Jämförelse 380e91d71023d7b2b3401e59 Underlagets kontrollsumma: 08b0cfd24223dfb5eb86acf0134303ae7dca4f3d43e2f48bc3ef9d9d98c55d60 Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HB022754: med anledning av prop. 2023/24:19 Ny kärnkraft i Sverige – ett första steg === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hb022754 Motion till riksdagen 2023/24:2754 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) med anledning av prop. 2023/24:19 Ny kärnkraft i Sverige – ett första steg Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ändring i 17 kap. 6 a § miljöbalken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inriktningen i övrigt för politiken för ny kärnkraft och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige befinner sig i en omfattande nyindustrialisering. Grön omställning och invest ­ eringar i fossilfrihet innebär möjlighet till tusentals fler arbetstillfällen, i både nya och befintliga industrier och företag. Sverige fortsätter att ersätta fossila bränslen, nu också inom industriella processer och transportsektorn. På bara något decennium har vi fått en utveckling som är väldigt långt från den bild den tidigare moderatledda alliansregeringen hade om att industrin var något som kunde beskrivas som ”basically gone”. Den socialdemokratiska regeringen valde medvetet en annan strategi för grön omställning med nya tekniska lösningar och affärsmöjligheter. Det resulterade i att Sverige har en global tätposition med många industrier som vill etablera verksamhet i landet. Hela Sverige kommer att kunna dra nytta av denna positiva utveckling som bidrar till sänkta klimatutsläpp, också i andra länder, samt fler jobb och ökat välstånd. Men de nya jobben och det ökade välståndet kommer inte att förverkligas utan en bredd av samhälleliga insatser. Det gäller allt från infrastruktur, nya bostäder och fungerande samhällsservice till ökad tillgång till fossilfri el på rimliga villkor. Elanvändningen, som legat på en stabil nivå i 30 år med endast en modest förväntad ökning, bedöms nu komma att fördubblas till 2045, till följd av omställningen. Sverige behöver därför nu ta höjd för en fördubblad elproduktion för att klara den gröna om ­ ställningen och nyindustrialiseringen. Vi kommer att behöva all fossilfri kraft som går att få fram, både under detta och kommande decennier. Att trygga Sveriges elförsörjning har alltid varit Socialdemokraternas första prioritet vad gäller landets energiförsörjning. Den stora utbyggnaden vi står inför och den genom ­ gripande förändring det har på samhället understryker behovet av en ökad politisk styrning, inte minst av energisystemet. Den marknadsmodell som varit rådande sedan mitten av 1990-talet behöver utvecklas och planeringen förstärkas. Vi vill se mer fossilfri energi från alla kraftslag men även energilagring och ökad flexibilitet inom elsystemet samt fortsatt arbete med energieffektivisering. För att klara industrins gröna omställning och konkurrenskraft har vi bl.a. föreslagit ett nytt energi ­ politiskt mål om ytterligare minst 60 TWh fossilfri kraft redan till 2030. Vi menar att det krävs för att inte Sverige nu ska gå miste om investeringar och fler arbetstillfällen som planeras i närtid. Det pågår en internationell kapplöpning om investeringar och jobb där Sverige har skaffat sig ett mycket bra utgångsläge. Det får inte sjabblas bort. Från Socialdemokraternas sida är vi beredda att verka för att Sverige ska klara den stora elektrifieringen, omställningen och nyindustrialiseringen. Vi hörsammar kraven från svensk industri och fackföreningsrörelse och vi ser behoven här och nu. Företag och hushåll ska vara trygga med att vi har en stabil elleverans till konkurrens ­ kraftiga priser. Sverige har unika förutsättningar för mer förnybar energi. Vattenkraften, som i dag står för omkring 45 procent av Sveriges elproduktion, går både att planera över tid och reglera snabbt när det behövs. Energi från vind, sol och biobränslen har stor potential att byggas ut och det under lång tid framöver. Det är också inom förnybara energikällor som investeringsviljan i dag är som störst – till exempel för havsbaserad vindkraft. Det är grön och billig elproduktion som kan, och behöver, komma på plats snabbt. Även kärnkraft utgör en viktig del av svensk elproduktion och kommer att fortsätta göra det