Jämför sakliga förslag
A · Politik för de nationella minoriteterna
2023/24 · HB021524 · Amanda Lind (MP); Jan Riise (MP); Camilla Hansén (MP); Rasmus Ling (MP); Ulrika Westerlund (MP); Annika Hirvonen (MP); Katarina Luhr (MP); Jacob Risberg (MP); Janine Alm Ericson (MP)
Original hos RiksdagenB · Kultur och bildning
2025/26 · HD023775 · Amanda Lind (MP); Daniel Helldén (MP); Mats Berglund (MP); Leila Ali Elmi (MP); Janine Alm Ericson (MP); Emma Berginger (MP); Camilla Hansén (MP); Annika Hirvonen (MP); Linus Lakso (MP); Rebecka Le Moine (MP); Katarina Luhr (MP); Emma Nohrén (MP); Amanda Palmstierna (MP); Jan Riise (MP); Jacob Risberg (MP); Nils Seye Larsen (MP); Malte Tängmark Roos (MP); Ulrika Westerlund (MP)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.030 · ämneslikhet 0.729. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
1 möjliga matchningar · 21 yrkanden i A · 80 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A4 och B47 · textlikhet 0.695A: Avslag · B: Avslag
A4
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en långsiktig finansiering av resursbibliotek för de nationella minoriteterna och tillkännager detta för regeringen.
B47
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra finansiering av resursbiblioteken för de nationella minoritetsspråken och tillkännager detta för regeringen.
20 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utökade möjligheter till minoritetsspråk för alla de obligatoriska skolformerna, för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa nationellt minoritetsspråk som eget ämne i skolan och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en permanent finansiering av minoritetsspråkens språkcentrum efter 2024 och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka public services programutbud på de nationella minoritetsspråken och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheterna till gränsöverskridande samarbete mellan Sverige, Finland och Norge vad gäller tidningar på finska, meänkieli och samiska och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta informationscenter om judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett kunskapslyft riktat till offentliganställda och tillkännager detta för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla kommuner ska få stöd för att kunna leva upp till sina skyldigheter enligt grundskyddet och tillkännager detta för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om språk ska införas som diskrimineringsgrund och tillkännager detta för regeringen.
A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effektivisera uppföljningen av minoritetspolitiken och tillkännager detta för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka de långsiktiga förutsättningarna för minoriteternas organisationer och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka arbetet mot hatbrott och tillkännager detta för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka romers inkludering och tillkännager detta för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja judiskt liv i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att bidraget till säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund, ideella föreningar och stiftelser utformas på ett mer ändamålsenligt sätt och tillkännager detta för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en status för tornedalingar, kväner och lantalaiset som urfolk och tillkännager detta för regeringen.
A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att synliggöra tornedalingars kultur och historia och stärka rätten till meänkieli och tillkännager detta för regeringen.
A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gå vidare med förslagen om en kultursamlande verksamhet för tornedalingar, kväner och lantalaiset och tillkännager detta för regeringen.
A20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på sverigefinnarnas rätt till språk och kultur och tillkännager detta för regeringen.
A21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka urfolket samernas rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
79 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kulturens ekosystem och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om principen om armlängds avstånd och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Kulturrådet i uppdrag att bidra med kunskapshöjande insatser om armlängds avstånd och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka principen om armlängds avstånd i bibliotekslagen och kultursamverkansmodellen och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka förutsättningarna för folkbildningen och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta vidare slutsatserna från utredningen om folkbildning och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om anslagen till folkbildningen och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka folkhögskolornas förutsättningar och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka studieförbunden och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka hela kedjan av kompetensförsörjning för kultursektorn och tillkännager detta för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om konstnärlig högre utbildning och tillkännager detta för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om omställningsstudiestöd och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en skolkulturutredning och tillkännager detta för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en statlig kulturgaranti och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kultur och musik i förskolan och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra estetisk verksamhet på gymnasiet och tillkännager detta för regeringen.
B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en kulturskolelag och tillkännager detta för regeringen.
B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att permanenta och förstärka kulturskolebidraget och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om insatser för att värna och stärka det svenska språket och tillkännager detta för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om läsfrämjande satsningar och tillkännager detta för regeringen.
B21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att utveckla litteraturpolitiken och tillkännager detta för regeringen.
B22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om modersmålsundervisning och tillkännager detta för regeringen.
B23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda älvdalskans status och se över möjligheten att erkänna älvdalskan som minoritets- eller landsdelsspråk i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
B24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdraget att undervisa i medie- och informationskunnighet ska stärkas i grund- och gymnasieskolans läroplaner och examensmål och tillkännager detta för regeringen.
B25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för stärkt motståndskraft mot desinformation och propaganda så att medie- och informationskunnigheten kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
B26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka kulturarbetares arbetslivstrygghet och tillkännager detta för regeringen.
B27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tid med konstnärsstipendium bör ses som överhoppningsbar vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och tillkännager detta för regeringen.
B28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anpassa sjukförsäkringen efter personer med oregelbunden inkomst och för företagare och tillkännager detta för regeringen.
B29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka konstnärsallianserna och tillkännager detta för regeringen.
B30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en revidering av strategi för företag i kulturella och kreativa branscher och tillkännager detta för regeringen.
B31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att inrätta ett institut för kulturella och kreativa näringar för främjande av spel, musik, film samt andra kulturella och kreativa branscher och tillkännager detta för regeringen.
B32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka upphovsrättsmakares rättigheter i relation till AI-utvecklingen och tillkännager detta för regeringen.
B33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att höja kunskapen om AI som en del i arbetet med medie- och informationskunnighet och tillkännager detta för regeringen.
B34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka den fria kulturen och tillkännager detta för regeringen.
B35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att stärka livemusiken, den fria kulturen och den ideella kulturens förutsättningar och tillkännager detta för regeringen.
B36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en stärkt och långsiktig finansiering av kulturen och tillkännager detta för regeringen.
B37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om breddad finansiering av kulturen och tillkännager detta för regeringen.
B38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda andrahandsförsäljning till ett högre pris än ursprungspriset eller erbjudande om andrahandsförsäljning till ett högre pris än ursprungspriset och tillkännager detta för regeringen.
B39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla en stödfunktion för kommuner och regioner för att utöka användningen av enprocentsregeln och tillkännager detta för regeringen.
B40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om barn och ungas delaktighet och inflytande över kulturutbud och gestaltad livsmiljö och tillkännager detta för regeringen.
B41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka den statliga finansieringen av kultursamverkansmodellen och tillkännager detta för regeringen.
B42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge kulturrådet i uppdrag att se över infrastrukturen för bild- och formkonsten och tillkännager detta för regeringen.
B43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kartlägga effekterna som neddragningen av studieförbunden haft på ideell kultur och åtgärda de problem som uppstått och tillkännager detta för regeringen.
B44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Myndigheten för kulturanalys utökat uppdrag att även kartlägga den ideella kulturens effekter utifrån kulturpolitikens mål och tillkännager detta för regeringen.
B45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa nya bestämmelser om undervisning i nationella minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen.
B46. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka nationella språkcentrum och tillkännager detta för regeringen.
B48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett permanent center för tornedalsk historia och kultur och tillkännager detta för regeringen.
B49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka stödet till Sametinget för att underlätta för fler samiska museer och kulturinstitutioner och tillkännager detta för regeringen.
B50. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Giron Sámi Teáhter ett uppdrag som nationalscen och tillkännager detta för regeringen.
B51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Sametinget i uppdrag att samordna processer för repatriering och återbegravning av mänskliga kvarlevor och föremål och tillkännager detta för regeringen.
B52. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Riksantikvarieämbetet i uppdrag att se över förutsättningar för att identifiera och återbörda kvarlevor och föremål från tornedalingar, kväner och lantalaiset och tillkännager detta för regeringen.
B53. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka de statliga scenkonst- och museibyggnaderna och tillkännager detta för regeringen.
B54. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa modellen för kostnadshyra för de statliga scenkonst- och museibyggnaderna och tillkännager detta för regeringen.
B55. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt och långsiktig finansiering för de statliga scenkonst- och museibyggnaderna och tillkännager detta för regeringen.
B56. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att utöka Statens fastighetsverks ansvar över de statliga scenkonst- och museibyggnaderna och tillkännager detta för regeringen.
B57. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att krav på att länsmuseer ska finnas i varje län bör skrivas in i museilagen och tillkännager detta för regeringen.
B58. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt stöd till kulturmiljövård och tillkännager detta för regeringen.
B59. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gå vidare med förslagen i Riksantikvarieämbetets utredning för att skydda det rörliga kulturarvet och tillkännager detta för regeringen.
B60. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skydda forn- och kulturlämningar genom att ställa om till ett hållbart skogsbruk och tillkännager detta för regeringen.
B61. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka antalet natur- och kulturreservat och tillkännager detta för regeringen.
B62. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa lagstiftningen för att skydda skogslandskapets kulturvärden och tillkännager detta för regeringen.
B63. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inkludera det aktiva kulturlivet i det lokala och nationella beredskapsarbetet och tillkännager detta för regeringen.
B64. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en storskalig satsning på digitalisering av kulturarvet, inklusive skydd mot hybrid- och cyberattacker, och tillkännager detta för regeringen.
B65. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om civilsamhällets roll som bärande samhällskraft och tillkännager detta för regeringen.
B66. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om stödsystemen till civilsamhälle och föreningsliv och tillkännager detta för regeringen.
B67. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkta anslag till civilsamhället för att möjliggöra långsiktig planering och verksamhet och tillkännager detta för regeringen.
B68. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snabbutreda förändringar av betaltjänstlagen för att underlätta för civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
B69. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undantaget från socialavgiftslagen ska gälla fler och tillkännager detta för regeringen.
B70. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för dataspel och ett levande kulturliv kring gaming och tillkännager detta för regeringen.
B71. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om långsiktigt hållbart mediestöd till tidskrifter och tillkännager detta för regeringen.
B72. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en filmfond och tillkännager detta för regeringen.
B73. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förändra produktionsincitamenten för film och tillkännager detta för regeringen.
B74. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sänka momsen på biografföreställningar och införa en biografavgift och tillkännager detta för regeringen.
B75. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en strömningsavgift och tillkännager detta för regeringen.
B76. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt mediestöd och tillkännager detta för regeringen.
B77. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera effekterna av mediestödet och tillkännager detta för regeringen.
B78. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stöd till tidskrifter och tillkännager detta för regeringen.
B79. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att trygga public services oberoende och uppdragets bredd och tillkännager detta för regeringen.
B80. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en långsiktigt hållbar och tillräcklig finansiering av public service och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 5752 ord · B 14333 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2023/24:1524
av Amanda Lind m.fl. (MP)
Politik för de nationella minoriteterna
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utökade möjligheter till minoritetsspråk för alla de obligatoriska skolformerna, för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa nationellt minoritetsspråk som eget ämne i skolan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en permanent finansiering av minoritetsspråkens språkcentrum efter 2024 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en långsiktig finansiering av resursbibliotek för de nationella minoriteterna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka public services programutbud på de nationella minoritetsspråken och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheterna till gränsöverskridande samarbete mellan Sverige, Finland och Norge vad gäller tidningar på finska, meänkieli och samiska och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta informationscenter om judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett kunskapslyft riktat till offentliganställda och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla kommuner ska få stöd för att kunna leva upp till sina skyldigheter enligt grundskyddet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om språk ska införas som diskrimineringsgrund och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effektivisera uppföljningen av minoritetspolitiken och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka de långsiktiga förutsättningarna för minoriteternas organisationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka arbetet mot hatbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka romers inkludering och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja judiskt liv i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att bidraget till säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund, ideella föreningar och stiftelser utformas på ett mer ändamålsenligt sätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en status för tornedalingar, kväner och lantalaiset som urfolk och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att synliggöra tornedalingars kultur och historia och stärka rätten till meänkieli och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gå vidare med förslagen om en kultursamlande verksamhet för tornedalingar, kväner och lantalaiset och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på sverigefinnarnas rätt till språk och kultur och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka urfolket samernas rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Inledning
Eftersom judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar erkänts som nationella minoriteter i Sverige har individer som tillhör dessa grupper särskilda rättigheter som rör språk, kultur och inflytande. Som part i Europarådets ramkonvention till skydd för de nationella minoriteterna och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritets
språk är Sverige skyldigt att bevara, skydda och utveckla de särskilda rättigheter som tillhör nationella minoriteter. Det innebär bland annat att diskriminering av personer tillhörande en nationell minoritet är förbjuden och att staten måste vidta åtgärder för att uppnå jämlikhet mellan majoritetsbefolkningen och minoriteterna. Sverige har ett ansvar att tillförsäkra minoriteter rätten till information, inflytande och delaktighet samt möjlighet att bevara och utveckla sin kultur, sin religion, sitt språk, sina traditioner och sitt kulturarv.
För att säkerställa Sveriges internationella åtaganden krävs ett aktivt och förstärkt arbete för nationella minoriteter. I slutändan handlar det om att överbrygga en situation där uppemot en tiondel av landets befolkning inte fullt ut har tillgång till lika rättigheter och möjligheter. De skillnader som idag finns mellan majoritetsbefolkningen och de nationella minoriteterna motverkar demokratin och sammanhållningen i samhället samt individens möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.
Genom historien har de nationella minoriteterna utsatts för omfattande övergrepp och diskriminering. Denna historia förpliktar oss till något annat. Det är därför av yttersta vikt att tillförsäkra judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar deras rätt till språk, kultur och inflytande.
Miljöpartiet står upp för de nationella minoriteternas rättigheter och drev under den förra mandatperioden på för en högre ambition i minoritetspolitiken och gör det fortsatt. Vi har bland annat gjort en storsatsning på nationella minoriteters språk och kultur med nya språkcentrum och stärkta minoritetsbibliotek. Vi har lagt fram en historisk konsulta
tionsordning för det samiska folket samt inrättat sanningskommissioner för urfolket samerna och den nationella minoriteten tornedalingar, kväner och lantalaiset. Vi har stärkt det judiska museet och avsatt medel för romsk inkludering. Vi har fått mycket gjort men mer behöver göras.
Språksatsning för att bevara minoritetsspråken
Utökad möjlighet till minoritetsspråk i skolan
Fortsatta satsningar krävs på språk, utbildning och kultur. I syfte att stärka efterlevnaden av minoritetskonventionerna tillkom lagen om nationella minoriteter och minoritets
språk (2009:724). Där framgår det tydligt att den verksamhet som erbjuds i förskola och äldreomsorg inom kommuner i förvaltningsområde ska ske helt eller till väsentlig del på minoritetsspråket.
Bestämmelserna om förskola på minoritetsspråk är införda i skollagen. För att ytter
ligare revitalisera och stärka minoritetsspråken i Sverige bör nya bestämmelser om undervisning i nationella minoritetsspråk införas för alla de obligatoriska skolformerna, för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Det är viktigt att minoritetsspråken garan
teras en större undervisningstid inom ramen för skoldagen. Sverige bör också utöka den tvåspråkiga undervisningen för samiska.
Undervisningen måste införlivas i den ordinarie skoldagen för att attrahera fler elever att läsa nationella minoritetsspråk. Skolan behöver erbjuda ett tillräckligt antal timmar för att eleverna ska ha möjlighet att tillägna sig språket för att kunna använda det vidare i studier och arbete. I likhet med utredningen ”Nationella minoritetsspråk i skolan” (SOU 2017:91) föreslår Miljöpartiet att nationellt minoritetsspråk bör införas som ett eget ämne, med cirka tre timmars undervisning per vecka under ordinarie skol
tid. Genom en egen beteckning kan ämnets status stärkas. Det ökar också möjligheten att attrahera kompetenta språklärare.
Permanent finansiering för språkcentrum
Miljöpartiet var med och genomförde en historisk satsning på nationella minoritetsspråk under tiden i regering. Bland annat lanserades satsningar på långsiktiga handlings
program och på att inrätta språkcentrum för finska, jiddisch, meänkieli och romska. Sedan tidigare har Sametinget ansvarat för flera samiska språkcentrum.
Nationella språkcentrum ska ge stöd och kunskap som underlättar för språkbärare i
hela landet att behålla, ta tillbaka och utveckla sitt språk – så att de nationella minori
tets
språken
kan leva vidare. Språkcentrumen ska aktivt främja och stimulera till ökad användning av språken, bistå med sakkunskap och sprida kunskaper om språken och hur de revitaliseras.
Språkcentrum är också viktiga då utbildningsområdet inte ensamt kan trygga minoritetsspråkens utveckling. De nationella minoriteternas kulturer och språk måste stödjas brett och som en del av svenskt kulturarv och mångfald. Flera instanser, däribland språkcentrum, behöver bidra med möjligheter att använda språken och det allmänna måste tillhandahålla relevant och korrekt information om de språkliga rättig
heter som gäller för de nationella minoriteterna.
Som nästa steg bör finansieringen för minoritetsspråkens språkcentrum – samt övriga resurser för språkrevitalisering – permanentas efter 2024.
Långsiktig finansiering för resursbibliotek
Det nationella stödet till biblioteken är viktigt. Enligt bibliotekslagen ska de nationella minoriteterna ägnas särskild uppmärksamhet och garanteras likvärdig biblioteks
verk
samhet oavsett var de bor i landet. Enligt lag ska en strukturerad dialog föras med grupperna i syfte att utforma en angelägen biblioteksverksamhet. Att skydda och stärka språken och de kulturella identiteterna samt att bidra till barns utveckling av en fler
kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket är några av bibliotekens uppgifter.
