Jämför sakliga förslag
A · Ett kärnvapenfritt Sverige
2024/25 · HC0255 · Hanna Gunnarsson (V); Andrea Andersson Tay (V); Kajsa Fredholm (V); Lotta Johnsson Fornarve (V); Håkan Svenneling (V)
Original hos RiksdagenB · Uppsägning av DCA-avtalet med USA
2025/26 · HD02102 · Hanna Gunnarsson (V); Lotta Johnsson Fornarve (V); Tony Haddou (V); Maj Karlsson (V); Gudrun Nordborg (V); Karin Rågsjö (V); Håkan Svenneling (V); Jessica Wetterling (V)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.032 · ämneslikhet 0.655. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
1 möjliga matchningar · 10 yrkanden i A · 9 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A1 och B2 · textlikhet 1.000A: Avslag · B: Avslag
A1
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen.
B2
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen.
9 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom Nato ska driva no first use-principen och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inte ska ställa sig bakom att kärnvapen har en avskräckande förmåga och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska vara del i nuclear sharing och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aldrig ska delta i Natos övningsverksamhet som inkluderar övning i användandet av kärnvapen såsom Snowcat och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska ingå i Nuclear Planning Group och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska förbehålla sig rätten att inte stödja Natos uttalanden om kärnvapen och i alla typer av samarbeten med Nato aktivt bör använda sig av fotnoter för att markera avståndstagande från kärnvapen och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige omgående ska signera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och tillkännager detta för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska kräva garantier från Nato om rätten att inte stå bakom Natos uttalanden om kritik mot FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och tillkännager detta för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör driva på för kärnvapenfria zoner i vårt närområde och tillkännager detta för regeringen.
8 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säga upp DCA-avtalet med USA och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i syfte att garantera svensk suveränitet bör kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska staten genom Försvarsmakten eller annan myndighet bör ges möjlighet att kontrollera vad som finns i lager som hålls av andra länders militär på svensk mark och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige måste säkerställa att placeringen av utländsk trupp och internationella militärövningar inte bidrar till exploatering av kvinnors och flickors kroppar genom prostitution och människohandel för sexuella ändamål och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska brottsoffer inte ska behöva processa i amerikanska militärdomstolar och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör kräva att DCA-avtalet inte ger USA jurisdiktion utanför de baser där amerikanska styrkor befinner sig och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör klargöra att det är förbjudet att utdöma och verkställa ett dödsstraff på svenskt territorium samt även att utlämna någon till ett land där hen riskerar ett sådant straff, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Hela texten jämförs: A 2261 ord · B 3466 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2024/25:55
av Hanna Gunnarsson m.fl. (V)
Ett kärnvapenfritt Sverige
1
Innehållsförteckning
1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
3 Ett kärnvapenfritt Sverige
4 Kärnvapen och Nato
4.1 Sverige ska kräva garantier från Nato vad gäller kärnvapen
5 Nedrustning
5.1 FN:s konvention om förbud mot kärnvapen
5.2 Kärnvapenfria zoner
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom Nato ska driva no first use-principen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inte ska ställa sig bakom att kärnvapen har en avskräckande förmåga och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska vara del i nuclear sharing och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aldrig ska delta i Natos övningsverksamhet som inkluderar övning i användandet av kärnvapen såsom Snowcat och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska ingå i Nuclear Planning Group och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska förbehålla sig rätten att inte stödja Natos uttalanden om kärnvapen och i alla typer av samarbeten med Nato aktivt bör använda sig av fotnoter för att markera avståndstagande från kärnvapen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige omgående ska signera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska kräva garantier från Nato om rätten att inte stå bakom Natos uttalanden om kritik mot FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör driva på för kärnvapenfria zoner i vårt närområde och tillkännager detta för regeringen.
3
Ett kärnvapenfritt Sverige
I
dag, snart 80 år efter att atombomberna fälldes över Hiroshima och Nagasaki med fasansfulla konsekvenser, är kärnvapen fortfarande en viktig del i många länders försvarsdoktrin. Idén om avskräckning som metod leder till kapprustning och terror
balans. I sin årsbok för 2023 konstaterar fredsforskningsinstitutet Sipri att antalet operativa kärnvapenstridsspetsar ökar. Samtliga av de nio kärnvapenstaterna fortsätter att modernisera sina kärnvapen och om inte de diplomatiska trenderna vänder står världen inför ett nytt och farligt skede. Den spända relationen mellan Ryssland och Natoländer med kärnvapen som följer av Rysslands krig mot Ukraina riskerar att bidra till en ökad tilltro till kärnvapnens avskräckande förmåga med upprustning och terror
balans som följd. Putins hot om att använda kärnvapen i kriget mot Ukraina måste tas på allvar. USA och Ryssland innehar tillsammans 90 procent av alla kärnvapen, och antalet stridsspetsar i aktivt militärt lager förblev under 2021 på en stabil nivå. Den 21 februari 2023 meddelade Putin att Ryssland tills vidare pausar sitt deltagande i Start
avtalet om kärnvapennedrustning med USA. Även Natoländerna Storbritannien och Frankrike innehar kärnvapen. Storbritannien lade i början av 2021 om den tidigare policyn att minska landets kärnvapenarsenal och har i
stället höjt det planerade taket för antalet kärnvapen. Frankrike har offentliggjort ett program för att utveckla en tredje generation atomdrivna ubåtar med kärnvapenbestyckade ballistiska robotar. Kina har en offensiv utökning av sina kärnvapenlager.
