Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2023/24:250 av Anna Wallentheim (S) Ökad kunskap och prioritering kring ätstörningar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att jobba aktivt med att förkorta köerna till ätstörningsvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka kunskapen om samt ta fram nationella riktlinjer för ätstörningsvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en god och jämlik vård över hela landet vid ätstörningar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ätstörningar är inte bara ett personligt lidande; de är även ett symptom på ett bristfälligt samhällssystem som misslyckas med att skydda sina medborgare från en osynlig men förgörande fiende. Namnen – anorexia, bulimi, hetsätningsstörning, arfid, ortorexi – är inte bara diagnoser; de är bevis på det kaos som vår nuvarande samhällsstruktur skapar i våra sinnen och kroppar. Ätstörningar är inte en isolerad tragedi; de är en produkt av vårt samhälles orealistiska och skadliga normer för skönhet och kroppsideal men också ett bevis på den ökade stressen och människors behov av kontroll. Att utsätta individer för den ständiga pressen att uppfylla samhällets ideal har allvarliga konsekvenser för mental och fysisk hälsa. Det är inte överraskande att ätstörningar har blivit en epidemi som härjar inom vårt samhälle. Det är ett tecken på en samhällskris vi inte längre kan ignorera. Låt oss granska siffrorna – enligt Karolinska institutet har anorexia nervosa en skrämmande dödlighet på tio procent, den högsta bland alla psykiatriska diagnoser. Det här är inget mindre än en dödsdom som utfärdas till de som kämpar med ätstörningar. Det är en följd av vår oförmåga som samhälle att tillhandahålla tillräcklig hjälp och stöd till de som behöver det mest. Ätstörningar är inte bara ett individuellt lidande; de är en börda som samhället måste bära. De som lider av dessa sjukdomar lider inte bara av sina egna demoner; de lider också av bristen på tillgänglig vård och stöd. Under pandemin försämrades situationen ännu mer när köerna till ätstörningsvården växte i hela landet. Än idag är detta ett problem och människor som kämpar mot sina ätstörningar tvingas vänta allt längre på hjälp pga. regionernas ansträngda ekonomiska situation. Detta är en politisk prioritering som måste omprövas. Ytterligare en politisk orättvisa inom ätstörningsvården är ojämlikheten i tillgång och kvalitet mellan olika regioner och inom samma region. Detta är en direkt följd av bristande kunskap om ätstörningar och bristande politiskt engagemang för att förbättra vården. För att rätta till denna politiska orättvisa måste vi öka kunskapen om ätstörningar och säkerställa en rättvis fördelning av resurser. Köerna till ätstörningsvården måste kortas och vården måste standardiseras över hela landet. Det är dags att politikerna tar sitt ansvar och agerar med kraft och medkänsla för att rädda liv och minska det lidande som ätstörningar orsakar. Det är en politisk skyldighet som vi inte kan undvika längre. Anna Wallentheim (S)

Motion till riksdagen 2024/25:177 av Anna Wallentheim (S) Förbättrad och jämlik vård vid ätstörningar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en god och jämlik vård vid ätstörningar över hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att aktivt jobba med att korta köerna till ätstörningsvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka kunskapen samt ta fram nationella riktlinjer för ätstörningsvården och tillkännager detta för regeringen. Motivering I debatten om folkhälsa måste vi rikta ljuset mot en allvarlig och ofta förbisedd kris: ätstörningar. Dessa är inte bara namn på olika diagnoser – anorexi, bulimi, hetsätnings ­ störning, ARFID, ortorexi – utan allvarliga former av psykisk ohälsa som kräver omedelbar och kraftfull insats. Enligt Karolinska institutet har anorexia nervosa en dödlighet på tio procent, vilket gör den till den mest dödliga av alla psykiatriska diagnoser. Detta är en verklighet som inte kan ignoreras. Att leva med en ätstörning är ett helvete, både psykiskt och fysiskt. Kroppen svälter, hjärnan förlorar sin förmåga att fungera optimalt, och livets mest grundläggande aktiviteter, som att äta, blir en källa till ångest och förtvivlan. Det är viktigt att förstå att ätstörningar inte alltid syns på utsidan, men de konsekvenser de har för den drabbades liv är förödande. Positivt är dock att tidig intervention kan rädda liv. Ju tidigare en person får hjälp, desto större är chanserna att bli frisk. Men idag befinner vi oss i en akut kris inom ätstörningsvården. Pandemin har lett till en dramatisk ökning av personer som söker hjälp, samtidigt som vården redan var överbelastad. Detta har resulterat i att köerna till behandling har vuxit lavinartat, och i Stockholm är situationen värst. Enligt en kartläggning av SR Ekot har antalet personer som väntar på behandling tredubblats, och i vissa fall kan väntetiden vara upp till ett år. Detta är inte acceptabelt. Antalet flickor som tvångsvårdas för livshotande ätstörningar fortsätter att öka kraftigt. Bara de senaste sex åren har gruppen ökat med 300 procent. Läget är akut och måste tas på allvar. Ytterligare ett problem är de betydande skillnaderna i hur ätstörningsvården är organiserad och vilken kvalitet den håller mellan olika regioner. Orsaken är ofta bristande kunskap om ätstörningar, vilket skapar en ojämlik vård där patientens möjligheter till hjälp beror på var i landet de bor. Föreningen Frisk och Fri påpekar att många barn och deras vårdnadshavare upplever att det tar för lång tid att få den hjälp de behöver och att de ofta skickas runt mellan olika vårdinrättningar. Detta kan vara en av orsakerna till att fler barn till slut hamnar i heldygnsvård. För att vända denna negativa trend krävs kraftfulla åtgärder. Vi måste öka jämlik ­ heten inom vården och förbättra kunskapen om ätstörningar hos vårdpersonalen. Men framför allt måste köerna till ätstörningsvården kortas drastiskt. Det handlar om liv och död, och vi har inte råd att vänta. Anna Wallentheim (S)