I regering gav Miljöpartiet Kungliga biblioteket i uppdrag att inrätta resursbibliotek
för de nationella minoritetsspråken. Detta innebär att flera av de nationella minoriteter
nas
bibliotek kan ges ett ansvar som statligt finansierade resursbibliotek för sina respektive språkområden. Sådana särskilt utpekade resursbibliotek har till uppgift att stödja och bidra med kompetensutveckling, konsultativ verksamhet och medie
försörj
ning till biblioteken.
Återredovisning av uppdraget ska ske under 2023. Miljöpartiet anser att det är viktigt att säkra att resursbiblioteken får en tillräcklig och permanent finansiering för att kunna genomföra sina uppgifter. Med ett garanterat ekonomiskt stöd möjliggörs ambi
tionen med att all utgivning på minoritetsspråken ska vara tillgänglig via biblioteken genom såväl e-böcker som barnböcker, tidskrifter och forskningspublikationer.
Öka public service programutbud på minoritetsspråken
Synliggörandet av de nationella minoriteterna och minoritetsspråken i samhället genom public service är av stor betydelse för att åstadkomma en ökad medvetenhet och kunskap om de nationella minoritetsspråken. Nyheter och information liksom kultur
upplevelser, i såväl radio som tv, synliggör språken och därigenom minoriteterna som talar dem.
Med public service ges minoritetsspråken en mer självklar plats i samhället. Det främjar möjligheten att ta del av sitt minoritetsspråk och sin kultur i hela Sverige. Inte minst främjar tv- och radioutbudet på de nationella minoritetsspråken de yngre genera
tionernas möjligheter att hålla sitt språk och sin kultur levande.
I nästa sändningstillstånd vill Miljöpartiet att public service programutbud på de nationella minoritetsspråken ska öka. Det behövs både mer nyhetsinslag och kultur
inslag för att hålla minoritetskulturer och minoritetsspråk levande. Även möjligheterna till gränsöverskridande samarbete mellan Sverige, Finland och Norge vad gäller tidningar på finska, meänkieli och samiska bör undersökas.
Kunskapssatsning i fråga om nationella minoriteter
Inrätta informationscenter
Allmänhetens medvetenhet och kunskap om de nationella minoriteterna är inte bara en fråga för minoriteterna själva utan i högsta grad en fråga för hela samhället. Under lång
tid har kunskapsnivån i fråga om de nationella minoriteterna och de nationella minoritets
språken
i allmänhet varit låg, något som uppmärksammats av både minoritets
organisa
tionerna och statliga utredningar. Trots de kunskapshöjande insatser som genomförts har de senaste tio årens uppföljning av minoritetslagen visat att kunskapsläget inte har förbättrats.
Miljöpartiet driver på för en kunskapshöjning i fråga om de nationella minoriteternas
rättigheter, kultur och språk såväl bland allmänheten som hos minoritetsgrupperna själva. Inrättandet av informationscentrum för de nationella minoritetsgrupperna är en viktig insats i detta.
Sametinget har sedan flera år tillbaka ett nationellt ansvar att via Samiskt informa
tionscentrum informera om samer och samisk kultur. Informationscentret är en viktig tillgång för att främja och öka tillgången på information om det samiska samhället samt göra den lättillgänglig.
För att stärka och öka informationen om judar, romer, sverigefinnar och tornedal
ingar vill Miljöpartiet inrätta informationscentrum för även dessa minoritetsgrupper. På så vis ökar inte bara tillgången och tillgängligheten till information om respektive grupp, utan också möjligheten till samverkan mellan grupperna och olika aktörer som arbetar med information om nationella minoriteter.
Kunskapslyft riktat till offentliganställda
Kunskapshöjande insatser om de nationella minoriteternas språk, kultur och rättigheter behövs på flera olika arenor i samhället. Offentliganställda är en viktig målgrupp mot bakgrund av att minoritetsspråkstalare har särskilda rättigheter inom skola, vård och omsorg och därmed rätt att använda sitt språk inom delar av den offentliga förvalt
ningen. Offentliganställda har också ett ansvar i fråga om att ge minoritetsspråkstalare ökad kunskap om vilka språkliga och kulturella rättigheter de har.
Miljöpartiet verkar för ett kunskapslyft i fråga om nationella minoriteters språkliga och kulturella rättigheter riktat till tjänstepersoner och offentligt anställda. Ju fler tjänstepersoner som känner till vilka rättigheter minoritetsgrupper har, desto bättre kan servicen bli. Att involvera representanter från de nationella minoriteterna i detta kunskapslyft är avgörande. En annan viktig del i kunskapslyftet är att ge skolpersonal tillräckliga resurser för att alla barn och unga ska få information om Sveriges urfolk, nationella minoriteter och minoritetsspråken.
Arbetet har påbörjats. Under 2022 tog Länsstyrelsen i Stockholms län tillsammans med Sametinget fram en webbutbildning främst riktad till verksamma inom kommuner, regioner och statliga myndigheter. Utbildningen innehåller grundläggande information om minoritetspolitiken och minoritetslagen. Detta kunskapshöjande arbete måste på olika sätt fortsätta och intensifieras.
Kommuner ska få stöd för att leva upp till grundskyddet
Kommuner och regioner spelar en viktig roll i främjandet och bevarandet av de nationella
minoriteternas rättigheter. Kommuner som är anslutna till något förvaltningsområde har ett ansvar för att medborgare ska kunna använda samiska, finska eller meänkieli i kontakter med myndigheter samt erbjuda förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på dessa språk. Även kommunerna utanför förvaltningsområdena är skyldiga att upprätthålla och skydda minoriteternas särskilda rättigheter. Dessa kommuner ska bland annat säkerställa att de nationella minoriteterna kan få information från myndigheter om deras möjligheter till inflytande i frågor som berör dem. De ska också främja skyddet för och utvecklingen av minoriteternas kulturella identitet, liksom utvecklingen av minoritetsspråken. Därmed har de lokala och regionala verksamheterna, som möter individer som tillhör de nationella minoriteterna i sin vardag, ett stort ansvar för de nationella minoritetsgruppernas förutsättningar i praktiken.
Samtidigt har studier av minoritetslagens genomslag visat att kunskapen om de nationella minoriteterna och minoritetslagen fortsatt är bristfällig i många av Sveriges kommuner och regioner. Fortfarande, tretton år sedan minoritetslagen trädde i kraft, har alldeles för få av de drygt 200 kommuner som inte ingår i något förvaltningsområde vidtagit tillräckliga åtgärder för att uppfylla lagens krav om grundskydd för de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Miljöpartiet vill säkerställa att alla kommuner får stöd och resurser för att leva upp till sina skyldigheter enligt grund
skyddet för nationella minoriteter – och att staten följer upp hur arbetet går.
Stärk genomförandet av minoritetspolitiken
Inför språk som diskrimineringsgrund
Sverige har fastställt de nationella minoriteternas språkliga ställning i regeringsformen, språklagen, minoritetslagen, skollagen, bibliotekslagen och barnkonventionen samt i förordningen om förvaltningsområden för de nationella minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska. Det är därmed ingen tvekan om att minoritetsspråken är en väsentlig och levande aspekt av minoriteternas identitet, liv och kultur. Trots detta hindrar bristande rättsmedel minoriteternas rätt till rättvisa, särskilt när det är språket som diskrimineras.
En grund för demokrati är, förutom majoritetsbeslut, också skydd för minoriteter. I det är diskrimineringslagen viktig. De diskrimineringsgrunder i lagen som idag kan vara aktuella i fråga om de nationella minoriteterna är ”etnisk tillhörighet” och ”religion eller annan trosuppfattning”. Samtidigt har det visat sig att den diskriminering som de nationella minoriteterna utsätts för ofta påverkar deras rätt att använda sitt minoritets
språk, vilket inte tillräckligt regleras av befintliga diskrimineringsgrunder. Att känna sig fri från risken att utsättas för diskriminering och trakasserier är en förutsättning för att kunna använda sitt språk och utöva sin kultur. Dessutom har Sverige återkommande fått rekommendationer, från såväl Europarådets granskningar som statliga utredningar, om att utreda om språk ska införas som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen. De senaste årens granskningar från Europarådet har lyft frågan om att införa språk som diskrimineringsgrund som högsta prioritet.
För att vi ska få ett samhälle fritt från diskriminering behöver lagstiftningen utvecklas där det finns brister. Miljöpartiet vill se över hur diskrimineringslagen ska kunna tillämpas bättre vid diskriminering på grund av bland annat språk.
Effektivare samordning, utveckling och uppföljning av minoritetspolitiken
Utöver myndigheternas uppgift att sprida kunskap om minoritetslagen, dess genom
förande och de nationella minoriteternas rättigheter har de ett uppföljningsuppdrag. Regeringen beslutade i augusti 2018 att en särskild utredare skulle analysera och föreslå hur ansvaret för samordning, utveckling och uppföljning av minoritetspolitiken skulle organiseras. Utredaren fick även i uppdrag att föreslå hur det minoritetspolitiska uppföljningssystemet skulle kunna förbättras. Den färdiga utredningen ”Högre växel i minoritetspolitiken – Stärkt samordning och uppföljning” (SOU 2020:27) pekade på det fortsatta behovet av förbättringar inom politiken för nationella minoriteter, framför allt genom att förbättra styrkedjan och ansvaret för samordning och uppföljning av politiken.
Utredningen gjorde bedömningen att den nuvarande styrningen av området inte är tillräckligt effektiv och lämnade förslag om att det ska inrättas en ny särskild myndighet med ansvar för samordning, uppföljning och främjande av minoritetspolitiken. Idag ligger uppföljningsuppdraget för minoritetspolitiken hos Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget. Utredningen menar dock att deras uppdrag är otydligt utformat och att uppföljningsmyndigheterna inte lyckats ge en tillräckligt tydlig bild av den faktiska situationen för de nationella minoriteterna inom kommuner och regioner. Detta är allvarligt då det gjort att minoriteternas tilltro till uppföljningsmyndigheterna är låg. Samtidigt kritiserade flera remissinstanser förslaget om en ny uppföljningsmyndighet och ville istället stärka de nuvarande.
Miljöpartiet har inte i dagsläget tagit ställning till om en ny myndighet behövs för
uppföljningen utan har lagt fokus på att stärka de befintliga strukturerna. I den historiska
satsningen på nationella minoriteter om 90 miljoner kronor under åren 2022–2024 aviserades en förstärkning av Länsstyrelsen i Stockholms län. Även Sametinget behöver tilldelas mer resurser till sitt förvaltningsanslag. För Miljöpartiet är det viktigt att följa hur detta arbete faller ut. En effektiv och ändamålsenlig samordning, utveckling och uppföljning av minoritetspolitiken är avgörande för att minoritetspolitiken i sin helhet ska stärkas.
Mer resurser till och långsiktiga förutsättningar för minoriteternas organisationer
De nationella minoriteternas föreningar och organisationer har, både lokalt och nationellt,
en ytterst viktig roll för att minoritetspolitiken ska få genomslag. Samtidigt är dessa organisationer hårt pressade. Förväntningarna på de nationella minoriteternas förenings
liv som en källa till deltagande och kunskap är hög, samtidigt som föreningar och organisationer ofta saknar de ekonomiska och personella resurser som detta kräver. Det är glädjande att statsbidraget till organisationer som företräder nationella minoriteter äntligen kunnat ges en kraftig höjning i och med den förstärkning av minoritetspolitiken som gjordes 2022–2024. Utfallet behöver följas upp och permanenta medel anslås efter 2024.
Det är även viktigt att långsiktigheten i stödet ökar. Det blir ryckigt när medel anslås för ett år i taget och när summorna förändras på årsbasis. Det innebär att det blir svårt att anställa och få kontinuitet i verksamheten, samtidigt som förväntningarna är höga på organisationerna när det gäller att delta i olika samråd och på andra sätt bidra till för
verkligandet av minoritetspolitiken.
De nationella minoriteterna ska stå självständiga i förhållande till staten. Det innebär att efter att vissa demokratiska grundregler har uppfyllts ska organisationerna själva få bestämma vad deras resurser ska användas till. Det måste i högre utsträckning säker
ställas att EU-bidrag, öronmärkta för att stärka nationella och etniska minoriteter, går direkt till minoritetsorganisationer istället för via medlemsstaterna.
Förstärk arbetet mot hatbrott
Ett hatbrott innebär att gärningspersonen utför ett angrepp på grund av sin negativa inställning till vissa personers egenskaper. Hatbrott kan vara brotten hets mot folkgrupp och olaga diskriminering eller andra brott där motivet varit att kränka en person eller folkgrupp på grund av hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller någon annan liknande omständighet.
Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) är de vanligaste hatbrotten ofredande och olaga hot. Antalet hatbrottsmarkerade polisanmälningar 2020 i vilka ett eller flera hat
brottsmotiv kunde identifieras uppgick till 3
398 anmälningar. På en övergripande nivå var främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (55 procent) vanligast, följt av hatbrott mot religiösa grupper (17 procent), ospecificerade hatbrott (15 procent) och hbtqi
‑
relaterade hatbrott (13 procent). Av de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten var afrofobiska hatbrott vanligast under 2020.
Det finns en brist på forskning avseende hatbrott mot de nationella minoriteterna. Brå genomförde en studie om antisemitiska hatbrott som publicerades 2019 och har sedan juni 2022 i uppdrag av regeringen att genomföra en fördjupad studie om hatbrott mot samer.
Varje hatbrott utgör en kränkning av en människas rättigheter och är ett uttryck för synen att alla människor inte är lika mycket värda. Miljöpartiet vill ta krafttag mot hatbrotten.
Miljöpartiet vill stärka hatbrottsarbetet inom polisen genom utökade hatbrotts
enheter, bättre intern utbildning och förstärkt samverkan med civilsamhället. Vi vill också förbättra det förebyggande arbetet inom skolan och på nätet. Vi vill dessutom införa jämlikhetsdata, så att statistiken och kunskapen förbättras och därmed också möjligheterna att bekämpa hatbrotten. En annan viktig åtgärd är att införa en speciali
serad stödlinje för de som utsätts för hatbrott. Arbetet med att bekämpa hatbrott på nätet och ställa större krav på internetplattformarna bör också intensifieras.
Arbetet mot antidemokratiska och våldsbejakande aktörer behöver stärkas. Det kräver ett effektivt arbete mot de värderingar som dessa organisationer står för. Vi vill också se ett förbud mot rasistiska organisationer, så som har föreslagits av Kommittén om förbud mot rasistiska organisationer (SOU 2021:27).
Specifika åtgärder för de olika minoriteterna
Öka romers inkludering
Romer har under lång tid varit utsatta för omfattande diskriminering. De har tidvis förbjudits att komma in i Sverige, tvångssteriliserats eller nekats fast bostad. Än idag utsätts romer för diskriminering och antiziganism, vilket gör att en del romer döljer sin romska identitet och sitt språk på grund av fördomar och negativa attityder, bland annat i kontakten med olika offentliga verksamheter. Det svenska majoritetssamhällets agerande gentemot romer är en del av den exkludering som romer utsatts för också i övriga Europa. Många romer lever fortfarande i utanförskap och det finns en stor förtroendeklyfta mellan många romer och samhällets institutioner.
Den diskriminering och förföljelse som drabbat den romska minoriteten har bidragit till en bristande dokumentation av romers historia i till exempel museer och arkiv. För att motverka en sådan utveckling i framtiden måste romer i högre grad involveras i frågor som rör dem. Detta har även goda erfarenheter från det tidigare arbetet för att nå målet för romsk inkludering visat.
Den långsiktiga strategin för romsk inkludering har två särskilt utpekade verksamhets
områden:
utbildning och social omsorg. Det innebär att de utbildningsklyftor som skapas av utanförskap ska elimineras samt att den romska gruppen ska ges tillgång till förskola och äldreomsorg på modersmålet. Tillgången på utbildade modersmålslärare varierar stort runt om i Sverige, och därför måste arbetet för att säkra tillgången till språklärare fortsätta. Alla barn i Sverige har rätt att tillägna sig kunskaper i svenska samtidigt som de ska ha goda förutsättningar att utveckla sitt modersmål. Strategin för romsk inkludering måste ges en långsiktig och tillräcklig finansiering. Vi vill även att arbetet med strategin utvärderas så att rätt prioriteringar kan göras framåt.
Som en del av strategin för romsk inkludering har projekt med brobyggare genom
förts som har varit uppskattade från olika parter. Som en del av den nya satsningen på nationella minoriteter har Statens skolverk och Socialstyrelsen fått i uppdrag att säker
ställa att lämplig utbildning tas fram och görs tillgänglig 2022–2024 för personer med romsk språk- och kulturkompetens för arbete inom förskola, förskoleklass, skola, fritidshem, vuxenutbildning och socialtjänst eller hälso- och sjukvård. Utbildningen i sin helhet ska bidra till romsk inkludering i enlighet med regeringens strategi. Det kommer att vara viktigt att följa upp detta arbete.
En annan viktig del av strategin för romsk inkludering är att stärka förutsättningarna för romska flickor och kvinnor. Vi vill se kunskapshöjande insatser och fler satsningar riktade mot att stärka jämställdheten inom den romska gruppen. Länsstyrelsen i Stockholm har haft ett uppdrag att genomföra insatser riktade mot romska flickor och kvinnor. Vi vill att utfallet av detta och andra åtgärder följs upp och att fler steg tas.
