Ryssland måste omedelbart lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt annekterade
Krim. Anfallskriget som påbörjades den 22 februari 2022 saknar motstycke i modern europeisk historia, men Rysslands stormaktsambitioner och revanschism har pågått sedan åtminstone 2008 då Ryssland anföll Georgien. I efterhand går det att se att det fanns tecken på Putins Rysslandsimperialistiska världssyn tidigare än så. Ofta anges hans tal på säkerhetskonferensen i München 2007 som ett sådant tillfälle. Putins aukto
ritära inrikespolitiska vägval har varit tydligt sedan hans tillträde 1999. Ändå har vi inte förmått agera kollektivt i politikens alla delar mot det. Priset för det betalar nu ytterst
Ukraina och rysk opposition, men också EU-länderna och globalt genom stigande energi
priser, livsmedelspriser och inflation.
Genom författningsändringar har Putin möjliggjort att återväljas ytterligare mandat
perioder samtidigt som all opposition tystas allt mer brutalt och öppet, inom och utom landets egna gränser. Giftattacken i Salisbury riktad mot en tidigare rysk dubbelagent och dennes dotter är inte det enda exemplet på när Ryssland på goda anledningar miss
tänks ligga bakom dödliga incidenter på nuvarande eller tidigare ryska medborgare, också
utanför sitt lands gränser. Andra exempel är mordet på en avhoppad tjetjensk medborgare
i en park i Berlin 2019 och giftmordet på den tidigare KGB-översten
Aleksandr Litvinenko
i London 2006.
Med Rysslands anfallskrig i Ukraina har tumskruvarna mot den egna befolkningen ytterligare dragits åt. Att protestera och att benämna kriget som krig leder till fängslande med hårda domar, och den krigsmobilisering som Putin nu beordrat saknar motstycke globalt på decennier. Hundratusentals ryssar har redan lämnat landet och fler vill göra det. Det som skulle bli en två–tre dagars segersvit har blivit ett långt och utdraget krig där motståndet och försvarsviljan i Ukraina är stor. Ryssland går på stora personella och materiella förluster. Krigsmobiliseringen av befolkningen, omställningen av ekonomin och det aktiva arbetet med internationella allianser visar att Putin inte är redo att ge upp, att han ser långsiktigt på konflikten inte bara med Ukraina utan hela väst och att han är beredd att offra ryska män i stora antal för att uppnå sina strategiska mål. Han är inte beredd
att förlora. Hans ord om att använda kärnvapen är på riktigt. Situationen är ytterst
farlig och kommer att vara det länge än.
Men hot om militärt våld är inte den enda metoden som Ryssland använder. Genom
propaganda, korruption och hybridkrigföring försöker Ryssland också påverka andra län
ders val och demokratiska integritet. Genom att söka så split både mellan olika grupper inom enskilda länder och mellan olika länder söker de nå strategiska fördelar. En metod
som används är att Ryssland under förevändningen av att skicka så kallade fredsbevarande
styrkor för att enligt egen utsaga skapa lugn i ett område faktiskt destabiliserar området för sina egna syften. Det är dags att klart uttala att Rysslands s.k. fredsbevarande styrkor saknar stöd då de utgör en direkt destabiliserande aktör. Cyberangrepp, pengatvätt och strategiska uppköp är andra metoder de använder sig av för att nå inflytande. Hur dessa metoder används finns det många exempel på. En underrättelserapport som släpptes i Storbritannien sommaren 2020 visade att ryska intressen och påverkan varit genom
gripande i det brittiska samhället. Även om Sverige och Storbritannien inte kan jämföras
kan vi utgå ifrån att liknande påverkan sker också i Sverige och många andra europeiska länder. I Tyskland har ledande företrädare uppdrag för ryska gasföretag; i Österrike bjöd en tidigare utrikesminister in Putin på sitt bröllop. Ungerns Viktor Orbán agerar ständigt bromskloss och underminerar EU:s sanktionspolitik från insidan. Även om Rysslands krig i Ukraina har lett till många omprövningar hos Europas länder, på ett sätt som Putin
troligtvis inte hade räknat med, kvarstår Putins ambitioner att så split mellan EU-länderna.
Putin- eller Rysslandsnära högernationalistiska ledare finns det fortsatt många av inom
EU som inte vill se en fortsatt sanktionspolitik och som alltjämt sprider ett ryskt narrativ.
Kunskapen om Ryssland och dess påverkansmetoder behöver bli större bland allmän
heten, i Sverige och EU- och Natoländerna. Svensk akademi har erkänt goda kunskaper om Ryssland inklusive rysk försvars- och säkerhetspolitik, inte minst inom FOI. Detta är kunskap som också andra länder eftertraktar. Med Centerpartiets stöd har dessutom ett kunskapscenter om Ryssland byggts upp inom Utrikespolitiska institutet. Vi vill på den grunden se att Sverige påbörjar en process och dialog med Nato om att etablera ett Nato Center of Exellence med Rysslandskunskap i Sverige.
4
Ett EU med många utmaningar men som agerar när demokrati och mänskliga rättigheter utmanas
EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. Centerpartiet vill att EU ska vara rustat för att kunna stärka sin förmåga att möta en bred palett av gränsöverskridande hot och utmaningar. Detta även om det skulle innebära en breddning av de uppgifter som unionen har idag. För att EU ska kunna vara en trovärdig aktör i sitt närområde behöver EU utveckla flera olika verktyg, inte minst sin säkerhetspolitiska verktygslåda. Först då kommer EU att bättre kunna bidra till fred, säkerhet och demokratisk utveckling i vårt närområde och bortom. För att EU ska bli en utrikespolitisk aktör att räkna med vill vi att utrikespolitiska beslut inom EU i ökad utsträckning fattas med majoritetsbeslut. EU behöver växla upp rollen som global ledare för att stärka den demokratiska utvecklingen i världen.
Sverige behöver driva på för att medlemsstaterna genomför EU-samarbetet i frågor där
bättre samverkan idag är nödvändig. Dit hör bland annat EU:s inre marknad, arbetet mot
den organiserade och gränsöverskridande brottsligheten, terrorism, försvar och cyberhot,
migrationsfrågan och arbetet för en bättre och mer effektiv miljö- och klimatpolitik.
EU har de senaste åren stått inför och mött många kriser, inte minst coronapandemin och sedan 2022 också ett krig i vårt absoluta närområde. För Centerpartiet är det viktigt
att pågående kriser inte används som skäl att dra EU-samarbetet i riktning mot mer
över
statlighet men inte heller till att motivera slutna gränser och ökad protektionism. Samtidigt
är det nödvändigt att stävja yttre hot mot enskilda medlemsländer där bland annat Kina och Ryssland ser en möjlighet att stärka sitt inflytande, både politiskt och ekonomiskt.
Den balansgång som måste till kommer att kräva idogt arbete och för liberala, EU-vänliga
partier föreligger en utmanande men viktig uppgift i att kommunicera att det som EU gör bäst idag måste få fortsätta och på vissa områden förstärkas än mer. EU ska kunna hantera en mängd olika hot och risker, enskilt och samtidigt.
EU är mer relevant idag än på mycket länge. Mervärdena av EU både under corona
pandemin och Rysslands krig i Ukraina är uppenbara. Behovet av en stark gemenskap, byggd på samarbete, samförstånd och frihet, är alltjämt stort. I takt med att auktoritära,
nationalistiska och populistiska krafter sveper över världen och även syns inom EU måste
EU visa att en annan väg är möjlig. Det kräver att EU tar på sig rollen som vägvisare och föredöme. Att vi i handling och genom resultat visar att demokrati, mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och klimatansvar är vägen framåt. Detta kräver även att EU internt reagerar när medlemsstater bryter mot unionens grundvärderingar, genom att t
ex stoppa utbetalningar till länder som bryter mot de regler om demokrati, mänskliga rättigheter och bekämpning av klimatförändringarna som EU enats om. Fred, frihandel och fri rörlighet är exempel på sådant som tidigare inte varit självklart på vår kontinent. Sverige måste arbeta för att EU:s arbete och röst gentemot auktoritära stater stärks.
4.1
EU och sanktioner
Ett sätt för EU att stärka sin röst gentemot auktoritära stater är genom sanktionspolitiken.
EU:s sanktioner ska vara kännbara, långsiktiga och effektiva. EU antog i slutet av 2020 en egen Magnitskijsanktionslagstiftning efter många års förhandling. Nu är det viktigt att den också används så att de personer som utsatt andra för brott mot mänskliga rättig
heter inte till exempel ska undgå straffrihet eller kunna gömma sina pengar i EU. Tyvärr omfattar EU:s Magnitskijsanktionslagstiftning inte korruption och systematisk penning
tvätt, till skillnad från den som finns i USA, Kanada och de baltiska länderna. Andra länder uppges arbeta på att bredda nationell lagstiftning till att inkludera korruption.