framöver. Kärnkraften ska användas på ett säkert och effektivt sätt. Det är viktigt att notera att det sedan länge inte finns något stoppdatum som förbjuder eller medför nedstängning av kärnkraft. Sedan energiöverenskommelsen 2016 har det tydligt framgått att det också går att bygga nya reaktorer i Sverige. Vi beklagar att M och KD lämnade denna överenskommelse. Historiskt har vi haft breda överenskommelser om viktiga frågor för Sverige som energi, försvar, terrorism och pensioner. Det har varit bra för Sverige. Vi anser att Sverige behöver en ny blocköverskridande energiöverens ­ kommelse som ger de långsiktiga spelregler som näringslivet efterfrågar. Det krävs för de omfattande och långsiktiga investeringar som kärnkraft handlar om. Den tidigare överenskommelsen möjliggjorde utbyggnad av kärnkraft med upp till 10 reaktorer i drift samtidigt, dvs. fyra fler än i dag. Uppgörelsen innebar också att kärnkraften fick för ­ bättrade ekonomiska villkor. Socialdemokraterna ser kärnkraften som ett viktigt inslag i den svenska energi ­ mixen. Kraftslagets möjligheter till effekthöjningar och livstidsförlängning bör tas tillvara. Kompetens som finns inom området bör utvecklas. Kärnkraften är inte fullt ut reglerbar, men väl möjlig att planera och den är väderoberoende. Detta innebär system ­ mässiga fördelar i förhållande till annan, mer intermittent kraftproduktion. Den utveckling av kraftslaget som pågått har väckt frågor om huruvida regelverken är anpassade för innovationer och tekniska framsteg. Den socialdemokratiska regeringen gav därför 2022 Strålsäkerhetsmyndigheten i uppdrag att identifiera behov av utveckling av de regler eller andra åtgärder som kan påverka förutsättningarna för nyttjande av befintlig och ny kärnkraft, som t.ex. små modulära reaktorer, SMR, baserad på såväl känd som ny reaktorteknik. Strålsäkerhetsmyndigheten har nu lämnat förslag på hur de identifierade behoven bör hanteras vidare. Om förslagen i propositionen Det hade varit att föredra om all nödvändig lagstiftning som hänger samman med förslagen i propositionen hade varit på plats inför ställningstagande till de nu aktuella förändringarna. Det föreligger behov av kompletterande utredningsinsatser och eventuellt för ­ fattningsstöd vad gäller t.ex. beredskaps- och planeringszoner. Som Lagrådet framförde kommer en ansökan om tillstånd i praktiken därför knappast att kunna prövas innan sådana utredningsinsatser och eventuell ny lagstiftning är på plats. Även Kammar ­ kollegiet har påtalat behovet av klarlägganden vad gäller omhändertagande och finans ­ iering av kärnavfall till följd av ny kärnkraft och eventuellt även nya aktörer. Kammar ­ kollegiet lyfte även frågan om ansvar och ersättning vid eventuella radiologiska olyckor, bl.a. frågan om skadereglering, till följd av fler reaktorer och eventuellt även nya ägare. Regeringen skriver även i avsnittet om förslagets konsekvenser att några ansökningar på nya platser inte kan väntas i närtid. Regeringens hastiga beredning av förslagen medför därmed att centrala frågor inte är klarlagda, vilket riskerar att försvåra för samtliga berörda aktörer inom området. Frågor om etablering av ny kärnkraft har stora implika ­ tioner på samhället och vår säkerhet och behöver beredas noggrant. Trots att en helhet inte är presenterad tar vi ställning till förslagen i den aktuella propositionen som de nu har presenterats. Vi menar för det första att det inte behövs något uttryckligt tak för antalet reaktorer på de platser där det redan i dag bedrivs kärnkraftsverksamhet. Det bör vara upp till verksamhetsutövarna att utifrån den normala tillståndsprövningen hos berörda myndig ­ heter och kommuner att hantera ytterligare reaktorer på dessa platser. Givet den tek ­ niska utveckling som pågår i branschen talar mycket för att det kan bli aktuellt för aktörer att söka tillstånd för att uppföra effektmässigt mindre och modulära reaktorer, s.k. SMR. Det innebär att taket i lagstiftningen på 10 reaktorer kan överskridas utan att elproduktionen kan förväntas öka lika mycket som vid mer konventionellt dimensio ­ nerad kärnkraft. Ur ett systemperspektiv kan mindre reaktorer också vara till fördel för elsystemet, som blir mindre känsligt för bortfall för en enskild reaktor. Vi menar att den delen i regeringens proposition därför kan bifallas. Vi