Jämförelse 2bcec20b087b35ddddb0cf54
Underlagets kontrollsumma: b0def7264efebc57402a013eb613c0d1718a0b759098ab32ee33f8556951ccf0

Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst.

=== HC023038: Stärkt beredskap och ett robustare samhälle ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc023038

Motion till riksdagen
2024/25:3038
av Daniel Helldén m.fl. (MP)
Stärkt beredskap och ett robustare samhälle
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ha en bred syn på säkerhet som tar i beaktande militära hot såväl som andra hot, exempelvis klimatförändringar, pandemier och naturkatastrofer, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra en feministisk säkerhets- och utrikespolitik och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska prioritera konfliktförebyggande och diplomatiska insatser för att främja fred i världen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det civila försvaret och krisberedskapen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge FOI ett tydligt uppdrag och medel till att bredda och fördjupa forskningen kring det civila försvaret och krisberedskapen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökat nordiskt samarbete inom ramen för civilt försvar och krisberedskap och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka takten med att klimatanpassa hela samhället inklusive försvaret för att möta effekterna av klimatförändringarna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en parlamentarisk grupp som kan leda arbetet med klimatanpassning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kartlägga offentliga byggnader som kan skydda människor vid värmeböljor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vård- och omsorgsverksamheten bör arbeta med att klimatanpassa sin verksamhet, t.ex. ha tillgång till kylanläggningar för värmeböljor, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka cybersäkerheten i både offentlig och privat sektor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att AI-kommissionens uppdrag måste genomföras med hänsyn till personlig integritet och säkerhet samt risker för samhället och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge en eller flera relevanta myndigheter i uppdrag att ta fram en nationell strategi för stärkt motståndskraft mot desinformation och propaganda så att medie- och informationskunnigheten kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att större hänsyn behöver tas till public services beredskapsuppdrag vid framtida ramtilldelning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att public service når ut brett i befolkningen, och även strävar efter att nå dem som normalt inte nås av public service, för att stärka beredskapen att kunna nå ut till befolkningen i händelse av kris, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka public services oberoende ytterligare genom ett grundlagsskydd av public service och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samarbeta inom EU och med andra stora demokratier för att kunna sätta gemensam press på de sociala mediejättarna så att de inte tillåter att desinformation sprids på deras plattformar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka hela vård- och omsorgsverksamheten så att förutsättningar finns för bättre funktion i stora kriser och i krig och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att prioritera förbättrad arbetsmiljö inom vården och omsorgen för att rusta Sverige för framtida kriser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sjuktransporter, lager av sjukvårdsmateriel och spridning av vårdinrättningar bör planeras så att sjukvård som inte kan anstå kan bedrivas i hela landet även vid störningar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att hälso- och sjukvården ska ha en strategi för delning av data, kunskap och resurser som medger tillräcklig snabbhet för effektiv smittspårning samt aktiv bekämpning av smitta och som är tillräckligt robust för att fungera även med stora störningar i samhällets infrastruktur, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att löpande utvärdera effekten av lagstiftningen om granskning av utländska direktinvesteringar för att säkerställa att Sveriges säkerhet värnas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bygga ut fiber och snabbt mobilnät i hela Sverige genom att staten tar ett ökat ansvar för finansiering av utbyggnaden i glesbygd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja beredskapsavgifterna så att mer resurser kan avsättas för att göra internet robustare genom offentlig-privat samverkan mellan bredbandsleverantörerna och Post- och telestyrelsen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka vatten- och avloppsnäten så att skador eller elavbrott inte leder till längre avbrott i vatten- och avloppsförsörjningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra tillgången till dricksvatten i hela landet genom att bistå kommuner att säkra invånarnas vattenförsörjning och vattenrening, hindra att vatten förorenas och öka den vattenhållande förmågan genom olika klimatanpassningsåtgärder, t.ex. genom att anlägga våtmarker, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skydda vattentäkterna och tillse att fungerande reservvattentäkter finns och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att motsvarande myndighetssamarbete som finns kring dricksvatten även bör finnas när det handlar om avlopp och kretslopp och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra en betydligt större grad av självförsörjning av livsmedel inom landet och skydda ekosystemen så att jordbruk, skogsbruk och fiske kan bidra till försörjningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ställa om jordbruket, transportsektorn och stödja forskning och innovation för att göra livsmedelssektorn robust, så att livsmedelsförsörjningen kan fungera även vid större omfattande kriser och krig, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att använda ny teknik för att minska resursförbrukning och svinn i livsmedelssektorn, öka den inhemska odlingen av protein, minska beroendet av import av gödning och minimera användningen av bekämpningsmedel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka den ekologiska produktionen av livsmedel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten bör ta ansvar för att bygga upp beredskapslager och tillsammans med näringsliv, kommuner och regioner säkerställa att lagerhållningen i samhällskritiska försörjningskedjor är tillräcklig för att klara kriser och krig, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjligheterna till ökad varuförsörjning genom inhemsk produktion bör utredas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppgradera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar av en ökad andel förnybar el, står emot cyberattacker och extremväder bättre och klarar ödrift så att telekommunikationer och värmeförsörjning kan upprätthållas även vid kriser, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett energisäkerhetsmål och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en stor utbyggnad av förnybar energi som vindkraft, solel och solvärme, särskilt i södra Sverige, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta för lokal produktion av förnybar energi som solel och solvärme och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för solenergi för produktion av el och värme och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Försvarsmakten ska verka för att underlätta utbyggnad av havsbaserad vindkraft genom samarbete med aktörer i energisektorn för att hitta lämpliga lokaliseringar och tekniska lösningar så att utbyggnaden inte ska störa försvarets intressen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta installation av energilager som kan användas för att jämna ut elproduktionen och balansera elnätet men också kan nyttjas vid elavbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för energilager och införa ett teknikneutralt stöd för storskaliga energilager och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden av stamnät med minst två år genom regelförändringar, bättre samordning samt kraftfulla investeringar i ny nätkapacitet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att planera energiförsörjningen av transportsektorn så att inhemskt producerad förnybar energi och inhemskt producerat förnybart bränsle kan användas i kris och krig och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av ytterligare riskbedömningar ur ett totalförsvarsperspektiv av kärnkraft, särskilt med avseende på erfarenheter av kriget i Ukraina, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Trafikverket ett förtydligat uppdrag att ta ett helhetsgrepp om transportfrågan för att såväl infrastruktur som utförandet av transporter ska fungera i alla beredskapsnivåer på samma sätt som Energimyndigheten i dag tar ett helhetsgrepp om energisystemet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör uppdra åt Trafikverket att ta fram ett system för ansvarsfördelning och fortsatt drift av transportsystemet som fungerar i både kris och krig och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rusta upp och bygga ut järnvägsnätet så att det klarar nödvändiga transporter såväl i fredstid som i händelse av kris eller i värsta fall krig, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en finansiell beredskap och behovet av förberedelser som syftar till att upprätthålla det finansiella systemets grundläggande funktionalitet även vid allvarliga störningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att terrororganisationer ska kunna förbjudas eller på annat sätt begränsas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillse att Säkerhetspolisen har resurser och får ta del av verktyg som krävs för att förhindra terrorism, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka arbetet inom Center mot våldsbejakande extremism och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inleda ett nationellt program för att underlätta avhopp från extremiströrelser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka relevanta myndigheters kapacitet att förhindra finansiering av terrorism och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att syftet med underrättelseverksamhet är att värna det öppna och demokratiska samhället, den fria åsiktsbildningen samt Sveriges frihet och oberoende och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ha en effektiv underrättelseverksamhet som är tydligt reglerad, avgränsad och ändamålsenlig för att avslöja och motverka destabiliserande verksamhet från främmande makt och hot från terrorister och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en ytterligare utökning av civilplikten för att kunna möta naturkatastrofer, konsekvenser av klimatförändringar och omfattande kriser inom vård och omsorg och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka räddningstjänsten och förbättra förutsättningarna att arbeta för räddningstjänsten och i ideell verksamhet, även på deltid, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behov av utveckling av svensk räddningstjänst så att människors tillgång till trygghet och säkerhet blir likvärdig i landet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra räddningstjänstens tillgång till materiel för att bättre kunna verka vid höjd beredskap och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i uppdrag att koordinera och tydliggöra samarbetet mellan räddningstjänsten och olika ideella aktörer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra förutsättningarna för civilpersoner att kunna delta i utbildning och träningsverksamhet inom de frivilliga försvarsorganisationerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Frivilliga resursgruppen ska finnas i varje kommun och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka civilsamhället som en del i befolkningens motståndskraft och för att stärka demokratin och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på kommuner att upprätta kommunala trygghetspunkter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kustbevakningen och Tullverket behöver förstärkningar för att svara upp mot den breddade hotbilden mot Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det aktiva kulturlivet bör inkluderas i det lokala och nationella beredskapsarbetet, för att det ska kunna verka även i kris och ytterst under krig, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skydda kulturarvet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behov av flerårig och systematisk plan för det ekonomiska, civila och militära stödet till Ukraina och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att det inrättas en särskild tribunal för krigsbrotten i Ukraina, inklusive för ekocid, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att Ukraina välkomnas som EU-medlem och stötta Ukraina i att leva upp till Köpenhamnskriterierna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU ska upphöra med import av rysk energi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Försvarsmakten i uppdrag att återkomma med en plan för hur utvecklingen av försvaret ska kunna genomföras utan negativ påverkan på klimat och miljö och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att planera för att även Försvarsmaktens fordon ska kunna fungera som en del av totalförsvaret i framtidens energisystem som baseras på el och förnybara bränslen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att klargöra vilka effekter svenska och internationella övningar på svenskt territorium har på miljön och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge FOI i uppdrag att utreda hur man på bästa sätt kan röja minor och klusterbomber efter krig och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge FOI i uppdrag att undersöka hur man på bästa sätt kan hantera föroreningar av kollapsade byggnader som läcker ut i grundvatten under krig, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att försvarets utbildningar bör innehålla perspektiv på miljöeffekter i krig och hur miljöpåverkan vid militärövningar kan undvikas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skydda Vätterns vatten genom ett överordnat riksintresse och se till att krav på tillräckliga vattenskyddsområden införs och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska tillse att sanering av Försvarsmaktens förorenade områden inklusive Karlsborgs flygplats kan ske och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska prioritera forskning, utveckling och genomförande av tekniker för rening av PFAS från mark och vatten i sin kommande forskningsproposition och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka och utveckla dialogen med aktörer i Arktis med avsikt att stärka fred, säkerhet och stabilitet i Arktis och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att all form av utvinning av fossila bränslen i Arktis och i haven utanför förbjuds och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige kraftfullt ska driva på för att de globala målen för hållbar utveckling nås även i Arktis, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att urfolken ska få större inflytande över hur marken och haven i Arktis används och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka attraktiviteten i att tjänstgöra inom Försvarsmakten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minst 40 procent av Försvarsmaktens personal till år 2030 ska utgöras av kvinnor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Försvarsmakten ska arbeta aktivt med jämställdhet och inkludering och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Försvarsmakten löpande ska utvärdera förbanden i fråga om deras jämställdhets- och likabehandlingsarbete och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Försvarsmakten ska säkerställa att kvinnliga soldater har tillgång till utrustning och skydd som inte hämmar deras rörelser och begränsar deras förmåga och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa och utvärdera de arbetsrättsliga förhållandena inom Försvarsmakten sett till säkerhet i arbetet och frihet från trakasserier och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka tillgången till psykosocialt stöd för veteraner, civilanställda och deras familjer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att indexreglera värnpliktigas dagersättning för att det smidigt ska följa samhällets prisutveckling på samma sätt som exempelvis CSN-bidrag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade möjligheter för totalförsvarspliktiga som uppbär ersättning att arbeta och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att totalförsvaret ska växa på ett balanserat sätt mellan verkan och stöd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka svenskt luftvärn till skydd av civilbefolkningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka Sveriges unika marina förmågor för att upprätthålla fria sjövägar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det militära försvarets förmåga att möta attacker och sabotage mot undervattensinfrastruktur och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett förbud mot kärnvapen inom svenskt territorium och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ansluta sig till FN:s konvention om ett globalt kärnvapenförbud och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att Nato tillämpar principen om no first use och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att Nato främjar och stärker demokratin inom organisationen och inom medlemsländerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för ökad transparens inom Nato och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att cybersäkerhetssamarbetet på EU-nivå utvecklas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska öka den gemensamma krisberedskapen i EU och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att öka självförsörjningsgraden inom EU av nödvändiga produkter för att klara krissituationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige fortsatt ska delta i internationella fredsbevarande insatser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att FN ska öka integrationen mellan Agenda 2030, Parisavtalet, Addis Abeba-avtalet om finansiering för att snabbare och mer framgångsrikt kunna förebygga konflikter och främja fred och hållbarhet i områden med konflikter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsatt utveckla det militära samarbetet med våra nordiska och baltiska grannländer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ett förbud mot export av vapen och materiel till diktaturer, krigförande länder (utan att det för den skull hindrar militärt stöd till angripna länder som Ukraina) eller länder där allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer, inklusive följdleveranser, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att se över hur kontroll av import av krigsmateriel ska införas och integreras inom nuvarande regelverk och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en materielförsörjningsstrategi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att öka det statliga ägarskapet inom försvarsindustrin och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att se över hur exportkontrollen av produkter med dubbla användningsområden kan skärpas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klassa rödpunktssikten som försvarsmateriel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om striktare regleringar av artificiell intelligens i vapensystem och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ett internationellt förbud mot autonoma vapen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behov av ökad forskning kring skydd mot autonoma vapensystem och tillkännager detta för regeringen.
Inledning
Miljöpartiet de gröna strävar efter en värld där solidaritet och respekt för mänskliga rättigheter kombineras med hållbar utveckling och klimaträttvisa över hela jordklotet. Vi menar att en rättvis och hållbar värld är möjlig, men då måste politiken vara soli
­
darisk och sammanhängande.
Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge efter Rysslands fruktansvärda och olagliga fullskaliga invasion av Ukraina. Kriget bryter mot folkrätten och den europeiska säkerhetsordningen. Den geopolitiska situationen i omvärlden ter sig alltmer osäker på grund av utdragna och ofta komplexa konflikter. Folkrätten, demo
­
kratin och våra mänskliga rättigheter utmanas av självsvåldiga stater, hat mot den andre och en framväxande aggressiv nationalism i flera länder. Den geopolitiska maktkampen, där ett fåtal stora länder anser sig ha rätten att diktera villkoren för mindre stater, och krig om territorium är återigen ett faktum. Kärnvapen och utvecklingen av nya avance
­
rade vapensystem ökar osäkerheten i hela världen. En enda kärnvapendetonation skulle få oöverblickbara konsekvenser i form av humanitärt lidande och förstörd miljö – och ett större krig med dessa vapen inblandade skulle kunna förstöra förutsättningarna för mänskligt liv.
För att möta dessa utmaningar måste omvärlden kraftsamla. Internationellt samarbete och alliansbyggande till försvar för den regelbaserade världsordningen, demokrati och mänskliga rättigheter behövs för att möta en alltmer polariserad värld. Att undvika att konflikter uppkommer eller förvärras genom diplomatiska och konfliktförebyggande
insatser är centralt och också det billigaste alternativet för att främja demokrati och säker
­
het. Men vi ser också behov av en snabbare och mer omfattande uppbyggnad av total
­
försvaret – såväl det militära som det civila försvaret.
Syftet med vårt försvar är att bevara freden. Försvars- och säkerhetspolitiken ska skydda Sverige och främja fred och avspänning i vårt närområde. Totalförsvaret ska byggas så att det avhåller andra länder från försök att kontrollera eller på annat sätt utnyttja svenskt territorium, skada det svenska samhället eller utöva hot och utpressning mot Sverige. Försvaret tar sin utgångspunkt i folkrättens rätt till självförsvar och måste därför vara defensivt till sin karaktär och uppbyggnad. Genom att vi ökar vår beredskap, både civilt och militärt, kan vi påverka risken för att det blir krig. Totalförsvaret har också en mycket viktig roll i att bistå samhället i fredstida kriser.
Samtidigt måste vi också ha en beredskap för att kunna hantera antagonistiska
hand
­
lingar såväl under som över gränsen för väpnat angrepp. Miljöpartiet står bakom Försvars
­
beredningens bedömning att ”ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas” samt att det ”inte heller kan uteslutas att militära maktmedel eller ytterligare hot om sådana kan komma att användas mot Sverige”. Även om Sverige i nuläget inte står inför ett direkt krigshot behöver vi ha beredskap för att kunna hantera händelseutvecklingar som skulle kunna få allvarliga konsekvenser om de inträffar. På samma sätt som vi behöver vara beredda att hantera naturkatastrofer, behöver vi också vara förberedda för att möta antagonistiska handlingar oavsett om det handlar om hybrida aktiviteter eller ett väpnat angrepp. Hybrida aktiviteter såsom cyberattacker, sabotage och påverkansoperationer inträffar redan idag.