Att det finns ett samband mellan korruption och brott mot mänskliga rättigheter är väl dokumenterat inom EU, bl.a. i Europaparlamentets årliga rapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen. EU:s Magnitskijlagstiftning behöver därför breddas till att också inkludera korruptionsbrott. Den individ som bidragit fysiskt, ekonomiskt eller genom systematisk korruption och penningtvätt till kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör sanktioneras och hållas ansvarig enligt EU-lagstiftningen.
EU får inte riskera att bli en fristad för personer som begått systematiska brott som rör korruption och penningtvätt. En risk som är avsevärd när andra länder men inte EU har det inkluderat i sin Magnitskijlagstiftning. Den svenska regeringen behöver driva på för att EU:s Magnitskijlagstiftning både breddas och används brett mot individer som begår övergrepp och riskerar straffrihet i sina egna länder. Därtill behöver en svensk
Magnitskijlagstiftning införas på samma sätt som det redan gjorts i många av våra grann
länder och denna bör då också omfatta systematisk korruption och penningtvätt. Sverige ska inte bidra till att straffrihet råder.
EU:s Magnitskijsanktioner ska användas långsiktigt och riktat mot individer, inklusive
nationella ledare som Lukasjenka i Belarus, som begår brott mot mänskliga rättigheter
såväl som korruption och systematisk penningtvätt. Det ska användas på individer ansvar
iga för övergrepp mot uigurerna i Kina. Det ska också användas mot styret i Azerbajdzjan
för övergrepp på MR och etnisk rensning i Nagorno-Karabach. Här bör EU agera omgående, och om EU inte förmår agera bör Sverige införa sådana inom ramen för en ny nationell Magnitskijlagstiftning, tillsammans med likasinnade EU-länder. Likadana sanktioner behöver införas mot de som begår övergrepp på mänskliga rättigheter i Iran, och då inte minst de som så brutalt slår ned kampen för frihet och demokrati, som slår mot kvinnors och flickors frihet och liv. Som slår mot deras kamp för att inte tvingas till att bära slöja och täcka sitt hår.
Ett medborgarskap ska inte vara en handelsvara. Trots detta erbjuder vissa EU-länder
möjligheten för tredjelandsmedborgare att köpa medborgarskap.
Det handlar till exempel om Malta, Bulgarien och Cypern. Systemet kallas för ”medborgarskap genom investering”
och innebär stora intäkter till statskassan för dessa länder. Samtidigt utnyttjas systemet av kriminella som köper medborgarskap och sedan får tillgång till hela EU. Syftet kan vara att gömma sig och undgå straff i hemlandet eller att bedriva penningtvätt. Med
borgarskapsförsäljningen är en uppenbar säkerhetsrisk i unionen. Vi vill därför att regeringen driver på för att EU sätter stopp för försäljningen.
EU har också i flera omgångar och i enighet infört 14 sanktionspaket mot Ryssland. Att EU enat kunnat göra det är positivt men de skulle ha kunnat vara skarpare om inte Putins trojanska häst Viktor Orbán agerat inifrån för att blockera sanktionerna. Det finns
en risk att tiden utmanar enigheten och att detta spelar Ryssland i händerna. Det är uppen
bart att Putin ser långsiktigt på konflikten och sina strategiska mål. Kriget i Ukraina på
går alltjämt och många bedömer att det kommer att fortsätta under många år framåt. Det är därför viktigt att EU och Natoländerna har ett långsiktigt engagemang i stödet till Ukraina, inklusive att långsiktigt kunna upprätthålla ett effektivt sanktionsverktyg mot Ryssland. Detta inkluderar att täppa till kryphål i det sanktionssystem som finns, som möjliggör för europeiska företag att fortsatt på olika sätt upprätthålla handel med Ryssland, såväl som att skärpa Swiftsystemet och sanktioner riktade mot rysk bank- och energisektor. Här måste EU-kommissionen visa ett tydligt ledarskap, men gör inte EU-
kommissionen det behöver Sverige och regeringen på egen hand införa sådana sanktioner
mot rysk bank- och energisektor, inklusive Rosatom, på samma sätt som andra enskilda EU-länder har gjort. Svenska hamnar ska inte användas som en fristad för rysk olja och gas. Inget i EU:s eller Sveriges agerande ska syfta till eller på något sätt leda till att Rysslands krigskassa fylls på ytterligare och därmed underlättar för Putin att långsiktigt stärka sin krigsmakt och därmed kunna fortsätta sin krigföring mot Ukraina.
Med anledning av Rysslands invasionskrig i Ukraina har stora sanktioner införts mot ryska företag. Däremot har det uppdagats i media att företag i Sverige som indirekt ägs av ryska staten genom ryska oligarker har lyckats kringgå sanktioner och ändå kan fort
sätta bedriva verksamhet i Sverige. Tyvärr finns det ingen svensk lagstiftning som gör
att man kan stoppa dessa företag utan de fortsätter att finnas på svensk mark och finansiera
Putins krig. Därför behöver regeringen inleda den juridiska processen för att i dessa unika fall kunna tvångsförvalta dessa bolag.
4.2
EU och terrorlistning
Ett annat sätt för EU att stå upp mot auktoritära regimer och organisationer är att skaffa sig flera verktyg för terrorlistning. Ett enat utrikesutskott och en enad riksdag har ställt
sig bakom att svenska regeringen ska driva terrorlistning av IRGC, iranska revolutionära
gardet. Parallellt med detta har det dock visat sig att EU:s terroristlagstiftning är
gammal – den skapades i samband med elfte september-terroristattackerna i New York och Washington 2001 – varför EU idag saknar ett legalt ramverk för att terroristlista och
sanktionera statsunderledda grupper som IRGC och dåvarande Wagnergruppen eller mot
svarande ”GRU-grupper”. EU:s legala terroristramverk (common position 2001/931/CFSP
) behöver därför uppdateras. Att Kremlstödda grupper i en eller annan form kommer att fortsätta att bidra till att uppnå rysk utrikespolitisk doktrin kan vi utgå ifrån. Det är viktigt att EU har ett uppdaterat terroristramverk som tar höjd för att terrorlista liknande organisationer framöver. Vi uppmanar därför regeringen att i EU driva på för att EU:s legala grund för terrorlistning uppdateras samt för att IRGC terrorlistas såväl som för att möjliggöra terrorlistning av Wagnerliknande grupper.
4.3
EU och Kuba
2016 undertecknade EU och Kuba det samförståndsavtal som förhandlats fram under ca två års tid. Avtalet tillämpas sedan dess men har ännu inte ratificerats fullt ut. För både Sverige och EU är det viktigt att alltid stå upp för den liberala demokratin, rättsstatens principer och de universella mänskliga rättigheterna. EU får inte tystna i kritiken mot
länder som inte erkänner eller lever upp till dessa fundamentala principer och rättigheter.
Ett av syftena med samarbetsavtalet är att EU ska bekräfta sitt åtagande att stödja en förändrings- och moderniseringsprocess på Kuba. Centerpartiet röstade mot att Sverige skulle ratificera avtalet men det fick majoritet i riksdagen. Även om alla EU-länder fortsatt inte ratificerat avtalet gäller det de facto. Vi menar därför att det nu sju år efter det provisoriska ikraftträdandet av EU-Kuba-avtalet i november 2017 ska genomföras
den utvärdering som då utlovades, av dess innehåll och genomslag samt EU:s tillämpning
för att se om det har uppnått sina syften och lett till nödvändig förändring på Kuba. I avvaktan på det bör Sveriges ratificering återtas.
4.4
EU som står upp för rättsstat och demokrati internt
Ett EU som agerar på och markerar mot när medlemsländer själva bryter mot rätts
statens principer och den liberala demokratins gemensamma värdegrund blir mer trovärdigt när EU ska stå upp mot auktoritära tredje länder.
De senaste åren har vi tyvärr sett att flera medlemsländer gjort långtgående inskränk
ningar i demokratiska beslutsprocesser och människors fri- och rättigheter. Dels med pandemin som syndabock, men även i andra sammanhang. Den negativa demokrati
utvecklingen har vi sett i Ungern och Polen under lång tid. Nu har Polen i fria val ändrat denna kurs, vilket visar att kursändring är möjlig och öppnar för hopp även för Ungern. Centerpartiet anser att EU måste göra mer för att säkerställa att EU-medborgare garanteras samma fri- och rättigheter, oavsett vilket medlemsland man bor i. Därför är det inte heller acceptabelt att vissa länder kan få EU-medel när de samtidigt bryter mot unionsgemensamma demokratiska principer. Europas liberala demokratier måste arbeta tillsammans för att vända den utvecklingen, för de journalister som mördats eller tystats, för de domare och akademiker som sparkats, för de oppositionspolitiker och väljare som tystats, för de minoriteter som förlorat trygghet och rättigheter och för de kvinnor som
fråntagits rätten till sina kroppar. Vi måste också agera för att rädda EU-projektet, eftersom
dessa medlemsstater hindrar EU från att lösa gemensamma problem, förskingrar EU-medel och på andra sätt underminerar samarbetet och européernas förtroende för det. För människorna som bor i dessa stater och för unionens framtid vill Centerpartiet se mer kraftfulla åtgärder.