Sverige ska inte vara en del av kärnvapenkapprustningen. I en intervju i Sveriges Radio P1 (13/5 2024) om bl.a. det s.k. DCA-avtalet öppnar statsminister Ulf Kristersson för kärnvapen på svensk mark vid en krigssituation. Det är ett chockerande ställnings
tagande. Enligt en Novusundersökning på uppdrag av Svenska Läkare mot Kärnvapen i
december 2023 vill en klar majoritet av svenskarna se ett skriftligt förbud mot kärnvapen
i Sverige. Att regeringen helt utan en folklig debatt öppnar upp för användandet av vår tids värsta massförstörelsevapen är minst sagt anmärkningsvärt. I en tid när gränserna mellan krig och fred suddas ut och gråzonsproblematik och hybridkrigföring präglar pågående konflikter blir det också otydligt vad som menas med en krigssituation.
Det ska inte råda några oklarheter kring Sveriges ställningstaganden när det gäller kärnvapen. Sverige ska förbli en kärnvapenfri stat.
Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4
Kärnvapen och Nato
I och med Sveriges inträde i Nato den 7 mars 2024 förändrades i praktiken den svenska hållningen till kärnvapen. Kärnvapen är en bärande del av Nato och Nato är en kärnvapen
allians i bemärkelsen att amerikanska kärnvapen utgör den yttersta garantin för de
allierades säkerhet. Ett medlemskap i Nato innebär ett åtagande till organisa
tionens kärnvapendoktrin.
I regeringens proposition Sveriges medlemskap i Nato (prop.
2022/23:74) går att läsa:
Som Natomedlem kommer Sverige att bidra solidariskt till hela Natos säkerhet. Ett medlemskap i Nato omfattar ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen. Sverige kommer att omfattas av Natos operationsplanering och förmågeplanering och bidra till Natos avskräcknings- och försvarsåtgärder. Sverige kommer att omfattas av samrådsskyldigheten och de ömsesidiga försvarsgarantierna i enlighet med artiklarna
4 och
5 i nordatlantiska fördraget.
Sverige hade från början kunnat vara tydligt med att vi inte kommer att tillåta kärnvapen på svenskt territorium. I
stället har nuvarande och föregående regering slagit fast att Sverige ställer upp på allt. Den 5 juli 2022 överlämnade dåvarande utrikesminister Ann Linde
(S) en avsiktsförklaring till Nato där det framgår att
”Sverige accepterar Natos inställning till säkerhet och försvar, vilket inkluderar den avgörande roll som kärnvapen spelar, och har för avsikt att delta fullt ut i planeringsprocessen för Natos militära struktur och försvar, samt är berett att sätta in styrkor och förmågor för alla alliansens uppdrag”
. Vänsterpartiet har återkommande krävt att Sverige ska sätta upp förbehåll om kärnvapen, något som både den socialdemokratiska och den moderatledda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna avvisat. Inte heller i samband med det avtal om försvarssamarbete (DCA-avtalet) med Amerikas förenta stater som riksdagen röstade igenom i juni 2024 krävdes några garantier mot amerikanska kärnvapen på svenskt territorium.
Inom Nato saknas principen om ”no first use”. Det innebär att Nato inte utesluter att man vid en konflikt är den part som först använder sig av kärnvapen. Det gör att hotet om kärnvapen alltid är överhängande.
Sverige ska inom Nato driva principen om ”no first use”. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.1
Sverige ska kräva garantier från Nato vad gäller kärnvapen
Sverige ska aldrig vara med och planera, förbereda eller öva på att använda kärnvapen. Vänsterpartiet beklagar att regeringen inte gjorde några sådana markeringar i samband med anslutningsförfarandet. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde t.ex. sina uttalanden om kärnvapen i samband med anslutningen. Det går inte att bortse från att ett svenskt medlemskap i Nato även innebär ett deltagande i Natos struktur för kärnvapen
användning. De militärstrategiska behoven är i ständig förändring. Det har inte minst Rysslands anfallskrig mot Ukraina visat. Vi menar därför att Sverige omgående bör kräva garantier från Nato vad gäller kärnvapen.