För att öka romers inkludering är främjandet av romskt föreningsliv en viktig del. I Sverige finns ett stort antal organisationer och föreningar som på olika sätt representerar romer och romers intressen, till exempel för att motverka antiziganism och stärka romers sociala och politiska rättigheter. Samtidigt saknas en central struktur och resurs
bristen är stor. Vi vill stärka romsk organisering, och en fortsatt dialog med det romska föreningslivet bör ske för att diskutera formerna för detta.
Det nationella tiggeriförbud som regeringen och Sverigedemokraterna vill utreda är problematiskt på många sätt, bland annat med tanke på hur det riskerar att påverka den romska minoriteten. Då det främst är romska migranter som på grund av hemlöshet och fattigdom tvingas till tiggeri, skulle ett tiggeriförbud i praktiken drabba den redan utsatta gruppen romer. Förbudet skulle innebära diskriminering med grund i etnisk tillhörighet, vilket strider mot Sveriges internationella åtaganden. Risken är också stor att ett tiggeriförbud leder till ökad antiziganism, fler hatbrott och ett ännu hårdare klimat för en av samhällets mest utsatta grupper. Mot bakgrund av detta borde regeringen och dess samarbetsparti skyndsamt dra tillbaka förslaget.
Främja judiskt liv i Sverige
Antisemitism, antiziganism och rasism, de drivkrafter som ledde till nazisternas folk
mord, finns fortfarande i våra samhällen och tar sig nya uttryck. Hatet mot judar finns i vår historia, i högerextrema grupper, i delar av den extrema vänstern och i islamistiska miljöer. Vi ser antisemitism hos vuxna och barn som flytt till Sverige från länder där judehat präglar skolundervisning och statlig propaganda. Antisemitiska budskap åter
finns hos de som angrep den amerikanska kongressen i Washington och i grupper som sprider konspirationsteorier om vaccinationer och covid-19-pandemin, inte minst i sociala medier. Judar och judiska församlingar och organisationer utsätts för hot och hatbrott, även i Sverige.
Miljöpartiet är bekymrat över det läge som råder just nu, där den judiska minoriteten i Sverige befinner sig i en allt sämre situation rent säkerhetsmässigt. I regering har vi därför arbetat aktivt för att göra läget för judiska församlingar i Sverige säkrare. Det straffrättsliga skyddet mot hatpropaganda på rasistiska grunder är starkt i Sverige; dock finns det anledning att se över förstärkningar. I regering tillsatte vi en utredning som nu har föreslagit en kriminalisering av bl.a. offentlig förnekelse av Förintelsen, folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser (SOU 2023:17). Vi anser att regeringen bör ta förslaget vidare. En nära dialog bör föras med den judiska minoriteten i det fortsatta arbetet.
Synligheten för jiddisch och jiddischkulturen är i vissa fall mer komplex än för många andra minoritetsspråk då det bland många personer med judisk bakgrund finns en oro för den egna säkerheten som kan motverka benägenheten att öppet visa sin judiska identitet. Det är därför angeläget att satsningar görs på att främja och synliggöra jiddisch som ett nationellt minoritetsspråk samt att synliggöra judiskt kulturliv.
I regering tog Miljöpartiet initiativ till att en strategi för judiskt liv i Sverige skulle tas fram. En samlad beskrivning av förutsättningarna för den judiska minoriteten och en kartläggning över judars hinder och möjligheter är viktig för att säkra fortlevnaden och utvecklingen av judiskt liv i Sverige. Miljöpartiet välkomnar att regeringen i somras beslutade att en särskild utredare ska lämna förslag till en nationell strategi för stärkande av judiskt liv i Sverige. Det är viktigt att utredningens slutsatser beaktas. Utredningen är en del av Sveriges åtaganden efter Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism, som vi var med och arrangerade. Miljö
partiet var också med och föreslog att Sveriges museum om Förintelsen ska inrättas. Det är oerhört viktigt att det nya museet får en god och långsiktig finansiering.
En översyn av bidraget för säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund, föreningar och stiftelser har gjorts av Statskontoret, som bland annat kom fram till att bidragen inte i tillräcklig grad gynnar de grupper som behöver dem mest. Det behöver ändras så att medlen kan fördelas på ett mer ändamålsenligt och långsiktigt sätt.
Utred urfolksstatus, synliggör tornedalingars kultur och historia och stärk rätten till meänkieli
Idag är samerna den enda folkgrupp i Sverige som formellt erkänts som urfolk. Miljö
partiet vill att frågan om urfolksstatus för tornedalingar, kväner och lantalaiset ska utredas. I ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk definieras urfolk som: ”folk i självstyrande länder, vilka betraktas som ursprungsfolk på grund av att de härstammar från folkgrupper som bodde i landet eller i ett geografiskt område som landet tillhör, vid tiden för erövring eller kolonisation eller fastställandet av nuvarande statsgränser och vilka, oavsett rättslig ställning, har behållit en del av eller alla sina sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner.” Definitionen av ”urfolk” utesluter därmed inte att det inte skulle kunna finnas flera folk med samma anspråk på att ses som urfolk. Det är väl belagt att dessa grupper levt i Sverige under en mycket lång tid. Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset, STR-T, har begärt att regeringen ska erkänna tornedalingar, kväner och lantalaiset som urfolk enligt artikel
1 i ILO-konvention 169. En sådan status skulle innebära ett folkrättsligt och formellt erkännande och bidra till att bevara och utveckla språket, identiteten och kulturen. Miljöpartiet anser därför att regeringen bör tillsätta en utredning som tar ställning till om dessa grupper bör tillerkännas status som urfolk.
I regering var Miljöpartiet pådrivande för att ge tornedalingarnas riksförbund ett stöd för att göra en förstudie om en vitbok. Med utgångspunkt från det arbetet tillsatte vi därefter en sannings- och försoningskommission för granskning av kränkningar och övergrepp mot tornedalingar, kväner och lantalaiset. Kommissionens uppgift var att utreda den assimileringspolitik som bedrevs av svenska staten under 1800- och 1900
‑
talen samt att verka för att minoritetens historiska erfarenheter synliggörs. Slutsatserna från kommissionens arbete behöver tas om hand för att ta konkreta steg mot försoning. Det är avgörande att såväl riksdag som regering tar detta arbete på största allvar. Lärdomar finns att dra från andra länder vars arbete med sannings- och försoningsprocesser mellan staten och minoriteter eller urfolk kommit längre.
I Europarådets granskningar har Sverige fått återkommande kritik för att inte i tillräckligt hög utsträckning erbjuda språkutbildning på minoritetsspråken. Bland annat vill rådet se ett utökat utbud av den tvåspråkiga undervisningen. Konsekvenserna av de problem som Europarådet uppmärksammat blir tydliga genom tornedalingars hämmade språkmöjligheter. I likhet med samer och sverigefinnar har tornedalingar, särskilt äldre, kunnat vittna om hur deras möjlighet att tala meänkieli kraftigt begränsats och hur de diskriminerats med grund i språk. Meänkieli hade under lång tid en låg status i Sverige och riskerade nästan att försvinna. Att ge meänkieli status som minoritetsspråk har haft en positiv effekt på språkets fortsatta användning och utveckling. Nu är det av yttersta vikt att fortsätta att upprätthålla och stärka användandet av meänkieli. Fortfarande existerar knappt undervisning inom språket, annat än på enstaka platser. Det krävs fler utbildade lärare i meänkieli och ett regelverk som möjliggör distansundervisning. Miljöpartiet vill se över hur utbudet kan stärkas.
För att stärka tornedalingars rätt till sitt språk och sin kultur har Miljöpartiet varit med och stärkt anslagen till de nationella minoriteternas kultur betydligt. Det behövs dock en sammanhållande kraft för den tornedalska kulturen. Idag får bara en institution inom den tornedalska genren statligt bidrag för sin verksamhet och det är Tornedals
teatern. I finska Torneå finns Tornedalens museum, men många är av uppfattningen att det främst är inriktat på Haparanda, Övertorneå och Pajala och därmed inte fångar upp de norra delarna av Torne älv upp mot Kiruna. Därmed saknas en institution som på bred front samlar kunskap om de tornedalska frågorna. Miljöpartiet vill därför inrätta ett permanent center för tornedalsk historia och kultur. Region Norrbotten presenterade nyligen slutrapporten från projektet Kultursamlande verksamhet för tornedalingar, kväner och lantalaiset. Arbetet har skett i dialog med minoritetsgruppen och i rapporten presenteras förslag på prioriteringar och steg för att stärka tornedalsk kultur, bland annat genom att inrätta ett huvudmuseum för tornedalingar, kväner och lantalaiset. Vi anser att rapportens förslag är mycket intressanta och att regeringen bör inleda ett arbete med att förverkliga förslagen.
Utöka sverigefinnarnas rätt till kultur genom att bryta språkbytesprocessen
Sverigefinnar är den största av Sveriges fem nationella minoriteter och har en lång historia av att ha varit bosatta här. Många av dagens sverigefinnar är antingen födda i Finland eller barn och barnbarn till personer som invandrat från Finland under 1900
‑
talet. Något som drabbat den sverigefinska minoriteten är att många har förlorat sina finska språkkunskaper och istället har svenska som sitt förstaspråk. Detta är en följd av språkbytesprocessen. Det svenska majoritetsspråket dominerar och finskan tenderar att vara ett språk som endast talas i hemmen och familjer emellan. Många sverigefinnar har aldrig eller bara bristfälligt fått lära sig att skriva och läsa på sitt modersmål i skolan. Det har förekommit en språkdiskriminering som stigmatiserat användandet av det finska språket.
Den största utmaningen för det finska språkets revitalisering i Sverige är att få fler unga sverigefinnar att använda, utveckla eller lära sig språket samt att bidra till att ge möjligheten och viljan att i sin tur föra vidare det till sina barn. För språkets revitali
sering i Sverige är arbetet med insamling och tillgängliggörande av sverigefinska begrepp och termer som utvecklas inom ramen för den sverigefinska språkvården viktigt. Sverigefinnar har också lyft behovet av att stärka diskrimineringslagen genom att införa språk som diskrimineringsgrund.
Det råder brist på finsktalande personal i till exempel äldreomsorgen, där det på grund av en åldrande finskspråkig befolkning i Sverige finns önskemål om och behov av att kommunicera på finska. Tillgången till finsktalande personal behöver förbättras. Vi vill också tillsätta en utredning som bland annat ska se över om språk kan läggas till som diskrimineringsgrund, en fråga som återkommande lyfts av representanter för den sverigefinska minoriteten.
Stärk urfolket samernas rättigheter
I tusentals år har det samiska folket bebott de norra delarna av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland – ett område som kallas Sápmi. Det är något som vi bör värna om och vara stolta över. Ändå har Sverige, liksom övriga länder inom Sápmi, haft ett problematiskt förflutet av förtryck och hårdför assimilering av och rasism mot det samiska folket. Samer och andra urbefolkningar utsätts för diskriminering och till och med idag har en stor del av den svenska befolkningen åsikter som är baserade på fördomar och okunnighet. För att minska diskrimineringen och stigmatiseringen av betydande delar av vår befolkning vill vi se ett större fokus på samernas livsvillkor genom historien och idag i skolundervisningen.
Under vår tid i regering och nu som oppositionsparti har Miljöpartiet arbetat intensivt med att främja samernas villkor och rättigheter. Vi ledde till exempel arbetet med att ta fram den nya konsultationsordningen, så att det nu finns en skyldighet att konsultera samer i frågor som berör dem med det uttalade syftet att komma överens. Miljöpartiet såg också till att en sanningskommission nu ska inrättas för det samiska folket och satsade betydande resurser på att stärka samisk kultur, utbildning och språk. Men vi är långt ifrån nöjda.
Utöver att fortsätta arbetet med ovan nämnda frågor krävs fler åtgärder. Vi vill bland annat inrätta en färdplan för svensk samepolitik och se till att samiska kvarlevor och offergåvor återbördas till det samiska folket. Vi vill också stärka rätten till mark och vatten och ratificera ILO-konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk, som Sverige fortfarande inte har förbundit sig till sedan den antogs av ILO 1989. Vi behöver också intensifiera arbetet för jämställdhet i det samiska samhället och bekämpa diskriminering och rasism och ta krafttag mot den psykiska ohälsan. Vi vill också inrätta en nordisk samekonvention, en gemensam nordisk bottenplatta av rättigheter. Mer detaljer om dessa förslag finns i kommittémotionen Politik för det samiska folket.
Amanda Lind (MP)
Jan Riise (MP)
Camilla Hansén (MP)
Rasmus Ling (MP)
Ulrika Westerlund (MP)
Annika Hirvonen (MP)
Katarina Luhr (MP)
Jacob Risberg (MP)
Janine Alm Ericson (MP)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:3775
av Amanda Lind m.fl. (MP)
Kultur och bildning
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
Kulturen är samhällets gemensamma grund
Konstnärlig frihet och armlängds avstånd
Folkbildning
Folkhögskolor
Studieförbund
Kompetensförsörjning inom kultur
En sammanhållen kompetensförsörjning för kultursektorn
Konstnärlig högre utbildning
Omställningsstudiestöd för kultursektorn
Kultur i skolan
Kultur och musik i förskolan
Estetisk verksamhet på gymnasiet
Kulturskolan
Kulturarbetares förutsättningar
Stipendier och trygghetssystem måste samspela
Anpassa sjukförsäkringen till fler arbetsvillkor
Stärk anställningstryggheten inom kulturen
Strategi för kulturella och kreativa branscher
Avsaknad av riktning och resurser
Kulturens och kreativitetens värde måste lyftas fram
Ett stärkt konstnärligt perspektiv
Upphovsrätten måste stärkas
Samverkan med branschen är avgörande
AI – arbetstillfällen och upphovsrätt
Kultur för alla – i hela landet
Finansiering för hela landet
Möjliggör breddad finansiering av kulturen
Förbjud andrahandsförsäljning av evenemangsbiljetter till överpriser
Gestaltad livsmiljö
Kultursamverkansmodellen
Ideell kultur
Hållbara villkor för statliga kulturinstitutioner
Säkra långsiktiga förutsättningar för de statliga scenkonst- och museibyggnaderna
Armlängds avstånd – en grundpelare
Språk, litteratur och läsning
Tidiga och systematiska insatser för läsfrämjande
En modern litteraturpolitik
Modersmål och minoritetsspråk – en rättighet och en resurs
Nationella minoriteters kultur och språk
De nationella minoritetsspråken
Älvdalska
De nationella minoriteternas kultur
Öka romers inkludering
Stärkt judiskt liv
Satsningar på Sverigefinländarnas språk och kultur
Synliggör tornedalingar, kväner och lantalaiset
Det samiska folkets egenmakt
Kulturarv
Ett levande kulturarv – fysiska museer i hela landet
Det moderna och rörliga kulturarvet
Skydda forn- och kulturlämningar
Stärkta resurser till kulturarvsinstitutioner och digitalisering
Kulturens roll i beredskapsarbetet
Stärk medie- och informationskunnigheten
Civilsamhället
Förenkla byråkratin för eldsjälar
Gaming
Filmpolitik
Produktionsincitamenten
Biografsektorn
Strömningsavgift
Mediepolitik
Mediestödet
Tidskrifter
Public service
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kulturens ekosystem och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om principen om armlängds avstånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Kulturrådet i uppdrag att bidra med kunskapshöjande insatser om armlängds avstånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka principen om armlängds avstånd i bibliotekslagen och kultursamverkansmodellen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka förutsättningarna för folkbildningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta vidare slutsatserna från utredningen om folkbildning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om anslagen till folkbildningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka folkhögskolornas förutsättningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka studieförbunden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka hela kedjan av kompetensförsörjning för kultursektorn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om konstnärlig högre utbildning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om omställningsstudiestöd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en skolkulturutredning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en statlig kulturgaranti och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kultur och musik i förskolan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra estetisk verksamhet på gymnasiet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en kulturskolelag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att permanenta och förstärka kulturskolebidraget och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om insatser för att värna och stärka det svenska språket och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om läsfrämjande satsningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att utveckla litteraturpolitiken och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om modersmålsundervisning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda älvdalskans status och se över möjligheten att erkänna älvdalskan som minoritets- eller landsdelsspråk i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdraget att undervisa i medie- och informationskunnighet ska stärkas i grund- och gymnasieskolans läroplaner och examensmål och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för stärkt motståndskraft mot desinformation och propaganda så att medie- och informationskunnigheten kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka kulturarbetares arbetslivstrygghet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tid med konstnärsstipendium bör ses som överhoppningsbar vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anpassa sjukförsäkringen efter personer med oregelbunden inkomst och för företagare och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka konstnärsallianserna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en revidering av strategi för företag i kulturella och kreativa branscher och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att inrätta ett institut för kulturella och kreativa näringar för främjande av spel, musik, film samt andra kulturella och kreativa branscher och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka upphovsrättsmakares rättigheter i relation till AI-utvecklingen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att höja kunskapen om AI som en del i arbetet med medie- och informationskunnighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka den fria kulturen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att stärka livemusiken, den fria kulturen och den ideella kulturens förutsättningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en stärkt och långsiktig finansiering av kulturen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om breddad finansiering av kulturen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda andrahandsförsäljning till ett högre pris än ursprungspriset eller erbjudande om andrahandsförsäljning till ett högre pris än ursprungspriset och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla en stödfunktion för kommuner och regioner för att utöka användningen av enprocentsregeln och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om barn och ungas delaktighet och inflytande över kulturutbud och gestaltad livsmiljö och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka den statliga finansieringen av kultursamverkansmodellen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge kulturrådet i uppdrag att se över infrastrukturen för bild- och formkonsten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kartlägga effekterna som neddragningen av studieförbunden haft på ideell kultur och åtgärda de problem som uppstått och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Myndigheten för kulturanalys utökat uppdrag att även kartlägga den ideella kulturens effekter utifrån kulturpolitikens mål och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa nya bestämmelser om undervisning i nationella minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka nationella språkcentrum och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra finansiering av resursbiblioteken för de nationella minoritetsspråken och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett permanent center för tornedalsk historia och kultur och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka stödet till Sametinget för att underlätta för fler samiska museer och kulturinstitutioner och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Giron Sámi Teáhter ett uppdrag som nationalscen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Sametinget i uppdrag att samordna processer för repatriering och återbegravning av mänskliga kvarlevor och föremål och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Riksantikvarieämbetet i uppdrag att se över förutsättningar för att identifiera och återbörda kvarlevor och föremål från tornedalingar, kväner och lantalaiset och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka de statliga scenkonst- och museibyggnaderna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa modellen för kostnadshyra för de statliga scenkonst- och museibyggnaderna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt och långsiktig finansiering för de statliga scenkonst- och museibyggnaderna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att utöka Statens fastighetsverks ansvar över de statliga scenkonst- och museibyggnaderna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att krav på att länsmuseer ska finnas i varje län bör skrivas in i museilagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt stöd till kulturmiljövård och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gå vidare med förslagen i Riksantikvarieämbetets utredning för att skydda det rörliga kulturarvet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skydda forn- och kulturlämningar genom att ställa om till ett hållbart skogsbruk och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka antalet natur- och kulturreservat och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa lagstiftningen för att skydda skogslandskapets kulturvärden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inkludera det aktiva kulturlivet i det lokala och nationella beredskapsarbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en storskalig satsning på digitalisering av kulturarvet, inklusive skydd mot hybrid- och cyberattacker, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om civilsamhällets roll som bärande samhällskraft och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om stödsystemen till civilsamhälle och föreningsliv och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkta anslag till civilsamhället för att möjliggöra långsiktig planering och verksamhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snabbutreda förändringar av betaltjänstlagen för att underlätta för civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undantaget från socialavgiftslagen ska gälla fler och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för dataspel och ett levande kulturliv kring gaming och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om långsiktigt hållbart mediestöd till tidskrifter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en filmfond och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förändra produktionsincitamenten för film och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sänka momsen på biografföreställningar och införa en biografavgift och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en strömningsavgift och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt mediestöd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera effekterna av mediestödet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stöd till tidskrifter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att trygga public services oberoende och uppdragets bredd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en långsiktigt hållbar och tillräcklig finansiering av public service och tillkännager detta för regeringen.
