RiksdagsförslagMotionsDB

Tillbaka till alla par

Jämför sakliga förslag

A · Kraftsamling för levande hav och vatten

2024/25 · HC023037 · Daniel Helldén (MP); Amanda Lind (MP); Emma Nohrén (MP); Leila Ali Elmi (MP); Janine Alm Ericson (MP); Emma Berginger (MP); Mats Berglund (MP); Camilla Hansén (MP); Annika Hirvonen (MP); Linus Lakso (MP); Rebecka Le Moine (MP); Rasmus Ling (MP); Katarina Luhr (MP); Jan Riise (MP); Jacob Risberg (MP); Märta Stenevi (MP); Elin Söderberg (MP); Ulrika Westerlund (MP)

Original hos Riksdagen

B · Cirkulär ekonomi

2025/26 · HD023548 · Daniel Helldén (MP); Katarina Luhr (MP); Leila Ali Elmi (MP); Janine Alm Ericson (MP); Emma Berginger (MP); Mats Berglund (MP); Camilla Hansén (MP); Annika Hirvonen (MP); Linus Lakso (MP); Rebecka Le Moine (MP); Amanda Lind (MP); Emma Nohrén (MP); Amanda Palmstierna (MP); Jan Riise (MP); Jacob Risberg (MP); Nils Seye Larsen (MP); Malte Tängmark Roos (MP); Ulrika Westerlund (MP)

Original hos Riksdagen

Varför paret visas: Matchande yrkanden.

Ordlikhet 0.004 · ämneslikhet 0.666. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.

Vad föreslår motionerna?

1 möjliga matchningar · 196 yrkanden i A · 153 i B.

Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.

  • Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A45 och B96 · textlikhet 0.633A: Avslag · B: Avslag

A45

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU ska verka för att det införs en kvotplikt på inblandning av en minsta mängd återvunnen fosfor och återvunnet kväve i mineralgödsel och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 45

Avslag

B96

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en kvotplikt för återvunnen fosfor och återvunnet kväve i gödningsmedel och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 96

Avslag

195 yrkanden i A utan säker motsvarighet

A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utan dröjsmål implementera en ekosystembaserad förvaltning av haven, vilket också innefattar en ekosystembaserad fiskeförvaltning, och att den ekosystembaserade förvaltningen ska genomsyra hela havspolitiken och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 1

Avslag

A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en havsmiljölag som utgångspunkt för riksdagens och regeringens havsmiljöarbete, och att denna lag bör fastställa att syftet med regeringens havsmiljöarbete är att uppnå det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 2

Avslag

A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att havsmiljölagen ska slå fast att regeringen ska tillämpa ekosystemansatsen som utgångspunkt och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 3

Avslag

A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ekosystemansatsen ska definieras i havsmiljölagen och slå fast att naturvärden bevaras och naturresurser nyttjas miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart, med det övergripande målet att ekosystemen används inom sina gränser, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 4

Avslag

A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det i havsmiljölagen bör införas en bestämmelse om att regeringen varje mandatperiod ska lämna en havsmiljöpolitisk proposition till riksdagen, som ska innehålla en resultatanalys, resultatredovisning och beskrivning av planerade åtgärder för att uppnå miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård och eventuella författningsförslag som behövs för detta ändamål och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 5

Avslag

A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetet med propositionen ska samordnas med åtgärdsarbetet enligt vattenförvaltningsdirektivet och havsmiljödirektivet och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 6

Avslag

A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör inrätta ett havspolitiskt råd för att belysa effekter av beslutade och föreslagna styrmedel från ett brett samhällsperspektiv och identifiera politikområden där fler åtgärder behövs för att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska kunna nås och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 7

Avslag

A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det havspolitiska rådet ska utvärdera om inriktningen inom olika relevanta politikområden bidrar till eller motverkar möjligheten att nå Hav i balans samt levande kust och skärgård och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 8

Avslag

A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge i uppdrag till det havspolitiska rådet som beskrivits ovan att även ta fram en samhällsekonomisk analys av havets intäkter och kostnader med en sådan omfattning att den ger en rättvisande bild av de intäkter och värden som havet bidrar med till samhället i stort, i förhållande till kostnaderna för åtgärder, regleringar etc. som behövs för att nå de havsanknutna miljökvalitetsmålen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 9

Avslag

A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör tydliggöras i havsmiljöförordningen (2010:1341) och vattenförvaltningsförordningen (2004:660) att ekosystemansatsen ska tillämpas (jämför havsplaneringsförordningen) och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 10

Avslag

A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det av styrningen av offentliga aktörer tydligt behöver framgå vilka mål som ska nås för havets miljötillstånd och att regeringen bör besluta att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska ha de preciseringar som anges i motionen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 11

Avslag

A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska ha preciseringen ”God miljöstatus: Kust- och havsvatten har god miljöstatus med avseende på fysikaliska, kemiska och biologiska förhållanden i enlighet med havsmiljöförordningen (2010:1341)”, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 12

Avslag

A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska ha preciseringen ”God ekologisk och kemisk status: Kustvatten har minst god ekologisk status eller potential och god kemisk status i enlighet med förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön”, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 13

Avslag

A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska ha preciseringen ”Gynnsam bevarandestatus: Livsmiljöer och arter knutna till kust och hav har gynnsam bevarandestatus i enlighet med områdesskyddsförordningen (1998:1252), artskyddsförordningen (2007:845) samt arter och livsmiljöer förtecknade inom Helcom och Ospar”, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 14

Avslag

A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett riksdagsbundet övergripande mål om att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030, i enlighet med det övergripande målet i Kunming-Montreal-ramverket inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 15

Avslag

A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta etappmål för biologisk mångfald och ekosystemens återhämtning inom de vattenrelaterade miljömålen Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 16

Avslag

A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att indikatorer och andra uppföljningsmått för miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård där det är relevant ska harmoniseras med de uppföljningsmått som används i EU-direktiven för att bedöma status och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 17

Avslag

A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård bör anpassas så att den för alla preciseringar som hanterar havets miljötillstånd använder statusbedömning och rapportering enligt havsmiljöförordningen, vattenförvaltningsförordningen och art- och habitatdirektivet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 18

Avslag

A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att redovisa den årliga uppföljningen av miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård i årsredovisningen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 19

Avslag

A20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten vart fjärde år till regeringen ska redovisa en utvärdering av de uppnådda resultaten i förhållande till miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 20

Avslag

A21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten bör få ett särskilt ansvar för att säkerställa ett samordnat genomförande av vattenförvaltningen, havsmiljöförvaltningen och art- och habitatdirektivet för akvatiska arter och livsmiljöer och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 21

Avslag

A22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att till senast 2026 se över och harmonisera miljökvalitetsnormer för kustvatten som beslutas med stöd av 20 § havsmiljöförordningen (2010:1341) och 4 kap. 1 § vattenförvaltningsförordningen (2004:660), och att bedömningsområden för miljökvalitetsnormer som beslutas med stöd av 20 § havsmiljöförordningen, där det är möjligt, ska överensstämma med vattenförvaltningens kustvattenförekomster, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 22

Avslag

A23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett gemensamt beslutsorgan ska besluta om miljökvalitetsnormer i enlighet med både vattenförvaltningsförordningen och havsmiljöförordningen samt referensvärden i enlighet med art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet för akvatiska arter och livsmiljöer och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 23

Avslag

A24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att se över att miljökvalitetsnormerna i större utsträckning utformas så att åtgärder enligt 5 kap. 9 § miljöbalken kan genomföras och leda till att målen nås och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 24

Avslag

A25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska besluta om åtgärdsprogrammen för havs- och vattenmiljön, att det ska finnas en beredningsfunktion på länsstyrelserna för arbetet med havs- och vattenfrågor samt att åtgärdsprogrammen ska innehålla en analys och beskrivning av hur åtgärderna i programmen ska finansieras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 25

Avslag

A26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslå tillräcklig finansiering för att takten i genomförandet av åtgärdsprogrammen ska öka för att dessa ska kunna genomföras i utsatt tid och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 26

Avslag

A27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten och vattenmyndigheterna ska ta fram underlag och förslag till åtgärdsprogrammet och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 27

Avslag

A28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Jordbruksverket ska vara miljömålsansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Ingen övergödning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 28

Avslag

A29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör komplettera 5 § förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket med ett bemyndigande för Jordbruksverket att meddela föreskrifter om vilka kustområden och länsdelar som är övergödningskänsliga områden med hänsyn till risk för att miljökvalitetsnormer enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660) inte nås, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 29

Avslag

A30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Jordbruksverket bör komplettera 20 § i föreskriften (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring så att, inom känsliga områden, även fosfor ingår i kravet på dokumentation, genom växtodlingsplaner eller motsvarande, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 30

Avslag

A31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Jordbruksverket bör få i uppdrag att bidra till att jordbrukets läckage av näringsämnen till vatten- och havsmiljön följer de beslutade miljökvalitetsnormerna enligt 5 kap. miljöbalken och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 31

Avslag

A32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Jordbruksverket bör få till uppgift att samverka med vattenmyndigheterna, Havs- och vattenmyndigheten och övriga berörda myndigheter i arbetet med genomförande av åtgärdsprogrammen enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660) och havsmiljöförordningen (2010:1341), i frågor och åtgärder som rör miljökvalitetsmålet Ingen övergödning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 32

Avslag

A33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i arbetet inför översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken aktivt ska verka inom EU för att de ekonomiska ersättningarna ska relateras till utsläppsminskningar och ekosystemtjänster och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 33

Avslag

A34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i arbetet inför översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken skyndsamt ska ta fram de beslutsstödsverktyg som krävs för en ökad klimat- och miljöstyrning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 34

Avslag

A35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte låta krav på konkurrensneutralitet mellan EU:s medlemsstater medföra lägre miljökrav eller sämre djurvälfärd vid den kommande översynen av stödsystemet inom den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 35

Avslag,Avslag

A36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minimera tillförsel av fosfor och kväve till våra vatten genom att verka för att det tas fram genomförbara och kostnadseffektiva förslag på hur stallgödsel, avloppsslam/rötslam och matavfall kan utvecklas till en högvärdig och giftfri resurs och att det i odlingen inte tillsätts större giva av gödselmedel än växterna tar upp under säsongen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 36

Avslag

A37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett nytt etappmål om ökad återföring av fosfor och kväve till livsmedelsproduktionen i enlighet med Miljömålsberedningens förslag och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 37

Avslag

A38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återföringen av använd fosfor och kväve till livsmedelsproduktion till 2030 ska vara minst 50 procent för fosfor och 15 procent för kväve från avlopp och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 38

Avslag

A39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att besluta om ett långsiktigt mål, som inte begränsas av dagens system och tekniker, om nära 100 procents återföring av fosfor och kväve från avlopp till livsmedelsproduktion och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 39

Avslag

A40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stallgödseln till 2030 ska tas till vara på jordbruksmark så att tillförseln av växtnäringsämnen balanserar bortförseln och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 40

Avslag

A41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kväveavgången från stallgödsel genom ammoniak ska reduceras med minst 20 procent till 2030 och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 41

Avslag

A42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska besluta om den föreslagna genomförandeplanen för Helcoms uppdaterade aktionsplan för Östersjön (BSAP) och Ospars miljöstrategi för Nordostatlanten (NEAES) och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 42

Avslag

A43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ytterligare ett kvantifierat etappmål om att våtmarker bör anläggas i en takt som motsvarar det behov som räknats fram av vattenmyndigheterna för att nå de utsläppsminskningar som krävs, dvs. åtminstone 3 800 hektar våtmarker fram till 2027 och sedan ytterligare åtgärder fram till 2033, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 43

Avslag

A44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillräcklig finansiering bör anslås för att möjliggöra de åtgärder som vattenmyndigheterna föreskriver i åtgärdsprogrammen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 44

Avslag

A46. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja hyggesfria skogsbruksmetoder och att gödsling av skogsmarker bör minimeras för att minska urlakningen från skogsbruket och effekterna av övergödningen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 46

Avslag,Avslag

A47. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att för att minska övergödningsproblem på lång sikt och säkerställa ett hållbart nyttjande av naturresurser behöver användningen av jungfrulig fosfor minska drastiskt och nyproducerat kväve framtaget med fossila energikällor fasas ut och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 47

Avslag

A48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa styrmedel för en bättre integrering av växtodling och djurhållning på gårdsnivå inom jordbruket, i likhet med ekologiska brukningsmetoder, för att minska övergödningen och utsläppen av lustgas och stärka ekosystemen i våra hav, sjöar och vattendrag, liksom på land, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 48

Avslag

A49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda samt införa styrmedel och kompensationsåtgärder för att begränsa djurtätheten i läckagebenägna områden i syfte att minska tillförseln av näringsämnen till hav och vattendrag och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 49

Avslag

A50. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja innovation, utveckling och implementering av tekniker för transporterbara organiska gödselmedel, t.ex. pellets av stallgödsel, i syfte att minska nytillförsel av näringsämnen inom jordbruket och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 50

Avslag

A51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur system för främjande av växtnäringsbalanser på gårdsnivå med låga överskott kan utformas och implementeras och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 51

Avslag

A52. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur system för att beräkna näringsbalanser på fältnivå kan utformas, främjas och implementeras, samt om att driva frågan om system för främjande av redovisning på EU-nivå och harmonisering av sådana system och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 52

Avslag

A53. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra åt relevanta myndigheter att kartlägga näringsämnen i mark (markkartering) och områden med hög läckagerisk och finansiera ett sådant uppdrag och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 53

Avslag

A54. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa stöd till fånggrödor, buffertzoner och våtmarker baserat på markkartering och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 54

Avslag

A55. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka stödnivåerna och informationsinsatserna för agroekologiska och kretsloppsbaserade brukningsmetoder och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 55

Avslag

A56. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra åt relevanta myndigheter att utforma förslag till åtgärder för infrastruktur för ett förbättrat utnyttjande av stallgödsel och att förhindra läckage till atmosfären, samt finansiering för implementering av sådana åtgärder, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 56

Avslag

A57. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska genomföras en långsiktig satsning på lokala åtgärdssamordnare och att länsstyrelserna därför bör få en instruktionsenlig uppgift att stödja den regionala åtgärdssamordningen för lokala havs- och vattenåtgärder och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 57

Avslag

A58. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över och bedöma det fortsatta behovet av åtgärdssamordnare till 2035 och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 58

Avslag

A59. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett nytt anslag med benämningen Statligt stöd till lokalt havs- och vattenvårdsarbete bör föras upp på statsbudgetens utgiftssida och att anslaget bl.a. bör få användas för statsstöd till lokala havs- och vattenvårdsprojekt som anställning av åtgärdssamordnare vid en länsstyrelse, kommun eller ideell sammanslutning eller åtgärdsplanering i avrinningsområden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 59

Avslag

A60. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket bör få till uppgift att tillsammans tillhandahålla en nationell rådgivnings- och stödfunktion för det lokala åtgärdsarbetet och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 60

Avslag

A61. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Tillväxtverket, Vinnova och Formas ett gemensamt uppdrag att ta fram förslag på hur stallgödsel, avloppsvatten och avloppsslam samt matavfall kan utvecklas till en högvärdig resurs, bl.a. i form av biogödsel eller återföring av näringsämnen till mineralgödsel, för att bidra till att nå etappmålet om återföring av näringsämnen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 61

Avslag

A62. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslå medel för att bedriva långsiktiga innovations- och utvecklingsprojekt för vatten i jordbruks- och skogslandskapet utöver dagens breda vattensatsningar och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 62

Avslag

A63. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslå medel för att bedriva utvecklingsprojekt för cirkulär växtnäring i jordbruk, livsmedelssektor, avlopp och avfall och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 63

Avslag

A64. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen inom Helcom ska verka för att det tas fram och beslutas om en Helcomrekommendation för att minska spill av gödselmedel i vatten vid lastning och lossning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 64

Avslag

A65. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen 2025 bör göra en genomlysning av om nivån på anslagsmedlen för åtgärder för havs- och vattenmiljö motsvarar riksdagens och regeringens ambitionsnivå för det offentliga åtagandet i frågor om havs- och vattenmiljö och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 65

Avslag

A66. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta ekosystemen i haven sätta gränserna för hur mycket fisk som får fångas och införa en ekosystembaserad havsförvaltning och en havsmiljölag och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 66

Avslag,Avslag

A67. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör integrera frågor om hållbar förvaltning av fiskresurserna med havsmiljöförvaltningen, att Havs- och vattenmyndigheten ska tillämpa en ekosystemansats samt att hållbar förvaltning av fiskresurserna bör integreras med havsmiljöarbetet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 67

Avslag

A68. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att försiktighetsansatsen ska tillämpas i enlighet med artikel 2 i den gemensamma fiskeripolitiken vid varningssignaler om oklara orsakssamband och risk för betydande ekosystemeffekter av ett pågående fiske och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 68

Avslag

A69. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att försiktighetsprincipen ska tillämpas och ges företrädesrätt i de fall där dataunderlaget är för bristfälligt för att bedöma orsakssamband mellan exempelvis interaktioner mellan arter och ekosystemeffekter för att en ordentlig bedömning ska kunna göras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 69

Avslag

A70. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att återinföra förbudet mot industritrålning i Östersjön och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 70

Avslag

A71. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten bör ansvara för ett samordnat genomförande av EU:s miljölagstiftning, inklusive EU:s gemensamma fiskeripolitik, med hänsyn till bl.a. miljökvalitetsnormer, rådgivning, genomförande av åtgärder samt uppföljning och utvärdering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 71

Avslag

A72. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen aktivt bör verka inom EU, Baltfish och Scheveningen för att främja att rådgivning från Ices om fiskekvoter och tekniska regleringar inom fiskeripolitiken även ska bidra till att nå fastställda förhållanden som kännetecknar en god miljöstatus enligt havsmiljödirektivet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 72

Avslag

A73. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i närtid måste verka för att EU antar en strategi för att långsiktigt bygga upp fiskbestånden i EU:s hav, inklusive våra svenska hav, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 73

Avslag

A74. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en förändring av systemet med MSY till en ekosystembaserad förvaltning så att utgångspunkten vid kvotsättning är beståndens fitness, storleks- och åldersfördelning samt andra parametrar i ekosystemet, samt behovet av att återuppbygga bestånden för långsiktig stabilitet över nivåer som kan producera maximal hållbar avkastning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 74

Avslag

A75. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen med stöd av Ices bör ta fram ett förslag till en samlad rådgivning för fiskeripolitikens mål för beståndsförvaltning, inklusive delbestånd, och de delar inom havsmiljödirektivets kvalitativa deskriptorer som berör fisk, med syftet att Ices råd ska innefatta ekosystemansatsen i de årliga uppdateringarna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 75

Avslag

A76. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omgående ska flytta ut trålgränsen till 12 nautiska mil, utan undantag, utanför kusten, vilket även innebär att samtliga s.k. inflyttningsområden skyndsamt ska tas bort och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 76

Avslag

A77. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste omformulera uppdraget till Havs- och vattenmyndigheten från ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt till en permanent utflyttning av trålgränsen längs hela ostkusten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 77

Avslag

A78. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att korrekta fångstrapporter är grundläggande för ett samlat kunskapsunderlag och bör ingå i ett sådant och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 78

Avslag

A79. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige skyndsamt ska komma till rätta med bristfälliga och felaktiga inrapporteringar, att fiskerikontrollen behöver utökas i stor skala, att man bör säkerställa kraven på efterlevnad och att regeringen bör avsätta tillräcklig finansiering för dessa ändamål och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 79

Avslag

A80. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effekterna och konsekvenserna av införandet av överförbara fiskerättigheter inom det pelagiska fisket ska utredas innan man går vidare med förslaget om att införa ett liknande system inom det demersala fisket och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 80

Avslag

A81. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om problemen med efterlevnaden av utkastförbudet och att det behövs åtgärder för att skärpa efterlevnaden och krav på fullt dokumenterat fiske med kameror, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 81

Avslag

A82. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att fiskerinäringen intensifierar arbetet med att eliminera bifångst och utveckla redskap som inte skadar bottnen med dess växt- och djurliv vid fisket och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 82

Avslag

A83. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 20 § fiskelagen (1993:787) bör ändras så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske ska tas till naturvårdens och fiskets intressen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 83

Avslag

A84. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge ansvarig myndighet uppdrag att tillståndspröva fisket i alla skyddade områden och efter en övergångstid också generellt och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 84

Avslag

A85. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att allt fiske av ål i Sverige och EU ska upphöra tills ålen nått god bevarandestatus, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 85

Avslag

A86. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska återkalla undantagen för trålning i marina skyddade områden innanför trålgränsen samt aktivt verka för ett trålförbud i samtliga formellt skyddade marina områden utanför trålgränsen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 86

Avslag

A87. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fasa ut destruktiva fiskeredskap och införa ett förbud mot bottentrålning, med start i marina skyddade områden, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 87

Avslag

A88. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör driva att det införs begränsningar för bottentrålning, s.k. trålningsstoppzoner, inom EU:s beslut om fiskekvoter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 88

Avslag

A89. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att omgående fasa ut subventioner som leder till överfiske och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 89

Avslag

A90. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge ansvarig myndighet i uppdrag att använda sig av de möjligheter, lagar och regler som redan i dag finns i EU:s gemensamma fiskeripolitik (CFP) för att skydda arter och ekosystem i svenska territorialvatten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 90

Avslag

A91. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det i linje med EU:s restaureringslag behövs omfattande satsningar i närtid på återskapande av förstörda naturvärden, både på EU-nivå och nationellt, och att regeringen bör verka för att en naturfond på EU-nivå inrättas och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 91

Avslag

A92. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste tillse att alla ansvariga myndigheter har tillräckligt med resurser för att skyndsamt ta fram nationella restaureringsplaner i enligt med naturrestaureringslagen för att det praktiska arbetet med att återskapa förstörda naturvärden ska kunna påbörjas utan dröjsmål, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 92

Avslag

A93. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge kustlänsstyrelserna, med stöd av Havs- och vattenmyndigheten, i uppdrag att senast 2026 ta fram länsvisa, alternativt samordnade inom vattendistrikten, åtgärdsplaner för fiskevården både vid kust och i utsjön för att stärka bestånden av stor rovfisk, stärka ekosystemens resiliens och bidra till att minska effekter av övergödning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 93

Avslag

A94. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att planeringen av fiskevården i kustområdena ska inkluderas i arbetet med åtgärdsprogrammen enligt havsmiljöförordningen och vattenförvaltningsförordningen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 94

Avslag

A95. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nuvarande jaktregler som är inriktade på säl i närheten av fiskeredskap bör kvarstå och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 95

Avslag

A96. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på vidareutveckling av sälsäkra fiskeredskap och andra icke-dödliga åtgärder som förhindrar och/eller avskräcker sälar från att komma åt fiskfångsten och/eller fiskeredskapen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 96

Avslag

A97. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsammans med Östersjöländerna ta fram en gemensam förvaltnings- och bevarandeplan för gråsälen i Östersjön och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 97

Avslag

A98. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att besluta om ett etappmål för skydd av marina områden om att minst 30 procent av Sveriges territorialvatten och ekonomiska zon ska vara skyddat genom formellt områdesskydd eller andra effektiva bevarandeåtgärder till 2030 och att minst 10 procent ska ha strikt skydd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 98

Avslag

A99. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de skyddade områdena ska bilda ett representativt, ekologiskt sammanhängande samt funktionellt nätverk, nationellt och för vart och ett av de tre havsområdena Västerhavet, Egentliga Östersjön och Bottniska viken och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 99

Avslag

A100. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslå tillräckliga ekonomiska medel för att de skyddade områdena ska kunna inrättas på utsatt tid och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 100

Avslag

A101. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att berörda myndigheter skyndsamt bör ta fram hanteringsåtgärder för samtliga EU-listade arter med konstaterat stor spridning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 101

Avslag

A102. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten skyndsamt bör utveckla systemet för övervakning av invasiva arter med information om utbredning, vidtagna åtgärder samt fastställda hanteringsåtgärder och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 102

Avslag

A103. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån CBD:s definition och EU:s riktlinjer klargöra vilka rättsliga verktyg som kan klassas som andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder (OECM) och räknas in i etappmålets första strecksats och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 103

Avslag

A104. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 7 kap. 4 § miljöbalken bör kompletteras så att ett naturreservat kan bildas med syftet att bevara ett opåverkat område eller med syftet att bidra till klimatanpassning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 104

Avslag

A105. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett generellt biotopskydd för ålgräsängar utefter hela Sveriges kuststräcka och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 105

Avslag

A106. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sjöfartsverket, Transportstyrelsen och Försvarsmakten bör få till uppgift att delta i arbetet med skydd av arter, livsmiljöer och ekosystemtjänster och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 106

Avslag

A107. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Transportstyrelsen, Sjöfartsverket och Havs- och vattenmyndigheten gemensamt bör ta fram vägledning för reglering av sjöfarten, inklusive fritidsbåtar, i marina skyddade områden och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 107

Avslag

A108. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att länsstyrelserna bör få ett tydligare ansvar för att samordna arbetet i länets kustvattenområden när det gäller underlag för fysisk planering och stöd till kommunerna, skydd av marina områden med andra områdesbaserade bevarandeåtgärder samt åtgärdsplanering och genomförande av åtgärder, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 108

Avslag

A109. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge länsstyrelserna i uppdrag att samarbeta om nätverk av skyddade marina områden inom de tre havsregionerna Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 109

Avslag

A110. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att länsstyrelserna ska få till uppgift att ta fram och tillhandahålla kunskapsunderlag för länets kustvattenområde, vilket ska vara sammanställt och lättillgängligt för länets kommuner och vara utformat så att det kan användas som underlag för bl.a. fysisk planering, skydd, tillsyn, tillståndsprövning och åtgärdsplanering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 110

Avslag

A111. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppgiften om kunskapsunderlag för kustvattenområden ska föras in i länsstyrelsens instruktion och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 111

Avslag

A112. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommunernas planeringsansvar för kustvattenområden bör specificeras i 3 kap. 5 § plan- och bygglagen (2010:900), så att kommunerna, också med hjälp av kunskapsunderlaget och samordningsstödet från länsstyrelserna, kan arbeta med ett helhetsperspektiv från utsjö till land i den fysiska planeringen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 112

Avslag

A113. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det behövs riktade satsningar för att förstärka kommunernas kapacitet att genomföra översiktsplanering eller fördjupade översiktsplaner för kustvattenområden och de aktiviteter som i störst utsträckning påverkar kustvattnets miljöstatus, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 113

Avslag

A114. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommunernas möjlighet att bestämma skyddsåtgärder i detaljplanen utöver markförorening ska omfatta förorening av hav och vatten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 114

Avslag

A115. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommunen ska få bestämma om skyddsåtgärder för att motverka negativ påverkan på havs- och vattenmiljön och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 115

Avslag

A116. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommunen bör få bestämma att lov eller startbesked för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning endast får ges under förutsättning att markens lämplighet för bebyggande har säkerställts genom att en mark ‑ , havs- eller vattenförorening har avhjälpts eller en skydds- eller säkerhetsåtgärd har vidtagits på tomten, vilket föranleder ändringar i 4 kap. 12 och 14 §§ plan- och bygglagen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget

A117. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att strandskyddets syfte i 7 kap. 13 § 2 ska förtydligas så att det framgår att bevarande av goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten också innebär att uppnå och bibehålla god miljöstatus enligt havsmiljöförordningen (2010:1341) och god ekologisk och kemisk status enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660), och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 117

Avslag

A118. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Naturvårdsverket och Boverket bör komplettera sina vägledningar om strandskyddet i enlighet med den förtydligade syftesbestämmelsen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 118

Avslag

A119. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten bör få till uppgift att upprätta ett nationellt register över muddrings- och dumpningsärenden och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 119

Avslag

A120. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett starkt strandskydd är nödvändigt för människors tillgång till stränder och en bevarad och stärkt allemansrätt samt för att skydda strandzonens känsliga djur- och växtliv och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 120

Avslag

A121. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka resurserna till länsstyrelserna för tillsyn och handläggning av strandskyddsärenden och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 121

Avslag

A122. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att åsar och naturgrusavlagringar i större utsträckning måste förvaltas som dricksvattenreserver och inte exploateras eller förorenas och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 122

Avslag

A123. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i EU bör driva en uppdatering av gränsvärden för miljöfarliga ämnen i havet som regleras i vattendirektivet samt ta initiativ till att fler ämnen får gränsvärden och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 123

Avslag

A124. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att besluta om nya etappmål i miljömålssystemet om farliga ämnen och utreda fler etappmål med fokus på farliga ämnen i havsmiljön och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 124

Avslag

A125. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten och vattenmyndigheterna i uppdrag att sammanställa kunskapsunderlag för att bedöma om det finns tekniska möjligheter att utforma miljökvalitetsnormer för grupper av ämnen och att i så fall ta fram förslag på sådana miljökvalitetsnormer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 125

Avslag

A126. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka åtgärdstakten i vattenmiljöarbetet för att Sverige ska kunna nå vattendirektivets mål om god ekologisk och kemisk status och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 126

Avslag

A127. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppströmsarbetet för att förhindra förorening av grund- och ytvatten behöver öka och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 127

Avslag

A128. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det behövs ökad kunskap om och kartläggning av var utsläppen till vattenmiljön av PFAS sker och att systematiserad information om dessa utsläpp bör upprättas och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 128

Avslag

A129. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa regler för vilka kemiska ämnen som inte ska få hanteras nära dricksvattentäkter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 129

Avslag

A130. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka skyddet av yt- och grundvatten genom att införa en reglering av dessa i miljöbalken och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 130

Avslag

A131. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten ska ta ett större ansvar för att skyndsamt se till att förorenad mark, av exempelvis PFAS, saneras och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 131

Avslag

A132. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska ta fram en finansierad nationell handlingsplan mot föroreningar i mark och i vatten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 132

Avslag

A133. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta internationellt för att förbud för PFAS-molekyler och liknande ämnen snabbare ska kunna införas och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 133

Avslag

A134. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska prioritera forskning, utveckling och genomförande av tekniker för rening av PFAS från mark och vatten i sin kommande forskningsproposition och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 134

Avslag

A135. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att aktivt verka för att revideringen av Reach slutförs och inte vattnas ur och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 135

Avslag

A136. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsatt verka för en utvecklad kemikalielagstiftning på EU-nivå och harmonisering med annan relevant lagstiftning, som EU:s vatten- och havsmiljölagstiftning, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 136

Avslag

A137. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra åtgärder i EU:s kemikaliestrategi, som förslag om system för att tidigt identifiera nya kemikaliehot, stärka lagstiftning vad gäller kombinationseffekter, ”ett ämne, en bedömning”, och arbeta för ett förbud mot PFAS och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 137

Avslag

A138. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nytt substitutionscentrum på EU-nivå och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 138

Avslag

A139. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige fortsatt ska bidra starkt till arbetet mot spridning av farliga kemikalier på EU-nivå och säkra långsiktiga resurser för detta arbete och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 139

Avslag

A140. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla kopplingar mellan kemikalie- och vattenregelverken, t.ex. baserat på faroklassificering och återkoppling av status i vatten, till regelverk som reglerar åtgärder uppströms (utsättande på marknaden, användning, utsläpp), och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 140

Avslag

A141. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om satsningar på avancerad rening av avloppsvatten, ökad miljöhänsyn vad gäller läkemedel, samordnad screeningverksamhet och forskningssamarbete och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 141

Avslag

A142. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten ska utreda och införa ett särskilt stöd till de va-bolag som behöver införa ytterligare rening av dricksvattnet för att nå Livsmedelsverkets gränsvärde för PFAS i dricksvattnet och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 142

Avslag

A143. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra tillgången till dricksvatten och avloppsrening i hela landet genom att bistå kommuner med att säkra invånarnas vattenförsörjning och vattenrening, hindra att vatten förorenas och öka den vattenhållande förmågan genom olika klimatanpassningsåtgärder, exempelvis genom att anlägga våtmarker, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 143

Avslag

A144. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om lagkrav på kommunerna att inrikta förnyelsetakt och utbyggnad av va-nätet så att det inte äventyrar kvaliteten på dricksvatten och avloppsrening och inte heller lägger för stor skuld hos framtidens kommuninvånare och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 144

Avslag

A145. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vilka krav som ska ställas på va-huvudmannens servicenivå och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 145

Avslag

A146. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka katastrofberedskapen i kommunerna för akuta vattenrelaterade kriser och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 146

Avslag

A147. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över reglerna i lagen om allmänna vattentjänster och möjliggöra för kommuner att använda va-avgiften både för reinvesteringar och för att fondera för kommande investeringsbehov i befintliga anläggningar och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 147

Avslag

A148. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa en obligatorisk kommunal dagvattentaxa och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 148

Avslag

A149. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om ett nationellt stöd till va-åtgärder skulle kunna utformas med hjälp av en återförd moms från va-taxan och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 149

Avslag

A150. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ökad samverkan och delad va-kompetens mellan kommuner och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 150

Avslag

A151. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för lagstiftning som gör det möjligt att ställa krav på fastighetsägare att ta hand om en viss del av dagvattnet inom fastigheten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 151

Avslag

A152. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra grönytefaktor till ett krav i all nyproduktion och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 152

Avslag

A153. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa en faktor för att reglera andel hårdgjord yta inom tomtmark, kvartersmark och allmän platsmark och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 153

Avslag

A154. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att utreda, och vid behov föreslå, ett etappmål till miljömålssystemet om marint skräp och att Havs- och vattenmyndighetens instruktion bör kompletteras med ett ansvar för frågor som rör marint skräp, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 154

Avslag

A155. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt bör arbeta för ett ambitiöst globalt avtal mot plastföroreningar, som omfattar plastens hela livscykel, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 155

Avslag

A156. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör agera för en absolut minskning av användningen och produktionen av plast från jungfruliga resurser, liksom driva internationellt och inom EU att det krävs ett tak på den globala plastproduktionen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 156

Avslag

A157. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndighetens instruktion bör ändras så att det framgår att Havs- och vattenmyndigheten ska ansvara för att sjöfartens påverkan på havsmiljön och dess ekosystem integreras och beaktas i internationellt, nationellt och regionalt arbete med strategier, planer och förvaltning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 157

Avslag

A158. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Trafikanalys bör få till uppgift att följa upp och utvärdera effekterna av sjöfartens samlade påverkan på havsmiljön och dess ekosystem och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 158

Avslag

A159. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en särskild utredare bör ges i uppdrag att se över relevant lagstiftning för att säkerställa möjligheten till reglering av och restriktioner för kommersiell sjöfart i eller nära kustområden med höga naturvärden och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 159

Avslag

A160. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen utan dröjsmål bör inleda en process inom IMO angående reglering av, restriktioner för och förbud mot kommersiell sjöfart i farlederna som går genom särskilt känsliga områden i Östersjön, vilka behöver ändras/läggas om för att skydda höga naturvärden som alfågel och tumlare, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 160

Avslag

A161. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omgående ska inhämta beslutsunderlag från berörda myndigheter gällande behovet av regleringar/restriktioner i områdena a) över Salvorev, mellan Fårö och Gotska sandön, och b) mellan Norra Midsjöbanken och Hoburgs bank och därmed sammanhängande stråk och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 161

Avslag

A162. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen när den i enlighet med riksdagens tillkännagivande ser över miljödifferentieringen av farledsavgifterna så att dessa skapar incitament för ytterligare klimatåtgärder, även bör skapa incitament för övriga havsmiljöåtgärder, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 162

Avslag

A163. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de kommunala hamnavgifterna bör kunna användas som ett viktigt styrmedel för minskad påverkan på havsmiljön från sjöfarten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget

A164. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram ett register över fritidsbåtar, inklusive nödvändiga författningsförslag, organisationsförslag och konsekvensanalys, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 164

Avslag

A165. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kustkommunerna behöver inkludera infrastruktur för fritidsbåtar i den fysiska planeringen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 165

Avslag

A166. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de kommunala hamnavgifterna bör kunna användas som ett viktigt styrmedel för minskad påverkan på havsmiljön från sjöfarten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget

A167. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att befintlig lagstiftning i större utsträckning behöver användas för att reglera eller förbjuda fritidsbåtar och vattenskotrar i särskilt värdefulla vågskyddade grundområden och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 167

Avslag

A168. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslaget 13:3 Stöd till friluftslivsorganisationer, som administreras av Svenskt Friluftsliv, bör öka med 3 miljoner kronor per år under tre år för särskilda informationssatsningar till det båtburna friluftslivet och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 168

Avslag

A169. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en särskild utredare med uppgift att se över och ta fram förslag för ett system för återvinning av fritidsbåtar, som ska behandla frågor om skrotning, övergivna båtar och producentansvar för båtbranschen samt kostnadsberäkningar och övriga konsekvensanalyser, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 169

Avslag

A170. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka i EU för striktare miljökrav samt främjande av miljövänlig teknik bl.a. i kommande översyn av fritidsbåtsdirektivet, påskynda utbytet av äldre tvåtaktsmotorer samt öka användningen av miljövänligare bränslen och motortyper (t.ex. elmotorer), och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 170

Avslag

A171. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbud mot utsläpp av tvättvatten från skrubbrar inom hela Sveriges sjöterritorium ska införas utan dröjsmål, samt om att verka för att förbud även införs inom Ospar, Helcom och EU, samt internationellt genom IMO, liksom verka för strängare regleringar av utsläpp generellt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 171

Avslag

A172. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att omgående implementera de nya tröskelvärden för undervattensbuller som tagits fram på EU-nivå och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 172

Avslag

A173. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten bör få i uppdrag att fastställa minst en miljökvalitetsnorm för kontinuerligt undervattensbuller, liksom för impulsiva bullerkällor som t.ex. pålning och sprängning, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 173

Avslag

A174. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten ska tilldelas ett övergripande ansvar för samordning av frågor om undervattensbullers påverkan på marina ekosystem, att ansvaret ska omfatta allt buller orsakat av mänsklig verksamhet samt att ansvaret ska tydliggöras i Havs- och vattenmyndighetens instruktion, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 174

Avslag

A175. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka omfattningen och finansieringen av den marina miljöövervakningen och forskning om havens ekosystem i ett förändrat klimat och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 175

Avslag

A176. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att miljöövervakningen med avseende på vattenförvaltningen behöver stärkas, exempelvis genom att skärpa tillsynen av dricksvattentäkter, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 176

Avslag

A177. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten samt Sveriges geologiska undersökning i uppdrag att, i samråd med länsstyrelserna och vattenmyndigheterna, ta fram en långsiktig plan för att utveckla en mer sammanhållen miljödataförvaltning och förbättrad kunskapsförsörjning om miljöfarliga utsläpp till vatten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 177

Avslag

A178. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta ett inriktningsbeslut för att säkerställa en långsiktig finansiering av akvatisk övervakning (grund- och ytvatten) inklusive förvaltning av övervakningsdata och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 178

Avslag

A179. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten bör tilldelas nationellt ansvar för att se till att miljöövervakningsdata om undervattensbuller lagras och görs tillgängliga, samt att datavärdskapet och den miljöövervakning av undervattensbuller som Havs- och vattenmyndigheten står för ska finansieras med anslag i stället för genom ettåriga kontrakt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 179

Avslag

A180. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten ska ansvara för den akvatiska övervakningen inklusive miljögifter samt arter i den akvatiska miljön med undantag för grundvatten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 180

Avslag

A181. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten ska ansvara för att tillhandahålla aktuella metodanvisningar för miljöövervakning inom myndighetens ansvarsområde samt övrig vägledning till de myndigheter och organisationer, inklusive utförare av recipientkontroll, som bedriver miljöövervakning, som kan användas som ett underlag för samlad bedömning och rapportering av miljötillstånd, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 181

Avslag

A182. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten ska vara nationell datavärd för badvatten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 182

Avslag

A183. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SGU ska vara nationell datavärd för miljögifter i sediment, miljögifter i biota och screening av miljögifter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 183

Avslag

A184. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kustbevakningen ska rapportera till Havs- och vattenmyndigheten när de i sin tillsyns- och övervakningsverksamhet upptäcker avfall, marint skräp eller annan negativ påverkan i havsmiljön som inte är försumbar och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 184

Avslag

A185. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med Sjöfartsverket, SGU och Försvarsmakten bör få ett regeringsuppdrag att utföra marin kartering av de delar av det svenska sjöterritoriet där det enligt Försvarsmakten är möjligt, samt att regeringsuppdraget även bör ålägga myndigheterna att gemensamt upprätta en tydligare process för ansökningar och svar när det gäller spridningstillstånd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 185

Avslag

A186. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en särskild utredare med uppgift att se över sekretesskyddet av geografisk information inklusive djupdata samt undervattensbuller, i vilket det ska ingå försvars- och säkerhetsmässiga hänsynstaganden i avvägning med de åtaganden Sverige har förbundit sig till genom EU-medlemskapet som gäller genomförande av havsmiljödirektivet och andra rättsakter inom den marina miljön, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 186

Avslag

A187. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att geografisk information till offentliga myndigheter och forskningsändamål inte längre ska finansieras med avgifter utan att Sjöfartsverket i stället bör tilldelas anslagsmedel för att täcka kostnaden och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 187

Avslag

A188. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en särskild utredare bör få i uppgift att ta fram ett organisationsförslag för en miljö för en sammanhållen marin kartering i Sverige, som ska omfatta vilken eller vilka myndigheter som ska få ansvar för att tillhandahålla och förvalta miljön samt vilka ytterligare myndigheter som ska samverka och bidra till miljön, liksom vilka anslagsmedel som krävs för en sådan miljö och ytterligare konsekvenser, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 188

Avslag

A189. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att finansieringen av havsmiljöforskningen måste öka, och att riksdagen inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur bör besluta om ett nytt anslag med benämningen Havs- och vattenmiljöforskning och att anslaget bör få användas till utgifter för havs- och vattenmiljöforskning, främst till stöd för arbete med miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 189

Avslag

A190. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de orörda älvarna och vattendragen ska bevaras och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 190