menar emellertid samtidigt att regeringen inte visat att det är lämpligt att öppna för kärnkraftsetableringar på andra platser än på de som i dag har kärnkraftsproduktion. Det är tvärtom mer effektivt att använda den infrastruktur inklusive anslutningar, kompetens hos berörd personal och acceptans i det omgivande samhället som finns i Ringhals, Oskarshamn och Forsmark. Dessa faktorer innebär att det blir både tids- och kostnadsmässigt mest effektivt att etablera nya reaktorer på befintliga platser. Nuvarande reaktorägare är dessutom kollektivt ansvariga för kostnadsberäkning och finansiering av kärntekniska restprodukter och har byggt upp system för såväl bränsle som avfallshantering. Berörda länsstyrelser har kunskap om den samordnande roll kopplad till beredskap som krävs i samband med t.ex. en eventuell reaktorolycka. Placeringen av kärnkraftverk är därtill en central fråga för ett land där det behöver finnas en tydlig demokratisk kontroll. Det har stora implikationer på energiförsörjningen , men det får också tydliga säkerhetspolitiska konsekvenser, exempelvis gällande risk för terrorhot och rörande påverkan från främmande makt. Staten behöver därför fortsatt ha både ansvar och kontroll i sådana viktiga frågor för Sveriges framtid och säkerhet. Det kan inte lämnas öppet för marknadskrafterna. Staten behöver ha kontroll och ett ansvar för säkerheten, för att elbehoven möts och för att kärnkraft byggs där det är mest effektivt, vilket är på de platser där vi redan i dag har kärnkraft. Etableringar på nya platser kräver komplicerad prövning av berörda myndigheter och av aktuella kommuner. Den nära samverkan som finns på dagens platser under ­ stryker dessutom behovet av ett långt gånget kommunalt inflytande. Skulle dessutom fler nya platser behöva utredas parallellt, ställs ytterligare krav på myndighetsresurser. Även omhändertagande och transport av kärntekniska restprodukter kan komma att påverka valet av lokalisering. Befintliga reaktorägare svarar i dag via SKB för omhändertagande och finansiering av kärnavfallet. Nytillkommet avfall från nya aktörer kan innebära att nya anläggningar för omhändertagande behöver byggas. Ytterligare frågor rör ändringar i lagen om ansvar och ersättning vid radiologisk olycka som nu är föremål för beredning efter tidigare utredning, bl.a. frågan om skadereglering. I det sammanhanget behöver då frågor som rör fler reaktorer, eventuellt på andra platser än de befintliga och med nya ägare, beaktas . Sammantaget innebär detta att det finns argument för att tillåta fler reaktorer än dagens lagstiftning medger men att det finns skäl att nu styra kärnkraftsproduktion till Forsmark, Ringhals och Oskarshamn. Vi vill därför att riksdagen beslutar att bifalla förslag som rör möjligheten att utöka antalet reaktorer men avslår dem som öppnar för fler platser. Våra yrkanden i ärendet utformas därför för att åstadkomma detta, genom att behålla 17 kap. 6 a § i miljöbalken men stryka punkt 1 som begränsar antalet reaktorer. Fredrik Olovsson (S) Monica Haider (S) Mattias Jonsson (S) Marianne Fundahn (S) Isak From (S) Aida Birinxhiku (S) Daniel Vencu Velasquez Castro (S) === HC023394: med anledning av prop. 2024/25:150 Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc023394 Motion till riksdagen 2024/25:3394 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) med anledning av prop. 2024/25:150 Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återkomma till riksdagen när det gäller analys och alternativa lösningar för elsystemet utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen har presenterat en proposition i form av en ramlag om finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft i Sverige. Lagförslaget kan i förlängningen få stor betydelse för såväl elsystemet som skattebetalarna och elkonsumenterna när de centrala parametrar som avgör det ekonomiska utfallet väl har preciserats i avtal med de eller det projektbolag som är villiga att bygga ny kärnkraft i Sverige. Villkoren i dessa avtal kommer även att få betydelse för konkurrenskraften för befintlig kärnkraft och övriga kraftslag och därmed för elmarknaden och elförsörjningen i stort. Redan en teknikspecifik ramlag riskerar att få negativa konsekvenser, givet den osäkerhet i marknadsförutsättningarna som den skapar när regeringen inte samtidigt