Kulturen är samhällets gemensamma grund
Kulturen är samhällets gemensamma grund. Den bär våra olika berättelser, formar vår
förståelse av världen och binder oss samman i ett gemensamt men mångfasetterat samtal.
Kulturen måste tillåtas att vara både fri och föränderlig. Bildning gör oss fria, kritiskt tänkande och delaktiga. Tillsammans utgör kultur och bildning ett ekosystem som bär upp demokratin. När fler människor har tillgång till konst, litteratur, folkbildning och kulturarv stärks både yttrandefriheten och förmågan att förstå och värna demokratins grundvalar.
I en tid av desinformation, polarisering, klimathot och säkerhetspolitiska hot blir
kulturens och bildningens roll ännu mer central. Ett samhälle där människor kan tolka sin
samtid, förstå sin historia och delta i det offentliga samtalet är också ett samhälle med motståndskraft. Därför måste kulturens ekosystem ses som en demokratisk infrastruktur – lika viktig för försvarsviljan som för samhällsutvecklingen.
Konstnärlig frihet och armlängds avstånd
Kulturpolitiken ska ha utgångspunkt i den konstnärliga friheten och yttrandefriheten och stimulera en mångfald av kulturella uttryck. Kulturen ska ges förutsättningar, värde och kraft utan att politiken försöker styra dess innehåll eller form, och utan att misstänkliggöra
dess avsikter. Den fria konsten bryter ny mark och utmanar invanda mönster och före
ställningar. För Miljöpartiet är det en självklarhet att på olika sätt verka för att öka det konstnärliga frihetsutrymmet, och principen om armlängds avstånd är grundläggande
och ska värnas och stärkas. Kulturrådet bör ges i uppdrag att bidra med kunskapshöjande
insatser och stöd till landets kulturaktörer, kommuner och regioner om principen om armlängds avstånd och hur den kan tillämpas i praktiken. Principen om armlängds avstånd bör även stärkas i bibliotekslagen och i kultursamverkansmodellen.
Folkbildning
Folkbildningen genom studieförbund och folkhögskolor har stor betydelse för bildningen,
kulturen och demokratin i vårt land. Den ska vara fri och frivillig: den står fri från på
verkan utifrån och bygger på frivillighet i deltagandet för alla inblandade. Folkbildningen är inkluderande, den attraherar olika människor och hämtar deltagare brett ur alla grupper
i befolkningen. Den ideella och den professionella folkbildningen når en miljon män
niskor i Sverige årligen och finns i varje svensk kommun. Folkbildningen är en grund
pelare i den demokratiska kulturpolitiken där människans fria och frivilliga organisering och bildning tar plats och ges utrymme.
Det livslånga lärandet och vår struktur för utbildning och bildning är som ett komplext ekosystem där alla delar behöver vara livskraftiga. Bildning är mer än att ha lång formell
utbildning och mycket kunskap. Det handlar om ett förhållningssätt till kunskap, en förmåga att reflektera, tänka kritiskt och sätta in kunskaper i ett bredare sammanhang. För att värna bildningsidealet måste man ha ett bredare perspektiv på utbildning än att enbart styra mot lätt mätbara kunskapskrav. Bildning hjälper oss att förstå vilka vi är, vårt eget samhälle och vår plats i det – förmågor som är viktiga både för individen och för samhället.
För att utveckla systemet med medelstilldelning, uppföljning och kontroll av folk
bildningens aktörer tillsatte den förra regeringen en folkbildningsutredning. I maj presen
terades slutbetänkandet Bildning, utbildning, delaktighet – folkbildningspolitik i en ny tid (SOU 2024:42) med en rad förslag. Miljöpartiet sympatiserar med utredningen och dess
förslag och vill därför att självförvaltningsmodellen bibehålls genom att Folkbildnings
rådet finns kvar och fördelar medel till folkbildningens aktörer. I enlighet med utred
ningen vill vi vidare införa en ny målbild och nya mål och indikatorer samt införa en ny modell för uppföljning, revision och kontroll samt eventuellt återtagande av utbetalade medel. Vi anser även att anslagen bör stärkas och slås ihop. Även om folkhögskolor och studieförbund är vitt skilda verksamheter så bidrar de tillsammans till möjlighet för lärande hela livet och stärker samhällsgemenskapen och demokratin. Det borde vara folkbildningsrådet, inte politiken, som styr fördelningen för att säkra folkbildningens oberoende.
Folkhögskolor
Livslångt lärande, utbildning, folkbildning och forskning är avgörande för att hitta svar på de utmaningar vårt samhälle står inför. Folkbildning och folkhögskolor erbjuder nya vägar till utbildning och bildning genom hela livet och är en väg för att säkra möjlighet till livslångt lärande. Folkhögskolornas estetiska program erbjuder även stabila jobb
möjligheter för kulturutövare.
Folkhögskolornas särskilda roll måste värnas. Miljöpartiet vill att förutsättningarna för folkbildningen stärks och att den ska inkludera fler, skapa fler platser på folkhög
skolorna och öka ersättningen per plats samt öka andelen generellt stöd i stället för projekt och riktade bidrag.
Studieförbund
Studieförbunden är en central del av kulturens infrastruktur och en viktig hörnsten för demokratin. På många orter är studieförbundens lokaler den enda samlingsplats som finns. Genom studieförbunden får den ideella sektorn tillgång till lokaler, erfarenhet, kunskap och stöd i hela landet. Studieförbunden har på det sättet varit det lokala smörj
medlet för den ideellt organiserade kulturen och amatörkulturen. Det svenska musikundret
hade omöjligt kunnat uppstå utan de över 260 musikhus, 4
000 replokaler och fem miljoner studietimmar som årligen ägnas åt repetitioner, spelningar och inspelningar av populärmusik inom ramen för studieförbunden.
Regeringens kraftiga nedskärningar i medlen till studieförbunden har fått stora negativa
konsekvenser över hela landet. Enligt Studieförbunden i samverkan kommer 20
000 svenskar att förlora sin replokal på grund av den förda politiken. Var femte anställd har sagts upp och vart femte kulturprogram försvunnit. Det är också den verksamhetsform som minskar mest. Det är också glesbygden som drabbas värst, i kommuner med 10
000 invånare eller färre är neddragningarna av verksamheten mer än 50 procent större än i de största kommunerna.
När musikhus, lokaler och mötesplatser försvinner drabbas inte bara studieförbundens verksamhet, utan hela kultur- och föreningslivet på orten är ofta beroende av dessa lokaler.
Regeringens nedskärningar på anslagen till studieförbunden är därför ett hårt slag mot kulturlivet, bildningen, integrationen, de kreativa näringarna och ytterst demokratin. Med Tidöregeringens politik blir Sverige ett fattigare land. Miljöpartiet vill istället återställa och stärka stödet till studieförbundens verksamhet.
Kompetensförsörjning inom kultur
Konst och kultur är grundläggande för ett demokratiskt och kreativt samhälle. Det handlar inte om förströelse, utan om människans förmåga att förstå sin omvärld, att gestalta det komplexa och att bidra till nyskapande inom alla samhällsområden. För att säkra allas tillgång till kultur måste vi möjliggöra för människor att hitta och fördjupa sitt kulturella och konstnärliga uttryck.
En sammanhållen kompetensförsörjning för kultursektorn
För att säkra kulturens framtid måste vi säkra hela kedjan av kompetensförsörjning. Det
börjar i barndomen – barns tillgång till kultur är fortfarande ojämnt fördelad, ofta beroende
på socioekonomiska faktorer. Därför vill Miljöpartiet ge estetiska kunskaper större plats genom hela utbildningssystemet – från förskolan och skolan, genom kulturskolan och
folkbildningen, till de konstnärliga högskolorna och forskningen. Skolan måste garantera
tillgång till kultur, slöjd och estetiska ämnen för alla elever. Kulturskolan ska stärkas som en språngbräda och utvecklingstrappa för barn och unga som vill fördjupa sig i sitt
skapande och kanske satsa på en professionell framtid inom kulturen. Det är en nödvändig satsning för att långsiktigt säkerställa kvalitet, bredd och förnyelse inom Sveriges kultur
liv och säkra kompetensförsörjningen på sikt.
Konstnärlig högre utbildning
Det är också avgörande att våra konstnärliga högskolor får det stöd som krävs. Dessa utbildningar är viktiga för att Sverige ska fortsätta att vara ett land där konst och kultur ges hög status, kvaliteten är internationellt erkänd och nya generationer av kulturutövare kan växa fram.
Omställningsstudiestöd för kultursektorn
Miljöpartiet vill att det aldrig ska vara för sent att söka sig till kulturen som yrkesväg. Omställningsstudiestödet är en viktig pusselbit för att möjliggöra det livslånga lärandet och att kunna ställa om under arbetslivet. Därför vill vi se att stödet även aktivt riktas mot kultursektorn, där behovet av vidareutbildning och möjlighet till omställning är stort. Men för att det ska vara möjligt krävs också att stödet kan handläggas effektivt. Efterfrågan är långt större än tillgången – många nekas i dag möjligheten till utbildning, trots att viljan och behovet finns. Det är en missad chans både för individen och för samhället.
Kultur i skolan
Miljöpartiet har under många år arbetat för att kulturen ska få en stark roll i skolan.
Vi ska stärka hela det kulturella ekosystemet runt barn, med särskilt fokus på skolan.
Barnkonventionen är lag i Sverige och enligt barnkonventionen har barn och unga rätt att till fullo delta i konst- och kulturlivet. Kulturen sätter färg, ton och form på vår tillvaro och gör att vi förstår oss själva, livet och vår värld bättre. Kulturen, kreativiteten och de estetiska uttrycken behöver vara närvarande i hela utbildningskedjan. Kulturen i utbildningssystemet bidrar med nödvändighet både till att vi växer som människor och till den kompetens som krävs för att till exempel det svenska musikundret ska leva.
Men idag är många barn i Sverige tyvärr en del av ett kulturlotteri. Barns tillgång till kultur skiljer sig åt beroende på bland annat socioekonomi och bostadsort. Det är viktigt att även elever som kommer från studieovana hem får tillfälle att lära känna estetiska ämnen. Undervisning med inslag av estetik och kreativitet kan förbättra inlärning och förmåga till kritiskt tänkande. Undervisning i estetiska ämnen kan även bidra till att elever mår bättre, minska stress och ge en mer positiv inställning till skola och lärande.
Därför behövs en skolkulturutredning. Målet med utredningen är att säkra alla barns rättvisa tillgång till kulturupplevelser och eget skapande. Vi vill
kartlägga nuläget vad gäller barn och ungas tillgång till kulturupplevelser såsom scenkonst och besök på museer
ersätta Skapande skola med en statlig kulturgaranti
återinföra estetisk verksamhet på alla gymnasieprogram
stärka kultur och musik på förskollärarutbildningen
ha en statlig kulturgaranti.
Skapande skola når idag enbart fram till ungefär hälften av landets elever. Även om tanken är god är det inte gott nog. Vi anser att en skolkulturutredning bör utvärdera Skapande skola och föreslå hur den kan ersättas med en statlig kulturgaranti för varje barn på skoltid i grundskolan och gymnasieskolan, inklusive anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan och anpassade gymnasieskolan.
Som inspiration finns i Norge redan ett nationellt program, Den kulturelle skulesekken
(DKS), som ska se till att alla skolelever i landet får möjlighet att uppleva, bekanta sig med och utveckla en förståelse för professionella konstnärliga och kulturella uttryck. DKS, som är ett samarbete mellan Kultur- och jämställdhetsdepartementet och Utbildningsdepartementet samt alla län och kommuner i landet, säkerställer att kultur
utbudet håller hög kvalitet och innehåller en bredd av kulturyttringar inom film, kultur
arv, litteratur, musik, scenkonst och bild.
Kultur och musik i förskolan
Den kulturella utbildningskedjan börjar redan i förskolan och kräver konstnärlig kompetens
hos lärare i alla delar av skolan och i kulturskolan. För att stödja kompetensförsörjningen
inom kulturskolan finns exempelvis satsningen Kulturskoleklivet sedan 2019, som är en långsiktig satsning på pedagogisk utbildning för att arbeta i kulturskolan.
På landets förskolor sjungs och spelas det mycket mindre idag än tidigare. Vi vill vända den trenden genom stärkta inslag på förskollärarutbildningen kring kultur och musik, utredningen ska få i uppdrag att titta på hur detta kan stärkas.
Estetisk verksamhet på gymnasiet
Konst och kultur är inte en ytlig smyckning eller enkel förströelse. Det är vägar för att förstå världen, att kunna arbeta kreativt och nyskapande med avancerade processer. Det vi lär oss i de estetiska ämnena hjälper lärandet i stort. Vi vill ge estetiska kunskaper större plats i hela utbildningskedjan. Det är en av förutsättningarna för kompetensförsörjningen inom kultursektorn och inte minst för det svenska musikundret. Miljöpartiet står därför fast vid att estetiska ämnen ska återinföras som obligatoriskt ämne på samtliga nationella gymnasieprogram.
Kulturskolan
Till den kommunala kulturskolan går varje vecka tiotusentals barn och unga och får möjlighet att stå på scen, lära sig spela ett instrument eller ägna sig åt dans, teater, bild och form eller någon annan sorts kultur. Utöver att utveckla barn och ungas estetiska förmågor, bidrar utövandet av kultur till intellektuell och social utveckling genom exempelvis samarbete i ensemble och teatergrupper. Det har visat sig att deltagande i kulturskolans verksamhet starkt korrelerar med framgångar i den vanliga skolans undervisning.
Att möjliggöra en tillgänglig kulturskola för barn i alla Sveriges kommuner är en fråga om jämlikhet och demokrati. Kulturskolan spelar även en avgörande roll för det svenska musikundret och dataspelsundret. Kulturskolan, som i många kommuner bär upp det lokala kulturlivet genom sin verksamhet, måste få stöd för att fortsatt kunna lägga grunden för hela Sveriges kulturliv.
För Miljöpartiet är det viktigt med ett långsiktigt och förutsägbart skydd av den kom
munala kulturskolan. Vi vill inrätta en kulturskolelag för att säkra ökad kvalitet och
breddat utbud i kulturskolan. En ramlag, i likhet med bibliotekslagen, skulle kunna tydlig
göra ett antal grundläggande krav som möjliggör nationell likvärdighet och utveckling
men som låter kommunerna vara fria att utforma verksamheten med utgångspunkt i lokala förhållanden. En reglering skulle också kunna fastslå övergripande mål för kultur
skolan, se över möjligheten att delta i kulturskolan på skoltid samt föreslå ett tak för deltagar
avgifter. Även behörighetsregler för lärarna skulle kunna formuleras, vilket skulle göra
att musikhögskolorna åter kan ge utbildningar till musiklärare i instrument och ensemble,
vilket i sin tur skulle öka tillgången på utbildade musiklärare även i grund- och gymnasie
skolan. Med andra ord kan en lagstadgad kulturskola bidra till att skapa mer attraktiva tjänster, men också skapa en bättre arbetssituation för kulturskolelärarna. Samverkan mellan kommuner skulle också kunna utvecklas.