Vi står fast förankrade i en solidarisk och feministisk säkerhetspolitik där vi skyddar Sverige och demokratin samtidigt som Sverige aktivt bidrar till det internationella sam
­
fundets ansträngningar för det globala freds- och utvecklingsarbetet. Miljöpartiet är starka förespråkare av konfliktförebyggande insatser och fredlig konfliktlösning med civila medel. Vi menar att militära medel bara ska kunna övervägas när alla andra alter
­
nativ är uttömda och att de måste hålla sig inom folkrättens ramar, inte användas som ett offensivt verktyg för nationella egenintressen utomlands. Utrikespolitiken är vår första försvarslinje och där hör diplomati, medling och konfliktförebyggande arbete till våra viktigaste verktyg för att verka för avspänning och fred.
Mänsklig säkerhet hänger ihop med vår livsmiljö och vår påverkan på den. Hotbilden i dag är både bred och komplex. Klimatfrågan är mänsklighetens stora ödesfråga. Såväl militära hot som icke-militära hot och hybrida hot existerar parallellt. Vi behöver ha en beredskap för att möta både de militära hoten och andra hot, såsom klimatförändringar och naturkatastrofer, pandemier och cyberangrepp. Vi behöver alltså ha en beredskap för att stå emot såväl kriser som krig, och i värsta fall på samma gång.
Samhället måste därför byggas motståndskraftigt. Den snabba digitaliseringen gör frågor om sårbarhet i våra samhällssystem alltmer högaktuella. Många viktiga samhälls
­
funktioner är beroende av de digitala systemen och elförsörjning, vilket gör dem känsliga
för dataintrång och andra störningar. Allra tydligast är utsattheten på kommunikations
­
området. Påverkanskampanjer och desinformation når oss på flera olika sätt samtidigt
som spioneri och massövervakning via internet aktualiserar många frågor om datasäkerhet
.
Även energiförsörjning i bredare bemärkelse, livsmedelsförsörjning, sjukvård och många
andra delar av det moderna samhället är sårbara, sårbarheter som vi behöver kunna hantera och förebygga.
Sverige behöver snabba på arbetet med att öka försörjningsberedskapen för att säker
­
ställa
rent dricksvatten, matproduktionen och ett tryggt hem för Sveriges invånare. Klimat
­
krisen kommer att innebära att vi även i Sverige kommer att drabbas av fler extrema värmeböljor och skyfallsliknande regn. Torka, bränder, översvämningar, ökad risk för
skred och erosion, förstörda skördar och kontaminerat dricksvatten är några av de konse
­
kvenser som många svenskar kommer att uppleva. Vi måste därför säkerställa vår bered
­
skap för konsekvenserna av klimatförändringarna och satsa betydligt mer på att klimat
­
anpassa vårt samhälle.
Miljöpartiet menar att Sverige bör ha en bred syn på säkerhet som tar i beaktande mili
­
tära hot såväl som andra hot, exempelvis klimatförändringar, pandemier och naturkata
­
strofer.
Genom att stärka vår beredskap och skapa ett robust samhälle skapar vi förutsätt
­
ningar för att hantera samtidens och framtidens utmaningar för att skydda såväl alla människor i vårt land som vår miljö.
Det civila försvaret
I en tid och i ett samhälle som i allt större utsträckning präglas av cyberattacker, angrepp
på demokratin och yttrandefriheten, klimatförändringar och pandemier, krävs en ökad
krisberedskap och fler satsningar på ett grönt, hållbart och långsiktigt civilt försvar. Arbetet med samhällsskydd och beredskap behöver utvecklas och förstärkas. Svagheter i Sveriges
grundläggande infrastruktur, försörjning och andra viktiga samhällsfunktioner innebär
sårbarhet för angrepp och andra störningar som naturkatastrofer. Motståndskraften i sam
­
hällsfunktionerna måste öka, mer insatser göras för att förebygga kriser och det civila försvaret stärkas.
Det civila försvaret (de civila delarna av totalförsvaret i händelse av krig) och krisbered
­
skapen hänger tätt samman och är ömsesidigt förstärkande. Miljöpartiet menar att det
civila försvarets viktigaste uppgift är att skydda civilbefolkningen. Därmed är det viktigt
att kunna säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och upprätthålla nödvändig försörjning. Det civila försvaret ska bidra till det militära försvarets förmåga vid väpnat angrepp eller krig i vår omvärld och upprätthålla samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar och stärka försvarsviljan. Vi menar att det civila försvaret också behöver bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred både för att minska samhällets sårbarheter och för att säkra förmåga och
beredskap. Dessutom bör det civila försvaret med tillgängliga resurser bidra till förmågan
att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser för att förebygga kriser och konflikter i vår omvärld. Därför vill vi att målen för det civila försvaret kvarstår och inte minskas ner eller förändras på så sätt att skyddet av befolkningen prioriteras ner, vilket majoriteten i Försvarsberedningen har föreslagit.
Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, gör ett gediget arbete med forskning för Försvarsmakten och regeringen, mestadels inriktad på det militära försvaret. FOI bör få ett omfattande uppdrag av regeringen att forska även kring det civila försvaret.
Vi vill särskilt stärka det nordiska samarbetet inom krisberedskap och civilt försvar då våra utmaningar och kriser sannolikt kommer sammanfalla framöver. Inte minst i gränsområdena är det viktigt att myndigheter och andra organisationer kan samverka sömlöst under kris eller ytterst under ett krig. Därför är det viktigt att det sker en samverkan vid såväl planering som övning.
Klimatanpassning av hela samhället
Klimatförändringarna får tydliga konsekvenser i Sverige i form av en stigande medel
­
temperatur, ökad nederbörd, stigande havsnivåer och mer långvariga värmeböljor. För
att skapa en hållbar framtid måste samhället arbeta parallellt med att minska
växthusgas
­
utsläppen och med kontinuerlig anpassning till det förändrade klimatet, så kallad klimat
­
anpassning.
När klimatet förändras drabbas Sverige på flera olika sätt. Risken för skred och erosion
ökar i takt med att regnen blir allt kraftigare. Översvämmade städer, bränder, torka, för
­
störda skördar och kontaminerat dricksvatten är några av de konsekvenser som många svenskar kommer att uppleva.
Det är uppenbart att vår beredskap för att hantera konsekvenserna av klimatföränd
­
ringarna i hela samhället måste stärkas. En långsiktig planering är en av nycklarna till ett brett klimatanpassningsarbete i Sverige, och vi vill därför att regeringen inrättar en bred parlamentarisk grupp som långsiktigt kan leda arbetet med klimatanpassning och skapa stabilitet för Sveriges klimatanpassningsarbete. För att Sverige ska kunna bedriva
ett effektivt arbete med klimatanpassning måste ansvaret olika aktörer emellan förtydligas
. Arbetet ska inte fördröjas på grund av otydlig ansvarsfördelning.
Vid värmeböljor är risken för hälsoeffekter på befolkningen stor. Ihållande perioder av värme under sommaren kan orsaka både hälsoproblem och ökad dödlighet. Risk
­
grupperna vid värmebölja är äldre, kroniskt sjuka, personer med funktionsnedsättning, små barn och gravida, samt personer som tar vissa mediciner som påverkar kroppens förmåga att anpassa kroppsvärmen och vätskebalansen. Arbetet med att klimatanpassa t.ex. vårdinrättningar och äldreboenden för att klara av värmeböljor behöver därför särskilt prioriteras.
Vidare bör det göras en kartläggning av offentliga byggnader som kan skydda befolk
­
ningen från värme genom att erbjuda svalka vid värmeböljor. Vi måste också klimat
­
anpassa offentliga byggnader för att skydda dem och deras innehåll mot klimatrelaterade
risker.
Av Riksrevisionens rapport om statens insatser för klimatanpassning av den byggda miljön framgår det dels att de klimatanpassningsåtgärder som kommunerna ska planera för är svåra att finansiera, dels att kortsiktigheten i statens finansiering försvårar plane
­
ringen av långsiktiga insatser eftersom statens anslag varierar stort över tid. Detta försvårar
också ett effektivt användande av medlen. Varannan svensk kustkommun (56 procent), som svarat i en enkätundersökning, upplever att den statliga finansiering som är kopplad till klimatanpassningsåtgärder är otillräcklig.
Cybersäkerhet och psykologiskt försvar
Det psykologiska försvaret handlar om att bygga upp motståndskraften i samhället mot desinformation och påverkanskampanjer. Det innebär bland annat att höja förmågan hos befolkningen att skilja på pålitliga källor och källor som inte är pålitliga. Det är svårt att veta idag var desinformationskampanjer kommer ifrån, nationella och internationella aktörer, individer, politiska organisationer och organiserad brottslighet rör sig i samma digitala rum, vilket leder till en otydlighet i vem som ska hantera hotet. För att bemöta detta krävs ett stort samverkansnät mellan relevanta myndigheter, utan att vi tummar på
den personliga integriteten. Vi behöver också stärka medie- och informationskunnigheten
(MIK) i befolkningen, vilket inkluderar både text- och bildanalys. Miljöpartiet vill bland
annat att uppdraget att undervisa i medie- och informationskunnighet ska stärkas i grund-
och gymnasieskolans läroplaner och examensmål, vilket vi utvecklar i vår
utbildnings
­
motion. Som ett naturligt nästa steg anser Miljöpartiet att en eller flera relevanta myndig
­
heter ska få i uppdrag att ta fram en nationell strategi för stärkt motståndskraft mot desinformation och propaganda så att medie- och informationskunnigheten kan stärkas.
Myndigheten för psykologiskt försvar ska identifiera, analysera och kunna möta otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen. Myndighetens uppdrag ska alltid vara att värna demo
­
krati och mänskliga rättigheter med full respekt för yttrande- och pressfriheten. För att myndigheten ska kunna fullgöra sitt uppdrag krävs nära samarbete med en rad myndig
­
heter och aktörer. Vi vill understryka vikten av att myndighetens uppdrag innefattar att
bemöta även nationell desinformation, inte bara externa hot. Sverigedemokraternas troll
­
konton är ett utmärkt exempel på hur nationella aktörer verkar för att sprida desinforma
­
tion hos befolkningen.
Att säkerställa och upprätthålla befolkningens försvarsvilja är kärnan i det psykologiska
försvaret, och en viktig del av detta är att värna och upprätthålla åsiktsfriheten och fria medier. I Kraftsamling (Ds
2023:34) pekar Försvarsberedningen på att public service har en särställning genom sitt breda uppdrag, stabila finansiering, höga krav på tillgänglighet och det höga förtroende som allmänheten hyser för företagens verksamhet. En viktig del av det psykologiska försvaret är således att värna public services finansiering och långsiktiga styrning, samt företagens möjlighet att finnas där människor är. Men public services höga förtroende är inget som kan tas för givet, särskilt inte när finansieringen inte är tillräcklig. Miljöpartiet hade velat se att större hänsyn hade tagits till public services särställning inom beredskapen när de föreslagna ramarna för finansieringen för den kommande tillståndsperioden sattes av Public service-kommittén. Vi anser även att public service behöver riktade medel för beredskap och stärkt digital infrastruktur i enlighet med den anmodan som Försvarsberedningen inkommit med.
I tider av kris är public service central för att snabbt nå ut med information och nyheter till hela befolkningen. Samtidigt vet vi att det finns grupper som inte nås av public service. Ambitionen att nå dessa grupper för att stärka beredskapen borde synliggöras tydligare i public services uppdrag. Miljöpartiet vill också stärka public services oberoende ytterligare genom ett grundlagsskydd av public service.
Många angrepp mot digitala system sker av ekonomiska skäl, andra sker av militära eller politiska skäl. Även angrepp med ekonomiskt syfte kan resultera i allvarliga störningar av stora och viktiga verksamheter i samhället, och svagheterna kan utnyttjas för angrepp på en stat. Samverkan mellan antagonistiska aktörer och organiserad brottslighet förekommer. Cybersäkerheten behöver höjas i alla verksamheter i samhället i både offentlig sektor och privat sektor, och Sverige behöver stärka sin förmåga att förebygga och bemöta cyberattacker. Vi anser också att EU bör utöka sitt samarbete på cyberförsvarsområdet. EU bör fortsätta sätta gemensam press på de sociala mediejättarna så att de inte tillåter att desinformation sprids på deras plattformar.
Miljöpartiet är positivt till att regeringen har tillsatt en AI-kommission för att kartlägga hur AI kan påverka och främja Sveriges säkerhet och hur vi bäst tar vara på den nya tekniken. Dock saknas hänvisningar till vikten av att värna personlig integritet och säkerhet helt i uppdraget. Det bör regeringen genast åtgärda.
Sjukvård i kris
Hälso- och sjukvården behöver planeras så att situationer med många skadade kan hanteras samtidigt som stora sjukdomsutbrott eller pandemier. Vi behöver en allmän förstärkning av vården och en ökad förmåga i hela vårdkedjan. En motståndskraftig vård i vardagen ger oss en bättre krisberedskap vid allvarliga händelser.
Det är viktigt att understryka hur ansträngd vården är redan idag. Kompetensbristen och arbetsmiljöproblemen är allvarliga. Den krassa sanningen är att om vården inte håller i fredstid håller den inte heller i kris. Vi behöver kraftfullt rusta upp vården och förbättra personalens arbetsförhållanden. Miljöpartiet har de senaste åren verkat för utökade generella statsbidrag till regionerna, en viktig pusselbit för att få ekvationen att gå ihop.
Att försörja hälso- och sjukvårdssystemet med materiel måste planeras för och egen produktionsförmåga av viss materiel och vissa grundkomponenter inom medicin kan behövas i vissa fall. Lärdomarna från covid-19-pandemin behöver tas om hand och åtgärdas där vi bland annat behöver skapa en bättre smittspårning. Hela vård- och omsorgsverksamheten måste stärkas så att det finns bättre förmåga att hantera stora kriser och krig. Det innebär att sjuktransporter, lager av sjukvårdsmateriel och spridning av vårdinrättningar måste planeras så att sjukvård som inte kan anstå kan bedrivas i hela landet, även vid störningar. Vi vill också att hälso- och sjukvården ska ha en strategi för delning av data, kunskap och resurser som medger tillräcklig snabbhet för effektiv smittspårning samt aktiv bekämpning av smitta och som är tillräckligt robust för att fungera även med stora störningar i samhällets infrastruktur.
Skydd av kritisk infrastruktur och uppkoppling i hela landet
Mat, vatten och värmereglering är grundläggande behov som alltid behöver tillgodoses. För att kunna göra det till hela befolkningen är samhället beroende av fungerande elförsörjning, transporter och i allt större utsträckning fungerande internetförbindelser och telefoni. En robust infrastruktur är avgörande för motståndskraften och gör det svårare att angripa samhällets stabilitet.
Sverige ska behålla kontrollen över kritisk infrastruktur. Möjligheten att andra stater påverkar den genom kontroll av företag med verksamhet i Sverige behöver begränsas. Samtidigt behövs samarbete för att utveckla och driva de tekniskt avancerade system som krävs för ett modernt samhälle. Därför är goda förutsättningar för tekniskt samarbete med stabila demokratier mycket viktigt för Sveriges säkerhet i framtiden. Det är bra att Sverige nu infört en lag för att begränsa utländska direktinvesteringar. Det är dock av yttersta vikt att effekten av lagen noga bevakas och utvärderas. Utvärderingen bör ha två ben; dels behöver ägandeförhållandena efter lagens införande granskas, dels behöver vi säkerställa att de branscher som bedöms som samhällskritiska räcker för att skydda svenska intressen. Miljöpartiet stänger inte dörren för att lagens omfattning kan behöva utökas.
Vatten och avlopp
Det finns inget som är lika avgörande för möjligheten att överleva som rent vatten. Översvämningar i samband med skyfallsliknande regn blir alltmer vanligt förekommande och drabbar samhällen och städer med stor kraft. Alltför få samhällen och städer har klimatanpassat infrastruktur, vägar, avloppsanläggningar och vattenförsörjning tillräckligt mycket för att klara de stora vattenmassor som det handlar om. Det kan därför leda till bland annat kontaminering av dricksvattnet under lång tid, och till skred.
Underhållet av vatten- och avloppsnäten är eftersatt i många kommuner och reningsverken behöver bli effektivare; därför behöver stora investeringar göras under de närmaste decennierna. I samband med det behöver också nätet förstärkas så att skador kan hanteras utan längre avbrott i vattenförsörjningen. Vattenförvaltningen är splittrad mellan olika nivåer och investeringsbehovet i vatten- och avloppssystem är mycket stort. Det behövs nya finansieringslösningar och förändringar i LAV (lag om allmänna vattentjänster) för att det ska vara möjligt att fondera medel till långsiktiga investeringar.
Vattentäkterna och grundvattnet behöver skyddas mot föroreningar; fler våtmarker behöver anläggas för att fördröja avrinningen vid skyfall, förbättra vattenreningen och hålla kvar vattnet i markerna vid torka. Fler reservvattentäkter behövs och dessa behöver göras redo för att tas i drift med kort varsel. Dricksvattensamarbetet har förbättrats med ett samordningsansvar hos Livsmedelsverket, men ett motsvarande myndighetssamarbete behövs också för avloppsvatten och dagvatten, samt för uppströmsarbetet och för vattentäkter.
Livsmedel och försörjningsberedskap
För att öka försörjningsförmågan och kunna klara en situation med stängda gränser är det avgörande att svenskt jordbruk kan drivas utan import av drivmedel och insatsvaror. Vi behöver ställa om jordbruket och transportsektorn samtidigt som vi stödjer forskning och innovation för att göra livsmedelssektorn robust så att den kan fungera även vid
omfattande kriser och krig. Sverige måste använda ny teknik för att minska resursförbruk
­
ning och svinn inom livsmedelssektorn, öka den inhemska odlingen av protein, minska beroendet av import av gödning och minimera användningen av bekämpningsmedel.