ger besked om villkoren för andra kraftslag. Socialdemokraterna anser att kärnkraft spelar en viktig roll för elsystemet och vill värna kärnkraftens roll framöver. Inte minst är det av största betydelse att nuvarande reaktorer kan livstidsförlängas och effekthöjas, något som bedömts som samhälls ­ ekonomiskt mycket lönsamt, i förhållande till ny kärnkraft men även till andra kraftslag. Utbyggnaden av kraftsystemet bör ske på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt och säkerställa låga kostnader och svensk konkurrenskraft. I de fall det behöver byggas fler reaktorer bör det ske på rimliga ekonomiska villkor och utan att annan elproduktion, som behövs innan någon ny kärnkraft kan komma på plats, trängs undan. Riskerna för detta är något som lyfts av flera remissinstanser, även av sådana som ställer sig positiva till en utbyggnad av kärnkraft i Sverige. Då lyfts också ofta behovet av nya stöd, t.ex. i form av garanterade prisnivåer på det som levereras, t.ex. från vindkraft till havs. Vi menar att detta visar risken för en elmarknad som blir alltmer beroende av statliga stöd och subventioner. Elmarknaden har alltsedan 1990-talet baserats på konkurrens och marknadskonforma styrmedel. Då är det ett långt steg till differenskontrakt som inte bestäms i konkurrens utan i förhandlingar mellan bolag och stat. När det gäller de nu aktuella förslagen om ny kärnkraft dessutom en stat företrädd av en regering som ut ­ lovat att påbörja byggandet av reaktorer under innevarande mandatperiod, sannolikt inte den bästa av förhandlingssituationer för staten. Vi menar att regeringen alltför lättvindigt avfärdat alternativa modeller för statligt stöd som utgår från upphandling av förmågor i konkurrens mellan leverantörer av sådana där leverantörer av kärnkraft givetvis kan ingå utifrån teknikens egenskaper. En mer teknikneutral och samhällsekonomiskt effektiv modell skulle kunna utvecklas . I det sammanhanget kan även nämnas att den utredning som har i uppdrag att analysera möjligheterna till ersättning för tekniska s.k. stödtjänster ännu inte har levererat sina resultat. Vi menar att investeringar i ny kärnkraft och tidsplanen för detta inte är något som ska drivas framåt av skrivningar i Tidöavtalet, där det för övrigt inte står något om behovet av dessa omfattande statliga stödåtgärder. Med tiden har dock projektet kommit att utvecklas från något som skulle ske på marknadens villkor, med stöd av statliga garantier och bättre lagstiftning, till något som kräver omfattande statliga stöd i form av förmånliga lån, garanterad prisnivå på den el som levereras och en vinst- och förlust ­ delningsmekanism med staten. För oss socialdemokrater är målet ett stabilt elsystem till så låga och konkurrens ­ kraftiga priser som möjligt, som grund för fler jobb och ökat välstånd. Detta framstår som en allt viktigare konkurrensfördel i en omvärld präglad av handelshinder och vid ­ lyftiga diskussioner om utökade möjligheter till statsstöd. Tyvärr uppfattar vi inte att regeringens proposition innebär någon garanti här då konkretiseringar saknas och alter ­ nativa lösningar för elsystemet utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv inte har utretts eller seriöst övervägts . De analyser som redovisats av myndigheter och som utgår från scenarier över olika kraftsystem framöver ger inga entydiga resultat som stöder att betydligt mer kärnkraft ger oss en mer stabil och lägre elprisnivå långsiktigt. Utbyggnad av ny kärnkraft medför också att ett nytt slutförvar för tillkommande kärnavfall måste byggas, en kostnad som inte alls beaktas i propositionens resonemang om kraftslagens olika fördelar och tillkortakommanden, annat än som ett motiv för en utbyggnad av minst fyra storskaliga reaktorer, för att möjliggöra delning av det man kallar program ­ risken (dvs. en stor fast kostnad). En aktör som bygger ny kärnkraft behöver med nuvarande regelverk ställa säkerheter för både kärnavfallshantering och radiologiska olyckor. Enligt 9 § lagen (2006:647) om finansiering av kärntekniska restprodukter ska s.k. finansieringsbelopp och kompletterings ­ belopp tillsammans med hög sannolikhet räcka för att finansiera de framtida kostnaderna , även om inga ytterligare avgiftsinbetalningar görs. Regeringen prövar de föreslagna säkerheternas godtagbarhet efter yttrande