Vi ser också att det krävs utökade initiativ för att nå nya grupper som kanske inte annars skulle söka sig till kulturskolan samt satsningar på verksamheter i glesbygd. Även talangutveckling och samverkan mellan flera kommuner är områden som kan utvecklas ytterligare. Utöver en kulturskolelag bör därför kulturskolebidraget perma
nentas och förstärkas.
Kulturarbetares förutsättningar
Den konstnärliga utvecklingen är beroende av att professionella konstnärer och kultur
skapare har möjlighet att arbeta under rimliga villkor i hela landet. Kulturlivet måste i högre utsträckning fungera som en trygg arbetsmarknad. Det offentliga ska arbeta för trygga anställningar och goda arbetsvillkor inom kultursektorn i stort. Flera utredningar har belyst behoven – nu är det dags att gå från ord till handling. Det är hög tid att utredningarna om trygghetssystemen omvandlas till konkreta propositioner i syfte att stärka kulturarbetares arbetslivstrygghet.
Stipendier och trygghetssystem måste samspela
Konstnärers arbetsvillkor skiljer sig från många andra yrken och präglas ofta av en osäker
inkomst. Ett avgörande verktyg för konstnärligt arbete är stipendier, som möjliggör friare
skapande under en viss tid. Att inte våga söka stipendium av rädsla för konsekvenser i trygghetssystemet är mycket problematiskt. Därför bör tid med konstnärsstipendium ses som överhoppningsbar vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) för a
‑
kassa och sjukförsäkring.
Detta behov har lyfts i flera statliga utredningar – bland annat den konstnärspolitiska utredningen (SOU 2018:23) och utredningen Ett trygghetssystem för alla (SOU 2023:30),
som båda tillsattes under Miljöpartiets tid i regering. Dessa pekar på behovet av att statliga konstnärsstipendier ska kunna räknas som SGI-grundande. Miljöpartiet anser att denna förändring är nödvändig för att ge konstnärer den trygghet de har rätt till.
Anpassa sjukförsäkringen till fler arbetsvillkor
Sjukförsäkringen måste också bli mer inkluderande och anpassad till de faktiska vill
koren för kulturarbetare, studenter, företagare och behovsanställda inom gigekonomin. Den nuvarande utformningen exkluderar många som inte har fasta anställningar, trots att deras arbete är både omfattande och samhällsbärande.
Utredningen Ett trygghetssystem för alla föreslår att SGI ska kunna beräknas på historisk inkomst, vilket skulle göra systemet mer rättvist för anställda med oregel
bunden inkomst och för företagare – något som är särskilt viktigt för konstnärliga yrken där inkomster kan variera över tid. Det ska samtidigt finnas kvar en möjlighet att beräkna SGI utifrån förväntad inkomst. Utredningen föreslår även att vissa stipendier, till exempel statliga konstnärsstipendier, ska vara SGI-grundande. Miljöpartiet anser att regeringen skyndsamt bör gå vidare med att genomföra dessa förslag.
Stärk anställningstryggheten inom kulturen
Miljöpartiet vill också se ett tydligt mål att skapa fler trygga anställningar inom den offentligt finansierade kultur- och scenkonstverksamheten. Ett viktigt verktyg är de konstnärsallianser som ger frilansande kulturarbetare större trygghet och tillgång till kompetensutveckling och arbetsförmedling. Systemet har visat sig framgångsrikt; de statliga medlen till allianserna har under åren bidragit till att öka frilansares sociala och ekonomiska trygghet, avlasta arbetslöshetskassan, utveckla matchning och förmedling samt stimulera den konstnärliga utvecklingen.
De statliga medlen till konstnärsallianserna bör därför säkras och utökas. Vi vill även se en översyn av om fler konstnärliga yrkesgrupper skulle kunna omfattas av systemet. Genom att bredda stödet kan fler kulturskapare få bättre möjligheter att verka och utvecklas – oavsett var i landet de bor eller vilken konstform de arbetar inom.
Strategi för kulturella och kreativa branscher
De kulturella och kreativa näringarna är centrala för vår livskvalitet, demokratin, näringslivsutvecklingen och svensk export. Sverige är ett framgångsrikt land med världsledande positioner inom musik, design, dataspel och mode. Här finns starka varumärken, hög innovationsförmåga och ett rikt kulturliv. Dessa näringar bidrar i hög grad till bilden av Sverige internationellt – en bild som stärker både vår konkurrenskraft och vår attraktionskraft.
Miljöpartiet tillsatte under sin tid i regering den statliga utredningen Kreativa Sverige!
(SOU 2022:44), med syftet att ta fram en nationell strategi för att främja långsiktig och hållbar utveckling av kulturella och kreativa branscher i hela landet. Vi hade gärna sett att den följdes upp med konkreta åtgärder, reformambitioner och ett tydligt konstnärligt perspektiv. Regeringens skrivelse Strategi för företag i kulturella och kreativa branscher (2023/24:111) är tyvärr alltför vag och otillräcklig.
Avsaknad av riktning och resurser
Strategin brister i flera avseenden. Den saknar tydliga åtgärder för att adressera de hinder som tidigare identifierats och presenterar få svar på hur de uppsatta målen ska uppnås. Avsnittet om kompetensförsörjning beskriver främst dagens utbildningssystem snarare än att ange en framtidsinriktad väg. Det saknas dessutom nya resurser för att genomföra strategin. Vi ser en betydande risk att eventuella omprioriteringar kommer att ske inom den redan ansträngda kulturbudgeten.
Vi hade även velat se att förutsättningarna för att inrätta ett institut för kulturella och kreativa näringar för främjande av spel, musik, film samt andra kulturella och kreativa branscher utreddes.
Kulturens och kreativitetens värde måste lyftas fram
Miljöpartiet anser att de kulturella och kreativa näringarnas roll i att främja kreativitet, idéutveckling och innovation måste betonas – inte minst för att stimulera ett dynamiskt samhällsbygge. Konst och kultur är omistliga delar av människors liv, demokrati och självförståelse. Strategin bör därför tydligt visa på dessa värden – och hur de kulturella och kreativa branscherna bidrar till ekonomisk tillväxt, ökad export, regional utveckling och Sveriges attraktionskraft globalt.
Ett stärkt konstnärligt perspektiv
Strategin behöver också stärkas i sitt konstnärspolitiska innehåll. Begrepp som ”råvara” för att beskriva konstnärligt skapande förminskar det konstnärliga arbetets egenvärde och bör inte användas. Istället bör strategin innehålla tydliga skrivningar om vikten av konst
närlig frihet, långsiktig konstnärspolitik och ett erkännande av kulturskaparnas villkor.
Vi efterlyser att konstnärsperspektivet genomsyrar strategin – med ett särskilt fokus på hur konstnärlig frihet och konstnärers rättigheter ska värnas. Den konstnärliga fri
heten är en hörnsten i de kulturpolitiska målen och bygger på en vidsträckt yttrandefrihet
. Samtidigt måste det erkännas att denna frihet kan hotas – även av krav på kommersiell anpassning.
Upphovsrätten måste stärkas
Staten bör också ta ett tydligare ansvar för att skydda upphovspersoners och utövande
konstnärers rättigheter. Vi föreslår därför att strategins avsnitt om upphovsrätt utvecklas,
så att det tydligt framgår att regeringen ska stå redo att stärka upphovsrätten i takt med den digitala utvecklingen.
Samverkan med branschen är avgörande
Slutligen anser vi att strategins genomförande och uppföljning ska ske i nära samverkan med kulturskapare och branschorganisationer. Det är först när de själva är delaktiga som strategin kan bli relevant, förankrad och verkningsfull.
AI – arbetstillfällen och upphovsrätt
AI, artificiell intelligens, har utvecklats snabbt de senaste åren. En mångfald av nya webbtjänster har tillkommit som tillgängliggör AI-tekniken för var och en. Detta innebär och kommer att innebära enorma förändringar och utmaningar, inte minst för kultursektorn. Texter, bilder och musik skapade av AI går ofta inte att skilja från mänskligt skapade verk, och utvecklingen lär fortsätta.
Förutom olika slags frågor kring kulturens värde och funktion, konstnärlig kvalitet, etik och autenticitet, är frågor kring upphovsrättslagstiftningen helt centrala. AI tränas idag på stora mängder befintligt material och det är svårt för upphovsrättsinnehavare att hävda sina rättigheter till materialet. Det handlar om författare, bildkonstnärer, kompo
sitörer, musiker, skådespelare och filmskapare vars verk och prestationer utnyttjas utan att de gett sitt medgivande och utan att de eventuella ekonomiska värden som skapas av de AI-genererade verken tillfaller dem.
Kultursektorn har anpassat sig till teknisk utveckling förr och kan göra det igen – men politiken måste stötta upp i förändringen. Lagstiftning behövs nationellt och inter
nationellt för att säkra upphovsmakarnas rättigheter. AI-förordningen var ett steg i rätt riktning. De kreativa branscherna måste involveras i regeringens arbete framåt för att säkra upphovsrättsperspektivet i AI-arbetet.
Dessutom behöver förståelsen för hur AI fungerar utvecklas. Falska bilder, desinforma
tion och fördomar riskerar att reproduceras. Mer kunskap behövs och det bör ske inom ramen för det samlade medie- och informationskunnighetsarbetet (MIK).
Vi måste uppmärksamma och skydda det fundamentala värdet av det mänskliga
skapandet och säkra förutsättningarna för bildkonstnärer, författare, musiker, skådespelare
och filmskapare i Sverige och världen över. AI innebär många möjligheter, men utmaningarna måste tas på allvar. Sverige har inte råd att vänta och se, utan bör vara aktivt i att söka lösningar i en ny tid med utgångspunkt i upphovsrätten och värnandet av det kulturella skapandet.
Kultur för alla – i hela landet
För att visionen om kultur för alla ska bli verklighet, behöver arrangörer ha långsiktiga förutsättningar för att kunna arrangera i hela landet. Alla ska kunna uppleva evenemang live oavsett var i Sverige de bor. Här är anslagen till det fria kulturlivet en viktig fråga,
men även lokalfrågan tar allt större plats i diskussionerna. Här behöver politik, näringsliv
och kulturaktörer komma samman för att diskutera möjliga lösningar. Det är inte rimligt att den fria kulturen och livekulturen trycks allt längre bort från städernas centrum eller inte har några spelplatser alls på mindre orter runt om i landet. Ett steg vi gärna ser är en utredning för att stärka livemusikens, den fria kulturens och den ideella kulturens förut
sättningar på såväl nationell och regional som lokal nivå. Kommuner och regioner behöver tydligare vägledning kring hur de kan stärka infrastrukturen och ekosystemen efter pandemin, lågkonjunkturen och Tidöneddragningarna.
Finansiering för hela landet
Kulturens finansiering måste tryggas i hela landet. Miljöpartiet vill permanenta flera av de
återstartsstöd som infördes efter pandemin, men i dag är det inte längre bara en fråga om återhämtning från pandemin – vi står inför behovet av en återstart efter Tidöregeringens
kulturpolitiska nedmontering. Under vår tid i regering tillsattes Återstartsutredningen (SOU 2021:77), som presenterade en rad förslag för en långsiktig och trygg återhämtning i
hela kultursektorn. Trots att utredningen tydligt betonade vikten av långsiktigt stöd, valde
den nya regeringen att i stort sett avsluta de tillfälliga satsningarna. I en tid präglad av lågkonjunktur behöver politiken snarare visa att kulturen är en grundläggande del av vår gemensamma välfärd – inte något som det skärs ned på. Vi vill därför se permanenta satsningar, bland annat till kultursamverkansmodellen, bild och form, kulturskolan och kulturmiljövård samt för att stärka arrangörsledet i hela landet.
Möjliggör breddad finansiering av kulturen
De tuffa villkoren för kulturen – till följd av pandemin, det ekonomiska läget och åt
stramningar från regeringen – understryker också behovet av en breddad finansiering för att stärka sektorns långsiktiga hållbarhet. Förutsättningarna för att minska hinder, öka stimulans och öppna för privat finansiering behöver ses över. Även Återstarts
utredningen innehåller flera relevanta förslag på området. Men denna breddning av finansieringsmöjligheter får aldrig användas som ursäkt för att dra tillbaka det offentliga stödet. En stark offentlig finansiering är och förblir avgörande för kulturens frihet, tillgänglighet och oberoende.
Förbjud andrahandsförsäljning av evenemangsbiljetter till överpriser
Idag finns det en rad sajter som köper upp och säljer biljetter till kulturevenemang till överpris. Sajterna ser officiella ut och sponsrar sina hemsidor på sökmotorer, vilket lurar konsumenter att köpa biljetter till överpris – även när evenemangen inte ens är slutsålda. 2022 förbjöds köp via botar i Sverige efter ett EU-beslut, vilket satt käppar i hjulet för bolagen men inte stoppat andrahandsförsäljningen på allvar. Direktivet fast
ställer minimikrav som medlemsstaterna måste uppfylla men ger utrymme för ytterligare nationella åtgärder för att stärka konsumentskyddet, såsom reglering av vidareförsäljnings
priser på biljetter.
Trots att botar förbjudits fortsätter privata bolag att köpa upp ett stort antal biljetter till stora evenemang och sälja dem vidare till överpriser. Privatpersoner, artister och arrangörer är de som får betala priset för ett fåtal bolag som hittat ett kryphål. I en tid när stöden till kultursektorn utarmas av både inflation och Tidöregeringens politik blir detta kryphål en ytterligare sten på bördan för att hålla verksamheterna på fötter. Miljö
partiet anser att Sverige borde lagstifta om ett förbud mot andrahandsförsäljning till ett högre pris än ursprungspriset eller erbjudande om andrahandsförsäljning till ett högre pris än ursprungspriset. Ett par EU-länder har redan valt att gå längre än EU-direktivet för att stoppa de oseriösa aktörerna. I Belgien, Danmark och Norge finns lagstiftning som förbjuder vidareförsäljning av biljetter till kultur- och idrottsevenemang till ett högre pris än ursprungspriset. I Belgien och Danmark är det dessutom förbjudet att erbjuda försäljning av sådana biljetter. I Danmark och Belgien finns straffrättsliga sank
tioner, men inte i Norge. I Danmark, där också själva erbjudandet om försäljning är olagligt, motiverades det med att underlätta för polisen – de ska inte behöva jaga bekräftelse på att köp fullbordats för att lagföra. Därför förordar Miljöpartiet en sådan lagstiftning.
Gestaltad livsmiljö
Med Miljöpartiet i regering skapades en ny politik för gestaltad livsmiljö. Syftet var att säkerställa att arkitektur, form och design bidrar till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsätt
ningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön. Politiken om gestaltad livs
miljö ska värnas och stärkas.
Enprocentsregeln anger att en procent av en byggbudget vid om-, ny- och tillbyggnad ska användas till konstnärlig gestaltning. Under Miljöpartiets tid i regering fick enprocents
regeln en tydligare roll i den statliga politiken för gestaltad livsmiljö. Det finns inte en given arbetsmodell, utan hur arbetet ser ut varierar över landet. Staten bör därför gå vidare för att förenkla och öka användningen av regeln i hela landet. En stödfunktion för kommuner och regioner bör utvecklas så att även privata aktörer på ett enklare sätt kan
välja att delta. I Stockholm finns som exempel en beställarfunktion där kommunen bistår
och leder enprocentsprojekt för både kommunala och privata aktörer och byggherrar genom hela processen. Syftet är dels mer konst i offentliga sammanhang, dels ett bra stöd till konstnärer, dels en breddad finansiering av konsten genom att den privata sektorn erbjuds att vara med.
Statens konstråds roll och resurser för att förenkla arbetet med enprocentsregeln för offentliga aktörer måste också värnas, inte minst på grund av enprocentsregelns bidrag till att stärka konstnärernas arbetsmarknad. Likaså är Arkdes regionala nätverksnoder ett viktigt verktyg för att följa upp politiken för gestaltad livsmiljö. Regeringen har valt att gå vidare med ett förslag om sammanslagning av Statens konstråd, Arkdes och Moderna
Museet – trots stark kritik från remissinstanserna. Förslaget är både bristfälligt och byggt
på felaktigheter, och regeringen riskerar nu att skada tre centrala verksamheter genom att påtvinga dem en sammanslagning. Initiativet framstår som ett prestigeprojekt för kulturministern, tvunget att genomföras oavsett konsekvenserna. Regeringen borde istället stärka Moderna Museet, Arkdes och Statens konstråd var och en för sig – inte slå ihop dem till en centraliserad stormyndighet som riskerar att kväva deras unika uppdrag.
Enligt barnkonventionen ska barn och unga ha rätt att till fullo delta i konst- och kulturlivet. Barn och unga ska också ha inflytande över frågor som berör dem. Det finns regioner och kommuner som har gått före och systematiskt arbetar med att öka barns delaktighet i utveckling av kulturupplevelser och deras livsmiljö. För att stärka barns likvärdiga rätt till inflytande bör en vägledning tas fram för hur fler kommuner och regioner kan arbeta med att stärka barns och ungas delaktighet och inflytande över kulturutbud och gestaltad livsmiljö.