Förespråkarna av kärnvapen argumenterar att kärnvapen är avskräckande. Det är ett mycket kortsiktigt perspektiv. Att länder tävlar med varandra i kärnvapenkapprustningen ökar osäkerheten och är knappast ett sätt att bygga fred och trygghet. Ett exempel är hur Kina nu drastiskt utökar sin kärnvapenarsenal för att komma upp i de volymer USA och Ryssland har.
Sverige ska inte ställa sig bakom att kärnvapen har en avskräckande förmåga. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Inom Nato förekommer s.k. kärnvapendelning eller nuclear sharing, där stater fria från kärnvapen ändå har kärnvapen utplacerade på sitt eget territorium. Det gör att amerikanska kärnvapen finns i både Belgien, Italien, Nederländerna, Tyskland och Turkiet. Länder som Finland, Litauen och Spanien har nationell lagstiftning mot kärnvapen. I Finland är det enligt lag t.ex. förbjudet att införa kärnladdningar samt att framställa, inneha och spränga sådana. Inom det finska utrikesutskottet råder konsensus om att lagstiftningen gäller i förhållande till Nato och även täcker in situationer där ett Natolands fartyg eller flygplan skulle ha behov av att röra sig inom Finlands territorium (Finlands riksdag, betänkande UtUB 16/2022
rd).
Sverige ska, i arbetet inom Nato, inte vara del i nuclear sharing. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
För Vänsterpartiet är det självklart att Sverige inte ska understödja användningen av kärnvapen. Nato kommer sannolikt att begära ett taktiskt stöd till kärnvapenuppdraget. Det kan handla om att delta i den återkommande övningen Steadfast Noon som en del av det som kallas Snowcat (Support of Nuclear Operations With Conventional Air Tactics). Där skulle Sverige t.ex. kunna komma att bidra med konventionellt luftstöd vid insatser med kärnvapen.
Sverige ska aldrig delta i Natos övningsverksamhet som inkluderar övning i användandet av kärnvapen såsom Snowcat. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Natos högsta organ för kärnvapenfrågor är Nuclear Planning Group (NPG). Alla medlemsländer deltar oavsett om man själv hyser kärnvapen eller inte. Bara Frankrike har valt att ställa sig utanför. Gruppen behandlar bl.a. strategiska frågor rörande militäralliansens kärnvapen. Sverige bör som en röst mot kärnvapen markera och inte delta i NPG. Även om Frankrike har egna kärnvapen och står utanför NPG på andra grunder än Sverige bör göra, visar Frankrikes undantag att det är fullt möjligt.
Sverige ska, i arbetet inom Nato, inte ingå i Nuclear Planning Group. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige ska förbehålla sig rätten att inte stödja Natos uttalanden om kärnvapen och bör i alla typer av samarbeten med Nato aktivt använda sig av fotnoter för att markera avståndstagande till kärnvapen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5
Nedrustning
Kärnvapen är ett fruktansvärt massförstörelsevapen med oerhörda konsekvenser. Man brukar skilja mellan strategiska och taktiska kärnvapen. Även om det inte finns några tydliga gränser brukar det lite slarvigt beskrivas som att strategiska kärnvapen är till för avskräckning och för att användas mellan kontinenter, medan taktiska kärnvapen snarare används på slagfältet. Oavsett vilka kärnvapen man pratar om är effekterna förödande. De humanitära konsekvenserna går inte att överblicka. De direkta och lång
siktiga effekterna av ett enda kärnvapen är oerhörda och i sig skäl nog att förbjuda dem. Konsekvenserna vid ett kärnvapenkrig är så omfattande att hela jordklotet påverkas med en kraftig avkylning, missväxt och massdöd. Kärnvapen kan inte likställas med konven
tionella vapen.
Sverige ska vara ett land som står upp mot kärnvapen. Som arbetar aktivt med ökad kontroll och nedrustning. Sverige ska ta alla tillfällen att arbeta för att FN:s konvention om förbud mot kärnvapen (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons, TPNW) ska bli verklighet.
5.1
FN:s konvention om förbud mot kärnvapen
Regeringen har genomgående behandlat kärnvapenfrågan svepande. I samband med Sveriges anslutning till Nato skrev regeringen i sin proposition Sveriges medlemskap i Nato (prop. 2022/23:74) att Sverige fortsatt kommer att vara engagerat i rustnings
kontroll, nedrustning och icke-spridning. Både nuvarande och föregående regerings oförmåga att ratificera och därmed slutgiltigt skriva under FN:s konvention om förbud mot kärnvapen visar någonting annat. Självklart blir det betydligt svårare att som land driva frågor om nedrustning av kärnvapen om man ingår i en militärallians vars själva grundpelare bygger på möjligheten att använda kärnvapen. Så länge stormakter och försvarsallianser bygger sin säkerhetspolitik på kärnvapenavskräckning hotas mänsklig
heten av en total förödelse.