Ekosystemens skydd behöver förstärkas kraftigt; både hav, skog och jordbruksmark behöver ökat skydd så att inte ekosystemtjänsterna kollapsar och försörjningsförmågan urholkas. För att uppnå en hållbar livsmedelsproduktion som inte belastar de ekologiska systemen behöver andelen ekologisk livsmedelsproduktion öka.
Livsmedel, sjukvårdsmaterial, läkemedel, reservdelar och bränsle är exempel på varor
som behöver finnas i lager för att samhället ska få tid till omställning vid störd handel. Nuvarande lagerhållning är inte tillräckligt omfattande och ansvarsförhållandena oklara. Lagerhållningen behöver därför förbättras steg för steg under flera decennier och hela tiden anpassas till de behov som finns i samhället. En del lagerhållning behöver ske cen
­
tralt i statlig regi, men lager måste också finnas nära människor och verksamheter, och
därför behöver alla delar av offentlig sektor samarbeta med näringslivet om lagerhållning
av varor som är kritiska för försörjningen. Det bör också utredas vilka varor som det går att starta upp eller utöka inhemsk produktion av.
Elförsörjning
Kriget i Ukraina har gjort det tydligt att elförsörjningen är ett troligt förstahandsmål för en angripare – utan el slutar det mesta att fungera. Omfattande och långvariga elavbrott kan vara mycket demoraliserande. Elsystemets centrala betydelse för samhället kommer
att öka ytterligare i framtiden, med elektrifiering av transporter, industri och uppvärmning.
Regeringen har föreslagit ett leveranssäkerhetsmål för elsystemet som har antagits av riksdagen, men missar helt att elsystemet bara är en del av Sveriges energisystem. För
att säkra klimatomställningen och industrins konkurrenskraft samt anpassa energisystemet
för ett nytt säkerhetspolitiskt läge behövs ett betydligt bredare grepp. Miljöpartiet föreslår
därför ett mål för energisäkerhet. Genom ändrade regleringar, ökad samordning och kraftfulla investeringar i ny nätkapacitet kan vi halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden av stamnät med minst två år.
Den snabbt ökande andelen vind- och solkraft har skapat en ny situation. Där tidigare något hundratal kraftverk dominerade kraftproduktionen kommer i framtiden tusentals vindkraftverk och hundratusentals ”prosumenter” med solelanläggningar att stå för den övervägande delen av elproduktionen. Denna extremt decentraliserade elproduktion kan, rätt hanterad, bli en mycket robust hörnsten i framtidens hållbara samhälle. Vi måste också underlätta för lokal produktion av förnybar energi som solel och solvärme. Vi vill se en nationell strategi för hur detta kan utvecklas. Vi behöver också fortsätta bygga ut den havsbaserade vindkraften, och här vill vi att Försvarsmakten i högre grad prioriterar energisäkerheten i sina bedömningar av potentiella vindkraftsprojekt.
Målet är ett robust ”smart elnät” som står emot cyberattacker och extremväder bättre
och klarar ödrift så att telekommunikationer och värmeförsörjning kan upprätthållas även
vid kriser. I Sveriges fall innebär det att vindkraft, solel och solvärme behöver byggas ut i södra Sverige, samtidigt som elnätet förstärks och automatiseras. Energilager behöver byggas i anslutning till bostäder och kommersiell verksamhet. Målet är att jämna ut el
­
produktionen och balansera elnätet, men också att lagren ska kunna nyttjas vid elavbrott.
Detta kommer kräva en nationell strategi för energilager samt ett teknikneutralt stöd för energilager. Utöver det behövs planering för hur särskilt viktiga verksamheter ska hållas igång vid störningar och vad det kräver i form av ödrift av elnätet, lokal reservkraft eller batterilager.
Energiförsörjningen av transportsektorn måste också planeras på sådant vis att inhemskt
producerad förnybar energi och inhemskt producerat förnybart bränsle kan användas i kris och krig.
Kriget i Ukraina och attackerna mot kärnkraftverket i Zaporizjzja har också aktualiserat
den stora säkerhetsrisk som kärnkraft innebär. Dessutom är tillgången till uran avgörande
för drift av nya kärnkraftverk och kostnaderna för själva byggnationen är enorma. Ryss
­
land och Kina har helt avgörande roller både för finansieringen av byggnation och vid
drift. De flesta nya reaktorer som byggs är på ett eller annat sätt beroende av finansiering
av den kinesiska eller ryska staten. Det är ingen nyhet att dessa antidemokratiska krafter har en expansiv geopolitisk och ekonomisk agenda, men nu spelar också kärnkraften en nyckelroll i deras maktstrategi. Vi ser behov av ytterligare riskbedömningar ur ett total
­
försvarsperspektiv av kärnkraft, särskilt avseende erfarenheter av kriget i Ukraina.
Transport
Transporter är en viktig funktion i samhället såväl i fred som under kris och i händelse
av krig. Många samhällsviktiga funktioner är beroende av fungerande transporter oavsett
om det handlar om transporter av livsmedel, personal till sjukvården eller andra samhälls
­
viktiga verksamheter. I krig har transportsektorn också stor betydelse för såväl det militära
som det civila försvaret. Flertalet samhällsviktiga verksamheter är beroende av transport
­
infrastruktur och transporter. Godstransporter är avgörande för försörjningstryggheten och för att upprätthålla ekonomin.
Järnvägsnätet har en särskilt viktig roll för att snabbt kunna förflytta många människor
vid kris eller krig, det visar inte minst erfarenheterna från Ukraina. Fungerande transporter
är beroende av att den offentliga infrastrukturen i form av vägar och järnvägar fungerar men också av en säker el- och energiförsörjning. Det behövs därför inhemsk produktion av bränsle, som t.ex. biobränslen, biogas, etanol och vätgas.
Logistikplanering och själva transporterna utförs av tiotusentals privata aktörer. Ett stort antal myndigheter och företag ansvarar för samhällskritisk verksamhet som är beroende av transporter. Det är därför svårt för en enskild myndighet att göra priori
­
teringen av transporter. Ett system för ansvarsfördelning och fortsatt drift av transport
­
systemet, som fungerar i både kris och krig, behöver tas fram.
Vi vill att Trafikverket, eller motsvarande myndighet, får i uppdrag att ta ett helhets
­
grepp om transportfrågan och försörjningstryggheten vid kris och krig, på samma sätt som Energimyndigheten i dag tar ett helhetsgrepp om energisystemet. Trafikverket är sedan 2022 beredskapsmyndighet med sektorsansvar. Det innebär att myndigheten har
ett bredare ansvar att verka för stärkt samordning mellan myndigheter och andra aktörer,
samt driva på beredskapsutvecklingen inom transportområdet för en stärkt förmåga vid fredstida krissituationer och höjd beredskap. Samverkan sker med samtliga transport
­
myndigheter, andra sektorsansvariga myndigheter och näringslivet. Vi vill dock att Trafikverkets ansvar tydliggörs för att säkerställa att de tar ett ansvar för att såväl infrastruktur som utförandet av transporter ska fungera i alla beredskapsnivåer.
Det finansiella systemet
Det finansiella systemet stöds av en infrastruktur koncentrerad till ett fåtal aktörer. Bank
­
sektorn är koncentrerad till ett mindre antal stora aktörer med likartade affärsmodeller. Både bankerna och infrastrukturföretagen är nära sammanlänkade. Det innebär att problem hos en aktör snabbt kan spridas till andra.
Funktionaliteten i det finansiella systemet och underliggande infrastrukturer behöver kunna upprätthållas även vid fredstida kriser samt under höjd beredskap och då ytterst i
krig. Grundläggande ekonomiska transaktionsmöjligheter måste alltid kunna upprätthållas
genom tillgång till kontanter, alternativa betalningsmedel eller någon form av statliga krediter. Förberedelser som syftar till att upprätthålla det finansiella systemets grund
­
läggande funktionalitet även vid allvarliga störningar behöver vara välövade så att vi vet att de fungerar i både kris och krig. De statliga myndigheterna behöver fortsätta arbetet med att stärka beredskapen för dessa uppgifter. Det har blottlagts känsligheter inom betalningssystemet och det måste följas upp.
Terrorism och våldsbejakande extremism
Terrorism är ett allvarligt hot mot det fria demokratiska samhället. Arbetet mot terror måste bedrivas såväl i Sverige som i samarbete med andra länder. Det finns mer eller mindre organiserade våldsbejakande extremister. Några har en global spännvidd. Miljö
­
partiet vill att terrororganisationer ska kunna förbjudas.
Säkerhetspolisen ansvarar för terrorbekämpningen i Sverige. Säpos resurser har stärkts
och flera nya lagar har kommit på plats för att förhindra terror. Det är angeläget också framöver att Säpo har tillräckliga resurser för att arbeta effektivt med terrorbekämpning. I takt med att Säpos uppdrag utvidgas och blir mer komplext måste vi även stärka den interna granskningen av myndighetens arbete, så att dess insatser och utredningar sker på ett rättssäkert sätt.
Att förhindra radikalisering till våldsbejakande extremism är att förebygga terror. 2017 inrättades Center mot våldsbejakande extremism, och Miljöpartiet vill att det ska stärkas och ges en mer operativ roll. Samarbetet med kommunerna är avgörande för att i
tid upptäcka radikaliseringsprocesser hos grupper eller individer och platser där det finns
särskilt stor risk att radikalisering kan ske.
Vi behöver också ett kraftfullt förebyggande arbete för att minska risken att utsatta,
marginaliserade människor blir indragna i extremistiska miljöer. Det kräver långsiktighet och att åtgärder som genomförs inte är enskilda och lösryckta. Vi vill se en grundläggande
social rättvisa som kompletteras med ett nationellt program, som komplement till den verksamhet som bedrivs i olika regioner, för att underlätta avhopp från extremistmiljöer. Människor ska inte behöva känna sig så trängda socialt och ekonomiskt att de finner extremistiska miljöer attraktiva. Sådana insatser behövs för att det ska bli svårare att rekrytera till brottslig verksamhet.
Vi bör även satsa särskilt på att motarbeta finansiering av terrorism. Där gäller det både att bekämpa finansiering av terrororganisationer inom Sverige och att förhindra att pengar från Sverige bidrar till terror utomlands. I relation till de målen är det internatio
­
nella samarbetet oerhört viktigt, särskilt inom EU och genom Europol, för att kartlägga finansieringskällor och överföringsmetoder. För att bekämpa terrorfinansiering effektivt bör vi även stärka arbetet mot penningtvätt.
Underrättelseverksamhet
Att förebygga, upptäcka och motverka säkerhetshot som riktas mot Sverige är under
­
rättelseverksamhetens främsta uppgift. Utan effektiv underrättelseverksamhet saknas den kunskap som krävs för att bland annat kunna göra en sammanhållen analys av cyberhot mot Sverige och informationspåverkan i syfte att destabilisera samhället.
Sveriges förmåga till underrättelseverksamhet, cyberförsvar och psykologiskt försvar kommer alltid att vara begränsad i relation till de hot som riktas mot oss och de svag
­
heter som måste hanteras. Därför är samarbete mellan cybersäkerhetscentret, Myndigheten
för psykologiskt försvar, underrättelseverksamheten och de myndigheter som ansvarar för dessa frågor mycket viktigt.
Hoten mot Sverige och andra demokratier kommer från många olika organisationer
över hela världen, vilket gör att samarbete med myndigheter i andra länder är viktigt. Det
krävs tydlig reglering för att breda samarbeten på dessa områden inte ska vara hot i sig,
mot integritet och andra mänskliga rättigheter. För att inleda samarbeten krävs möjlighet
till oberoende granskning, även om granskningen i sig antagligen måste ske under sekre
­
tess. Det internationella samarbetet är ovärderligt när det gäller att bekämpa terrorism. De svenska myndigheterna ska samverka med sina europeiska motsvarigheter.
Civilplikt
Miljöpartiet vill att en civiltjänstgöring ska komplettera den militära värnplikten och på så sätt bredda rekryteringen till verksamhet också i det civila försvaret. I januari 2024 aktiverade regeringen civilplikt efter annan utredning än mönstring för personer som redan har nödvändig grundläggande kompetens inom kommunal räddningstjänst eller elförsörjningsområdet.
Miljöpartiet välkomnar detta, och vill se en ytterligare utökning. Det kan handla om frivilliga som efter utbildning kan vara en förstärkning vid olika typer av kriser: natur
­
katastrofer som skogsbränder, effekter av klimatförändringarna eller en omfattande kris i vård och omsorg. Civiltjänstgöringen kommer att, utöver att stärka Sveriges civila för
­
svar, bidra till samhällets motståndskraft och krisberedskap, samt utgöra en viktig del i att skapa bättre mellanmänsklig och samhällelig tillit.
Räddningstjänst och frivilligorganisationer
Räddningstjänsten är central i totalförsvaret och stärker alla andra delar av totalförsvaret.
Räddningstjänsten är den viktigaste resursen för snabba insatser vid olyckor, mot bränder
och översvämningar. Räddningstjänsten behöver förstärkas och förutsättningarna att arbeta för räddningstjänsten och i ideell verksamhet, även på deltid, måste förbättras så
att en god krisberedskap alltid finns i hela landet på ett likvärdigt sätt. Räddningstjänstens
tillgång till materiel för att bättre kunna verka vid höjd beredskap behöver också säkras.
Räddningstjänst är, med undantag för statens ansvar för ett fåtal utpekade uppgifter, kommunens ansvar enligt lagen om skydd mot olyckor. Ideella organisationer som Sjöräddningssällskapet och Fjällräddningen är viktiga samarbetspartners.
Samhällets beredskap är helt beroende av arbetet som görs inom de olika frivilliga försvarsorganisationerna. För att kompetens och resurser inom de olika organisationerna
ska kunna nyttjas fullt ut vid höjd beredskap behöver roller tydliggöras i relationen mellan
olika aktörer. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) bör koordinera arbetet, och i samarbete med respektive länsstyrelse se till att beredskap för olika typer av kriser finns på plats i hela Sverige, där och när det behövs. Intresset för att delta i frivilliga försvarsorganisationer har ökat de senaste åren och det är viktigt att förbättra förutsättningarna för civilpersoner att kunna delta i utbildning och träningsverksamhet inom dem.
De frivilliga försvarsorganisationerna behöver också kunna förnya sina materielförråd
för att kunna fungera väl utefter dagens behov. Miljöpartiet vill verka för att Frivilliga resursgruppen, som samlar de frivilliga försvarsorganisationernas kompetenser på lokal
nivå, ska finnas i varje kommun, så att det innan krisen kommer finns en tydlig samverkan
mellan kommunen och frivilliginsatser.
Det finns också en rad andra civilsamhällesorganisationer som bedriver ett viktigt arbete
för att stärka lokalsamhällen och bidra till trygghet, dialog och demokratistärkande arbete
lokalt, och vars arbete bör främjas och stärkas. Försvarsberedningen konstaterar i sitt betänkande Kraftsamling att försvarsviljan hos allmänheten bygger på samhörighet och delaktighet i samhället. Förutsättningarna för försvarsviljan och det psykologiska för
­
svaret går hand i hand, och bygger på att vi som samhälle har fria, oberoende medier, en välinformerad och välutbildad befolkning samt tillit mellan människor, till offentliga institutioner och till vår demokratiska rättsstat. Här spelar civilsamhället en nyckelroll i
att samla människor och tillgängliggöra information och kunskap såväl som samhörighet
och trygga rum i hela landet, för att på så vis stärka vår motståndskraft.
I många kommuner finns det idag så kallade kommunala trygghetspunkter som kan aktiveras i händelse av kris. Vid en kommunal trygghetspunkt kan exempelvis med
­
borgares behov av förnödenheter, information och kommunikation tillgodoses i händelse
av kris. Det finns idag inget krav på kommuner att tillhandahålla trygghetspunkter. Vi menar att det är viktigt att alla kommuner kan erbjuda denna typ av service till sina invånare och att det sker på ett likvärdigt sätt i hela landet.
Kustbevakningen och Tullverket
Kustbevakningen har en särskilt viktig roll för miljöövervakning och för att skydda kust
­
erna. Det senaste året har vi sett incidenter som sabotage på kablar och ledningar i
Östersjön. Vi har också i närtid haft ett allvarligt oljeutsläpp med anledning av det grund
­
stötta fartyget Marco Polo. Kustbevakningens miljöräddning och räddningstjänst till sjöss är viktigare än någonsin. Även Tullverket har en viktig roll för att bevara trygghet, motverka terrorism och i tid upptäcka faror. Dessa två myndigheter, tillsammans med polisen, är beroende av varandras kompetens och insatser. Därför är det viktigt att KBV och Tullverket får förstärkningar för att kunna samarbeta tätare i syfte att kunna svara upp mot den breddade hotbilden mot Sverige.
Skydd av kultur och kulturarv
Beredskapen för skydd av kultur och kulturarv har aktualiserats av Rysslands anfallskrig
mot Ukraina. Kulturarv är och har varit utsatta vid krig och konflikter internationellt både nu och genom historien. Det kan finnas olika orsaker till att en antagonist vill angripa kulturarvet, och forskare har observerat att kulturarv i allt högre grad tenderar att utsättas för en medveten förstörelse och påverkan utifrån säkerhetspolitiska och militärstrategiska syften. Skyddet och förvaltandet av vårt kulturarv är i grunden att skydda vår demokrati.