Kultursamverkansmodellen
Kultursamverkansmodellen infördes för runt 15 år sedan som ett sätt att decentralisera fördelningen av de statliga stöden till den fria kulturen för att underlätta regionala prio
riteringar och variationer inom kulturlivet så att de nationella kulturpolitiska målen bättre
kan uppnås på ett tryggt sätt. Medan flera delar av modellen har varit lyckosamma har en kontinuerlig kritik varit att medelstilldelningen varit för sparsam. Över tid har till
förseln av medel delvis urholkats samtidigt som kostnaderna har ökat. I regeringens budget för 2025 fortsatte tyvärr urholkningen då man för första gången minskade det statliga anslaget till regional kultur.
Vi vill istället stärka den regionala kulturen samt kultursamverkansmodellen genom att tillföra mer medel att fördela. Vi tror att kultursamverkansmodellen som infrastruktur
är ändamålsenlig, även om den inte löser alla problem. Den måste kompletteras med andra insatser. Men med mer medel tror vi att modellen kan fylla ett än mer ändamålsenligt syfte.
Modellen har utvärderats vid ett flertal tillfällen, nu senast i utredningen Kultursamhället
(SOU 2023:58). Flera remissinstanser lyfter att det inte borde vara aktuellt att utveckla modellen genom att inkludera fler aktörer eller kulturområden innan en stärkt finansi
ering kan säkras. Remissrundan ger också vid handen att det är tydligt att vissa delar behöver utredas vidare och att konsekvensanalysen är för rudimentär.
Miljöpartiet anser att regeringen bör ta utredningen vidare i syfte att stärka kultur
samverkansmodellen så att syftena med modellen kan uppnås på ett bättre sätt. Utred
ningen visar exempelvis att bild- och formkonsten är eftersatt och missgynnas i nuvarande modell. Ett sätt att hantera detta missförhållande vore att ge Kulturrådet i uppdrag att se över infrastrukturen, exempelvis genom att skapa noder med regionalt ansvar för bild- och formkonsten och föreslå hur den kan stärkas.
Ideell kultur
Den ideella kulturen är central för kulturell utveckling för alla – oavsett bakgrund, hem
vist eller ekonomiska förutsättningar – i hela landet. Den ideella kulturen skapar sam
hörighet och mötesplatser och möjlighet för fler att delta i kulturlivet. Men den ideella kulturen är också hårt ansatt på grund av det ekonomiska läget och regeringens ned
dragningar. Det misstänkliggörande som civilsamhället möter av regeringen hjälper inte
till. Flera organisationer larmar om risk för stora nedskärningar av personal, organisation
och verksamhet. Vissa organisationers hela överlevnad är hotad. Detta kommer att på
verka hela landets kulturella ekosystem på såväl kort som lång sikt och kräver krafttag.
Studieförbunden är och har varit det lokala smörjmedlet för ideell kultur. Effekterna
av regeringens neddragningar av stöd till studieförbunden har varit stora, men de faktiska
effekterna behöver kartläggas så att åtgärder skyndsamt kan vidtas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.
Som tidigare nämnt vill vi också se en utredning för att stärka den ideella kulturen, den fria kulturen och livemusikens förutsättningar. För att få en övergripande bild över de värden som ideell kultur skapar behövs det också ordentlig statistik. Myndigheten för kulturanalys har som uppgift att analysera arbetet för att nå de kulturpolitiska målen, men uppdraget omfattar bara insatser i offentlig regi. För att stärka den ideella kulturen på längre sikt bör Myndigheten för kulturanalys få i utökat uppdrag att även kartlägga den ideella kulturens effekter utifrån kulturpolitikens mål.
Hållbara villkor för statliga kulturinstitutioner
Säkra långsiktiga förutsättningar för de statliga scenkonst- och museibyggnaderna
Miljöpartiet vill se en bred satsning för att stödja de statliga scenkonst- och musei
byggnaderna i att hantera ökade kostnader kopplade till lokaler och hyror. Modellen med kostnadshyra, där vissa kulturinstitutioner får reducerad hyra men själva står för underhåll och renoveringskostnader, bör avskaffas. När utgifterna för underhåll stiger har det visat sig att byggnaderna far illa. Det krävs justeringar för att säkerställa att verksamheterna inte dräneras på resurser som istället borde gå till innehåll, personal och publikt tillgängliga aktiviteter. Målet måste vara att bibehålla och utveckla kvaliteten i de stora statliga kulturinstitutionerna, samtidigt som skattepengarna används effektivt.
En särskild utredare (Ds 2024:32) har föreslagit en ny modell med en modifierad form av marknadshyra. Det skulle ge institutionerna en bättre förutsägbarhet och underlättar framtida planering. Oavsett modell måste dock hyran fortsatt kunna betalas –
och ökade anslag är därför en förutsättning. Det är inte rimligt att konstnärlig verksamhet
och publik tillgänglighet ska begränsas av en hyresmodell som inte tar höjd för det offentligfinansierade kulturuppdraget. Det är därför av största vikt att staten tar ansvar för att säkerställa långsiktig finansiering av hyreskostnaderna för de statliga kultur
institutionerna.
Dramaten är exempelvis experter på scenkonst men har inte nödvändigtvis kompetensen
eller resurserna att förvalta ett kulturarv som husen är. Miljöpartiet förordar att hela kostnaden läggs på Statens fastighetsverk, tillsammans med ett uppdrag att förse de fem institutionerna med ändamålsenliga lokaler. Detaljerna kring detta måste dock utredas vidare, exempelvis för att tydliggöra ansvar för att genomföra verksamhetsanpassningar.
Ett särskilt fokus bör läggas på Kungliga Operan när hyran väntas öka dramatiskt efter den kommande renoveringen.
Armlängds avstånd – en grundpelare
En viktig princip i det svenska kulturpolitiska systemet är armlängds avstånd mellan politiken och det konstnärliga innehållet. Miljöpartiet är stolta över att denna princip nu är inskriven i museilagen. Det är ett avgörande steg för att stärka konstens och kulturens
självständighet och garantera att offentligt finansierad kultur kan utövas fritt, utan detalj
styrning eller politisk påverkan på innehållet. Vi vill nu gå vidare och skriva in principen
i till exempel bibliotekslagen och i kultursamverkansmodellen. Dessutom vill vi ge Kulturrådet i uppdrag att stärka kommuners och regioners kompetens kring armlängds avstånd, i linje med slutsatserna i Myndigheten för kulturanalys utredning Så fri är konsten. Detta måste fortsatt vara en ledstjärna i utvecklingen av statens relation till de nationella kulturinstitutionerna – även när det gäller frågor om lokaler och finansieringsmodeller.
Språk, litteratur och läsning
Svenskan är ett litet språk i en globaliserad värld, och dess ställning kan inte tas för given.
För att värna och stärka det svenska språket krävs aktiva och långsiktiga insatser. Läs
främjande arbete är avgörande för att utveckla ordförråd, språkförståelse och en levande språkkultur i hela befolkningen.
Public service spelar en central roll – dess uppdrag att främja det svenska språket och bidra till språklig sammanhållning i samhället måste värnas och utvecklas. Samtidigt behöver den svenska språkutvecklingen stödjas även inom den privata sektorn. Det är viktigt att främja investeringar i film, tv-serier och annan kulturproduktion på svenska. Språket är bäraren av berättelser, identitet och demokratiskt deltagande – och därför måste vi också säkra dess plats i framtidens teknologier. Miljöpartiet vill se stärkta satsningar på projekt som utvecklar AI och annan teknik så att den fungera på svenska, såsom det arbete som idag bedrivs vid Kungliga biblioteket. Sådana satsningar på AI-utveckling och stora språkmodeller bör garantera framtida mekanismer för ersättning till rättighetshavare. Politiken måste också satsa på svensk litteratur och läsfrämjande, vilket vi utvecklar nedan.
Tidiga och systematiska insatser för läsfrämjande
Sverige har under en längre tid sett en oroande nedgång i barns och ungas läsförmåga. Läsningen har minskat, och allt fler barn har svårt att ta till sig texter. Det är en allvarlig utveckling – inte bara för det enskilda barnets lärande, utan för demokratin i stort. En försämrad läsförmåga speglar de växande klyftorna i skolan. Elevers socioekonomiska bakgrund får ett allt större genomslag i skolresultaten. Det gör satsningar på likvärdig undervisning, tillgång till böcker och strukturerat läsfrämjande arbete avgörande.
Att läsa är grunden för lärande, bildning och delaktighet. Läsningen stimulerar fantasin,
ger tillgång till nya perspektiv och skapar förståelse för andra människor och världar. Förmågan att tillgodogöra sig texter är också en förutsättning för att kunna delta i sam
hällsdebatten och forma framtidens samhälle. Läsningens betydelse kan därför inte överskattas.
Miljöpartiet har tidigare genomfört ett omfattande paket för att främja läsning. Vi har infört tidiga läsinsatser för små barn och deras föräldrar, tilldelat böcker till förskolor, inrättat ett nationellt läsråd och förstärkt folkbiblioteken i hela landet. Läsfrämjandet har också fått ett symboliskt men viktigt inslag genom etableringen av läslovet.
Vi införde också läsa-skriva-räkna-garantin – en viktig reform för att säkerställa att
inget barn lämnar lågstadiet utan att ha fått det stöd som krävs. Skolverket har nu i uppdrag
att utveckla bedömningsstöden i förskoleklassen och årskurs
1, med syftet att skapa mer träffsäkra och användarvänliga verktyg för lärarna. Ett nytt material testas i pilotform
redan hösten 2025. Men garantin kräver mer än bara bättre verktyg – den kräver resurser. Utan tillräckliga medel kan inte alla elever med behov få det stöd de har rätt till.
Många aktörer har tagit ansvar i arbetet för att vända utvecklingen – lärare, biblio
tekarier,
föreningar och föräldrar. Men vi har långt kvar innan vi kan tala om en vändning.
Oroväckande är att allt färre föräldrar läser högt för sina barn – en utveckling som måste brytas.
Det krävs fortsatt politiskt fokus på läsfrämjandet. Nästa avgörande steg är att säker
ställa att reformen med bemannade skolbibliotek implementeras fullt ut i hela landet. Men det räcker inte. Vi måste också bygga ett hållbart ekosystem för litteraturen, där författare, förlag, översättare, bokhandlare och bibliotek har goda villkor att verka. Barn behöver läsande förebilder. Därför måste läsning vara en naturlig och synlig del av hela samhället.
Vi vill även ta vidare det framgångsrika arbete som gjorts efter Läsdelegationens förslag. Bemannade skolbibliotek, ett långsiktigt förstärkt läsfrämjandearbete inklusive satsning på Läsfrämjandeinstitutets modell och mer läsning i skolan. Vi behöver inte symboliska åtgärder utan ett läsfrämjande lyft med reformer som gör skillnad.
En modern litteraturpolitik
Sverige behöver en utvecklad litteraturpolitik. En utredning som ser över bokens hela kedja är ett första steg, med särskilt fokus på att stärka författares villkor. I dag är ersättningarna låga och den digitala utvecklingen innebär nya utmaningar för såväl författare som bokbranschen. Norge har nyligen infört en boklag, och den utvecklingen är viktig att följa.
I en översyn måste även översättarnas situation beaktas. De är en ofta osynlig men avgörande länk i litteraturens kedja. Deras status och villkor behöver förbättras för att säkra den mångspråkiga litteraturen och tillgången till världens berättelser.
Modersmål och minoritetsspråk – en rättighet och en resurs
Rätten till modersmål och undervisning i nationella minoritetsspråk är central för varje elevs identitet, lärande och framtid. Både modersmål och minoritetsspråk är en viktig fråga när det gäller att utveckla och behålla den egna identiteten. Att kunna fler språk ska ses som en fördel och som en resurs för elevens lärande. Forskningen är tydlig: goda kunskaper i modersmål underlättar även inlärningen i svenska och andra språk.
Skolan ska erbjuda tillräckligt med undervisningstimmar och språkundervisningen ska vara en integrerad del av skoldagen – inte något som sker vid sidan av. Det gör undervisningen mer tillgänglig och stärker språkens status. Det ökar också möjligheten att attrahera kompetenta språklärare.
Miljöpartiet vill stärka utbildningen i de nationella minoritetsspråken; mer om detta finns under rubriken Nationella minoriteters kultur och språk. Vi värnar också alla elevers rätt till modersmålsundervisning och studiehandledning. Ämnesundervisning på modersmålet ger alla elever en chans att utveckla de kunskaper och förmågor som läro
planen uttrycker. Forskningen är entydig med att kunskap om sitt modersmål underlättar när man ska lära sig andra språk, till exempel svenska.
Nationella minoriteters kultur och språk
Judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar är erkända som nationella mino
riteter i Sverige och därmed har individer som tillhör dessa grupper särskilda rättigheter som rör språk och kultur. Sverige har ett ansvar att tillförsäkra minoriteters möjlighet att bevara och utveckla sin kultur, sin religion, sitt språk, sina traditioner och sitt kulturarv.
De nationella minoritetsspråken
I Europarådets granskningar har Sverige fått återkommande kritik för att inte i tillräckligt
hög utsträckning erbjuda språkutbildning på minoritetsspråken. Miljöpartiet vill införa
nya bestämmelser om undervisning i nationella minoritetsspråk för alla de obligatoriska skolformerna, för gymnasieskolan och för gymnasiesärskolan. Det är viktigt att minoritets
språken garanteras en större undervisningstid inom ramen för skoldagen. Sverige bör också utöka den tvåspråkiga undervisningen för samiska. Det är också viktigt att undervisningen införlivas i den ordinarie skoldagen för att attrahera fler elever att läsa nationella minoritetsspråk.
Nationella språkcentrum ska ge stöd och kunskap som underlättar för språkbärare i hela landet att behålla, ta tillbaka och utveckla sitt språk – så att de nationella minoritetsspråken
kan leva vidare. Språkcentrum är också viktiga då utbildningsområdet inte ensamt kan trygga minoritetsspråkens utveckling. De nationella minoriteternas kulturer och språk måste stödjas brett och som en del av svenskt kulturarv och mångfald. Finansieringen för minoritetsspråkens språkcentrum – samt övriga resurser för språkrevitalisering – måste permanentas.
I regering gav Miljöpartiet Kungliga biblioteket i uppdrag att inrätta resursbibliotek
för de nationella minoritetsspråken. Detta innebär att flera av de nationella minoriteternas
bibliotek kan ges ett ansvar som statligt finansierade resursbibliotek för sina respektive språkområden. Sådana särskilt utpekade resursbibliotek har till uppgift att stödja och bidra med kompetensutveckling, konsultativ verksamhet och medieförsörjning till biblioteken. Miljöpartiet anser att det är viktigt att säkra att resursbiblioteken får en tillräcklig och permanent finansiering för att kunna genomföra sina uppgifter.
Älvdalska
Älvdalska bär uråldriga särdrag som nästan inte längre går att återfinna i någon annan del
av det nordiska språkområdet. Älvdalskan bär spår från fornnordiskan och är en levande del av vår språkhistoria och vår språkliga och kulturella mångfald. Älvdalskan talas i dag av uppemot 3
000 personer, framför allt i Älvdalens socken i norra Dalarna. Repre
sentanter för Ulum Dalska och Älvdalens kommun har under lång tid framfört att älv
dalskan bör erkännas som minoritets- eller landsdelsspråk i Sverige. Vidare är det flera experter som uttalat att älvdalskan är att betrakta som ett eget språk, och Europarådets expertkommitté har uppmanat den svenska regeringen att se över älvdalskans status. Regeringen bör därför få i uppdrag att utreda älvdalskans status och se över möjligheten att erkänna älvdalskan som minoritets- eller landsdelsspråk i Sverige.
De nationella minoriteternas kultur
Det är av yttersta vikt att tillförsäkra de nationella minoriteterna lika möjligheter att bevara
och utveckla sina kulturer, traditioner och kulturarv, liksom rätten till inflytande och delaktighet i att utforma sina respektive kulturer. Miljöpartiet har länge drivit på för högre ambitioner i minoritetspolitiken och gör det fortsatt. Vi måste göra mer för att synliggöra och främja den särskilda kultur som tillhör romer, judar, sverigefinnar, tornedalingar och samer och stärka deras egenmakt.
Öka romers inkludering
Den långsiktiga strategin för romsk inkludering antogs 2012 med det övergripande målet
att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Strategin innehåller flera viktiga delar och Miljöpartiet vill betona vikten av att strategin ges goda och långsiktiga resurser för att få avsedd effekt. Romer har under en lång tid varit utsatta för omfattande och strukturell diskriminering. Än idag drabbas romer av antiziganism och många lever fortfarande i utanförskap och det finns en stor förtroendeklyfta mellan romer och samhällets institutioner. Att stärka den romska kul
turen och språket är en del för att öka romers inkludering, men samhället måste genom
föra kraftfulla insatser för att ge romer likvärdiga möjligheter och rättigheter som icke-romer.
För att öka romers inkludering är främjandet av romskt föreningsliv en viktig del. I Sverige finns ett stort antal organisationer och föreningar som på olika sätt representerar
romer och romers intressen, till exempel för att motverka antiziganism och stärka romers sociala och politiska rättigheter. Samtidigt saknas en central struktur och resursbristen är stor. Vi vill stärka romsk organisering, och en fortsatt dialog med det romska förenings
livet bör ske för att diskutera formerna för detta.
Miljöpartiet anser också att det skulle vara värdefullt att samla arbetet med romska frågor vid en myndighet eller ett nationellt center, vilket även Kommissionen mot antiziganism föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 2016:44). Ett romskt centrum skulle kunna stärka arbetet med att främja och stödja romers egenmakt och inflytande.
