Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2024/25:329 av Erik Hellsborn (SD) Erkännande av det armeniska folkmordet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att erkänna det armeniska folkmordet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Under perioden 1915–1923 mördades uppemot 2 miljoner kristna i Turkiet. Flertalet av dessa var armenier, men även greker, assyrier, syrianer och kaldéer drabbades hårt. Målsättningen var att skapa en muslimsk-turkisk etnostat, där icke-muslimer och icke-turkar inte hade någon plats. Folkmordet utmärktes av en hårresande nivå av brutalitet. Utöver vanliga avrättningar i form av hängningar och arkebuseringar har överlevare och vittnen berättat om grymma alternativa metoder: Om hela byar som tvingades ut på långa ökenvandringar, tills de kollapsade av utmattning och törst. Om människor som med båtar fördes ut till havs och kastades i havet, där de kämpade för att hålla sig flyt ­ ande tills de inte längre orkade och drunknade. Om barnhem som spikades igen med barnen inne och sedan sattes eld på. Om spädbarn som slets ur sina mödrars famnar och kastades i floder eller utför stup. Det kan utan att överdriva beskrivas som ett av mänsklighetens mörkaste kapitel. I dag erkänner de flesta västerländska stater att det som skedde var just ett folkmord. Turkiet och ett par av deras allierade å andra sidan förnekar bestämt detta uppenbara historiska faktum. I Sverige röstade riksdagen redan 2010 igenom ett förslag om att erkänna folkmordet, men ännu har ingen regering verkställt beslutet. Det finns inga skäl att vänta längre. Det är hög tid att Sverige gör samma erkännande som de flesta europeiska och nordamerikanska demokratier redan gjort. Erik Hellsborn (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:563 av Erik Hellsborn (SD) Erkännande av det armeniska folkmordet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att erkänna det armeniska folkmordet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Under perioden 1915–1923 mördades uppemot 2 miljoner kristna i Turkiet. Flertalet av dessa var armenier, men även greker, assyrier, syrianer och kaldéer drabbades hårt. Målsättningen var att skapa en muslimsk-turkisk etnostat, där icke-muslimer och icke-turkar inte hade någon plats. Folkmordet utmärktes av en hårresande nivå att brutalitet. Utöver vanliga avrättningar i form av hängningar och arkebuseringar har överlevare och vittnen berättat om grymma alternativa metoder: Om hela byar som tvingades ut på långa ökenvandringar, tills de kollapsade av utmattning och törst. Om människor som med båtar fördes ut till havs och kastades i havet, där de kämpade för att hålla sig flytande, tills de inte längre orkade och drunknade. Om barnhem som spikades igen med barnen inne och sedan sattes eld på. Om spädbarn som slets ur sina mödrars famnar och kastades i floder eller utför stup. Det kan utan att överdriva beskrivas som ett av mänsklighetens mörkaste kapitel. I dag erkänner de flesta västerländska stater att det som skedde var just ett folkmord. Turkiet och ett par av deras allierade å andra sidan förnekar bestämt detta uppenbara historiska faktum. I Sverige röstade riksdagen redan 2010 igenom ett förslag om att erkänna folkmordet, men ännu har ingen regering verkställt beslutet. Det finns inga skäl att vänta längre. Det är hög tid att Sverige gör samma erkännande som de flesta euro ­ peiska och nordamerikanska demokratier redan gjort. Erik Hellsborn (SD)