Ibland kan man få höra från kärnvapenförespråkare att FN:s konvention om förbud mot kärnvapen står i motsättning till icke-spridningsavtalet (NPT). Det stämmer inte. Medan NPT syftar till att förhindra spridningen av kärnvapen syftar FN:s konvention om förbud mot kärnvapen till att helt förbjuda dem. På så sätt är de komplement till varandra. Att Sverige har skrivit under NPT är alltså inget hinder för att även skriva under FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Tvärtom vore det ett naturligt steg på vägen mot en värld utan kärnvapen.
Vänsterpartiet menar att Sverige självklart ska skriva under FN:s konvention om förbud mot kärnvapen för att fortsatt tillhöra de länder som tydligast förespråkar en kärnvapenfri värld. Det stöds också av den svenska befolkningen. Fyra av fem svenskar vill att Sverige skriver under ett kärnvapenförbud, enligt Svenska FN-förbundet.
Sverige ska omgående signera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige ska kräva garantier från Nato om rätten att inte stå bakom Natos uttalanden om kritik mot FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.2
Kärnvapenfria zoner
Överenskommelser om kärnvapenfria zoner är ett av de allra mest effektiva verktygen mot kärnvapen och mot kärnvapenspridning. Om länder kan vara förvissade om att andra stater inte håller kärnvapen dämpar det viljan att skaffa egna. Stora delar av världen omfattas redan av kärnvapenfria zoner/zoner fria från massförstörelsevapen. Det gäller exempelvis Latinamerika, Afrika, Centralasien och Antarktis. Fler zoner globalt skulle bidra till en säkrare värld.
En kärnvapenfri zon i Sveriges närområde vore inte bara ett säkerhetspolitiskt riktigt beslut utan också en viktig markering för fred och kärnvapennedrustning gentemot världssamfundet. Sådana kärnvapenfria zoner skulle kunna vara Norden, Arktis och Östersjön.
Sverige bör driva på för kärnvapenfria zoner i vårt närområde. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Hanna Gunnarsson (V)
Andrea Andersson Tay (V)
Kajsa Fredholm (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Håkan Svenneling (V)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:102
av Hanna Gunnarsson m.fl. (V)
Uppsägning av DCA-avtalet med USA
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
Inledning
Svensk säkerhetspolitik ska gälla i Sverige
Den bristande förankringen
Risken för kärnvapen
Inga amerikanska baser i Sverige
Jurisdiktion
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säga upp DCA-avtalet med USA och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i syfte att garantera svensk suveränitet bör kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska staten genom Försvarsmakten eller annan myndighet bör ges möjlighet att kontrollera vad som finns i lager som hålls av andra länders militär på svensk mark och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige måste säkerställa att placeringen av utländsk trupp och internationella militärövningar inte bidrar till exploatering av kvinnors och flickors kroppar genom prostitution och människohandel för sexuella ändamål och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska brottsoffer inte ska behöva processa i amerikanska militärdomstolar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör kräva att DCA-avtalet inte ger USA jurisdiktion utanför de baser där amerikanska styrkor befinner sig och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör klargöra att det är förbjudet att utdöma och verkställa ett dödsstraff på svenskt territorium samt även att utlämna någon till ett land där hen riskerar ett sådant straff, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Inledning
Den 15 augusti 2024 trädde det s.k. DCA-avtalet med USA i kraft. DCA- avtalet, eller som det egentligen heter – Defense Cooperation Agreement – reglerar förutsättningarna för amerikansk militär på svensk mark men är i grunden en fråga om svensk suveränitet. Regeringen menar att avtalet ökar Sveriges säkerhet. Vänsterpartiet delar inte den upp
fattningen. Tvärtom innebär avtalet en ökad risk för Sverige och för svenska med
borgare. Vänsterpartiet protesterar mot DCA-avtalet av flera anledningar. Dels ger avtalet stora möjligheter för USA att placera materiel och personal i Sverige och dels är avtalet mycket oklart skrivet och stort hemlighetsmakeri gäller kring dess genom
förande.
Regeringen bör säga upp DCA-avtalet med USA. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Den säkerhetspolitiska situationen i Europa har förändrats och försämrats. Rysslands anfallskrig mot Ukraina är folkrättsvidrigt och en humanitär katastrof. Det ställer nya krav på Europas länder, däribland Sverige, att agera för folkrätt och alla länders rätt att försvara sig. Den ryska invasionen är en attack mot Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och kultur och innebär såklart ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Rysslands invasion är därför också en attack mot freden i Europa och folkrätten i stort.