Vi vill att EU ska strypa medel till medlemsstater som inte respekterar sina demo
kratiska och rättsstatliga åtaganden och inte sätter stopp för offentlig korruption. Centerpartiet har länge varit drivande för ett s.k. demokratilås på EU:s budget. En sådan
rättsstatsmekanism som gör att utbetalningar ställs mot efterlevnad av demokratiska prin
ciper. Vi välkomnar att EU-kommissionen tagit steg för att också förverkliga denna vik
tiga princip i förhållande till Ungern men ytterligare steg behöver tas för andra länder. Centerpartiet vill i implementeringen se ett resolut agerande från kommissionen för att bryta den negativa demokratiutvecklingen. Om de fortfarande inte genomför EU:s krav
är vi öppna för att begränsa deras beslutsrätt i EU och, som en sista utväg, att utesluta dem.
Sedan Rysslands invasion av Ukraina har vi gång på gång sett hur framförallt Ungern
blockerat och underminerat EU:s sanktionspolitik. Att vi agerar kraftfullt och gemensamt
mot ett angrepp som Rysslands attack på Ukrainas och allas vår frihet är avgörande för
hela Europas framtid. Vi vill se skarpa åtgärder mot länder som underminerar vår gemen
samma sanktionspolitik, inte minst för Schengenländer som Ungern som bryter mot de skärpta visumregler som införts för Ryssland och Belarus.
4.5
EU, östliga partnerskapet och utvecklingen i Kaukasien
Östliga partnerskapet har länge varit en viktig del i EU:s grannskapspolitik. Genom partnerskapet har EU:s relation till Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Ukraina fördjupats. Belarus har på grund av den politiska utvecklingen i praktiken ute
slutits och de har nu själva suspenderat sin närvaro men EU behöver officiellt utesluta Belarus medverkan. Så länge den nuvarande belarusiska regimen sitter vid makten finns inte förutsättningar för återupptagna partnerskap. Däremot bör EU fortsätta att stödja den oberoende oppositionen och demokratiserande röster. Under året har svårigheterna
för länderna i det östliga partnerskapet förvärrats avsevärt. Inte minst Putins invasionskrig
i Ukraina får följdverkningar långt utanför också Ukrainas gränser i många av de östliga partnerskapsländerna, med övergrepp och etnisk rensning i Nagorno-Karabach. Utveck
lingen i många av de östliga partnerskapsländerna går sammantaget åt fel håll, inte minst
för att Ryssland har intressen av att den gör det.
För att de utvecklingssteg som tidigare tagits i flera av de östliga partnerskapsländerna
inte ska gå förlorade och för att länderna ska kunna fortsätta utvecklas i demokratisk riktning är det viktigt att EU nu står upp för och utvecklar samarbetet ytterligare. EU måste öka sin synlighet i dessa länder och erbjuda ett alternativ till rysk och kinesisk propaganda. När Ryssland nu är upptaget med sitt krig i Ukraina har dess fokus på
Kaukasien minskat och ett vakuum har uppstått. Här behöver EU kliva in som en enande
kraft som både medlar, stödjer utveckling och markerar mot korruption och brott mot mänskliga rättigheter genom att införa Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för deras regelrätta strider och etniska rensning i Nagorno-Karabach såväl som deras övergrepp på mänskliga rättigheter inom landet. Samtidigt måste EU vara tydligt med att medlemskap i unionen är slutmålet för de länder som så önskar. Centerpartiet väl
komnar att Ukraina och Moldavien nu öppnat förhandlingar. Vi ser att det georgiska folket i omfattande protester tydligt visat att de vill välja en demokratisk väg istället för rysk autokratisering. Vi ser dock klart oroande politiska signaler från nuvarande styre i Georgien. Beslutet om en agentlagstiftning är en tydlig sådan signal.
Det ska vara tydligt för alla medborgare och demokratirörelser i dessa länder att EU inte backar när det bränner till. EU stödjer deras frihetskamp och EU ser de övergrepp som begås.
Partnerskapet etablerades utifrån ländernas eget intresse och vilja att närma sig EU. Syftet är bl.a. att fördjupa ländernas politiska associering och ekonomiska integration med EU. Genom fördjupad frihandel, förenklat resande och samarbete inom olika sak
områden såsom energi stärks incitamenten för reformer och EU-närmande för dessa länder. Att länder i EU:s grannskap kan transformeras till vitala demokratier och mark
nadsekonomier är centralt för ett säkert och stabilt Europa. Men reformerna handlar först och främst om frihet för ländernas medborgare. Deras kamp mot korruption, ökat demokratiskt deltagande och tillgången till skydd för de mänskliga rättigheterna måste stödjas. Och även här är det viktigt att stötta demokrater. EU behöver stödja frihets- och demokratirörelserna i de östliga partnerskapsländerna.
Sammantaget ligger det också i EU:s eget intresse att regionen utvecklas fredligt och stabilt. EU bör därför ta fram en ny strategi för Kaukasien och det östliga partnerskapet inkluderande sin egen roll för långsiktig fred och säkerhet i området.
4.6
EU och värdebaserad handel för global utveckling
Handel handlar förutom utbyte av varor och tjänster också i allt större utsträckning om att exportera standarder och sprida normer, vilket varit en bidragande faktor till EU:s ansträngningar att bedriva vad man kallar ”värdebaserad handel”. Tillsammans med USA och Kanada har EU varit pådrivande för en agenda för hållbar handel, som EU-kommissionen definierar som ”handel som säkerställer att ekonomisk utveckling går hand i hand med social rättvisa, respekt för mänskliga rättigheter, höga standarder för arbetsvillkor och höga miljöstandarder.” Det är både ett sätt att skapa en fördel för
euro
peiska företag som redan arbetar utifrån höga europeiska standarder att bibehålla sin kon
kurrensfördel när handelsavtal sluts med andra länder där samma höga standarder
kanske tidigare inte funnits och ett sätt att bidra till en hållbar utveckling och handel globalt.
Europaparlamentet antog 2010 en resolution om mänskliga rättigheter samt sociala och miljömässiga standarder i internationella handelsavtal. Det har haft stor påverkan på hur EU därefter arbetat in dessa politikområden i handelsavtal. Det första handelsavtalet
som på allvar inkluderade hållbarhet genom ett särskilt kapitel blev EU–Sydkorea (2011), vars
hållbarhetskapitel innehåller åtaganden om såväl miljö som arbetsrätt.
Vi vill att Sverige, genom EU-samarbetet och på egen hand, arbetar ännu hårdare för frihandel. Det är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och konkurrenskraft och ger samtidigt en möjlighet att förbättra miljö- och arbetsvillkor i andra länder. Vi vill att
EU ska ställa strikta krav på miljöhänsyn och mänskliga rättigheter i sina frihandelsavtal,
vilket kan göra stor skillnad hos våra handelspartners och sätta goda globala standarder som andra anammar för att kunna sälja sina produkter i EU.
EU har hittills inte velat koppla sanktioner till åtaganden i hållbarhetskapitlen. Här finns utrymme för att förbättra uppföljning och att säkerställa att de löften länderna ställer ut också följs. Det är också en fråga om frihandelns fortsatta legitimitet och män
niskors acceptans. Vi vill därför att Sverige ska arbeta för att EU gör hållbarhetskapitlen i handelsavtal bindande. Det finns flera sätt att göra det på. Ett kan vara att skriva in möjligheten att suspendera ett avtal om en motpart bryter mot hållbarhets
kapitlens åtaganden, ett annat sätt kan vara att ställa krav på internationella konventioner som måste ratificeras av motparten innan handelsavtalet träder i kraft. Det kan ske i form
av tilläggsprotokoll men också på andra sätt.
Dock är det viktigt att komma ihåg att det går att arbeta med värdedriven handel även utan bindande hållbarhetskapitel men att hållbarhetskapitel kan vara ett sätt att bistå det land man sluter avtal med att faktiskt genomföra viktiga reformer, inte minst vad gäller kapacitetsuppbyggnad och tidsplaner för att åstadkomma hållbarhetskapitlens mål.
Svenska och europeiska företag bör göra mer för att säkerställa att de och deras under
leverantörer erbjuder goda arbetsvillkor och respekterar mänskliga rättigheter, även i delar av verksamheten som äger rum utanför EU. Detsamma gäller deras miljö- och klimatpåverkan. Centerpartiet vill därför att regeringen driver på för att EU-kommis
sionens förslag om att skapa ett regelverk för företagsansvar (så kallat due diligence) på EU-nivå antas och att ett sådant regelverk är effektivt både för mänskliga rättigheter och för miljön och klimatet. När regelverket genomförs blir förutsättningarna för svenska företag desamma som för företag i andra EU-länder.