Avslag

A191. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det är oerhört angeläget att miljöprövningarna av vattenkraften skyndsamt återupptas och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 191

Avslag

A192. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att även stora vattenkraftverk ska miljöanpassas, och minimitappning är en bra utgångspunkt, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 192

Avslag

A193. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja länsstyrelsernas arbete med ekosystemen i fritt strömmande vatten, dammar och vandringshinder som ligger utanför NAP och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 193

Avslag

A194. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen aktivt måste verka inom EU och internationellt för att utsläppen från marina aktiviteter som sjöfart och fiske minskar drastiskt och skyndsamt, för att på sikt upphöra helt, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 194

Avslag

A195. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inkludera koldioxidbindning och utsläpp av växthusgaser från havet i klimatredovisningen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 195

Avslag

A196. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ett moratorium för djuphavsgruvdrift på internationella vatten så länge de miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenserna inte är klart utredda och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 196

Avslag

152 yrkanden i B utan säker motsvarighet

B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara pådrivande inom EU för att höja ambitionerna på området cirkulär ekonomi med fokus på kemikaliesmarta och giftfria resursflöden, cirkulär design och att minska den totala användningen av primära råvaror och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 1

Avslag

B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sätta ett nationellt mål om att till 2040 uppnå en helt cirkulär resursanvändning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 2

Avslag

B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett nationellt siffersatt mål om att minska förbrukningen av primära råvaror och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 3

Avslag

B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nollvision för avfall och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 4

Avslag

B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sätta siffersatta, nationella mål om ökat återbruk samt att driva på för detsamma på EU-nivå och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 5

Avslag

B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att komplettera Sveriges långsiktiga klimatmål med ett mål för konsumtionsbaserade utsläpp och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 6

Avslag

B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att komplettera EU:s mål om att dubbla andelen cirkulär materialanvändning till 2030 jämfört med 2020 med skärpta mål för 2035 respektive 2040 och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 7

Avslag

B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på för att EU ska sätta ett siffersatt mål om att minska den totala förbrukningen av primära råvaror och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 8

Avslag

B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram nationella delmål och nyckeltal för de i Sveriges strategi för cirkulär ekonomi sex prioriterade strömmarna (plast, textil, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, bygg- och fastighetssektorn samt innovationskritiska metaller och mineral) och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 9

Avslag

B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad statistik över avfallsströmmar, återbruk och återvinning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 10

Avslag

B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kategorisera verksamheter som ägnar sig åt återanvändning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 11

Avslag

B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att göra återvunnet material mer konkurrenskraftigt relativt nya naturresurser och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 12

Avslag

B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förslag på hur skattesystemet kan utformas för att styra mot långsiktig hållbarhet, cirkularitet och klimatmål och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 13

Avslag

B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en ändring i EU:s momsdirektiv i syfte att gynna en resurssnål och cirkulär ekonomi och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 14

Avslag

B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på nationell och europeisk nivå införa nya och höja befintliga kvotplikter, dvs. krav på företag att använda en viss andel återvunnet material i nyproduktion, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 15

Avslag

B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast genomföra förslagen i lagrådsremissen En skyldighet att beakta vissa samhällsintressen vid offentlig upphandling samt SOU 2022:15 Sveriges globala klimatavtryck och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 16

Avslag

B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att krav ska ställas på resurseffektivitet och cirkularitet inom offentlig upphandling och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 17

Avslag

B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten ska sluta överenskommelser med regioner och kommuner för att öka strategisk upphandling av cirkulära tjänster och produkter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 18

Avslag

B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka och utveckla Upphandlingsmyndighetens arbete för klimat- och resurssmart upphandling och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 19

Avslag

B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett utökat och breddat producentansvar och att införa producentansvar för fler produktgrupper och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 20

Avslag

B21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att förbudet för företag att förstöra osålda kläder, textila accessoarer och skor i EU:s förordning om ekodesign för hållbara produkter ska utökas till att omfatta fler produkter, säkerställa att osålda i varor i första hand brukas innan de återvinns och verka för att införa ett motsvarande förbud i Sverige och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 21

Avslag

B22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en lag om offentlig avyttring och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 22

Avslag

B23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett återvinningskliv, ett investeringsstöd för större återvinningsanläggningar, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 23

Avslag

B24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett produktionsstöd för återvinning av särskilt strategiska material och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 24

Avslag

B25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av avfallslagstiftning med målet om en nollvision för avfall och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 25

Avslag

B26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av definitioner och klassificering av avfall så att avfall enklare kan användas som råvara och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 26

Avslag

B27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka avfallstillsynen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 27

Avslag

B28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka forskning om cirkulär ekonomi och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 28

Avslag

B29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en ”hubb” för innovation inom finansieringsmodeller och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 29

Avslag

B30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge relevant myndighet i uppdrag att ta fram en struktur för regulatoriska sandlådor i syfte att främja utvecklingen av innovativa cirkulära affärsmodeller och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 30

Avslag

B31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på utbildning och kompetensförsörjning för den cirkulära ekonomin och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 31

Avslag

B32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram färdplaner för att utveckla näringsverksamheter och arbetstillfällen för en cirkulär ekonomi över hela landet och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 32

Avslag

B33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om pantsystem för fler varor och produkter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 33

Avslag

B34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en flerårig informationssatsning om insamling och sortering och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 34

Avslag

B35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ändra regelverk för att underlätta en ökad delningsekonomi och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 35

Avslag

B36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att delningsekonomi ska få en större roll i vårt samhälle och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 36

Avslag

B37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade krav på demonterbarhet för produkter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 37

Avslag

B38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rätten att reparera och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 38

Avslag

B39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa sänkt moms på vissa reparationer och underhåll av produkter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 39

Avslag

B40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett motsvarande s.k. hyberavdrag och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 40

Avslag

B41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja affärsmodeller där företag säljer tjänster och levererar funktioner i stället för varor och material, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 41

Avslag

B42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska gå före med att kräva att producenter anger produkters förväntade livslängd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 42

Avslag

B43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reklamationsrätten blir mer flexibel och kopplas till livslängden på produkten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 43

Avslag

B44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för ett förbud inom EU mot planerat åldrande och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 44

Avslag

B45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på i frågan om spårbarhetslösningar för material och produkter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 45

Avslag

B46. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för en hög ambition i fråga om hållbarhet vad gäller EU:s digitala produktpass och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 46

Avslag

B47. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de digitala marknadsplatserna som konsumenterna handlar ifrån själva ska stå som ansvarig aktör i de fall ingen annan aktör tar ansvar för produkten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 47

Avslag

B48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en lag mot s.k. greenwashing som skyddar konsumenter från missledande påståenden och falsk marknadsföring och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 48

Avslag

B49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tilldela Konsumentverket ökade resurser för att följa upp konsumentproblem på den digitala marknaden och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 49

Avslag

B50. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ökad tydlighet för ansvar och garantier på konsumentmarknaden för återbruk och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 50

Avslag

B51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den garantitid som följer med en produkt ska följa produkten och inte vara kopplad till den första ägaren av produkten och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 51

Avslag

B52. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att utveckla incitament för privatpersoner att lämna in fungerande varor för återbruk och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 52

Avslag

B53. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner ska ha krav på att ingå avtal med företag som kan hämta fungerande produkter i anslutning till återvinningscentraler och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 53

Avslag

B54. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förbud mot vissa material och produkter som bör förbjudas baserat på att de inte går att återvinna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 54

Avslag

B55. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för ett brett förbud mot PFAS internationellt och gå före med nationell lagstiftning om förbud mot PFAS i vissa produkter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 55

Avslag

B56. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en märkning av produkter som innehåller PFAS, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 56

Avslag

B57. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prissättningen av PFAS och andra miljö- och hälsofarliga kemikalier bör återspegla samhällets totala kostnad och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 57

Avslag

B58. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att korta ned tiden för övergångsreglerna till förbudet att sälja leksaker som innehåller PFAS och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 58

Avslag

B59. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av krav på information på konsumentförpackningar där enbart tredjepartscertifierade märkningar tillåts och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 59

Avslag

B60. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett förbud för företag att förstöra och slänga fungerande produkter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 60

Avslag

B61. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minska den totala plastanvändningen och inom det arbetet se över utvecklade möjligheter att åstadkomma minskad efterfrågan på fossilbaserade plastprodukter och ökad efterfrågan på biobaserad och återvunnen plastråvara i de fall plasten behövs och fyller en funktion, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 61

Avslag

B62. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda vissa engångsprodukter och ersätta dem med hållbara produkter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 62

Avslag

B63. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla återvinning av plaster genom att ta fram kriterier för vad plaster får innehålla samt att det på förpackningar tydligt ska framgå vilka material de består av och hur de ska återvinnas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 63

Avslag

B64. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fasa ut kemiska ämnen som försvårar plaståtervinning så att mer kan återvinnas och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 64

Avslag

B65. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en strategi för att fasa ut plast från avfallsförbränning i Sverige och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 65

Avslag

B66. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för utökade pantsystem när det gäller förpackningar och produkter gjorda av plast och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 66

Avslag

B67. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för en ny global överenskommelse för plast och inom detta främja framtagandet av globala standarder för cirkulära och giftfria plastprodukter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 67

Avslag

B68. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett utökat producentansvar för textil där producenterna måste vara med och betala för återtagande och avfallshantering av sina produkter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 68

Avslag

B69. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att storleken på den avgift som producenten ska betala för omhändertagandet av textil ska vara baserad på hur cirkulär och hållbart designad produkten är och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 69

Avslag

B70. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta för innehavaren av textilavfall att lämna ifrån sig sorterad textil och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 70

Avslag

B71. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett bättre insamlingssystem för textil och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 71

Avslag

B72. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en kvotplikt på textil med krav på 20 procent återvunnet material i all nyproducerad textil till 2035 och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 72

Avslag

B73. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sänka momsen för vissa reparationer, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 73

Avslag

B74. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade incitament och styrmedel som främjar lånegarderober, ökad reparerbarhet och s.k. remake, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 74

Avslag

B75. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU ska definiera vad en hållbar textil och en cirkulär textil är och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 75

Avslag

B76. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på inom EU om krav på tydlig märkning av vilka fibrer textilen innehåller, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 76

Avslag

B77. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda konkreta åtgärder och styrmedel som främjar hållbara och cirkulära textilier och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 77

Avslag

B78. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka satsningar på samarbeten mellan avfallsbolag, industri och forskning runt innovation när det gäller cirkulär textilanvändning och produktion och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 78

Avslag

B79. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och skärpa kraven på e ‑ handelsplattformar och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget

B80. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en ”task force” för utmaningar kopplade till e ‑ handel och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget

B81. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att EU tar fram en definition på s.k. fast fashion och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 81

Avslag

B82. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda och införa en skatt på s.k. fast fashion och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 82

Avslag

B83. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etappmålet för minskat matsvinn till 2025 följs upp med ett skärpt mål om att halvera matsvinnet per person till 2030 jämfört med 2020 och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 83

Avslag

B84. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Livsmedelsverket bör få i uppdrag att tillsammans med relevanta myndigheter ta fram en tidssatt handlingsplan med konkreta åtgärder för att målet om halverat matsvinn till 2030 ska kunna nås och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 84

Avslag

B85. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom lagstiftning förbjuda butiker att slänga ätbar mat och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 85

Avslag

B86. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja sociala matbutiker där exempelvis matvaror med kort datum kan säljas till rabatterade priser och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 86

Avslag

B87. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att livsmedelsbranschen måste tydliggöra information om bästföredatum och sista förbrukningsdag och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 87

Avslag

B88. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sätta ett mål om att 80 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger senast 2030 ska återvinnas så att både energi och näringsämnena tas till vara och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 88

Avslag

B89. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gynna biogasproduktion och öka incitamenten för insamling av matavfall och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 89

Avslag

B90. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en ökad andel ekologisk produktion som ett sätt att sluta kretslopp på lokal nivå och öka cirkulariteten i jordbruket och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 90

Avslag

B91. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja ekologisk produktion genom att verka för en ändring i EU:s momsdirektiv så att momsen på ekologisk mat kan sänkas och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 91

Avslag

B92. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja återanvändning av produkter genom att verka för en ändring i EU:s momsdirektiv så att momsen på secondhand kan sänkas och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 92

Avslag

B93. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett mål för användningen av återvunna näringsämnen i det svenska jordbruket och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 93

Avslag

B94. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram styrmedel för giftfri och cirkulerad gödsel inom jordbruket och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 94

Avslag

B95. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en skatt på mineralgödsel och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 95

Avslag

B97. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på att återvinna fosfor ur avloppsslam och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 97

Avslag

B98. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra i lagstiftning vad som ska räknas som hållbar bioråvara från jordbruks- och skogssektorn och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 98

Avslag

B99. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om styrning av skogsråvara från kortlivade produkter till mer långlivade och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 99

Avslag

B100. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell samordnare och stöd till aktörer på marknaden som bygger upp en trävarubransch med långlivade träprodukter av lövträ i takt med att lövträd ökar i skogsbrukssektorn, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 100

Avslag

B101. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett arbete för att transportförpackningars och leveransförpackningars resursanvändning och klimatavtryck ska minska och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 101

Avslag

B102. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en stärkt och förbättrad insamling av papper och olika typer av kartong, såsom laminerad dryckeskartong, och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 102

Avslag

B103. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett förbud mot engångsartiklar vid konsumtion på plats i restaurang och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 103

Avslag

B104. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbud mot engångsförpackningar på publika evenemang som konserter, festivaler och sportevenemang och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 104

Avslag

B105. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra implementeringen av EU-lagstiftningen som anger att aktörer måste erbjuda mat och dryck i återanvändningsbara lådor och muggar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 105

Avslag

B106. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en miljöskatt på engångsartiklar i form av muggar och livsmedelsbehållare enligt förslaget i SOU 2020:48 och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 106

Avslag

B107. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att använda delar av nedskräpningsavgifterna för att stötta omställningen från engångsförpackningar till flergångsförpackningar och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 107

Avslag

B108. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett produktionsstöd för avancerade biodrivmedel och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 108

Avslag

B109. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa produktionsmål för biogasproduktion till 2030 och 2040 och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 109

Avslag

B110. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell åtgärdsplan för att minska metanläckage och ta till vara metan från gasnät, avloppsanläggningar och jordbruk och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 110

Avslag

B111. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur trädgårdsavfall och parkavfall kan komma till bäst nytta i en bioekonomi och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 111

Avslag

B112. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell strategi för småskalig och storskalig produktion och användning av biokol och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 112

Avslag

B113. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ekonomiska styrmedel för att byta ut odlingstorv mot biogödsel och/eller biokol och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 113

Avslag

B114. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rivningar av hela fastigheter ska minimeras och att ombyggnation/påbyggnation bör främjas framför rivning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 114

Avslag

B115. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bindande krav genom att klimatdeklarationer för fastigheter ska utvecklas till att även omfatta rivning och ombyggnation och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 115

Avslag

B116. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa gränsvärden för avfallsmängder vid nybyggnation och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 116

Avslag

B117. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla nya affärsmodeller för en cirkulär byggsektor med ökad andel återbrukat material och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 117

Avslag

B118. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt stöd för testbäddar som ska visa på metoder som kan skalas upp på marknadsmässiga grunder och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 118

Avslag

B119. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vidareutbildningar för cirkulärt byggande och demontering och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 119

Avslag

B120. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fastställa tydliga riktlinjer för PFAS i konstruktionsprojekt där avfall används som byggmaterial, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 120

Avslag

B121. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om det finns ett behov av en nationell strategi för att förebygga rivningar och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 121

Avslag

B122. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav i plan- och bygglagen på livscykelanalys före rivning där bevarandealternativ och alternativ med bevarande av del av byggnaden behöver presenteras innan beslut fattas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 122

Avslag

B123. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skärpa kraven på rivningslov i plan- och bygglagen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 123

Avslag

B124. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i plan- och bygglagen och i Boverkets byggregler genomföra regelförändringar i syfte att underlätta påbyggnation och ombyggnation framför rivning och möjliggöra en effektivare användning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 124

Avslag

B125. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att plan- och bygglagen behöver förtydliga vikten av resurshushållning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 125

Avslag

B126. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att plan- och bygglagens föreskrifter om underhåll och varsamhet behöver ses över i syfte att säkerställa att befintliga byggnader och anläggningar bibehålls i ett gott skick och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 126

Avslag

B127. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att när stöd ges till bostadsbyggande ska det även premiera påbyggnad och ombyggnation av befintliga byggnader och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 127

Avslag

B128. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att plan- och bygglagen bör ses över i syfte att underlätta för tomställda kontorsfastigheter eller kontorslokaler att byggas om till bostäder och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 128

Avslag

B129. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt mål för att öka andelen byggmaterial som återbrukas eller återanvänds från rivning, renovering och nybyggnation och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 129

Avslag

B130. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda vilka ekonomiska styrmedel som skulle styra mot en högre grad av återanvändning av byggmaterial vid byggnation och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 130

Avslag

B131. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda effekterna av ekonomiska och andra nationella styrmedel, inklusive en översyn av skattesystemet, för att undersöka vilka styrmedel som skulle leda till en högre grad av återanvändning av byggmaterial vid nybyggnation eller renovering och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 131

Avslag

B132. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om borttagen eller reducerad mervärdesskatt på återbrukade material kan genomföras för att gynna ett ökat återbruk och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 132

Avslag

B133. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och tydliggöra hur bruksvärdet ska regleras vid renovering och återbruk av ett befintligt kök eller badrum jämfört med ett fullständigt utbyte av inventarier med syftet att öka resurseffektiviteten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 133

Avslag

B134. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda den juridiska ansvarsfördelningen när det gäller garantier för återanvända byggmaterial och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 134

Avslag

B135. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av avfallslagstiftningen med målet att öka det cirkulära kretsloppet av produkter och material och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 135

Avslag

B136. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om producenter och återförsäljare kan underlätta återbruk genom ett bredare producentansvar och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 136

Avslag

B137. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga den juridiska ansvarsfördelningen omkring garantifrågor för återanvända byggmaterial och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 137

Avslag

B138. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur återbrukade material ska certifieras och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 138

Avslag

B139. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt mål för att minska skadliga kemikalier vid nybyggnation och om en utfasning vid användning av återbrukade material och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 139

Avslag

B140. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Boverket ska ta en ledande roll i arbetet med att sprida information och vägleda myndigheter och berörda aktörer i fråga om omställning till en cirkulär ekonomi i byggsektorn och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 140

Avslag

B141. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja terränganpassat byggande för att minimera sprängning av massor samt en giftfri resurseffektiv cirkulär hantering av massor i fysisk planering, projektering och upphandling och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 141

Avslag

B142. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda avskrivningar och försäkringsfrågor kopplade till investeringar i fastigheter och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 142

Avslag

B143. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla rotavdraget och utvidga stöd till bredare målgrupper och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 143

Avslag

B144. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en nationell samordnare för återvinning av kritiska metaller och mineral och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 144

Avslag

B145. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja mineralavgiften och utreda en gruvmineralskatt liknande den finska och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 145

Avslag

B146. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa kraven på andel återvunnen råvara i EU:s batteriförordning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 146

Avslag

B147. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlänga livslängden på elektronikprodukter och ge dem flera liv och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 147

Avslag

B148. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för att utvinna metall och mineral ur sekundära resurser och avfallsdepåer och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 148

Avslag

B149. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över deponiskatten tillsammans med avfallslagstiftningen för att undersöka hur deponerade material i stället skulle kunna användas som resurslager och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 149

Avslag

B150. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kartlägga avfallsströmmar från avfallsförbränning och återvinning för att tillse att viktiga material inte hamnar utanför de cirkulära systemen och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 150

Avslag

B151. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur hushållsavfall av metall, exempelvis aluminiumfolie och värmeljuskoppar i aluminium, mer effektivt skulle kunna sorteras och samlas in och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 151

Avslag

B152. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på återvinning av produkter med kritiska råmaterial och utveckling av produktpass och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 152

Avslag

B153. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera och föreslå en revidering av kemikalieskatten på elektronik i syfte att skatten inte ska motverka återanvändning och cirkulära lösningar och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 153

Avslag

Hela texten jämförs: A 25110 ord · B 20362 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.