För Vänsterpartiet är det territoriella försvaret av Sverige centralt. Vårt land, vatten eller luftrum ska inte kränkas av andra stater. Sverige ska ha ett starkt och folkligt förankrat totalförsvar med förmåga att möta de olika former av hot som vårt land kan ställas inför – ytterst ett krig. Våra militära samarbeten ska öka tryggheten för svenska medborgare och säkerheten i vårt närområde, inte tvärtom. Sverige som land blir tryggare om det råder full nationell kontroll över vår suveränitet. Att tillåta USA att på egen hand verka på svenskt territorium genom DCA-avtalet stärker inte Sveriges säkerhet.
DCA-avtalet är bilateralt och fristående från Natomedlemskapet. Det knyter dock Sverige närmare Natos dominerande land, USA. Flera av de frågor och farhågor som omgärdar avtalet liknar de som vi lyft i vår motion med anledning av proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato (mot. 2022/23:2348). Där återfinns också flera yrkanden som berör kärnvapen, permanenta baser och stadigvarande närvaro av allierade styrkor.
Det faktum att avtalet går utöver Natosamarbetet innebär att amerikanska aktiviteter på svenskt territorium enligt DCA-avtalet kan komma att gälla amerikanska militära operationer var som helst med vilka ändamål som helst. Avtalet måste ses i kontext av en föränderlig säkerhetspolitisk situation, både här i Sverige och i USA. Det politiska världsläget och den instabila amerikanska inrikespolitiken gör det mycket svårt att förutse vilka scenarion som kan komma att bli aktuella.
Med Donald Trump vid makten i Vita huset har hela världspolitiken satts i gungning. Hans vilja av att expandera sitt land och sitt imperium är tydlig. Redan under sin förra mandatperiod meddelade Trump att han ville köpa Grönland. Han har hotat med straff
tullar mot Danmark och inte uteslutit militära åtgärder om han inte får som han vill. I augusti 2025 framkom att flera personer med kopplingar till Trump arbetar med påverkansarbete på Grönland. Det skärper läget betydligt. Tillsammans med hans katastrofala inblandning i Israels krig mot Gaza, planerna på att tillskansa sig Panama
kanalen och vilja att Kanada ska bli USA:s 51:a delstat visar det en fullständig arrogans mot internationell rätt. Med Trump som president utgör USA ett direkt militärt hot mot våra grannländer Danmark och Grönland och i förlängningen mot svensk säkerhet.
Svensk säkerhetspolitik ska gälla i Sverige
Regeringen har varken inför avtalet eller senare analyserat på vilket sätt Sverige kan komma att användas för amerikanska intressen och vilka säkerhetspolitiska konse
kvenser det skulle kunna få. Man svarar t.ex. inte på hur man förhåller sig till att Sverige skulle kunna betraktas som medansvarigt för ett amerikanskt folkrättsligt tveksamt agerande. Inte heller har man tagit i frågan om hur Sverige skulle kunna komma att bli ett militärt mål i en konflikt mellan USA och deras motståndare. Det vore särskilt intressant med tanke på att den amerikanska synen på FN-stadgans våldsförbud, liksom många andra regler, skiljer sig från den svenska och europeiska.
Den svenska försvarspolitiska strategin skiljer sig åt från den amerikanska. Liksom utrikes- och säkerhetspolitik i stort. Sverige är ett litet land med geografisk närhet till Ryssland. Det är faktorer som USA inte behöver ta hänsyn till. Det finns en uppenbar risk att de olika strategierna och viljorna krockar. Frågan är vilket handlingsutrymme den svenska regeringen har i praktiken om svenska säkerhetspolitiska intressen står emot amerikanska. Även om DCA-avtalet bygger på ett svenskt samtycke går det inte att bortse från att det ger USA långtgående befogenheter på svenskt territorium. Inte heller går det att ignorera den lojalitet och andra förpliktelser ett närmare försvars
samarbete innebär, vilket riskerar att sätta amerikanska intressen före svenska.
I den norska regeringens proposition inför motsvarande DCA-avtal konstateras att Norge och USA har olika uppfattningar om vad artikel 1 i avtalet betyder. Den rör just suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser. ”USA har i forhand
lingene understreket at forpliktelsen til å utvise full respekt for norsk suverenitet, norske lover og Norges folkerettslige forpliktelser etter SDCA, ikke innebærer at USA er bundet av norsk rett og Norges folkerettslige forpliktelser. USA har i stedet tatt til orde for at det etter SDCA kun gjelder en plikt til å etterleve norsk rett og norske folke
rettslige forpliktelser, der dette er forenelig med USAs operative militære behov” (Proposisjon til Stortinget 90 S [2021–2022], s. 33).