Kulturlivet är en motståndskraft i sig. Ett livaktigt och fritt kulturliv är en kraft för
sammanhållning och därmed viktigt för vår försvarsvilja. Detta gäller både det historiska
kulturarvet och den samtida kulturen, inklusive digital information. Kulturen bidrar också till att skapa normalitet i vardagen, hantering av traumatiska händelser men också till underhållning och förströelse vid sidan av kris eller krig. Det aktiva kulturlivet bör därför inkluderas i det lokala och nationella beredskapsarbetet för att det ska kunna verka även i kris och ytterst under krig.
Centralmuseerna och andra av landets kulturarvsmyndigheter och aktörer behöver ges förutsättningar i budget att kunna fördjupa arbetet med beredskapsplaner, evaku
­
eringslokaler och andra säkerhetsfrågor. Ett kulturskyddsråd har inrättats vilket vi väl
­
komnar. Nu är det viktigt att tillse att tillräcklig kraft läggs i rådets mandat samt att Riksantikvarieämbetet ges ett tydligt uppdrag att samordna arbetet. Det är även viktigt att länsmuseerna och lokala museer inkluderas i arbetet.
Den möjlighet som digitaliseringen öppnar skapar förutsättningar för fler att ta del av
museers samlingar utan att fysiskt besöka museet. Digitaliseringen av kulturarvet behöver
emellertid en tydlig samordning och en långsiktig, offensiv planering för att kunna bli framgångsrik.
Det militära försvaret
Miljöpartiet ställer sig bakom huvudinriktningen i Försvarsberedningens rapport Stärkt
försvarsförmåga, Sverige som allierad. Sverige behöver anpassa säkerhets- och försvars
­
politiken efter det allvarliga politiska läget med ett fullskaligt invasionskrig i Europa, samt
fortsätta att långsiktigt stötta Ukraina. Kommande investeringar, till exempel genom mate
­
rielinköp, måste vara ändamålsenliga för att på ett effektivt sätt bidra till ökad säkerhet. Sveriges försvar ska utformas för att avskräcka från angrepp och försvara Sverige, inte för att utgöra eller understödja ett militärt hot mot någon annan stat.
Stöd till Ukraina
Rysslands krigföring i Ukraina är den stora säkerhetspolitiska ödesfrågan i vår del av världen. Ukraina måste få Sveriges och den demokratiska världens fulla och ovillkorliga
stöd, så länge som det behövs. Stödet behöver vara långsiktigt och ska omfatta såväl mili
­
tärt som civilt, humanitärt och ekonomiskt stöd. Regeringen har lagt fram en treårig ram för stödet till Ukraina. Stödet till Ukraina måste dock vara än mer omfattande och lång
­
siktigt. Det måste tas i beaktande att Ukraina både ska kunna vinna kriget och freden samt bygga upp sitt land och nå en långsiktig säkerhet.
Alla ansvariga för brott enligt internationell rätt måste ställas inför rätta. Vi vill också att ekocidbrott utreds. Dessutom vill vi att en särskild tribunal inrättas, med politiskt och ekonomiskt stöd från EU:s medlemsländer.
Ukraina hör hemma i EU och att stötta Ukraina i deras strävanden för att på merit
­
baserade grunder nå ett medlemskap är viktigt för Ukrainas långsiktiga säkerhet. EU måste också fortsätta stötta återuppbyggnaden av Ukraina och det ukrainska arbetet för att leva upp till kriterierna för ett EU-medlemskap.
Sanktionerna mot Ryssland måste kvarstå och skärpas. Det är problematiskt att EU samtidigt som man infört sanktioner mot Ryssland har fortsatt importera rysk energi under de senaste åren. Ryssland får långt mer än hälften av sina exportintäkter från energin. Genom att stoppa all rysk energiimport kan EU kraftigt försvåra Rysslands fortsatta finansiering av kriget.
Miljöpåverkan och klimatanpassning
I Allvarstid konstaterar Försvarsberedningen att klimatförändringarna är både ett all
­
varligt och långsiktigt hot som påverkar Försvarsmaktens uppbyggnad. Klimatomställ
­
ningen berör hela samhället och Försvarsmakten kan inte stå utanför denna omställning. Det handlar både om att försvaret ska bidra till minskade utsläpp och om att försvaret ska kunna fungera i ett samhälle som har ställt om. Därför krävs det planering för att Försvarsmaktens fordon ska kunna fungera som en del av totalförsvaret i framtidens energi- och bränslesystem som baseras på el och förnybara bränslen. Vi vill se en ökad takt i försvarets klimatanpassning och att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att återkomma med en plan för hur utbyggnaden av försvaret ska kunna genomföras utan ytterligare påverkan på klimat och miljö.
Att totalförsvaret behöver växa och att Försvarsmaktens olika verksamheter behöver
utökas får nämligen inte ske på ett sätt som hotar dricksvattenförsörjning, livsmedelspro
­
duktion eller miljön. Miljöpartiet menar att Försvarsmakten i större utsträckning behöver
ta hänsyn till hur de kan bedriva sin verksamhet utan att riskera att påverka livsnödvändiga
resurser och värden på ett negativt sätt. Försvaret får inte hota det vi behöver skydda.
Parallellt med den historiskt stora upprustning försvaret nu genomför har Försvars
­
makten ställt krav på regeringen om att få omfattande undantag från miljölagarna som
ska skydda bl.a. dricksvatten, under fem års tid. Men rent dricksvatten är också en grund
­
läggande säkerhet, som regeringen allvarligt äventyrar genom undantaget. Karlsborgs flygplats är en av de mest förorenade platserna i Europa och innehåller halter av PFAS som är miljontals gånger högre än fastställda gränsvärden. Sanering av Försvarsmaktens förorenade områden, inklusive Karlsborgs flygplats, bör därför ske. Forskningen för att
rena mark och vatten från PFAS måste prioriteras i nästa forskningsproposition. Vätterns
vatten bör skyddas genom överordnat riksintresse och krav på tillräckliga vattenskydds
­
områden måste införas. Vi vill också att regeringen tillsätter en utredning i syfte att klar
­
göra vilka effekter svenska och internationella övningar på svenskt territorium har på miljön. FOI bör också få i uppdrag att undersöka hur man på bästa sätt kan hantera för
­
oreningar av kollapsade byggnader som läcker ut i grundvatten under krig samt hur man på bästa sätt kan röja minor och klusterbomber efter krig, detta för att snabbast kunna
odla mat och boskap kan beta och skogen växa. Lärdomarna från detta bör sedan integreras
i försvarets utbildningar för att säkerställa att hela Försvarsmakten har kunskap om miljö
­
effekter i krig och hur miljöpåverkan vid militärövningar kan undvikas.
Livet i Arktis står inför stora utmaningar, samtidigt som det politiska intresset för om
­
rådet fortsätter öka. Den globala uppvärmningen har drabbat Arktis och dess invånare särskilt hårt. Klimat- och miljöförändringarna är dramatiska i området. Isen smälter och påverkar den biologiska mångfalden och levnadsvillkoren för befolkningen i regionen. Urfolken är särskilt utsatta, i synnerhet eftersom de ofta inte äger marken de brukar. Miljöpartiet vill se ett internationellt förbud mot utvinning av naturresurser i Arktis och haven utanför. Det är avgörande för den fortsatta stabiliteten i Arktis att berörda stater hanterar sina anspråk på kontinentalsockeln genom kontinentalsockelkommissionen och accepterar rådgivande utfall av bedömningen. På samma sätt är det centralt att rätten till
fri sjöfart längs Nordost- respektive Nordvästpassagen i enlighet med havsrätten upprätt
­
hålls, och att tvister om begränsningar av den fria sjöfarten i dessa sjöleder kan lösas med diplomatiska medel. Sverige och EU bör bidra till demilitarisering och hållbar ut
­
veckling i regionen. Därför är det viktigt med väl fungerande internationella samarbeten och en fortsatt och förstärkt dialog med arktiska och icke-arktiska aktörer i regionen.
Klimatförändringarna sker nu. Sverige som land behöver bli mer motståndskraftigt.
Miljöpartiet menar att klimatanpassning och krishantering vid klimatförändringar behöver
bli en mycket mer integrerad del i Sveriges säkerhets- och försvarspolitiska bedömningar.
Arbetsrätt, jämställdhet och likabehandling inom försvaret
En naturlig del av att driva en feministisk säkerhetspolitik är att säkra goda arbetsvillkor
och jämställda och jämlika förutsättningar även inom Försvarsmakten. Arbetet med jäm
­
ställdhet behöver intensifieras och ett aktivt arbete för att öka antalet kvinnor på alla nivåer i Försvarsmakten ska bedrivas. I dagsläget har Försvarsmakten ett mål om att 30 procent av de värnpliktiga ska vara kvinnor 2025, vilket man tyvärr är långt ifrån att nå. Vi vill att ambitionen höjs till 40 procent år 2030.
Högt satta mål räcker dock bevisligen inte i sig. Vi måste säkerställa att de policys och handlingsplaner med hög ambitionsnivå som antagits också omsätts i praktiken, och inte blir beroende av enstaka eldsjälar utan präglar hela Försvarsmakten. Detta måste löpande följas upp av Försvarsmaktens ledning. Även om ett arbete för att säkerställa tillgång till utrustning och uniformer som passar olika kroppar pågår behöver arbetet intensifieras.
En helt central del för att öka diversiteten i Försvarsmakten är att nolltolerans mot tra
­
kasserier och diskriminering efterlevs i praktiken, och att detta följs upp. Det är också viktigt att säkerställa att en anställning inom Försvarsmakten går att kombinera med familjeliv.
I den historiska upprustning som nu sker ska fler lockas till att arbeta för Försvars
­
makten, och fler kallas också till värnplikt. Då måste Försvarsmaktens arbetsmiljö vara tillräckligt attraktiv för att människor ska vilja stanna. Lönenivåerna sätts fortsatt av arbetsmarknadens parter, men det finns stort utrymme till förbättring för att säkerställa att Försvarsmakten är en attraktiv arbetsplats för fler. Det handlar bland annat om att
säkerställa goda villkor och hög säkerhet i arbetet samt möjlighet till kompetensutveckling
i tjänsten. De som tidigare arbetat i Försvarsmakten ska också känna sig trygga i att få stöd efter avslutat uppdrag. Vi vill stärka tillgången till psykosocialt stöd för veteraner, civilanställda och deras familjer. Vi ser också ett behov av att indexreglera värnpliktigas dagersättning för att det smidigt ska följa samhällets prisutveckling på samma sätt som exempelvis CSN-bidrag.
Under utbildning till officer och andra utbildningar inom totalförsvaret finns särskilda
regler för bland annat bostadsbidrag och dagersättning. Bland annat kan ersättning ges för bostad som studenten haft innan man påbörjade sin utbildning. Den som tar emot sådant bidrag får emellertid inte möjlighet att ha inkomster från arbete med mer än 2
000 kronor per månad, samtidigt som ersättningen i övrigt är låg. Det vore önskvärt att se över och modernisera regelverket så att fler studerande inom totalförsvaret skulle kunna få mer likvärdiga förutsättningar för att extrajobba och sommarjobba som andra
studenter, genom ett högre fribelopp. Detta skulle vara av betydelse för Försvarsmaktens
möjligheter att rekrytera även äldre personer som har etablerat familj.
Militära förmågor
Försvarsberedningen konstaterar att totalförsvaret ska ha en sådan styrka, samman
­
sättning, ledning, beredskap och uthållighet att det kan verka krigsavhållande och därmed förebyggande och fredsbevarande. Samhällets grundläggande robusthet och dess förmåga att motstå fredstida kriser bidrar till den krigsavhållande effekten. Det understryker vikten av att totalförsvaret växer på ett balanserat sätt mellan verkan och stöd. Som ny medlem i Nato har Sverige fler parametrar att ta hänsyn till i utbyggnaden
av försvaret; det är inte enbart Sveriges förmåga utan vår förmåga att samverka med våra
allierade som avgör vilka satsningar som bör prioriteras. Miljöpartiet vill att försvaret ska vara defensivt i sin karaktär och utformat för att skydda vår egen befolkning och för att kunna samarbeta med våra nordiska och baltiska grannar.
Utifrån de slutsatserna vill vi inom det militära försvaret se ytterligare ökade ambitioner
vad gäller luftvärn och marina förmågor. Luftvärn behövs inte bara för att skydda militär
verksamhet utan är nödvändigt för att skydda civilbefolkningen i städer och civil infra
­
struktur vid eventuellt angrepp. Marinen behövs för att hålla våra farleder öppna i händelse
av kris och konflikt, vilket är nödvändigt för Sveriges försörjning samt är centralt för att
vi ska kunna stödja våra nordiska och baltiska grannländer. Marinen och Kustbevakningen
har också viktiga uppgifter att övervaka och skydda havet och kusten mot miljöhot och hybrida aktiviteter, exempelvis attacker och sabotage mot undervattensinfrastruktur.
Medlemskapet i Nato
Även om Miljöpartiet röstade emot den svenska ansökan om Natomedlemskap har vi beslutat att respektera riksdagens beslut angående medlemskapet och driver därmed inte ett utträde ur alliansen. Vi står bakom att ett starkt svenskt totalförsvar med en trovärdig
försvarsförmåga verkar krigsavhållande och därmed fredsbevarande och bidrar till Natos
samlade avskräckningsförmåga.
När Sverige nu är medlem av Nato är det viktigt att Sverige driver en självständig utrikespolitik och står upp för viktiga värden som demokrati och mänskliga rättigheter
såväl inom som utom Nato. Vi ser även behov av att öka transparensen kring Natos verk
­
samhet. Vi vill att Sverige ska verka för ett demokratikrav inom Nato, samt att Nato inte
ska ha permanenta trupper eller baser på svenskt territorium. Vi vill att Nato ska fokusera
på sin kärnuppgift: försvar av de allierade, inte out of area-expeditioner.
Miljöpartiet vill att Sverige driver principen om no first use inom Nato. I nuläget
tillämpar Nato principen om first use, vilken tillåter alliansen att som första aktör i en kon
­
flikt introducera kärnvapen. Principen försvårar globala nedrustningsinitiativ eftersom den medför att ett överhängande hot om kärnvapen alltid kvarstår. Det är också hög tid för Sverige att skriva under och ratificera FN:s konvention om kärnvapenförbud.
Miljöpartiet står fast vid att kärnvapen aldrig ska få finnas inom svenskt territorium,
varken i freds- eller krigstid. Vi vill se en lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen
på svenskt territorium.
Sverige har en stolt tradition av transparens och offentlighetsprincip. Sverige ska därför
vara pådrivande för att förbättra insynen i Nato, och pådrivande för att de nationella parlamenten i medlemsländerna måste skärpa sin granskning av Natos angelägenheter
så att ansvarsutkrävande kan ske. Ökad transparens är viktigt för att säkerställa förtroende
för verksamheten. Därutöver bör Sveriges regering inför alla Natos försvars- och utrikes
­
ministermöten samt de årliga statsöverhuvudmötena ha överläggningar med lämpliga riksdagsutskott eller nämnder om det som ska diskuteras på dessa möten för att säkerställa demokratisk förankring i Sverige.
EU-samarbete
EU:s medlemsländer behöver stärka sin försvarskapacitet på grund av det säkerhets
­
politiska läget, och detta bör EU bidra till. EU har och ska dock ha en annan roll än Nato. EU ska skapa förutsättningar för en ökad totalförsvarsförmåga i unionen snarare än att utgöra en plattform för militärt samarbete. Vi ser gärna ökat samarbete mellan EU-ländernas försvarsmakter, men vill inte ha en gemensam EU-armé. Samtidigt är det viktigt att EU också verkar för att minska de säkerhetspolitiska spänningarna i världen, så att vi i framtiden kan leva i en fredlig samexistens som bygger på tillit och samarbete, istället för vapenmakt.
Sammanhållningen i stödet till Ukraina är viktigt. EU behöver stötta Ukraina i sitt för
­
svar mot angriparen Putin som inlett ett oprovocerat och olagligt anfallskrig. För att kunna göra det behöver EU-länderna öka och effektivisera sin produktion av vapen och
ammunition. Miljöpartiet vill samtidigt understryka att det är viktigt att ha en effektiv kon
­
troll över vart vapen som produceras exporteras och att vapen inte hamnar i orätta händer.
I en tid och i ett samhälle som i allt större utsträckning präglas av cyberattacker, an
­
grepp på demokratin och yttrandefriheten, klimatförändringar och pandemier, krävs en
ökad krisberedskap och fler satsningar på ett grönt, hållbart och långsiktigt civilt försvar.
Vi behöver framtidssäkra EU:s krisberedskap. Arbetet ska inriktas på förebyggande åt
­
gärder, beredskap och katastrofinsatser. Inget medlemsland ska lämnas ensamt vid kriser
som drabbar alla medlemsländer samtidigt. Vi vill också stärka EU:s civilskyddssamarbete
ytterligare, så att krissamarbetet mellan medlemsländer blir mer flexibelt och snabbt för att kunna hantera storskaliga nödsituationer. EU:s självförsörjningsgrad av viktiga och nödvändiga produkter måste också öka för att klara framtida krissituationer. Det handlar
om livsmedel, läkemedel, kritiska råmaterial och viktig teknologi i den gröna och digitala
omställningen. Det finns ett behov av samarbete och utbyte av information, för att gemen
­
samt stärka oss mot cyberattacker. Detta är även något som EU:s egna institutioner måste
arbeta med.