Stärkt judiskt liv
För att säkra fortlevnaden och utvecklingen av judiskt liv i Sverige och kartlägga de hinder
och möjligheter som finns för den judiska minoriteten tog Miljöpartiet i regering initiativ
till framtagandet av en strategi för judiskt liv. I januari 2024 överlämnade utredningen betänkandet (SOU 2024:3) med förslag till en nationell strategi för stärkande av judiskt liv i Sverige. Miljöpartiet välkomnar att regeringen nu antagit strategin för perioden 2025 till 2034, för att bland annat stärka den judiska kulturen i hela samhället. Det är nu viktigt att strategin ges långsiktiga och tillräckliga medel för att kunna genomföras.
Idag är dessvärre allmänhetens kunskap om judisk kultur, traditioner och historia låg, vilket påverkar den judiska minoritetens upplevelse av att inkluderas i samhället och möjlighet att leva öppet med sin judiska identitet. Det försvårar i sin tur kunskapsöver
föringen till yngre generationer. För att synliggöra judisk kultur är det bland annat viktigt att skapa goda förutsättningar för judisk organisering. Det är en framtidsfråga för
att bibehålla och stärka möjligheterna till judiskt liv. Församlingar, föreningar och skolor
spelar en central roll i det judiska vardagslivet genom att erbjuda religiösa tjänster, kultur- och fritidsaktiviteter, utbildningar, barn- och ungdomsverksamhet samt sociala tillställningar. De har dessutom fått en allt viktigare roll som kanal för att föra över judisk identitet, kunskap och kultur, i synnerhet till barn och unga. För att åstadkomma detta behövs bland annat goda ekonomiska förutsättningar och långsiktighet i det offentligas åtagande.
Satsningar på Sverigefinländarnas språk och kultur
Något som drabbat den sverigefinska minoriteten är att många har förlorat sina finska språkkunskaper och har istället svenska som sitt förstaspråk. Detta är en följd av språk
bytesprocessen. Det svenska majoritetsspråket dominerar och finskan tenderar att vara
ett språk som endast talas i hemmen och familjer emellan. Många sverigefinnar har aldrig
eller bara bristfälligt fått lära sig att skriva och läsa på sitt modersmål i skolan. Det har
förekommit en språkdiskriminering som stigmatiserat användandet av det finska språket.
Den största utmaningen för det finska språkets revitalisering i Sverige är att få fler unga sverigefinnar att använda, utveckla eller lära sig språket samt att bidra till att ge
möjligheten och viljan att i sin tur föra vidare det till sina barn. För att skydda och stärka
det finska språkets användning i Sverige och den sverigefinska kulturella identiteten och
bidra till barns utveckling av en flerkulturell identitet har Finlandsinstitutets resursbibliotek
en viktig roll. I regering gav Miljöpartiet Kungliga biblioteket i uppdrag att inrätta resurs
bibliotek för de nationella minoritetsspråken, vilket gett goda resultat. Vi vill däremot
säkra att resursbiblioteken får en stärkt och permanent finansiering, vilket även Finlands
institutets resursbibliotek har efterlyst.
För att åstadkomma en ökad medvetenhet och kunskap om den sverigefinska mino
riteten har public service en överlägset viktig roll i att bidra till språkets och kulturens
överlevnad och utveckling, vilket även de sverigefinska organisationerna uppmärksammat.
Miljöpartiet vill att public services programutbud på alla de nationella minoritetsspråken
ska öka; de finskspråkiga programmen är en viktig spegling av minoritetens språk, kultur och förutsättningar.
Synliggör tornedalingar, kväner och lantalaiset
Det behövs en sammanhållande kraft för den tornedalska kulturen. Idag får bara en institution inom den tornedalska genren statligt bidrag för sin verksamhet och det är Tornedalsteatern. Därmed saknas en institution som på bred front samlar kunskap om de tornedalska frågorna. Miljöpartiet vill därför inrätta ett permanent center för tornedalsk
historia och kultur. Region Norrbotten presenterade förra året slutrapporten från projektet
Kultursamlande verksamhet för tornedalingar, kväner och lantalaiset. Arbetet har skett i dialog med minoritetsgruppen och i rapporten presenteras förslag på prioriteringar och steg för att stärka tornedalsk kultur, bland annat genom att inrätta en kulturinstitution för tornedalingar, kväner och lantalaiset som innefattar informationscentrum, ett huvudmuseum och forskning. Vi anser att rapportens förslag är mycket intressanta och att det bör inledas ett arbete med att förverkliga förslagen.
En annan viktig fråga för den tornedalska gruppen är återbördandet av mänskliga kvarlevor. Att säkerställa återbegravning är ett viktigt steg för upprättelse och försoning. Diskussionerna om återbördande av mänskliga kvarlevor har intensifierats de senaste åren och ett antal återbegravningar, främst av samiska kvarlevor, har genomförts. Det råder dock stor osäkerhet kring hur återbördandet av kvarlevor från andra grupper än urfolk ska genomföras och samordnas. Det är därför angeläget att även kvarlevor från tornedalingar, kväner och lantalaiset kan repatrieras och återbegravas på ett värdigt sätt. Miljöpartiet vill att Riksantikvarieämbetet ges i uppdrag att analysera och beskriva juridiska, ekonomiska och praktiska förutsättningar för att identifiera och återbörda kvarlevor och föremål från tornedalingar, kväner och lantalaiset, på samma sätt som Riksantikvarieämbetet utrett frågan om återbördande av samiska kvarlevor. Uppdraget bör överväga en samordnande funktion samt långsiktig finansiering för att kunna hantera processerna med repatriering.
Det samiska folkets egenmakt
Även samiska kulturinstitutioner behöver en tryggare ekonomisk grund och en större
självständighet, flera behöver bidra till möjligheter att använda språken och det allmänna
måste tillhandahålla relevant och korrekt information om de språkliga rättigheter som gäller de minoriteterna. Vi vill verka för fler samiska museer och kulturinstitutioner genom att stärka stödet till Sametinget. Ett gott exempel på viktig kulturell verksamhet som fortsatt behöver stöd är Giron Sámi Teáhter, en arena för scenkonst som vänder sig till alla samer. Teatern bör få ett uppdrag som nationalscen.
Samiska kvarlevor och offergåvor finns i olika samlingar och på museer runt om i landet. Processen för återbegravning och repatriering är komplicerad och kostsam. Sam
tidigt är det mycket viktigt att arbetet påskyndas. Att säkerställa repatriering och åter
begravning är ett viktigt steg för upprättelse och försoning, men det saknas resurser och samordning för att så ska ske. Våren 2024 presenterade Riksantikvarieämbetet en ut
redning med förslag för att underlätta återlämnande av samiska föremål och kvarlevor. I enlighet med utredningens förslag vill vi att Sametinget snarast får i uppdrag att inrätta en samordnande funktion – både som en motpart för museerna och som en rådgivare för kravställare som vill begära tillbaka föremål och kvarlevor. Sametinget måste också få särskilt avsatta resurser för detta uppdrag – i vår budgetmotion tillför vi ytterligare 2,5
miljoner kronor till Sametinget för att inrätta en samordnande funktion och kunna hantera
processerna med repatriering. Stödet måste vara kraftigt och långsiktigt; det är inte rimligt att Sametinget ska ansöka årsvis om tillfälliga bidrag.
Kulturarv
Vårt kulturarv är en resurs som behöver tillvaratas, utvecklas och värnas. Kulturarvet är en
allmän resurs som har möjlighet att vara en angelägenhet för alla människor. Begreppet
kan förstås som spår och uttryck från det förflutna som tillskrivs värde och som används i samtiden. Kulturarvet kan bidra till gemenskap och skapa förståelse för samhällets utveckling, vår kultur och vår historia men kan också vara en utgångspunkt för kritik av olika samhällsskeenden.
Hur kulturarvet definieras är inte en fråga för politiker. Det definieras i stället av hur det uppfattas och används. Det är institutionernas samlingar, våra gemensamma kultur
skatter, enskilda människors språk och levnadssätt, det civila samhället och dess tradi
tioner, samt mycket annat, som tillsammans utgör kulturarvet. I den mån det behöver definieras och avgränsas ska det göras av professionen och forskningen. Politiken ska skapa organisatoriska ramar och finansiera kulturarvsinstitutionerna, medan expertisen ska ansvara för förvaltningen av kulturarvet. Armlängds avstånd är ett helt centralt begrepp här. Museiinstitutionerna ska stå fria från politisk innehållspåverkan.
Ett levande kulturarv – fysiska museer i hela landet
Även om digitalisering innebär stora fördelar för tillgängligheten bör de fysiska museerna
finnas nära varje medborgare över hela landet. Miljöpartiet vill därför att det ska finnas länsmuseer i varje län och att regeringen ska verka för att detta skrivs in i museilagen. Den statliga finansieringen av länsmuseerna sker huvudsakligen inom ramen för kultur
samverkansmodellen. Regeringens neddragningar har därför slagit hårt mot museisektorn
över hela landet. Museernas samlingar och verksamhet, exempelvis magasin och pro
duktion av egna utställningar, är centrala för att bevara och hålla kulturarvet levande. Många museer och hembygds- och bygdegårdar har äldre hus och byggnader inom samlingarna som kräver kontinuerligt underhåll. De statliga bidraget till kulturmiljövård via Riksantikvarieämbetet och Boverket behöver därför värnas.
Det moderna och rörliga kulturarvet
Kulturarvet brukar definieras utifrån det som tidigare generationer skapat och hur vi i dag uppfattar, tolkar och för det vidare. Men det gäller även arvet från vår egen och våra närmaste äldre släktingars generationer. Det moderna kulturarvet, med industriminnen, motor- eller segeldrivna fordon och farkoster eller storstadens arkitektur och mycket annat behöver också värnas, vårdas och tillgängliggöras. Det rörliga kulturarvet är till stora delar ett levande arv som hålls rullande, flytande eller flygande genom ideella krafter men som idag saknar lagskydd. Miljöpartiet anser att vi behöver gå vidare med förslagen i Riksantikvarieämbetets utredning (2018) om bland annat en hänsynsregel i kulturmiljölagen.
Skydda forn- och kulturlämningar
En ofta förbisedd del av vårt kulturarv är de olika typer av forn- och kulturlämningar som ryms i våra skogar. Det traditionella kalhyggesbruket har inte bara stor påverkan på miljön och förmågan att minska koldioxiden i atmosfären, utan har också orsakat om
fattande skador på dessa typer av forn- och kulturlämningsområden. Den sammanlagda ytan av kända forn- och kulturlämningar i skogen är drygt 500
000 hektar, men minst hälften av alla lämningar bedöms vara okända. Närmare 80 procent av skogsytan är ännu inte inventerad på kulturvärden. De senaste åren har andelen skador och grova skador på fornlämningsområden legat på 30–40 procent för hela landet. Den enskilt största skadeorsaken är markberedning, enligt Skogsstyrelsen. Därför vill Miljöpartiet ställa om till ett hållbart skogsbruk, med skonsamma, naturnära och hyggesfria metoder. Vi vill också öka antalet natur- och kulturreservat. Den pågående förstörelsen av skogs
landskapets kulturvärden måste få kännbara konsekvenser genom skärpt lagstiftning.
Stärkta resurser till kulturarvsinstitutioner och digitalisering
Kulturarvsinstitutionerna har, likt resten av kulturlivet, drabbats hårt av pandemin, låg
konjunkturen och den nuvarande regeringens åtstramningar. Miljöpartiet ser därför ett stort behov av att stärka dessa institutioner. Återstartsutredningen föreslog en storskalig digitaliseringssatsning som vi vill ta vidare. Digitalisering skapar nya möjligheter att tillgängliggöra museers och arkivs samlingar, både för allmänheten och för forskning. Samtidigt bidrar digitalisering till ökad bevarandesäkerhet. Men Sverige ligger efter internationellt sett. Därför behövs en tydlig samordning och en långsiktig, offensiv planering och finansiering för digitalisering av kulturarvet. Skydd mot hybrid- och cyberattacker mot digitala samlingar och kulturarvsinformation behöver vara en central del av arbetet. Regeringen bör därför starta upp ett långsiktigt brett projekt kring digitalisering av vårt kulturarv.
Kulturens roll i beredskapsarbetet
Beredskapen för skydd av kulturarvet har aktualiserats inte minst med Rysslands anfalls
krig mot Ukraina. Kulturlivet har på ett mycket tydligt sätt visat sig vara en motstånds
kraft i sig. Ett livaktigt och fritt kulturliv är en kraft för sammanhållning och därmed viktigt för försvarsviljan. Det gäller såväl det historiska kulturarvet som den samtida kulturen, inklusive digital information. Kulturen bidrar också till att skapa normalitet i vardagen i händelse av kris eller krig, hantera trauman och erbjuda underhållning och förströelse.
Det aktiva kulturlivet bör därför inkluderas i det lokala och nationella beredskaps
arbetet, så att det kan fungera även under kris och ytterst under krig. Centralmuseerna och andra kulturarvsmyndigheter behöver ges förutsättningar i budget för att fördjupa sitt arbete med beredskapsplaner, evakueringslokaler och andra säkerhetsfrågor. Det nyligen inrättade Kulturskyddsrådet är ett viktigt steg. Av rådets delrapport från februari 2025 framgår att kulturarvsaktörer efterfrågar tydligare roller, ansvar och mandat inom
beredskapsarbetet. Samverkan och fortsatt stabil finansiering framåt är också avgörande.
Även minnesvårdande institutioner som lokala museer och arkiv måste omfattas av detta arbete.
Stärk medie- och informationskunnigheten
I en tid där de flesta människor, inte minst unga, tillbringar mycket tid i den digitala miljön och där exponeras för en flod av olika budskap är förmågan att kritiskt analysera information och olika källor viktigare än någonsin tidigare. Utan en sådan förmåga ökar sårbarheten för propaganda, felaktigheter och förvanskade budskap av olika slag. Den som saknar förmåga att särskilja sant från falskt, eller inte kan sätta information i rätt sammanhang, får svårare att bygga solid kunskap. Det ökar också risken för att anti
demokratiska budskap får genomslag. Därför har det som brukar kallas för medie- och informationskunnighet (MIK) en självklar plats i skolan.
Vi behöver stärka medie- och informationskunnigheten (MIK) i befolkningen, vilket inkluderar både text- och bildanalys. Det är en viktig satsning för att stärka Sveriges psykologiska försvar. Miljöpartiet vill att uppdraget att undervisa i medie- och informa
tionskunnighet ska stärkas i grund- och gymnasieskolans läroplaner och examensmål. MIK kan underlätta det demokratiska samtalet i en alltmer digital tid. Samtidigt måste vi vara medvetna om att det i grunden handlar om tillit – eller bristen på tillit – till sam
hällets kunskapsproducerande institutioner, som massmedia, skolor, bibliotek, högskolor
och andra myndigheter. Därför bör skolan inte enbart förmedla kunskaper och färdig
heter i MIK utan även bygga tillit till kunskapsproducerande och kunskapsförmedlande institutioner. Då biblioteken är en institution som många människor känner tillit till kan folkbiblioteken bidra till en levande dialog om MIK och stötta andra yrkesgrupper i lokalsamhället.
Vi vill också att samordningen av MIK-frågor ska förbättras mellan samhällets olika sektorer. Som ett naturligt nästa steg anser Miljöpartiet att en eller flera relevanta myndigheter ska få i uppdrag att ta fram en nationell strategi för stärkt motståndskraft mot desinformation och propaganda så att medie- och informationskunnigheten kan stärkas.
Civilsamhället
Föreningslivet är en bärande samhällskraft. Inom föreningslivet träffas människor från olika bakgrunder, vilket bygger samhörighet och stärker både demokratin och försvars
viljan. Vi vill förenkla för ideella organisationer så att det blir lätt för människor att ge av sin fritid till det gemensamma. Stöd och villkor för det demokratiska föreningslivet måste vara långsiktiga och tydliga.
Tyvärr ser vi att regeringens politik även på det här området går i motsatt riktning. Civilsamhällesorganisationer vittnar om att regeringen genomför stora förändringar i snabb takt utan ordentlig dialog och med otydliga mål. Det gäller inte minst bistånds
organisationerna. I linje med detta fick Sverige en varning av EU-kommissionen under sommaren 2024 i deras årliga granskning av hur väl medlemsländerna efterföljer rättsstatens principer. Kommissionen konstaterar att nedskärningar i finansiering och snabbare remisstider påverkar vissa delar av civilsamhället, och varnar för att inte låta reformer av civilsamhället påverka det i orimlig utsträckning.
Förenkla byråkratin för eldsjälar
Vi behöver förenkla byråkratin och satsa långsiktigt. För civilsamhället innebär en tung
rodd administration att många drar sig för att axla viktiga förtroendeuppdrag och att
resurser läggs på en ineffektiv organisation. Vi behöver därför övergå till mer långsiktiga
verksamhetsstöd istället för korta projektstöd som kräver årliga eller upprepade ansök
ningar för att få medel till verksamheten. En omläggning av stödsystemen mot fleråriga stöd måste dock ske utan att tumma på kontroll och uppföljning. Frågan kring stöd till föreningsliv och civilsamhället bör därför utredas.
Miljöpartiet vill genomföra ett civilsamhälleslyft med 1
miljard i en permanent satsning
på föreningslivet och civilsamhället. Syftet med vår satsning är att underlätta långsiktig
planering och verksamhet, att stötta föreningslivets infrastruktur, att underlätta för landets
alla eldsjälar att nå ut med kulturarrangemang och föreningsverksamhet i hela landet samt att möjliggöra insatser som främjar integration, hälsa och barn och ungas fritid.