Regeringen har dessutom fått kritik mot hur man beskriver det svenska samtycket i avtalet (prop. 2023/24:141, avsnitt 5.1 Allmänt om avtalet). Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd menar att regeringen gör en både missvisande och direkt felaktig beskrivning. Läsaren får intrycket av att det krävs ett svenskt konkret samtycke för all amerikansk närvaro, när det i själva verket inte stämmer. Frågan är om reger
ingen har missuppfattat vad avtalet innebär, eller om de medvetet vill ställa avtalet i bättre dager. Det ansvarsfulla för en svensk regering vore att vara mycket restriktiv med att sälja ut den svenska suveräniteten över vårt territorium.
Den bristande förankringen
Sveriges försvarsminister skrev den 5 december 2023 under avtalet som sedan behandlades av riksdagen i proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater. Vänsterpartiet yrkade avslag på propositionen i sin helhet och uppmärksammade dessutom ett antal punkter vi menar är särskilt angelägna (mot. 2023/24:2900).
Processen kring DCA-avtalet var lika dålig som inför det svenska medlemskapet i Nato. Dvs. fullständigt undermålig. Anslutningen till kärnvapenalliansen innebär en omsvängning i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Trots det hastades ansökan igenom. Dessutom i det tillstånd av chock i Europa som följde på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Tyvärr tycks samma hållning prägla regeringens fortsatta relationer med omvärlden. DCA-avtalet är visserligen långt ifrån lika omfattande som ett svenskt medlemskap i Nato, men regeringens hantering präglas av samma nonchalans inför betydande risker.
Regeringen utgår från en rad antaganden när det kommer till DCA-avtalet. Bl.a. att det inte skulle vara aktuellt med vare sig kärnvapen eller utländska permanenta baser på svenskt territorium. Permanenta baser, liksom förekomsten av kärnvapen skulle onekligen innebära en betydande förändring av svensk försvars- och säkerhetspolitik. Ändå öppnar DCA-avtalet för precis detta. Det måste råda fullständig klarhet i hur avtalet ska tolkas. Det gör det inte i dag.
Risken för kärnvapen
Det svenska DCA-avtalet saknar helt skrivningar om kärnvapen. Förekomsten regleras över huvud taget inte. Detta trots att amerikansk försvars- och säkerhetspolitik bygger på närvaron av kärnvapen. Att som regeringen gör, låta sig nöja med att konstatera att det finns en ”bred politisk samsyn” i Sveriges syn på kärnvapen är inte bara naivt utan direkt dumdristigt (SvD 22/4 2024). Våra nordiska grannländer har gjort andra ställningstaganden och inkluderat specifika reservationer för kärnvapen i sina DCA-avtal. I det norska DCA-avtalet står t.ex.:
”Nothing in this Agreement alters Norwegian policies with regard to the stationing of foreign forces on Norwegian territory, and the stockpiling or deployment of nuclear weapons on Norwegian territory.”
I det finländska avtalet finns i stället en hänvisning till deras nationella lagstiftning som förbjuder kärnvapen på landets territorium.
Vänsterpartiet har länge drivit att Sverige ska införa en lagstiftning som likt den finska gör det tydligt att vi inte accepterar användningen av atombomber och andra kärnvapen.
I en intervju i Sveriges Radio P1 (13/5 2024) om bl.a. DCA-avtalet öppnar stats
minister Ulf Kristersson för kärnvapen på svensk mark vid en krigssituation. Det är ett oerhört ställningstagande. Det går dessutom på tvärs med svenska folkets vilja. En Novus-undersökning för TV4 i mars 2025 visar att en majoritet är emot kärnvapen på svensk mark. Att regeringen helt utan en folklig debatt öppnar upp för användandet av vår tids värsta massförstörelsevapen är minst sagt anmärkningsvärt. I en tid när gränserna mellan krig och fred suddas ut och gråzonsproblematik och hybridkrigföring präglar pågående konflikter blir det också otydligt vad som menas med en ”krigs
situation”. Ett exempel är hur statsministern på Folk och försvars rikskonferens i Sälen 2025 sa att Sverige inte är i krig, men det råder heller inte fred. Det är en osann beskrivning. Även om allvarliga incidenter och säkerhetshot kan ske lever vi i Sverige i fred. Men den här typen av glidning i beskrivningen av säkerhetsläget är ett sätt för regeringen att skapa en grogrund för att kunna genomföra extraordinära lagändringar och vinna politiska poänger. Det skapar otydlighet och osäkerhet.