Det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet i EU ska vara trovärdigt och pålitligt.
Att öka de försvarspolitiska utgifterna i unionen har inget egenvärde, om inte samarbetet
också säkerställer att EU:s medlemsländer kan spendera mindre på exempelvis försvars
­
materiel var för sig, och samtidigt uppnå bättre resultat. Det är den ökade försvarsförmågan
som bör vara i fokus och inte enbart ökade utgifter.
Internationell samverkan på det militära området
När världssamfundet engagerar sig för fred är ofta den väpnade konflikten redan ett fak
­
tum,
och när en vapenvila uppnåtts trappas engagemanget ofta ned. Den gröna säkerhets
­
politiken
vill bryta med det mönstret.
Sverige behöver bygga säkerhet i syfte att förebygga krig och konflikter tillsammans med våra nordiska grannar och våra baltiska grannar Estland, Lettland och Litauen. Det är viktigt att hålla alla militära samarbeten tydligt definierade inom ramen för vår säkerhetspolitiska linje.
Miljöpartiet vill se ett fortsatt starkt globalt samarbete med FN som central aktör för
fred och mänskliga rättigheter. Sverige ska fortsätta bidra till internationella insatser med
tydlig folkrättslig grund genom FN-mandat eller efter inbjudan från landets regering. Sverige bör också verka inom FN-systemet för att öka integrationen mellan Agenda 2030, Parisavtalet och Addis Abeba-avtalet om finansiering för att snabbare och mer framgångsrikt kunna förebygga konflikter och främja fred och hållbarhet i områden med konflikter.
Vapenhandel
Sverige ska bidra till militär nedrustning i världen. Samtidigt gör det säkerhetspolitiska läget att utbyggnad av vårt eget försvar är nödvändigt, och det motiverar vapenexport till andra demokratier. Den svenska vapentillverkningen och vapenexporten får dock aldrig urholka arbetet för fred, demokratisering och mänskliga rättigheter.
Miljöpartiet har drivit igenom skärpta regler för vapenexporten, bland annat genom införandet av ett demokratikriterium som innebär att vapen inte ska exporteras till dikta
­
turer. Det är viktigt, men dagens lagstiftning räcker inte till. I verkligheten vet vi att dagens
ramverk lämnar gott om utrymme att ändå exportera till länder som rimligen borde falla på ovan definition, exempelvis Qatar och Turkiet. Miljöpartiet har därför länge påpekat
att ett strikt förbud borde införas mot vapenexport till diktaturer, krigförande länder eller
länder där allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer, inklusive följdleveranser. Detta ska dock inte hindra att Sverige solidariskt kan bistå ett
angripet land med vapen, som tyvärr har blivit aktuellt efter Rysslands fullskaliga invasion
av Ukraina.
Den historiska upprustning av försvaret vi står inför kommer innebära ökad import av
krigsmateriel. Att importera krigsmateriel är ofta stora upphandlingar. Ett avtal kan inne
­
bära löften om leveranser som sträcker sig över decennier. När vi nu står inför en histo
­
riskt stor upprustning innebär detta att Sverige kommer köpa in essentiella system för försvaret från andra länder som vi därigenom blir direkt beroende av under lång tid. Det saknas transparens och styrning kring hur dessa avvägningar görs. Beroendeställningen
som Sverige hamnar i efter tecknat avtal kan få konsekvenser för vilka politiska ställnings
­
taganden Sverige kan ta mot det exporterande landet framöver. Ett konkret exempel från
exportsidan är Turkiets krav på att Sverige skulle återuppta export till landet för att Turkiet
skulle godkänna Sveriges Natoansökan. Motsvarande scenarion kopplat till import är inte osannolika.
De säkerhetspolitiska avvägningar som måste göras och de långsiktiga konsekvenser krigsmaterielimport kan få tas inte på tillräckligt stort allvar idag. En annan aspekt att ta hänsyn till för att säkra långsiktigheten i importen är risken för suboptimering. När en snabb upprustning ska ske finns en risk att Sverige köper system som är snabbt tillgäng
­
liga, men som undergräver vår materielförsörjning på sikt. Därför bör lagstiftning som motsvarar den som finns gällande export av krigsmateriel även tas fram för import av densamma.
Miljöpartiet vill att importen i högre grad kontrolleras säkerhetspolitiskt och inte bara
som ett praktiskt förfarande hos FMV, baserat på prestanda och pris. Regeringen bör där
­
för tillsätta en utredning för att se över hur en kontroll av import av krigsmateriel ska införas och integreras inom det nuvarande regelverket. Försvarsberedningen har före
­
slagit att en materielförsörjningsstrategi bör tas fram. Vi står bakom detta och anser att även denna ska beslutas av riksdagen.
Försvarsindustrin
Det är tydligt att de ökade anslag till försvaret som Försvarsberedningen enats om kommer
komma svensk försvarsindustri till del. Det motiverar en högre transparens och insyn i hur vapnen tillverkas och exporteras, hur svenska skattepengar kan spela in i internatio
­
nell säkerhet men också i konflikter. Det motiverar också att se över ägarstrukturerna för den svenska försvarsindustrin. Sverige har väsentliga säkerhetsintressen fastslagna av riksdagen. Till dessa hör stridsflyg, ubåtar, sensorer och krypto. Det är viktigt att Sverige fortsätter ha rådighet över krigsmaterielproduktionen, inklusive produktion av ammunition, för att kunna stärka vår egen förmåga. En stark försvarsmaterielindustri i Sverige ökar också våra möjligheter att agera självständigt i utrikespolitiken. Inom näringslivet förändras dock företagsledningar och ägarstrukturer löpande. Med tanke på försvarsindustrins stora betydelse för Sveriges försvarsförmåga bör det finnas direkt statligt ägarengagemang i de bolag som hanterar väsentliga säkerhetsintressen. Det kan exempelvis bli aktuellt att staten vill ha inflytande över beslut om att förändra ett före
­
tags inriktning eller ägarbild. Ett ökat statligt ägarskap i försvarsindustrin kan också underlätta för verksamheten att styra mer mot svenska säkerhetspolitiska intressen och minska krav om avkastning.
Produkter med dubbla användningsområden
Miljöpartiet vill att det ska ställas tydliga krav på användningen av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Exempelvis ska utrustning för massöver
­
vakning inte exporteras till länder som förtrycker sin egen befolkning eller där man kan
förvänta sig att utrustningen skulle användas för att förfölja en politisk opposition i landet.
Vidare bör rödpunktssikten militärklassas. Idag är siktena inte ens klassade som en pro
­
dukt med dubbla användningsområden, trots att de tillverkas för militärt bruk och före
­
kommer i strid. Den svenska exporten av rödpunktssikten är därmed ytterligare ett exem
­
pel
på otydligheten i dagens lagstiftning. Vi vill att regeringen tillsätter en utredning för att se över hur exportkontrollen av produkter med dubbla användningsområden kan skärpas ytterligare.
Artificiell intelligens i militära syften
Ett av de största hoten mot internationell fred och säkerhet är utvecklandet av dödliga autonoma vapensystem. Helt autonoma vapen kan skapa osäkerhet kring ansvaret för krigshandlingar och på så vis sätta folkrätten ur spel. Det saknas konsensus om vad tillräcklig mänsklig inblandning i hantering av vapensystemen skulle innebära, både etiskt och praktiskt. Samtidigt kommer artificiell intelligens vara mycket användbart inom försvaret, exempelvis inom cyberförsvar eller för att underlätta hantering av stora mängder data. Det är dock viktigt att beakta att militära tillämpningar av AI kommer innebära hårdare krav på träningen av AI-systemen, som idag utvecklas primärt för civilt bruk. Militära system verkar i ostrukturerade och antagonistiska miljöer, vilket innebär att civila system inte alltid går att anpassa för militära tillämpningar. De militära AI-systemen kommer behöva agera i en miljö där motståndaren gör sitt yttersta för att
inte upptäckas, för att inte agera förutsägbart och för att vilseleda. Detta kan få allvarliga
konsekvenser för hur AI-system reagerar som är svåra att förutse.
Miljöpartiet vill därför att striktare regleringar av artificiell intelligens i vapensystem kommer på plats. Vi vill också att Sverige verkar för ett globalt förbud mot dödliga autonoma vapen. Riskerna med autonoma vapen torde vara uppenbara för alla och Sverige ska ta en ledande roll i arbetet för att finna sätt att effektivt påverka utveck
­
lingen. I det arbetet är det viktigt att forskning om vad autonoma vapen innebär också förstärks av politiska insatser för att uppnå framsteg. Ingen vet vad en kapprustning med autonoma vapen skulle leda till, men farhågorna ska tas på stort allvar – exempelvis om maskiner ges kontrollen i känsliga konflikter eller om terrorister får tag på dem.
Daniel Helldén (MP)
Amanda Lind (MP)
Emma Berginger (MP)
Leila Ali Elmi (MP)
Janine Alm Ericson (MP)
Mats Berglund (MP)
Camilla Hansén (MP)
Annika Hirvonen (MP)
Linus Lakso (MP)
Rebecka Le Moine (MP)
Rasmus Ling (MP)
Katarina Luhr (MP)
Emma Nohrén (MP)
Jan Riise (MP)
Jacob Risberg (MP)
Märta Stenevi (MP)
Elin Söderberg (MP)
Ulrika Westerlund (MP)

=== HD023509: Feminism, fred och frihet – ett rättvist bistånd för en säkrare och mer resilient värld ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd023509

Motion till riksdagen
2025/26:3509
av Daniel Helldén m.fl. (MP)
Feminism, fred och frihet – ett rättvist bistånd för en säkrare och mer resilient värld
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
En grön utvecklingspolitik som möter framtidens utmaningar
Miljö- och klimatmässigt hållbar utveckling
Klimaträttvisa
Stoppa klimatförändringarna och bygg motståndskraftiga samhällen
Skador och förluster
Biologisk mångfald
Hållbara livsmedelssystem
En feministisk utrikes- och utvecklingspolitik
Mänskliga rättigheter, fred och demokrati
Stärkt demokrati och skydd av journalister, miljö- och MR-försvarare
Rättsstatsuppbyggnad och digitalisering
Kvinnors och flickors rättigheter
Hbtqi-rättigheter
Barns rättigheter
Urfolks rättigheter
Personer med funktionsnedsättning
Religiösa aktörers roll i utvecklingssamarbetet
Fredsfrämjande och konfliktförebyggande arbete
Ekonomisk utveckling och rättvisa
Stoppa skatteflykt och skatteparadis
Skuldkrisen
Främja mellanskaliga lån för lokal utveckling, kooperation och grön omställning
Hållbara investeringar genom innovativ finansiering
Rättvis handel
Företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter
Löntagares rättigheter
Råvaruexploatering, rättvisa och miljöansvar i en global omställning
Rätten till och ansvaret för gemensamma globala nyttigheter
Hälsobistånd
FN och det multilaterala biståndet
Stöd till flyktingar och migranter
Humanitärt stöd
Biståndets styrning och finansiering
Biståndets mål
Biståndets finansiering
Strategier och styrning
Kontroll och korruption
Folkrörelsebistånd
Stärk lokala aktörer och civilsamhällets handlingsutrymme
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att biståndets grundläggande utgångspunkter ska vara mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning, miljöhänsyn och jämställdhet och att biståndet ska utgå från ett konsekvent fattigdoms- och rättighetsperspektiv och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Agenda 2030 och Parisavtalet ska styra utvecklingspolitikens utformning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att integrera ett jämställdhetsperspektiv i allt utvecklingssamarbete och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk politik samstämmigt bör bidra till att uppfylla utvecklingspolitikens mål om en rättvis och hållbar global utveckling och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bistånd som en säkerhetspolitisk investering och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige och EU ska öka stödet för hållbar utveckling, demokrati och fri- och rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra ett mål om minst 1
procent av BNI till bistånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara ett föregångsland i att arbeta för klimaträttvisa och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka klimatbiståndet för att stötta utvecklingsländer i att genomföra Parisavtalet och bygga hållbara samhällen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minst hälften av Sveriges klimatbistånd ska gå till klimatanpassning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka det svenska stödet till miljö- och klimatfonder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att urfolk, MR-försvarare och miljöförsvarare ska delta vid alla beslut om klimatrelaterade processer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige måste höja sitt åtagande till fonden för skador och förluster och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ratificera det globala avtalet BBNJ om skydd av biologisk mångfald bortom nationell jurisdiktion och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara en stark röst för globalt ansvarstagande för att bevara den biologiska mångfalden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka biståndet till hållbar matproduktion och småskaligt jordbruk och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör främja användandet av lokala fröer i jordbruk och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en feministisk utrikes- och utvecklingspolitik och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla ambassader och myndigheter under Utrikesdepartementet ska få i uppdrag genom regleringsbreven att integrera jämställdhet i sitt arbete och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör stärka stödet till personer och organisationer som lokalt försvarar demokrati, jämställdhet, miljö och mänskliga rättigheter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett starkt stöd för rättsstatsuppbyggnad och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska bistå med kunskap och kompetens inom digital utveckling och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bistånd för att stärka kvinnors och flickors rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka andelen bistånd med jämställdhetsfokus som hel- eller delsyfte och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om svenskt stöd till hbtqi-personer och organisationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barns särskilda rättigheter måste beaktas och integreras i allt utvecklingsarbete och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör föra en aktiv urfolkspolitik inom det internationella området och ta ansvar för urfolks rättigheter till självbestämmande, mark och land, däribland bevarandet av traditionell kunskap och biologisk mångfald, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ratificera ILO:s konvention 169 om urfolks rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt bistånd ska integrera ett funktionsrättsperspektiv och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om religiösa aktörers roll i utvecklingssamarbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sveriges fredsfrämjande och konfliktförebyggande arbete och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra och dubblera stödet till fredsorganisationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska motverka kapital- och skatteflykt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Skatteverket i uppdrag att analysera effekterna av en FN-konvention om internationellt skattesamarbete på Sveriges skatteintäkter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder för att minska den globala skuldkrisen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka Sveriges stöd till mellanskaliga lån och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja hållbara investeringar genom Sidas garantiinstrument och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara ett föregångsland för fri, rättvis och hållbar handel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska biståndsinsatser ska stärka rätten till facklig organisering, arbetsmiljöskydd jämställdhet och social trygghet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för ett mer cirkulärt och hållbart användande av råvaror och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att stärka det globala ansvarstagandet för gemensamma globala nyttigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara en stark aktör för global hälsosäkerhet, inklusive stöd till vaccinationsprogram, hivprevention, vatten- och sanitetsprojekt (WASH) samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka och säkra det flexibla kärnstödet till FN:s organ och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ta en aktiv roll inom FN, värna FN:s normativa arbete och öka kunskapen om FN i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ta emot 5
000 kvotflyktingar per år och verka aktivt för att fler EU-länder tar ett större ansvar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett starkt kärnstöd till UNRWA och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara en tydlig röst för humanitärt tillträde, skydd av civila, respekt för internationell humanitär rätt och de humanitära principerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör använda sitt diplomatiska inflytande för att driva ansvarsutkrävande för brott mot humanitär rätt och stå upp för de internationella domstolarna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sveriges humanitära bistånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om biståndets normativa värde för att främja demokrati och jämlikhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om biståndets mål och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sidas roll som expertmyndighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om biståndets styrning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Sida i uppdrag att kartlägga positiva och negativa konsekvenser av överlappning mellan tematiska, regionala och lokala strategier och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Sida i uppdrag att kartlägga luckor inom biståndet och Sveriges potentiella mervärden utifrån andra länders neddragningar av bistånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Sida i uppdrag att analysera om det är möjligt att avsluta strategin för hållbar utveckling inom migration, återvändande och frivillig återvandring i förtid och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla biståndsstrategier måste vara i linje med OECD-Dacs regelverk och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdatera strategierna för jämställdhet och civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tripple nexus-perspektivet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder för att motverka korruption och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör möjliggöra flexibilitet och nya tillvägagångssätt i biståndet för att nå fram och kunna vara en fortsatt stark aktör för mänskliga rättigheter och demokrati i auktoritära stater och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ha ett starkt, pålitligt och långsiktigt utvecklingsstöd som kanaliseras via det svenska civilsamhället, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra stödet för information och påverkan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sveriges ambassaders roll i att bidra med legitimitet och säkerhet till lokala civilsamhällesorganisationer, journalister, miljöförsvarare och människorättsförsvarare och tillkännager detta för regeringen.
En grön utvecklingspolitik som möter framtidens utmaningar
Vi lever i en orolig tid. Rysslands krig i Ukraina, Kinas tilltagande aggressiva politik och ett USA som hotar allierade och ifrågasätter multilateralt samarbete är uttryck för en utveckling där fred, mänskliga rättigheter och demokrati undermineras. Israels folk
­
mord och brutala folkrättsbrott i Gaza möts av tystnad från världens ledare. Europas säkerhetsläge har försämrats drastiskt. Den regelbaserade världsordningen undermineras av auktoritära regimer och geopolitiska intressen.