Motion A

Motion till riksdagen 2024/25:3037 av Daniel Helldén m.fl. (MP) Kraftsamling för levande hav och vatten Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut Hav i förändring Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan Ekosystemansatsen ska genomsyra allt havsmiljöarbete En havsmiljölag Nytt riksdagsbundet mål: Stoppa och vänd förlusten av biologisk mångfald till 2030 Ekosystemansatsen måste tydliggöras i alla regelverk med bäring på havet En havsmiljöpolitisk proposition Ett havspolitiskt råd Effektiv målstyrning i havs- och vattenpolitiken kräver tydligare mål Förbättrade kustvatten kräver tydlig, samordnad styrning Nödvändigt med ökad samordning av reglerna för hav, vatten, biologisk mångfald och livsmiljöer Effektiv målstyrning Inga miljömål nås utan ökad finansiering Stoppa överfisket och låt försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen vara överordnade i fiskepolitiken Genomför ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen Försiktighetsprincipen måste ges företrädesrätt Flytta ut trålgränsen maximalt och permanent Återinför förbudet mot industritrålning Ices rådgivningsmodell måste förändras Överförbara fiskekvoter Fiskerikontrollen måste skärpas Ändra fiskelagens bestämmelser om att naturvården inte får försvåra för fisket Satsa på skonsamma fiskeredskap och förbjud bottentrålning Rädda ålen – stoppa allt fiske Fasa ut subventioner som leder till överfiske Mer och bättre skydd krävs för att vända krisen för haven Skydda 30 procent av Sveriges havsområden Inför ett generellt biotopskydd för ålgräsängar Samtliga berörda myndigheter måste arbeta med biologisk mångfald och ekosystemtjänster Haven kräver radikala och blixtsnabba utsläppsminskningar – den marina sektorn måste bidra Havens barnkammare utarmas – kustzonens skydd måste stärkas Ett starkt strandskydd är nödvändigt för både friska ekosystem och allemansrätten Stärk kustzonens ekosystem genom att förtydliga strandskyddets syfte Kommunerna missar målen i kustzonen – mer stöttning och bättre samordning krävs Möjliggör bättre strandskyddsprocesser genom ökad finansiering Effektivare arbete med marint skydd genom krav på regional samordning Ingen överblick över dumpning och muddring som skadar havsmiljön – ett register krävs Arbetet mot övergödning måste accelerera Jordbruksverket ska vara ansvarig myndighet för miljömålet Ingen övergödning Höj ambitionsnivån – skärp etappmålen mot övergödning Nödvändigt att minska användningen av nyproducerat kväve och jungfrulig fosfor för att komma åt övergödningen och minska klimatutsläppen Inför en kvotplikt för inblandning av återvunnen fosfor och kväve i mineralgödsel Minskad nytillförsel av näring kräver styrmedel för stärkta lokala kretslopp Satsa på minskad nytillförsel av näringsämnen genom transporterbar organisk gödning Satsa på kopplade stöd för ökat näringsupptag och markkartering av näringsämnen Minskat näringsläckage kräver effektiviserat nyttjandet av näringsämnen och satsningar på innovation Minska spill av gödselmedel i vatten vid lassning och lossning Minskad näringsanvändning och minskat läckage kräver mer agroekologiska och kretsloppsbaserade brukningsmetoder Effektivt lokalt vattenmiljöarbete kräver långsiktig satsning på åtgärdssamordnare Ta tillvara potentialen för innovation och utveckling av vattenåtgärder i jordbruks- och skogslandskapet Regeringen måste driva på för en reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik för högre miljö- och klimatnytta Hoten mot den biologiska mångfalden i haven Arbetet mot invasiva arter måste skyndsamt förstärkas Restaurering av förstörda livsmiljöer kräver kraftsamling och satsningar Fiskeförvaltningen måste säkra sälens överlevnad Skadliga kemikalier i miljön en ödesfråga för vår tid Tusentals giftiga ämnen går under radarn för lagstiftningen – inkludera dem Effektivisera arbetet mot farliga kemikalier – regeringen måste sätta fler etappmål Skärp lagstiftningen mot grupper av ämnen: inför nya miljökvalitetsnormer Mer resurser krävs för att nå resultat i vattenmiljöarbetet Sverige behöver fortsatt starkt bidra till EU:s kemikaliearbete Regeringen måste prioritera arbetet mot PFAS Nödvändigt med förbättrat vattenarbete uppströms och nedströms Dricksvattnet behöver starkare skydd Avancerad rening Bevara de orörda älvarna och restaurera strömmande vatten Nödvändig övergång till ett skonsamt och hyggesfritt skogsbruk – också för havets skull Arbetet mot marint skräp måste utökas Regeringen måste driva på för ett tak på den globala plastproduktionen Sjöfart och miljö Reglering av sjöfart och buller krävs med hänsyn till naturmiljön Förbjud utsläpp av giftigt skrubbervatten skyndsamt Den snabba ökningen av fritidsbåtar pressar naturmiljön Öka styrningen mot en miljöanpassad sjöfart Regleringar av undervattensbuller krävs för att rädda hotade arter Miljöövervakning är ryggraden i miljöarbetet och måste öka Ökad spridning av miljöfarliga ämnen ställer nya krav på ökad kunskap Tydliggör ansvarig myndighet för miljöövervakningsdata Stort behov av förbättrad marin kartering och geografisk information Ökat stöd till havsmiljöforskning Ett internationellt moratorium mot djuphavsbrytning är nödvändigt Samverkan för friska hav Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utan dröjsmål implementera en ekosystembaserad förvaltning av haven, vilket också innefattar en ekosystembaserad fiskeförvaltning, och att den ekosystembaserade förvaltningen ska genomsyra hela havspolitiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en havsmiljölag som utgångspunkt för riksdagens och regeringens havsmiljöarbete, och att denna lag bör fastställa att syftet med regeringens havsmiljöarbete är att uppnå det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att havsmiljölagen ska slå fast att regeringen ska tillämpa ekosystemansatsen som utgångspunkt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ekosystemansatsen ska definieras i havsmiljölagen och slå fast att naturvärden bevaras och naturresurser nyttjas miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart, med det övergripande målet att ekosystemen används inom sina gränser, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det i havsmiljölagen bör införas en bestämmelse om att regeringen varje mandatperiod ska lämna en havsmiljöpolitisk proposition till riksdagen, som ska innehålla en resultatanalys, resultatredovisning och beskrivning av planerade åtgärder för att uppnå miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård och eventuella författningsförslag som behövs för detta ändamål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetet med propositionen ska samordnas med åtgärdsarbetet enligt vattenförvaltningsdirektivet och havsmiljödirektivet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör inrätta ett havspolitiskt råd för att belysa effekter av beslutade och föreslagna styrmedel från ett brett samhällsperspektiv och identifiera politikområden där fler åtgärder behövs för att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska kunna nås och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det havspolitiska rådet ska utvärdera om inriktningen inom olika relevanta politikområden bidrar till eller motverkar möjligheten att nå Hav i balans samt levande kust och skärgård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge i uppdrag till det havspolitiska rådet som beskrivits ovan att även ta fram en samhällsekonomisk analys av havets intäkter och kostnader med en sådan omfattning att den ger en rättvisande bild av de intäkter och värden som havet bidrar med till samhället i stort, i förhållande till kostnaderna för åtgärder, regleringar etc. som behövs för att nå de havsanknutna miljökvalitetsmålen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör tydliggöras i havsmiljöförordningen (2010:1341) och vattenförvaltningsförordningen (2004:660) att ekosystemansatsen ska tillämpas (jämför havsplaneringsförordningen) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det av styrningen av offentliga aktörer tydligt behöver framgå vilka mål som ska nås för havets miljötillstånd och att regeringen bör besluta att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska ha de preciseringar som anges i motionen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska ha preciseringen ”God miljöstatus: Kust- och havsvatten har god miljöstatus med avseende på fysikaliska, kemiska och biologiska förhållanden i enlighet med havsmiljöförordningen (2010:1341)”, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska ha preciseringen ”God ekologisk och kemisk status: Kustvatten har minst god ekologisk status eller potential och god kemisk status i enlighet med förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön”, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska ha preciseringen ”Gynnsam bevarandestatus: Livsmiljöer och arter knutna till kust och hav har gynnsam bevarandestatus i enlighet med områdesskyddsförordningen (1998:1252), artskyddsförordningen (2007:845) samt arter och livsmiljöer förtecknade inom Helcom och Ospar”, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett riksdagsbundet övergripande mål om att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030, i enlighet med det övergripande målet i Kunming-Montreal-ramverket inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta etappmål för biologisk mångfald och ekosystemens återhämtning inom de vattenrelaterade miljömålen Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att indikatorer och andra uppföljningsmått för miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård där det är relevant ska harmoniseras med de uppföljningsmått som används i EU-direktiven för att bedöma status och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård bör anpassas så att den för alla preciseringar som hanterar havets miljötillstånd använder statusbedömning och rapportering enligt havsmiljöförordningen, vattenförvaltningsförordningen och art- och habitatdirektivet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att redovisa den årliga uppföljningen av miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård i årsredovisningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten vart fjärde år till regeringen ska redovisa en utvärdering av de uppnådda resultaten i förhållande till miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten bör få ett särskilt ansvar för att säkerställa ett samordnat genomförande av vattenförvaltningen, havsmiljöförvaltningen och art- och habitatdirektivet för akvatiska arter och livsmiljöer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att till senast 2026 se över och harmonisera miljökvalitetsnormer för kustvatten som beslutas med stöd av 20 § havsmiljöförordningen (2010:1341) och 4 kap. 1 § vattenförvaltningsförordningen (2004:660), och att bedömningsområden för miljökvalitetsnormer som beslutas med stöd av 20 § havsmiljöförordningen, där det är möjligt, ska överensstämma med vattenförvaltningens kustvattenförekomster, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett gemensamt beslutsorgan ska besluta om miljökvalitetsnormer i enlighet med både vattenförvaltningsförordningen och havsmiljöförordningen samt referensvärden i enlighet med art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet för akvatiska arter och livsmiljöer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att se över att miljökvalitetsnormerna i större utsträckning utformas så att åtgärder enligt 5 kap. 9 § miljöbalken kan genomföras och leda till att målen nås och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska besluta om åtgärdsprogrammen för havs- och vattenmiljön, att det ska finnas en beredningsfunktion på länsstyrelserna för arbetet med havs- och vattenfrågor samt att åtgärdsprogrammen ska innehålla en analys och beskrivning av hur åtgärderna i programmen ska finansieras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslå tillräcklig finansiering för att takten i genomförandet av åtgärdsprogrammen ska öka för att dessa ska kunna genomföras i utsatt tid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten och vattenmyndigheterna ska ta fram underlag och förslag till åtgärdsprogrammet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Jordbruksverket ska vara miljömålsansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Ingen övergödning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör komplettera 5 § förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket med ett bemyndigande för Jordbruksverket att meddela föreskrifter om vilka kustområden och länsdelar som är övergödningskänsliga områden med hänsyn till risk för att miljökvalitetsnormer enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660) inte nås, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Jordbruksverket bör komplettera 20 § i föreskriften (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring så att, inom känsliga områden, även fosfor ingår i kravet på dokumentation, genom växtodlingsplaner eller motsvarande, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Jordbruksverket bör få i uppdrag att bidra till att jordbrukets läckage av näringsämnen till vatten- och havsmiljön följer de beslutade miljökvalitetsnormerna enligt 5 kap. miljöbalken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Jordbruksverket bör få till uppgift att samverka med vattenmyndigheterna, Havs- och vattenmyndigheten och övriga berörda myndigheter i arbetet med genomförande av åtgärdsprogrammen enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660) och havsmiljöförordningen (2010:1341), i frågor och åtgärder som rör miljökvalitetsmålet Ingen övergödning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i arbetet inför översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken aktivt ska verka inom EU för att de ekonomiska ersättningarna ska relateras till utsläppsminskningar och ekosystemtjänster och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i arbetet inför översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken skyndsamt ska ta fram de beslutsstödsverktyg som krävs för en ökad klimat- och miljöstyrning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte låta krav på konkurrensneutralitet mellan EU:s medlemsstater medföra lägre miljökrav eller sämre djurvälfärd vid den kommande översynen av stödsystemet inom den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minimera tillförsel av fosfor och kväve till våra vatten genom att verka för att det tas fram genomförbara och kostnadseffektiva förslag på hur stallgödsel, avloppsslam/rötslam och matavfall kan utvecklas till en högvärdig och giftfri resurs och att det i odlingen inte tillsätts större giva av gödselmedel än växterna tar upp under säsongen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett nytt etappmål om ökad återföring av fosfor och kväve till livsmedelsproduktionen i enlighet med Miljömålsberedningens förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återföringen av använd fosfor och kväve till livsmedelsproduktion till 2030 ska vara minst 50 procent för fosfor och 15 procent för kväve från avlopp och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att besluta om ett långsiktigt mål, som inte begränsas av dagens system och tekniker, om nära 100 procents återföring av fosfor och kväve från avlopp till livsmedelsproduktion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stallgödseln till 2030 ska tas till vara på jordbruksmark så att tillförseln av växtnäringsämnen balanserar bortförseln och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kväveavgången från stallgödsel genom ammoniak ska reduceras med minst 20 procent till 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska besluta om den föreslagna genomförandeplanen för Helcoms uppdaterade aktionsplan för Östersjön (BSAP) och Ospars miljöstrategi för Nordostatlanten (NEAES) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ytterligare ett kvantifierat etappmål om att våtmarker bör anläggas i en takt som motsvarar det behov som räknats fram av vattenmyndigheterna för att nå de utsläppsminskningar som krävs, dvs. åtminstone 3 800 hektar våtmarker fram till 2027 och sedan ytterligare åtgärder fram till 2033, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillräcklig finansiering bör anslås för att möjliggöra de åtgärder som vattenmyndigheterna föreskriver i åtgärdsprogrammen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU ska verka för att det införs en kvotplikt på inblandning av en minsta mängd återvunnen fosfor och återvunnet kväve i mineralgödsel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja hyggesfria skogsbruksmetoder och att gödsling av skogsmarker bör minimeras för att minska urlakningen från skogsbruket och effekterna av övergödningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att för att minska övergödningsproblem på lång sikt och säkerställa ett hållbart nyttjande av naturresurser behöver användningen av jungfrulig fosfor minska drastiskt och nyproducerat kväve framtaget med fossila energikällor fasas ut och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa styrmedel för en bättre integrering av växtodling och djurhållning på gårdsnivå inom jordbruket, i likhet med ekologiska brukningsmetoder, för att minska övergödningen och utsläppen av lustgas och stärka ekosystemen i våra hav, sjöar och vattendrag, liksom på land, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda samt införa styrmedel och kompensationsåtgärder för att begränsa djurtätheten i läckagebenägna områden i syfte att minska tillförseln av näringsämnen till hav och vattendrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja innovation, utveckling och implementering av tekniker för transporterbara organiska gödselmedel, t.ex. pellets av stallgödsel, i syfte att minska nytillförsel av näringsämnen inom jordbruket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur system för främjande av växtnäringsbalanser på gårdsnivå med låga överskott kan utformas och implementeras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur system för att beräkna näringsbalanser på fältnivå kan utformas, främjas och implementeras, samt om att driva frågan om system för främjande av redovisning på EU-nivå och harmonisering av sådana system och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra åt relevanta myndigheter att kartlägga näringsämnen i mark (markkartering) och områden med hög läckagerisk och finansiera ett sådant uppdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa stöd till fånggrödor, buffertzoner och våtmarker baserat på markkartering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka stödnivåerna och informationsinsatserna för agroekologiska och kretsloppsbaserade brukningsmetoder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra åt relevanta myndigheter att utforma förslag till åtgärder för infrastruktur för ett förbättrat utnyttjande av stallgödsel och att förhindra läckage till atmosfären, samt finansiering för implementering av sådana åtgärder, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska genomföras en långsiktig satsning på lokala åtgärdssamordnare och att länsstyrelserna därför bör få en instruktionsenlig uppgift att stödja den regionala åtgärdssamordningen för lokala havs- och vattenåtgärder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över och bedöma det fortsatta behovet av åtgärdssamordnare till 2035 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett nytt anslag med benämningen Statligt stöd till lokalt havs- och vattenvårdsarbete bör föras upp på statsbudgetens utgiftssida och att anslaget bl.a. bör få användas för statsstöd till lokala havs- och vattenvårdsprojekt som anställning av åtgärdssamordnare vid en länsstyrelse, kommun eller ideell sammanslutning eller åtgärdsplanering i avrinningsområden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket bör få till uppgift att tillsammans tillhandahålla en nationell rådgivnings- och stödfunktion för det lokala åtgärdsarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Tillväxtverket, Vinnova och Formas ett gemensamt uppdrag att ta fram förslag på hur stallgödsel, avloppsvatten och avloppsslam samt matavfall kan utvecklas till en högvärdig resurs, bl.a. i form av biogödsel eller återföring av näringsämnen till mineralgödsel, för att bidra till att nå etappmålet om återföring av näringsämnen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslå medel för att bedriva långsiktiga innovations- och utvecklingsprojekt för vatten i jordbruks- och skogslandskapet utöver dagens breda vattensatsningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslå medel för att bedriva utvecklingsprojekt för cirkulär växtnäring i jordbruk, livsmedelssektor, avlopp och avfall och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen inom Helcom ska verka för att det tas fram och beslutas om en Helcomrekommendation för att minska spill av gödselmedel i vatten vid lastning och lossning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen 2025 bör göra en genomlysning av om nivån på anslagsmedlen för åtgärder för havs- och vattenmiljö motsvarar riksdagens och regeringens ambitionsnivå för det offentliga åtagandet i frågor om havs- och vattenmiljö och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta ekosystemen i haven sätta gränserna för hur mycket fisk som får fångas och införa en ekosystembaserad havsförvaltning och en havsmiljölag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör integrera frågor om hållbar förvaltning av fiskresurserna med havsmiljöförvaltningen, att Havs- och vattenmyndigheten ska tillämpa en ekosystemansats samt att hållbar förvaltning av fiskresurserna bör integreras med havsmiljöarbetet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att försiktighetsansatsen ska tillämpas i enlighet med artikel 2 i den gemensamma fiskeripolitiken vid varningssignaler om oklara orsakssamband och risk för betydande ekosystemeffekter av ett pågående fiske och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att försiktighetsprincipen ska tillämpas och ges företrädesrätt i de fall där dataunderlaget är för bristfälligt för att bedöma orsakssamband mellan exempelvis interaktioner mellan arter och ekosystemeffekter för att en ordentlig bedömning ska kunna göras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att återinföra förbudet mot industritrålning i Östersjön och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten bör ansvara för ett samordnat genomförande av EU:s miljölagstiftning, inklusive EU:s gemensamma fiskeripolitik, med hänsyn till bl.a. miljökvalitetsnormer, rådgivning, genomförande av åtgärder samt uppföljning och utvärdering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen aktivt bör verka inom EU, Baltfish och Scheveningen för att främja att rådgivning från Ices om fiskekvoter och tekniska regleringar inom fiskeripolitiken även ska bidra till att nå fastställda förhållanden som kännetecknar en god miljöstatus enligt havsmiljödirektivet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i närtid måste verka för att EU antar en strategi för att långsiktigt bygga upp fiskbestånden i EU:s hav, inklusive våra svenska hav, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en förändring av systemet med MSY till en ekosystembaserad förvaltning så att utgångspunkten vid kvotsättning är beståndens fitness, storleks- och åldersfördelning samt andra parametrar i ekosystemet, samt behovet av att återuppbygga bestånden för långsiktig stabilitet över nivåer som kan producera maximal hållbar avkastning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen med stöd av Ices bör ta fram ett förslag till en samlad rådgivning för fiskeripolitikens mål för beståndsförvaltning, inklusive delbestånd, och de delar inom havsmiljödirektivets kvalitativa deskriptorer som berör fisk, med syftet att Ices råd ska innefatta ekosystemansatsen i de årliga uppdateringarna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omgående ska flytta ut trålgränsen till 12 nautiska mil, utan undantag, utanför kusten, vilket även innebär att samtliga s.k. inflyttningsområden skyndsamt ska tas bort och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste omformulera uppdraget till Havs- och vattenmyndigheten från ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt till en permanent utflyttning av trålgränsen längs hela ostkusten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att korrekta fångstrapporter är grundläggande för ett samlat kunskapsunderlag och bör ingå i ett sådant och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige skyndsamt ska komma till rätta med bristfälliga och felaktiga inrapporteringar, att fiskerikontrollen behöver utökas i stor skala, att man bör säkerställa kraven på efterlevnad och att regeringen bör avsätta tillräcklig finansiering för dessa ändamål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effekterna och konsekvenserna av införandet av överförbara fiskerättigheter inom det pelagiska fisket ska utredas innan man går vidare med förslaget om att införa ett liknande system inom det demersala fisket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om problemen med efterlevnaden av utkastförbudet och att det behövs åtgärder för att skärpa efterlevnaden och krav på fullt dokumenterat fiske med kameror, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att fiskerinäringen intensifierar arbetet med att eliminera bifångst och utveckla redskap som inte skadar bottnen med dess växt- och djurliv vid fisket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 20 § fiskelagen (1993:787) bör ändras så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske ska tas till naturvårdens och fiskets intressen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge ansvarig myndighet uppdrag att tillståndspröva fisket i alla skyddade områden och efter en övergångstid också generellt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att allt fiske av ål i Sverige och EU ska upphöra tills ålen nått god bevarandestatus, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska återkalla undantagen för trålning i marina skyddade områden innanför trålgränsen samt aktivt verka för ett trålförbud i samtliga formellt skyddade marina områden utanför trålgränsen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fasa ut destruktiva fiskeredskap och införa ett förbud mot bottentrålning, med start i marina skyddade områden, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör driva att det införs begränsningar för bottentrålning, s.k. trålningsstoppzoner, inom EU:s beslut om fiskekvoter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att omgående fasa ut subventioner som leder till överfiske och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge ansvarig myndighet i uppdrag att använda sig av de möjligheter, lagar och regler som redan i dag finns i EU:s gemensamma fiskeripolitik (CFP) för att skydda arter och ekosystem i svenska territorialvatten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det i linje med EU:s restaureringslag behövs omfattande satsningar i närtid på återskapande av förstörda naturvärden, både på EU-nivå och nationellt, och att regeringen bör verka för att en naturfond på EU-nivå inrättas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste tillse att alla ansvariga myndigheter har tillräckligt med resurser för att skyndsamt ta fram nationella restaureringsplaner i enligt med naturrestaureringslagen för att det praktiska arbetet med att återskapa förstörda naturvärden ska kunna påbörjas utan dröjsmål, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge kustlänsstyrelserna, med stöd av Havs- och vattenmyndigheten, i uppdrag att senast 2026 ta fram länsvisa, alternativt samordnade inom vattendistrikten, åtgärdsplaner för fiskevården både vid kust och i utsjön för att stärka bestånden av stor rovfisk, stärka ekosystemens resiliens och bidra till att minska effekter av övergödning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att planeringen av fiskevården i kustområdena ska inkluderas i arbetet med åtgärdsprogrammen enligt havsmiljöförordningen och vattenförvaltningsförordningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nuvarande jaktregler som är inriktade på säl i närheten av fiskeredskap bör kvarstå och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på vidareutveckling av sälsäkra fiskeredskap och andra icke-dödliga åtgärder som förhindrar och/eller avskräcker sälar från att komma åt fiskfångsten och/eller fiskeredskapen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsammans med Östersjöländerna ta fram en gemensam förvaltnings- och bevarandeplan för gråsälen i Östersjön och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att besluta om ett etappmål för skydd av marina områden om att minst 30 procent av Sveriges territorialvatten och ekonomiska zon ska vara skyddat genom formellt områdesskydd eller andra effektiva bevarandeåtgärder till 2030 och att minst 10 procent ska ha strikt skydd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de skyddade områdena ska bilda ett representativt, ekologiskt sammanhängande samt funktionellt nätverk, nationellt och för vart och ett av de tre havsområdena Västerhavet, Egentliga Östersjön och Bottniska viken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslå tillräckliga ekonomiska medel för att de skyddade områdena ska kunna inrättas på utsatt tid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att berörda myndigheter skyndsamt bör ta fram hanteringsåtgärder för samtliga EU-listade arter med konstaterat stor spridning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten skyndsamt bör utveckla systemet för övervakning av invasiva arter med information om utbredning, vidtagna åtgärder samt fastställda hanteringsåtgärder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån CBD:s definition och EU:s riktlinjer klargöra vilka rättsliga verktyg som kan klassas som andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder (OECM) och räknas in i etappmålets första strecksats och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 7 kap. 4 § miljöbalken bör kompletteras så att ett naturreservat kan bildas med syftet att bevara ett opåverkat område eller med syftet att bidra till klimatanpassning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett generellt biotopskydd för ålgräsängar utefter hela Sveriges kuststräcka och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sjöfartsverket, Transportstyrelsen och Försvarsmakten bör få till uppgift att delta i arbetet med skydd av arter, livsmiljöer och ekosystemtjänster och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Transportstyrelsen, Sjöfartsverket och Havs- och vattenmyndigheten gemensamt bör ta fram vägledning för reglering av sjöfarten, inklusive fritidsbåtar, i marina skyddade områden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att länsstyrelserna bör få ett tydligare ansvar för att samordna arbetet i länets kustvattenområden när det gäller underlag för fysisk planering och stöd till kommunerna, skydd av marina områden med andra områdesbaserade bevarandeåtgärder samt åtgärdsplanering och genomförande av åtgärder, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge länsstyrelserna i uppdrag att samarbeta om nätverk av skyddade marina områden inom de tre havsregionerna Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att länsstyrelserna ska få till uppgift att ta fram och tillhandahålla kunskapsunderlag för länets kustvattenområde, vilket ska vara sammanställt och lättillgängligt för länets kommuner och vara utformat så att det kan användas som underlag för bl.a. fysisk planering, skydd, tillsyn, tillståndsprövning och åtgärdsplanering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppgiften om kunskapsunderlag för kustvattenområden ska föras in i länsstyrelsens instruktion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommunernas planeringsansvar för kustvattenområden bör specificeras i 3 kap. 5 § plan- och bygglagen (2010:900), så att kommunerna, också med hjälp av kunskapsunderlaget och samordningsstödet från länsstyrelserna, kan arbeta med ett helhetsperspektiv från utsjö till land i den fysiska planeringen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det behövs riktade satsningar för att förstärka kommunernas kapacitet att genomföra översiktsplanering eller fördjupade översiktsplaner för kustvattenområden och de aktiviteter som i störst utsträckning påverkar kustvattnets miljöstatus, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommunernas möjlighet att bestämma skyddsåtgärder i detaljplanen utöver markförorening ska omfatta förorening av hav och vatten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommunen ska få bestämma om skyddsåtgärder för att motverka negativ påverkan på havs- och vattenmiljön och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommunen bör få bestämma att lov eller startbesked för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning endast får ges under förutsättning att markens lämplighet för bebyggande har säkerställts genom att en mark ‑ , havs- eller vattenförorening har avhjälpts eller en skydds- eller säkerhetsåtgärd har vidtagits på tomten, vilket föranleder ändringar i 4 kap. 12 och 14 §§ plan- och bygglagen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att strandskyddets syfte i 7 kap. 13 § 2 ska förtydligas så att det framgår att bevarande av goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten också innebär att uppnå och bibehålla god miljöstatus enligt havsmiljöförordningen (2010:1341) och god ekologisk och kemisk status enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660), och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Naturvårdsverket och Boverket bör komplettera sina vägledningar om strandskyddet i enlighet med den förtydligade syftesbestämmelsen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten bör få till uppgift att upprätta ett nationellt register över muddrings- och dumpningsärenden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett starkt strandskydd är nödvändigt för människors tillgång till stränder och en bevarad och stärkt allemansrätt samt för att skydda strandzonens känsliga djur- och växtliv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka resurserna till länsstyrelserna för tillsyn och handläggning av strandskyddsärenden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att åsar och naturgrusavlagringar i större utsträckning måste förvaltas som dricksvattenreserver och inte exploateras eller förorenas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i EU bör driva en uppdatering av gränsvärden för miljöfarliga ämnen i havet som regleras i vattendirektivet samt ta initiativ till att fler ämnen får gränsvärden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att besluta om nya etappmål i miljömålssystemet om farliga ämnen och utreda fler etappmål med fokus på farliga ämnen i havsmiljön och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten och vattenmyndigheterna i uppdrag att sammanställa kunskapsunderlag för att bedöma om det finns tekniska möjligheter att utforma miljökvalitetsnormer för grupper av ämnen och att i så fall ta fram förslag på sådana miljökvalitetsnormer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka åtgärdstakten i vattenmiljöarbetet för att Sverige ska kunna nå vattendirektivets mål om god ekologisk och kemisk status och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppströmsarbetet för att förhindra förorening av grund- och ytvatten behöver öka och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det behövs ökad kunskap om och kartläggning av var utsläppen till vattenmiljön av PFAS sker och att systematiserad information om dessa utsläpp bör upprättas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa regler för vilka kemiska ämnen som inte ska få hanteras nära dricksvattentäkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka skyddet av yt- och grundvatten genom att införa en reglering av dessa i miljöbalken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten ska ta ett större ansvar för att skyndsamt se till att förorenad mark, av exempelvis PFAS, saneras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska ta fram en finansierad nationell handlingsplan mot föroreningar i mark och i vatten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta internationellt för att förbud för PFAS-molekyler och liknande ämnen snabbare ska kunna införas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska prioritera forskning, utveckling och genomförande av tekniker för rening av PFAS från mark och vatten i sin kommande forskningsproposition och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att aktivt verka för att revideringen av Reach slutförs och inte vattnas ur och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsatt verka för en utvecklad kemikalielagstiftning på EU-nivå och harmonisering med annan relevant lagstiftning, som EU:s vatten- och havsmiljölagstiftning, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra åtgärder i EU:s kemikaliestrategi, som förslag om system för att tidigt identifiera nya kemikaliehot, stärka lagstiftning vad gäller kombinationseffekter, ”ett ämne, en bedömning”, och arbeta för ett förbud mot PFAS och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nytt substitutionscentrum på EU-nivå och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige fortsatt ska bidra starkt till arbetet mot spridning av farliga kemikalier på EU-nivå och säkra långsiktiga resurser för detta arbete och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla kopplingar mellan kemikalie- och vattenregelverken, t.ex. baserat på faroklassificering och återkoppling av status i vatten, till regelverk som reglerar åtgärder uppströms (utsättande på marknaden, användning, utsläpp), och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om satsningar på avancerad rening av avloppsvatten, ökad miljöhänsyn vad gäller läkemedel, samordnad screeningverksamhet och forskningssamarbete och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten ska utreda och införa ett särskilt stöd till de va-bolag som behöver införa ytterligare rening av dricksvattnet för att nå Livsmedelsverkets gränsvärde för PFAS i dricksvattnet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra tillgången till dricksvatten och avloppsrening i hela landet genom att bistå kommuner med att säkra invånarnas vattenförsörjning och vattenrening, hindra att vatten förorenas och öka den vattenhållande förmågan genom olika klimatanpassningsåtgärder, exempelvis genom att anlägga våtmarker, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om lagkrav på kommunerna att inrikta förnyelsetakt och utbyggnad av va-nätet så att det inte äventyrar kvaliteten på dricksvatten och avloppsrening och inte heller lägger för stor skuld hos framtidens kommuninvånare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vilka krav som ska ställas på va-huvudmannens servicenivå och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka katastrofberedskapen i kommunerna för akuta vattenrelaterade kriser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över reglerna i lagen om allmänna vattentjänster och möjliggöra för kommuner att använda va-avgiften både för reinvesteringar och för att fondera för kommande investeringsbehov i befintliga anläggningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa en obligatorisk kommunal dagvattentaxa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om ett nationellt stöd till va-åtgärder skulle kunna utformas med hjälp av en återförd moms från va-taxan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ökad samverkan och delad va-kompetens mellan kommuner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för lagstiftning som gör det möjligt att ställa krav på fastighetsägare att ta hand om en viss del av dagvattnet inom fastigheten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra grönytefaktor till ett krav i all nyproduktion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa en faktor för att reglera andel hårdgjord yta inom tomtmark, kvartersmark och allmän platsmark och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att utreda, och vid behov föreslå, ett etappmål till miljömålssystemet om marint skräp och att Havs- och vattenmyndighetens instruktion bör kompletteras med ett ansvar för frågor som rör marint skräp, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt bör arbeta för ett ambitiöst globalt avtal mot plastföroreningar, som omfattar plastens hela livscykel, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör agera för en absolut minskning av användningen och produktionen av plast från jungfruliga resurser, liksom driva internationellt och inom EU att det krävs ett tak på den globala plastproduktionen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndighetens instruktion bör ändras så att det framgår att Havs- och vattenmyndigheten ska ansvara för att sjöfartens påverkan på havsmiljön och dess ekosystem integreras och beaktas i internationellt, nationellt och regionalt arbete med strategier, planer och förvaltning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Trafikanalys bör få till uppgift att följa upp och utvärdera effekterna av sjöfartens samlade påverkan på havsmiljön och dess ekosystem och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en särskild utredare bör ges i uppdrag att se över relevant lagstiftning för att säkerställa möjligheten till reglering av och restriktioner för kommersiell sjöfart i eller nära kustområden med höga naturvärden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen utan dröjsmål bör inleda en process inom IMO angående reglering av, restriktioner för och förbud mot kommersiell sjöfart i farlederna som går genom särskilt känsliga områden i Östersjön, vilka behöver ändras/läggas om för att skydda höga naturvärden som alfågel och tumlare, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omgående ska inhämta beslutsunderlag från berörda myndigheter gällande behovet av regleringar/restriktioner i områdena a) över Salvorev, mellan Fårö och Gotska sandön, och b) mellan Norra Midsjöbanken och Hoburgs bank och därmed sammanhängande stråk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen när den i enlighet med riksdagens tillkännagivande ser över miljödifferentieringen av farledsavgifterna så att dessa skapar incitament för ytterligare klimatåtgärder, även bör skapa incitament för övriga havsmiljöåtgärder, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de kommunala hamnavgifterna bör kunna användas som ett viktigt styrmedel för minskad påverkan på havsmiljön från sjöfarten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram ett register över fritidsbåtar, inklusive nödvändiga författningsförslag, organisationsförslag och konsekvensanalys, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kustkommunerna behöver inkludera infrastruktur för fritidsbåtar i den fysiska planeringen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de kommunala hamnavgifterna bör kunna användas som ett viktigt styrmedel för minskad påverkan på havsmiljön från sjöfarten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att befintlig lagstiftning i större utsträckning behöver användas för att reglera eller förbjuda fritidsbåtar och vattenskotrar i särskilt värdefulla vågskyddade grundområden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslaget 13:3 Stöd till friluftslivsorganisationer, som administreras av Svenskt Friluftsliv, bör öka med 3 miljoner kronor per år under tre år för särskilda informationssatsningar till det båtburna friluftslivet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en särskild utredare med uppgift att se över och ta fram förslag för ett system för återvinning av fritidsbåtar, som ska behandla frågor om skrotning, övergivna båtar och producentansvar för båtbranschen samt kostnadsberäkningar och övriga konsekvensanalyser, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka i EU för striktare miljökrav samt främjande av miljövänlig teknik bl.a. i kommande översyn av fritidsbåtsdirektivet, påskynda utbytet av äldre tvåtaktsmotorer samt öka användningen av miljövänligare bränslen och motortyper (t.ex. elmotorer), och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbud mot utsläpp av tvättvatten från skrubbrar inom hela Sveriges sjöterritorium ska införas utan dröjsmål, samt om att verka för att förbud även införs inom Ospar, Helcom och EU, samt internationellt genom IMO, liksom verka för strängare regleringar av utsläpp generellt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att omgående implementera de nya tröskelvärden för undervattensbuller som tagits fram på EU-nivå och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten bör få i uppdrag att fastställa minst en miljökvalitetsnorm för kontinuerligt undervattensbuller, liksom för impulsiva bullerkällor som t.ex. pålning och sprängning, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten ska tilldelas ett övergripande ansvar för samordning av frågor om undervattensbullers påverkan på marina ekosystem, att ansvaret ska omfatta allt buller orsakat av mänsklig verksamhet samt att ansvaret ska tydliggöras i Havs- och vattenmyndighetens instruktion, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka omfattningen och finansieringen av den marina miljöövervakningen och forskning om havens ekosystem i ett förändrat klimat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att miljöövervakningen med avseende på vattenförvaltningen behöver stärkas, exempelvis genom att skärpa tillsynen av dricksvattentäkter, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten samt Sveriges geologiska undersökning i uppdrag att, i samråd med länsstyrelserna och vattenmyndigheterna, ta fram en långsiktig plan för att utveckla en mer sammanhållen miljödataförvaltning och förbättrad kunskapsförsörjning om miljöfarliga utsläpp till vatten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta ett inriktningsbeslut för att säkerställa en långsiktig finansiering av akvatisk övervakning (grund- och ytvatten) inklusive förvaltning av övervakningsdata och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten bör tilldelas nationellt ansvar för att se till att miljöövervakningsdata om undervattensbuller lagras och görs tillgängliga, samt att datavärdskapet och den miljöövervakning av undervattensbuller som Havs- och vattenmyndigheten står för ska finansieras med anslag i stället för genom ettåriga kontrakt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten ska ansvara för den akvatiska övervakningen inklusive miljögifter samt arter i den akvatiska miljön med undantag för grundvatten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten ska ansvara för att tillhandahålla aktuella metodanvisningar för miljöövervakning inom myndighetens ansvarsområde samt övrig vägledning till de myndigheter och organisationer, inklusive utförare av recipientkontroll, som bedriver miljöövervakning, som kan användas som ett underlag för samlad bedömning och rapportering av miljötillstånd, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten ska vara nationell datavärd för badvatten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SGU ska vara nationell datavärd för miljögifter i sediment, miljögifter i biota och screening av miljögifter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kustbevakningen ska rapportera till Havs- och vattenmyndigheten när de i sin tillsyns- och övervakningsverksamhet upptäcker avfall, marint skräp eller annan negativ påverkan i havsmiljön som inte är försumbar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med Sjöfartsverket, SGU och Försvarsmakten bör få ett regeringsuppdrag att utföra marin kartering av de delar av det svenska sjöterritoriet där det enligt Försvarsmakten är möjligt, samt att regeringsuppdraget även bör ålägga myndigheterna att gemensamt upprätta en tydligare process för ansökningar och svar när det gäller spridningstillstånd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en särskild utredare med uppgift att se över sekretesskyddet av geografisk information inklusive djupdata samt undervattensbuller, i vilket det ska ingå försvars- och säkerhetsmässiga hänsynstaganden i avvägning med de åtaganden Sverige har förbundit sig till genom EU-medlemskapet som gäller genomförande av havsmiljödirektivet och andra rättsakter inom den marina miljön, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att geografisk information till offentliga myndigheter och forskningsändamål inte längre ska finansieras med avgifter utan att Sjöfartsverket i stället bör tilldelas anslagsmedel för att täcka kostnaden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en särskild utredare bör få i uppgift att ta fram ett organisationsförslag för en miljö för en sammanhållen marin kartering i Sverige, som ska omfatta vilken eller vilka myndigheter som ska få ansvar för att tillhandahålla och förvalta miljön samt vilka ytterligare myndigheter som ska samverka och bidra till miljön, liksom vilka anslagsmedel som krävs för en sådan miljö och ytterligare konsekvenser, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att finansieringen av havsmiljöforskningen måste öka, och att riksdagen inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur bör besluta om ett nytt anslag med benämningen Havs- och vattenmiljöforskning och att anslaget bör få användas till utgifter för havs- och vattenmiljöforskning, främst till stöd för arbete med miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de orörda älvarna och vattendragen ska bevaras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det är oerhört angeläget att miljöprövningarna av vattenkraften skyndsamt återupptas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att även stora vattenkraftverk ska miljöanpassas, och minimitappning är en bra utgångspunkt, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja länsstyrelsernas arbete med ekosystemen i fritt strömmande vatten, dammar och vandringshinder som ligger utanför NAP och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen aktivt måste verka inom EU och internationellt för att utsläppen från marina aktiviteter som sjöfart och fiske minskar drastiskt och skyndsamt, för att på sikt upphöra helt, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inkludera koldioxidbindning och utsläpp av växthusgaser från havet i klimatredovisningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ett moratorium för djuphavsgruvdrift på internationella vatten så länge de miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenserna inte är klart utredda och tillkännager detta för regeringen. Hav i förändring Världens hav och vatten har genomgått enorma förändringar under relativt kort tid, på grund av kraftig påverkan av mänsklig verksamhet. Sverige når inte miljömålen för havet och det krävs stora insatser och ett helhetsgrepp för att komma tillrätta med problem som övergödning, sinande fiskbestånd och effekter av klimatförändringarna. Forskning visar på en dramatisk förändring av livet under ytan under de senaste 100 åren. Vattnets kretslopp är dock detsamma idag som alltid, vilket betyder att det vi släpper ut på land i form av exempelvis kemikalier, alltid till sist hamnar i det avvattningsområde där det släpps ut, och sedan förs vidare ut i haven. Haven på planeten är betydligt surare idag än de var för 50 år sedan. Det beror på att haven buffrar den koldioxid som släpps ut av mänskliga aktiviteter till luften. Kol ­ dioxiden som tas upp av våra hav gör haven allt surare. Haven blir också allt varmare allteftersom klimatförändringarna tilltar. I och med att haven blir surare ökar hotet mot den biologiska mångfalden i haven. Exempelvis behöver alla djur och växter med kalkskal ett visst pH för att kunna bilda och behålla sina skal, även koraller. Haven försuras snabbare idag än de har gjort på 55 miljoner år. Forskare förutspår att alla världens koraller kan vara döda inom 40 år. Havens uppvärmning medför också att fiskar och andra vattenlevande djur migrerar på ett annat sätt än de gjorde tidigare. Det kan bero på att födotillgången minskat eller flyttat sig p.g.a. värmen, och att lek- och födoplatser blir obrukbara. Man talar ibland om marina öknar, vattenmassor som är för varma för att leva i under längre tid. Forskningen om ekologiska samband och biologisk mångfald har kommit längre när det gäller landmiljöer än när det gäller marina miljöer. Under ytan är mycket fortfarande outforskat. Det hittas nya arter som lever under underliga förhållanden. Små djur som kan leva på svavel, och livsformer på ett djup vi inte trodde var möjligt, utan de livs ­ uppehål ­ lande system som vi tar för givet måste finnas för att liv ska existera. Alldeles nyligen, år 2020, upptäcktes s.k. bubbelrev på västkusten. Det är alltså viktigt att öka miljö ­ övervakning och forskning kring haven. Men vi vet redan idag tillräckligt mycket för att agera mot övergödning, utarmningen av biologisk mångfald, ljudföroreningar, klimatförändring ­ arna och nedsmutsningen av våra hav. Vi måste helt enkelt börja röra oss i rätt riktning, mot friska och sunda eko-system, även om vi idag inte riktigt vet hur långt vi behöver gå för att nå dit. När vi arbetar med de havsrelaterade frågorna måste vi förstå att det är komplexa system med väldigt långa omloppstider och de åtgärder vi sätter in idag tar många år innan det visas i form av förbättringar i havsmiljön och i ekosystemen. Nu är hög tid att agera! Klimatförändringarna ställer mycket på sin spets. Förutom försurning och allmän uppvärmning förändras också levnadsförhållandena för de djurarter som har utvecklats för att leva på isar, föda sina ungar på isar, som vikaresälen, och jaga på isar, som isbjörnen. Vi får kortare vintrar och ett minskat istäcke, vilket påverkar djuren som lever i havet på flera olika sätt. Klimatförändringar medför också längre perioder av torka och perioder av inten ­ sivare nederbörd, vilket leder till översvämningar och förorening av vattentäkter för vårt dricksvatten. Reningsverk är byggda för att hantera en viss inkommande mängd vatten och tvingas brädda över, d.v.s. släppa ut, sitt orenade vatten, när det blir fullt i alla kamrar. Påverkan på närliggande vattendrag blir vid dessa tillfällen mycket stor och den biologiska mångfalden hotas akut, och övergödningen i haven ökar. Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan Miljömålsberedningen är en parlamentarisk kommitté som sedan 2010 arbetat på regeringens uppdrag med att lösa olika svåra och komplexa miljöfrågor. Det var bland annat Miljömålsberedningens arbete som lade grunden för det klimatpolitiska ramverket och Sveriges klimatlag. År 2018 fick beredningen, som består av politiker från alla riksdagspartier, i uppdrag av regeringen att ta fram en ny marin strategi för Sverige. Det resulterade i Havet och människan, SOU 2020:83, som lämnades över till regeringen av en enig beredning. Den innehöll över 100 förslag som tillsammans skulle bli ett nytt golv för den svenska havspolitiken. Betänkandet tar ett helhetsgrepp och har förslag som innefattar såväl sjöfartens påverkan och en ekosystembaserad havsförvaltning som ett hållbart fritidsbåtsliv. Ytterligare exempel är förslag för att lägga om farleder för minskat undervattensbuller, förbud mot svavelutsläpp via skrubbrar från fartyg samt översyn av trålgränsen. Dessutom föreslås en övergripande havsmiljölag, en lagfäst definition av ekosystem ­ ansatsen samt ett förtydligande av strandskyddets syfte. En ny havsmiljölag skulle få en stor betydelse för en mer sammanhållen politik kring havet och förslaget innefattar såväl en lagfäst uppföljningsmekanism som inrättandet av ett utvärderande organ. Betänkandet fick ett övervägande positivt mottagande från såväl forskningshåll och civilsamhälle som olika berörda aktörer. Under sommaren 2021 var betänkandet på remiss och S ‑ MP-regeringen aviserade att en proposition utifrån förslagen skulle läggas våren 2022. Sedan Miljöpartiet avgick från regeringen har en proposition tyvärr dröjt. I somras lämnade regeringen propositionen 2023/24:156 Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske, till riksdagen. Tyvärr innehåller regeringens proposition enbart ett fåtal förslag, och dessa är väldigt vagt formulerade. Miljömålsberedningens förslag spänner över ett mycket brett område, många har hög konkretionsnivå, och förslagen utgjorde sammantaget en helhet, som skulle ha stor potential att verkligen kunna påverka havsmiljön i positiv riktning. Det är ett mycket omfattande arbete som lagts ned, och miljömålsberedningen var enig. En del förslag har blivit något inaktuella i och med att havsmiljöarbetet på EU-nivå har rört sig framåt, men merparten av förslagen är fortfarande högaktuella. Miljöpartiet beklagar att regeringen inte väljer att gå fram med helheten av Miljömålsberedningens förslag. Vi ser inte att den negativa utvecklingen för haven går att vända utan de omfattande åtgärder som föreslogs av Miljömålsberedningen. Därutöver behövs ytter ­ ligare insatser liksom en betydande ökning av finansieringen för havs- och vatten ­ miljöarbetet. Även på vattenområdet går utvecklingen åt fel håll och åtgärdsarbetet saknar resurser och går alldeles för långsamt. Miljöpartiet lägger därför i denna partimotion fram hela Miljömålsberedningens betänkande, med undantag från de förslag som blivit daterade. Utöver förslagen från Miljömålsberedningen ingår en hel del andra förslag från bland annat myndigheter och forskning. Ekosystemansatsen ska genomsyra allt havsmiljöarbete Det krävs en helhetssyn för att säkerställa livet i haven, friska hav och havets resurser. Från land till hav. Ekosystemen i haven behöver framförallt bevaras men också restaureras. Ekosystemansatsen måste vara utgångspunkten i all havsrelaterad verksamhet och nyttjandet av havets resurser nu och framöver. En ekosystembaserad förvaltning av haven tar hänsyn till hur olika påverkans ­ faktorer samverkar i ett marint ekosystem, istället för att hantera enskilda problem och arter var för sig. Ekosystembaserad fiskförvaltning är ett sätt att tillämpa ekosystem ­ ansatsen i fiskförvaltningen genom att förvalta akvatiska resurser och ekosystem med ett tvär ­ vetenskapligt angreppssätt, med ekosystemen i fokus, inte varje art för sig som ofta är fallet idag. Ekosystemansatsen utgår alltså från en helhetssyn på förvaltningen av eko ­ systemen i haven. Det ska vara en balans mellan bevarande och nyttjande. Idag ligger den största tyngdpunkten på nyttjande. Nedan är ett citat ur rapporten Ekosystem ­ baserad förvaltning som metod för att hantera negativa miljötrender och oklara orsaks ­ samband, Havsmiljöinstitutets rapport 2019:6: När torsken i Östersjöns östra bestånd under lång tid har fått allt sämre kondition och visar tydliga tecken på svält, så indikerar detta både allvarliga system ­ förändringar i havet och bristande koordinering av fiske- och miljöpolitik. När grunda vikar i Bohuslän gått från att ha klart vatten, stor fisk och ålgräs till att ha grumligt vatten, liten fisk och mattor av alger, och dessutom tycks ha låsts fast i det senare tillståndet, så är det ett allvarligt regimskifte. Förändringarna i bottendjurens art ­ samman ­ sättning och tiaminbristen hos lax och sjöfågel är ytterligare exempel på störningar som är svåra att hantera utan en förvaltning som noga beaktar eko ­ systemens struktur, funktion och återhämtningsförmåga. Om haven förvaltas med en ekosystemansats som utgångspunkt, och mänskliga aktiviteter hålls inom ekosystemens naturliga gränser, skapas förutsättningar för de marina ekosystemen att sakta återgå till ett hälsosamt och produktivt tillstånd. Då kan haven också tillhandahålla många av de varor och tjänster som människor vill ha och behöver. Miljöpartiet anser därför att en ekosystembaserad förvaltning av haven måste implementeras utan dröjsmål, vilket också innefattar en ekosystembaserad fiske ­ förvaltning, och att den ekosystembaserade förvaltningen ska genomsyra hela havspolitiken . En havsmiljölag För att en ekosystembaserad förvaltning ska få genomslag i all politik med koppling till havet, anser Miljöpartiet, i likhet med Miljömålsberedningen (2020: xx) att en havs ­ miljölag ska införas, som utgångspunkt för riksdagens och regeringens havsmiljöarbete. Havsmiljölagen ska fastställa att syftet med regeringens havsmiljöarbete är att uppnå det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet Hav i balans samt Levande kust och skärgård. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att havsmiljölagen ska slå fast att regeringen ska tillämpa ekosystemansatsen som utgångspunkt. Definitionen av ekosystemansatsen måste finnas i lagen. Definitionen ska slå fast att naturvärden måste bevaras och naturresurser nyttjas miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart. Det är också viktigt att lagen klargör ett övergripande mål och prioritering om att eko ­ systemens livskraft måste sättas främst, genom att klargöra att ekosystemens gränser måste respekteras. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att lagen ska tydliggöra att ekosystemen ska användas inom sina gränser. Nytt riksdagsbundet mål: Stoppa och vänd förlusten av biologisk mångfald till 2030 I december 2022 samlades världens ledare i Montreal på FN-konferensen COP 15 och beslutade om ett nytt globalt ramverk för biologisk mångfald, Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework, GBF. I avtalet slogs det bland annat fast att 30 procent av jordens landområden, havsområden och inlandsvatten ska ha ett effektivt skydd och en effektiv skötsel till 2030. Naturrestaurering ska också ha genomförts eller ha inletts för 30 procent av skadade ekosystem på land, i inlandsvatten och vid kusterna. Förlusten av områden som är viktiga för biologisk mångfald, inklusive områden med stor eko ­ logisk integritet, ska ha minskat till nära noll. Även urfolks och lokalsamhällens rättig ­ heter ska stärkas. Detta har nu Sverige förbundit sig till att leva upp till och ställer stora krav på utformning av skyddade områden, restaurering samt skötsel av desamma. Det har också under det senaste året beslutats om flera stora akter, exempelvis restaureringslagstiftningen inom EU:s klimatpaket Fit for 55 som ställer stora krav på utformningen av den framtida politiken. För att tydliggöra att Kunming-Montréal-ramverkets övergripande mål gäller för svensk politik och förvaltning med bäring på naturmiljön, inklusive våra hav, sjöar och vattendrag, behöver det antas av riksdagen. Miljöpartiet anser därför att riksdagen ska slå fast det övergripande målet om att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030. För att möjliggöra en effektivare målstyrning i stort, anser vi också att det brådskar att, inom miljömålssystemet, anta etappmål för biologisk mångfald och ekosystemens återhämtning inom de vattenrelaterade miljömålen Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård. Ekosystemansatsen måste tydliggöras i alla regelverk med bäring på havet För att ekosystemansatsen ska genomsyra allt havsmiljöarbete, måste den regleras i lag, och alla regelverk med bäring på havet. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljö ­ målsberedningen att det måste tydliggöras i havsmiljöförordningen (2010:1341) och vattenförvaltningsförordningen (2004:660) att ekosystemansatsen ska tillämpas (jämför havsplaneringsförordningen). En havsmiljöpolitisk proposition Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att det är nödvändigt att öka återkopplingen mellan havsmiljöförvaltningen och politiken och öka den politiska styrningen av havsmiljöpolitiken. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömåls ­ beredningen, att regeringen varje mandatperiod ska lämna en havsmiljöpolitisk proposi ­ tion till riksdagen. Propositionen ska innehålla en resultatanalys, resultatredovisning och beskrivning av planerade åtgärder för att uppnå miljömålet Hav i balans samt Levande kust och skärgård och eventuella författningsförslag som behövs för detta ändamål. Av detta följer att arbetet med propositionen måste samordnas med åtgärdsarbetet enligt vattenförvaltningsdirektivet och havsmiljödirektivet. Ett havspolitiskt råd För att kunna öka styrningen mot en ekosystembaserad förvaltning och nå de havs ­ anknutna miljömålen behöver effekter av beslutade och föreslagna styrmedel med bäring på havsmiljön systematiskt analyseras och belysas från ett brett samhälls ­ perspektiv. Politikområden där fler åtgärder krävs, behöver identifieras. Miljöpartiet anser att dessa uppgifter ska läggas på ett nytt havspolitiskt råd, i likhet med förslaget om en havspolitisk funktion, i Miljömålsberedningens betänkande. Det havspolitiska rådet ska utvärdera om inriktningen inom olika relevanta politik ­ områden bidrar till eller motverkar möjligheten att nå Hav i balans samt Levande kust och skärgård. Det havspolitiska rådet ska även uppdras att ta fram en samhälls ­ ekonomisk analys av havets intäkter och kostnader med en sådan omfattning att de ger en rättvisande bild av de intäkter och värden som havet bidrar med till samhället i stort, i förhållande till kostnaderna för åtgärder, regleringar etc. som behövs för att nå de havsanknutna miljökvalitetsmålen. Effektiv målstyrning i havs- och vattenpolitiken kräver tydligare mål Svenska havs- och vattenförvaltning präglas av en mängd olika mål, lagar och regler som gör styrningen komplex och svåröverblickbar, så till den grad att mängden mål gör styrningen mot målen mindre effektiv. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömåls ­ beredningen, att det i styrningen av statliga aktörer, inte ska råda någon tvekan kring vilket mål som ska uppnås när det gäller tillståndet i havet. Det behöver därför tydliggöras vilket mål som ska styra havsmiljöarbetet, och därför behöver antalet preciseringar för miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård minskas och tydliggöras. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska ha preciseringen God miljöstatus: Kust- och havsvatten har god miljöstatus med avseende på fysikaliska, kemiska och biologiska förhållanden i enlighet med havsmiljöförordningen (2010:1341). Vi anser också, i likhet med Miljömålsberedningen, att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska ha preciseringen God ekologisk och kemisk status: Kustvatten har minst god ekologisk status eller potential och god kemisk status i enlighet med förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Vidare anser vi, i likhet med Miljömålsberedningen, att miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska ha preciseringen Gynnsam bevarandestatus: Livsmiljöer och arter knutna till kust och hav har gynnsam bevarandestatus i enlighet med områdesskyddsförordningen (1998:1252), artskyddsförordningen (2007:845) samt arter och livsmiljöer förtecknade inom Helcom och Ospar. Förbättrade kustvatten kräver tydlig, samordnad styrning Överlappen och oklarheterna mellan de olika EU-direktiv som styr arbetet i kustzonen har lett till att arbetet för arter och livsmiljöer ”fallit mellan stolarna/direktiven” enligt Havs- och vattenmyndigheten. Naturvårdsdirektivens ”referensvärden” för arter och livsmiljöer är heller inte tillräckligt harmoniserade med miljökvalitetsnormerna. Miljömålsberedningen lyfter fram att ett förtydligande av miljökvalitetsnormerna därför kan sätta ytterligare press på att inkludera miljöhänsyn i samhällsutvecklingen när det gäller byggande, infrastruktur, avfallshantering, sjöfart, med mera. Otydligheter och överlapp mellan de olika direktiven medför ineffektivitet i miljöövervakning, uppföljning och rapportering. Om ett tillståndsärende ges tillåtlighet eller inte kan komma att bedömas olika beroende på vilket direktiv som tillämpas. Det är nämligen EU-direktiven, varifrån många miljökvalitetsnormer härstammar, som är den drivande kraften i arbetet. Miljökvalitetsmålen å andra sidan, finns med i myndigheternas arbete, men är inte styrande på samma sätt som direktiven. Direktiven har införlivats i svensk rättsordning genom rättsakter baserade på miljöbalken. Både kommuner och länsstyrelser vittnar dock om att miljökvalitetsnormerna inom havs ­ miljöförvaltningen har liten eller mycket liten inverkan på samhällsutvecklingen. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen, att det är nödvändigt att Havs- och vattenmyndigheten i sin instruktion får ett särskilt ansvar för att säker ­ ställa ett samordnat genomförande av vattenförvaltningen, havsmiljöförvaltningen och art- och habitatdirektivet för akvatiska arter och livsmiljöer. Miljöpartiet anser därför att det är av yttersta vikt för att förbättra miljötillståndet i kustvattnen, att regeringen ger Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att till senast 2026 se över och harmonisera miljökvalitetsnormer för kustvatten som beslutas med stöd av 20 § havsmiljöförordningen (2010:1341) och 4 kap. 1 § vattenförvaltnings ­ förordningen (2004:660). Bedömningsområden för miljökvalitetsnormer som beslutas med stöd av 20 § havsmiljöförordningen ska, där det är möjligt, överensstämma med vattenförvaltningens kustvattenförekomster. Nödvändigt med ökad samordning av reglerna för hav, vatten, biologisk mångfald och livsmiljöer Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att ett samordnat beslutsfattande av miljökvalitetsnormerna som berör hav och kust, är avgörande för att förbättra miljötillståndet. En modell för samordnat beslutsfattande kan se ut på flera olika sätt, och förslag har även getts i Vattenförvaltningsutredningen. Det centrala är att dagens modell med en uppdelning mellan olika myndigheter som har ansvar för olika direktiv, upphör, och att en och samma instans samordnar beslutsfattandet. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen att ett gemensamt beslutsorgan ska besluta om miljökvalitetsnormer i enlighet med både vatten ­ förvaltningsförordningen och havsmiljöförordningen samt referensvärden i enlighet med art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet för akvatiska arter och livsmiljöer. Det är också viktigt att Sverige behåller sin möjlighet att ställa mer långtgående krav i miljökvalitetsnormer än vad som följer av EU-direktiven, och det är viktigt att förslaget om ett gemensamt beslutsorgan inte ändrar på denna rätt. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen att regeringen ska ge Havs- och vatten ­ myndigheten i uppdrag att se över att miljökvalitetsnormerna i större utsträckning utformas så att åtgärder enligt 5 kap. 9 § miljöbalken kan genomföras och leda till att målen nås, och tillkännager detta för regeringen. Effektiv målstyrning Åtgärdsprogrammen för havs- och vattenmiljön har fått omfattande kritik. Kritiken handlar bl.a. om att man inte har mandat att besluta om nya rättsliga eller ekonomiska styrmedel, och att de därför är begränsade till att utforma åtgärder inom befintligt system. Vattenmyndigheterna har heller inte mandat att besluta hur åtgärder ska finansieras. Det innebär att uppgifter läggs på myndigheter och kommuner vid sidan av den normala budgetprocessen. Den formella ställningen för åtgärdsprogrammen anses också vara svag, i och med att myndigheter på samma nivå i normhierarkin normalt sett inte beslutar över varandra. Många åtgärder anses också vara på en för övergripande och generell nivå för att vara adekvata för länsstyrelser eller kommuner inom deras verksamhet. Bland nationella myndigheter, länsstyrelser, kommuner och andra aktörer finns en samsyn av att det finns ett omfattande åtgärdsunderskott i havsmiljöförvaltningen, vilket anses vara ett mycket allvarligt problem. Åtgärdsprogrammet för havsmiljön har till största delen bestått av administrativa åtgärder och endast ett par fysiska åtgärder. Programmen uppfattas inte heller som tillräckligt kraftfulla, inte minst för att de inte innehåller de konkreta åtgärder som behövs. I dagsläget är avståndet för stort mellan den högsta politiska nivån i regering och riksdag, och havs- och vattenförvaltningens olika nivåer och aktörer. För att möjliggöra en ökad åtgärdstakt och mer omfattande åtgärder, i syfte att nå miljömålen, anser Miljöpartiet, i likhet med Miljömålsberedningen, att regeringen ska besluta om åtgärds ­ program för havs- och vattenmiljön. Effektiv målstyrning kräver ökad politisk åter ­ koppling, samordning och finansiering. Miljöpartiet anser att regeringen även ska besluta om den föreslagna genomförande ­ planen för Helcoms uppdaterade aktionsplan för Östersjön (BSAP) och Ospars miljöstrategi för Nordostatlanten (NEAES), och tillkännager detta för regeringen. Åtgärdsprogrammen för vatten- och havsmiljöförvaltningen är grunden för allt åtgärdsarbete. Tyvärr – erfar Miljömålsberedningen – är åtgärdsarbetet idag ineffektivt, splittrat och uppdelat på en mängd aktörer. Detta leder till åtgärder som skulle behöva vidtas, inte vidtas. Miljöpartiet instämmer i denna analys. Miljöpartiet, i likhet med Miljömålsberedningen, anser därför att det behövs en beredningsfunktion på läns ­ styrelserna för arbetet med havs- och vattenmiljöfrågor. Det är också viktigt att länsstyrelsernas uppgifter i fråga om havs- och vattenmiljöförvaltning ska regleras i länsstyrelseinstruktionen. Miljömålsberedningen lyfter också fram att det är viktigt att åtgärdsprogrammen kopplas samman med finansiering av åtgärderna. Om finansiering inte följer med åtgärderna – utan ska finansieras inom ramen för den ordinarie verksamheten som upplägget är nu – kommer sannolikt inte åtgärderna att genomföras i den utsträckning som krävs för att förbättra miljötillståndet i den takt som krävs. Miljöpartiet, liksom Miljömålsberedningen anser därför att åtgärdsprogrammen ska innehålla en analys och beskrivning av hur åtgärderna i programmen ska finansieras. Inga miljömål nås utan ökad finansiering Gång på gång visar utvärderingar att finansieringen av havs- och vattenmiljöarbetet inte räcker till för att genomföra åtgärder i tillräckligt stor omfattning och i tillräckligt hög takt. Effekten blir att utvecklingen i våra havs- och vattenmiljöer är fortsatt negativ, och målen nås inte. Miljöpartiet anser att en grundläggande förutsättning för att vända den negativa utvecklingen är regeringen prioriterar havs- och vattenfrågorna högre, och kraftigt ökar finansieringen. Det är centralt att regeringen anslår tillräcklig finansiering för att möjliggöra de åtgärder som vattenmyndigheterna föreskriver i åtgärdsprogrammen. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att det behövs en genom ­ lysning av om nivån på anslagsmedlen för åtgärder för havs- och vattenmiljö motsvarar riksdagens och regeringens ambitionsnivå för det offentliga åtagandet i frågor om havs- och vattenmiljö. Miljöpartiet anser att en sådan genomlysning ska göras under nästa år. Stoppa överfisket och låt försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen vara överordnade i fiskepolitiken Människan tar ut fisk ur haven snabbare än vad fisken kan föröka sig på många platser på jorden. Fiskarna blir färre, men också ofta mindre eftersom fisket fångar de största individerna och fiskindividerna därför ofta blir könsmogna vid lägre ålder och mindre vikt för att ha en chans att reproducera sig över huvud taget. Om överfisket fortsätter, kollapsar bestånden. Det hände till exempel med torsken på Grand Banks utanför Kanadas kust i mitten av 1990-talet. Trots stoppat fiske har torsken inte kommit tillbaka i alla områden. De fiskarter som är särskilt drabbade av överfiske är de som har långsam tillväxt och låg produktivitet, ofta rovfiskar som dessutom är högst upp i näringskedjan. Strömmingen är hörnstenen i Östersjöns ekosystem, utan den rubbas balansen och hela ekosystemet tippar. Forskare har kallat politikens hantering av strömmingen i Östersjön för ett utrotningsexperiment och småskaliga fiskare längs kusten larmar om att fisken är slut. Nu är det en kamp mot klockan om fiskbestånden och hela havet ska räddas. Klimatförändringarna, miljögifter och övergödning utgör redan en extrem press på havet, och överfisket spelar en helt central roll. Torsken har kollapsat, ålen är snart utrotad och minskningen av strömming uppgår till ca 80 procent på bara 30 år. Fiskeripolitiken hanteras i EU men det finns möjligheter idag för respektive land att agera och sätta in åtgärder i de egna vattnen. Miljöpartiet anser att regeringen ska uppdra åt ansvarig myndighet att använda sig av de möjligheter, lagar och regler som redan i dag finns i EU:s gemensamma fiskepolitik (CFP) för att skydda arter och ekosystem i svenska territorialvatten. Vissa områden är mer skyddsvärda för att ekosystemen ska fungera, t.ex. ålgräs ­ ängarna. Det är därför viktigt att ekosystemansatsen ska vara styrande och att fiskens hela livscykel finns med i skyddsperspektivet. Därför bör fiske begränsas både på art, livsavgörande faktorer, som ex. tillgång till föda för arten, fiskeredskap och även utifrån område där bestånden huvudsakligen befinner sig. Det kan alltså också gälla områden utanför trålgränsen. Genomför ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen De marina ekosystemen är hårt pressade, och fisket har en helt central roll. Miljöpartiet anser därför att det är ekosystemen i haven som ska sätta gränserna för hur mycket fisk som får fångas, och att en ekosystembaserad havsförvaltning och en havsmiljölag, måste införas. Regeringen måste integrera frågor om hållbar förvaltning av fisk ­ resurserna med havsmiljöförvaltningen i stort. Det krävs också att Havs- och vatten ­ myndighetens instruktion ändras så att det framgår att myndigheten ska tillämpa en ekosystemansats samt att hållbar förvaltning av fiskresurserna ska integreras med havsmiljöarbetet. Miljöpartiet anser vidare att Havs- och vattenmyndighetens instruktion måste tydliggöras så att det framgår att myndigheten inom sitt ansvarsområde ansvarar för ett samordnat genomförande av EU:s miljölagstiftning, inklusive EU:s gemensamma fiskeripolitik, med hänsyn till bl.a. miljökvalitetsnormer, rådgivning, genomförande av åtgärder samt uppföljning och utvärdering. Försiktighetsprincipen måste ges företrädesrätt Försiktighetsprincipen innebär att försiktighetsmått ska vidtas redan om det kan antas att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada och olägenheter för människors hälsa och miljön. Det räcker således med att det finns en risk för skada eller olägenhet. Principen är internationellt vedertagen och återfinns i flera internationella konventioner. För fisket gäller dock i det närmaste en omvänd försiktighetsprincip, för att genomföra de omfattande minskningar av fisketrycket som krävs på de flesta målarter i svenska hav, efterfrågas omfattande bevismaterial. Detta är inte i linje med intentionen bakom försiktighetsprincipen. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen, att försiktighets ­ ansatsen ska tillämpas i enlighet med artikel 2 i den gemensamma fiskeripolitiken vid varningssignaler om oklara orsakssamband och risk för betydande ekosystem effekter av ett pågående fiske. Vi vill också framhålla att i de fall där dataunderlaget är för bristfälligt för att bedöma orsakssamband mellan exempelvis interaktioner mellan arter och ekosystemeffekter för att en ordentlig bedömning ska kunna göras, ska försiktighetsprincipen tillämpas och ges företrädesrätt. Flytta ut trålgränsen maximalt och permanent Det finns möjligheter för Sverige att agera nationellt för att skydda fisk på svenska vatten. Inom 12 nautiska mil från baslinjen har EU delegerat beslutanderätt till medlemsländerna att vidta åtgärder som inskränker fisket. Ansvarig myndighet kan exempelvis använda sig av artikel 20 tillsammans med artikel 8 i CFP, som ger Sverige möjlighet att i svenska territorialvatten förvalta fisket på ett annorlunda sätt i lek ­ områden och exempelvis enbart tillåta fiske med vissa redskap i vissa områden för att skydda fiskarter eller ekosystem, och flytta ut trålgränsen. Sverige skulle också kunna använda kvotfördelningsinstrumentet för att gynna fiskare som fiskar med icke destruktiva metoder. För att skydda sill och strömming maximalt på svenska vatten, anser Miljöpartiet att regeringen omgående ska flytta ut trålgränsen till 12 nautiska mil, utan undantag, utan ­ för kusten, vilket även innebär att samtliga så kallade inflyttningsområden skyndsamt måste tas bort. I dagsläget pågår ett omfattande fiske i inflyttningsområdena, detta måste stoppas. Tyvärr innehåller regeringens proposition en rad oklarheter och vaga formuleringar i frågan, som inte heller överensstämmer med det regeringen kommunicerat muntligt i olika sammanhang. Regeringens proposition innehåller i dagsläget ingen skarp formulering om att flytta ut trålgränsen till 12 nautiska mil längs hela ostkusten. Istället talas det bland annat om att det ”bör” tas fram ”permanenta regleringar”, vilket kan innebära något helt annat. Miljöpartiet anser vidare att regeringen måste omformulera uppdraget till Havs- och vattenmyndigheten från ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt till en permanent utflyttning av trålgränsen längs hela ostkusten. Återinför förbudet mot industritrålning Under alldeles för lång tid har de stora industritrålarna tillåtits att ta upp enorma mängder strömming och sill ur havet. Upp till 95 procent av fisken som fångas äts inte av människor utan går till djurindustrin. Miljöpartiet har i åratal drivit på för att minska fisketrycket och förbjuda industritrålarna. I Östersjön var storskalig trålning för industriella ändamål, som fiskmjölsproduktion, förbjuden. I och med Sveriges inträde i EU hävdes förbudet. Miljöpartiet anser att regeringen måste verka för att återinföra förbudet mot industritrålning i Östersjön. Istället bör småskaligt fiske, där fångsten går till humankonsumtion, premieras. Ices rådgivningsmodell måste förändras Ices årliga rådgivning om fiskemöjligheterna följer en strikt beställning från kommissionen. I den beställningen ingår inte att råden utgår från en ekosystemansats, eller att fiskekvoterna även ska bidra till att nå en god miljöstatus överlag, enligt de fastställda förhållanden som finns. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen att regeringen aktivt måste verka inom EU, Baltfish och Scheveningen för att främja att rådgivning från Ices om fiskekvoter och tekniska regleringar inom fiskeripolitiken, även ska bidra till att nå fastställda förhållanden som kännetecknar en god miljöstatus enligt havsmiljödirektivet. Miljöpartiet anser vidare att regeringen, med stöd av Ices, ska ta fram ett förslag till hur en samlad rådgivning för fiskeripolitikens mål för beståndsförvaltning, inklusive delbestånd, och de delar inom havsmiljödirektivets kvalitativa deskriptorer som berör fisk, ska utformas. Syftet ska vara att Ices råd ska innefatta ekosystemansatsen i de årliga uppdateringarna. Detta inbegriper att regeringen måste verka för en förändring av systemet med MSY till en ekosystembaserad förvaltningsmodell, så att utgångspunkten vid kvotsättning är beståndens fitness, storleks- och åldersfördelning samt andra parametrar i ekosystemet, liksom behovet av att återuppbygga bestånden för både kort- och långsiktig stabilitet över nivåer som kan producera maximalt hållbar avkastning. I närtid måste regeringen verka för att EU antar en strategi för att både kortsiktigt och långsiktigt bygga upp fiskbestånden i EU:s hav, inklusive våra svenska hav. Överförbara fiskekvoter I det pelagiska fisket, dvs fiske efter sill, skarpsill, makrill, taggmakrill, blåvitling och tobis, infördes 2009 ett 10-årigt försök med överförbara fiskekvoter. Systemet permanentades 2019. Överförbara eller överlåtbara fiskerättigheter innebär att rätten att fiska en viss mängd av en art går att sälja och köpa, låna in och låna ut, hyra in och hyra ut, byta med andra fiskerättigheter etc. Syftet med lagen var att få en struktur i den svenska fiskeflottan i det pelagiska yrkesfisket som främjar bevarandet av fiske ­ resurserna och ett i övrigt hållbart fiske. Många fördelar brukar lyftas fram när det gäller systemet med överförbara kvoter; efter införandet kan man se att överkapaciteten, alltså antalet båtar, har minskat och lönsamheten för många företag har gått upp. Det har också skett en modernisering av fiskeflottan vilket ger mindre bränsleförbrukning och bättre arbetsmiljö. Men det finns också nackdelar som ägarkoncentrationer, större fartyg som tar upp stora mängder på kort tid med stora effekter på ekosystemet, färre yrkes ­ verksamma och svårigheter för ägare av mindre båtar och nya fiskare att tillgång till fisket. Nu finns förslag på att man ska införa ett liknande system på det demersala fisket, dvs fiske av bottenlevande fiskarter som exempelvis torsk, sej, kolja och rödspätta. Miljöpartiet vill att effekterna och konsekvenserna av införandet av överförbara fiskerättigheter inom det pelagiska fisket utreds innan man går vidare med förslaget om att införa ett liknande system inom det demersala fisket. Det har utvärderats tidigare men det är många år sedan och mycket har hänt sedan dess. Därför vill vi göra en ny utvärdering så att alla erfarenheter från detta kan ligga till grund för ett ev nytt system inom det demersala fisket då det finns mycket kritik mot systemet. Utredningen måste belysa de miljömässiga, ekonomiska och sociala effekterna och påverkan på havsmiljön innan man inför liknande system i det demersala fisket. Fiskebeståndens och tillståndet i havsmiljön måste väga tyngst liksom att kustfisket och de småskaliga fiskarna värnas. Fiskerikontrollen måste skärpas En mängd granskningar och rapporter har dokumenterat och belagt de omfattande felrapporteringarna av fångster och systematiska fusket inom EU:s fiskeflotta. Detta är förödande för fiskbestånden, för ekosystemet och för beståndsuppskattningarna som Ices årliga kvotrådgivning bygger på. Trots att EU har ett utkastförbud – förbud mot att kasta fångad fisk överbord, utan denna måste istället landas och rapporteras i hamn – så efterlevs inte detta. EU har nyligen antagit nya regler för fiskerikontroll, och det finns ingen anledning att den svenska implementeringen ska dröja. Tvärtom måste de nya reglerna skyndsamt införas i Sverige och fiskerikontrollen behöver utökas i stor skala, liksom finansieringen. Miljöpartiet kräver att Sverige skyndsamt kommer till rätta med bristfälliga och felaktiga inrapporteringar, att fiskerikontrollen behöver utökas i stor skala, att man säkerställer kraven på efterlevnad, och att regeringen avsätter tillräcklig finansiering för dessa ändamål. Miljöpartiet anser att efterlevnaden av utkastförbudet måste säkras genom ökad kontroll, exempelvis måste krav på fullt dokumenterat fiske med kameror införas. Likaså måste fiskerinäringen intensifiera arbetet med att eliminera bifångst och utveckla redskap som inte skadar bottnen med dess växt- och djurliv. Ändra fiskelagens bestämmelser om att naturvården inte får försvåra för fisket Många känsliga och mycket värdefulla marina miljöer förhindras i dagsläget från att få det skydd de behöver för att överleva, på grund av att lagstiftningen misslyckats med att ge dessa miljöer ett tillräckligt skydd. En central paragraf i sammanhanget är 20 § fiskelagen (1993:787). Enligt 20 § första stycket fiskelagen får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske ska tas till naturvårdens intressen. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att fisket avsevärt försvåras. Ett flertal utredningar har sedan tidigt 2000-tal föreslagit för regeringen att paragrafen bör tas bort. Havs- och vattenmyndigheten visade nyligen att paragrafen förhindrar att undantagen mot förbudet mot trålfiske innanför trålgränsen, tas bort, liksom att ett förbud mot trålfiske i marina skyddade områden, införs. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att 20 § fiskelagen (1993:787) ändras så att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före ­ skrifter om vilken hänsyn som vid fiske ska tas till naturvårdens och fiskets intressen. Satsa på skonsamma fiskeredskap och förbjud bottentrålning Bottentrålning som fiskemetod har varit föremål för en mängd studier, och dess skadliga inverkan på ekosystemet är väl belagda. Branschen behöver arbeta vidare både med att eliminera bifångst och att utveckla redskap som inte skadar botten vid fisket. Miljöpartiet anser att Sverige ska återkalla undantagen för trålning i marina skyddade områden innanför trålgränsen så att trålning i skyddade områden upphör. Därutöver måste ett förbud mot trålning i marina skyddade områden införas. Regeringen måste även aktivt verka för ett trålförbud i samtliga formellt skyddade marina områden utanför trålgränsen, i svensk ekonomisk zon. Miljöpartiet anser vidare att det är nödvändigt att fasa ut destruktiva fiskeredskap och införa ett generellt förbud mot bottentrålning. Sverige måste även driva att det införs begränsningar för bottentrålning, s.k. trålningsstoppzoner, inom EU:s beslut om fiskekvoter. Miljöpartiet anser att ansvarig myndighet ska tillståndspröva fisket i alla skyddade områden, och efter en övergångstid också generellt. Rädda ålen – stoppa allt fiske Ålen är utrotningshotad. Av det ålbestånd som en gång fanns återstår bara en liten spillra. 99 procent av den europeiska ålen har försvunnit sedan 1950-talet. Ålens komplicerade livscykel och långa resor över stora delar av världen gör den extra utsatt. Det kan räcka med en ny parasit, en sjukdom eller ett varmare hav till följd av klimat ­ förändringar för att beståndet ska försvagas under alla gränser för återhämtning. Skyddet för ålen måste bli betydligt striktare i Sverige och i hela EU! Det handlar dels om att se till att det finns fria vattenpassager, dels om att få bort fisketrycket. Det pågående, men för tillfället pausade, arbetet med att miljöanpassa vattenkraften kommer att ge fler fria vattenpassager för ål och andra vandrande fiskar. Men det kommer ta tid. Därför är det oerhört viktigt att försiktighetsprincipen tillämpas fullt ut, och att alla åtgärder vi kan göra här och nu vidtas, inklusive totalt fiskestopp. För en akut hotad art är varje individ viktig. Miljöpartiet kräver att allt fiske av ål i Sverige och EU upphör tills ålen nått god bevarandestatus. Fasa ut subventioner som leder till överfiske Skadliga subventioner är stöd som driver överkapacitet i fiskeflottan och som leder till överfiske. Sverige måste inom EU verka för att få bort den över ­ kapacitet som finns på EU:s vatten, inklusive våra svenska hav. Det gäller exempelvis situationen i Östersjön idag där båtar som är byggda för ett demersalt trålfiske på torsk inte längre kan verka i Östersjön, det finns ingen torsk kvar att fiska helt enkelt. Sverige bör även driva frågan internationellt inom WTO. Miljöpartiet anser att skadliga subventioner som leder till överfiske omgående måste fasas ut. Mer och bättre skydd krävs för att vända krisen för haven Arealen skyddade områden i haven behöver ökas. Ett nätverk av skyddade områden med skyddade korridorer mellan är avgörande för friska hav och ekosystem. Det finns mycket forskning som visar på att det finns betydligt mer fisk i angränsning till skyddade områden än på andra platser. Generellt behöver vi helt enkelt börja tänka och agera på nya sätt när det gäller havet. Vi kan inte tillåta oss att vara överallt och göra allting överallt i haven. Vi behöver låta vissa områden vara fredade från mänsklig påverkan. Vissa områden behöver vara helt skyddade från all påverkan, andra delvis skyddade. Idag kör båtar överallt där de kan köra utan att gå på grund, vi fiskar där vi kan fiska, med de redskap som går att använda just där osv. Vattenskotrar och motorbåtar fräser fram över barnkamrarna i insjövikarna och bryggor byggs på känsliga områden där ålgräs och fiskyngel istället borde få leva i fred. Om vi ger livet i haven utrymme att leva sina liv, får vi människor mångfalt igen i form av ekosystemtjänster som mat och syreproduktion. Skydda 30 procent av Sveriges havsområden Regeringen föreslår i proposition 2023/24:156 Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske att Sverige ska utöka och förstärka skyddet för att bidra till den internationella målsättningen om 30 procent skyddade områden. Miljöpartiet vill att regeringen förtydligar att målnivån om 30 procent skyddade områden ska gälla specifikt för Sverige. Att enbart tala om att Sverige ska bidra till ett internationellt mål, skulle i värsta fall kunna öppna upp för att Sverige inte bidrar till denna målnivå fullt ut, dvs att en mindre andel än 30 procent av svenska havsområden skyddas. Miljöpartiet anser därför att regeringen ska besluta om ett etappmål för skydd av marina områden som slår fast att minst 30 % av Sveriges territorialvatten och ekonomiska zon ska vara skyddat genom formellt områdesskydd eller andra effektiva areella bevarandeåtgärder till år 2030. Centralt i sammanhanget är att kvaliteten på de skyddade områdena måste förbättras, jämfört med idag. Idag tillåts omfattande aktiviteter som pressar och stör ekosystemet, som omfattande fiske, i många skyddade områden. Fiskefredade områden har visat sig vara ett effektivt verktyg för att stärka ekosystemet. Vissa områden måste avsättas som helt fredade från mänsklig verksamhet. Minst 10 % ska därför ha strikt skydd och vara helt opåverkade områden. De skyddade områdena ska bilda ett representativt, ekologiskt sammanhängande samt funktionellt nätverk, nationellt och för vart och ett av de tre havsområdena; Västerhavet, Egentliga Östersjön och Bottniska viken. Det är också nödvändigt att regeringen anslår tillräckliga ekonomiska medel för att de skyddade områdena ska kunna inrättas på utsatt tid. Miljöpartiet anser vidare att regeringen bör ger Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån CBD:s definition och EU:s riktlinjer, klargöra vilka rättsliga verktyg som kan klassas som Andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder (OECM:s) och räknas in i etappmålets första strecksats. Det är också av yttersta vikt att 7 kap. 4 § miljöbalken kompletteras så att ett naturreservat kan bildas med syfte att bevara ett opåverkat område eller med syfte att bidra till klimatanpassning. Inför ett generellt biotopskydd för ålgräsängar Ålgräsängarna förstörs i snabb takt, ofta beroende på att det byggs bryggor som skuggar ålgräset eller pga. annan mänsklig påverkan som t.ex. fritidsbåtar. 200 mil av Sveriges kust är idag bebyggd av bryggor och flera hundra nya bryggor byggs årligen. Vissa platser där bryggor är byggda eller där nya bryggor tillåts byggas är livsviktiga barnkammare för mycket av livet i haven, de s.k. ålgräsängarna. Här lägger många fiskar sina ägg och de små ynglen äter och söker skydd. Inte bara skuggande bryggor utan också det ökande antalet fritidsbåtar med hastigt uppkomna, mycket höga, ljud är förödande för dessa barnkammare. Miljöpartiet anser därför att ett generellt biotopskydd för ålgräsängar utefter hela Sveriges kuststräcka måste införas. Samtliga berörda myndigheter måste arbeta med biologisk mångfald och ekosystemtjänster Miljöpartiet anser att de myndigheter vars verksamhet har bäring på skydd av arter, livsmiljöer och ekosystemtjänster, också behöver uppdras att delta aktivt i detta arbete. Uppdragen behöver säkras genom tillägg i myndigheternas instruktioner. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen, att även Sjöfartsverkets, Transport ­ styrelsens och Försvarsmaktens instruktioner måste ändras så att myndigheterna inom sitt ansvarsområde får till uppgift att delta i arbetet med skydd av arter, livsmiljöer och ekosystemtjänster. Miljöpartiet anser vidare, i likhet med Miljömålsberedningen, att Transportstyrelsen, Sjöfartsverket och Havs- och vattenmyndigheten gemensamt tar fram vägledning för reglering av sjöfarten, inklusive fritidsbåtar, i marina skyddade områden. Haven kräver radikala och blixtsnabba utsläppsminskningar – den marina sektorn måste bidra Klimatförändringarna utgör ett monumentalt hot mot havens liv. Även i den marina sektorn behövs kraftiga utsläppsminskningar. Miljöpartiet anser att regeringen aktivt måste verka inom EU och internationellt för att utsläppen från marina aktiviteter som sjöfart och fiske minskar drastiskt och skyndsamt, för att på sikt upphöra helt. Miljö ­ partiet anser också att koldioxidbindning och utsläpp av växthusgaser från havet i ska ingå i klimatredovisningen. Havens barnkammare utarmas – kustzonens skydd måste stärkas De kustnära ekosystemen och i synnerhet grunda kustnära områden är havens barn ­ kammare, basen för stora delar av havets produktivitet. Det är också här vi människor vill vara, bada och leka, och områdena är ekonomiskt viktiga för den kustnära turismen. Människan har ett stort behov av att finnas nära vatten; det ger både ro och glädje och det behöver vi. Men vi behöver och bör inte vara överallt. De stränder där vi riskerar att allvarligt skada djur- och växtlivet på land och i vatten bör skyddas från mänsklig påverkan och exploatering. Därför behöver vi skapa områden där särskilt stor restriktivitet ska råda. Det behöver tydliggöras var dessa områden finns så att den kunskapen finns tillgänglig vid prövning av strandskyddsdispenser som ofta ges för att ex. kunna bygga bryggor. Ett starkt strandskydd är nödvändigt för både friska ekosystem och allemansrätten Strandskyddet ska vara ett verktyg för att nå friska och sunda ekosystem, för att lyckas med en ekosystembaserad förvaltning. Ofta pratar man om strandskydd i termer om hinder för byggande eller som en garant för det rörliga friluftslivet. Men faktum är att strandskyddet kan vara den viktigaste miljölagen vi har i Sverige. Stränder och dess miljöer där hav eller vatten möter land är de artrikaste miljöerna och nyttjas och behövs av såväl terrestra som akvatiska djur och växter. Exempelvis behöver många insekter grunda vatten för att lägga ägg och ha yngelutveckling, kommersiellt viktiga arter som torsk och rödspotta är beroende av grunda marina bottnar som barnkammare och skafferi, vegetationen binder kol och är viktiga habitat för många arter. För att värna kustzonens känsliga naturvärden, stärka klimatanpassningsförmågan och värna allemansrätten, anser Miljöpartiet att det är av yttersta vikt att strandskyddet inte försvagas, utan tvärtom stärks. Miljöpartiet anser att ett starkt strandskydd är nödvändigt för människors tillgång till stränder och en bevarad och stärkt allemansrätt samt för att skydda strandzonens känsliga djur- och växtliv. Stärk kustzonens ekosystem genom att förtydliga strandskyddets syfte För att tydligare samordna strandskyddsreglerna med övrigt gällande regelverk för kustzonen, och därmed stärka arbetet med att nå målen för havs- och vattenmiljön, måste strandskyddsreglerna i miljöbalken förtydligas genom att införa en koppling till havsmiljöförordningen och vattenförvaltningsförordningen. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen, att strandskyddets syfte 7 kap. 13 § i punkten 2 ska förtydligas så att det framgår att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten, också innebär att uppnå och bibehålla god miljöstatus enligt havsmiljö ­ förordningen (2010:1341) och god ekologisk och kemisk status enligt vattenförvaltnings ­ förordningen (2004:660). Miljöpartiet anser vidare, i likhet med Miljömålsberedningen, att det därmed är nödvändigt att Naturvårdsverket och Boverket kompletterar sina vägledningar om strandskyddet i enlighet med den förtydligade syftesbestämmelsen. Kommunerna missar målen i kustzonen – mer stöttning och bättre samordning krävs I dagsläget är ansvaret för kustzonens miljö uppdelat på en mängd aktörer och nivåer i den offentliga förvaltningen. Denna uppdelning, och brist på samordning, leder till att arbetet många gånger präglas av ineffektivitet och bristande måluppfyllelse. Det behövs tydligare samordning, och kommunerna behöver få bättre förutsättningar att arbeta med ett helhetsperspektiv från utsjö till land i den fysiska planeringen. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen, att länsstyrelserna ska få en uppgift i instruktion att ha ett tydligare ansvar för att samordna arbetet i länets kustvattenområden när det gäller underlag för fysisk planering och stöd till kommu ­ nerna, skydd av marina områden med andra områdesbaserade bevarandeåtgärder samt åtgärdsplanering och genomförande av åtgärder. För att stötta kommunerna, som många gånger saknar kompetens i sakfrågorna men har ett stort ansvar och rådighet i frågor med stor påverkan på kustzonen, är det nödvändigt med bättre kunskapsunderlag för kommunerna. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att länsstyrelserna ska få till uppgift att ta fram och till ­ handahålla kunskapsunderlag för länets kustvattenområde, vilket ska vara sammanställt och lättillgängligt för länets kommuner och vara utformat så att det kan användas som underlag för bl.a. fysisk planering, skydd, tillsyn, tillståndsprövning och åtgärdsplanering. Ett sådant kunskapsunderlag är av central betydelse för att ge kommunerna förutsättningar att lyfta in behovet av ekosystemhänsyn i planeringen. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen, att uppgiften om kunskapsunderlag för kustvattenområden ska föras in i länsstyrelsens instruktion. Därutöver är det nödvändigt att kommunernas planeringsansvar för kustvatten ­ områden tydliggörs i plan- och bygglagen. Miljöpartiet, i likhet med Miljömåls ­ beredningen, anser att kommunernas planeringsansvar för kustvattenområden måste specificeras i 3 kap. 5 § plan- och bygglagen (2010:900), så att kommunerna, också med hjälp av kunskapsunderlaget och samordningsstödet från länsstyrelserna, kan arbeta med ett helhetsperspektiv från utsjö till land i den fysiska planeringen. Kommunerna har många gånger inte egna resurser att förstärka arbetet med kustvattenområden. Därför är nödvändigt att deras arbete förstärks. Miljöpartiet, i likhet med Miljömålsberedningen, anser att det behövs riktade satsningar för att förstärka kommunernas kapacitet att genomföra översiktsplanering eller fördjupade översikts ­ planer för kustvattenområden och de aktiviteter som i störst utsträckning påverkar kustvattnets miljöstatus. Därutöver behöver kommunerna ta ett bredare grepp på havs- och vattenmiljöer även i detaljplaneringen. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att kommu ­ nernas möjlighet att bestämma skyddsåtgärder i detaljplanen utöver markförorening ska omfatta förorening av hav och vatten. Det är också nödvändigt att kommunen ska få bestämma skyddsåtgärder för att motverka negativ påverkan på havs- och vattenmiljön. Därutöver är det nödvändigt att kommunens möjlighet att bestämma lov eller startbesked för vissa åtgärder villkoras med att vissa miljövillkor är uppfyllda. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen att kommunen får bestämma att lov eller startbesked för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning endast får ges under förutsättning att markens lämplighet för bebyggande har säkerställts genom att en mark-, havs- eller vattenförorening har avhjälpts eller en skydds- eller säkerhetsåtgärd har vidtagits på tomten, förslaget föranleder ändringar i 4 kap. 12 och 14 §§ plan- och bygglagen. Möjliggör bättre strandskyddsprocesser genom ökad finansiering Finansiering är en nyckelfråga även för handläggningen av strandskyddsärenden. Miljöpartiet anser därför att resurserna till länsstyrelserna för tillsyn och handläggning av strandskyddsärenden behöver öka. Effektivare arbete med marint skydd genom krav på regional samordning Det marina skyddet är ett grundläggande verktyg för att bevara och stärka ekosystemen. Sverige står nu inför ett intensivt arbete med att öka det marina skyddet, i linje med de globala målen om 30 procents marint skydd. Att Sverige går in i det arbetet med förbättrade förutsättningar för ett effektivt arbetssätt. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen, att regeringen måste komplettera områdesskydds ­ förordningen (1998:1252) med ett krav på att länsstyrelserna samarbetar om nätverk av skyddade marina områden inom de tre havsregionerna Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Ingen överblick över dumpning och muddring som skadar havsmiljön – ett register krävs Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att det är nödvändigt att Havs- och vattenmyndigheten får till uppgift att upprätta ett nationellt register över muddring och dumpningsärenden Arbetet mot övergödning måste accelerera Ett av de stora problemen i både sjöar och hav är fortfarande övergödning och algblomning. Extra näringsämnen som fosfor och kväve tillförs vattnet på grund av mänsk ­ liga aktiviteter, vilket försämrar vattenkvaliteten och i vissa fall orsakar syrebrist. Östersjön är ett övergött hav, vilket beror på utsläppen som kommer från länderna runt Östersjön, men också på grund av att omsättningen av vatten i Östersjön, som är ett innanhav, inte är så stor som i många andra hav. Det i sin tur betyder att kalla och varma lager med vatten är mer stillastående i Östersjön. Syresättningen blir då för dålig och övergödningen tillsammans med syrebristen skapar döda bottnar. Eftersom klimatförändringarna ökar effekten av övergödningen i haven kommer åtgärdsbehovet för att minska tillrinningen av kväve och fosfor till haven att öka. Därför behöver vi minimera tillförsel av fosfor och kväve till vatten än mer än vi redan gör. Fler våtmarker behöver anläggas, och retentionen i landskapet öka. Alla källor till fosfor och kväve behöver åtgärdas, och de källor som bidrar mest till belastningen bör prioriteras i arbetet med att bromsa övergödningen. Det betyder att vi behöver ställa differentierade krav och utforma eventuella stöd och krav olika beroende på geografiskt läge, närhet till kust eller vattendrag, jordartsförhållanden exempelvis inom jordbruket och djurhållningen eller för små och enskilda avloppslösningar. Jordbruksverket ska vara ansvarig myndighet för miljömålet Ingen övergödning I dagsläget är Havs- och vattenmyndigheten ansvarig myndighet för att nå miljömålet Ingen övergödning. Eftersom jordbrukets verksamheter är en central källa för den näringsanvändning och det läckage som orsakar övergödning, anser Miljöpartiet, i likhet med Miljömålsberedningen, att Jordbruksverket ska vara miljömålsansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Jordbruksverket ska sedan uppdras att samverka med övriga relevanta myndigheter. Ett viktigt verktyg för att jobba mer målinriktat med övergödningsproblematiken, är att ansvarig myndighet kan meddela föreskrifter om vilka områden som är övergöd ­ ningskänsliga områden. Miljöpartiet anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen, att regeringen ska komplettera 5 § förordningen om miljöhänsyn i jordbruket (1998:915) med ett bemyndigande för Jordbruksverket att meddela föreskrifter om vilka kust ­ områden och länsdelar som är övergödningskänsliga områden med hänsyn till risk för att miljökvalitetsnormer enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660) inte nås. Det är också nödvändigt att klargöra i Jordbruksverkets instruktion, att Jordbruks ­ verket ska bidra till att jordbrukets läckage av näringsämnen till vatten- och havsmiljön följer de beslutade miljökvalitetsnormerna enligt 5 kap. miljöbalken. Vidare anser Miljöpartiet, i likhet med Miljömålsberedningen, att ett krav på sam ­ verkan mellan de myndigheter som arbetar för att minska övergödningen, skrivs in i Jordbruksverkets instruktion. Jordbruksverket ska få till uppgift att i sin instruktion att samverka med Vattenmyndigheterna, Havs- och vattenmyndigheten och övriga berörda myndigheter i arbetet med genomförande av åtgärdsprogrammen enligt vattenförvalt ­ ningsförordningen (2004:660) och havsmiljöförordningen (2010:1341), i frågor och åtgärder som rör miljökvalitetsmålet Ingen övergödning, och tillkännager detta för regeringen. I dagsläget finns ett krav att tillförseln av kväve i nitratkänsliga områden ska beräknas och dokumenteras i exempelvis en växtodlingsplan. Krav saknas för fosfor. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen att Jordbruksverket ska kom ­ plettera 20 § i föreskriften (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring, så att, inom känsliga områden, även fosfor ingår i kravet på dokumentation, genom växtodlingsplaner eller motsvarande. Höj ambitionsnivån – skärp etappmålen mot övergödning Återföringen av fosfor och kväve till livsmedelsproduktionen måste öka. Miljöpartiet beklagar att regeringen valde svagare skrivningar i de nya etappmålen för arbetet mot övergödning, än vad Miljömålsberedningen föreslog. Det är allmänt vedertaget att ju mer precist ett mål är formulerat desto bättre förutsättningar skapas för att arbeta mot att nå målet. Miljöpartiet anser därför att nya etappmål om ökad återföring av fosfor och kväve till livsmedelsproduktionen ska fastslås, i enlighet med Miljömålsberedningens förslag. Miljöpartiet anser att etappmålet ska slå fast att till 2030 ska återföringen av använd fosfor och kväve till livsmedelsproduktion vara minst 50 procent för fosfor och 15 procent för kväve från avlopp. Miljöpartiet anser också att etappmålet ska slå fast att till 2030 ska stallgödseln tas tillvara på jordbruksmark så att tillförseln av växtnäringsämnen balanserar bortförsel. Vidare anser Miljöpartiet att kväveavgången från stallgödsel genom ammoniak ska reduceras med minst 20 procent till 2030, i enlighet med Miljömålsberedningens förslag. Därutöver anser Miljöpartiet att regeringen ska fastställa ett långsiktigt mål, som inte begränsas av dagens system och tekniker, om nära 100 % giftfri återföring av fosfor och kväve från avlopp till livsmedelsproduktion, och tillkännager detta för regeringen. Miljöpartiet anser vidare att det krävs ett kvantifierat etappmål om att våtmarker bör anläggas i en takt som motsvarar det behov som räknats fram av Vattenmyndigheterna för att nå de utsläppsminskningar som krävs. Det vill säga åtminstone 3 800 ha våtmarker fram till 2027 och sedan ytterligare åtgärder fram till 2033. Nödvändigt att minska användningen av nyproducerat kväve och jungfrulig fosfor för att komma åt övergödningen och minska klimatutsläppen För att minska övergödningsproblem på lång sikt och säkerställa ett hållbart nyttjande av naturresurser, behöver användningen av jungfrulig fosfor minska drastiskt och nyproducerat kväve framtaget med fossila energikällor fasas ut. Samhället måste gå mot en mer precis, effektiv och kretsloppsbaserad användning av näringsämnen, och för detta ändamål behövs konkreta styrmedel. Inför en kvotplikt för inblandning av återvunnen fosfor och kväve i mineralgödsel En kvotplikt på inblandning av återvunnen fosfor och kväve i mineralgödsel skulle styra mot en ökad inblandning och underlätta för etablering av nya tekniker. Miljöpartiet anser att Sverige inom EU ska verka för att det införs en kvotplikt på inblandning av en minsta mängd återvunnen fosfor och kväve i mineralgödsel och tillkännager detta för regeringen. Minskad nytillförsel av näring kräver styrmedel för stärkta lokala kretslopp För att minska övergödningen och utsläppen av lustgas och stärka ekosystemen i våra hav, sjöar och vattendrag, liksom på land, behöver mängden nyproducerat kväve (taget ur luften) som tillförs kretsloppet i form av mineralgödsel, att minska. För att minska tillförseln av mineralgödsel, och möjliggöra för ökad användning av lokalt producerad gödsel, som stallgödsel, krävs en högre differentiering av jordbruket än dagens koncentration av renodlade djurgårdar i vissa regioner och växtodlingsgårdar i andra. Det behövs en ökad och förbättrad integrering av växtodling och djurhållning på gårdsnivå inom jordbruket, i likhet med ekologiska brukningsmetoder. Miljöpartiet anser därför att det behöver införas styrmedel för en bättre integrering av växtodling och djurhållning på gårdsnivå inom jordbruket. Miljöpartiet anser även att regeringen ska utreda styrmedel och kompensations ­ åtgärder för att begränsa djurtätheten i läckagebenägna områden i syfte att minska tillförseln av näringsämnen till hav och vattendrag. Ett konkret styrmedel är växtnäringsbalanser på gårdsnivå. Miljöpartiet anser att regeringen ska utreda hur system för främjande av växtnäringsbalanser på gårdsnivå med låga överskott kan utformas och implementeras. Likaså behövs näringsbalanser på fältnivå införas i hela EU. Miljöpartiet anser att regeringen ska utreda hur system för att beräkna näringsbalanser på fältnivå kan utformas, främjas och implementeras. Vidare måste regeringen inom EU driva frågan om system för främjande av sådana system, liksom redovisning på EU-nivå och harmonisering av sådana system. Satsa på minskad nytillförsel av näringsämnen genom transporterbar organisk gödning Även om lokala kretslopp ofta är mer effektiva i syfte att minska nytillförsel av näringsämnen inom jordbruket, finns en potential för transporterbar organisk gödning. Miljöpartiet anser att innovation, utveckling och implementering av tekniker för transporterbara organiska gödselmedel, till exempel pellets av stallgödsel, måste stödjas. Satsa på kopplade stöd för ökat näringsupptag och markkartering av näringsämnen Att i första hand prioritera att sätta in åtgärder mot näringsläckage där de har mest effekt kräver ökad kunskap om näringsämnen i mark. Genom en kartering av näringsämnen i mark kan områden med hög läckagerisk identifieras. Miljöpartiet anser att ett uppdrag måste ges till relevanta myndigheter att kartlägga näringsämnen i mark (markkartering) och identifiera områden med hög läckagerisk. Vidare bör resultaten av en sådan kartering kopplas till utökade stöd till fånggrödor, buffertzoner och våtmarker baserat på markkartering. Minskat näringsläckage kräver effektiviserat nyttjandet av näringsämnen och satsningar på innovation Det behövs ett helhetsgrepp på hur infrastrukturen för ett förbättrat utnyttjande av stallgödsel kombinerat med ett minskat läckage av växthusgaser till atmosfären kan se ut. Miljöpartiet anser därför att regeringen måste uppdra åt relevanta myndigheter att utforma förslag till åtgärder, samt finansiering för implementering av sådana åtgärder. Likaså behövs förslag för hur precisionsanvändningen av gödselmedel kan öka. Det är viktigt att det i odlingen inte tillsätts större giva av gödselmedel än växterna tar upp under säsongen. Miljöpartiet anser att regeringen ska ta fram sådana förslag. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att regeringen ska ge Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Tillväxtverket, Vinnova och Formas ett gemensamt uppdrag att ta fram förslag på hur stallgödsel, avloppsvatten och -slam samt matavfall kan utvecklas till en högvärdig och giftfri resurs, bl.a. i form av biogödsel eller återföring av näringsämnen till mineralgödsel. Ett sådant uppdrag krävs för att bidra till att nå etappmålet om återföring av näringsämnen. Det finns redan nu potential att komma igång med en konkret satsning på utvecklingsprojekt inom cirkulär växtnäring. Ett sådant utvecklingsprojekt kan starta i mindre skala, för att sedan skalas upp. Miljöpartiet anser vidare att regeringen bör uppdra åt relevant myndighet att anslå medel för att bedriva utvecklingsprojekt för cirkulär växtnäring i jordbruk, livsmedelssektor, avlopp och avfall, samt att finansiera en sådan satsning. Minska spill av gödselmedel i vatten vid lassning och lossning Ett konkret problem som behöver adresseras är det spill av gödselmedel direkt i vatten som förekommer vid lastning och lossning. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömåls ­ beredningen, att regeringen ska verka inom Helcom för att det tas fram och beslutas om en Helcomrekommendation för att minska spill av gödselmedel i vatten vid lastning och lossning. Minskad näringsanvändning och minskat läckage kräver mer agroekologiska och kretsloppsbaserade brukningsmetoder Agroekologiska och kretsloppsbaserade brukningsmetoder har ofta en låg användning av insatsmedel och effektiv, och generellt sett, lägre näringsanvändning än konventionella jordbruk. Det finns många exempel på spjutspetsverksamheter som driver utvecklingen mot nya energi- och resurssnåla system framåt. Miljöpartiet anser att stödnivåerna och informationsinsatser för agroekologiska och kretsloppsbaserade brukningsmetoder behöver öka. Effektivt lokalt vattenmiljöarbete kräver långsiktig satsning på åtgärdssamordnare Myndigheternas arbete med lokala åtgärdssamordnare har visat sig vara ett framgångs ­ rikt sätt att implementera lokala havs- och vattenmiljörelaterade åtgärder. Dessa åtgärder är ofta mångfunktionella, och har även goda effekter på landbaserad biologisk mångfald, klimatanpassningsförmåga och andra ekosystemtjänster. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att det ska genomföras en långsiktig satsning på lokala åtgärdssamordnare och att länsstyrelserna måste få en instruktionsenlig uppgift att stödja den regionala åtgärdssamordningen för lokala havs- och vattenåtgärder. Det fortsatta behovet av åtgärdssamordnare fram till 2035 måste ses över och inkluderas i regeringens budgetarbete. För att arbetet ska fungera effektivt på lokal nivå, anser Miljöpartiet i likhet med Miljömålsberedningen att Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får till uppgift att tillsammans tillhandahålla en nationell rådgivnings- och stödfunktion för det lokala åtgärdsarbetet. Miljöpartiet anser vidare, i likhet med Miljömålsberedningen, att regeringen måste föra upp ett nytt anslag med benämningen Statligt stöd till lokalt havs- och vattenvårds ­ arbete på statsbudgetens utgiftssida och att anslaget bland annat får användas för stats ­ stöd till lokala havs- och vattenvårdsprojekt, som anställning av åtgärdssamordnare vid en länsstyrelse, kommun, eller ideell sammanslutning, åtgärdsplanering i avrinningsområden. Ta tillvara potentialen för innovation och utveckling av vattenåtgärder i jordbruks- och skogslandskapet Dagens ekonomiska medel som staten satsar på olika typer av vattenrelaterade åtgärder är i dagsläget breda, men inte inriktade mot innovations- och utvecklingsprojekt. Miljö ­ partiet anser att det behövs en specifik satsning för att bedriva långsiktiga innovations- och utvecklingsprojekt för vatten i jordbruks- och skogslandskapet, utöver dagens breda vattensatsningar. Vi anser att regeringen ska uppdra åt relevanta myndigheter att utforma en sådan satsning, och anslå medel i statsbudgeten. Regeringen måste driva på för en reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik för högre miljö- och klimatnytta Övergödningsutredningen konstaterar att resultatbaserade ersättningar har stora fördelar när det kommer till att styra mot högre miljö- och klimatnytta inom jordbruket. Miljö ­ partiet anser att en central och prioriterad uppgift för regeringen inför arbetet med kommande översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP), liksom under arbetet med denna, måste vara att aktivt verka inom EU för att de ekonomiska ersätt ­ ningarna ska relateras till utsläppsminskningar och ekosystemtjänster. Miljöpartiet anser vidare att regeringen i arbetet inför översynen av CAP skyndsamt ska ta fram de beslutsstödsverktyg som krävs för en ökad klimat- och miljöstyrning. Vidare måste en utgångspunkt i arbetet med den kommande översynen av stöd ­ systemen inom CAP vara att inte tillåta att krav på konkurrensneutralitet mellan EU:s medlemsstater medför lägre miljökrav eller sämre djurvälfärd för Sverige, och inte heller sämre konkurrensförhållanden för svenska bönder. Hoten mot den biologiska mångfalden i haven Antalet arter i haven minskar med en accelererande hastighet, liksom på land. Vart tredje fiskbestånd i världen är överfiskat. Mer än en tredjedel av alla marina däggdjurs ­ arter är utrotningshotade. Det är ord och inga visor i FN:s rapport om biologisk mång ­ fald som släpptes i september 2020. Kraftfulla insatser krävs här och nu om vi ska kunna bibehålla en biologisk mångfald i haven. Och som vi vet är biologisk mångfald en faktor som gör haven mer motståndskraftiga mot olika påfrestningar som ex. klimatförändringarna. Biologisk mångfald, eller biodiversitet, handlar om variationsrikedomen inom en art, mellan arter och mellan livsmiljöer. Den stora mångfalden av arter och en rik genetisk variation inom en art ökar ekosystemens förmåga att hantera gradvisa eller plötsliga förändringar, såsom klimatförändringar och naturkatastrofer. Tyvärr minskar den biologiska mångfalden i havet i snabb takt. Detta är inte bara en katastrof för de drabbade arterna, det är också ett hot mot mänsklighetens framtid. Vi vill här ta upp två exempel på marina arter som är hotade: torsken och tumlaren. Det finns tyvärr många fler, både djur, alger och växter, som är illa ute. Gällande torsken och tumlaren har problemet inte varit brist på kunskap om det allvarliga läget, tvärtom. Men ändå har vi inte lyckats få till åtgärder i tid, eller av signifikant betydelse. Redan i början på 1990-talet syntes tydliga tecken på att torskbeståndet i Kattegatt var överfiskat och 2002 slog forskarna larm och föreslog torskfiskestopp. Så blev inte fallet, istället minskade kvoterna gradvis och stora mängder fortsatte att fiskas upp som bifångst. Nu är torsken i Kattegatt i princip borta och trots flera åtgärder på senare tid såsom fiskestopp och fredningszoner så har torsken inte lyckats återhämta sig, snarare har beståndets status försämrats. Detsamma ser vi i Östersjön. Östersjötorsken är en speciell torsk som har utvecklats för att leva i brackvatten. Nu finns endast en spillra kvar. Trots att forskarna i många år varnade för att bestånden var illa ute och behövde skyddas så valde politiken att inte ta till adekvata åtgärder för att förhindra överfisket och beslutade om för höga kvoter år efter år. Till slut gick det inte längre och sedan 2020 råder förbud mot riktat fiske efter torsk i Östersjön och det beror på den allvarliga situationen för torskbeståndet. För att inte fler arter ska råka ut för detta måste vi våga fatta modiga beslut i linje med ekosystemansatsen och använda oss av exempelvis artikel 20 tillsammans med artikel 8 i CFP, som ger Sverige möjlighet att i svenska territorial ­ vatten förvalta fisket på ett annorlunda sätt i lekområden och bland annat enbart tillåta fiske med vissa redskap i vissa områden. Tumlaren är vår lilla val. Populationen i svenska vatten längs västkusten klassas idag som sårbar (VU, enligt rödlistan). Populationen i Östersjön är däremot klassad som akut hotad (CR, enligt rödlistan). Det är viktigt att ta fram regler och tydliga riktlinjer för undervattensbuller både för sjöfart och för annan verksamhet som skapar ljud under vatten, ex. utforskning av havsbottnen och byggande av vindkraftverk till havs. Arbetet mot invasiva arter måste skyndsamt förstärkas Främmande arter är ett annat hot mot den biologiska mångfalden. Arter som följt med en last från en helt annan plats på jorden och sedan sköljs ut med ballastvattnet i våra hav. Trivs den främmande arten där den hamnar kan den mycket snabbt föröka sig och kanske bli en s.k. invasiv art, utan inhemska predatorer, och slå ut inhemska arter som hade sitt livsrum där. Detta är ett stort problem både på land och i hav och sjöar. EU har tagit fram regelverk för arbetet med invasiva arter men Sverige implementerat regelverket långsamt och fortfarande saknas mycket av strukturen för arbetet. Riksrevisionen tittade närmare på arbetet med invasiva arter 2023 och fann stora brister. Ansvarsfördelningen mellan myndigheter och mellan myndigheter och kommuner, tillika privatpersoners och markägares skyldigheter och ansvar, är fortfarande något oklart och mer behöver göras för att inte tappa styrfart. Miljöpartiet anser därför att berörda myndigheter skyndsamt ska ta fram åtgärder för samtliga EU-listade arter med konstaterad stor spridning och tillkännager, samt att Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten skyndsamt utvecklar systemet för övervakning av invasiva arter med information om utbredning, vidtagna åtgärder samt fastställda hanteringsåtgärder. Restaurering av förstörda livsmiljöer kräver kraftsamling och satsningar EU:s restaureringslag har nu börjat gälla, och nästa steg är att medlemsländerna ska ta fram nationella restaureringsplaner. Det kommer att behövas omfattande satsningar för att återskapa förstörda naturvärden, garantera livsmiljöer för arter, och bygga eko ­ systemens återhämtningsförmåga starkare. Bland annat kommer åtgärdsprogrammen för hotade arter fortsatt vara en viktig del i arbetet. Miljöpartiet anser att det är av yttersta vikt att dessa satsningar kommer igång i närtid, både nationellt och på EU-nivå. Miljö ­ partiet anser även att regeringen bör verka för att en naturfond på EU-nivå inrättas. Miljöpartiet anser vidare att det är centralt att regeringen tillser att alla ansvariga myndigheter har tillräckligt med resurser för att skyndsamt ta fram nationella restaureringsplaner i enlighet med restaureringslagen. Det är viktigt att det praktiska arbetet med att återskapa förstörda naturvärden kan påbörjas utan dröjsmål, och att målen kan uppnås i tid. När det gäller den känsliga och viktiga kustzonen, anser Miljöpartiet i likhet med Miljömålsberedningen, att det behöver tas fram länsvisa, alternativt samordnade inom vattendistrikten, åtgärdsplaner för fiskevården både vid kust och i utsjön, för att stärka bestånden av stor rovfisk, stärka ekosystemens resiliens och bidra till att minska effekter av övergödning. Särskilt viktiga områden, som våtmarker, lekområden, ålgräsängar och grunda vikar, är i stort behov av restaurering. Så kan också kustekosystemens förmåga att lagra in kol och minimera metanutsläpp öka. Kustlänsstyrelserna, med stöd av Havs- och vattenmyndigheten, bör uppdras att redovisa sådana åtgärdsplaner senast 2026. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att planeringen av fiske ­ vården i kustområdena ska inkluderas i arbetet med åtgärdsprogrammen enligt havsmiljöförordningen och vattenförvaltningsförordningen. Fiskeförvaltningen måste säkra sälens överlevnad EU:s gemensamma fiskepolitik och kvotbeslut tar i dagsläget inte hänsyn till andra arters födobehov. Fisken i havet måste räcka även till arter som säl och skarv. I dagsläget är problemen med svält hos sälar omfattande. Att kraftigt minska säl- och skarvpopulationer löser inte Östersjöns storskaliga miljöproblem. Miljöpartiet anser att därför att nuvarande jaktregler, som är inriktade på säl i närheten av fiskeredskap, ska kvarstå. Vi anser också att det är nödvändigt att satsa på vidareutveckling av sälsäkra fiskeredskap och andra icke-dödliga åtgärder som förhindrar och/eller avskräcker sälar från att komma åt fiskfångsten och/eller fiskeredskapen. Eftersom gråsälen i Östersjön utgörs av ett enda bestånd, anser Miljöpartiet att det är av yttersta vikt att Östersjöländerna tillsammans ska ta fram en gemensam förvaltnings- och bevarandeplan, och att regeringen verkar för att en sådan kommer till stånd. Skadliga kemikalier i miljön en ödesfråga för vår tid Miljögifterna i haven härstammar från olika typer av källor. Bekämpningsmedel från jordbruket via vind och vatten, miljögifter från industri och förbränning kommer från avloppsrör och skorstenar. Industriutsläpp står för omkring en tredjedel av påverkans ­ trycket. Läckage från konsumtionsvaror av alla möjliga slag ökar. Det ger en diffus spridning som är svårkontrollerad och en hel del tillförs haven via reningsverk. PFAS, bromerade flamskyddsmedel, högfluorerade ämnen och flera läkemedel kommer ofta från s.k. diffusa källor. Källorna är alltså framförallt landbaserade och därför är det åtgärder riktade mot produktion och konsumtion på land som kan påverka utsläppen och halterna av olika gifter i haven. Miljögifter, gamla vrak och ammunition, oljeutsläpp, båtbottenfärger och läkemedelsrester påverkar hela ekosystemet, vattnets kvalitet och den biologiska mångfalden. Ofta på sätt vi inte riktigt har klart för oss idag. Tusentals giftiga ämnen går under radarn för lagstiftningen – inkludera dem Idag regleras gränsvärden för miljöfarliga ämnen i havet i vattendirektivet som återfinns i författningssamling HVMFS 2019:25. Dock finns det nästan inga etablerade gräns ­ värden. Endast 44 substanser ingår i listan och då vet vi att det pumpas ut nya kemi ­ kalier i miljön och listan på giftiga ämnen egentligen omfattar flera tusen ämnen. Här bör Sverige driva på för att fler ämnen ska vara med på listan. Dessutom gjordes den senaste uppdateringen av gränsvärdena 2013 och Sverige bör därför också driva på för en förnyad uppdatering så att alla riskbedömningar bygger på aktuell forskning och data. Miljöpartiet anser att Sverige i EU bör driva på för en uppdatering av de gränsvärden för miljöfarliga ämnen i havet som regleras i vattendirektivet. Regeringen behöver även ta initiativ till att fler ämnen får gränsvärden. Effektivisera arbetet mot farliga kemikalier – regeringen måste sätta fler etappmål Etappmål inom ramen för miljömålssystemet är ett konkret sätt att möjliggöra ett mer målinriktat, effektivt arbete. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att regeringen ska besluta om nya etappmål i miljömålssystemet om farliga ämnen, och utreda fler etappmål med fokus på farliga ämnen i havsmiljön. Skärp lagstiftningen mot grupper av ämnen: inför nya miljökvalitetsnormer Lagstiftningen mot farliga kemikalier behöver stärkas, och ett led i att effektivisera och stärka arbetet vore att ta fram miljökvalitetsnormer för grupper av ämnen. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten och vattenmyndigheterna ska ges i uppdrag att sammanställa kunskapsunderlag för att bedöma om det finns tekniska möjligheter att utforma miljökvalitetsnormer för grupper av ämnen och i så fall ta fram förslag på sådana miljökvalitetsnormer. Mer resurser krävs för att nå resultat i vattenmiljöarbetet Utvärderingar av arbetet med åtgärder för havs- och vattenmiljön har visat att arbetet går långsamt och inte är tillräckligt omfattande. Miljöpartiet anser att det är nödvändigt att öka åtgärdstakten i vattenmiljöarbetet för att Sverige ska kunna nå vattendirektivets mål om god ekologisk och kemisk status. Arbetet mot farliga kemikalier bedrivs i dagsläget av en lång rad myndigheter, men saknar ett starkt politiskt ledarskap som tydliggör en hög ambitionsnivå. För att arbetet ska ta fart krävs en betydande höjning av finansieringen och tydliga signaler från staten om en omfattande uppskalning av arbetet. Detta gäller inte minst PFAS. Miljöpartiet anser att regeringen måste ta fram en finansierad nationell handlingsplan mot föroreningar i mark och i vatten. Sverige behöver fortsatt starkt bidra till EU:s kemikaliearbete EU:s kemikaliestrategi är ett centralt instrument för kemikaliepolitiken nationellt. Fortfarande återstår mycket arbete med att implementera strategin. Miljöpartiet anser att det är mycket viktigt att regeringen prioriterar att genomföra strategin. Exempelvis förslag om system för att tidigt identifiera nya kemikaliehot, stärka lagstiftning vad gäller kombinationseffekter, ”ett ämne, en bedömning”, och arbeta för ett förbud mot PFAS. Substitutionscentrum är ett initiativ som drivs inom ramen för Rise, och vägleder företag, organisationer och offentlig sektor i arbetet med att identifiera farliga kemi ­ kalier och hitta bättre alternativ, i allt från produkter till processer. Behovet av ett liknande arbete på EU-nivå är stort. Miljöpartiet anser att regeringen ska undersöka möjligheterna för ett utökat arbete för ett substitutionscentrum på EU-nivå. Sverige har under lång tid drivit ett mycket aktivt arbete i kemikaliefrågorna på EU ‑ nivå. Miljöpartiet anser att det är mycket viktigt att Sverige fortsatt starkt ska bidra till arbetet mot spridningen av farliga kemikalier på EU-nivå, och att regeringen säkrar långsiktiga resurser för detta arbete. EU-kommissionen arbetade under förra mandatperioden för att den mycket efter ­ frågade skärpningen och revideringen av Reach ska genomföras. Tyvärr meddelade kommissionen sent i mandatperioden att revideringen inte skulle genomföras innan mandatperiodens slut. I detta läge är det helt centralt att regeringen aktivt verkar för att revideringen av Reach slutförs, och att lagstiftningen inte vattnas ur, utan skärps. Sverige har traditionellt en progressiv roll i EU-sammanhang i kemikaliefrågorna. Miljöpartiet anser att det är mycket viktigt att Sverige fortsatt verkar för en utvecklad kemikalielagstiftning på EU-nivå och harmonisering med annan relevant lagstiftning, som EU:s vatten- och havsmiljölagstiftning. Regeringen måste prioritera arbetet mot PFAS PFAS är en grupp svårnedbrytbara kemikalier, kallade för ”evighetskemikalier” baserat på deras svårnedbrytbarhet. De används för sina vatten-, fett- och smutsavvisande egenskaper i exempelvis kläder, smink, matförpackningar, skidvalla och brandskum. Forskningen visar att ett samband finns mellan PFAS-nivåer i blodet och försämrat immunförsvar, förhöjda kolesterolvärden och leverskador. En ökning av risk för njur ­ cancer och testikelcancer har också observerats. Några PFAS-kemikalier, som PFOS, PFOA och PFNA, är även klassificerade som reproduktionsstörande och misstänkt cancerframkallande. Det behövs krafttag för att förhindra att PFAS fortsätter öka i våra vatten. Förutom ett stopp för PFAS som grupp, behövs bättre kunskap om PFAS-förekomster och utsläpp till våra vatten. Staten behöver också ta ett större ansvar för att skyndsamt se till att förorenad mark, av exempelvis PFAS, saneras. I dagsläget tar saneringsprocesser alldeles för lång tid, och präglas ofta av alldeles för små resurser. Det behövs mer forskning om hur PFAS-problematiken ska hanteras, ur många olika aspekter. Behovet av tekniker för rening av PFAS kommer vara stort under lång tid framöver. Miljöpartiet anser därför att regeringen behöver därför prioritera forskning, utveckling och genomför ­ ande av tekniker för rening av PFAS från mark och vatten i sin kommande forsknings ­ proposition. Det är hög tid att agera! Miljöpartiet anser att regeringen behöver satsa på att öka kunskapen om var utsläppen till vattenmiljön av PFAS sker och att systematiserad information om, och kartläggning av dessa utsläpp, bör upprättas. Den europeiska kemikaliemyndigheten har, på bland annat svenskt initiativ, före ­ slagit ett förbud inom EU mot PFAS. Miljöpartiet anser att det är mycket viktigt att regeringen aktivt driver på för att detta förbud genomförs. Likaså behöver regeringen och EU arbeta internationellt för att förbud mot PFAS-molekyler och liknande ämnen snabbare ska kunna införas. Nödvändigt med förbättrat vattenarbete uppströms och nedströms För att kunna fånga upp kemikaliehot och sätta in åtgärder finns vidare ett stort behov av att utveckla kopplingar mellan bland andra kemikalie- och vattenregelverken, till exempel baserat på faroklassificering och återkoppling av status i vatten till regelverk som reglerar åtgärder uppströms (utsättande på marknaden, användning, reglering av industriutsläpp). Miljöpartiet anser att det är mycket angeläget att regeringen satsar på att utveckla detta arbete. Miljöpartiet anser också att uppströmsarbetet för att förhindra förorening av grund- och ytvatten, behöver öka. Det handlar både om att gå till källan och förhindra att föroreningar ens uppkommer, samt att genom att följa föroreningarnas väg i landskapet och va-systemet, oskadliggöra och stoppa deras fortsatta väg. Dricksvattnet behöver starkare skydd För att minska risken för att livsviktiga dricksvattentäkter förorenas, föroreningar som senare når havet, anser Miljöpartiet att regler för vilka kemiska ämnen som inte ska få hanteras nära dricksvattentäkter, behöver införas. Yt- och grundvatten har inte ett tillräckligt starkt skydd i dagsläget, vilket innebär potentiellt stora risker för att dessa viktiga vatten förorenas. Miljöpartiet anser därför att en reglering till skydd av yt- och grundvatten måste införas i miljöbalken. Förbättrad avloppsrening nödvändig för att minska havets giftcocktail Va-systemen reglerar bland annat vilka gifter, läkemedelsrester och kemikalier som i slutänden hamnar i våra havs- och vattenmiljöer. I dagsläget är det många ämnen som passerar rakt igenom systemen utan att renas bort. Dessa bidrar till den ökande pressen som kemikalier utgör i våra hav och vatten. Dagens va-system byggdes till stor del på 1950- och 60-talet och behovet av förnyelse och reinvesteringar är mycket omfattande i hela landet. Utöver detta växer många städer och fler människor behöver försörjas med vatten och avlopp. Systemen är även i stort behov av klimatanpassning, inte minst för att säkra dricksvattenkvaliteten och anpassa avloppssystemen för ökade flöden. Katastrofberedskapen i kommunerna för akuta vattenrelaterade kriser behöver stärkas. Samtidigt ställer nya vattenrelaterade direktiv från EU högre krav på rening och säkerhet, och kräver förbättringar av både vatten ­ reningsverk och avloppsreningsverk. Avancerad rening Behoven av satsningar på avancerad rening av både dricks- och avloppsvatten är stora. Va-verken måste kunna rena bort många av de moderna kemikalier, inte minst läkemedel, som inte fanns när dessa anläggningar byggdes. De nya uppdaterade gränsvärdena för PFAS ställer höga krav på rening av dricksvatten. Samtidigt behöver miljöhänsynen vad gäller läkemedel öka, det behövs satsningar på samordnad screeningverksamhet och forskningssamarbete för kemikalier i både dricks- och avloppsvatten. Samhället är på många sätt inte byggt för den oerhörda ökningen och spridningen av kemikalier, som av många forskare kallas för en planetär kris. Dock har många åtgärder skjutits på fram ­ tiden under lång tid. Att investeringar dröjer beror på flera olika faktorer, allt från politisk styrning mot låg kostnad för va, brist på resurser och expertis, otydliga direktiv och ansvars ­ förhåll ­ anden till höga investeringskostnader som gör att man inte kan genomföra önskade åtgärder eller att man avvaktar med genomförandebeslut. Ansvaret ligger främst på kommunerna och olika kommuner har kommit olika långt i arbetet med sin va-infrastruktur. Miljöpartiet anser att det behövs ett större ansvar måste tas nationellt för att säkra till ­ gången till dricksvatten och avloppsrening i hela landet genom att man bistår kommuner i fråga om att säkra invånarnas vattenförsörjning och vattenrening, hindrar att vatten förorenas och ökar takten i arbetet med klimatanpassningsåtgärder. Miljö ­ partiet att staten ska utreda och införa ett särskilt stöd till de va-bolag som behöver införa ytterligare rening av dricksvattnet för att exempelvis nå Livsmedelsverkets gränsvärde för PFAS i dricksvattnet. Genom att kommun ­ erna ges tydligare ramar för sitt ansvar, till exempel genom att man lagstiftar om att kommunen ska besluta om en inriktning på förnyelsetakt och utbyggnad av va ‑ nätet som inte äventyrar vattenkvaliteten på sikt och inte heller bygger upp en stor skuld för framtiden, kan va-frågan sättas på kartan hos fler kommuner. Miljöpartiet anser också att man behöver specificera vilka krav som ska ställas på en kommunal va-huvudman och vilken servicenivå som ska krävas. Reglerna i lagen om allmänna vattentjänster behöver ses över för att möjliggöra för kommuner att använda va-avgiften både för reinvesteringar och för att fondera för kommande nödvändiga investeringsbehov i befintliga anläggningar, för exempelvis avancerad rening. Vi anser även att regeringen ska utreda möjligheten att införa en obligatorisk kommunal dagvattentaxa, och om ett nationellt stöd till va-åtgärder skulle kunna utformas med hjälp av en återförd moms från va-taxan. Regeringen bör även verka för ökad samverkan och delad va-kompetens mellan kommuner. Bevara de orörda älvarna och restaurera strömmande vatten Miljöpartiet vill värna skyddet av de orörda älvarna och vattendragen. Idag finns sammanlagt 42 vattendrag som skyddas mot vattenkraftsutbyggnad enligt miljöbalken 13 4 kap. 6 §. Av dessa benämns Torne älv, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven som nationalälvar, men skyddet är detsamma för alla älvar som omfattas. Nationalälvarna är en angelägenhet för nu levande och kommande generationer. Vi anser därför att de orörda älvarna och vattendragen ska bevaras, nu och i framtiden. Även mindre åar och bäckar som är orörda bör kunna sparas framöver. Även stora vattenkraftverk ska miljöanpassas, och minimitappning är en bra utgångspunkt. Även länsstyrelsernas arbete med ekosystemen i fritt strömmande vatten, dammar och vandringshinder som ligger utanför NAP behöver stödjas. Regeringen har pausat miljöprövningen av vattenkraften. Miljöpartiet anser att det är oerhört angeläget att miljöprövningarna skyndsamt återupptas. Nödvändig övergång till ett skonsamt och hyggesfritt skogsbruk – också för havets skull Det som händer på land visar sig till sist i havet. Under många år har det funnits en diskussion kring hur skogsbruket med dikning av skog, djupa spår i marken efter avverkning och kalavverkningar, påverkar haven. Flera av de åtgärder som vidtas i skogen riskerar att påtag ­ ligt öka bruttobelastningen av kväve. Framförallt gäller det gödsling av skogs ­ mark, som kommer att öka kvävebelastningen från skogsmark, vilket självklart innebär en ökad risk för övergödning av havsmiljön. Det finns dock skogsbruksåtgärder man kan använda för att minska kväveutlakningen, som exempelvis kvarlämnande av skärm på hyggen och hyggesfritt skogsbruk. Att undvika gödsling av skog och upphöra med kalhyggesbruk är alltså två åtgärder som ger effekt. Om skärm lämnas vid alla avverkningar och plockhuggning används istället för kalhyggen skulle det minska bruttobelastningen betydande. Att upphöra med kalhyggesskogsbruket skulle alltså inte enbart förbättra förutsättningarna för den biologiska mångfalden i skogen utan även i haven. Miljöpartiet anser att hyggesfria och skonsamma skogsbruksmetoder ska främjas och att gödsling av skogsmarker minimeras för att minska urlakningen från skogsbruket och effekterna av övergödningen. Arbetet mot marint skräp måste utökas På Västerhavets stränder är mängden skräp fortsatt stor, och Havs- och vatten ­ myndigheten rapporterar att god miljöstatus inte uppnåtts för mängden skräp. Enligt HaV kan också mängden marint skräp antas öka framöver, på grund av fortsatt ökad konsumtion och ökad plastproduktion. Arbetet för att minska mängden skräp behöver fortsätta, utvecklas och förbättras, och skräp är också ett nytt tema i aktionsplanen för Östersjön (BSAP). Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att Kustbevakningen ska rapportera till Havs- och vattenmyndigheten när de i sin tillsyns- och övervaknings ­ verksamhet upptäcker avfall, marint skräp eller annan negativ påverkan i havsmiljön som inte är försumbar. I likhet med Miljömålsberedningen anser vi också att regeringen ska ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att utreda, och vid behov föreslå, ett etappmål till miljö ­ målssystemet om marint skräp. Vidare bör Havs- och vattenmyndighetens instruktion kompletteras med ett ansvar för frågor som rör marint skräp. Regeringen måste driva på för ett tak på den globala plastproduktionen Plastanvändningen i världen skenar, och förväntas att dubbleras till 2040 om den fortsätter som nu. Det globala plastskräpet som sprids vidare till haven uppskattas att tredubblas från 11 miljoner ton till 29 miljoner ton år 2040. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen att Sverige aktivt bör arbeta för ett ambitiöst globalt avtal mot plastföroreningar, som omfattar plastens hela livscykel. Miljöpartiet anser vidare att det är av största vikt att Sverige driver frågan inom EU och internationellt, att det behövs en absolut minskning av användningen/produktionen av plast från jungfruliga resurser. Regeringen bör även aktivt verka för att det sätts ett tak på den globala plastproduktionen. Sjöfart och miljö Reglering av sjöfart och buller krävs med hänsyn till naturmiljön Fartyg och båtar som fraktar människor eller produkter är viktiga transportmedel. De gör dock också avtryck där de befinner sig, bland annat stör de med ibland mycket höga ljud och även pga. utsläpp av mer eller mindre skadliga fraktioner, ex. skrubbervatten och bensin från läckande tvåtaktsmotorer direkt till vattnet. Tittar vi på en karta över hur fartygen trafikerar Östersjön är det ett totalt gytter av streck. Fartygen trafikerar överallt där det inte är risk för att de själva går på grund. Det är inte hållbart – vi måste styra trafiken på haven dit vi vill ha den eftersom de orsakar både buller och utsläpp där de kör. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att Havs- och vatten ­ myndighetens instruktion ska ändras så att det framgår att myndigheten ska ansvara för att sjöfartens påverkan på havsmiljön och att dess ekosystem integreras och beaktas i internationellt, nationellt och regionalt arbete med strategier, planer och förvaltning. Vidare anser vi, i likhet med Miljömålsberedningen, att Trafikanalys bör få till uppgift att följa upp och utvärdera effekterna av sjöfartens samlade påverkan på havsmiljön och dess ekosystem. En särskild utredare bör vidare ges i uppdrag att se över relevant lagstiftning för att säkerställa möjligheten till reglering av och restriktioner för kommersiell sjöfart i eller nära kustområden med höga naturvärden. Denna process bör dock inte inväntas innan regeringen kan inleda en process inom IMO angående reglering, restriktioner och förbud mot kommersiell sjöfart i farlederna som går genom särskilt känsliga områden i Östersjön. Dessa behöver ändras/läggas om för att skydda höga naturvärden som alfågel och tumlare. Processen inom IMO kommer att ta tid, och behöver därför inledas utan dröjsmål, parallellt med att en utredare ser över relevant lagstiftning. Miljöpartiet anser även, i likhet med Miljömålsberedningen, att regeringen omgående ska inhämta beslutsunderlag från berörda myndigheter gällande behovet av regleringar/restriktioner i följande områden: a) Över Salvorev, mellan Fårö och Gotska sandön b) Mellan Norra Midsjöbanken och Hoburgs bank och därmed samman ­ hängande stråk. Dessa områden kännetecknas av särskilt höga naturvärden. Förbjud utsläpp av giftigt skrubbervatten skyndsamt Att ”tvätta” sina utsläpp till luft med s.k. skrubbervatten för att sedan släppa ut tvättvattnet i haven är ju som alla förstår ingen bra idé. Det är också ett tecken på att alltför mycket är tillåtet och alltför lite regleras av den mänskliga verksamheten i haven idag. Fartyg tvättar sina lastrum och spolar ut tvättvattnet direkt ut i haven utan före ­ gående rening där lastrummen exempelvis kan ha haft en last av gödningsämnen, och stora mängder som då bidrar till Östersjöns övergödning spolas på så vis rakt ut i havet. Ett förbud mot utsläpp av tvättvatten från skrubbrar inom hela Sveriges sjöterritorium krävs så fort som möjligt. Likaså betydligt striktare regler för vad som får spolas ut i haven utan föregående rening. Här krävs det att Sverige som land är tydligt och drivande kring dessa frågor i de samverkansorgan som finns som till exempel IMO, där sjöfarten regleras. Miljöpartiet anser att förbud mot utsläpp av tvättvatten från skrubbrar inom hela Sveriges sjöterritorium ska införas utan dröjsmål, samt att Sverige verkar för att förbud även införs inom Ospar, Helcom och EU samt internationellt genom IMO. Miljöpartiet anser även att regeringen ska verka för strängare regleringar av utsläpp från sjöfart generellt. Den snabba ökningen av fritidsbåtar pressar naturmiljön Antalet fritidsbåtar ökar. Det finns i dagsläget inget register över båtägare. För att få ordning och reda på ägarförhållanden, motorer och utsläpp med mera anser Miljöpartiet, i likhet med Miljömålsberedningen, att ett register över fritidsbåtar behöver tas fram, inklusive nödvändiga författningsförslag, organisationsförslag och konsekvensanalys. Vi ser allt fler gamla fartygsskrov som bara blir liggande i vattnet när de är uttjänta. Idag är det kommunernas ansvar att betala för att få bort dessa, med skattepengar. Även i detta sammanhang fyller ett register över fritidsbåtar en viktig funktion, så att ägaren kan hållas ansvarig även för vraket. Miljöpartiet menar även att regeringen behöver tillsätta en särskild utredare med uppgift att se över och ta fram förslag för ett system för återvinning av fritidsbåtar, som ska behandla frågor om skrotning, övergivna båtar och producentansvar för båt ­ branschen samt kostnadsberäkningar och övriga konsekvensanalyser. Vi behöver också börja använda befintlig lagstiftning för att reglera eller förbjuda fritidsbåtar med motorer och vattenskotrar i särskilt värdefulla, vågskyddade grund ­ områden. Att reglera kommersiell sjöfart och fiskefartyg i eller nära kustområden med höga naturvärden är också mycket viktigt. Viktigt är alltså att skydd sätts in på vissa platser. Visst behöver vi veta mer, veta vilka dessa är, och därför behöver vi en bättre miljöövervakning. Många områden utefter vår långa kust, i strandnära områden och i våra hav är till stora delar outforskade. Men vi kommer aldrig till en punkt där vi vet allt som finns att veta, och som sagt, vi vet tillräckligt för att veta åt vilket håll vi ska gå för att hamna där vi vill. Miljömålsberedningen föreslog ett stöd till friluftsorganisationer för särskilda informationssatsningar till det båtburna friluftslivet. Miljöpartiet anser att Miljömåls ­ beredningens förslag om att anslag 13:3 Stöd till friluftslivsorganisationer, som administreras av Svenskt Friluftsliv, ska öka med tre miljoner kronor per år under tre år för sådana informationssatsningar, ska genomföras. Det är också viktigt att regeringen verkar inom EU för striktare miljökrav samt främjande av miljövänlig teknik, bl.a. i den kommande översynen av fritidsbåts ­ direktivet. Utbytet av äldre tvåtaktsmotorer behöver påskyndas och användningen av miljövänligare bränslen och motortyper (t.ex. elmotorer) måste öka. Öka styrningen mot en miljöanpassad sjöfart Farledsavgifterna kan användas för att öka miljöstyrningen ytterligare. Regeringen har tidigare möjliggjort för Sjöfartsverket att uppnå klimatstyrande effekter genom att öka miljöincitament i farledsavgiften. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen att miljödifferentieringen av farledsavgifterna behöver ses över, så att dessa skapar incitament för ytterligare klimatåtgärder, samt även skapar incitament för övriga havsmiljöåtgärder. Miljöpartiet anser att även de kommunala hamnavgifterna kan och bör användas som ett viktigt styrmedel för minskad påverkan på havsmiljön från sjöfarten. Regleringar av undervattensbuller krävs för att rädda hotade arter Buller är ett påtagligt problem för havslevande djur. Många fiskar och havslevande däggdjur kommunicerar genom ljudsignaler som ska kunna färdas över stora områden, normalt i haven. Den bullermatta som nu finns i våra hav stör helt ut denna kommuni ­ kation på vissa platser, vilket får förödande konsekvenser för djuren som kanske inte kan hitta en partner eller föda. Fartygstrafiken i särskilt känsliga områden i Östersjön behöver läggas om så att trafiken går över mindre känsliga områden och vi behöver tydligt peka ut vilka områden båtarna är tillåtna i. Idag är det oklart vilken myndighet som har ansvar för undervattensbuller och Miljöpartiet vill därför att Havs- och vattenmyndigheten ska tilldelas ett övergripande ansvar för samordning av frågor om undervattensbullers påverkan på marina ekosystem, att ansvaret ska omfatta allt buller orsakat av mänsklig verksamhet och att ansvaret ska tydliggöras i Havs- och vattenmyndighetens instruktion. Förutom fartygs- och båttrafik så orsakas buller även av anläggningsarbete, pålning och byggnation till havs. Det handlar ofta om kraftigt buller, och kommer utan för ­ varning. Flera länder har infört normer för undervattensbuller men Sverige ligger efter. Miljöpartiet vill därför, likt Miljömålsberedningen, att Havs- och vattenmyndigheten får i uppdrag att fastställa minst en miljökvalitetsnorm för kontinuerligt undervattensbuller senast 2026, liksom för impulsiva bullerkällor som t.ex. pålning och sprängning senast 2026. Vidare bör Sverige omgående implementera de nya tröskelvärden för under ­ vattensbuller som tagits fram på EU-nivå. Sverige behöver arbeta mer internationellt med frågor om undervattensbullers påverkan på marina ekosystem. Det är ett område som inte forskats på i så många år så mycket kunskap saknas, men vi har tillräckligt mycket kunskap för att veta att det stör. Vi behöver också själva i Sverige få med undervattensbuller och dess påverkan på den marina miljön i arbetet i all havsplanering och verksamhet i haven. Miljöövervakning är ryggraden i miljöarbetet och måste öka Regeringen har gjort kraftiga nedskärningar på miljöövervakningen, och i synnerhet den marina miljöövervakningen. Detta är mycket allvarligt, då behovet av fortsatt, men också stärkt finansiering, är mycket stort. Arbetet med långa tidsserier är centralt för att kunna förstå och följa tillståndet för exempelvis våra dricksvattentäkter, fisken i hav och sjöar, skogarna och andra ekosystem över hela landet. Det finns ett stort behov av förstärkning av anslaget vilket Havs- och vattenmyndigheten påtalat i sina budget ­ underlag till regeringen. Miljöpartiet anser därför att det är av yttersta vikt att omfattningen och finansier ­ ingen av den marina miljöövervakningen ökar, samt anslagen till havsmiljöforskning. I arbetet med den senaste fördjupade utvärderingen av miljömålen föreslår Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Sveriges Geologiska undersökning, att regeringen tar ett inriktningsbeslut för att säkerställa en långsiktig finansiering av akvatisk miljöövervakning (grund- och ytvatten), inklusive förvaltning av miljö ­ övervakningsdata. Miljöpartiet anser att förslaget måste genomföras. Det saknas idag tillförlitlig kunskap om miljöstatusen i de akvatiska miljöerna. Havs- och vatten ­ myndigheten påtalar i budgetunderlaget till regeringen att: ”I dagsläget brister Sverige i genomförandet av lagstadgad övervakning och internationell rapportering av den akvatiska miljön och det finns stora brister i tillgängliggörandet av den befintliga informationen. [...] I förlängningen riskerar vi att fatta beslut på bristfälliga kunskaps ­ underlag där exempelvis åtgärdsprogram baseras på felaktiga slutsatser kring olika åtgärders kostnadseffektivitet.” Ökad spridning av miljöfarliga ämnen ställer nya krav på ökad kunskap I den senaste fördjupade utvärderingen av miljömålen, föreslår Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten samt Sveriges geologiska undersökning att en långsiktig plan för att utveckla en mer sammanhållen miljödataförvaltning och förbättrad kunskaps ­ försörjning om miljöfarliga utsläpp till vatten, tas fram. De pekar på stora brister i informationsförsörjningen om miljöfarlig påverkan på våra vattenmiljöer och behovet av en systematiserad förvaltning av data från miljöövervakningen. För att kunna minska belastningen av förorenande ämnen behövs tillförlitlig kunskap om utsläppens storlek och effekter i vattenmiljön. Miljöpartiet anser att förslaget ska genomföras. Tydliggör ansvarig myndighet för miljöövervakningsdata Miljömålsberedningen föreslår ett antal förtydliganden av ansvarig myndighet när det gäller försörjningen av miljödata samt finansiering. Miljöpartiet välkomnar dessa förslag till förtydliganden. Samtliga förslag syftar till att stärka miljöövervakningen och bidra till förbättrade havs- och vattenmiljöer. Miljömålsberedningen pekar på att det finns både kvarstående problem och stora utvecklingsbehov när det gäller att hantera miljödata. I dag saknas en helhetsbild över vilka data som finns och tas fram inom miljöövervakningen. Det finns oklarheter och brister i det statliga miljöövervaknings ­ systemet. Bristen på förvaltningssystem särskilt för havsmiljön är påtaglig och hindrar en effektiv koordinering av de två havsrelaterade direktiven. Det är också svårt att rationellt arbeta med åtgärder mot t.ex. övergödning i ett källa ‑ till ‑ hav ‑ perspektiv. Miljömålsberedningen menar att bland annat tydliggjorda, instruktionsbaserade ansvar och tillförda resurser för detta ändamål ökar förutsättningarna att förbättra miljöövervakningsdatan. Miljömålsberedningen anser att Havs- och vattenmyndigheten ska ansvara för den akvatiska övervakningen inklusive miljögifter, samt arter i den akvatiska miljön med undantag för grundvatten. Vidare, föreslår Miljömålsberedningen, att Havs- och vattenmyndigheten ska ansvara för att tillhandahålla aktuella metodanvisningar för miljöövervakning inom myndig ­ hetens ansvarsområde samt övrig vägledning till de myndigheter och organisationer, inklusive utförare av recipientkontroll, som bedriver miljöövervakning, och som kan användas som ett underlag för samlad bedömning och rapportering av miljötillstånd. Miljömålsberedningen anser också att Havs- och vattenmyndigheten tilldelas nationellt ansvar för att se till att miljöövervakningsdata om undervattensbuller lagras och görs tillgängligt samt att datavärdskapet och den miljöövervakning av undervattens ­ buller som Havs- och vattenmyndigheten står för ska finansieras med anslag i stället för genom ettåriga kontrakt. Miljömålsberedningen föreslår att Havs- och vattenmyndigheten ska vara nationell datavärd för badvatten, samt att SGU ska vara nationell datavärd för miljögifter i sediment, miljögifter i biota och screening av miljögifter. Miljöpartiet anser att samtliga förslag till förtydligande av ansvar för miljö ­ övervakning, samt finansiering, ska genomföras. Stort behov av förbättrad marin kartering och geografisk information Heltäckande, högupplösta underlag över marina arter, habitat och naturvärden är grundläggande inom flera verksamhetsområden på nationell och regional nivå. Det finns ett antal problem med nuvarande bestämmelser. Miljömålsberedningen lyfter fram att havsmiljöfrågor har blivit ett motstridigt intresse till behovet av att från försvars ­ synpunkt ha ett vittgående skydd av djupinformation. Som exempel nämner bered ­ ningen behovet att kommunicera förekomst och utveckling av karakteristiska och skyddsvärda arter och habitat och definiera de marina naturtyperna för att kunna skydda och förvalta de marina områdena. Sekretess för detaljerad information om djup- och bottenbeskaffenhet har länge uppfattats som ett stort problem av myndigheter och forskare som arbetar med havsmiljöfrågor eftersom informationen ligger till grund för mycket av den kunskapsuppbyggnad, modellering och planering av havsmiljön som en hållbar förvaltning av haven kräver. Miljömålsberedningen lyfter också fram att EU:s Biodiversitetsstrategi 2030 och havsmiljödirektivets rapportering och övervakning av ”broad benthic habitats” ställer höga krav på tillgång till högupplöst och täckande djup- och substratdata. Då det är många aktörer som involveras, tidtabellerna är strama och rapporteringen kräver transparens, är det svårt att följa kraven från EU när de nationella uppgifterna skyddas av sekretess, menar beredningen. Miljömålsberedningen har ett antal förslag för att förbättra den svenska marina karteringen. Miljöpartiet anser att samtliga förslag ska genomföras. Beredningen föreslår att Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med Sjöfartsverket, SGU och Försvarsmakten får ett regeringsuppdrag att utföra marin kartering av de delar av det svenska sjöterritoriet där det enligt Försvarsmakten är möjligt, samt att regerings ­ uppdraget även ålägger myndigheterna att gemensamt upprätta en tydligare process för ansökningar och svar när det gäller spridningstillstånd. Miljömålsberedningen föreslår vidare att regeringen tillsätter en särskild utredare med uppgift att se över sekretesskyddet av geografisk information inklusive djupdata samt undervattenbuller i vilken det ska ingå försvars- och säkerhetsmässiga hänsyns ­ taganden i avvägning med de åtaganden Sverige har förbundit sig till genom EU-medlemskapet som gäller genomförande av havsmiljödirektivet och andra rättsakter inom den marina miljön. Geografisk information till offentliga myndigheter och forskningsändamål ska inte längre finansieras med avgifter, utan Sjöfartsverket ska i stället tilldelas anslagsmedel för att täcka kostnaden. En särskild utredare bör även få i uppgift att ta fram ett organisationsförslag för en miljö för en sammanhållen marin kartering i Sverige, som ska omfatta vilken eller vilka myndigheter som ska få ansvar för att tillhandahålla och förvalta miljön samt vilka ytterligare myndigheter som ska samverka och bidra till miljön, liksom vilka anslags ­ medel som krävs för en sådan miljö och ytterligare konsekvenser. Ökat stöd till havsmiljöforskning Kopplat till behoven av ökad miljöövervakning, marin kartering och miljööver ­ vakningsdata, är behov av ökat stöd till havsmiljöforskning. Miljöpartiet anser, i likhet med Miljömålsberedningen, att det behövs ett nytt anslag inom utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård, med benämningen Havs- och vattenmiljöforskning. och att anslaget får användas till utgifter för havs- och vattenmiljöforskning, främst till stöd för arbete med miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Ett internationellt moratorium mot djuphavsbrytning är nödvändigt Diskussionen om världens växande behov av mineraler och metaller till produkter som smartphones och bilbatterier, och var dessa ska komma ifrån, har pågått under en tid. Nu riktas blickarna mot djuphaven. På havsbotten i djuphaven (ned till 6 000 meters djup) finns det olika metaller och mineraler som kobolt, nickel och litium, som efter ­ frågas inför övergången till ett fossilfritt samhälle. Teknikutvecklingen har gjort det möjligt att komma åt dessa mineraler. Men om en gruvbrytning i djuphaven blir verklig ­ het riskerar enorma havsbottenområden att ”sugas” upp med oanade konsekvenser för djuphaven och livet där, men också för människor som är beroende av dessa ekosystem. I djuphaven finns djur som är femhundra år gamla, och flera fiskarter blir inte köns ­ mogna förrän de är närmare 50–100 år. Det är ett långsamt universum som vi vet väldigt lite om. Att börja utvinna dessa mineraler kan få förödande konsekvenser för havet, dess livsmiljöer och i förlängningen oss människor. Den gröna omställningen får inte ske på bekostnad av biologisk mångfald och vår planets största naturliga kolsänka – havet. Dessutom finns det betydande risker med att borra i havsbotten, då strömmar för med sig sediment från de exploaterade platserna vidare till andra, i övrigt orörda platser. Trots att man aldrig borrat på dessa ytor. Sveriges regering har tidigare röstat för ett moratorium i Internationella Naturvårdsunionen (IUCN). Miljöpartiet anser att Sverige bör ta en aktiv roll och verka i alla relevanta sammanhang för ett internationellt moratorium mot djuphavsgruvbrytning tills dess att det finns tillräcklig kunskap om dess konsekvenser för att man ska kunna förstå vidden av projekten. Samverkan för friska hav Det är många länder som kan vara en del av lösningen eller fortsätta vara en del av problemet för haven. Många av besluten kring haven fattas internationellt och i EU, och Sverige medverkar i samverkansplattformar både inom EU och runt Östersjön som extra känsligt hav och internationellt för att tillsammans försöka komma framåt. Vi har vattendirektiv, ramdirektiv, konventioner, marina strategier, arbetsgruppsmöten och konferenser där ländernas representanter träffas, diskuterar och förhandlar för att tillsammans hitta lösningar in i framtiden för ett friskare hav. För Östersjön finns bl.a. arbetet inom Helcom med Baltic Sea Action Plan och det är viktigt att komma ihåg att det finns stort utrymme för Sverige både att påverka andra länder, att initiera arbets ­ grupper kring vissa områden inom Helcomsamarbetet och att ta egna initiativ. Men det gäller att vara drivande om vi vill att saker ska hända. Daniel Helldén (MP) Amanda Lind (MP) Emma Nohrén (MP) Leila Ali Elmi (MP) Janine Alm Ericson (MP) Emma Berginger (MP) Mats Berglund (MP) Camilla Hansén (MP) Annika Hirvonen (MP) Linus Lakso (MP) Rebecka Le Moine (MP) Rasmus Ling (MP) Katarina Luhr (MP) Jan Riise (MP) Jacob Risberg (MP) Märta Stenevi (MP) Elin Söderberg (MP) Ulrika Westerlund (MP)