från Riksgälden. I tillägg behöver reaktorinnehavare enligt 30 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor ha en ansvarsförsäkring eller annan säkerhet som motsvarar 1 200 miljoner euro. Säkerheten ska täcka ersättningsansvaret vid en radiologisk olycka på anläggningen. Såvitt vi kunnat utläsa har inte vare sig utredningen eller propositionen tagit upp några kostnader för att ställa dessa säkerheter. Den modell för finansiering av ny kärnkraft som här lämnas av regeringen menar vi har flera brister som delvis i alla fall kunde ha hanterats i samband med remittering av den utredning som på kort tid hade att utföra sitt uppdrag och genomförde detta på ett rimligt sätt. Vi menar att det är en brist att inte Lagrådet har ombetts yttra sig, mot bakgrund av de risker som staten kommer att åläggas och de åtaganden för framtida statsbudgetar som förslaget innebär. I samband med presentationen av propositionen framfördes att stödet är begränsat till en omfattning motsvarande fyra storskaliga reaktorer. En sådan begränsning, 5 000 MW , anges som regeringens bedömning av en lämplig omfattning men är inget som regleras i förslaget till ny lag. Vi menar att så borde vara fallet. I lagen anges endast ett minimum för sammanlagd installerad effekt på samma plats (300 MW) som ska kunna omfattas av stöd liksom möjligheten till undantag här . Frågan om det samlade statliga stödet till ny elproduktion skulle även behöva analyseras och bedömas mot bakgrund av de finan ­ siella åtaganden som nu tillkommit till följd av det försämrade försvarspolitiska läget. Vidare anser vi, vilket även lyfts av Riksgäldskontoret, att man inte bör bortse från kreditförluster då många kärnkraftsprojekt i omvärlden dragits med betydande problem och fördyrningar under konstruktionsfasen. Även om prissäkringsavtalet tillsammans med risk- och vinstdelningsmekanismen stärker låntagarens återbetalningsförmåga kan kreditförlusterna rimligen inte antas vara obefintliga. Utredningen föreslog att den för ­ väntade förlusten skulle subventioneras med anslagsmedel, något som regeringen vad vi förstår dock inte kommer att redovisa eftersom man menar att det inte skulle ha någon effekt på den offentliga sektorns finansiella sparande förrän efter ett par decennier. Regeringen redovisar i propositionen ingen bedömning av förväntade kreditförluster utan anger endast ett räkneexempel vars relevans är svår att bedöma. I likhet med Energimarknadsinspektionen anser vi även att konsekvenserna av det föreslagna differenskontraktet för den finansiella marknaden för elderivat och finan ­ siella PPA samt vilka alternativ som finns för att undvika snedvridningar på marknaden är något som borde undersökas närmare. Eftersom de ekonomiska konsekvenserna för såväl skattebetalare som elkunder torde bli betydande anser vi att riksdagen bör få ta ställning till de avtal som föreslås tecknas mellan stat och projektbolag. Det framstår som särskilt angeläget om ingen blocköver ­ skridande energiöverenskommelse kan ingås innan det blir aktuellt att låsa statens åtaganden i avtal, vilka lär omfatta behov av framtida finansiering då reaktorerna väl börjar leverera el, och detta under flera decennier. Det rimliga, också från demokratiska utgångspunkter, vore att regeringen tillsatte något liknande det som finns på försvarsområdet, en energiberedning, med uppdrag att följa frågan och där politik och åtgärder skulle kunna förankras brett. En angelägen uppgift för denna skulle även kunna vara att utarbeta ett program för elförsörjningen de närmaste 10–15 åren, dvs. innan någon ny kärnkraft kan vara på plats. Om inte industrin får möjlighet att genomföra sina planerade eller önskade investeringar i närtid torde behovet av ny el minska högst avsevärt även på längre sikt. Energiberedningen skulle kunna föreslå relevanta målsättningar och lämna förslag till åtgärder för att säkra till ­ gången på fossilfri el, inte minst vad gäller vindkraft, till rimliga priser, främst i södra och västra Sverige – detta för att Sverige ska kunna fortsätta utvecklas som industri ­ nation och för att hushåll och företag ska få så bra och stabila planeringsförutsättningar som möjligt. Fredrik Olovsson (S) Monica Haider (S) Mattias Jonsson (S) Marianne Fundahn (S) Isak From (S) Aida Birinxhiku (S) Daniel Vencu Velasquez Castro (S)