4.7
Strategisk autonomi genom diversifierade värdekedjor, inte protektionism
Konceptet strategisk autonomi, det vill säga att på olika sätt förhindra att Europa blir för beroende av andra länder när det kommer till vissa varor och tjänster, har diskuterats livligt de senaste åren och hamnat i ett nytt ljus i och med pandemin och Rysslands krig i Ukraina. För Centerpartiet är det viktigt att en europeisk strategisk autonomi inte bygger på att all tillverkning ska tas tillbaka till EU. Det är också viktigt att skilja på åtgärder för att bygga ett motståndskraftigt EU som står pall för kriser och åtgärder för att bygga handelsmurar för att ensidigt skydda europeisk industri från konkurrens. Det första är bra, inte det andra. I flera europeiska länder, inte minst Tyskland och Frankrike, drivs en allt mer aktiv industripolitik och ett önskat sökande efter nedvattnade konkurrensregler för att kunna pumpa in statliga pengar i så kallade European Champions. Det är viktigt att ett litet exportberoende land som Sverige fortsätter att arbeta emot en sådan utveckling, tillsammans med likasinnade frihandelsvänliga länder. Framtidens kriser kan komma i helt nya former och dyka upp var som helst i världen. Det är inte möjligt att stå helt förberedd inför varje oförutsedd kris och samtidigt ha en effektivt fungerande marknadsekonomi. Det allra säkraste sättet att trygga vår försörjning av diverse råvaror är att ha så diversifierade värdekedjor som möjligt. Det innebär att man säkerställer utbud av enskilda varor från flera olika aktörer. Slutligen är det viktigt att hjälpa svenska och europeiska företag att klara sig genom kriser, genom att skapa goda villkor så att marknaden kan göra sitt jobb.
5
Kina – en kommunistregim med globala maktambitioner
Kina är idag en stormakt, en strategisk maktspelare där det politiska styret sätter kom
munistpartiets fortlevnad först av allt. En strategisk aktör som inte tar det internationella ansvar som kan förväntas av en stormakt, en aktör som i mångt och mycket står utanför
och inte erkänner de internationella konventioner som gäller eller de internationella orga
nisationer som ska upprätthålla dem. Istället underminerar Kina tillsammans med Rysslan
d
den rådande internationella rättsordningen genom att negligera domslut som inte går dess
väg och skapa sina egna strukturer där de värden vi står bakom, som mänskliga rättigheter
, demokrati och rättsstatens principer, inte längre gäller.
Under 2020 drev kommunistpartiet igenom en s.k. nationell säkerhetslag för Hongkong. Den visar tydligt regimens rädsla för människors frihet. Genom den har det blivit uppenbart att rättssystemet i Hongkong inte längre är fristående från kommunist
partiet. Kina har ensidigt upplöst den avtalade principen om ett land, två system, där Hongkong erkänns ha sitt eget legala system och sina gränser och där både mötesfrihet och yttrandefrihet är garanterade rättigheter. Istället för två system har vi nu ett system, kommunistpartiets. Därefter har vi sett hur demokratikämpar och studenter i Hongkong
fängslats och demokratirörelsen brutalt tystats. Men drömmen om frihet lever och Sverige
måste tillsammans med likasinnade finna former för att stödja drömmen. Akademins frihet har stängts ner; en juridikprofessor har avskedats av sitt universitet för sin roll i de fredliga paraplydemonstrationerna 2014. I augusti 2020 greps den ansvariga publicisten och ägaren för Apple Daily. Utifrån den nya svepande säkerhetslagen 2021 fängslades
han och tidningen tvingades att upphöra. Parlamentariker och demokratiska oppositions
ledare har gripits och förts till fängelse efter att, enligt kommunistpartiet, ha protesterat
och anordnat olagliga sammankomster. Peking har nu utsett den tidigare säkerhetschefen
John Lee till ”sin nye” ledare i Hongkong.
Sverige måste visa demokratikämparna fortsatt stöd. Utifrån det som nu skett är det också uppenbart att det inte finns skäl att upprätthålla det avtal (Mutual legal assistance
in criminal matters) som Sverige har med Hongkong. Rättsväsendet kan inte längre anses
vara vare sig fritt eller rättssäkert. Ett antal andra länder har valt att avsluta sina liknande
avtal med Hongkong och Sverige bör följa deras exempel. Centerpartiet motionerade
om det redan hösten 2020 och fick med sig en majoritet i riksdagen för ställningstagandet
, något regeringen inte gått riksdagen till mötes om. Det är dags för en ny regering att omsätta riksdagens vilja och nu nå resultat.
Därtill ser vi hur Kina nationellt hållit uppemot en miljon personer ur den muslimska minoritetsgruppen uigurer tillfångatagna i interneringsläger för att hjärntvättas och bli lydiga gentemot kommunistpartiet och Peking. Kina försöker med tvång förtrycka och utrota uigurernas egen identitet. Vi fördömer övergreppen och tvångsinterneringarna av uigurerna, vilket regeringen också tydligt behöver göra. Centerpartiets grundinställning sedan länge är att domstolar ska avgöra vad som är folkmord och inte enskilda partier eller parlament. I grunden är det denna process som måste följas. Kinas vetorätt i säker
hetsrådet och att ICC saknar jurisdiktion i Kina gör dock att möjligheten till fungerande rättsprocess nu saknas. Att få till en juridisk prövning måste alltid vara första prioritet och en väg som aldrig ska stängas. Eftersom möjligheterna till fungerande rättsprocess saknas anser Centerpartiet att en oberoende internationell granskning måste genomföras. Den granskningsrapport som FN:s höge kommissionär för mänskliga rättigheter presen
terade samtidigt som hon avslutade sitt mandat ger ett underlag för fortsatt agerande från EU och FN. Detta trots att rapportens offentliggörande säger mycket om det tryck som Kina skapat kring och mot såväl att granskningen kom till som rapportens innehåll och att den blev offentlig. Utan att en sådan granskning kunde genomföras har det inter
nationella samfundet enbart tillgång till erkända internationella organisationers rapporter
gällande Xinjiang. Utifrån den FN-rapporten och andra erkända internationella orga
nisationers rapporter måste en prövning mot folkrättskonventioner kunna göras för att säkerställa att länder inte har total frihet att agera i strid med internationella konven
tioner när inga andra vägar är möjliga. Inte minst har EU och Europaparlamentet en aktiv och viktig roll för att få till stånd en sådan internationell rättslig prövning. Centerpartiet och andra europeiska partier har där en direkt möjlighet att påverka och granska agerandet som en del av EU:s utrikespolitik. Tillsammans står EU-länderna starkare mot Kina.
Parallellt med detta måste regeringen, EU och det internationella samfundet i stort självfallet fortsätta att driva på för att brotten mot uigurer och andra minoriteter i Kina inte ska tystas ned. Målet måste vara att förföljelsen upphör och interneringslägren i Xinjiang stängs ner.
Den kinesiska aggressionen mot Taiwan fortsätter, bl.a. genom tydlig konflikteskalering
i Sydkinesiska havet och kinesiska militära, diplomatiska och ekonomiska påtryckningar
mot Taiwan. Härvidlag är det viktigt att Kina måste respektera Unclos och skilje
domstolen i Haags beslut från 2016 att de kinesiska anspråken i Sydkinesiska havet, baserade på ”historisk rätt”, saknar laglig grund. Ett tydligt maktspråk från Kina att de inte respekterar den internationella rättsordningen. Sveriges relationer med Taiwan behöver fortsätta att utvecklas och vi vill att Sverige inrättar ett ”House of Sweden” i Taiwan och breddar det bilaterala samarbetet till att omfatta fler områden. Riksdagen har tillkännagivit detta och en ny regering bör inrätta detta senast 2025. Därtill bör Sverige verka för att Taiwan släpps in i fler multilaterala organisationer; inte minst bör Taiwan bjudas in till de partsmöten som hålls under året. Frågan om ett särskilt handels
avtal måste nu föras upp i EU för att övervägas. Kinas nya lagstiftning som syftar till att straffa alla som har officiella kontakter med Taiwan eller argumenterar för att Taiwan skall delta i möten med t.ex. WHA och liknande.
Ett annat sätt för Kina att underminera gällande världsordning är deras systematiska negligerande av WTO:s regelverk och deras nya Belt and Road Initiative, BRI, som är en del av Kinas ambition att forma det internationella systemet för att passa egna syften
och stärka sitt globala inflytande. Kina har ett geopolitiskt intresse i att vara den dominanta
makten 2050 och
”koloniserar” i praktiken Afrika just nu. Vi ser att Kina, på ett sätt dom
bara använt mot Hongkong och Taiwan tidigare, nu aktivt driver informationspåverkan mot EU.
För oss är det förvisso viktigt att handel med Kina kan fortsätta, men WTO:s regler måste respekteras också av Kina för att undvika snedvriden konkurrens som drabbar både svenska och europeiska företag. Kinesiska uppköp av strategisk infrastruktur och samhällsviktiga företag kan få stor påverkan också i Europa och det svenska samhället.