Motion B

Motion till riksdagen 2025/26:3548 av Daniel Helldén m.fl. (MP) Cirkulär ekonomi Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut En cirkulär ekonomi inom planetens gränser Nuläge, hinder och möjligheter Business as usual är oförenligt med en hållbar utveckling Cirkulär ekonomi som verktyg för ökad resurseffektivitet Sveriges konsumtion av primära råvaror är orättvis och utgör en sårbarhet Hinder för övergången till en cirkulär ekonomi Målbilden är en resurseffektiv cirkulär ekonomi som bidrar till klimatomställning och stärkt motståndskraft Avgränsningar för motionen Sverige ska driva på inom EU och gå före nationellt Driv på inom EU för resurstillräcklighet och cirkulär ekonomi Sverige ska driva på omställningen genom att gå före nationellt Övergripande åtgärder Mål, samordning och uppföljning Sätt tydliga mål som styr mot resurseffektivitet och cirkularitet Ökad nationell samordning för omställning till cirkulär ekonomi Ta fram en plan för uppföljning Stimulera efterfrågan på återbrukat och återvunnet Gör återvunnen råvara mer konkurrenskraftig relativt primära råvaror Revidera EU:s momsdirektiv i syfte att gynna resurssnål och cirkulär ekonomi Inför kvotplikter – ställ krav på viss andel återvunnen råvara i nyproduktion Offentlig upphandling som verktyg för att öka efterfrågan på återbruk och återvunnet Utökade producentansvar som styr mot cirkularitet Förbud för företag mot att kasta felfria varor Lag om offentlig avyttring som styr mot cirkularitet Finansiering och riskdelning för att skala upp återvinning Inför Återvinningsklivet – ett investeringsstöd för att skala upp återvinning Utred ett produktionsstöd för återvinning av särskilt strategiska material Utveckla avfallslagstiftning och system för ökad cirkularitet Avfallslagstiftning och tillsyn Inför pantsystem för fler produkter och en flerårig informationssatsning Forskning och innovation Arbetsmarknadsåtgärder för en cirkulär ekonomi En långsiktigt grön och cirkulär konsumentpolitik Förläng livslängden på produkter Det behöver bli billigare att reparera produkter Utvidga garantier och försäkring till delade och cirkulerade produkter Värna lånesystem, second hand och återbruk E-handeln behöver regleras Förbjud skadliga produkter Obligatorisk märkning av PFAS-produkter Genomför en översyn av miljömärkningar Prioriterade strömmar Plast Minskad plastanvändning Lätt att göra rätt Tillverkning av plast som går att återvinna Ta fram en strategi för att fasa ut plast från avfallsförbränningen Pantsystem Ett globalt plastavtal Textil Ett utökat producentansvar för textil och en producentansvarsavgift Ett bättre insamlingssystem för textil Ökade incitament och styrmedel för lånegarderober, ökad reparerbarhet och remake Definition av en hållbar och cirkulär textil och krav på märkning Åtgärder och styrmedel som främjar hållbara textilier Samarbeten runt innovation om cirkulär textilanvändning och produktion Skärpta krav på onlineplattformar En task force om utmaningar kopplade till e-handel Tydlig styrning bort från fast fashion Livsmedel Skärpt svenskt mål om minskat matsvinn Förbjud butiker att slänga ätbar mat och stöd sociala matbutiker Bättre information om bästföredatum och sista förbrukningsdag Ta tillvara matavfall för att producera biogas och växtnäring Slut kretsloppen i jordbruket på lokal nivå Ett mål för användningen av återvunna näringsämnen i jordbruket Nya styrmedel för giftfritt och cirkulerat gödsel inom jordbruket Utred en skatt på mineralgödsel Kvotplikt för återvunnen fosfor och kväve i gödningsmedel Krav på att återvinna fosfor ur avloppsslam Förnybara och biobaserade råvaror Tydliggör hållbar bioråvara från jordbruks- och skogssektorn Styrning av skogsråvara från kortlivade produkter till mer långlivade En nationell samordnare och stöd till en trävarubransch med långlivade träprodukter Minskad resursanvändning från transport- och leveransförpackningar Stärkt och förbättrad insamling av papper och olika typer av kartong Minska vissa engångsartiklar genom skärpt lagstiftning och skatt Produktionsstöd för avancerade biodrivmedel Nationella produktionsmål för biogasproduktion En nationell åtgärdsplan för att minska metanläckage Användning av trädgårdsavfall och parkavfall i en bioekonomi En nationell strategi för produktion och användning av biokol Ersättning av torv med andra biobaserade produkter Bygg- och fastighetssektorn Minska klimatpåverkan från byggsektorn Inför och utveckla klimatdeklarationerna Renovera och återanvänd Nationell strategi för att förebygga rivningar Skärp kraven på rivningslov Använda och utveckla befintliga fastigheter Långsiktigt underhåll bibehåller fastigheters skick Utveckla rotavdraget och utvidga stöd till bredare målgrupper Återbruka mer Kompetensutveckling i samverkan mellan branschen och offentlig sektor Se över bruksvärdessystemet för ökad resurseffektivitet Ställ krav i offentlig upphandling Testbäddar som kan skalas upp Se över avfallslagstiftningen Garantier och certifiering av återbrukat material Få bort skadliga kemikalier Boverket får en tydligare roll Främja en giftfri cirkulär hantering av massor Utred avskrivningar och försäkringsfrågor kopplade till investeringar för fastigheter Innovationskritiska metaller och mineral Nationell samordnare för återvinning av kritiska metaller och mineral Höj mineralavgiften och utred en gruvmineralskatt motsvarande den finska Skärp kraven på återvinning och andel återvunnen råvara i EU:s batteriförordning Förläng livslängden på elektronikprodukter och ge dem flera liv En nationell strategi för att utvinna metaller och mineral ur sekundära resurser och avfallsdepåer Översyn av deponiskatten Säkerställ att åtråvärda material hamnar inom det cirkulära systemet Krav på återvinning av produkter med kritiska råmaterial och utveckling av produktpass Utvärdera och revidera kemikalieskatten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara pådrivande inom EU för att höja ambitionerna på området cirkulär ekonomi med fokus på kemikaliesmarta och giftfria resursflöden, cirkulär design och att minska den totala användningen av primära råvaror och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sätta ett nationellt mål om att till 2040 uppnå en helt cirkulär resursanvändning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett nationellt siffersatt mål om att minska förbrukningen av primära råvaror och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nollvision för avfall och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sätta siffersatta, nationella mål om ökat återbruk samt att driva på för detsamma på EU-nivå och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att komplettera Sveriges långsiktiga klimatmål med ett mål för konsumtionsbaserade utsläpp och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att komplettera EU:s mål om att dubbla andelen cirkulär materialanvändning till 2030 jämfört med 2020 med skärpta mål för 2035 respektive 2040 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på för att EU ska sätta ett siffersatt mål om att minska den totala förbrukningen av primära råvaror och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram nationella delmål och nyckeltal för de i Sveriges strategi för cirkulär ekonomi sex prioriterade strömmarna (plast, textil, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, bygg- och fastighetssektorn samt innovationskritiska metaller och mineral) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad statistik över avfallsströmmar, återbruk och återvinning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kategorisera verksamheter som ägnar sig åt återanvändning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att göra återvunnet material mer konkurrenskraftigt relativt nya naturresurser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förslag på hur skattesystemet kan utformas för att styra mot långsiktig hållbarhet, cirkularitet och klimatmål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en ändring i EU:s momsdirektiv i syfte att gynna en resurssnål och cirkulär ekonomi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på nationell och europeisk nivå införa nya och höja befintliga kvotplikter, dvs. krav på företag att använda en viss andel återvunnet material i nyproduktion, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast genomföra förslagen i lagrådsremissen En skyldighet att beakta vissa samhällsintressen vid offentlig upphandling samt SOU 2022:15 Sveriges globala klimatavtryck och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att krav ska ställas på resurseffektivitet och cirkularitet inom offentlig upphandling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten ska sluta överenskommelser med regioner och kommuner för att öka strategisk upphandling av cirkulära tjänster och produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka och utveckla Upphandlingsmyndighetens arbete för klimat- och resurssmart upphandling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett utökat och breddat producentansvar och att införa producentansvar för fler produktgrupper och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att förbudet för företag att förstöra osålda kläder, textila accessoarer och skor i EU:s förordning om ekodesign för hållbara produkter ska utökas till att omfatta fler produkter, säkerställa att osålda i varor i första hand brukas innan de återvinns och verka för att införa ett motsvarande förbud i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en lag om offentlig avyttring och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett återvinningskliv, ett investeringsstöd för större återvinningsanläggningar, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett produktionsstöd för återvinning av särskilt strategiska material och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av avfallslagstiftning med målet om en nollvision för avfall och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av definitioner och klassificering av avfall så att avfall enklare kan användas som råvara och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka avfallstillsynen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka forskning om cirkulär ekonomi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en ”hubb” för innovation inom finansieringsmodeller och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge relevant myndighet i uppdrag att ta fram en struktur för regulatoriska sandlådor i syfte att främja utvecklingen av innovativa cirkulära affärsmodeller och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på utbildning och kompetensförsörjning för den cirkulära ekonomin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram färdplaner för att utveckla näringsverksamheter och arbetstillfällen för en cirkulär ekonomi över hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om pantsystem för fler varor och produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en flerårig informationssatsning om insamling och sortering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ändra regelverk för att underlätta en ökad delningsekonomi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att delningsekonomi ska få en större roll i vårt samhälle och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade krav på demonterbarhet för produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rätten att reparera och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa sänkt moms på vissa reparationer och underhåll av produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett motsvarande s.k. hyberavdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja affärsmodeller där företag säljer tjänster och levererar funktioner i stället för varor och material, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska gå före med att kräva att producenter anger produkters förväntade livslängd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reklamationsrätten blir mer flexibel och kopplas till livslängden på produkten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för ett förbud inom EU mot planerat åldrande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på i frågan om spårbarhetslösningar för material och produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för en hög ambition i fråga om hållbarhet vad gäller EU:s digitala produktpass och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de digitala marknadsplatserna som konsumenterna handlar ifrån själva ska stå som ansvarig aktör i de fall ingen annan aktör tar ansvar för produkten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en lag mot s.k. greenwashing som skyddar konsumenter från missledande påståenden och falsk marknadsföring och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tilldela Konsumentverket ökade resurser för att följa upp konsumentproblem på den digitala marknaden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ökad tydlighet för ansvar och garantier på konsumentmarknaden för återbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den garantitid som följer med en produkt ska följa produkten och inte vara kopplad till den första ägaren av produkten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att utveckla incitament för privatpersoner att lämna in fungerande varor för återbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner ska ha krav på att ingå avtal med företag som kan hämta fungerande produkter i anslutning till återvinningscentraler och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förbud mot vissa material och produkter som bör förbjudas baserat på att de inte går att återvinna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för ett brett förbud mot PFAS internationellt och gå före med nationell lagstiftning om förbud mot PFAS i vissa produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en märkning av produkter som innehåller PFAS, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prissättningen av PFAS och andra miljö- och hälsofarliga kemikalier bör återspegla samhällets totala kostnad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att korta ned tiden för övergångsreglerna till förbudet att sälja leksaker som innehåller PFAS och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av krav på information på konsumentförpackningar där enbart tredjepartscertifierade märkningar tillåts och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett förbud för företag att förstöra och slänga fungerande produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minska den totala plastanvändningen och inom det arbetet se över utvecklade möjligheter att åstadkomma minskad efterfrågan på fossilbaserade plastprodukter och ökad efterfrågan på biobaserad och återvunnen plastråvara i de fall plasten behövs och fyller en funktion, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda vissa engångsprodukter och ersätta dem med hållbara produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla återvinning av plaster genom att ta fram kriterier för vad plaster får innehålla samt att det på förpackningar tydligt ska framgå vilka material de består av och hur de ska återvinnas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fasa ut kemiska ämnen som försvårar plaståtervinning så att mer kan återvinnas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en strategi för att fasa ut plast från avfallsförbränning i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för utökade pantsystem när det gäller förpackningar och produkter gjorda av plast och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för en ny global överenskommelse för plast och inom detta främja framtagandet av globala standarder för cirkulära och giftfria plastprodukter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett utökat producentansvar för textil där producenterna måste vara med och betala för återtagande och avfallshantering av sina produkter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att storleken på den avgift som producenten ska betala för omhändertagandet av textil ska vara baserad på hur cirkulär och hållbart designad produkten är och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta för innehavaren av textilavfall att lämna ifrån sig sorterad textil och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett bättre insamlingssystem för textil och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en kvotplikt på textil med krav på 20 procent återvunnet material i all nyproducerad textil till 2035 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sänka momsen för vissa reparationer, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade incitament och styrmedel som främjar lånegarderober, ökad reparerbarhet och s.k. remake, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU ska definiera vad en hållbar textil och en cirkulär textil är och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på inom EU om krav på tydlig märkning av vilka fibrer textilen innehåller, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda konkreta åtgärder och styrmedel som främjar hållbara och cirkulära textilier och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka satsningar på samarbeten mellan avfallsbolag, industri och forskning runt innovation när det gäller cirkulär textilanvändning och produktion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och skärpa kraven på e ‑ handelsplattformar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en ”task force” för utmaningar kopplade till e ‑ handel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att EU tar fram en definition på s.k. fast fashion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda och införa en skatt på s.k. fast fashion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etappmålet för minskat matsvinn till 2025 följs upp med ett skärpt mål om att halvera matsvinnet per person till 2030 jämfört med 2020 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Livsmedelsverket bör få i uppdrag att tillsammans med relevanta myndigheter ta fram en tidssatt handlingsplan med konkreta åtgärder för att målet om halverat matsvinn till 2030 ska kunna nås och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom lagstiftning förbjuda butiker att slänga ätbar mat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja sociala matbutiker där exempelvis matvaror med kort datum kan säljas till rabatterade priser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att livsmedelsbranschen måste tydliggöra information om bästföredatum och sista förbrukningsdag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sätta ett mål om att 80 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger senast 2030 ska återvinnas så att både energi och näringsämnena tas till vara och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gynna biogasproduktion och öka incitamenten för insamling av matavfall och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en ökad andel ekologisk produktion som ett sätt att sluta kretslopp på lokal nivå och öka cirkulariteten i jordbruket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja ekologisk produktion genom att verka för en ändring i EU:s momsdirektiv så att momsen på ekologisk mat kan sänkas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja återanvändning av produkter genom att verka för en ändring i EU:s momsdirektiv så att momsen på secondhand kan sänkas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett mål för användningen av återvunna näringsämnen i det svenska jordbruket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram styrmedel för giftfri och cirkulerad gödsel inom jordbruket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en skatt på mineralgödsel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en kvotplikt för återvunnen fosfor och återvunnet kväve i gödningsmedel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på att återvinna fosfor ur avloppsslam och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra i lagstiftning vad som ska räknas som hållbar bioråvara från jordbruks- och skogssektorn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om styrning av skogsråvara från kortlivade produkter till mer långlivade och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell samordnare och stöd till aktörer på marknaden som bygger upp en trävarubransch med långlivade träprodukter av lövträ i takt med att lövträd ökar i skogsbrukssektorn, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett arbete för att transportförpackningars och leveransförpackningars resursanvändning och klimatavtryck ska minska och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en stärkt och förbättrad insamling av papper och olika typer av kartong, såsom laminerad dryckeskartong, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett förbud mot engångsartiklar vid konsumtion på plats i restaurang och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbud mot engångsförpackningar på publika evenemang som konserter, festivaler och sportevenemang och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra implementeringen av EU-lagstiftningen som anger att aktörer måste erbjuda mat och dryck i återanvändningsbara lådor och muggar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en miljöskatt på engångsartiklar i form av muggar och livsmedelsbehållare enligt förslaget i SOU 2020:48 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att använda delar av nedskräpningsavgifterna för att stötta omställningen från engångsförpackningar till flergångsförpackningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett produktionsstöd för avancerade biodrivmedel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa produktionsmål för biogasproduktion till 2030 och 2040 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell åtgärdsplan för att minska metanläckage och ta till vara metan från gasnät, avloppsanläggningar och jordbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur trädgårdsavfall och parkavfall kan komma till bäst nytta i en bioekonomi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell strategi för småskalig och storskalig produktion och användning av biokol och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ekonomiska styrmedel för att byta ut odlingstorv mot biogödsel och/eller biokol och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rivningar av hela fastigheter ska minimeras och att ombyggnation/påbyggnation bör främjas framför rivning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bindande krav genom att klimatdeklarationer för fastigheter ska utvecklas till att även omfatta rivning och ombyggnation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa gränsvärden för avfallsmängder vid nybyggnation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla nya affärsmodeller för en cirkulär byggsektor med ökad andel återbrukat material och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt stöd för testbäddar som ska visa på metoder som kan skalas upp på marknadsmässiga grunder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vidareutbildningar för cirkulärt byggande och demontering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fastställa tydliga riktlinjer för PFAS i konstruktionsprojekt där avfall används som byggmaterial, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om det finns ett behov av en nationell strategi för att förebygga rivningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav i plan- och bygglagen på livscykelanalys före rivning där bevarandealternativ och alternativ med bevarande av del av byggnaden behöver presenteras innan beslut fattas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skärpa kraven på rivningslov i plan- och bygglagen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i plan- och bygglagen och i Boverkets byggregler genomföra regelförändringar i syfte att underlätta påbyggnation och ombyggnation framför rivning och möjliggöra en effektivare användning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att plan- och bygglagen behöver förtydliga vikten av resurshushållning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att plan- och bygglagens föreskrifter om underhåll och varsamhet behöver ses över i syfte att säkerställa att befintliga byggnader och anläggningar bibehålls i ett gott skick och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att när stöd ges till bostadsbyggande ska det även premiera påbyggnad och ombyggnation av befintliga byggnader och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att plan- och bygglagen bör ses över i syfte att underlätta för tomställda kontorsfastigheter eller kontorslokaler att byggas om till bostäder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt mål för att öka andelen byggmaterial som återbrukas eller återanvänds från rivning, renovering och nybyggnation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda vilka ekonomiska styrmedel som skulle styra mot en högre grad av återanvändning av byggmaterial vid byggnation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda effekterna av ekonomiska och andra nationella styrmedel, inklusive en översyn av skattesystemet, för att undersöka vilka styrmedel som skulle leda till en högre grad av återanvändning av byggmaterial vid nybyggnation eller renovering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om borttagen eller reducerad mervärdesskatt på återbrukade material kan genomföras för att gynna ett ökat återbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och tydliggöra hur bruksvärdet ska regleras vid renovering och återbruk av ett befintligt kök eller badrum jämfört med ett fullständigt utbyte av inventarier med syftet att öka resurseffektiviteten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda den juridiska ansvarsfördelningen när det gäller garantier för återanvända byggmaterial och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av avfallslagstiftningen med målet att öka det cirkulära kretsloppet av produkter och material och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om producenter och återförsäljare kan underlätta återbruk genom ett bredare producentansvar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga den juridiska ansvarsfördelningen omkring garantifrågor för återanvända byggmaterial och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur återbrukade material ska certifieras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt mål för att minska skadliga kemikalier vid nybyggnation och om en utfasning vid användning av återbrukade material och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Boverket ska ta en ledande roll i arbetet med att sprida information och vägleda myndigheter och berörda aktörer i fråga om omställning till en cirkulär ekonomi i byggsektorn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja terränganpassat byggande för att minimera sprängning av massor samt en giftfri resurseffektiv cirkulär hantering av massor i fysisk planering, projektering och upphandling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda avskrivningar och försäkringsfrågor kopplade till investeringar i fastigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla rotavdraget och utvidga stöd till bredare målgrupper och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en nationell samordnare för återvinning av kritiska metaller och mineral och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja mineralavgiften och utreda en gruvmineralskatt liknande den finska och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa kraven på andel återvunnen råvara i EU:s batteriförordning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlänga livslängden på elektronikprodukter och ge dem flera liv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för att utvinna metall och mineral ur sekundära resurser och avfallsdepåer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över deponiskatten tillsammans med avfallslagstiftningen för att undersöka hur deponerade material i stället skulle kunna användas som resurslager och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kartlägga avfallsströmmar från avfallsförbränning och återvinning för att tillse att viktiga material inte hamnar utanför de cirkulära systemen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur hushållsavfall av metall, exempelvis aluminiumfolie och värmeljuskoppar i aluminium, mer effektivt skulle kunna sorteras och samlas in och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på återvinning av produkter med kritiska råmaterial och utveckling av produktpass och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera och föreslå en revidering av kemikalieskatten på elektronik i syfte att skatten inte ska motverka återanvändning och cirkulära lösningar och tillkännager detta för regeringen. En cirkulär ekonomi inom planetens gränser Nuläge, hinder och möjligheter Business as usual är oförenligt med en hållbar utveckling För att bevara livsuppehållande ekosystemtjänster och trygga mänsklig välfärd är det nödvändigt att utvinningen av naturresurser minskar till inom naturens ramar. I Sverige konsumerar vi som om det fanns fyra jordklot. Med nuvarande utveckling globalt kommer världen år 2050 att konsumera som om det fanns tre. Redan idag har sju av nio planetära gränser överskridits. Utvinning och bearbetning av fossila bränslen, metaller, mineral och biomassa orsakar 90 procent av vattenbristen, mer än 55 procent av de totala växthusgasutsläppen och över 90 procent av den landbaserade förlusten av biologisk mångfald globalt. Genom omställningen till förnybara material och energikällor kan utvinningen och förbrukningen av fossila råvaror minska. Samtidigt kräver flera av de tekniker som behöver skalas upp för att fasa ut fossila råvaror, som batterier, vindkraftverk, solceller och biobaserade drivmedel och material, en ökad tillgång till resurser som metaller, mineral och biomassa. Även om utvinning och bearbetning av metaller och biomassa skulle kunna göras helt fossilfri har utvinningen i sig stor negativ påverkan på exempelvis vattenförsörjning, livsmiljöer och biologisk mångfald. Detta leder i sin tur både till försämrad förmåga att stå emot klimatförändringarnas effekter och till ökande konflikter runt om i världen. Dessutom finns det på jorden begränsade mängder markresurser att producera biomassa från samt begränsade mängder metaller och mineral. För att en global klimatomställning över huvud taget ska vara möjlig måste den genomsyras av cirkularitet, resurseffektivitet och inte minst resurstillräcklighet. Cirkulär ekonomi som verktyg för ökad resurseffektivitet Begreppet resurseffektivitet är bredare än begreppet cirkulär ekonomi. Resurs ­ effektivitet kan tillämpas i allt från hur samhället utformar bebyggelse, livsmedels ­ system, transporter och energisystem. Cirkulär ekonomi är ett verktyg för att uppnå en mer resurseffektiv ekonomi och för att på sikt kunna nå både miljömål och de globala hållbarhetsmålen. Men att enbart öka cirkulära flöden av resurser räcker inte för att ställa om till en ekonomi inom planetens gränser. Globalt har den procentuella andelen återvunnet material minskat successivt sedan 2018, trots att mer återvinns. Det beror på att utvinningen av primära material ökat i en snabbare takt än återvinningen. Den här utvecklingen visar tydligt att det inte är hållbart att enbart öka den cirkulära ekonomin parallellt med att den linjära ekonomin fortsätter att växa. Istället krävs att den linjära ekonomin krymper och ersätts av den cirkulära. Det innebär att användningen av återvunnet material ersätter utvinningen av primära resurser. Kretslopp måste slutas till den grad att sådant som idag ses som avfall istället blir råvaror för industrier. Även återvinning och återtillverkning av olika slag kan orsaka negativ miljö ­ påverkan. I vissa fall krävs stora mängder kemikalier och/eller energi för att återvinna olika material. Den största hållbarhetsvinsten ligger i regel i att minska behovet av att tillverka nya produkter, vilket kräver att de produkter som tillverkas är material ­ effektiva, håller längre och går att reparera. Att styra mot ökad resurseffektivitet är inte automatiskt samma sak som att styra mot totalt sett minskad resursanvändning. Resurseffektivitet handlar om att skapa maximal nytta med minimal resursanvändning, men på samma sätt som ökad återvinning kan samexistera med ökad nyutvinning kan ökad resurseffektivitet samexistera med ökad total resursanvändning. Därför räcker inte enbart ett fokus på cirkularitet och resurs ­ effektivitet för att hålla ekonomin inom planetens gränser. För att ekvationen ska gå ihop krävs därför även ett fokus på resurstillräcklighet och totalt sett minskad användning av nya resurser. Det innebär att konsumtionen av ”onödiga” produkter behöver minskas radikalt. Sveriges konsumtion av primära råvaror är orättvis och utgör en sårbarhet Den globala konsumtionen av naturresurser är ojämnt fördelad och Sverige står för en oproportionerligt stor andel. Om alla i världen konsumerade naturresurser på det sätt som sker i Sverige idag skulle det krävas fyra jordklot. Sveriges beroende av olika råvaror och insatsmedel utgör även en geopolitisk sårbarhet i ett allt oroligare omvärlds ­ läge. Att skala upp återvinning av strategiska material är ett sätt att stärka svensk beredskap och motståndskraft. Sveriges omställning mot en cirkulär ekonomi går alldeles för långsamt och har i vissa avseenden tagit kliv bakåt under senare år. Sverige har ett antal mål som styr mot ökad cirkularitet, dels genom EU-lagstiftning och dels genom det svenska miljömåls ­ systemet. I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering från 2023 bedömdes Sverige inte kunna nå ett enda av de sex nationella etappmålen för ökad cirkularitet och minskat avfall. EU-kommissionens senaste utvärdering av Sverige visar att utvecklingen vad gäller cirkulär materialanvändning gått i fel riktning sedan 2022. Sverige ligger nu under den genomsnittliga cirkulära materialanvändningen i EU. Hinder för övergången till en cirkulär ekonomi Hindren för omställningen till en cirkulär ekonomi är många och det krävs omfattande åtgärder för att de ska överkommas. Det handlar om både tekniska och ekonomiska faktorer, men inte minst om att alla delar av produktionsled och konsumentled behöver hänga ihop. Lagar, regler och ekonomiska incitament har gjort det möjligt och lönsamt att producera stora volymer av saker med kort livslängd som är svåra eller omöjliga att reparera. Nya råvaror är ofta billigare än återvunna och därför är efterfrågan på åter ­ vunnet material låg, vilket i nästa steg innebär att det inte är logiskt att investera i anläggningar för att skala upp återvinning. En anledning till att primära råvaror är billigare är den storskaliga utvinningen som ger stordriftsfördelar, medan återvinning ofta sker i mindre skala. Dessutom är återvinningssektorn ofta mer personalintensiv, vilket gynnar fler arbetstillfällen men ger ökade kostnader. Problemet behöver tacklas på flera fronter. Det primära måste bli dyrare samtidigt som efterfrågan på återvunnet material måste stimuleras genom exempelvis krav i offentlig upphandling och krav på företag att använda en viss andel återvunnen råvara i nyproduktion. För att skala upp återvinning av olika material krävs såväl stora sats ­ ningar på forskning och utveckling som investerings- respektive produktionsstöd för nya anläggningar. Målbilden är en resurseffektiv cirkulär ekonomi som bidrar till klimatomställning och stärkt motståndskraft En resurseffektiv cirkulär ekonomi är motsatsen till dagens slit-och-släng-ekonomi och vår enda chans att säkra en långsiktigt hållbar utveckling inom planetens gränser. I en resurseffektiv cirkulär ekonomi tillverkas saker för att hålla så länge som möjligt och är designade för att kunna repareras, återbrukas och i slutändan återvinnas. Målet är en minskad material- och energianvändning. I en sådan ekonomi är det självklart att dela, hyra och återbruka. Det som idag ses som avfall utgör istället värdefull råvara för industrin och det är billigare för industrier att använda återvunna material än nyutvunna. Ekonomin präglas av långsamma, slutna materialkretslopp och hög material ­ produktivitet. Arbetstillfällen i utvinningsindustrier har successivt minskat och ersatts med jobb inom återbruk, reparation och återvinning. Genom att kraftigt öka resurseffektiviteten och skala upp cirkulära flöden har vi kunnat minska Sveriges och Europas sårbara beroenden och stärka vår beredskap och motståndskraft. Avgränsningar för motionen Den här motionen har tonvikt på förslag för att stimulera omställningen från en linjär till en cirkulär ekonomi. Den innehåller flera förslag som styr mot ökad resurseffektivitet men omfattar inte all Miljöpartiets politik för ökad resurseffektivitet. Motionen innehåller inte heller förslag som är direkt inriktade på att fasa ut fossila bränslen. Miljöpartiets förslag för fossilfrihet och energieffektivisering respektive ökad transporteffektivitet återfinns bland annat i motion 2023/24:1527 respektive 2024/25:2613. Sverige ska driva på inom EU och gå före nationellt Driv på inom EU för resurstillräcklighet och cirkulär ekonomi EU är en helt central aktör för att möjliggöra övergången till en cirkulär ekonomi. Genom att utveckla och skärpa gemensamma regelverk kan arbetet med omställningen skalas upp och även trycket på länder utanför EU att göra detsamma öka. Tack vare starka gröna krafter i Europaparlamentet togs flera viktiga steg under mandatperioden 2019–2024, exempelvis genom handlingsplanen för en cirkulär ekonomi som var en del av EU:s gröna giv. Den nya EU-kommissionen har inom ramen för given för ren industri utlovat ett antal rättsakter och åtgärder på området cirkulär ekonomi under innevarande mandatperiod. Under 2026 ska kommissionen presentera en ny akt för cirkulär ekonomi samt ett initiativ inom så kallad grön moms. Miljöpartiet anser att Sverige särskilt ska driva på för att kommande initiativ och förslag fokuserar på resurseffektivitet, minskad totalkonsumtion av primära råvaror, cirkulär design och kemikaliesmarta och giftfria resursflöden. Sverige ska driva på omställningen genom att gå före nationellt Parallellt med att driva på för höga ambitioner och kraftfulla styrmedel inom EU bör Sverige arbeta framåtsyftande på nationell nivå. Det ska inte vara Sveriges strategi att avvakta med nationella initiativ i väntan på nya initiativ på EU-nivå. Att Sverige valt att invänta att ett producentansvar för textil införs på EU-nivå istället för att gå före och införa ett på nationell nivå straffade sig när EU:s krav på separat insamling av textil infördes innan producentansvaret för textilier kommit på plats. På liknande sätt har det straffat Sveriges hållbarhetsarbete att invänta en EU-gemensam CSDDD-lagstiftning istället för att som Tyskland, Frankrike och flera andra länder gå före och utveckla en nationell lagstiftning som i ett senare skede kan anpassas till en eventuell EU-gemensam lagstiftning. CSDDD har blivit uppskjuten och kommer nu att revideras på nytt innan den ens trätt i kraft. Sverige har skjutit på nationella ansträngningar med hänvisning till kommande EU-lagstiftning, som sedan i sin tur skjutits upp eller dragits tillbaka. Att gå före EU är dels ett sätt att driva på EU i önskad riktning och dels ett sätt att se till att vara förberedd för effektiv implementering när EU-regler väl kommit på plats. Att ligga i framkant i såväl policy- som teknikutvecklingen är även ett sätt för ett litet land som Sverige att bidra till en snabbare omställning i andra länder. Övergripande åtgärder Mål, samordning och uppföljning Sätt tydliga mål som styr mot resurseffektivitet och cirkularitet För att få till stånd en tydlig och effektiv styrning mot ökad resurseffektivitet och cirkulär ekonomi krävs ambitiösa, konkreta och mätbara långsiktiga mål, delmål och strategier. Sverige bör jobba för att gå före och sätta nationella mål samtidigt som man driver på för skärpta mål på EU-nivå. För att realisera hållbarhetspotentialen i en cirkulär ekonomi krävs att det cirkulära växer på bekostnad av det linjära. Det räcker därför inte med mål om att andelen cirkulär materialanvändning ska öka, utan det krävs även mål om att den totala förbrukningen av primära resurser ska minska. Finland är precis som Sverige ett land med stor produktion av råvaror men också en föregångare vad gäller cirkulär ekonomi. De har ett nationellt mål som säger att förbrukningen av primära råvaror för inhemsk konsumtion 2035 inte ska överstiga 2015 års nivå och att resursproduktiviteten och graden av cirkulär ekonomi för material ska fördubblas före 2035. Miljöpartiet föreslår att det ska införas ett nationellt mål om att till 2040 uppnå en helt cirkulär resursanvändning samt ett siffersatt mål om att minska förbrukningen av primära råvaror. För att helt uppnå en cirkulär ekonomi behöver allt avfall bli till en resurs. Vi vill därför även införa en nollvision för avfall. Vidare menar vi att det krävs konkreta mål om ökat återbruk på såväl nationell nivå som EU-nivå. Mål för att minska de konsumtionsbaserade klimatutsläppen skulle bidra till ökad styrning mot resurseffektivitet och cirkularitet då resursutvinning och klimatutsläpp är tätt sammankopplade. Miljömålsberedningen har i SOU 2022:15 Sveriges globala klimatavtryck tidigare föreslagit att Sveriges långsiktiga klimatmål ska kompletteras med ett mål om nettonollutsläpp från svensk konsumtion år 2045. Ett sådant mål skulle också tydligt styra mot ökad resurseffektivitet och det bör man besluta om snarast. EU:s miljöhandlingsprogram för 2030 anger ett mål om att dubbla andelen cirkulär materialanvändning till 2030 jämfört med 2020. Med nuvarande politik bedöms detta mål inte nås. I EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi finns även skrivningar om att sträva mot att minska materialförbrukningen till inom planetens gränser. Enligt beräkningar för ”Overshoot day”, den dag som vi anses ha gjort slut på årets hållbara resursanvändning, behöver Sverige minska dagens resursanvändning till en fjärdedel. De utpekade ambitionerna i EU:s handlingsplan går i rätt riktning men brister delvis i konkretion. Inom EU bör Sverige driva på för att hålla fast vid målet om att dubbla andelen cirkulär materialanvändning till 2030 jämfört med 2020 och att komplettera det med högre mål för 2035 och 2040. Sverige bör även agera för att EU ska sätta ett siffersatt mål om att minska den totala användningen av primära råvaror för produktion och konsumtion, med siffersatta delmål på vägen. Ökad nationell samordning för omställning till cirkulär ekonomi Samverkan mellan olika aktörer i en värdekedja är helt central för att möjliggöra ökad resurseffektivitet och cirkularitet. Det som är avfall för en industri kan användas som råvara i en annan bransch. Ökad dialog och samverkan mellan olika aktörer, exempelvis producenter och återvinnare, pekas ut som en nyckelåtgärd av såväl Iva och IVL som Delegationen för cirkulär ekonomi. Miljöpartiet vill att staten tar ett större ansvar för ökad dialog och samverkan genom att tillsätta en eller flera nationella samordnare för omställningen till en cirkulär ekonomi. I Boverkets arbete med cirkulär ekonomi i bygg- och fastighetssektorn är det viktigt att Naturvårdsverket involveras i arbetet då olika myndigheter har olika expertis, och genom samverkan mellan myndigheterna kan det nationella arbetet få ett större genomslag. Ta fram en plan för uppföljning För kunna arbeta systematiskt med uppföljning vill Miljöpartiet ta fram delmål och nyckeltal för de i Sveriges strategi för cirkulär ekonomi sex prioriterade strömmarna (plast, textil, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, bygg- och fastighetssektorn samt innovationskritiska metaller och mineral). Relevanta myndigheter behöver få uppdrag om att utveckla förbättrad statistik över avfallsströmmar, återbruk och återvinning och kategorisering av verksamheter som ägnar sig åt återanvändning. Stimulera efterfrågan på återbrukat och återvunnet Gör återvunnen råvara mer konkurrenskraftig relativt primära råvaror Idag är primära råvaror i regel billigare än återvunna. Det här är ett grundläggande problem som till stor del beror på att de samhälleliga och miljömässiga kostnaderna för utvinning och avfallshantering av ändliga resurser inte återspeglas i prissättningen av desamma. Dessutom är en cirkulär ekonomi mer arbetsintensiv än en linjär, vilket innebär att fler jobb skapas samtidigt som kostnaden för arbetskraft ökar. För att göra det återvunna mer konkurrenskraftigt gentemot det primära behöver den verkliga samhällskostnaden för utvinning av resurser prissättas enligt principen om att förorenaren betalar, samtidigt som återvunnet material och cirkulära lösningar behöver främjas. Vi vill tillsätta en bred utredning som ser över och ger förslag på hur skattesystemet kan utformas för att styra mot långsiktig hållbarhet och klimatmål. I motionen listar vi även förslag om att utreda och införa skatter på fast fashion och engångsartiklar i form av muggar och livsmedelsbehållare. Förslagen beskrivs i mer detalj under respektive materialavsnitt. Revidera EU:s momsdirektiv i syfte att gynna resurssnål och cirkulär ekonomi Nuvarande utformning av EU:s momsdirektiv hindrar skattesänkningar på såväl second hand som ekologisk mat. Miljöpartiet föreslår att Sverige ska verka för en översyn av momsdirektivet i syfte att gynna en resurssnål och cirkulär ekonomi. Inför kvotplikter – ställ krav på viss andel återvunnen råvara i nyproduktion Ett sätt att skapa efterfrågan på återvunnen råvara och därmed stimulera investeringar i återvinningskapacitet är att genom lagstiftning ställa krav på en lägsta andel återvunnen råvara i nyproduktion. Ett exempel på existerande sådan lagstiftning är EU:s batteri ­ förordning som föreskriver obligatoriska miniminivåer av återvunnet material för industribatterier, startbatterier och fordonsbatterier. Miljöpartiet vill skärpa kraven på andelen återvunnet i befintlig lagstiftning samt införa liknande typer av krav på andel återvunnen råvara för flera resurser och sektorer, exempelvis plast, textil och åter ­ brukade material vid renovering och nybyggnation. Nivån på kvotplikter behöver sättas för varje enskilt material för sig och utgå från respektive materials förutsättningar och tillgänglighet, där kravet på andelen återvunnet successivt ökar. Kvotplikter för återvunnet material bör kombineras med system för återvinningscertifikat. Offentlig upphandling som verktyg för att öka efterfrågan på återbruk och återvunnet Den offentliga upphandlingen i Sverige uppgår till cirka 800 miljarder per år och står för en stor del av Sveriges konsumtionsbaserade klimatutsläpp. Genom att styra mot cirkularitet och klimat- och resurseffektivitet i offentlig upphandling kan efterfrågan på hållbara tjänster och varor skalas upp avsevärt. I dagsläget saknas dock både tillräcklig lagstiftning och resurser i form av tid eller kompetens för att realisera potentialen i offentlig upphandlings bidrag till omställningen till en resurseffektiv cirkulär ekonomi. För att bättre nyttja offentlig upphandling för att främja cirkulär ekonomi vill vi att förslagen i lagrådsremissen En skyldighet att beakta vissa samhällsintressen vid offentlig upphandling samt SOU 2022:15 Sveriges globala klimatavtryck genomförs så snart som möjligt. Utöver det vill vi även ställa krav på resurseffektivitet och cirkularitet. För att stärka kompetensen kring hållbar upphandling hos offentliga aktörer vill vi att staten ska sluta överenskommelser med regioner och kommuner för att öka strategisk upphandling av cirkulära tjänster och produkter. Vi vill även stärka och utveckla Upphandlingsmyndighetens arbete för klimat- och resurssmart upphandling. Även på EU-nivå har förslag om hållbarhetskrav i offentlig upphandling diskuterats. Sverige bör driva på för att sådana minimikrav införs på EU-nivå. Utökade producentansvar som styr mot cirkularitet Producentansvaret är ett kraftfullt verktyg för att nå en cirkulär ekonomi och har en stor potential att minska resursanvändningen och begränsa klimat- och miljöpåverkan.  