Samtidigt står världen inför akuta och sammanvävda kriser: Klimatförändringar, ökade humanitära behov, tilltagande ojämlikhet, hunger, smittsamma sjukdomar och tillbakagång för kvinnors och flickors rättigheter. Klimathotet är vår tids största säkerhetshot och driver på konflikter, ekonomisk instabilitet och migration. Att bekämpa klimatförändringarna och anpassa samhällen måste därför ha högsta prioritet.
Behovet av ett rättvist och verkningsfullt utvecklingssamarbete är större än någonsin. På kort tid har det globala biståndet från OECD-Dacs medlemsländer istället halverats och förändrats i grunden. Allt färre andelar går till de allra fattigaste länderna, allt mer går till medelinkomstländer och till givarländernas egna kostnader för flyktingmottagande.
Nu måste Sverige visa ledarskap. Det internationella utvecklingssamarbetet måste riggas så att det blir både omställnings- och utvecklingseffektivt och ett jämställdhets
­
perspektiv ska vara tydligt integrerat i alla delar. De globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 och Parisavtalet ska styra politiken, och Sverige ska fortsatt vara en stark pådrivande kraft för att nå dem. Svensk politik bör samstämmigt bidra till att uppfylla utvecklingspolitikens mål om en rättvis och hållbar global utveckling.
Internationellt utvecklingssamarbete är inte bara ett solidariskt och moraliskt åtagande – det är ett strategiskt verktyg för fred, stabilitet och mänsklig säkerhet. Genom att stödja demokratirörelser, bygga inkluderande och hållbara samhällen, förebygga konflikter och minska sårbarhet deltar Sverige i det långsiktiga arbetet för en mer hållbar, resilient och fredlig värld. Ett effektivt och rättighetsbaserat bistånd stärker motståndskraften hos människor och samhällen, försvarar de internationella samarbets
­
strukturerna och bidrar till att motverka orsakerna till klimatförändringar, krig, migra
­
tion och kriser. Det är således en smart och nödvändig säkerhetspolitisk investering, och Sverige och EU måste växla upp stöd för hållbar utveckling, demokrati, fri- och rättig
­
heter.
En värld där skillnaderna mellan länder minskar, där människor har hopp om framtiden och fullt ut åtnjuter sina rättigheter är en bättre värld även för Sverige.
Vi i Miljöpartiet tror att världen klarar av att samarbeta om klimatet, demokratin och freden, och att vår generation har ett ansvar för dessa ödesfrågor. Det är ett gemensamt arbete som kräver att de som har delar med sig av sina resurser, skapar mer jämlika villkor och begränsar sitt eget resursuttag, med respekt för planetens gränser och alla människors lika värde och rätt till utveckling. För Miljöpartiet är således ett starkt utvecklingssamarbete en central del av vår utrikes- och säkerhetspolitik. Det ska vila på grundläggande principer: fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter, miljöhänsyn och jämställdhet. Vi försvarar den humanitära rätten och de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende. Mottagarens behov ska vara i centrum och bidra till att stärka människors agens och egenmakt – inte skapa beroenden eller vila på koloniala arv eller föreställningar. Den internationella klimatpolitiken måste utgöra grunden, där även handelspolitiken ska reformeras och styras mot rättvisa och hållbara investeringar.
En grön politik har fokus på att säkra miljön och hejda klimatförändringarna, och förvaltar de globala gemensamma nyttigheterna som råvaror, energi, livsmedels
­
försörjning och vatten. Den bidrar till rättvis handel och finansiell stabilitet utan illegala finansiella flöden, skatteflykt och korruption. Den stödjer tekniska och sociala innovationer med utgångspunkt i principer om hållbarhet, mänskliga rättigheter, transparens och ansvarsutkrävande. Stor vikt måste läggas vid fördelningspolitik och sociala trygghetssystem. En effektiv och global omställning kräver omfattande investeringar och en rättvis fördelning av kostnaderna. Vi vill förvalta och utveckla Sveriges förtroendekapital som en lyhörd och innovativ internationell aktör. Vi vill att Sverige ska vara ett land som bistår med resurser när det behövs, men som också inser att det inte alltid är vi i Sverige som har lösningar som världen behöver. Lokalt ägarskap och lokal innovation måste prioriteras.
En världsordning där den starkaste nationen, beväpnad med mest vapen eller störst ekonomi tillåts diktera villkoren, är sämre för alla andra. Istället förespråkar vi en global gemenskap där beslut fattas rättvist och demokratiskt genom FN, med respekt för alla nationers suveränitet och folks rätt till självbestämmande. Vi tror på ett starkt och reformerat FN-system och på behovet av kärnstöd till de FN-organ som arbetar med fred, hälsa, jämställdhet, barns rättigheter och katastrofinsatser. FN är inte felfritt – men det är vår viktigaste globala plattform för samarbete och ansvar.
Den demokratiska tillbakagången i världen och det krympande utrymmet för civil
­
samhället gör att vi måste hitta nya tillvägagångssätt för att stödet ska kunna nå fram till människorättsförsvarare och civilsamhälle i auktoritära stater. I dag är biståndet dessutom uppdelat i stuprör som försvårar samarbete, förhindrar långsiktig planering och minskar effekten av insatserna. Humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och fredsinsatser måste ses som delar av en helhet – det så kallade triple nexus-perspektivet. Ett sammanhållet och flexibelt bistånd gör det möjligt att både agera snabbt vid akuta kriser och bygga hållbara samhällssystem på längre sikt. Det innebär också att vi måste investera mer i förebyggande arbete, resiliens och kapacitetsutveckling genom att satsa på exempelvis klimatanpassning, lokal matproduktion, hälso- och sjukvård, och jämställdhetsarbete.
En rättvis global ordning bygger på att människor kan forma sina egna liv. Därför är det civila samhället, särskilt lokala organisationer, kvinnoledda rörelser och organisa
­
tioner som arbetar för fri- och rättigheter, avgörande för att biståndet ska vara effektivt och förankrat. Tillgång till utbildning, hälsovård, rent vatten, mat och arbete är inte bara mål – de är medel för att bygga demokratiska och jämställda samhällen.
Sverige har en lång tradition av ett generöst och ambitiöst bistånd. Det ska vi vara stolta över. Redan 1974 var Sverige det första land i världen som nådde FN:s mål om att bistånd ska utgöra 0,7 procent av landets BNI. När OECD-Dac 2019 granskade Sveriges bistånd pekade man särskilt ut vårt starka arbete med konfliktförebyggande, klimat och jämställdhet – tre områden där vi kan och bör vara en förebild. Sverige kan, och ska, bidra till utveckling av hållbara samhällen och rättvis och effektiv omställning. Sverige ska ha som mål att minst 1
procent av BNI ska gå till bistånd. Vi vill bygga ett lång
­
siktigt, transparent och kraftfullt svenskt bistånd som står upp för de internationella regelverken, stärker samhällens motståndskraft mot framtida kriser och sätter människors rättigheter i centrum.
Miljö- och klimatmässigt hållbar utveckling
Klimatförändringarna, miljöförstöringen, utrotningen av den biologiska mångfalden, pandemier, krig och konflikter – vår tids stora utmaningar – är globala och gräns
­
överskridande och kräver gemensamma ansträngningar för att stoppas. Genom klimatbiståndet stöttar vi utvecklingsländer i både deras ekonomiska utveckling och genomförande av Parisavtalet. Medan vi och övriga västländer byggt vårt välstånd på fossil grund kan inte de växande ekonomierna upprepa de misstagen. Storskalig finansiering av klimatåtgärder krävs för investeringar i både minskade utsläpp och mer klimatanpassning. Även utvecklingsländer måste ha möjlighet att bygga hållbara förnybara energisystem och anpassa sina samhällen efter det förändrade klimat vi redan ser.
Vi måste säkerställa att utvecklingen hålls inom planetens gränser, samtidigt som vinsterna fördelas rättvist – både mellan länder och mellan generationer. En hållbar global utveckling är beroende av att ekologiska, sociala och ekonomiska dimensioner respekteras och samverkar.
Klimaträttvisa
De stora miljö- och klimatutmaningarna är globala och kräver gemensamma insatser. Klimatutsläppen måste minska överallt – men det är det globala Nord som historiskt har orsakat mest utsläpp och som har störst resurser att agera. Samtidigt är det människor som lever i fattigdom, kvinnor, barn och urfolk – de som bidragit minst – som drabbas hårdast av klimatförändringar och naturkatastrofer.
Klimaträttvisa innebär att ansvar ska fördelas efter förmåga och skuld. De som orsakat klimatförändringarna – och tjänat ekonomiskt på det – måste ta större ansvar och bidra till både utsläppsminskning och klimatanpassning i globala Syd. Sverige ska vara ett föregångsland i att arbeta för klimaträttvisa, både genom utvecklingssamarbetet och genom att aktivt driva på i internationella förhandlingar.
Stoppa klimatförändringarna och bygg motståndskraftiga samhällen
Miljöpartiet vill öka andelen bistånd som går till att stötta utvecklingsländer i att genomföra Parisavtalet och bygga hållbara samhällen. Vi vill att minst hälften av Sveriges klimatbistånd går till klimatanpassning.
Mer och mer resurser går till utsläppsminskningar medan klimatanpassning fortfarande är grovt underfinansierat globalt. Behovet är 10–18 gånger större än tillgängliga resurser. Regeringen säger att klimatbiståndet fortsatt ska gå till både utsläppsminskning och anpassning, men i praktiken prioriteras utsläppsminskning. Samtidigt är klimatanpassning ofta svårare att finansiera med privat kapital – vilket gör det offentliga biståndet helt avgörande.
Klimatbiståndet är centralt för att bygga motståndskraft, säkerställa barns rättigheter och möjliggöra en rättvis omställning för kommande generationer. Miljöpartiet ser stor potential i att arbeta mer med förebyggande insatser – så kallad anticipatory action. Det innebär att bistånd ska användas för att stärka samhällens beredskap innan en kris uppstår, exempelvis genom att stötta småskaliga jordbruk i att odla mer torktåliga grödor, stärka lokalsamhällens förmåga till katastrofriskreducering och att bygga upp klimatanpassade vatten- och sanitetssystem. Utfasning av fossil energi, satsningar på förnybar energi, energieffektivisering och hållbar energidistribution ska samtidigt vara hörnstenar i Sveriges utvecklingssamarbete – inte minst i samarbetet med multilaterala utvecklingsbanker.
Biståndsmedel ska inte användas för att köpa utsläppsminskningar för att kunna nå de egna klimatmålen, utan bidra till att utvecklingsländerna får förutsättningarna att nå sina klimatmål.
Vi vill att det svenska stödet genom miljö- och klimatfonder stärks, och att jämställdhetsperspektivet alltid ska vara integrerat. Mänskliga rättigheter får aldrig stå tillbaka – urfolk och MR- och miljöförsvarare ska ha en självklar plats vid beslutsbordet i alla klimatrelaterade processer, och detta måste Sverige driva på för att säkerställa.
Skador och förluster
Vid COP 28 i Dubai 2023 nåddes en historisk överenskommelse: en global fond för skador och förluster ska upprättas för att kompensera de länder som redan nu drabbas hårdast av klimatkrisens effekter – trots att de själva bidragit minst till problemet. Fonden är ett avgörande steg för att förverkliga principen om klimaträttvisa. Miljö
­
partiet välkomnar att flera länder under toppmötet gick före och lovade stöd till fonden för att påskynda processen.
Sverige har hittills utlovat 200 miljoner kronor till fonden. Det är långt ifrån tillräckligt. Oxfam Sverige har beräknat att Sveriges rättvisa andel av stödet borde vara mer än 100 gånger högre. Även i relation till Sveriges totala klimatfinansiering – som uppgick till 9,4 miljarder kronor 2023 – framstår summan som marginell.
Miljöpartiet kräver att Sverige höjer sitt åtagande till fonden för skador och förluster. Det handlar om att ta ansvar för våra historiska utsläpp och om att stödja de mest utsatta ländernas förmåga att återhämta sig från klimatrelaterade katastrofer.
Biologisk mångfald
Förlusten av biologisk mångfald är ett av de allvarligaste hoten mot vår planets stabilitet. Tillsammans med klimatförändringar, förändrad markanvändning och rubbade kvävecykler är det ett av de fyra planetära gränsvärden där mänsklig påverkan redan har överskridit säkra nivåer. Biologisk mångfald är inte bara en fråga om artbevarande – det handlar om vår gemensamma överlevnad. Ett rikt och motståndskraftigt ekosystem är avgörande för att naturen ska kunna stå emot klimatstörningar och fortsätta tillhanda
­
hålla livsviktiga ekosystemtjänster som ren luft, rent vatten, pollinering och matproduktion.
Avskogning, omvandling av naturskogar till skogsplantager, intensivt jordbruk, överfiske och föroreningar är några av de främsta orsakerna till att biologisk mångfald minskar i snabb takt. När befolkningen växer och konsumtionen ökar samtidigt som vi har behov av att minska konsumtionen av fossila råvaror, tilltar trycket på mark och natur. Detta gör biologisk mångfald till en central rättvisefråga, både mellan människor och generationer.
Sverige måste vara en stark röst för globalt ansvarstagande. Konventionen om biologisk mångfald och Kunming-Montreal-ramverket slår fast att rika länder ska bidra ekonomiskt till att fattigare länder kan skydda sina naturvärden. Precis som konven
­
tionen om biologisk mångfald understryker kvinnors avgörande roll i bevarandet av och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden, så bör Sverige också arbeta på det sättet.
Miljöpartiet anser att Sverige kraftigt ska öka stödet till bevarandet av biologisk mångfald i biståndet, både som huvudmål och som integrerad del i andra bistånds
­
insatser. Skydd av skog och hav, inklusive rättvist genomförande av målet att skydda minst 30 procent av både land- och havsområden, kräver långsiktig och rättvis finansiering.
Samtidigt måste vi undvika biståndsinsatser som underminerar biologisk mångfald. Sverige ska verka för att varken bilateralt eller multilateralt bistånd får bidra till projekt som riskerar att förvärra naturförlust eller kränka lokalbefolkningens rättigheter. EU:s hållbarhetskriterier för biodrivmedel är otillräckliga – de måste skärpas och även omfatta fasta biobränslen. Bioenergi kan spela en viktig roll i den gröna omställningen i utvecklingsländer, men endast om projekten utformas med full respekt för miljölag
­
stiftning och urfolks och lokalsamhällens rättigheter samt om de bidrar till lokal utveckling, sysselsättning och skattebas.
Det krävs också en stärkt institutionell kapacitet i samarbetsländerna. Miljöpartiet vill se ett ökat stöd till nationella institutioner för naturskydd och till den ideella miljörörelsen, vars arbete ofta är både kostnadseffektivt och avgörande för att driva på förändring och ansvarstagande.
Havet täcker 70 procent av jordens yta och är livsavgörande för livet på vår planet: det reglerar klimatet och ger oss syre, mat och försörjning för miljarder människor världen över. Men havet är i akut kris. Vi ser en negativ spiral av överfiske, art
­
utrotning, uppvärmning, döende korallrev, miljögifter och plastföroreningar. Det är en utveckling som måste vändas och det kräver krafttag från hela världssamfundet. Sverige måste ratificera det globala avtalet BBNJ om skydd av biologisk mångfald bortom nationell jurisdiktion och driva på för att den havslag som EU-kommissionen annonserat för 2027 blir så stark som möjligt, och med en ekosystemansats där även jordbruket är inkluderat.
Hållbara livsmedelssystem
Tillgång till mat är en mänsklig rättighet. Ändå lever omkring 800 miljoner människor i kronisk undernäring. Vi ser i klimatförändringarnas spår hur det blir allt svårare att försörja sig och producera mat på många platser. Av de undernärda är över 60 procent kvinnor och flickor, vilket speglar djupt rotade ojämlikheter. Kvinnor har i många samhällen sämre tillgång till mark, krediter, rådgivning och politiskt inflytande – ett resultat av diskriminerande lagstiftning och patriarkala normer.
Det är en myt att ekologisk och hållbar matproduktion inte skulle räcka för att föda världsbefolkningen – det är snarare så att vi måste värna mark och ekosystemtjänster som bidrar till produktiviteten. Dessutom måste arbetet mot matsvinn intensifieras. Idag sker ett matsvinn globalt på omkring 20 procent av de livsmedel som produceras. På motsvarande sätt behöver vi vårda och inte plundra världens fiskresurser.
Om marken ska räcka till både mat och energi utan att hota den biologiska mång
­
falden, måste den användas mer effektivt. Det monokulturella jordbruket står för stora klimatutsläpp, bland annat på grund av den konstgödsel som måste tillföras för att jorden utarmas på näringsämnen som den specifika grödan kräver. Dessutom påverkar det den biologiska mångfalden eftersom andra arter betraktas som ogräs och tas bort. Det konventionella monokulturella jordbruket skapar också ett starkt beroende av importen av olika insatsvaror som gödsel och bekämpningsmedel. Ekologiska jordbruk och jordbruk med färre sådana insatsvaror gör dem också mer robusta.
Samtidigt är jordbruksinvesteringar ett viktigt led i att motverka fattigdom. FAO rekommenderar långsiktiga investeringar i speciellt småskaligt jordbruk, då det har visat sig särskilt effektivt för att bekämpa fattigdom jämfört med satsningar på andra områden. Andelen biståndsmedel som går till hållbar matproduktion bör höjas och på sikt fördubblas från dagens nivåer.