Vi ska vara medvetna om kommunistpartiets strategiska och globala intressen i våra rela
tioner med Kina, inklusive vad kinesiska investeringar i exempelvis svensk samhälls
viktig infrastruktur, svensk forskning och möjligen svenska mediehus kan betyda och få för konsekvenser på sikt, exempelvis för vårt lands handlingsfrihet. Även kinesiska företagsetableringar i strategiska områden måste granskas säkerhetspolitiskt. Lagstift
ningen bör här breddas i sak eller dess tillämpning.
Kina har också de senaste åren visat betydande intresse i Arktisregionen och 2013 fick
Kina observatörsstatus i Arktiska rådet. Men Kina är ingen arktisk stat, och Kina har endast sina egna globala maktintressen för ögonen. Vår åsikt är därför att deras obser
vatörsstatus i Arktiska rådet bör omprövas och begränsas till närvaro vid några få, mindre
arbetsgrupper på teknisk nivå.
6
Ett brett nordiskt samarbete
De täta relationerna och det nära samarbetet mellan de nordiska länderna är av mycket stor betydelse för Sverige och för Norden som helhet. Undersökningar visar att det folk
liga stödet för samarbete mellan Nordens länder är oerhört starkt. En så stor tillit grann
länder emellan är i en internationell kontext alls ingen självklarhet och den tilliten behöver
vi värna, vårda och utveckla.
Det nordiska samarbete vi ser i dag inleddes formellt sett med bildandet av Nordiska rådet 1952. Tio år senare tydliggjordes samarbetsformerna genom antagandet av rådets
”grundlag”, Helsingforsavtalet, som fick sin nuvarande utformning vid en revidering 1995.
En jämförelsevis lång tid har nu passerat sedan Helsingforsavtalet senast reviderades
och under den tiden har mycket hänt. Klimatfrågan befann sig på en helt annan nivå 1995.
Omvärldsläget var ett helt annat. Teknikutvecklingen har sedan dess exploderat. Sedan den 7
mars 2024 är också alla Nordens länder medlemmar i Nato. Detta är bakgrunden till att en process inletts inom ramen för det nordiska samarbetet som syftar till att på nytt revidera och modernisera Helsingforsavtalet. I detta arbete kommer såväl Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet att vara nyckelspelare. Centerpartiet menar att det är av stor vikt att regeringen tillsammans med Nordiska rådets svenska delegation spelar en aktiv roll i arbetet med att modernisera det mellan de nordiska länderna tecknade Helsingforsavtalet.
Syftet med moderniseringen av Helsingforsavtalet bör vara att stärka de nordiska
ländernas samarbete ytterligare och att tydligare anpassa avtalet efter dagens utmaningar
.
Under 2024 kommer också Nordiska rådet att debattera och fatta beslut kring den rapport
som den av rådet utsedda arbetsgruppen lämnat. De resultat man kommit fram till för
tjänar en seriös diskussion. Vi förutsätter att de nordiska regeringarna utifrån detta fattar väl övervägda beslut om ett reviderat nordiskt avtal. I detta arbete bör Sveriges regering ta en aktiv del.
6.1
Ett Norden utan gränshinder
Nordens kanske största tillgång är den fria rörligheten och passfriheten. På senare år har
vi sett hur denna utmanats gång på gång. Under senare år har gränserna mellan de nordiska
länderna flera gånger och på flera håll varit så gott som stängda. Vi har också sett att nya
gränshinder uppstått. Detta trots att gränshinder försvårar för människor i deras vardag, och trots att de har en tydlig negativ påverkan på våra företags möjligheter att utvecklas och verka på den nordiska marknaden. Enkelt uttryckt är det både dyrt och dumt med onödiga gränshinder.
Inom det nordiska samarbetet finns ett systematiskt arbete för att identifiera och av
hjälpa olika typer av gränshinder. Årligen presenteras rapporter över befintliga gräns
hinder, nya gränshinder och vilka hinder som under året avhjälpts. Det är dock tydligt
att mer behöver göras. Exempelvis behövs en tätare dialog när EU-regler implementeras
. Detta eftersom flera exempel finns på hur gränshinder tillkommit på grund av brist på dialog de nordiska länderna emellan. Dessutom behöver den svenska regeringen till
sammans med övriga nordiska länders regeringar genom sitt samarbete i Nordiska minister
rådet säkerställa att arbetet med att avhjälpa gränshinder ges tillräcklig prioritet och resurser. Det behövs ett fördjupat samarbete för att motverka gränshinder inom Norden.
Coronapandemin innebar en av de allra största utmaningarna vi sett för den fria rörligheten i Norden. Vi vet att nya pandemier kommer att bryta ut, och vi ser redan i dag hur sjukdomar som innebär risker globalt sprids. Trots detta har relativt få åtgärder genomförts för att vi ställda inför en ny pandemi ska kunna undvika att gränserna åter
igen stängs eller att gränshinder gällande ersättningssystem och liknande försvårar livet
för Nordens medborgare. Därför bör ett arbete inledas som syftar till en väl genomarbetad
plan för hur Norden bättre kan hantera denna typ av kriser i framtiden.
Tätare transportsamarbete gynnar säkerheten och ekonomin. Under en följd av år har Sveriges och Finlands regeringar hållit emot och förhindrat inrättandet av ett nordiskt
ministerråd för infrastruktur- och transportfrågor. Detta trots att Nordiska rådet i närmast
fullständig enighet rekommenderat att ett sådant ministerråd inrättas. Finlands regering har nu officiellt ändrat sin ståndpunkt. Sveriges regering bör skyndsamt göra detsamma.
Skälen för att inrätta ett ministerråd för infrastruktur och transporter är flera. Inte minst
är det ett sätt att ytterligare underlätta för människor att fullt ut kunna dra nytta av den fria rörligheten inom Norden. Den moderna tekniken möjliggör dessutom en övergång till gemensamma biljettsystem inom kollektivtrafiken, något som bör vara en strävan. Vi vill också se ett ökat samarbete kring utbyggnad av kollektivtrafik i olika former, liksom sammanhållna järnvägsstråk. I linje med detta bör de nordiska länderna sträva efter att underlätta samplanering av infrastrukturprojekt som är av betydelse för gräns
regioner och som underlättar rörligheten inom Norden. Det behövs former för ett tätare samarbete mellan nationella infrastrukturmyndigheter, liksom mellan kommuner och regioner över nationsgränserna.
Vidare bör Norden vara ledande när det gäller fossilfritt flyg. Flera av de nordiska länderna har redan höga ambitioner när det gäller fossilfritt resande och detta bör tas tillvara och utvecklas även med gemensamma ansträngningar.
Genom att Norden tillsammans kan förbättra förutsättningarna för transporter och resande i Norden lägger vi också grunden för en förbättrad konkurrenskraft. Det skapas
bättre förutsättningar för näringslivet och för att fler jobb ska kunna skapas. Sammantaget
gynnar det ekonomin i vart och ett av de nordiska länderna.
Ytterligare ett starkt vägande skäl till inrättandet av ett ministerråd för infrastruktur och transporter är säkerhetsläget och det faktum att hela Norden nu är med i Nato. Vi
vet redan att Natomedlemskapet kommer att medföra att nya krav ställs på infrastrukturen
för att exempelvis möjliggöra transporter av materiel eller militär personal. Det borde därför vara en självklarhet att det finns ett formellt samarbete på plats också på det här området.
6.2
Insatser för att stödja studenter i instabila länder
Det nordiska samarbetet varken kan eller bör enbart fästa avseende vid sina inre angelä
genheter. I en tid då omvärldsläget är ytterst bekymmersamt måste också Norden vara en internationell röst för demokrati, öppenhet, frihet och mänskliga rättigheter. Tillsam
mans har vi mycket att bidra med på dessa områden.
Inom det nordiska samarbetet görs också internationella insatser som syftar till nordisk
nytta genom att göra vår del av världen till en tryggare plats. Det finns en lång rad om
råden inom vilka Nordens länder tillsammans kan göra skillnad. Ett sådant handlar om att stödja studenter och forskare i instabila länder. I Norge finns vad som kallas för Students at risk. Det är ett program som införts i norska högskolor i samarbete mellan studentorganisationer och det norska utrikesdepartementet för att erbjuda studieplats i
Norge för studenter som har uteslutits från sin läroanstalt på grund av sitt politiska enga
gemang. Centerpartiet har medverkat till att driva frågan om att detta arbete bör utvidgas
i
Norden och inte blott förbli en norsk företeelse. Än så länge har ministerrådets svar varit
att man anser detta vara en nationell angelägenhet. Med dagens omvärldsläge är det svårt att dela den uppfattningen.
Rysslands krig i Ukraina påverkar vårt närområde och nordiska intressen på ett mycket
konkret sätt. Till frågan hör också situationen för oppositionen i Ryssland, liksom i Belarus.
De nordiska ländernas långvariga engagemang i Afghanistan kan också nämnas
i sammanhanget, i synnerhet mot bakgrund av de senaste årens utveckling i landet. Detta är några exempel. Att enbart hänvisa till att de insatser som görs i Norge är vällovliga räcker heller inte för att avvisa en gemensam nordisk insats på området. Vi kan uppnå betydande nordisk nytta genom ett samarbete i dessa frågor. Centerpartiet menar att den svenska regeringen aktivt bör arbeta för gemensamma nordiska insatser för att stödja studenter i instabila länder. Demokratisk utveckling i vårt närområde är en angelägenhet inte bara för de enskilda medlemsländerna utan också för Norden som helhet.