Producentansvar innebär att den som sätter en produkt på marknaden görs skyldig att ansvara för att produkten tas omhand även efter användning, antingen genom att ansvara för produkten ”från vagga till grav” eller genom att betala en avgift som ska täcka all hantering av produktavfall framåt. På så sätt ökas företagens incitament att redan i design-, planerings- och produktionsfasen se till att avfallet från deras produkter blir litet och så återanvändnings- eller återvinningsbart som möjligt. Idag omfattas följande produktgrupper av producentansvar i Sverige: ballonger, batterier, bilar, däck, elutrustning, fiskeredskap som innehåller plast, förpackningar, läkemedel, vissa tobaks ­ varor och filter och våtservetter. Miljöpartiet driver på för att fler produktgrupper ska omfattas av ett producentansvar, exempelvis textil, möbler och madrasser. När det gäller producentansvaret för förpackningar betalar de tillverkande företagen kommunerna för insamling av produkterna med en avgift. För ett breddat och utvidgat producentansvar borde fler tillverkare betala för att produkter tas omhand men även för att de kan återvinnas på miljöbästa sätt. Vi vill därför se en differentierad avgift baserat på kvalitet och livslängd, reparerbarhet och återvinningsbarhet hos den primära produkten. Förbud för företag mot att kasta felfria varor Uppskattningsvis förstörs felfria men returnerade kläder och elektronik till ett värde av 200 miljarder kronor årligen i Europa. Enligt EU:s förordning om ekodesign för håll ­ bara produkter är företag som förstör osålda konsumentprodukter skyldiga att på sin hemsida årligen informera om vilka produkter som förstörts och i vilka volymer samt skälet till att de förstörts. Utöver transparensskyldigheten innehåller förordningen också ett direkt förbud mot förstörelse av kläder, textila accessoarer och skor. Miljöpartiet vill utöka förbudet till att även omfatta fler produkter och säkerställa att fungerande varor i första hand återbrukas innan de återvinns. Lag om offentlig avyttring som styr mot cirkularitet Det behövs en lag om offentlig avyttring som omfattar såväl stat som kommuner och regioner. Syftet med lagen bör vara att främja såväl ekonomisk effektivitet som resurseffektivitet. För att komma tillrätta med resursslöseri behöver det offentliga fokusera även på restvärden och möjligheter att avyttra inventarier istället för att skicka dem till återvinningscentralen. Statliga myndigheter bör återanvända möbler, it-utrustning och andra större resursflöden och samverka regionalt eller nationellt så att ”resurspoolen” blir tillräckligt stor. Finansiering och riskdelning för att skala upp återvinning Inför Återvinningsklivet – ett investeringsstöd för att skala upp återvinning Idag saknas till stora delar anläggningar för sortering och återvinning i industriell skala. I sin rapport Resurseffektivitet och cirkulär ekonomi pekar Kungl. Ingenjörsvetenskaps ­ akademien på behov av stora investeringar i returraffinaderi för plast och andra kolbaserade ämnen samt för cellulosabaserade ämnen, i sorteringsanläggningar för textil samt spinning av textiltrådar. Industriklivet kan användas för så kallade strategiskt viktiga insatser inom industrin som bidrar till klimatomställningen men har i relativt låg grad utnyttjats för att skala upp cirkulära processer. Även Klimatklivet kan användas för vissa typer av cirkulära flöden, men ansökningar prioriteras utifrån största möjliga klimatnytta – inte utifrån ett resursperspektiv. I sin rapport föreslår Iva att det införs ett särskilt investeringsstöd med fokus på att snabbt skala upp cirkulära flöden av resurser, även om dessa inte direkt bidrar till minskade utsläpp inom Sveriges gränser. Mot bakgrund av ovan och i syfte att accelerera arbetet med att skapa cirkulära flöden av resurser vill Miljöpartiet införa ett nytt investeringsstöd – Återvinningsklivet. Stödet ska kunna användas för utgifter kopplade till åtgärder såsom forskning, förstudier och investeringar som bidrar till att öka industrins kapacitet att skapa cirkulära flöden av kritiska metaller och mineral, plast och andra kolbaserade ämnen, cellulosabaserade ämnen samt textil. Utred ett produktionsstöd för återvinning av särskilt strategiska material Det är brådskande att skala upp återvinning av olika kritiska och strategiska material av flera skäl. Sveriges beroende av olika råvaror och insatsmedel utgör även en geopolitisk sårbarhet i ett allt oroligare omvärldsläge. Att skala upp återvinning av strategiska material är ett sätt att stärka svensk beredskap och motståndskraft. För att möjliggöra en snabb utbyggnad av återvinningsprocesser vill Miljöpartiet utreda och införa ett tillfälligt produktionsstöd för återvinning av särskilt strategiska material som minskar investeringsrisken för företag. Utveckla avfallslagstiftning och system för ökad cirkularitet Avfallslagstiftning och tillsyn Naturvårdsverket har framhållit att det krävs en bred översyn och utveckling av hela avfallslagstiftningen i syfte att förebygga avfall, öka återanvändningen av produkter, minska avfallsmängderna och öka materialåtervinningen av avfallet. Miljöpartiet föreslår en översyn och utveckling av avfallslagstiftningen utifrån målet om en nollvision för avfall. Vidare behöver avfallstillsynen stärkas. Det finns i dagsläget för många exempel på fusk och bristfällig avfallshantering som i vissa fall har orsakat stora miljökatastrofer, såsom Think Pink-härvan, men också exempelvis stora problem efter otillräckliga kontroller av förorenade massor som använts som marktäckning. För att kunna följa rätt lagstiftning behöver verksamhetsutövare som genomför återvinningsprocesser bedöma när avfall upphör att vara avfall. Bedömningarna kan antingen göras utifrån de EU-förordningar om end of waste som gäller för vissa avfallstyper eller utifrån de generella kriterier som finns i miljöbalken. Idag kan dessa bedömningar skapa problem. Några exempel är i de fall material läggs på deponi i väntan på att mer material ska kunna utvinnas från restavfallet, eller vid material ­ återvinning av en produkt bestående av flera material där vissa material kan användas som råvara medan andra ska räknas som avfall. Miljöpartiet föreslår en översyn av definitioner och klassificering av avfall och uppdatering av end-of-waste-lagstiftningen så att avfall enklare kan användas som råvara. Inför pantsystem för fler produkter och en flerårig informationssatsning Det svenska pantsystemet för burkar och flaskor är mycket framgångsrikt och vi föreslår att det ska införas pantsystem för fler varor och produkter, särskilt med fokus på varor med rent materielinnehåll och varor med högt innehåll av kritiska råmaterial. Trots mångårig sortering och insamling av olika förpackningar är förståelsen för nyttan fortsatt låg och insamlingsgraden för vissa material och förpackningar likaså. Vi föreslår därför en flerårig informationssatsning för insamling och sortering. Forskning och innovation Miljöpartiet vill göra en särskild satsning på forskning och innovation kopplad till resurseffektivitet och cirkularitet. Det handlar exempelvis om byggsektorn, transporter, metaller och mineral, biomassa och textilier. Samhället behöver bättre än i dag stödja utveckling och samverkan genom forskning och innovation som leder fram till nya affärsmodeller. Genom innovationer i alternativa material, smart design, cirkulära flöden och nya lösningar på efterfrågesidan kan resurspusslet gå ihop. Det behövs även mer kunskap om miljögifter och exempelvis hur den ökande PFAS-problematiken ska hanteras. Tillväxtanalys konstaterar i sin rapport ”De ekonomiska förutsättningarna för primär och sekundär metallproduktion” att den sekundära metallproduktionen under perioden 2007–2022 fått betydligt mindre stöd för forskning och innovation än den primära metallproduktionen, både relativt och i absoluta tal, och således missgynnats. För cirkulär ekonomi är det även en utmaning att mål och nivåer på traditionella finansiella mått inte är applicerbara på cirkulära affärsmodeller. Det beror på att kassaflödesmönstret ser annorlunda ut. Ingenjörs- och vetenskapsakademien föreslår att det inrättas en ”hubb” för innovation inom finansieringsmodeller där nya standarder och mått tas fram så att cirkulära projekts lönsamhetspotential kan bedömas. Att skapa rätt förutsättningar för en övergång till mer cirkulära affärsmodeller är mycket komplext. Nuvarande regelverk har inte utformats med något gemensamt syfte att gynna cirkularitet. Idag missgynnar inte sällan befintliga regelverk återvunna material. Miljöpartiet vill ge en relevant myndighet i uppdrag att ta fram en struktur för regulatoriska sandlådor i syfte att främja utvecklingen av innovativa cirkulära affärsmodeller. Arbetsmarknadsåtgärder för en cirkulär ekonomi EU-kommissionen räknar med att den europeiska återbruks- och återvinningsmarknaden kan växa från dess nuvarande värde på 31 miljarder euro till 100 miljarder euro år 2030 och skapa 500 000 nya jobb. Omställningen till en cirkulär ekonomi kräver både satsningar på omställning och utbildning av befintlig arbetskraft och på ny arbetskraft. Det behövs fler yrkesverksamma med bättre kunskap om cirkulära flöden och affärs ­ modeller, cirkulär design, förebyggande underhåll, specifika materialåtervinnings ­ tekniker och deponiåtervinning. Miljöpartiet vill stärka yrkesutbildningen vad gäller återbruk, återvinning, resurseffektivitet och cirkulär ekonomi och ge relevanta aktörer i uppdrag att ta fram färdplaner för att kartlägga näringsverksamheter och arbetstillfällen för en cirkulär ekonomi över hela landet. En långsiktigt grön och cirkulär konsumentpolitik Miljöpartiet ser att det är avgörande med en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion. Målet för konsumentpolitiken är en trygg och väl fungerande konsumentmarknad och en ekonomiskt och ekologiskt hållbar konsumtion inom planetens gränser där konsumenterna har goda möjligheter att göra medvetna val. Flera konsumentmarknader är under snabb omvandling, vilket både ger nya möjligheter för konsumenterna och förändrar konsumenternas förutsättningar. Det behövs ett nationellt mål för konsumtionsbaserade utsläpp som följs upp med relevanta åtgärder. Det behövs bättre förutsättningar för att delningsekonomi ska få en större roll i vårt samhälle. Sverige behöver generellt se över nationella regelverk för att dessa ska bidra till att underlätta för en ökad delningsekonomi, och som bärande princip behöver fler sektorer omfattas av ett producentansvar, till exempel textilier. Det behöver införas ett genomgripande förbud mot att förstöra hela och fungerande osålda eller returnerade produkter. Ska samhället tillräckligt snabbt kunna gå i en riktning mot cirkulär ekonomi kommer det att krävas ett antal större regleringar som ger företagen spelreglerna och därmed även förutsättningarna för likvärdig konkurrens på hållbara villkor. Flera viktiga beslut har tagits av EU och det är nu upp till medlemsländerna att implementera dessa. Det ska vara lätt att göra rätt. En mer hållbar och cirkulär konsumtion ska främjas där miljömässigt bättre produkter blir enklare att välja och billigare att laga. Det behövs även en politik som reglerar bort produkter som är skadliga från marknaden. Konsumentfrågor regleras idag i hög utsträckning på EU-nivå. Sverige behöver ha en stark konsumentpolitik som fungerar tillsammans med EU:s konsumentpolitik, och i vissa fall behöver Sverige kunna gå före EU i väntan på en harmoniserad och hållbar konsumentpolitik. Det behöver bli betydligt enklare för konsumenter att göra informerade val som grundar sig på korrekt och tydlig information från företag och återförsäljare. Det behövs en lag mot greenwashing som skyddar konsumenter från missledande påståenden och falsk marknadsföring. Förutom en stor vinst för konsumenterna ger det en rättvis konkurrens för de företag som faktiskt investerar i hållbarhet. Idag tvingas företag som lagt betydande investeringar på produkter med lägre utsläpp, stärkta anställnings ­ rättigheter och giftfria produkter utan miljöfarliga kemikalier att konkurrera med företag som endast är gröna i sin kommunikation. För konsumenten är det närmast omöjligt att veta om det man köper faktiskt är bättre för miljön än något annat. Så kan vi inte fortsätta att ha det. Förläng livslängden på produkter Miljöpartiet vill motverka ett planerat åldrande, det vill säga där produkten är gjord för att bli oanvändbar i förtid, och så kallad fast fashion där mode förändras månadsvis och därför inte görs för att hålla längre än så. Istället behöver vi gå mot en konsument ­ marknad där produkter är framtagna för att hålla och designade för att kunna repareras och där reservdelar och information finns tillgängligt. Vi vill utreda möjligheten att införa en standard där tillverkare och återförsäljare redovisar förväntad livslängd och förväntad servicekostnad för konsumentprodukter. EU utvecklar utifrån ekodesign ­ direktivet produktkrav på tillverkare för att främja utveckling av cirkulär ekonomi. Som en del av detta är det nödvändigt att de vanligaste reservdelarna via återförsäljaren enkelt ska gå att få tag på i de fall en produkt går sönder och att designen på produkten är gjord för att det ska vara möjligt att reparera den genom ett ökat krav på demonter ­ barhet av produkter. Sverige ska även driva på för spårbarhetslösningar för material och produkter genom en hög ambition i fråga om hållbarhet vad gäller EU:s digitala produktpass. Det behöver bli billigare att reparera produkter Idag är det i många fall billigare och enklare att köpa nytt jämfört med att underhålla eller reparera redan inköpta saker. Att det är billigare att klicka hem ett par nya jeans från Kina än att laga eller köpa i andrahand är en del av ett systemfel. För att stimulera en cirkulär ekonomi behöver det vara billigare att reparera produkter än vad det är idag. Reparationer och underhåll av produkter minskar åtgången av energi och råvaror och minskar utsläppen jämfört med att köpa nytt. För många finns det även ett personligt värde i en sliten favorittröja, ett par ingångna skor eller en porslinsskål som fått en kantskada. Men kostnaden för reparationerna behöver sänkas för att få fler att välja att laga istället för att köpa nyproducerat. Att införa en sänkt moms på vissa reparationer och underhåll av produkter är därför grundläggande för att stimulera marknaden. Utöver en sänkning av momsen vill Miljöpartiet införa en skattereduktion för att reparera, hyra och sälja vidare konsumentprodukter, det vill säga i likhet med det hyberavdrag (hyra-begagnat-reparation) som föreslås i SOU 2017:22 Från värdekedja till värdecykel – så får Sverige en mer cirkulär ekonomi. Skattereduktionen föreslås uppgå till 50 procent av tjänsternas arbetskostnad. Utredningen anger att förslaget förväntas leda till i storleksordningen 10 000 nya arbetstillfällen, av vilka en betydande del förväntas gå till utrikes födda personer och andra som i dag står långt ifrån arbetsmarknaden. Förslaget förväntas därför ge positiva effekter för både arbetsmarknad, integration och miljö. Det förslag som finns utrett behöver uppdateras och justeras för god genomförbarhet och träffsäkerhet. Utvidga garantier och försäkring till delade och cirkulerade produkter Enligt konsumentköplagen kan konsumenter reklamera en vara om felet fanns redan från början eller om köpet av varan gjordes för mindre än tre år sedan. Reklamations ­ rätten på nuvarande tre år bör vara mer flexibel och olika produktgrupper kan ha olika tider för reklamationsrätten, baserat på förväntad livslängd. För många produkter är tre år en kort tid, medan det för andra produkter är mer välavvägt. Vi anser att regeringen därför ska utreda en modell för en flexibel reklamationsrätt utifrån vad som idag är förenligt med EU. Ytterligare en utmaning för en väl fungerande konsumentpolitik som stödjer en cirkulär ekonomi är att den garantitid som följer med en produkt ska följa produkten och inte vara kopplad till den första ägaren av produkten. Garantier ska följa med varan vid andrahandsköp. Idag kan det visa sig att en garanti inte gäller om någon annan person än den som köpt varan haft den när väl produkten gått sönder. Ansvarsförsäkring gäller inte heller alltid på lånade produkter. På samma sätt behöver ansvarsförsäkringar och garantier även gälla för lånade och delade produkter. Detta är en central fråga för att få ett bra konsumentskydd för en marknad med fler delade produkter eller där varor lånas ut. Värna lånesystem, second hand och återbruk En viktig del i en cirkulär ekonomi är att varor lätt kan byta ägare. Många varor behöver vi konsumenter endast under vissa perioder i livet; förutsättningar och behov förändras ständigt. Hela och fungerande produkter behöver varken ligga kvar i byrålådan i onödan eller lättvindigt hamna som avfall. Att kunna lämna in eller sälja en produkt och låta någon annan med större nytta av den kunna köpa den är en enkel och viktig del i den cirkulära ekonomin. Secondhandbutiker utgör ett viktigt blodomlopp för den cirkulära ekonomin och det behövs en översyn av momsdirektivet som idag förhindrar en sänkt moms på secondhand. Miljöpartiet vill se en sänkt moms på secondhand, men som ett första steg behöver momsdirektivet utvecklas. I dag måste näringslivsaktörer betala 25 procents moms när en secondhandprodukt – som redan är beskattad – säljs på nytt. Regelverket innebär alltså att secondhandvaror blir dubbelbeskattade. Det är en orimlighet som behöver ses över. Idag kan kommuner som ansvarar för återvinningscentraler göra överenskommelser med företag inom secondhand som då kan hämta hela och fullt fungerande varor som istället för att lämnas på återvinning kan cirkuleras tillbaka till marknaden och säljas på nytt. Detta är goda exempel där kommuner underlättar såväl för privatpersoner som för företag att kunna lämna in föremål samtidigt som företag inom secondhand ges möjlighet att sälja produkter och stärka sin verksamhet och bidra till en cirkulär ekonomi. Miljöpartiet vill att kommuner ska ha krav på att denna möjlighet ska finnas på samtliga återvinningscentraler, om det finns en efterfrågan från marknaden. Vi vill även öka möjligheterna att hyra och låna både kläder och prylar. Festkläder, friluftsprylar och verktyg är tydliga exempel på produkter som används sällan och som med fördel skulle kunna lånas eller hyras ut mer frekvent. För att uppnå detta behövs både en kulturförändring och bättre ekonomiska incitament. E-handeln behöver regleras E-handel omformar i grunden handel och konsumtion. Idag kan det mesta köpas online hemifrån från närmast vilken del av världen som helst. Det har gett konsumenter helt andra möjligheter till bekväm handel med ett i närmast obegränsat urval. Detta har naturligtvis såväl positiva som negativa sidor. Vi behöver värna de positiva aspekterna men samtidigt inte blunda för de utmaningar som e-handeln för med sig. Marknaden är idag på flera sätt oreglerad och det gäller framförallt hur varor som inte uppfyller krav på produkter inom EU förs in på EU:s inre marknad. Onlineplattformar ska inte kunna utnyttja luckor i systemet utan måste hållas juridiskt och ekonomiskt ansvariga för sina varor. Den undre gränsen för vad som i dag behöver deklareras vid import på 150 euro till EU ska omedelbart tas bort. EU-kommissionen har lagt förslag på att ta bort tullfriheten för billiga varor och det är viktigt att Sverige ligger på för detta inom EU. För alla produkter som förs ut från olika företag och in på EU:s inre marknad måste det finnas en ansvarig aktör inom unionen. Men när konsumenter själva köper varor från säljare som är baserade på marknads ­ platser utanför EU finns sällan en sådan aktör. Teoretiskt sett tar konsumenten då ett eget ansvar för varans säkerhet. I praktiken betyder det att ingen tar ansvar. Miljöpartiet anser att marknadsplatserna själva ska stå som ansvarig aktör i de fall ingen annan tar ansvar. Det skulle skapa incitament för dessa marknadsplatser att ta produktsäkerheten på allvar. Under 2026 kommer EU:s marknadskontrollförordning att utvärderas och vi ser att det genom denna finns en möjlighet att föra in striktare krav på marknadsplatserna genom att inkludera dem som ”ekonomisk aktör”. Allt mer komplexa e-handelsmarknader riskerar även att öka konsumenternas informationsunderläge, vilket inte minst kan skada mer utsatta grupper av konsumenter. Vid e-handel finns det ingen personal att ställa frågor till på samma sätt som i en fysisk butik och utformningen av hemsidor och appar gör det svårt att hitta relevant informa ­ tion. Information som dessutom ofta saknas på sidan. När marknaden för konsumenter breddas och blir mer individuell och global genom ökade möjligheter att handla digitalt från alla delar av världen blir valfriheten större, men det kan samtidigt bli svårare att välja rätt. Det är tydligt att tillräckliga resurser saknas hos Konsumentverket för att följa upp konsumentproblem på den digitala marknaden. Det kan röra sig om allt från rena bedrägerier till marknadsföring mot barn och äldre, eller svårigheter att komma i kontakt med en ansvarig när något gått fel. Detta arbete behöver förstärkas. Sammantaget medför e-handelns utmaningar att Miljöpartiet tar initiativet till att införa en task force om utmaningar kopplade till e-handel. Danmark har redan bjudit in aktörer i fråga om e-handel för att identifiera dess utmaningar och föreslå åtgärder. Sverige kan ta efter Danmark och ett svenskt arbete kan påskyndas av att Danmark redan har ett arbete på gång och vi kan dra lärdom från dem. Sverige behöver identifiera vad som är möjligt att göra på nationell nivå och vad Sverige som medlemsland bör driva inom EU. Förbjud skadliga produkter Vi vill agera mot de företag som lurar konsumenter att köpa dåliga och hälsoskadliga produkter. Det går inte att utgå ifrån att en enskild konsument ska läsa innehålls ­ förteckningen och avgöra vad som är bra och inte. Det behövs även en stor kunskap för att på riktigt kunna bedöma varor och vara den medvetna konsument som många i sin vardag kämpar med att vara. Men det är svårt att vara konsument idag. Det behövs ett ökat arbete både nationellt och inom EU för kemikaliesmarta och giftfria varor och produkter. Vi anser också att det skulle behöva utredas om det finns material och produkter som bör förbjudas baserat på att sammansättningen omöjliggör återvinning. För att öka kunskapen i denna fråga behöver både kemikalielagstiftningen och gränsvärden uppdateras i enlighet med forskningen, och tullen och andra aktörer som kontrollerar produkter på EU:s inre marknad behöver få resurser för detta. PFAS betraktas som några av världens mest problematiska kemikalier som vi skyndsamt behöver agera mot. EU är på gång med ett förbud mot PFAS, men detta riskerar att ta tid. Vi vill se ett brett förbud mot PFAS inom EU. Sverige behöver också i likhet med till exempel Danmark och Frankrike gå före och börja förbjuda PFAS i vissa produkter och sedan successivt utöka detta. Danmark har redan sedan 2020 ett förbud mot PFAS i kontaktmaterial med livsmedel och fler grupper införs från 2026. Även Frankrike har nyligen beslutat om förbud för vissa produktgrupper. Det visar att vi som enskilt medlemsland kan gå före och börja införa förbud för vissa produktgrupper. Kontaktmaterial med livsmedel vore precis som förbudet i Danmark en rimlig och viktig början, liksom att man som i Frankrike förbjuder PFAS i kosmetiska produkter. PFAS är på väg att förbjudas i leksaker inom EU, men övergångsregler på 54 månader gör att leksaker som kan innehålla PFAS kommer att fortsätta säljas under lång tid framöver. Miljöpartiet anser att övergångsreglerna behöver kortas och att detta skyndsamt behöver utredas. Obligatorisk märkning av PFAS-produkter Det behövs även en obligatorisk märkning av PFAS-produkter till konsumenter. Idag är märkningen och information ofta vilseledande. Det finns tusentals PFAS-ämnen i omlopp, men enbart några få är förbjudna, däribland PFOA. Detta leder till att flera företag väljer att marknadsföra sina produkter som ”PFOA-fria”, men produkterna innehåller i själva verket andra PFAS-ämnen. Miljöpartiet anser att detta är att vilseleda konsumenter som faktiskt försöker göra aktiva val. Konsumentverket har tidigare hanterat ett ärende rörande vilseledande marknads ­ föring kring just PFAS men valde att inte starta en tillsyn. Tvärtemot detta beslut har den danska tillsynsmyndigheten slagit fast att det i Danmark är vilseledande att marknadsföra en produkt med argumentet att den inte innehåller ett visst förbjudet PFAS-ämne om det förekommer andra PFAS-ämnen i produkten. Miljöpartiet vill att Konsumentverket på nytt ser över frågan om att starta en tillsyn. Till dess att ett förbud mot PFAS finns så vill vi att en fond inrättas där aktörer som fortfarande sätter nya PFAS-kemikalier på marknaden bidrar till att finansiera konsekvenserna av PFAS i vår omgivning. Det är viktigt att kostnaden för PFAS-föroreningar och förgiftningar hamnar på den som sätter ämnena på marknaden i enlighet med principen om att förorenaren betalar. Då behöver prissättningen av PFAS återspegla samhällets totala kostnad, vilken kan bli hög. Genomför en översyn av miljömärkningar Fler produkter behöver få en tydligare tredjepartscertifierad märkning för att underlätta för konsumenter och ett tydligt regelverk för vad som faktiskt är klimatkompenserat. Bra Miljöval, EU Ecolabel, Fairtrade, Krav, MSC, Svanen och TCO Certified representerar de mest omfattande certifieringarna och märkningarna för miljömässig och social hållbarhet i Sverige. Samtliga är oberoende tredjepartscertifieringar, vilket är avgörande för en hög tillförlitlighet till att produkten lever upp till kraven och att märkningen får förtroende hos konsumenterna. Det finns dock flera andra märkningar som inte är tredjepartscertifierade och som skapar en stor och oöverblickbar flora av märkningar som medvetet eller omedvetet riskerar att vilseleda konsumenter till att handla produkter som inte alltid lever upp till de krav som konsumenten faktiskt ställer. Därför bör kravet på oberoende tredjeparts ­ certifiering vara grundläggande för alla miljömärkningar som används i marknads ­ föringssyfte, i enlighet med EU-direktivet om greenwashing som nu tas fram. Ytterligare ett dilemma i de olika märkningar som finns är att EU:s CE-märkning saknar tillsyn och det finns företag som inte uppfyller kraven för CE-märkningen men som ändå väljer att märka sina produkter med CE-märkningen. Även om det i dag finns lagstiftning för vad som får säljas på EU:s inre marknad är det i praktiken lätt att komma undan för oseriösa företag. Det drabbar enskilda konsumenter som utsätts för alltifrån giftiga kemikalier till farliga leksaker och straffar de företag som tar sitt ansvar och följer våra gemensamma regler. Detta förstärker de problem som finns med märkningar på konsumentmarknaden. Det behövs en översyn av de krav på information som finns på förpackningar där enbart tredjepartscertifierade märkningar tillåts. Prioriterade strömmar Plast Fossila material utgör idag råvara för den absoluta merparten av all plast som produceras i världen. Klimatutsläppen från plast uppgår i dag till omkring 4 procent av världens samlade utsläpp och då är hela plastens livscykel inräknad från produktion till användning och avfallshantering. I Sverige ökar andelen fossila utsläpp från fjärrvärme ­ sektorn från just förbränning av plast. Framöver räknar industrin med att plastanvänd ­ ningen kan stiga, vilket innebär att även utsläppen stiger, om inte fler åtgärder sätts in. Frågan om plastnedskräpning och den stora mängden plast i våra hav tillsammans med problematiken med mikroplast är två andra viktiga frågor som ytterligare understryker vikten av att ställa om vår plastanvändning. Plast är på många sätt ett användbart material, men också mycket problematiskt. Plast består ofta av kemikalier som är farliga för människor och miljö, och på sikt bryts plast ned i mikroplaster som sprids i miljön. Plastskräp och mikroplaster medför svåra konsekvenser för både djur och människor och hela ekosystem. Minskad plastanvändning Många åtgärder som föreslås för att minska utsläppen längs hela plastens livscykel tar tid innan de kan ge effekt. Plastens miljöpåverkan måste minskas här och nu. Efter ­ frågan på och användningen av plast måste därför minska och återvinningen av plast måste öka. Att utsläppsintensiteten hos plastmaterial många gånger kan vara lägre än för andra konventionella material räcker inte som argument för fortsatt eller ökad användning av plast. Plastanvändningen måste minska i absoluta mått. EU parlamentet har antagit en plaststrategi som blanda annat ställer ökande krav på återvinning men som också förbjuder vissa plastförpackningar. År 2030 kommer vissa engångsförpackningar i plast att förbjudas inom EU, inklusive plastförpackningar för mat och dryck på restauranger. Vi anser att Sverige ska gå före med att införa dessa åtgärder redan nu. Även plastpåseskatten har stått modell för hur man kan minska plastanvändningen i vårt samhälle. Vi vill se en utredning av effekterna av den införda skatten och de långsiktiga effekterna efter att skatten togs bort. Lätt att göra rätt Plast är dock i vissa fall ett material som har överlägsna egenskaper jämfört med andra material. I de fall plast är att föredra är det viktigt att plast inte tillverkas av jungfrulig fossil olja utan att man använder sig av återvunna eller biobaserade alternativ och att den plast som nytillverkas går att återvinna. Producentansvar för plastprodukter och utökade pantsystem är viktiga verktyg för att öka producenternas incitament för att öka återvinningsbarheten. Kommunerna bör tillsammans med avfallsföretagen också ta ett större ansvar för att skapa beteendeförändringar på individnivå för att åstadkomma en ökad utsortering av plast. Att underlätta för konsumenterna att återvinna plast skulle minska efterfrågan på jungfrulig plast och minska klimatavtrycken. Ett aktivt åtgärdsarbete krävs. I dagsläget lämnas en stor del av plastavfallet inte till återvinning utan kastas i hushållssoporna. Med förbud mot onödiga plastprodukter, enklare återvinning, märkning, klarare regler för vad plaster får innehålla, förbud mot farliga ämnen och krav på återvunnen råvara vid plasttillverkning så kan vi minska plastavfallet i samhället. Tillverkning av plast som går att återvinna Parallellt med att man ökar den cirkulära användningen av plast behövs ett arbete för att den plast som tillverkas görs utan skadliga ämnen eller ämnen som av andra skäl försvårar återvinning och återanvändning. Då kemisk återvinning av plast är både kostsam och energikrävande är det av stor vikt att den plast som tillverkas är möjlig att återbruka eller återvinna på ett enkelt sätt. Återvinning försvåras inte bara av skadliga kemikalier utan också av att många olika material blandas i samma produkt, vilket påtagligt försvårar sortering, något som behöver ses över. Vi anser därför också att plastmaterial behöver en tydligare märkning där det framgår vad en förpackning är tillverkad av och hur den ska sorteras. Vidare krävs att kemiska ämnen som försvårar plaståtervinning fasas ut. Ta fram en strategi för att fasa ut plast från avfallsförbränningen Då den största andelen fossila utsläpp från Sveriges fjärrvärmeverk idag kommer från förbränning av plast behöver plasten fasas ut som bränsle för uppvärmning. På sikt behöver plasten helt fasas ut från fjärrvärmesektorn. På sikt finns fortsatt plastmaterial som idag inte går att återvinna, såsom vissa medicinska produkter, hygienprodukter eller äldre plast med höga halter skadliga kemikalier. Sverige behöver därför ta fram en strategi för hur en utfasning av plast från fjärrvärmesektorn ska genomföras och i den även utreda hur kemisk återvinning av plast, där plasten bryts ned i sina beståndsdelar och föroreningar kan avlägsnas, skulle kunna användas framåt. Pantsystem Det pantsystem som idag finns för dryckesflaskor i plast och metall har visat sig mycket effektivt och vi anser att man borde utreda om pantsystem för fler plastprodukter skulle kunna införas, exempelvis för byggplast eller plastburkar för livsmedel. Att skapa slutna system för vissa produkter kan också minska problemen med att det finns olämpliga kemikalier i viss plast som exempelvis inte får komma i kontakt med livsmedel. Ett globalt plastavtal Plastproblematiken är global och behöver hanteras i ett internationellt perspektiv. Vi vill därför att Sverige ska vara aktivt pådrivande för ett bindande globalt plastavtal som bland annat styr mot plastföroreningar och en cirkulär plastanvändning. Genom detta kan man också öka möjligheterna för framtagandet av globala standarder för cirkulära och giftfria plastprodukter och bättre material. Textil I dag kan den billiga t-shirten som klickas hem på några sekunder utgöra en direkt hälsofara. Bakom den billiga prislappen finns textilarbetare som tvingas arbeta under inhumana arbetsförhållanden, olagliga halter av kemikalier i kläderna närmast kroppen och sopberg som växer av en fast-fashion-industri som fortsätter att sätta enorma volymer produkter på marknaden med låg kvalitet med gigantiska klimatutsläpp som följd. Miljöpartiet har i flera år arbetat för att anta EU-lagstiftning med bindande mål för att minska textilsektorns klimat- och miljöpåverkan och begränsa den enorma överproduktionen av textilier. Tack vare ett dedikerat arbete har vi ett antal lagstiftningar som nu är på väg att implementeras, inte bara i Sverige utan i hela EU. Från ekodesigndirektivet som ställer krav på miljö, klimat och cirkularitet vid produktionen av textilier till det nya avfallsdirektivet som innebär att producenter av ohållbara plagg är med och betalar för den avfallshantering som de ger upphov till. Vägen till en hållbar textilindustri kräver ett helhetsgrepp från bomullsfälten, fabrikerna och transporterna till avfallshanteringen med åtgärder såväl på nationell nivå som på EU-nivå. Beslut skulle i grunden behöva införas på global nivå. Genom att företagen tvingas att betala för sina avfall genom ett utökat producentansvar ökar incitamenten att redan i design-, planerings- och produktionsfasen se till att avfallen från deras textilier blir få och återanvändningsbara i så hög utsträckning som möjligt. Detta innebär att producenter är med och betalar för avfallshanteringen genom en avgift på nyproducerade kläder beroende på hur hållbara produkterna är. Miljöpartiet driver på för att införa ett producentansvar för textilproducenter där avgiften är eko-modulerad och baserad på plaggets hållbarhet och volymerna textil som producenten sätter på den inre marknaden för att motverka fast fashion. Idag ska textil samlas in separat. Syftet är att textil ska kunna återvinnas, men det finns få strukturer för att hantera en kraftigt ökad mängd insamlad textil och efterfrågan på textilavfall är fortsatt låg. Miljöpartiet vill därför införa en kvotplikt på textil med krav på 20 procent återvunnet material i all nyproducerad textil till 2035. Detta är ett konkret förslag för att insamlad textil faktiskt ska återvinnas och återanvändas. Vi ser även ett stort behov av satsningar på samarbeten runt innovation om cirkulär textil ­ användning mellan avfallsbolag, industri och forskning och tillkännager detta för regeringen. Ett utökat producentansvar för textil och en producentansvarsavgift I enlighet med EU:s uppdaterade avfallsdirektiv bör Sverige omgående upprätta ett ökat producentansvar (EPR) för textilier och skor. EPR-avgiften bör vara eko-modulerad och baserad på plaggets hållbarhet, volymerna textil som producenten sätter på den inre marknaden samt frekvensen av nya kollektioner, för att motverka fast fashion. Avgiften bör användas för att täcka kostnaden för insamling, sortering, återbruk och återvinning av textilier samt användas för att subventionera reparation och underhåll av textilier. Ett ambitiöst EPR-system ökar incitamenten för producenter att redan i design-, planerings- och produktionsfasen se till att avfallen från deras textilier blir få och återanvändnings ­ bara i så hög utsträckning som möjligt. Ett bättre insamlingssystem för textil Sedan den 1 januari 2025 då det blev obligatoriskt inom EU att samla in textil separat har mängderna textilavfall till både secondhandaktörer och återvinningscentraler ökat kraftigt. För den som vill göra sig av med sin textil är det dock i många fall fortsatt svårt att veta hur man ska sortera och var man ska lämna sin textil för att den ska kunna göra nytta. Vi anser att infrastrukturen för och information om textilinsamling behöver förbättras, samt att secondhand-aktörer som tvingats hantera det ökade avfallet bör kompenseras. Ett väl utformat EPR-system kan både bidra till att finansiera avfalls ­ hanteringen av textilier samt minska mängden textilavfall. Vidare måste efterfrågan på secondhand textilier stimuleras, både genom krav på utökad inblandning av använt material i nyproduktion, men också genom, sänkt moms på second hand. Ökade incitament och styrmedel för lånegarderober, ökad reparerbarhet och remake 80 procent av textiliers totala klimatpåverkan uppstår i produktionsfasen, vilket innebär att den viktigaste åtgärden för miljö och klimat är att textilierna har en lång livslängd. Därför är det också viktigt att textilen går att laga eller sy om. Därför behövs också fler incitament för att styra vår textilproduktion och användning mot nya modeller där exempelvis kläder och skor kan användas längre och av fler. Vi vill därför verka för en skyndsam och ambitiös implementering av EU:s ekodesignreglering, för att säkerställa att produkter designas för att hålla länge samt för att enkelt kunna repareras. Definition av en hållbar och cirkulär textil och krav på märkning Textil kan tillverkas av naturliga fibrer som bomull och lin, av biobaserad massa som trä och bambu eller av fossila material eller av blandfibrer som av olika skäl kan ställa till problem vid materialåtervinning. För att kunna styra mot en mer hållbar och cirkulär textilanvändning och för att underlätta för både producenter, konsumenter och upp ­ handlare vill vi se en tydligare definition av vad som ska räknas som hållbara och cirkulära textilier. För att underlätta materialåtervinning behöver spårbarheten öka för all textil. Innan den digitala spårbarheten och produktpass har utvecklats fullt ut vill vi se en tydligare och bättre fysisk märkning av textil för att fiberinnehåll lättare ska kunna avgöras. Både en definition av hållbar textil och en tydlig textilmärkning gynnas av en harmonisering inom EU, något som vi anser att Sverige ska driva på för. Åtgärder och styrmedel som främjar hållbara textilier För att ställa om en hel textilsektor mot ökad hållbarhet behövs olika typer av styr ­ medel, från upphandlingskrav till kvotplikter för återvunnen textilfiber till informations ­ kampanjer och utbildningar om hållbar textil. Mycket arbete är redan gjort men vi vill tillsätta en utredning för att ta fram styrmedel för en mer