Företrädare för regeringen har upprepade gånger hävdat att det inte behövs något förbud mot kärnvapen helt enkelt för att ingen allierad efterfrågar det. Det är minst sagt naivt. På samma sätt lämnade Sverige in sin ansökan om Natomedlemskap helt utan förbehåll. I det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2023/24:UFöU1 betonas
”att DCA-avtalet inte förändrar den ståndpunkt som framgår av riksdagens beredning av Sveriges medlemskap i Nato (prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:79), dvs. att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid”.
Men det måste snarare betraktas som en bedömning än som ett förbud. Tvärtom indikerar det att läget kan komma att ändras.
Idén om avskräckning som metod leder till kapprustning och terrorbalans. I sin årsbok för 2024 konstaterar fredsforskningsinstitutet Sipri att antalet operativa kärnvapenstridsspetsar ökar globalt. Samtliga av de nio kärnvapenstaterna fortsätter att utveckla eller placera ut nya vapensystem, eller har för avsikt att göra så.
Sverige ska inte vara en del av den kärnvapenkapprustningen. Det ska inte råda några oklarheter kring Sveriges ställningstaganden när det gäller kärnvapen. Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I vår motion med anledning av proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato (mot. 2022/23:2348) yrkar vi på ytterligare garantier mot kärnvapen, bl.a. att Sverige ska förbli en kärnvapenfri stat och att Sverige aldrig ska delta i övningsverksamhet som inkluderar övning i användandet av kärnvapen.
I avtalet saknas också tydliga begränsningar av andra i Sverige icke tillåtna vapen
typer såsom personminor och klusterammunition, för vilka Sverige undertecknat internationella konventioner men inte USA, något som omnämns i det finska motsvarade avtalet.
Inga amerikanska baser i Sverige
Det råder stor oklarhet om och i så fall på vilket sätt DCA-avtalet ska garantera att utländska permanenta baser inte blir en realitet i Sverige. Med svenskt samtycke ger avtalet amerikansk militär obehindrad tillgång till 17 svenska militärbaser, men också möjligheter för den amerikanska försvarsmakten att förvara materiel samt bygga egen infrastruktur och anläggningar. Bl.a. förväntas det enligt DCA-avtalet att det ska byggas nya anläggningar och att styrkemedlemmars barn går i svensk skola. Om inte det är att betrakta som en struktur för permanent närvaro kan man fråga sig vad som är det. Genom DCA-avtalet ger Sverige USA stora möjligheter att själva placera materiel och personal på svensk mark och gör därmed avkall på sin suveränitet och rätt till självbestämmande.
Alla de undantag och specialregler som DCA-avtalet ger amerikanska soldater, anhöriga och anställda hos involverade företag och organisationer visar tydligt att det är stor risk att amerikanska soldater kommer att flytta in på svenska garnisoner och bygga upp parallella små samhällen. Förutom egen jurisdiktion och undantag från skatt regleras sådant som att bilar inte behöver besiktigas, amerikansk arbetsrätt gäller vid anställningar och t.o.m. att amerikanska frimärken ska gälla. Vänsterpartiet vill inte se framväxandet av sådana här militära enklaver i Sverige.
Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Genom DCA-avtalet ges de amerikanska styrkorna i Sverige tillstånd att även utanför baserna agera för att säkra amerikanska intressen, om de bedömer det nödvändigt. Detta utan svenskt godkännande. Av artikel 6 i avtalet framgår det att amerikanska styrkor vid exceptionella omständigheter tillåts utföra nödvändiga åtgärder, bortom den omedelbara närheten av de överenskomna anläggningarna och områdena, för att säkra amerikanska operationer. Vilka omständigheter detta kan vara beskrivs dock inte närmare.
Regeringen bör i syfte att garantera svensk suveränitet kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium. Detta bör riks
dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Det är inte klarlagt om Sverige har möjlighet att säga nej om USA skulle vilja ha tillträde till eller använda en anläggning på sätt som strider mot svenska intressen. DCA-avtalet ger däremot tillstånd till USA att upprätta vapendepåer, dvs. att lagra material och vapen, utan att behöva ge insyn till svenska myndigheter för kontroll. Inte heller amerikanska fordon och fartyg får kontrolleras utan amerikanskt godkännande.
Svenska staten bör genom Försvarsmakten eller annan myndighet ges möjlighet att kontrollera vad som finns i lager som hålls av andra länders militär på svensk mark. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Organisationen Svenska Freds har uttryckt oro för vad
”avtalet kan ha för inverkan på lokalsamhället, samt jämställdhets-, miljö- eller klimatanalys”
(dnr Fö2024/00152).
Som exempel kan nämnas allemansrätten, som ger rätt till var och en att röra sig fritt i skog och mark. När ett annat land ges makt att agera utan godkännande utanför de militära baserna, begränsa allmänhetens tillträde till tidigare öppna områden och spärra av eller stängsla in mark äventyras den friheten.