6.3
Världens mest integrerade och klimatsmarta region
Nordiska ministerrådets strategi inför 2030 innebär bland annat att man vill se Norden som världens mest integrerade och klimatsmarta region. Som ett led i visionsarbetet görs nu många satsningar för ett grönare Norden, och för en effektiv och ansvarsfull klimatpolitik. Det är bra och viktigt. Samtidigt måste såväl den svenska regeringen som Nordiska ministerrådet fullt ut ta ansvar också för visionens löften om den nordiska integrationen. Till det hör givetvis arbetet för att avhjälpa gränshinder och knyta våra arbetsmarknader än tätare samman. Men det handlar också om kultur- och utbildnings
frågor.
Möjligheten för ungdomar och studenter att röra sig fritt och förkovra sig inom Norden, liksom samarbetet kring kultur och språk och forskning, har länge varit helt centralt för det nordiska samarbetet. Det är när människor möts, lär sig och samtalar som banden stärks. Det är nordisk integration i praktiken.
6.4
Arktis
Arktis är tydligt påverkat av klimatförändringarna som leder till att alltfler länder visar intresse för området. Det handlar om forskning men även om utvinning av råvaror och om nya farleder som öppnas upp. Arktis är ju ett utomordentligt känsligt område för både människor som lever där och för djurlivet. Riskerna för ekosystemet måste tas på stort allvar. Arktiska rådet har bildats för att söka gemensamma lösningar mellan de arktiska staterna och har inneburit att avtal kunnat träffas för att minska riskerna med ökad mänsklig aktivitet i den arktiska miljön, inte minst havsmiljön. Frågan om reservat för områden med avgörande skyddsvärde kräver fortsatt arbete för att nå full legitimitet.
Arktis omfattar även Sverige och de viktiga norra delarna som har betydelse för gruv
brytning, inklusive av olika jordartsmetaller som är viktiga för den gröna omställningen och för vår strategiska autonomi i Sverige och EU. Det är viktigt att utveckling i Arktis eller ”High North” kan ske med nödvändig hänsyn till de speciella förutsättningarna.
Det nya säkerhetspolitiska läge som Rysslands folkrättsvidriga angreppskrig mot Ukraina skapat har inneburit att förutsättningarna för det tidigare Arktiska rådet helt förändrats. Ryssland kan inte längre ingå i rådet och det samtidigt som Ryssland som arktisk stat har stor påverkan på området. Frågan om Arktiska rådets framtid är föremål för översyn men det är viktigt att arbetet ges förutsättningar att fortsätta och stärkas med kvarvarande medlemsstater.
Arktis har tidigare betraktats som ett säkerhetspolitiskt lågspänningsområde men efter
Rysslands angreppskrig mot Ukraina har spänningarna i Arktis växt och det är nu tveklöst
så att Arktis har en mycket strategisk roll för vår och Natos säkerhet.
Förutsättningarna för Arktiska rådet och Sveriges arbete i arktisfrågor har förändrats
betydligt sedan den dåvarande regeringen presenterade sin strategi i september 2020 med
konsekvenser för de sex tematiska områden som då angavs. Det är hög tid att regeringen nu förelägger riksdagen en ny strategi för den arktiska regionen.
7
Mellanöstern
Mellanöstern är volatil och utvecklingen i området har stora regionala och globala kon
sekvenser. Ständigt pågående stormakts- och regionalmaktskonflikter förstör samhällen med flyktingströmmar och stort lidande som följd. Vi ser förlorade möjligheter och livschanser för miljontals människor. Korruption ödelägger samhällen och göder makt
missbruk. Klimatförändringarna med torka och vattenbrist som följd innebär ytterligare risker för konflikt och mänskligt lidande. Konflikter som pågått i generationer fortsätter och utvecklas när fler länder ser strategiska fördelar med att agera i området.
Bristen på demokrati och mänskliga rättigheter är påtaglig i de flesta länder i regionen.
Utvecklingen i både Irak och Libanon går åt fel håll och de kan i det närmaste beskrivas som förlorade stater paralyserade av korruption, sekterism och etniska konflikter. I Iran ser vi ett tydligt exempel på att årtionden av förtryck av mänskliga fri- och rättigheter inte leder till utveckling och välstånd. Tvärtom har vi sett än en gång kvinnors modiga kamp för sin och iraniernas frihet. IS terror präglar fortsatt många samhällen. Kriget i Jemen fortsätter att skapa stort lidande med många andra länder involverade.
Saudiarabien under kronprins Mohammed bin Salman spelar en viktig roll i Jemen, men även för att lösa diplomatiska i regionen tillsammans med Gulfstater. Saudiarabien och andra söker nya allianser och allierade, nu som medlem i BRICS, och man har efter ett långt uppehåll nu återupptagit de diplomatiska förbindelserna med Iran.
Iran fortsätter att agera för att säkra en position som regional stormakt i Mellanöstern och agerar i många andra länder där de mest uppenbara är genom Hizbollah i Libanon, grupper i Irak och huthierna i Jemen. På så sätt försöker de säkra sina intressen sam
tidigt som de försöker underminera Israels och Saudiarabiens. Men det följer en given
strategi, nämligen att möta och förebygga hot mot landets existens utomlands innan hoten
når det iranska territoriet. Motsättningarna med Irak är alltjämt levande. Den iranska mullaregimens återupptagna arbete för att upparbeta uran och få tillgång till kärnvapen kan aldrig accepteras. De förhandlingar som hållits skulle kunna bryta denna utveckling men så har inte skett. Samtidigt har vi sett modiga flickor och kvinnor med risk för livet protestera mot regimens förtryck i Iran. Dom kastade sina slöjor och möttes av moral
polisen med våld. Det är dags för världen att reagera och för Sverige att arbeta för att EU terroriststämplar iranska revolutionära gardet samt inför sanktioner.
Efter första världskriget styrdes dåvarande Palestina som ett så kallat mandatområde av Storbritannien på uppdrag av Nationernas förbund. Efter FN:s bildande lämnades frågan dit och 1947 antog FN:s generalförsamling resolution 181 som gick ut på att Palestina skulle delas i en judisk och en palestinsk stat. Jerusalem skulle ställas under
FN:s förvaltning. En resolution som inte godtogs av den arabiska befolkningen i området
. Israel utropade sin stat 1948. Israel–Palestina-konflikten har pågått i olika faser och fortsätter att prägla generationer av israeler och palestinier. EU har sedan 2009 intagit en tydlig hållning med sikte på att uppnå en lösning som innebär två självständiga stater som lever i fred och säkerhet, inom säkra och erkända gränser. Detta har sin grund också i FN-resolutioner.
Sedan den brutala terrorattacken av terroriststämplade Hamas mot Israel den 7
oktober 2023 med massakrer på civila israeler och ungdomar från många länder och gisslantagande har kriget mellan Israel och Hamas rasat i Gaza. Israel har en självklar rätt att försvara sig mot Hamas m
fl terrorangrepp. Men kriget i Gaza och försvaret måste ske med respekt för internationell rätt. Det stora antalet civila offer, inte minst så
många barn som dödats, är inte en väg till hållbara lösningar på den bakomliggande kon
flikten. Hatet mot och rädslan för den andre växer och sprider sig i regionen. Valet senast
i Jordanien visar ett exempel på detta. Iran som söker destabilisera regionen bidrar via
proxykrafter tydligt till en växande konflikt i regionen. Den eskalerande konflikten/kriget
mellan Israel och Hizbollah i Libanon måste ges en snar och diplomatisk lösning i enlig
het med internationell och humanitär rätt. Folkrätten måste följas av alla.
Det krävs nu en vapenvila, frisläppande av alla i gisslan och en hållbar väg till två stater som kan stabilisera regionen och ge hårt drabbade människor ett hopp om ett slut på krig och konflikter. De förslag som förhandlas utifrån den plan som lagts fram av USA måste få stöd från såväl Sverige som EU och parter i regionen. Det krävs ett mer aktivt politiskt ansvar för att ”dagen efter” hålla liv i fredsprocessen för att göra den trovärdig. För att en lösning ska vara möjlig behöver man utgå från folkrätten. De avtal som ingåtts måste accepteras. Internationell rätt och ICC samt ICJ:s utslag måste följas.
EU måste vara beredd att vid uppenbara brott mot detta vidta åtgärder som att till exempel
pröva om förmånliga villkor ska pausas.
Qatar har en allt mer viktig roll i regionen och arbetar strategiskt för att ha goda rela
tioner med många länder. De agerar aktivt tillsammans med andra för att förhandla om en fred i fråga om kriget i Gaza men agerar även mellanhand mellan omvärlden och
talibanerna, som allierad med USA. De har skaffat sig en strategisk roll i området tillsam
mans med andra Gulfstater.