Mycket av investeringarna i jordbruk går idag till storskaliga projekt, som riskerar att bli kontraproduktiva vad gäller förmågan att fortsätta producera i ett förändrat klimat och bekämpa fattigdom då jordbrukets förtjänster inte stannar hos bönderna och den lokala ekonomin utan går till stora, ofta internationella, företag. Det riskerar samtidigt att utarma den biologiska mångfalden. Därför är det viktigt att stöden inom jordbruks
­
sektorn ska ha särskilt fokus på att främja småskaliga jordbruk, kvinnliga jordbrukare och lokalt ägande av jordbruken. Kvinnor står för 43 procent av arbetskraften i jordbruket globalt och ansvarar oftast för att odla mat i syfte att primärt föda sina familjer, jordbruket är därmed inte storskaligt utan mer miljömässigt och näringsmässigt hållbart. Bönder måste få ny kompetens för att kunna öka sin produktivitet och marknaderna måste utvecklas för att maten ska vara lönsam att odla och samtidigt möjlig att köpa. Sverige bör främja användandet av lokala fröer istället för patenterade GMO- och hybridfröer och de kemiska bekämpnings- och gödningsmedel som dessa kräver för att få en bra skörd.
Innan Trumpadministrationens neddragning levererade USAID varje år mat till världens fattigaste till ett värde av 5 miljarder dollar, vilket motsvarar nästan hela Sveriges biståndsbudget. Med minskat amerikanskt engagemang måste andra aktörer – däribland Sverige och EU – ta större ansvar för det humanitära stödet. Lika viktigt är att skapa förutsättningar för ökat lokalt jordbruk. Mer resurser måste avsättas till klimat- och miljöanpassning av jordbruken, så att mer mat kan produceras närmare där den behövs. Bara så kan vi bygga samhällen starkare på både kort och lång sikt.
En feministisk utrikes- och utvecklingspolitik
Klimatförändringarna och ekosystemkollapsen utgör de största hoten mot människors hälsa, säkerhet och liv i vår tid. Särskilt utsatta är kvinnor och barn i fattigdom – de drabbas oproportionerligt hårt av klimatförändringarnas konsekvenser. Därför är klimatkampen också en feministisk utrikespolitisk fråga. Miljöpartiet menar att jämställdhetsperspektiv måste integreras i all klimatpolitik – både i biståndet och i internationella överenskommelser.
Motståndet mot jämställdhet och rätten till sexuell och reproduktiv hälsa växer sig starkare i världen. Mäktiga konservativa aktörer som är globalt organiserade och välfinansierade driver framgångsrika kampanjer för att begränsa kvinnors, flickors och hbtqi-personers mänskliga rättigheter. FN beräknar att det kan ta uppåt 300 år att nå full global jämställdhet. Därför är det viktigare än någonsin att Sverige driver en feministisk utrikes- och utvecklingspolitik.
En feministisk utrikespolitik ser världen som en helhet. Vi står inför mångfacetterade kriser där vi behöver ett holistiskt perspektiv och ett tydligt rättighetsbaserat arbetssätt för att möta världens gemensamma utmaningar, och samtidigt ta hänsyn till gruppers olika förutsättningar. Vi vet att vi måste utmana destruktiva normer på alla nivåer: såväl lokalt och nationellt som globalt. Det ska vara utgångspunkten i utvecklingspolitiken.
En feministisk utrikespolitik innebär också en bred syn på säkerhet, som sätter människors säkerhet i fokus. Svenska vapen ska aldrig få hamna i händerna på diktatorer eller länder som kränker mänskliga rättigheter. Ledare som förtrycker sin befolkning ska möta tydligt motstånd från omvärlden och alla folks rätt till själv
­
bestämmande ska värnas.
En feministiskt utrikespolitik tar också sin utgångspunkt i att stärka kvinnors egenmakt, vilket är effektivt för att gynna ekonomisk och politisk utveckling. Handels
­
politiken måste reformeras för att bli rättvis och granskas ur ett feministiskt och intersektionellt perspektiv, där frågor som företags ansvar för mänskliga rättigheter får en mer central roll för att säkra att handel bidrar till utveckling i hela kedjan, inte bara i slutet. Vi vet också att tillgång till preventivmedel och abort är centralt för att öka kvinnors möjligheter till ekonomisk egenmakt, vilket gynnar hela samhällsutvecklingen. Som ett led i den feministiska utrikespolitiken ska alla ambassader och myndigheter under Utrikesdepartementet få i uppdrag i regleringsbreven att integrera jämställdhet i sitt arbete.
En feministisk utrikespolitik måste också vara intersektionell. Vi måste se till den bredd av faktorer och former av diskriminering som påverkar människors liv och möjligheter, och bemöta dem därefter. Vi måste stötta lokala lösningar och finansiera säkra rum för kvinnor, hbtqi-personer, minoriteter och personer med funktions
­
nedsättning och bidra till att bygga system där grupper som diskrimineras får möjlighet att delta meningsfullt i frågor som rör deras eget liv såväl som säkerhets-, utrikes- och handelspolitik.
Mänskliga rättigheter, fred och demokrati
Världen befinner sig i ett avgörande skede. Den regelbaserade världsordningen är satt under hård press. En växande andel av världens befolkning lever i länder där demokratiska principer urholkas, rättsstatens principer försvagas och samhällsdebatten förgiftas av hets, hot och hat. Polariseringen ökar, vilket bidrar till att tysta kritiska röster och underminera fria val. En tredjedel av världens människor lever i stängda samhällen där det är tillåtet att fängsla, skada eller till och med döda människor ostraffat – endast för att de har försökt utöva sina grundläggande fri- och rättigheter såsom yttrande-, mötes- eller föreningsfrihet.
I detta läge riskerar vi också en geopolitisk förskjutning där auktoritära stater som Kina och Ryssland försöker fylla det vakuum som uppstår när demokratiska länder drar sig tillbaka från sina internationella åtaganden. Sverige har historiskt varit en stark röst för demokrati och mänskliga rättigheter, men när demokratikämpar och civilsamhälles
­
organisationer utsätts för hårda attacker krävs det att vi ökar vårt stöd, inte drar ned det. Utvecklingssamarbetet fyller en strategiskt viktig funktion i att bygga hållbara, fredliga samhällen och förebygga krig och katastrofer. Det bidrar till säkerhet och stabilitet såväl lokalt som globalt.
Regeringen lyfter ofta vikten av den regelbaserade världsordningen, men genom att minska stödet till dem som faktiskt försvarar den i praktiken urholkas förtroendet för vårt engagemang. Sverige måste kliva fram i detta nya världsläge. Vi kan och ska vara en tydlig röst för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter – och ge kraftfullt stöd till dem som försvarar dessa värden i en alltmer repressiv omvärld.
Stärkt demokrati och skydd av journalister, miljö- och MR-försvarare
För att stärka demokratin i världen måste Sverige stå stadigt bakom de modiga personer som lokalt för kampen för demokrati, miljö, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Journalister, fackföreningsledare, politiker och människor som försvarar miljön och mänskliga rättigheter trakasseras, förföljs och mördas. Miljö- och kvinnorättsförsvarare är allra mest utsatta. Behovet av att skydda civilsamhällets demokratiska utrymme är akut. Endast 2,1 procent av all världens befolkning lever i helt öppna länder, där staterna aktivt möjliggör och skyddar medborgerliga rättigheter.
Detta är en farlig utveckling som vi behöver göra allt för att bryta. Det fria ordet och journalistiken är avgörande för att demokratin ska utvecklas, och Sverige ska vara en fortsatt stark givare till organisationer i länder där mediemiljön är som mest repressiv.
Ett självständigt och livskraftigt civilsamhälle är en grundförutsättning för demokra
­
tiska samhällen – såväl i Sverige som globalt. Folkrörelser som fackföreningar, feministiska rörelser, funktionsrättsorganisationer och miljöförsvarare spelar en avgörande roll i att bygga demokrati, försvara mänskliga rättigheter och bekämpa fattigdom. De bär också rösterna från förtryckta grupper som annars inte hörs. Genom gränsöverskridande samarbeten och internationell solidaritet håller de makthavare ansvariga och skapar långsiktig förändring – från gräsrotsnivån och uppåt. Miljöpartiet vill att Sverige tar en tydlig ledarroll i att stärka skyddet och det långsiktiga stödet till civilsamhällets organisationer och folkrörelser världen över – för det är där den verkliga förändringen börjar. Det är just i de mest utmanande kontexterna, där civilsamhällets utrymme är som mest begränsat, som stödet behöver vara som starkast.
För att kunna stärka skyddet för MR-försvarare, journalister och andra måste starka institutioner komma på plats i partnerländerna, liksom att stärkta mekanismer för skydd måste finnas. Detta måste vara en viktig del av vårt utvecklingssamarbete, även framåt. Här spelar också Sveriges ambassader och EU-delegationer en viktig roll. De kan bidra med legitimitet och stöd för att öka säkerheten, samt bidra med juridiskt stöd.
Sveriges evakuering av MR-försvarare, journalister och andra från Afghanistan är exempel på när akuta insatser har varit väldigt viktiga för enskilda människor i behov av skydd, men ett mer ordnat system behövs. Miljöpartiet har under lång tid drivit att Sverige bör införa ett system med humanitära visum, så att människor kan resa hit på ett lagligt och säkert sätt och söka asyl. Det är viktigt, eftersom det idag i princip saknas lagliga vägar för att ta sig till Europa och söka asyl. Frågan har på nytt aktualiserats i och med Rysslands invasion av Ukraina och det är viktigt att det finns vägar för oppositionella, krigsvägrare och andra att trots sanktioner kunna ta sig till säkerhet och söka skydd. Miljöpartiet vill se ett långsiktigt hållbart system som möjliggör säkra och lagliga vägar att söka asyl, inklusive humanitära visum och åtgärder för snabb evakuering.
Rättsstatsuppbyggnad och digitalisering
En starkt rättsstat utgör grunden för en stark demokrati. Utan ett oberoende rätts
­
väsende, tillgång till rättvisa, ansvarsutkrävande och lagstyre blir demokratisk utveckling instabil. En fungerande rättsstat är avgörande för att kunna främja handel; om man inte kan lita på lagar och överenskommelser så vågar man inte etablera verksamhet. I många av Sveriges samarbetsländer hotas rättsstaten av korruption, politisering av rättsväsendet, diskriminering och straffrihet. Svenskt bistånd har och ska fortsätta ha en viktig roll i att stödja rättssäkra och inkluderande institutioner, främja tillgång till rättvisa för alla och motverka straffrihet och korruption. Svenskt expertstöd genom myndighetsutbyte är här centralt, exempelvis från polisväsendet och Skatte
­
verket. Men även civilsamhället fyller en viktig funktion i svensk kapacitetsstärkande verksamhet som ska värnas och främjas.
I en värld som blir allt mer digitaliserad är kunskap om och tillgång till digital teknik avgörande för ekonomisk och demokratisk utveckling. Vi måste också stärka motståndskraften mot desinformation och cyberkrigföring. Digitalisering kan försvåra korruption och öka tillgången till utbildning och hälsovård, skapa nya arbetstillfällen och göra samhällsservice och samhällsinformation mer tillgänglig. Utan rätt förutsätt
­
ningar riskerar digitaliseringen dock att förstärka ojämlikhet och övervakning. Miljö
­
partiet vill att Sverige ska ta en aktiv roll i att bistå samarbetsländer med kunskap och kompetens inom digital utveckling – från e-förvaltning till utbildningsplattformar och klimatdatahantering. Svenska myndigheter och expertorganisationer har lång erfarenhet av digital innovation, öppna data och transparens, vilket kan vara ovärderligt i uppbyggnaden av digitala system som är demokratiska och moderna.
Kvinnors och flickors rättigheter
Jämställdhet är nyckeln till hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. Idag begränsas och hotas kvinnors och flickors rättigheter i stora delar av världen. Dessutom drabbas de särskilt hårt av klimatförändringar och av konflikter. Kvinnors och flickors rätt att bestämma över sina egna kroppar försvåras ofta av ojämlika maktförhållanden till följd av patriarkala samhällsstrukturer. I konflikt-, postkonflikt- och krissituationer ökar antalet övergrepp markant och de är dessutom systematiska.
Med Miljöpartiet i regering fanns mer resurser än någonsin för kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, och vi drev på för ett jämställdhetsfokus inom bland annat handelspolitiken. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll. 2024 hade 65 procent av Sidas bistånd en jämställdhetskomponent. Det är ett ras jämfört med toppnoteringen 86 procent år 2019, och en kraftig minskning även från 2023 då andelen låg på 74 procent.
Det är därför tydligt att Sverige måste driva en feministisk utvecklings- och utrikes
­
politik som sätter fokus på kvinnors rättigheter, politiskt deltagande, ekonomisk egenmakt, inflytande i fredsarbete, frihet från våld samt rätten till reproduktiv hälsa.
Jämställdhetsarbetet behöver ta hänsyn till kvinnor och flickor i all deras mångfald och utgå från en intersektionell analys och ett livscykelperspektiv, i enlighet med åtagandet i Agenda 2030 om att ingen ska lämnas utanför.
För att stärka kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter är det centralt att bistånd i högre grad ges till kvinnorättsorganisationer, eftersom forskning visar att det är starka lokala feministiska kvinnorättsrörelser som är den avgörande faktorn bakom att jämställdhet går framåt. Att stötta kvinnorätts- och hbtqi-organisationers arbete är därför en central pusselbit inom ramen för den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken.
Flickor i all sin mångfald tillhör ofta de mest utsatta i världen, och diskrimineras både utifrån kön och ålder. Flickor nekas utbildning, gifts bort i unga år, utsätts för könsbaserat våld och nekas tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa som mensskydd och preventivmedel. Sverige ska verka för att alla flickor ska få tillgång till skolgång. Att satsa på flickors utbildning är ett av de mest effektiva sätten att utrota fattigdom. Kvinnor investerar också en större del av sin inkomst i sin familj och sin omgivning än vad män gör, vilket stärker landets ekonomi och bidrar till att lyfta hela samhällen ur fattigdom. För att möjliggöra detta krävs samtidigt satsningar på SRHR för barn under 18 år, utbildning för att bryta tabun om mens och öka flickors makt över sina egna kroppar, satsningar på normativt arbete för att ändra diskriminerande värderingar och lagar, samt ansvarsutkrävande för våld och sexuell exploatering av flickor.
Män och pojkars rättigheter behöver också beaktas. Skadliga könsnormer skapar psykisk ohälsa hos män och leder till kriminalitet och våldsamma beteendemönster, däribland könsbaserat våld. Arbete mot skadliga könsnormer behöver därför vara en del av allt jämställdhetsarbete – även i de mest sårbara och konfliktdrabbade samhällena.
Hbtqi-rättigheter
Runtom i världen förföljs, trakasseras och diskrimineras människor enbart på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. Diskrimineringen leder till att hbtqi-personer fängslas, torteras och till och med mördas. I ett sextiotal länder är samkönade relationer helt förbjudna. Hbtqi-personer har dessutom blivit en strategisk måltavla för konservativa och högerextrema aktörer. Transpersoners mänskliga rättigheter stod exempelvis inför fler bakslag än framsteg under 2025 i Europa och Centralasien. Tillbakagången är inte bara en kris för transpersoner utan en bredare kris för demokrati och grundläggande rättigheter i hela regionen.
Sveriges stöd till de som arbetar med hbtqi-personers rättigheter i världen är helt avgörande. Biståndet kan bidra genom stöd till organisationer, skydd och nätverks
­
byggande. I länder där samkönade relationer är förbjudna finns det stora svårigheter för en hbtqi-organisation att ens registrera sig, och många små hbtqi-organisationer i låginkomstländer har haft svårt att leva upp till de höga krav på revision och upp
­
följning som Sverige ställer. För att Sveriges insatser ska bli meningsfulla är det centralt att de projekt och program som genomförs planeras och följs upp i dialog med hbtqi-rörelsen i det berörda landet.
I dag läggs ansvaret för många projekt på de svenska organisationer som förmedlar stödet. Det innebär en stor ekonomisk risk för dessa organisationer som ofta har begränsade resurser. Dagens ordning begränsar därför ibland möjligheterna att gå in i projekt i de länder där förtrycket är som hårdast och behovet av stöd som störst. Om Sverige ska kunna stödja hbtqi-organisationer även i länder där situationen för hbtqi-personer är som svårast krävs en ökad flexibilitet och att man inte lägger det ekono
­
miska ansvaret enbart på aktörer i det civila samhället. Ambassader kan även spela en avgörande roll i att ha dialog med det lokala hbtqi- och kvinnorättsrörelserna, samt visa sitt stöd för dem genom att till exempel följa med vid rättegångar.
Barns rättigheter
Barn har rätt till alla mänskliga rättigheter – men de har också särskilda rättigheter enligt FN:s barnkonvention, som sedan 2020 är en del av svensk lag. Dessa specifika rättigheter måste ha ett starkt genomslag i utvecklingssamarbetet. I en värld där klimatförändringar, krig och sociala orättvisor drabbar barn oproportionerligt hårt är det avgörande att barns behov, röster och rättigheter ges en central plats i utformningen av biståndet.