I den nyligen publicerade rapporten
Försvarspolitikens konsekvenser för jämställdhet i Sverige
från Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), konstaterar man att det saknas jämställdhetsanalys kopplat till både DCA-avtalet och Natoanslut
ningen. Det är självklart en stor brist. I rapporten konstateras att forskningen visar att där amerikansk militär finns, där förekommer också omfattande exploatering av kvinnor. Runt baserna ökar prostitution och människohandel för sexuella ändamål, och i flera fall har soldater själva deltagit i internationell människohandel av kvinnor för prostitution. Detta är något som borde ha analyserats i samband och inför upprättandet av DCA-avtalet. Svensk lagstiftning skiljer sig från amerikansk både vad gäller våld
täkt, där Sverige har en samtyckeslag, och sexköp, där det i Sverige är köparen som begår brott. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att erkänna och synliggöra konse
kvenserna av försvarspolitiska beslut för mäns våld mot kvinnor och att det alltid måste göras en jämställdhetsanalys av konsekvenserna av dessa beslut.
Sverige måste säkerställa att placeringen av utländsk trupp och internationella militärövningar inte bidrar till exploatering av kvinnors och flickors kroppar genom prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Närvaron av amerikanska styrkor kommer oundvikligen att påverka de svenska garnisonerna. Det finns en överhängande risk att den svenska försvarsmakten till viss del trängs ut från de aktuella baserna. I samtal med lokalt anställda inom Försvars
makten har det framkommit en oro för att det kommer att leda till en platsbrist, omorganisering och ökade kostnader. Detta är oroväckande i tider av stor uppbyggnad och utökning av den svenska försvarsmakten.
Risken att amerikanska baser och lagring av vapen i Sverige uppfattas som hotfullt av eventuella antagonister kan inte uteslutas. Forskning om militär avskräckning visar att det är betydligt mer komplicerat än att flexa de militära musklerna. Risken är i stället att det bidrar till en upprustningsspiral, misstro och ökade spänningar.
Jurisdiktion
DCA-avtalet innebär att amerikanska styrkor och personal får immunitet när de är i Sverige. Det gäller även om de skulle lämna basen och begå brott som drabbar svenska medborgare. Soldater som begår brott mot svenska medborgare kommer att ställas inför en amerikansk militärdomstol, inte svenska domstolar. Amerikansk militärlagstiftning skiljer sig som tidigare nämnts från svensk lag, t.ex. när det kommer till samtyckes
lagstiftning och sexköp.
Regeringen menar att detta är en missuppfattning (Aftonbladet 8/5 2024) och hänvisar till att amerikanska soldater kommer att omfattas av båda ländernas strafflag
stiftning – om något är lagligt i USA men olagligt i Sverige gäller svensk lag.
Det stämmer att Sverige har möjlighet att ta tillbaka domsrätten i fall som anses särskilt betydelsefulla, men mycket tyder på att den möjligheten inte kommer att nyttjas i någon högre grad. Det är någonting som bl.a. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) uttryckt oro för (dnr Fö2024/00152). På en fråga från tidningen Ottar (4/4 2024) svarar försvarsministerns egen pressekreterare att Sverige väntas avstå domsrätten i de allra flesta fall. Som exempel kan nämnas ett fall 2022 då Stockholmspolisen grep två män i besättningen på ett amerikanskt militärfartyg för att de köpt sex på en lägenhetsbordell på Östermalm. Fall liknande detta skulle sannolikt inte leda till en svensk rättsprocess.
Detta är en mycket rättsosäker ordning. Det kan bl.a. innebära att svenska brottsoffer eller vittnen tvingas delta i en rättsprocess i amerikansk krigsrätt.
Svenska brottsoffer ska inte behöva processa i amerikanska militärdomstolar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör kräva att DCA-avtalet inte ger USA jurisdiktion utanför de baser där amerikanska styrkor befinner sig. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge reger
ingen till känna.
Ytterligare ett frågetecken kring DCA-avtalet gäller utlämning vid risk för dödsstraff. Dödsstraffet är, som Amnesty International beskriver det, inte ett straff utan ett brott i sig. Det hör inte hemma i ett modernt och civiliserat rättssystem. Vänsterpartiet menar att det inte får förekomma några oklarheter i en sådan grundläggande fråga. Om det kan finnas minsta risk för tveksamhet i hur avtalet ska tolkas bör detta klargöras.
Regeringen bör klargöra att det är förbjudet att utdöma och verkställa ett dödsstraff på svenskt territorium samt även att utlämna någon till ett land där hen riskerar ett sådant straff. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Hanna Gunnarsson (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Tony Haddou (V)
Maj Karlsson (V)
Gudrun Nordborg (V)
Karin Rågsjö (V)
Håkan Svenneling (V)
Jessica Wetterling (V)