Turkiet har kommit på kollisionskurs med flera länder i regionen, inte minst Israel och
Förenade Arabemiraten, men man har också haft ett primärt intresse i kriget i Syrien för att säkerställa att en kurdisk stat inte bildas. Turkiets bild av sig själv som en regional stormakt har också försämrat relationerna med tre europeiska Natoländer och ökat spän
ningarna i Medelhavet. Turkiets beslut att ansöka om medlemskap i BRICS visar att man avser att fortsätta sin balansgång mellan demokratier och autokratier.
Hur regionen utvecklas är oklart för närvarande, men många länder inom och utom regionen har ett intresse i den, inte sällan motstridiga sådana. Det gör situationen svår
överblickbar och utvecklingen mycket volatil.
För att svensk utrikespolitik ska kunna möta alla de svåra utmaningar som nu sker krävs
en politisk samlad strategi för Mellanöstern. Det handlar då inte bara om en
bistånds
strategi. En sådan strategi bör också innehålla åtgärder för att hantera all den desinforma
tion om Sverige som felaktigt spridits om både socialtjänst och svensk polis och för hur bilden av Sverige kan stärkas och bli mer positiv.
8
Mänskliga rättigheter och FN
8.1
Mänskliga rättigheter
Som centerpartister vill vi att utrikespolitiken har ett liberalt angreppssätt där friheten från
förtryck utgör utgångspunkten. Kvinnor är individer och med individens rättigheter som
utgångspunkt kan fokus för en liberal feministisk utrikespolitik med självklarhet ta sig an
rätten till utbildning för flickor och pojkar, rätten till sin kropp och sin hälsa inklusive SRHR, rätten till ägande och självbestämmande och inte minst rätten till inflytande och makt i samhället. Med ett tydligare liberalt perspektiv och med en liberal feministisk utrikespolitik med individens rättigheter som utgångspunkt osynliggörs inte andra mino
riteter, hbtqi-personer eller för den delen små pojkar.
Vi vill utveckla och förtydliga utlandsmyndigheternas uppdrag att jobba med jämställd
het och hbtqi och aktivt stötta civilsamhällets aktörer i bredden av sitt uppdrag. Enligt
vårt sätt att se det så hade den förra regeringen en tendens att beskriva kvinnor och flickor
som offer och inte som aktörer i sin egen kapacitet. Det är så långt ifrån en feministisk politik man kan komma. Kvinnor är individer med egen vilja och rätt, inte krockkuddar i en manlig värld. Detta måste synliggöras i en liberal feministisk utrikespolitik.
Med ett tydligare fokus på liberal feminism kommer också frågor kring kvinnors ekonomiska egenmakt högre upp på agendan. På samma sätt som den förra regeringen drivit att kvinnor ska vara med vid förhandlingsbordet vid fredsförhandlingar och vid uppbyggnaden efter en konflikt menar vi att det är viktigt att Sverige driver på för att
Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors fulla deltagande i olika investeringsprogram
och infrastrukturprogram, inte minst i återuppbyggnaden av länder efter en konflikt.
I Sverige har så här långt en bred konsensus utvecklats om att jämställdhet mellan könen är någonting bra och att Sverige idag inte är helt jämställt. Den nya regeringen har alltjämt mycket positivt att utgå ifrån, som många partier varit med och drivit fram inom jämställdhetsområdet.
8.2
FN
FN:s deklaration om de universella mänskliga rättigheterna antogs för drygt 70 år sedan. Ändå är åtnjutandet av de universella fri- och rättigheterna ingen självklarhet runt om i världen idag, och det har heller aldrig varit det. Men det vi ser nu oroar eftersom vi ser
en tillbakagång i demokratiska länder där rättsstatens principer och mänskliga rättigheter
tidigare har varit en självklarhet, och vi ser hur själva konceptet ifrågasätts där länder
som Ryssland och Kina försöker omdefiniera innehållet i ord och handling, även militärt
, till att passa deras egna syften.
Vi är alla förlorare på att mänskliga rättigheter utmanas och internationella åtaganden
ifrågasätts och omtolkas av politiska skäl. Allt fler auktoritära stater och politiska krafter
hotar på nytt de landvinningar som uppnåtts. Inte minst gäller det demokratiska fri- och
rättigheter samt olika minoriteters mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter är globala
, odelbara och ömsesidigt förstärkande.
Centerpartiet anser att det är av yttersta vikt att fokusera på centrala utmaningar inom mänskliga rättigheter – politiska och religiösa friheter och opinionsfriheter, den demo
kratiska kulturen, minoriteters rättigheter och oberoende rättssystem. I detta arbete utgör Europakonventionen om mänskliga rättigheter en grundsten i Europa. Vi vill stärka det
arbetet. Det internationella normsättande arbetet är viktigt och det behöver finnas tydliga
och trovärdiga uppföljningsmekanismer och transparens för att bygga tilltro i de inter
nationella institutioner som etablerats, ytterst Europadomstolen för mänskliga rättigheter
på vår kontinent.
När hela rättighetsagendan undermineras, när Genèvekonventionen och andra konven
tioner ifrågasätts, då behöver diskussionen om upprätthållandet av de mänskliga rättig
heterna också vitaliseras inom FN. Sverige bör därför kommande år initiera en diskussion
om vikten av att mänskliga rättigheter upprätthålls i enlighet med hur de är definierade i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Arbetet behöver genomsyra all verksamhet
och alla länder, inklusive de länder som är representerade i FN:s kommitté om mänskliga
rättigheter.
Putins aggressiva krig mot Ukraina får inte gå obemärkt eller ostraffat förbi. De krigs
brott som begås i Ukraina är ett direkt resultat av att Putin aggressivt och folkrättsvidrigt startat ett krig mot Ukraina. Internationella samfundet bör därför, genom majoritetsbeslut
i FN:s generalförsamling, skapa en särskild tribunal för aggressionsbrott i Ukraina. Detta för att säkerställa att straffrihet inte ska råda för de brott som genom kriget och under kriget begås av Ryssland i Ukraina.
8.3
Folkrätt och det internationella rättssystemet
För att brott mot mänskligheten och folkmord inte ska politiseras eller förminskas av
politiska skäl är det viktigt att det finns förutsägbara processer som utgår från att en dom
stol ska pröva dessa brott. Politiken ska säkra lagstiftning och processer; en domstol ska döma.
Centerpartiets politik utgår från alla människors frihet och lika värde. De mänskliga rättigheterna omfattar varje person och begränsar staters makt över individen. Vi tar vår
utgångspunkt i den enskilda människan, snarare än i systemen, när vi utarbetar vår politik
. Därför är främjande och försvar av de mänskliga rättigheterna en kärnuppgift för oss och något som ska genomsyra all vår politik. De mänskliga rättigheterna omfattar dels de medborgerliga och politiska rättigheterna, dels de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Tillsammans utgör de en helhet som måste respekteras för att människor ska kunna utveckla sin fulla potential.
Idag ser vi allt mer hur den internationella rättsordning som utvecklats sedan andra världskriget för att upprätthålla folkrätten utmanas. Länder som Kina och Ryssland
ifrågasätter folkrättens globala jurisdiktion och arbetar aktivt för att skapa en ny
internationell rätt. För ett litet och öppet land som Sverige är det centralt att våra inter
natio
nella regelverk står starka och legitima. Sverige måste därför agera för att stärka legi
timi
teten för folkrätten och dess instanser, ytterst Internationella domstolen och Interna
tionella
brottmålsdomstolen. Deras domslut ska inte behandlas selektivt utan respektera
s. Om ett demokratiskt land som Sverige inte aktivt driver denna legitimitet, gör vi det enklare för auktoritära stater att öppet strunta i domstolarnas uttalanden.
8.4
Politiska fångar
Det är också vår mening att Sverige mer aktivt och tydligt behöver stödja ryska pro
demokratiska aktörer, personer och partier om möjligt i Ryssland men även i exil. Det måste finnas demokrater om Ryssland skall kunna utvecklas till en demokrati. Tyvärr går utvecklingen i Ryssland, Kina och Turkiet och på andra håll i världen åt helt fel håll för demokrati- och frihetskämpar. Politiska fängslanden blir allt vanligare.
I augusti 2020 förgiftades den ryska oppositionspolitikern Navalnyj på en resa från Sibirien till Moskva och han dog senare i fängelse efter en uppenbart politiskt motiverad
dom. Oppositionspolitikern Vladimir Kara-Murza, som dessutom tidigare blivit förgiftad
vid två tillfällen och delvis levt i exil, frigavs i en fångutväxling under 2024 efter att ha
dömts till 25 års fängelse för förräderi. Detsamma gäller oppositionspolitikern Ilja Jasjin,
som dömdes till 8,5 år för att ha ”spridit falsk information” om armén. Därtill har
Navalnyjs parti bannlysts och har svårt att verka i Ryssland idag, precis som många andra
politiska partier och civilsamhällesorganisationer som klassats som ”foreign agents”. Därmed finns inga förutsättningar för att demokratiska, rättvisa och fria val ska kunna genomföras i Ryssland. Kreml och president Putin måste ta sitt ansvar. Straffrihet får inte råda, inte heller för hjärnorna bakom angreppen, även för de fångar som släppts fria. Detta måste få ett slut.