Många organisationer vittnar även om hur tillgången till bankkonton försvårats. En civilsamhällesorganisation utan bankkonto kan i princip inte verka, och kan heller inte ta emot statligt stöd. Staten ställer höga krav på bankerna att stoppa penningtvätt och terrorfinansiering. Det är viktigt att stoppa organiserad brottslighet, men regleringen gör
också att vissa delar av civilsamhället drabbas på sätt som inte är avsedda. Särskilt utsatta
är små föreningar utan anställda samt ungdomsföreningar. Det är ett demokratiskt pro
blem. I Danmark har man beslutat att ge lagstadgad rätt till ett grundläggande betalkonto
(basal betalingskonto) för föreningar och mindre verksamheter. Sverige bör inspireras av Danmark och snabbutreda förändringar av betaltjänstlagen för att underlätta för civil
samhället.
Vi vill också jämna ut skillnaderna mellan idrotten och det övriga ledarledda civil
samhället när det gäller sociala avgifter. Idag finns ett undantag i socialavgiftslagen som
innebär att organisationer som är medlemmar i Riksidrottsförbundet kan engagera ledare
upp till ett halvt basbelopp utan att behöva betala sociala avgifter för ledarens ersättning.
Detta undantag gäller varken för de friluftsorganisationer som inte är medlemmar i Riksidrottsförbundet eller för ungdomsorganisationerna, som samordnar och genomför likvärdiga ledarledda aktiviteter. Detta bör omgående åtgärdas då det skulle underlätta för det föreningslivet och skapa bättre möjlighet till fritidsaktiviteter, inte minst för barn och unga, och det till en mindre kostnad.
Gaming
Den svenska spelbranschen är internationellt erkänd och har vuxit snabbt på kort tid. Orsaker bakom ”det svenska spelundret” har antagits vara ett gynnsamt näringslivs
klimat med lågt skattetryck för snabbt växande företag, en tidigt utbyggd digital infrastruktur med bredband och hemdatorer men också en tradition av stark kulturell infrastruktur med tidig introduktion till kultur och kreativitet, en stark kulturskola och ett utbrett finmaskigt nät av studieförbund.
Någon uttalad nationell strategi för dataspelsbranschen har dock inte funnits. I våra grannländer har gamingpolitiken ridit på en framgångsrik filmpolitik, men både Norge
och Danmark har nyligen separerat kulturområdena och har en uttalad politik för gaming
och dataspel. Av ett större internationellt perspektiv framgår också att många länder har en strategi för statliga stöd till den växande spelbranschen.
För att Sverige ska behålla sin ställning och stärka branschen, spelkulturen och inno
vation och kreativitet kring spelutveckling krävs en nationell samling och strategi. I en rapport från forskningsinstitutet Rise (2023) identifieras fem utmaningar för branschen: kompetensbrist, forskningsluckor, resurser för utveckling, systematiska utmaningar såsom hinder för arbetskraftsinvandring och investerings- och exportstöd samt bristande förståelse och acceptans för dataspelsbranschen.
Flera av utmaningarna har börjat mötas med åtgärder medan andra behöver offensiva politiska beslut. Rise har själva initierat ett arbete med en nationell strategi och presen
terade under hösten 2024 ytterligare en rapport med 17 konkreta rekommendationer. Viktigast är att fortsätta arbetet för att skapa acceptans och förståelse. Fördomarna om spelbranschen är fortfarande många och hämmar utvecklingen. Dataspel behöver därför tydligt skrivas in i de offentliga styrdokumenten kring både kulturen, näringsliv och forskning. Bland de 17 rekommendationerna finns bland annat stöd för finansiering och infrastruktur för klusterbildningar, inkubatorer och en nationell investeringsfond och dataspelsinstitut och centrumbildning för utvecklare, långsiktig kompetensförsörjning där internationell arbetskraft måste ha lättare att verka i Sverige, satsning på forskning och utbildning och innovation kring gaming och dataspel.
Forskningen har stor potential att växa. Resurstilldelning bör kunna underlättas genom
lokal samverkan men också genom mer riktade utlysningar där små utvecklare idag har svårt att hitta ingångar. Kompetensbristen kan möjligen mötas med utökade utbildnings
platser, men viktigare enligt såväl Rise som Dataspelsbranschen är att öppna för gene
rösare regler för arbetskraftsinvandring. Idag har mellan en tredjedel och hälften av de anställda i den svenska dataspelsbranschen valt att flytta till Sverige för att arbeta med spelutveckling. En stor del av dessa kommer från länder utanför EU. Det finns en stor potential i en fortsatt utveckling, men det strama svenska regelverket kring migration utgör idag det sannolikt största hindret för branschen att växa. Slutligen finns ett behov hos såväl branschen som dess utövare att få acceptans och stärka sin ställning som en kulturyttring. Här kan den nationella kulturpolitiken bidra med kunskapsspridning bland annat till kommuner och regioner.
Regeringens nyantagna KKB-strategi är för tunn och urvattnad. Miljöpartiet menar att regeringen borde ta initiativ till samordning kring framtagandet av en nationell strategi för dataspel för en växande bransch och ett levande kulturliv kring gaming och
datorspel. Förslagsvis kan en sådan strategi utgå från Rises rapporter och tas fram i samråd
med dataspelsbranschens aktörer, kulturrepresentanter och stödorganisationer på regional
nivå samt utbildningsaktörer. Den bör innefatta de delar kring kompetensförsörjning, en liberalare migrationspolitik, resursfördelning och ett stärkande av spelutvecklingens ställning som kulturyttring som nämnts ovan.
Filmpolitik
Sverige har en lång tradition som framstående filmnation. Historien kan visa upp en mängd namnkunniga svenska regissörer, manusförfattare och skådespelare men också banbrytande filmer. Trots det ligger Sverige på bottennivå i Norden och Europa vad gäller offentlig finansiering av film- och tv-produktion. Film är ett brett kulturmedium som en stor del av befolkningen tar del av på olika vis, och samtidigt är det en konst
form som kräver mycket specialkunnande och tillräckliga medel för produktion. Under de senaste regeringarna där Miljöpartiet har ingått har flera steg tagits för att stärka svensk films förutsättningar. Övergången till en ny, statlig filmpolitik, de omfattande kris- och återstartsstöden under och efter pandemin samt det efterlängtade införandet av produktionsincitament för film är några av de åtgärder som vidtagits. Men omvärlden är stadd i snabb förändring och mer behöver göras för att svensk film ska stå stark i en tid med delvis nya förutsättningar. Det gäller såväl finansiering och produktion som distri
bution. Filmutredningen som presenterades våren 2025 var därför efterlängtad.
Miljöpartiet står i stort bakom utredningens förslag och ser fram emot propositionen. Regeringen har inte tid att dra benen efter sig utan bör agera skyndsamt. Utredningen föreslår en ny filmfond med en årlig budget på cirka 300 miljoner kronor. Denna ska finansieras till lika delar av staten, biografägarna och strömningstjänster som vänder sig till en svensk publik. En sådan fond har Miljöpartiet avsatt medel för i vårt förslag till
kulturbudget. Utredningen understryker också vikten av att värna Svenska filminstitutets
oberoende som stiftelse och föreslår att Filminstitutet ges ett bredare utrednings- och analysuppdrag än i dag och möjlighet att fördela produktionsincitament även till serier, även om film ska vara fortsatt prioriterat.
Produktionsincitamenten
Produktionsincitamenten är en nyckel för att jämna ut konkurrensförutsättningarna för svensk film gentemot andra länder i Europa. Men det finns flera skäl att reflektera över införandet och tillämpningen, och Miljöpartiet välkomnar därför utredningens förslag om att utöka produktionsincitamenten och avskaffa först-till-kvarn-principen.
Biografsektorn
I den digitala omställningen har det skett en snabb framväxt av strömningstjänster för rörlig bild. Biografens roll i tittamönstret har minskat men den utgör fortsatt ändå en betydelsefull del av den kulturella infrastrukturen som möjliggör möten och gemenskap i hela landet. Att uppleva en film på stor duk på en biograf är en annan kulturupplevelse än framför en tv eller skärm. Men när publiken avtar riskerar biografer runt om i landet att behöva stänga. När filmpolitiken gjordes om senast höjdes momsen på biobesök för att motsvara nivån på dvd-filmer. Men mycket har hänt inom branschen sedan dess och Miljöpartiet är öppna för att systemet måste ses över igen. Utredningen föreslår att momsen på biografföreställningar sänks från 25 till 6
procent, men samtidigt införs en biografavgift som beräknas som 10 procent av bruttobiljettintäkterna. Miljöpartiet står bakom utredningens förslag.
Strömningsavgift
2018 beslutade EU om en lagstiftning för audiovisuella tjänster, som bland annat inne
håller kvoter för strömningstjänster som Netflix för andelen europeiskt innehåll. Lagen möjliggör även för EU:s medlemsländer att införa krav på strömningstjänsterna att bidra till nationell film- och tv-produktion. Allt fler länder i Europa har infört eller kommer att införa en sådan avgift, exempelvis Frankrike, Danmark och Belgien. Länderna har lagt sig på olika nivåer för avgiften och exakt hur den är utformad, men gemensamt är att man ser det som rimligt att dessa tjänster – på samma sätt som inhemska aktörer via skattsedeln – är med och bidrar till svensk filmproduktion. Miljöpartiet ser att en motsvarande avgift bör införas i Sverige och välkomnar Filmutredningens förslag.
Mediepolitik
Mediestödet
Fria medier och fri journalistik är en hörnsten i demokratin. Alla människor, oavsett var i landet de bor, ska ha tillgång till allsidig nyhetsförmedling av hög kvalitet. Miljöpartiet
vill ytterligare stärka förutsättningarna för oberoende, granskande journalistik och fortsätta
att bygga bort så kallade vita fläckar, områden med svag journalistisk bevakning.
Det nya mediestöd som beslutades i november 2023 har – precis som Miljöpartiet
varnade för – medfört en försvagad mediemångfald. Regeringen har inte gjort tillräckligt
för att värna stödet till de rikstäckande små och medelstora tidningar som har stor betydelse för mediemångfalden. För att säkerställa att det ska finnas en mångfald av nyhetsmedier över hela landet behöver det nya stödet utvärderas och uppdateras samt tillföras mer resurser så att målen uppnås.
Tidskrifter
Även tidskrifter som bedriver fördjupande samhälls- och nyhetsjournalistik, idéburna tidskrifter och facktidskrifter har ett stort värde för bildningen och upprätthållandet av demokratin. Tidskriftsbranschen omfattar 4
000 tidningar och 3
900 anställda. Sverige är ett litet språkområde och kräver offentliga stöd för exempelvis kulturtidskrifter, idé
burna tidskrifter och tidskrifter med fördjupande samhälls- och nyhetsjournalistik.
Branschen har, liksom övriga samhället, genomgått en grundläggande omställning till ökad
digital distribution. För att möta de digitala utmaningarna tillsattes en utredning (Ds 2024:4) som föreslog ett tidsbegränsat digitalt utvecklingsstöd. Remissinstanserna uttryckte ett behov av ett permanent stöd snarare än ett utvecklingsstöd, att stödet skulle omfatta fler tidskrifter och att de föreslagna kriterierna skulle revideras. Regeringen har därför meddelat att man inte tar vidare utredningens slutsatser – men har inte presenterat någon alternativ plan för att stärka tidskrifterna.
Tidskrifterna spelar en avgörande roll för demokratin och bildningen; de behöver ett starkt och långsiktigt stöd. Miljöpartiet anser att staten bör agera på den utmaning tid
skrifterna står inför och inte, som nuvarande regering, lägga frågan åt sidan. Miljöpartiet bedömer att departementspromemorian som presenterades 2024 inte förmådde att nå hela vägen vad gäller utformning av ett långsiktigt och förutsägbart system. En ny utredning behöver tillsättas med ändamålsenliga direktiv och resurser. Därefter kan en långsiktigt hållbar lösning implementeras.
Public service
Miljöpartiet vill understryka vikten av brett och oberoende public service och dess demo
kratiska betydelse. För att public service fortsatt ska kunna bidra till demokratiutveck
lingen är ett brett utbud för hela befolkningen, hög tillgänglighet och ett fortsatt högt förtroende centralt.
I tider av globalisering av det svenska medielandskapet, där stora internationella platt
formsföretag har haft stor inverkan på såväl reklammarknaden som publiken, och med långtgående digitalisering och förändrade medievanor, är public services roll central för saklig och opartisk information, professionell journalistik och faktagranskning, för att värna det svenska språket och den svenska produktionsmarknaden, för de nationella minoritetsspråken, för ett mångsidigt och brett programutbud och även för att bidra till gemensamma referensramar och kunna fungera som lägereld för den svenska befolk
ningen. Public service har också en särställning i totalförsvaret genom sitt höga för
troende hos befolkningen, sina breda och allsidiga uppdrag i allmänhetens tjänst och kraven på oberoende.
I Sverige har det länge funnits en bred politisk enighet kring betydelsen av ett starkt
och oberoende public service. Denna tradition av blocköverskridande överenskommelse
r bör värnas eftersom den möjliggör långsiktig utveckling av verksamheten och stärker public services oberoende från kortsiktiga politiska influenser.
Under den parlamentariska utredningen om public service valde regeringsunderlaget dessvärre att göra upp separat utanför kommittén i slutskedet, istället för att söka enighet inom kommittén. Detta har påverkat flera avgörande delar av förslaget. Miljöpartiet anslöt sig därför inte till majoritetens linje i alla delar, utan lade fram särskilda synpunkter
och reservationer i likhet med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet.
Regeringens proposition om public service och riktlinjer för verksamheten 2026–2033
följer i stort kommitténs betänkande, trots att flera remissinstanser lyft sin oro över vissa av betänkandets delar, inte minst finansieringsfrågan.
Vi delar inte Tidöpartiernas bild av att det finns stora möjligheter till effektivisering och samverkan som kan spara pengar samtidigt som kraven kvarstår på att ha ett brett nyskapande utbud med hög kvalitet, folkbildande ambitioner och lokal närvaro. Den ekvationen går inte ihop.
I den nya digitala samtiden är det avgörande att public service-företagen är trovärdiga
och finns där publiken är. Det är därför viktigt att uppdragen, exempelvis kring informa
tionssäkerhet och digital närvaro, kan uppfyllas och att text, ljud och rörlig bild fortsatt kan publiceras på externa plattformar. Lika viktigt är det att public service speglar hela Sverige och variationen i befolkningen.
Public service har ett centralt uppdrag för både vår demokrati och totalförsvaret. Public
services särställning för Sveriges beredskap framhävs även av Försvarsberedningen. Det
säkerhetspolitiska läget för Sverige har förvärrats ytterligare sedan kommitténs betänkande
presenterades i fjol – och behovet av resurser för att public service ska kunna leva upp till sitt beredskapsuppdrag har därmed ökat. En rimlig politisk respons för att möta vår
osäkra omvärld hade därför varit att stärka public service genom att tillföra mer resurser.
Detta framhävs även av Försvarsmakten i deras remissvar, där man konstaterar att medelstilldelningen är otillräcklig för att täcka kostnadsökningar och behov kopplade till beredskapsfrågor och teknikutveckling.
Sammantaget anser Miljöpartiet, i likhet med övriga oppositionspartier, att riksdagen bör säkerställa en finansiering som täcker kostnadsutvecklingen så att public service kan behålla sitt breda uppdrag och sin kvalitet. Att inte fullt ut kompensera för exempelvis
höga inflationstal innebär att public service på sikt måste minska sitt utbud, vilket varken
gagnar publiken eller mediemångfalden. Public service bör ses som en demokratisk kollektiv nyttighet som alla medborgare finansierar, och resurstilldelningen måste spegla detta ansvar. Vi föreslår att regeringen får i uppdrag att återkomma med en justerad finansieringsmodell som garanterar public service-bolagen tillräckliga och hållbara ekonomiska förutsättningar under hela uppdragsperioden.
En fråga som förblir olöst i regeringens proposition är hur kostnaden för marknätet ska hanteras framöver. Det har blivit än mer akut efter att TV4 meddelat att de lämnar marknätet från och med årsskiftet. En utredning ska presenteras hösten 2025 och kulturministern har aviserat att hon avser att återkomma i frågan, men vi vill uttrycka vår oro inför vilka konsekvenser detta kan få om regeringen inte tar sitt ansvar. Kom
mittén konstaterar i sitt betänkande att marknätet för radio och tv har stor betydelse för beredskapen och att radio- och tv-kanaler med hänsyn till den robusthet som finns i marknätet lämpar sig särskilt väl för sändning av VMA. Försvarsmakten delar den bedömningen i sitt remissvar. Det är alltså av yttersta vikt att regeringen går fram med ett förslag för hur marknätskostnaderna ska finansieras.
Under förra mandatperioden stärktes strukturerna för att öka public services oberoende,
bland annat med längre sändningsperioder och utökade begränsningar avseende vilka som får sitta i förvaltningsstiftelsen. Miljöpartiet vill stärka oberoendet ytterligare, bland annat genom ett grundlagsskydd av public service.
Amanda Lind (MP)
Daniel Helldén (MP)
Mats Berglund (MP)
Leila Ali Elmi (MP)
Janine Alm Ericson (MP)
Emma Berginger (MP)
Camilla Hansén (MP)
Annika Hirvonen (MP)
Linus Lakso (MP)
Rebecka Le Moine (MP)
Katarina Luhr (MP)
Emma Nohrén (MP)
Amanda Palmstierna (MP)
Jan Riise (MP)
Jacob Risberg (MP)
Nils Seye Larsen (MP)
Malte Tängmark Roos (MP)
Ulrika Westerlund (MP)