hållbar textilindustri. Samarbeten runt innovation om cirkulär textilanvändning och produktion Idag ligger ansvaret för textil utspritt över många sektorer och beroende på var och hur textil samlas in hamnar den i många olika materialströmmar. Genom ökat samarbete mellan producenter, kommuner, forskningsinstitut och högskolor kan mer insamlat material komma till rätt användning, och forskning och utveckling runt textil kan få ökad styrfart. Vi vill underlätta för fler samarbeten med målet om en mer hållbar textilåtervinning genom exempelvis kunskapsstöd och sökbara utvecklingsmedel. Skärpta krav på onlineplattformar Idag köps en stor mängd kläder via onlineplattformsföretag med billiga varor från länder utanför Europa. Det har visat sig att både leksaker och textil med högt innehåll av kemikalier som är förbjudna i Sverige förekommer i produkter från dessa plattformar. Ibland i halter som är direkt skadliga för konsumenten. I dagsläget kan företagen komma runt lagstiftning när varor skickas i paket med ett värde under 150 euro. Vi vill att lagstiftning ses över så att onlineplattformar inte ska kunna utnyttja luckor i systemet utan måste hållas juridiskt och ekonomiskt ansvariga för sina varor. En task force om utmaningar kopplade till e-handel E-handeln växer men omgärdas av ett antal problem som kan både skada konsumenten och förhindra att varor och produkter kan tas omhand i cirkulära system. Vi vill att regeringen tillsätter en grupp som kan arbeta för att reducera problemen som uppkommer med otillräckligt reglerad e-handel. Tydlig styrning bort från fast fashion För att ställa om till en mer hållbar och klimatsmart textilindustri behövs en tydlig styrning bort från fast fashion-industrin där kläder och nytt mode med kort hållbarhet och sämre kvaliteter lanseras månadsvis. Då behövs en tydlig definition av fast fashion och vad det är som vi vill undvika. I Frankrike finns ett långt gånget lagförslag att inspireras av. Vi föreslår att Sverige tar fram en definition av och utreder en skatt på fast fashion samt driver på för detsamma på EU-nivå. Livsmedel Livsmedelsproduktion har stor påverkan på klimat, vattenförsörjning, biologisk mångfald och andra planetära gränser. Matsvinnet i livsmedelssektorn är omfattande och innebär ett enormt slöseri med resurser. Samtidigt finns stor potential att öka resurseffektiviteten och cirkuleringen genom att minska och ta tillvara avfall och sluta kretslopp på lokal nivå. Skärpt svenskt mål om minskat matsvinn På global nivå finns genom FN:s hållbarhetsmål ett mål om att till 2030 halvera det globala matsvinnet per person i butik och konsumentledet och att minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan, även i fråga om förlust efter skörd. I Sverige uppstår cirka 75 procent av matsvinnet i konsumentledet. Sverige har ett nationellt etappmål om att minska mängden livsmedelsavfall per person med 20 procent till 2025 jämfört med 2020. Detta etappmål är inte på väg att nås. Den senaste statistiken från Naturvårdsverket visar att varken den totala mängden livsmedelsavfall eller livsmedelsavfallet per person har minskat sedan 2020, utan det ligger kvar på ungefär samma nivå. Miljöpartiet föreslår att etappmålet för 2025 följs upp med ett skärpt mål om att halvera matsvinnet per person till 2030, jämfört med 2020. Ett sådant mål är i linje med FN:s hållbarhetsmål. Livsmedelsverket bör få i uppdrag att tillsammans med relevanta myndigheter ta fram en tidsatt handlingsplan med konkreta åtgärder för att målet ska kunna nås. Vidare föreslår vi ökade utbildningsinsatser till personal i storkök och restauranger om metoder för att minska matsvinn. Förbjud butiker att slänga ätbar mat och stöd sociala matbutiker Ett verktyg för att nå målet om halverat matavfall till 2030 är att förbjuda matbutiker att slänga ätbar mat. Sedan 2016 har Frankrike lagstiftning som gör det olagligt för butiker att slänga mat som fortfarande är ätbar. Det innebär att butikerna kan straffas med böter om lagstiftningen inte följs. Sedan lagen infördes i Frankrike har matsvinnet minskat substantiellt enligt EEA. Miljöpartiet föreslår att Sverige inför en liknande lagstiftning om förbud för butiker att slänga ätbar mat. Vidare föreslår vi stöd till sociala matbutiker där exempelvis matvaror med kort datum kan säljas till rabatterade priser. Bättre information om bästföredatum och sista förbrukningsdag Idag slängs ofta mat helt i onödan eftersom många konsumenter tror att maten är skadlig att äta efter bästföredatum. Det finns en stor kunskapslucka kring vad datummärkning innebär. Märkning med bäst före – ofta bra efter har visat sig bidra till bättre förståelse och minskat matsvinn. Därför föreslår vi att livsmedelsbranschen får tydligare krav på sig att informera om livsmedels hållbarhet. Ta tillvara matavfall för att producera biogas och växtnäring Det finns en stor potential att förbättra hanteringen av matavfall genom att det sorteras ut separat från övrigt avfall och behandlas genom rötning eller kompostering för att utvinna växtnäring och biogas. Sverige har tidigare haft ett nationellt mål om att senast år 2023 återvinna 75 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger så att både energi och näringsämnena tas tillvara. År 2023 låg andelen på 43 procent, det vill säga långt ifrån målet. Vi föreslår att målet skärps och flyttas fram till 2030 samt kompletteras med en handlingsplan för att målet ska nås. Miljöpartiet har flera förslag för att gynna biogasproduktion och därmed öka incitamenten för insamling av matavfall, däribland att införa ett produktionsmål om 10 TWh biogas till 2030, höja anslaget till Klimatklivet samt stimulera efterfrågan på biogas genom exempelvis stöd för konvertering av fossilbilar till biogasdrift och investeringsstöd för grön baskraft, vilket innefattar gasturbiner drivna på biogas. Slut kretsloppen i jordbruket på lokal nivå Det finns en stor potential att öka cirkulariteten i det svenska jordbruket genom att minska användningen av bekämpningsmedel, handelsgödsel och fossila drivmedel och istället sluta kretslopp för energi och näringsämnen på gårdsnivå eller lokal nivå. Genom att gödsel, skörderester och vall för produktion av energi och växtnäring tas tillvara kan användningen av fossila bränslen och handelsgödsel minska. Miljöpartiet föreslår att det på nytt införs stöd för vallodling och att stöden för exempelvis gödselhantering och biogasproduktion ökas genom Klimatklivet. Ett sätt att verka för ökad cirkularitet i det svenska jordbruket är att främja ekologisk produktion. I ekologisk produktion används i första hand gödsel och annan växtnäring från djur och växter på den egna gården. Även så kallad gröngödsling, det vill säga odling av kvävefixerande grödor som klöver eller olika slags baljväxter, används för att öka markens bördighet. Dessa metoder minskar behovet av konstgödsel, som är en ändlig insatsvara med stor klimatpåverkan. Miljöpartiet vill främja ekologisk produktion genom att verka för en ändring i EU:s momsdirektiv så att momsen på ekologisk mat kan sänkas. Vi vill även öka stödnivåerna till ekologisk produktion samt verka för att öka andelen ekologisk upphandling. Ett mål för användningen av återvunna näringsämnen i jordbruket Fosfor är en ändlig produkt och import av fosfor och konstgödsel sker idag från ett litet antal länder, vilket gör jordbruket sårbart. Större användning av biogödsel minskar importberoendet av fossilbaserad konstgödsel och stärker beredskapen i den svenska livsmedelsförsörjningen. Dessutom, då biogödsel ofta blir en restprodukt från biogas ­ tillverkning, kan en ökad användning av biogödsel samtidigt göra biogasproduktionen mer lönsam. För att bättre styra mot en ökad användning av biogödsel vill vi att mål för detta ska tas fram. Nya styrmedel för giftfritt och cirkulerat gödsel inom jordbruket För att målen om ökad användning av biogödsel ska kunna uppnås behövs en utredning om vilka styrmedel som behövs för att målen ska kunna uppnås. Utred en skatt på mineralgödsel Skatt på mineralgödsel har både införts, slopats och debatterats under många år. En studie från Lunds universitet från 2015 visar att en låg kväveskatt kan vara en kostnadseffektiv metod för att minska kväveutsläpp från jordbruket. En skatt på mineralgödsel skulle därmed kunna både minska läckage av näringsämnen från jordbruket och göra biogödsel mer konkurrenskraftigt. Vi vill därför att en skatt på mineralgödsel utreds. Kvotplikt för återvunnen fosfor och kväve i gödningsmedel För att öka efterfrågan på återvunnen råvara vill vi införa en kvotplikt för återvunnen fosfor och kväve i gödningsmedel. Krav på att återvinna fosfor ur avloppsslam Avloppsslam innehåller höga halter fosfor, som skulle kunna tas tillvara på bättre sätt än idag då krav saknas på att fosfor i slam ska återanvändas. Detta har lett till att slam med hög halt av både kväve och fosfor har kunnat läggas på deponi eller användas som gruvtäckning. Vi anser att krav på återvinning av fosfor från större avloppsanlägg ­ ningar, liknande de krav som införts i Tyskland, behöver införas och samtidigt villkoras med ett omställningsstöd till berörda va-anläggningar för att minska kostnaderna för va-kollektivet. Det finns idag lagstiftning som sätter gränser för vad återvunnen fosfor från avloppsslam får användas till. Vi anser att det ska vara renheten och kvaliteten på fosfor som ska avgöra dess användning, inte ursprunget, och vi vill därför att Sverige ska driva på för att lagstiftningen ska uppdateras för att kunna appliceras på nya reningstekniker. Detta gäller exempelvis bilagan om fosfor i EU:s förordning om foder. Vidare föreslår vi en särskild satsning på forskning och utveckling av fosforutvinning från va-system och fjärrvärmeverk. Förnybara och biobaserade råvaror Skogsråvara är en begränsad resurs som behöver användas klokt i klimatomställningen. För att få ner den totala efterfrågan på skogsråvara i energisystemet behöver vi exempelvis både energieffektivisering och transporteffektivisering tillsammans med elektrifiering. Vi behöver använda biobränslen där nyttan är som störst och alternativ saknas. För att öka skogens och skogsbrukets klimatnytta behöver en större del av det vi bygger byggas i trä och en större andel biomassa användas för långlivade produkter. Vi behöver också utveckla mer återbruk av byggmaterial i trä. En viktig del för att få resurspusslet att gå ihop är att både minska användningen och att öka cirkuleringen av papper och kartong. Tydliggör hållbar bioråvara från jordbruks- och skogssektorn Sverige har goda förutsättningar för att använda bioråvara för både energiproduktion och produkter. Oavsett om det gäller olika typer av biomassa, restströmmar, avloppsrester eller avfall finns det begränsningar, inte minst i hur vi kan få fram ny bioråvara med fortsatt god biologisk mångfald, god miljö och välbehållna ekosystemtjänster från naturen. Därför är det viktigt med en politisk tydlighet och långsiktighet, inte minst i fråga om vad som på sikt kommer att ses som en långsiktigt hållbar råvara. Det är därför viktigt att tydliggöra, inte minst på EU-nivå, vad vi idag räknar som en hållbar bioråvara och vilka krav som behöver ställas utifrån detta. Styrning av skogsråvara från kortlivade produkter till mer långlivade För en mer hållbar användning av vår skog behöver skogen stå längre men vi behöver också se till att mer av produkterna från skogen blir kvar som träprodukter, som trähus eller möbler, istället för att de bränns upp eller bryts ned, som exempelvis papper. Detta kan ske genom en ökad produktion av träprodukter, genom att en större andel av inhemsk träråvara blir långlivade träprodukter istället för kortlivade samt genom att träprodukterna används på ett sätt som möjliggör ökad livslängd, återanvändning eller återvinning. För att styra om behövs både ekonomiska incitament och en politisk vilja och stöd och rådgivning till skogsägare och näringsliv. En nationell samordnare och stöd till en trävarubransch med långlivade träprodukter För att styra mot mer långlivade skogsprodukter föreslog Miljömålsberedningen 2025 att regeringen skulle tillsätta en nationell samordnare och stöd till aktörer på marknaden som bygger upp en trävarubransch med långlivade träprodukter av lövträ i takt med att lövträden ökar i skogsbrukssektorn, ett förslag som vi anser ska tas omhand skyndsamt. Minskad resursanvändning från transport- och leveransförpackningar Ökad konsumtion och en stor ökning av onlineshopping ger oss ökande volymer av transport- och leveransförpackningar. Vi vill utreda hur detta resursslöseri och resursanvändningen av denna typ av förpackningar kan minska. Stärkt och förbättrad insamling av papper och olika typer av kartong Insamling och återvinning av pappersprodukter såsom papper, tidningar och kartonger har en stor återvinningspotential som behöver öka. Samtidigt kan laminerad kartong och kladdiga förpackningar försvåra återvinning. Det behövs därför en översyn av informationen runt insamling och ett förbättrat insamlingssystem och mer kapacitet för att få ökad miljönytta och rena flöden i de pappersprodukter som samlas in. Minska vissa engångsartiklar genom skärpt lagstiftning och skatt Vissa engångsartiklar i plast har förbjudits och fler åtgärder kommer att införas framåt. Detta leder till en förskjutning till engångsmaterial i papper eller trä, något som i vissa fall är onödigt och leder till ett resursslöseri, exempelvis när engångsartiklar i papper eller trä används på restaurang där flergångsalternativ är mer resurssmarta. Vi vill därför se ett förbud mot engångsartiklar som tallrikar, bestick och muggar när man äter på plats i en restaurang. Vi vill se ett liknande förbud som ovan för exempelvis engångs ­ muggar på publika evenemang som konserter, festivaler och sportevenemang, något som redan införts i bland annat Paris och Estland. För att omställningen från engångs ­ artiklar till flergångartiklar som behöver köpas in och diskas inte ska bli kostsam vill vi använda en del av de nedskräpningsavgifter som införts som stöd för att ställa om. För att ytterligare begränsa mängden engångsartiklar vill vi förbättra implemen ­ teringen av EU-lagstiftningen som anger att aktörer måste erbjuda mat och dryck i återanvändningsbara lådor och muggar. Vi föreslår även att det införs en miljöskatt på engångsartiklar i form av muggar och livsmedelsbehållare enligt förslaget i SOU 2020:48. Dessa förslag har även bäring på materialströmmen plast. Produktionsstöd för avancerade biodrivmedel Avancerade biodrivmedel och elektrobränslen som tillverkas av vätgas och infångad biogen koldioxid kommer båda att fylla viktiga funktioner i framtidens transportsystem och energisystem. Vi vill införa ett nytt produktionsstöd för elektrobränslen och avancerade biodrivmedel för att stimulera produktionen av hållbara biodrivmedel. Nationella produktionsmål för biogasproduktion Sverige har stor potential för att öka produktionen av biogas, och efterfrågan på biogas, både som drivmedel och till industrin, är stor. För att ge starkare politisk styrning och en långsiktighet för biogasproducenter vill vi se ett nationellt mål för biogasproduktionen om 10 TWh till år 2030 och ett ytterligare mål för år 2040. En nationell åtgärdsplan för att minska metanläckage Metan är en potent växthusgas som när den förbränns, exempelvis vid användning som drivgas, omvandlas till koldioxid som i sig är en ”mildare” växthusgas. Metanläckage bidrar till en ökad växthuseffekt och läckage sker från ledningsnät, avloppsanläggningar och jordbruk. För att minska läckage och även kunna ta tillvara mer tillgänglig metan till biogastillverkning vill vi se en nationell åtgärdsplan för att minska metanläckage från olika produktionsanläggningar och ledningsnät. Användning av trädgårdsavfall och parkavfall i en bioekonomi Enligt EU:s avfallsdirektiv ska bioavfall, inklusive trädgårdsavfall och parkavfall, samlas in. Avfall från trädgårdar och parker används ofta som bränsle till fjärrvärme ­ verk men det kan också finnas möjligheter för andra användningsområden, allt från kompostering och produktion av biogödsel till biokolstillverkning. Då mycket av trädgårdsavfallet i dagsläget eldas upp vill vi tillsätta en utredning om hur trädgårds- och parkavfall kan komma till bäst nytta i en framtida bioekonomi. En nationell strategi för produktion och användning av biokol Biokol bildas när organiskt material förbränns i avsaknad av syre, så kallad pyrolys, och är en av de tekniker som har föreslagits för koldioxidinfångning och lagring då biokol är en mer stabil produkt än de biomaterial som det bildas ifrån. Biokol har också många fördelar när det exempelvis används inom odling då biokolet kan både hålla fukt och näring, verka som ett filter för föroreningar och ge en lucker jord. På flera håll i världen pågår försöksverksamhet för produktion och användning av biokol, inte minst för att använda det som en del av att åstadkomma negativa klimatutsläpp. För att skala upp Sveriges bidrag till arbetet med biokol vill vi att det tas fram en nationell strategi för småskalig och storskalig produktion av biokol. Ersättning av torv med andra biobaserade produkter Torv har blivit en viktig ingrediens i många jordblandningar för odling, men då torv innehåller stora mängder kol som kan frisättas när torven bryts, dikas eller skadas så har dess utvinning stora negativa konsekvenser både för våtmarker och för klimatutsläpp. Dessutom är torv en ändlig resurs, vilket innebär att det finns starka motiv för att byta ut odlingstorv mot förnybara alternativ. Både biogödsel och biokol skulle kunna ge liknande fördelar som torv i en jordblandning och är samtidigt ett sätt att kunna återanvända restprodukter på ett fördelaktigt sätt. Vi vill därför undersöka möjligheten att genom olika styrmedel, ekonomiska eller andra incitament, byta ut odlingstorv mot avvattnat biogödsel och/eller biokol. Bygg- och fastighetssektorn Minska klimatpåverkan från byggsektorn Vårt samhälle står inför omfattande utmaningar när det gäller att både minska klimat ­ utsläppen och minimera vår resursförbrukning. En mer hållbar resursanvändning inom byggsektorn är en stor och viktig del av denna omställning. Det behövs lagstiftning som styr mot ett mer hållbart, resurseffektivt och cirkulärt byggande. Byggsektorn står idag för cirka en femtedel av utsläppen av växthusgaser inom Sverige och utsläppen från produktion av dessa material redovisas under Industri i den territoriella utsläpps ­ statistiken. Det finns ett stort behov av att utveckla nya affärsmodeller för en cirkulär byggsektor. Utvinning, tillverkning och transport av bygg- och anläggningsmaterial liksom hanteringen av byggavfall står för en omfattande påverkan på vår miljö och vårt klimat. Återbruk och återvinning är viktiga delar i ett cirkulärt byggande liksom förebyggande åtgärder för att undvika att avfall uppstår. Byggbranschen i Sverige genererar drygt 10 miljoner ton avfall per år. Det är mer än dubbelt så mycket som den årliga mängden svenskt hushållsavfall. Byggmaterial är energikrävande att framställa och importeras ofta långväga ifrån. Vi ser idag att allt fler aktörer inom byggsektorn går mot ett cirkulärt arbete kring sina fastigheter men det behövs ett mer strukturellt arbete även på nationell nivå. Vi vill göra det enklare och billigare att bygga med återbrukat material. Vi vill också verka för terränganpassat byggande i syfte att minska behovet av sprängningar av mark. Inför och utveckla klimatdeklarationerna För att kraftigt minska klimatpåverkan och användningen av nya naturresurser från byggsektorn vill vi sätta bindande krav på minskade utsläpp från byggnaders hela livstid, det vill säga under byggtid, användning och rivning. Klimatdeklarationer är viktiga, och gränsvärden måste införas omgående, skärpas och utökas. Rivningar av hela fastigheter behöver minimeras, men när det sker behöver materialet tas till vara. Klimatdeklarationerna ska omfatta hela byggnaden och hela dess livscykel samt markarbeten, renovering och förvaltning. Kostnaden för klimat och resurser för en rivning ska också belasta klimatdeklarationen för den nya byggnad som uppförs på platsen. Genom att det ställs klimatkrav på byggprocessen och införs gränsvärden för klimatutsläppen för hela processen kommer ett ökat återbruk att löna sig automatiskt. Renovera och återanvänd Samtidigt är det viktigt att inte glömma att det bästa i stort sett alltid är att renovera och återanvända saker på plats istället för att riva eller byta ut. När råvarupriserna och priserna på transporter ökar blir även priserna på byggmaterial dyrare, vilket gör att återanvändning och återbruk kan bli mer lönsamt. Inom byggsektorn har det linjära tänket, arbetssätten och affärsmodellerna lett till att vi under lång tid rivit och slängt byggdelar och material som istället hade kunnat återanvändas eller återvinnas. Vi behöver systematiskt ställa om till en mer cirkulär byggnadsprocess, en process där byggnader inte rivs om det inte är absolut nödvändigt och där byggmaterial inte längre ses som avfall utan som en resurs som i första hand återbrukas och återanvänds eller som sista alternativ återvinns. Genom att rivningar undviks eller material och bygg ­ element från gamla byggnader används minskas inte bara klimatpåverkan och resurs ­ användningen utan man kan även spara kulturvärden som annars skulle försvinna för alltid. Det behövs ett nationellt mål för att öka andelen byggmaterial som återbrukas eller återanvänds från rivning, renovering och nybyggnation. Samtidigt får inte ett sådant mål skapa incitament för ökad rivning för att uppnå mer återbrukat material i byggsektorn. För i grunden behövs även en betydligt striktare hållning till rivning generellt. Idag finns ett stort överskott av möjligt återbrukat material men efterfrågan är låg. Ett nationellt mål om andelen byggmaterial som återbrukas eller återanvänds behöver kunna justeras över tid för att anpassas till det faktiska utbudet av möjliga material för återbruk. Nationell strategi för att förebygga rivningar Vi anser att vissa rivningar idag sker utan tillräcklig konsekvensanalys. Det kan bli en mycket stor resursbesparing, både när det gäller klimatutsläpp och resurser, om man kan undvika rivning. I flera fall kan också stora kostnader undvikas. Vi vill därför utreda om det finns ett behov av en nationell strategi för att förebygga rivningar, där ökad resurs ­ effektivitet ska vara ett av de grundläggande målen. Vi anser samtidigt att plan- och bygglagen behöver förtydliga vikten av resurshushållning så att även byggande och tekniska egenskapskrav fokuserar på hushållning med råvaror. Idag specificeras hushållning med energi, vatten och avfall i lagstiftningen medan hushållning med råvaror/material saknas. Skärp kraven på rivningslov Idag är rivningslov inte ett krav för alla typer av byggnader. Vi anser att rivningslov alltid ska vara ett krav vid rivning av en byggnad och att det ska kunna nekas av resurshushållningsskäl. Förutsättningarna för rivningslov behöver skärpas och livscykelanalyser införas. Det behöver bli svårare att få rivningslov om man efter bevarande och mindre åtgärder kan uppnå ändamålet med användningen. Ombyggnad, påbyggnad och bevarande av stomme ska alltid utredas i första hand innan rivningslov kan ges. Använda och utveckla befintliga fastigheter Vi vill återinföra ett investeringsstöd för bostadsbyggande men anser att när stöd ges till bostadsbyggande ska det även gå till påbyggnad och ombyggnation av befintliga byggnader. Konvertering av tomma kontorsfastigheter eller kontorslokaler till bostäder kan samtidigt ge positiva effekter, som exempelvis att det leder till en mer blandad och trygg bebyggelse då nya bostäder kan skapas i områden som traditionellt stått tomma utanför kontorstid. Ombyggnation försvåras dock av ett regelverk som skulle behöva göras mer flexibelt för att ge möjlighet till fler ombyggnadsprojekt och fler bostäder i befintliga byggnader. Vi anser därför att plan- och bygglagen behöver ses över i detta syfte. Långsiktigt underhåll bibehåller fastigheters skick För att kunna undvika rivningar är det viktigt att fastigheter underhålls för att bibehålla ett funktionellt skick. Vi anser att plan- och bygglagens föreskrifter om underhåll och varsamhet behöver ses över i syfte att säkerställa att befintligt byggnader och anlägg ­ ningar bibehålls i ett gott skick. Vi vill att kraven på fastighetsägare blir tydligare för att det ska gå lättare att ingripa när byggnader tillåts förfalla. Idag kan en fastighetsägare vänta med att underhålla och renovera tills kostnaden för att bygga ett helt nytt hus understiger kostnaden för att renovera. Det ska vara mer kostsamt att riva och bygga nytt än att underhålla och renovera en fastighet. Utveckla rotavdraget och utvidga stöd till bredare målgrupper Rotavdraget behöver utvecklas för att styras mot hållbara åtgärder och samtidigt behöver bredare målgrupper än idag kunna omfattas av rot eller ett motsvarande stöd. För att fler målgrupper ska kunna innefattas kan ett grönt rotavdrag behöva kombineras med ett grönt stöd riktat mot fastighetsägare av flerbostadshus, exempelvis bostadsrätts ­ föreningar och hyresfastigheter. Genom detta underlättas energieffektiviseringar och åtgärder som förbättrar fastigheternas långsiktiga bevarande. Utformningen av ett sådant stöd behöver vidare utredas. Återbruka mer Vi vill att riksdagen antar ett nationellt mål för att öka återbruket och återanvändningen vid byggnation och vi vill införa krav på minskade avfallsmängder vid nybyggnation. För att skapa ett incitament för branschen och för köparna i fråga om att använda mer återvunnet och återbrukat byggmaterial vill vi utreda vilka ekonomiska styrmedel som skulle styra mot en högre grad av återanvändning av byggmaterial vid byggnation. Här bör man inkludera en översyn av skattesystemet för att undersöka hur cirkulära återbrukade material kan gynnas framför nytillverkade. Att minska eller helt slopa mervärdesskatten för återbrukat eller återvunnet byggmaterial skulle kunna vara ett kostnadseffektivt sätt att stötta återbruk och återvinning. Att göra det lönsamt att återbruka är en nödvändighet för att få en snabb utveckling och bred uppslutning runt den cirkulära ekonomin och här vill vi se en grundlig utredning av möjligheterna att minska kostnaderna för den som bygger cirkulärt. Vi anser att det behöver utredas om producenter och återförsäljare kan underlätta återbruk genom bredare producentansvar. Exakt hur mycket återbruk som kan bidra till att minska en byggnads klimatavtryck ur ett livscykelperspektiv kan variera. Detta då en återbruksprocess kan kräva demontering med arbetsmaskiner, transport till nya platser, lagerhållning och ibland renovering och uppgradering innan materialet ska användas igen, vilket kan ge stora variationer i miljö- och klimatnytta. Den europeiska miljöbyrån (EEA) har räknat på hur mycket omställningen till en cirkulär ekonomi i byggsektorn skulle kunna bidra till att begränsa klimatutsläppen från bygg- och fastighetssektorn. Prognoserna visar att det är möjligt att minska klimatpåverkan med upp till cirka 60 procent genom att använda cirkulärt byggande. Olika aktörer har räknat på klimatnyttan av att återbruka olika byggelement av stål och betong, och när man har kunnat demontera befintliga betongelement eller stål ­ profiler och använt dessa i nya byggnader har man lyckats uppnå en minskad klimat ­ påverkan på över 90 procent jämfört med nytillverkning av samma byggdelar. En rapport som IVL Svenska Miljöinstitutet tagit fram på uppdrag av Återvinnings ­ industrierna visar på att användandet av både återbrukat och återvunnet material vid byggande i stort sett alltid ger minskade koldioxidutsläpp, jämfört med användning av nytt material. Detta gäller oavsett om det handlar om metaller, träprodukter, glas, gips eller plast. Kompetensutveckling i samverkan mellan branschen och offentlig sektor En kompetenshöjning kommer att vara viktig för många aktörer i byggprocessen, för att förstå både hur konstruktioner och materialval påverkar utsläppen men också hur byggregler, detaljplaner och gestaltningsprogram kan påverka möjligheterna för att kunna återbruka. För många företag kan det vara utmanande att hitta tid och resurser för kompetensutveckling. Vi anser därför att fler typer av utbildningar behöver skapas, med fördel i ett samarbete mellan branschen och den offentliga sektorn. Se över bruksvärdessystemet för ökad resurseffektivitet Många är de fastighetsägare som inte återbrukar fungerande inredning från exempelvis kök och badrum vid renovering av hyreslägenheter i flerbostadshus. Detta på grund av att det blir ett högre bruksvärde, som sedan ligger till grund för hyresförhandlingarna, om man byter ut inventarier istället för att renovera de befintliga. Exempel finns på renoveringar där gammal kvalitet och design bytts mot sämre följt av höjd hyra, men även på motsatsen där hyror kunnat hållas nere med återbruk av äldre köksskåp och originaldetaljer. Vi anser att regelverket behöver ses över och förtydligas för att bruksvärdessystemet bättre ska gå hand i hand med ökad resurseffektivitet. Ställ krav i offentlig upphandling För att bättre säkerställa efterfrågan vill vi att krav ställs i offentlig upphandling på att återbrukade material ska användas vid nybyggnation och renovering. Vi vill dessutom införa en kvotplikt med ökande krav på användning av återbrukade material vid renovering och nybyggnation där kraven på andelen återbrukat material skruvas upp. Vid nybyggnation, renovering och rivning behöver även livscykelanalyser av byggmaterialets klimatpåverkan bli en starkt styrande faktor. Testbäddar som kan skalas upp En helt avgörande fråga för att på allvar få igång den cirkulära ekonomin är att det finns tydliga incitament hos marknaden. Nationella mål och bindande krav kan sätta långsiktiga och gemensamma spelregler för sund konkurrens, men dessa ska även omsättas i faktiska åtgärder och vara företagsekonomiskt gångbara. En del i att hitta nya arbetsmetoder och tekniker för att stimulera den cirkulära ekonomin kan vara att genom nationellt stöd för testbäddar kunna visa på metoder som ska kunna skalas upp på marknadsmässiga grunder och bli kommersiellt gångbara. Se över avfallslagstiftningen Avfallslagstiftningen behöver ses över. Idag sätter den ibland käppar i hjulet för att allt lämpligt material kan komma till nyanvändning genom att bli klassat som avfall. Vi anser att det behövs en översyn av avfallslagstiftningen med målet att öka det cirkulära kretsloppet av produkter och material. Klassningen av avfall skapar problem för många materialströmmar. För att främja cirkulära byggmaterialflöden och effektivisera processen för att avfall ska kunna bli en ny produkt behövs ett arbete för att definiera viktiga material och materialströmmar. Vi vill se ett arbete mellan industrin och Naturvårdsverket för att ta fram kriterier för detta, något som även har föreslagits i Fossilfritt Sveriges färdplan för bygg- och anläggningssektorn. Garantier och certifiering av återbrukat material Ett hinder för det cirkulära byggandet är ansvarsfrågan för kvaliteten på materialet. Hur detta ska garanteras behöver fastslås och vi vill skyndsamt utreda den juridiska ansvarsfördelningen med garantier för återanvända byggmaterial och hur återbrukade material ska certifieras för ökad trygghet. Digitalisering kommer att vara ett viktigt verktyg för att både kartlägga, märka och dela kunskap om tillgång till återbrukade byggvaror för att underlätta och påskynda den cirkulära omställningen. Få bort skadliga kemikalier Vissa byggmaterial kan trots allt vara olämpliga för återbruk och återvinning. Byggmaterial som innehåller miljö- och hälsoskadliga kemikalier riskerar med ett ökat återbruk att cirkuleras vidare i framtiden. Det är därför av största vikt att miljö- och hälsofarliga ämnen fasas ut från byggmaterial, för att säkerställa hälsosamma livsmiljöer och för att undvika att skadliga ämnen cirkulerar vidare till framtida byggprojekt, samt att styrmedel och stödsystem för att fasa ut skadliga ämnen kommer på plats. Vi vill se ett nationellt mål för utfasning av skadliga kemikalier i material som finns runt oss samt tydliga riktlinjer för PFAS i konstruktionsprojekt där avfall används som byggmaterial. Detta är viktigt att reglera, både när det gäller återbruk av äldre material men också när vi använder nya material där nya typer av skadliga ämnen riskerar att byggas in för framtiden. Boverket får en tydligare roll För att den cirkulära ekonomin inom bygg- och fastighetssektorn ska komma igång på bred front behövs ledarskap, samordning och stöttning. Vi anser att Boverket ska få i uppdrag att ytterligare kunna kliva fram för att ta den ledande rollen i arbetet med att sprida information och vägleda myndigheter och berörda aktörer i fråga om omställning till en cirkulär ekonomi i bygg- och fastighetssektorn. Främja en giftfri cirkulär hantering av massor När man pratar om cirkulär ekonomi i byggsektorn är det ofta fokus på själva byggnaden, men stora klimatutsläpp är kopplade till materialen under byggnaden, marken. Utbyggnad av bebyggelse och infrastruktur är beroende av ballastmaterial, det vill säga stenmaterial, grus, sand och krossberg. Ballast behövs för konstruktions- och markförberedande arbeten. När man bygger genereras samtidigt stora mängder massor i utbyggnadsprojekt, till exempel jord, sten, krossberg och lera. Många gånger används inte de projektgenererade massorna, utan de transporteras bort och deponeras. Det medför såväl stora klimat ­ utsläpp som ekonomiska kostnader, och naturresurser förbrukas i onödan. Flera län i Sverige arbetar med projekt för att öka återbruket och återvinningen av projekt ­ genererade massor. Det är viktigt att främja det arbetet och sprida erfarenheter och kunskaper. I första hand gäller det terränganpassat byggande av infrastruktur och bostäder, så att sprängning av berg och bortforsling av andra massor så långt som möjligt kan förebyggas. Det gäller också giftfri resurseffektiv och cirkulär hantering av massor i fysisk planering, projektering och upphandling. Det är viktigt att massorna är spårbara och har god kvalitet tekniskt och miljömässigt. På så vis kan brottslighet förebyggas och massorna användas i större utsträckning. Utred avskrivningar och försäkringsfrågor kopplade till investeringar för fastigheter Dagens avskrivningsmodeller för fastigheter bygger på schabloner och ger en förhållandevis enkel och redovisningsmässig praxis för hur fastighetsägare kan skriva av gjorda investeringar. Miljöpartiet vill utreda om avskrivningsmodeller och försäkringsfrågor kopplade till investeringar och reinvesteringar för fastigheter kan påverka incitamenten för bevarande och renovering i cirkulär riktning. Nuvarande regler ger ofta ekonomiska fördelar vid rivning, då det möjliggör omedelbar avskrivning av kvarvarande värden. Innovationskritiska metaller och mineral När världen ställer om för att bryta fossilberoendet och klara klimatmålen ser vi en kraftigt ökad användning av tekniker som batterier, vindkraft och solceller, vilket har lett till ett nytt behov av stora mängder kritiska metaller och mineral. För metaller kommer energiomställningen att leda till en stor ökning i efterfrågan fram till 2050. Ny brytning av metaller och mineral har stor negativ påverkan på vattenförsörjning och biologisk mångfald och konkurrerar med annan markanvändning som skogsbruk, matproduktion och den svenska rennäringen. Att vidta kraftfulla åtgärder för att minska behovet av nya metaller genom att exempelvis effektivisera våra transport- och energi ­ system eller förlänga användningen av konsumentprodukter med högt materialavtryck är därför av stor vikt. Miljöpartiets politik för att främja energieffektivisering och ökad transporteffektivitet återfinns i motion 2023/24:1527 respektive 2024/25:2613. Även med stort fokus på ökad resurseffektivitet i transport- och energisystemet kräver klimatomställningen kraftigt ökad tillgång på kritiska metaller och mineral. En stor forskningssammanställning från Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien visar att det varken är tillräckligt eller hållbart att enbart förlita sig på traditionell gruvbrytning för att möta de ökade behoven. För att klara klimatomställningen är det helt centralt att skapa och skala upp cirkulära flöden av kritiska metaller och mineral. Den nya EU-förordningen om kritiska råmaterial, CRMA (Critical Raw Material Act), anger en rad målsättningar för EU:s egna kapacitet gällande strategiska råmaterial till 2030, däribland att minst tio procent av det som konsumeras inom EU ska brytas inom EU samt att minst 25 procent ska komma från återvinning. Centralt för att målen ska kunna nås är att styra mot en resurseffektiv omställning. Många förslag som listas under ”Övergripande åtgärder” är särskilt relevanta för denna materialström, som exempelvis att utreda och införa kvotplikter och ett system för återvinningscertifikat samt att införa investeringsstöd och tillfälliga produktionsstöd för storskalig återvinning. Nationell samordnare för återvinning av kritiska metaller och mineral Det behövs arenor för samarbeten kring cirkulära flöden där aktörer längs hela värdekedjor kan samverka och utveckla nya affärsmodeller. Miljöpartiet vill tillsätta en nationell samordnare som, likt Fossilfritt Sverige, kan arbeta systematiskt och långsiktigt för att förbättra hanteringen och återvinningen av kritiska metaller och mineral. Höj mineralavgiften och utred en gruvmineralskatt motsvarande den finska I syfte att öka återvunna råvarors konkurrenskraft gentemot jungfruliga bör Sverige höja mineralavgiften och utreda att införa en gruvmineralskatt liknande den som införts i Finland. Skärp kraven på återvinning och andel återvunnen råvara i EU:s batteriförordning EU:s batteriförordning ställer krav på andel insamlade batterier och andel kobolt, bly, litium och nickel som återvunnits i nyproduktion av batterier. Miljöpartiet föreslår att både kraven på insamling och kvoterna för återvunnen råvara höjs. Förläng livslängden på elektronikprodukter och ge dem flera liv Ser man till miljö- och klimatpåverkan från elektronik (exempelvis telefoner, datorer eller batterier) är tillverkningen av produkten det som ger störst påverkan. Det innebär att vinsten är stor om man kan förlänga livslängden på produkten. Att tillverkning sker med god kvalitet, att det finns en utsatt garantitid, att man har rätt att få sin produkt reparerad och att det går att få tag på reservdelar, men också incitament för att den som äger produkten vill lämna den vidare för ny användning, är alla viktiga faktorer. Här kan exempelvis pantsystem eller skrotningspremier vara verktyg för att fler produkter ska kunna leva vidare. Att produkten kan få ett andra eller tredje liv genom att rekonditioneras och återbrukas hos någon annan när förstagångsköparen har lämnat ifrån sig produkten är också av stor vikt. För att detta ska kunna ske behöver exempelvis producentansvaret för produkten i olika led klargöras tillsammans med tydlig lagstiftning runt exempelvis garantier och försäkringar. Producentansvaret kan behöva delas eller lämnas vidare om produkten ska få fler liv. Det krävs alltså ett antal åtgärder för att skapa tydligare incitament för att mer elektronik ska kunna få förlängd livstid och flera liv. En nationell strategi för att utvinna metaller och mineral ur sekundära resurser och avfallsdepåer Många av de metaller som vi idag behöver finns tillgängliga i gammalt gruvavfall, deponier och infrastruktur som inte längre används, som exempelvis i kopparkablar under marken eller flygaska. Enligt SGU finns det i Sverige en samhällsekonomisk potential för sekundär utvinning av metaller och mineral ur gruvavfall. För att realisera potentialen behöver hinder överkommas, såsom för låga marknadspriser och brist på etablerade marknader och tillgång till infrastruktur. Det finns ett stort behov av ny kunskap och ny teknik, men även av forskning kring hur befintlig kunskap och teknik ska tillämpas. Även styrningen (regler och styrmedel) spelar stor roll för möjligheten att utnyttja materialet. Utvinning ur gruvavfall bör förenas med sanering av förorenade områden. Både kunskap, teknisk innovation och vilja behövs för att påbörja utvinning av metall från olika typer av avfallsdepåer eller gamla infrastrukturprojekt. För att starta upp detta arbete vill vi att det tas fram en kartläggning av större mängder av metall som tidigare hanterats linjärt samt en nationell strategi för utvinning av metall från olika typer av sekundära resurser och avfallsdepåer. Översyn av deponiskatten Idag hämmas utvinning av metall från deponier på grund av både avfallslagstiftningens regler för deponi och deponiskatten som ökar kostnaden om man vill ta ut material från en deponi som tidigare setts som oanvändbart avfall. Vi anser att det behöver ske en översyn av både avfallslagstiftningen runt deponier och deponiskatten för att på ett bättre sätt styra mot cirkularitet och för att en deponi ska kunna användas som ett resurslager. Säkerställ att åtråvärda material hamnar inom det cirkulära systemet På grund av att man länge byggt upp avfallssystemen baserat på den linjära ekonomin hamnar idag mycket material utanför de cirkulära systemen. Många metaller som skulle kunna återvinnas hamnar därför i restflöden från annan metallåtervinning eller avfallsförbränning och byggs sedan in i exempelvis fyllnadsmaterial i vägar och bullervallar eller i deponier. Det försvårar framtida utvinning, dels genom att avfallsströmmar blandas och dels genom otillräcklig information om var dessa material deponeras eller byggs in. Miljöpartiet vill att dessa strömmar kartläggs så att mer metall kan hamna i rätt strömmar från början och för att det ska vara känt var de metaller som inte har fångats in finns lagrade för framtiden. Att produkter designas med cirkulär design och demonterbarhet från början minskar också risken från start för att metaller ska hamnar i fel flöden eller i förbränningsanläggningar. Därför vill vi också utreda hur hushållsavfall av metall, exempelvis aluminiumfolie och värmeljuskoppar i aluminium, mer effektivt skulle kunna sorteras och samlas in, istället för att med andra hushållssopor hamna i våra fjärrvärmeverk. Krav på återvinning av produkter med kritiska råmaterial och utveckling av produktpass Det är av extra stor vikt att produkter som innehåller kritiska råmaterial kan återvinnas och att de kritiska materialen kan utvinnas från en tidigare produkt. Vi anser därför att det bör ställas speciellt hårda krav på materialåtervinning från produkter som innehåller kritiska råmaterial och att det ska vara möjligt att återvinna alla dessa produkter. Av samma anledning behöver produktpassen för produkter med kritiska råmaterial utvecklas för att kunna redovisa vilket innehåll av kritiska metaller som ingår och hur stor andel återvunnen metall som har använts tillsammans med produktens reparerbarhet och demonterbarhet. Utvärdera och revidera kemikalieskatten Miljöpartiet föreslår att effekterna av kemikalieskatten ska utvärderas och en revidering föreslås i syfte att skatten inte ska motverka återanvändning och cirkulära lösningar. Daniel Helldén (MP) Katarina Luhr (MP) Leila Ali Elmi (MP) Janine Alm Ericson (MP) Emma Berginger (MP) Mats Berglund (MP) Camilla Hansén (MP) Annika Hirvonen (MP) Linus Lakso (MP) Rebecka Le Moine (MP) Amanda Lind (MP) Emma Nohrén (MP) Amanda Palmstierna (MP) Jan Riise (MP) Jacob Risberg (MP) Nils Seye Larsen (MP) Malte Tängmark Roos (MP) Ulrika Westerlund (MP)

Hämta båda fulltexterna som granskningsunderlag