I Azerbajdzjan attackerades och godtyckligt fängslades dr Gubad Ibadoghlu, en erkänd nationalekonom och ”research fellow” på London School of Economics och politisk akti
vist den 23 juli 2023. Han hålls tillfångatagen av regimen på falska grunder och av
poli
tiska skäl. Hans kontakt med familj och advokat är mycket begränsad. Här behöver reger
ingen också uppmärksamma och kräva av styret i Azerbajdzjan att dr Ibadoghlu släpps fri.
Flera svenskar sitter också fängslade utomlands, utan rättegång och av politiska skäl. I år har Dawit Isaak suttit fången i Eritrea utan rättegång i 23 år. Ansträngningar för att
få honom fri genom ”tyst diplomati” har inte gett resultat. Den svenske medborgaren och
publicisten Gui Minhai sitter alltjämt fängslad efter att ha kidnappats av den kinesiska regi
men
i Thailand. Han måste omedelbart släppas fri. I Iran sitter KI-forskaren Ahmadreza Djalali fängslad sedan många år.
I alla dessa fall är det tydligt att regeringen måste ändra strategi och göra mer för att
Dawit Isaak, Gui Minhai och Ahmadreza Djalali omedelbart ska släppas fria. Regeringen
behöver anstränga sig ytterligare för det. Vi måste stå upp för våra värden och den inter
nationella rättsordning vi varit med och skapat.
Samtidigt ser vi hur auktoritära stater som Iran kidnappar och åtalar utländska med
borgare i utpressningssyfte, för att frigöra egna medborgare i fängelser genom fång
utväxling. Det är viktigt att uppmärksamma detta som ett systematiskt agerande och att hitta metoder för att säkra svenska medborgares frihet utan att medverka till att under
minera den internationella rättsordningen och benåda personer dömda för exempelvis grova folkrättsbrott.
9
Nedrustning och icke-spridning
Sverige ska vara en tydlig röst i nedrustningsarbetet. Sverige ska vara pådrivande för att reducera kärnvapenhotet och medverka till en balanserad nedrustning. Vi vill stärka de avtal och samarbeten som finns.
För oss är det viktigt att arbetet med nedrustning fortsätter. Vi kommer att fortsätta att arbeta för att upprätthålla och utveckla det globala icke-spridningsavtalet, NPT. Det handlar om att kärnvapenländer förbinder sig att inte sprida kärnvapenteknik till andra länder. Och länder som inte har kärnvapen lovar genom avtalet att själva inte utveckla sådana vapen. Dessutom går avtalet långsiktigt ut på att minska och – på sikt – avskaffa kärnvapen. Tyvärr ledde den senaste översynskonferensen av NPT i augusti 2022 inte till en gemensam slutsats. Rysslands krig mot Ukraina, hot om kärnvapenanvändning samt angreppet på kärnkraftverket Zaporizjzja skapade stora meningsskiljaktigheter. Ryssland lade slutligen in sitt veto mot slutsatserna. Men det får inte innebära att vi ger upp. När NPT ses över 2026 vill vi gärna att nya krav tillkommer för att höja trösklarna
för användning av kärnvapen. Tilltron behöver stärkas för de nedrustningsavtal som ännu
finns kvar. Det finns några få nedrustningsavtal – och förtroendeskapande nedrustnings
samarbeten – som fortfarande fungerar. Vi ska inte göra något som riskerar dessa. Snarare
måste det arbetet stärkas. Vi vill arbeta för att provstoppsavtalet nu träder i kraft.
Sverige ska vara en tydlig röst i nedrustningsarbetet, också efter inträdet i Nato. Det är många Natoländer som är tydliga i arbetet mot kärnvapen och Sverige bör samarbeta
med dessa länder för att föra nedrustningssamarbetet framåt. Sverige skall inte underteckna
FN:s konvention om kärnvapenförbud och inte heller bli en observatörsstat. Sverige bör dock tillsammans med likasinnade pröva om en tillfällig närvaro från tid till annan kan gynna nedrustningsarbetet via NPT.
10
Internationella insatser
Sverige har under många år deltagit i internationella insatser under FN-, Nato- och EU-
flagg, alltid med FN-mandat i grunden. Även om deltagandet är lägre och antalet insatser
färre nu jämfört med för några år sedan är de insatser som Sverige deltar i viktiga och gör skillnad i de länder där vi deltar. Det är alltjämt viktigt att Sverige deltar där och om vi kan göra skillnad. Den nationella försvarsplaneringen måste säkra att vi också kan ta vårt internationella ansvar, inte minst efter Natoanslutningen. Sverige ska fortsatt kunna och vilja delta i internationella insatser under Nato-, EU- och FN-flagg.
11
Internationell klimatpolitik
Klimatet känner inga nationsgränser och effektiva svar på de utmaningar vi står inför behöver därför vara internationella. Det krävs ett starkt globalt klimatarbete och när andra länder vacklar behöver Sveriges och EU:s röst vara tydlig. Genom att i praktiken visa att ekonomisk tillväxt och utsläppsminskningar går att förena samtidigt som vi skapar jobb kan Sverige och EU visa ledarskap internationellt. Eftersom Sveriges utsläpp är små i ett globalt perspektiv är det viktigt att vara pådrivande regionalt, i EU och internationellt.
För att nå målen i Parisavtalet krävs en snabbare minskning av utsläppen än vad vi ser
idag och mer kraftfulla åtgärder. Målen i Parisavtalet kommer inte att nås med nuvarande
politik. Samtidigt som dystra budskap är återkommande återstår ett litet hopp; vi kan fortfarande vända utvecklingen. Det kräver resolut handling. För Centerpartiet är det en självklarhet att alla utsläpp ska bära sina kostnader genom att de omfattas antingen av ett koldioxidpris eller av ett handelssystem för utsläppsrätter. Vi vill att Sverige ska vara föregångare i EU och att EU ska vara en föregångare i världen genom att anta ambitiösa och modiga utsläppsminskningsmål. Vi vill också se att Sverige och EU utövar en vass klimatdiplomati som förmår skärpa andra länders klimatmål och politik och bidra med goda exempel utifrån våra erfarenheter.
Vi vill även se ett klimatlås på EU:s budget, likt det så kallade demokratilåset. Ett klimatlås behövs för att säkerställa att medlemsländer fullföljer sina klimatåtaganden. I praktiken innebär det att om ett medlemsland inte vidtar tillräckliga klimatåtgärder så bör de inte heller få ta del av det EU-stöd som de annars skulle haft rätt till. Det ska
kosta att släppa ut. I alla delar av världen uppstår negativa effekter i klimatförändringarnas
spår: svältkatastrofer till följd av långdragen torka, människor som tvingas lämna sina hem på grund av havsnivåhöjningar och extrem nederbörd som får kostsamma konse
kvenser. I de länder där människor i hög grad är beroende av naturresurser för sin för
sörjningsförmåga har klimatförändringarna som störst negativ påverkan. Förutom utsläppsminskningar krävs att samhällen klimatanpassas. Det är ett sätt att mildra konsekvenserna av naturkatastrofer, och ju mildare konsekvenserna blir, desto mindre humanitärt bistånd kommer att behövas och i förlängningen också mindre utvecklings
bistånd. Samhällen som drabbas av klimatkatastrofer drabbas också av ökade konflikt
risker och förlorar ofta många steg på utvecklingsstegen, vilket också. göder nya konflikter. Genom att satsa på klimatanpassning kan konflikter förebyggas.
I takt med att klimatförändringarna och miljökatastrofer ökar, skapar dessa också ett
hot mot våra mänskliga rättigheter. Centerpartiet vill därför att Sverige agerar för en revi
dering av Romstadgan för att möjliggöra att länder, ledare och personer som bryter mot internationell rätt genom att med berått mod ha orsakat miljöskada i katastrofal skala ska kunna åtalas enligt brottsrubriceringen ekocid och ställas inför rätta enligt inter
nationell rätt.
I många fall har klimatförändringarnas följder större negativ påverkan på kvinnor än
män. Därtill leder ojämställt deltagande i beslutsprocesser ofta till att kvinnor utesluts från
viktiga bestämmelser som har stor påverkan på deras liv. Centerpartiet ser kvinnors roll som otroligt viktig i kampen mot klimatförändringarna. Vi vill därför stärka kvinnligt entreprenörskap och äganderätt, samtidigt som vi vill se jämlikt deltagande i besluts
processer. Arbetet mot klimatförändringarna, såväl nationellt som internationellt, ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.
Kerstin Lundgren (C)
Anna Lasses (C)
Mikael Larsson (C)
Ulrika Liljeberg (C)
Malin Björk (C)
Helena Vilhelmsson (C)