Klimatkrisens effekter utgör ett tydligt exempel. Sedan 2020 har över 60 miljoner barn och unga i världen fått sin tillgång till utbildning allvarligt begränsad på grund av klimatrelaterade katastrofer som torka, översvämningar och extremväder. Forskning visar också att torka och matbrist – som blir allt vanligare i klimatförändringarnas spår – bidrar till en ökning av barnäktenskap och barnarbete. Detta undergräver barns rätt till utbildning, hälsa, trygghet och utveckling.
FN:s barnrättskommitté har framfört att barnkonventionens genomförande ska ses som ett samarbetsprojekt för världens länder. Deras råd till alla stater är att konven
­
tionen ska utgöra ramen för internationellt utvecklingsbistånd och att utvecklings
­
samarbetet kan ses som en del i processen att genomföra konventionen. Mot den bakgrunden anser vi att biståndet måste integrera ett barnrättsperspektiv i alla sektorer – från klimat och hälsa till humanitära insatser och demokratiarbete. Sveriges interna
­
tionella åtaganden enligt barnkonventionen innebär ett ansvar att säkerställa att barns rättigheter inte bara skyddas utan också aktivt främjas i allt internationellt samarbete.
Urfolks rättigheter
Urfolk runtom i världen lever fortfarande under svåra förhållanden på grund av staters ovilja att erkänna och stödja deras mänskliga rättigheter. De diskrimineras och fördrivs från sina marker på grund av väpnade konflikter, ekonomiska intressen och för att de försvarar sina marker och de naturvärden de erhåller.
För att stärka erkännandet av urfolks rätt till mark, vatten och naturresurser antogs ILO:s konvention 169 om urfolks rättigheter. När konventionen skulle antas var Sveriges representanter drivande i ett antagande och tog bland annat initiativ till en resolution som uppmanade övriga medlemsstater att ratificera. Idag har fler än tjugo länder ratificerat konventionen, däribland Danmark och Norge. Sverige har däremot inte anslutit sig, trots upprepad internationell kritik från bland annat FN:s råd för mänskliga rättigheter som har kommit med ett stort antal rekommendationer som Sverige ännu inte hörsammat. Det framstår inte som rättfärdigt av Sverige att utkräva av andra länder att de ska respektera urfolksrätten, så länge vi själva inte är villiga att anta ILO:s konvention 169.
Miljöpartiet menar att rätten till den egna kulturella identiteten är grundläggande i länder med olika befolkningsgrupper, och att skydda nationella minoriteter och urfolks rättigheter samt att främja deras deltagande och användande av kunskap i klimatkampen är grundläggande för en hållbar utveckling. Det visar inte minst den senaste rapporten från IPBES som visar att trenden med ekologisk utarmning och förlust av biologisk mångfald i genomsnitt har varit lindrigare i områden som förvaltas av urfolk eller lokalsamhällen. Vi menar därför att Sverige bör ratificera ILO:s konvention 169 och ha en aktiv politik för att stärka urfolks rättigheter genom att stå upp för urfolks rättigheter till självbestämmande, mark och land. En ratificering skulle stärka urfolket samernas rättigheter i Sverige och således sända en tydlig signal mot omvärlden om att Sverige står upp för urfolks rättigheter – och att andra länder också måste göra det.
Personer med funktionsnedsättning
Enligt Världsbanken lever ungefär 20 procent av världens fattigaste med en funktions
­
nedsättning, och de drabbas oftare av våld, fattigdom och utestängning från utbildning och arbete. Personer med funktionsnedsättning har generellt sämre hälsa och kortare livslängd, ofta på grund av bristande tillgång till vård och rehabilitering.
Vid humanitära kriser saknas alltför ofta ett funktionsrättsperspektiv. Evakuerings
­
vägar är otillgängliga för personer med rörelsenedsättning. Livsviktig information om skyddsrum, flyktvägar eller var hjälp finns når inte döva, hörselskadade eller blinda. Det gör att personer med funktionsnedsättning löper högre risk att skadas eller dö i konflikter, naturkatastrofer och andra krissituationer.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slår fast att alla människor, oavsett funktionsförmåga, har rätt till skydd, trygghet och delaktighet, även i krig och kris. Trots detta osynliggörs människor med funktionsnedsättning i humanitära insatser och fredsprocesser. För Miljöpartiet är det en självklarhet att personer med funktionsnedsättning och deras särskilda behov ska beaktas, inte bara efter en katastrof, utan genom ett inkluderande förebyggande arbete. Mot den bak
­
grunden anser vi att svenskt bistånd ska integrera ett funktionsrättsperspektiv i såväl klimatanpassningsarbete som hälsobistånd och humanitära insatser.
Religiösa aktörers roll i utvecklingssamarbetet
Religiösa aktörer spelar en avgörande roll i samhällsutvecklingen i många delar av världen. I flera länder utgör de en stor del av civilsamhället och har ett stort förtroende bland befolkningen – särskilt bland marginaliserade grupper som ofta saknar tillgång till andra former av representation. Religiösa ledare kan ofta åtnjuta större förtroende än andra makthavare och kan därför spela en avgörande roll som moraliska skyldighets
­
bärare.
För att svensk utvecklingspolitik ska vara inkluderande och effektiv krävs en ökad förståelse för religionens betydelse i olika kontexter. Det innebär att religiösa aktörer bör ses som potentiella samarbetspartner i arbetet för mänskliga rättigheter, jämställd
­
het, klimatansvar och social rättvisa. Samtidigt måste samarbetet bygga på principen om religions- och övertygelsefrihet, och präglas av ett kritiskt förhållningssätt där alla aktörer granskas utifrån sina värderingar och handlingar. Genom att integrera kunskap om religionens roll i utvecklingssamarbetet kan Sverige bättre bidra till att nå de globala målen.
Fredsfrämjande och konfliktförebyggande arbete
Inte sedan slutet på andra världskriget har konfliktnivåerna varit så höga som de är just nu i världen. Klimatförändringar, polarisering, extremism, misstro och ökad ekonomisk ojämlikhet inom och mellan länder kommer fortsätta driva på osäkerheten framöver. Vi ser en snabbt växande militarisering som en konsekvens av detta, vilket i sin tur ökar misstron mellan länder än mer.
Enligt en analys framtagen av organisationen ONE innebär varje satsad dollar på konfliktförebyggande en besparing på 103 dollar. Att öka vårt konfliktförebyggande bistånd är således en strategisk säkerhetspolitisk investering. I det rådande omvärlds
­
läget ska det konfliktförebyggande biståndet vara prioriterat för Sverige. Konflikt
­
förebyggande och fredsbyggande biståndsverksamhet stödjer lokalsamhällen, länder och regioner att agera tidigt på kris och konflikt och stärker institutioner som verkar inkluderande och stabiliserande, vilket i sin tur möjliggör för andra utvecklingsinsatser att få genomslag. Sverige är traditionellt starkt inom fredsmedling och det finns en hög förmåga inom svenska institutioner och myndigheter. Biståndet ska i större utsträckning riktas mot att skapa förutsättningar för diplomatiska och politiska lösningar på konflikter. Det minskar även risken för framtida militära eller humanitära insatser. Forskningen visar att biståndsinsatser kan bidra till fred och stabilitet om insatserna baseras på lokalt ägarskap inom biståndsprojekten, uppbyggnad av statlig kapacitet i mottagarlandet, öppenhet och transparens i biståndet samt långsiktighet från givarna. Sverige ska särskilt verka för att säkerställa att kvinnor, unga och civilsamhället ges förutsättningar att på ett meningsfullt sätt delta i fredsprocesser och konflikt
­
förebyggande arbete. Ett led i detta var det kvinnliga medlingsnätverk som samordnades av Folke Bernadotteakademin (FBA). Nätverket har varit viktigt för att främja kvinnors roll i fredsprocesser och bidra till Sveriges arbete med resolution 1325, och bör upptas igen i ny form.
Inför 2024 kapade regeringen det statliga ekonomiska stöd som i hundra år getts till svenska organisationer inom civilsamhället som arbetar för fred och nedrustning. Flera av dessa organisationer utför också ett oerhört viktigt arbete i att främja dialog och fredsbyggande internationellt. I en tid med ett försämrat säkerhetspolitiskt läge är det fredsfrämjande arbetet än viktigare. Vi anser att det är motiverat att inte bara återställa utan dubblera stödet till fredsorganisationerna.
Ekonomisk utveckling och rättvisa
Den ekonomiska utvecklingen har lyft hundratals miljoner människor ur fattigdom, men den har också tärt på planetens tillgångar och skapat enorma utmaningar i form av klimatförändringar och miljöförstöring. En grön politik för global utveckling måste ge förutsättningar för hållbara och inkluderande ekonomiska utvecklingsprocesser i partnerländerna, och den måste ha fokus på rättvisa spelregler på den globala marknaden. Ett starkt och rättvist skatte- och skuldregelverk är avgörande för att stärka utvecklingsländers egen kapacitet och minska deras beroende av bistånd. Vi måste ta ansvar för gemensamma globala nyttigheter och främja en handelspolitik som tar hänsyn till mänskliga rättigheter, miljö och global rättvisa.
Stoppa skatteflykt och skatteparadis
Skatteintäkter är avgörande för att bygga välfärd och förverkliga de globala målen. Trots detta förlorar många utvecklingsländer stora summor varje år till följd av skatte
­
flykt, skadlig skattekonkurrens och andra olagliga kapitalflöden. FN uppskattar att Afrika förlorar 89 miljarder dollar årligen genom olagliga kapitalflöden – mer än vad kontinenten får i bistånd. Kapitalflykten består både av pengar som kommer från kriminell verksamhet som drog-, människo- och vapenhandel, och från internationella företag som har verksamhet i utvecklingslandet. Flera av skatteparadisen finns i Europa, och EU har därmed ett särskilt stort ansvar för att ta itu med denna problematik. I detta sammanhang behöver Sverige driva på för att bredda EU:s lagstiftning för landsspecifik rapportering, där företag måste redovisa sina intäkter och skatter i varje land där de verkar. Krav på sådan måste gälla alla branscher, inte enbart råvaruutvinnings- och skogsindustrin.
Det är tydligt att internationella lösningar måste till för att stoppa skatteflykten. Miljöpartiet vill att Sverige verkar för ett stärkt internationellt skattesamarbete under FN och aktivt stödjer den pågående förhandlingen om en FN-konvention om internationellt skattesamarbete. Skatteverket bör få i uppdrag att analysera vilka effekter en sådan konvention skulle ha på Sveriges skatteintäkter. Ett fungerande skattesystem där både företag och människor gör rätt för sig är nödvändigt för att kunna bekämpa fattigdomen. Vi vill att det ska bli lättare att följa upp och jämföra olika länders sätt att redovisa skatter och göra det svårare att fuska.
Ett generellt problem för alla länder, men särskilt för låginkomstländer, är att expertis på att undvika skatter ofta återfinns i den privata sektorn, men kunskap för att bekämpa skatteflykt saknas inom den offentliga sektorn. Vi vill att svenskt bistånd fortsätter att stärka fattiga länders förmåga att ta upp skatt genom att bistå med expertis. Skatteverket bör få ökade resurser för att inom OECD och andra organ utveckla arbetet med att hindra skatteflykt från utvecklingsländerna. Statligt ägda bolag måste ges tydliga ägaranvisningar med en uppföljning som säkerställer att de inte bidrar till kapital- eller skatteflykt.
Under Brasiliens ordförandeskap i G20 under 2024 antogs ett förslag om hur extremt förmögna individer rent praktiskt skulle kunna beskattas på ett internationellt koordinerat sätt. Sverige bör stödja införandet av globalt samordnade regler för nationell minimibeskattning av extremt förmögna individer. Vi vill också att Sverige fortsatt verkar för införandet av nya, innovativa finansieringskällor – exempelvis avgifter på internationell flyg- och fartygstrafik eller skatt på finansiella transaktioner – som kan öronmärkas för klimat och utveckling.
Skuldkrisen
För många låginkomstländer och lägre medelinkomstländer är skuldbördan mer ohållbar nu än under den förra stora skuldkrisen på 1990-talet. I över 50 länder går mer av statsbudgeten till skuldbetalningar än till investeringar i utbildning, hälsa och social trygghet – tillsammans. Situationen är särskilt akut i Afrika, där i genomsnitt 55 procent av de offentliga utgifterna går till att betala av skulder. Samtidigt ser vi hur klimatkrisen förstärker skuldkrisen, och tvärtom. Länder som drabbas av klimatkatastrofer tvingas ta nya lån för att återhämta sig, vilket ytterligare förvärrar skuldbördan. Skuldkrisen är därför ett av de största hoten mot ekonomisk utveckling idag och nya innovativa lösningar krävs för att få bukt med problemet.
Miljöpartiet vill att Sverige ställer sig bakom inrättandet av en permanent, multilateral skuldhanteringsmekanism inom FN. Bindande principer för ansvarsfull långivning och upplåning bör antas. Syftet är att skapa ett rättvist regelverk för att kunna förebygga och lösa skuldkriser. Detta är ett krav som G77-länderna har lyft i många år. Denna reform av den globala skuldarkitekturen måste omfatta hela skuldcirkeln; den ska inte enbart hantera skuldavskrivning utan ta hänsyn till hela cykeln för att säkra transparens och möjlighet till ansvarsutkrävande. Fokus bör vara skuldsanering som sätter människors behov, klimatkrisens allvar och förlusten av biologisk mångfald före kravet på att betala räntor och amorteringar.
Sverige bör inte införa biståndslån som riskerar att spä på skuldkrisen. Istället bör vi stå upp för rättvisa och solidariska finansieringsformer, där såväl stater som privata långivare och institutioner som IMF och Världsbanken tar sitt ansvar vid skuld
­
nedskrivningar.
Främja mellanskaliga lån för lokal utveckling, kooperation och grön omställning
Att finansiera hållbara investeringar i utvecklingsländer kan både bidra till att minska fattigdom genom nya arbetstillfällen och till mer lokal produktion av samhällsviktiga produkter och tjänster. Mikrokrediter och större företagslån fyller en viktig funktion i detta arbete, men mest underutnyttjat är de mellanskaliga lånen. Dessa lån bör riktas mot små och medelstora företag i låg- och medelinkomstländer. Dessa företag står för en majoritet av sysselsättningen i många samhällen, men har ofta begränsad tillgång till finansiering för att växa, investera i grön teknik eller nå nya marknader. Genom att öka Sveriges stöd till mellanskaliga lån via aktörer som Swedfund, Sida eller genom blandfinansierade fonder kan fler entreprenörer, kooperativ och lokala initiativ få tillgång till kapital. Lån bör villkoras med sociala och miljömässiga kriterier som att främja cirkulära affärsmodeller, anständiga arbetsvillkor och jämställdhet.
Miljöpartiet vill särskilt utveckla arbetet med att rikta mellanskaliga lån till kooperativa företag. Kooperationer inom jordbruk, energi, återbruk och bostäder är ofta för små för kommersiella lån men för stora för att få mikrofinansiering. Genom att underlätta tillgången till rätt utformade lån – kombinerade med rådgivning och kapacitetsstöd – kan Sverige bidra till att kooperativa rörelser blir drivande krafter i klimatomställning och lokal ekonomisk utveckling.
Hållbara investeringar genom innovativ finansiering
För att nå de globala målen och bemöta vår tids stora utvecklingsutmaningar krävs resurser långt utöver vad traditionellt bistånd hittills mobiliserat. Sverige har därför varit en föregångare i att utveckla och använda statliga garantiinstrument inom biståndet. Garantier innebär att staten åtar sig att dela på risken vid investeringar i utvecklingsländer, vilket gör det möjligt att frigöra privat kapital till projekt som annars anses för riskfyllda. Det är ett konkret exempel på så kallad blended finance – där offentliga medel används strategiskt för att hävstångseffekten ska bli så stor som möjligt.
Sidas garantiverksamhet har under senare år mobiliserat tiotals miljarder kronor till satsningar inom klimat, jämställdhet, jordbruk och småföretagsutveckling. Kvinnors företagande har stärkts genom tematiska sociala obligationer, bönder i Tanzania har fått tillgång till krediter via lokala banker, och solenergi har nått hundratusentals människor i Afrika tack vare fondlösningar med garantistöd. Enligt Sidas beräkningar har varje spenderad biståndskrona som använts för att delbetala kostnaden för garantierna låst upp 57 kronor i investeringar. Sidas garantiverksamhet är således en katalysator för innovativ finansiering inom utvecklingssamarbetet – ett område där Sverige ses som föregångare – och den bidrar till att brygga gapet mellan globala investeringsbehov och tillgängliga resurser för en hållbar framtid. Sverige bör fortsätta utveckla garanti
­
instrumentet som ett komplement till traditionellt utvecklingsstöd.
Rättvis handel
Rättvis handel är en viktig del av en grön feministisk utrikes- och utvecklingspolitik och bidrar till ekonomisk utveckling. Möjligheten för låg- och medelinkomstländer att delta i världsekonomin har spelat en viktig roll för att minska fattigdom. Handel kan leda till utveckling av privata företag och entreprenörskap, skapa sysselsättning och bättre arbetsvillkor, samt generera exportintäkter och tillgång till teknik och produkter. Med handeln följer såväl positiva möjligheter som risker för hållbar utveckling, och tydliga internationella regelverk är därför avgörande.
Alla handelsrelationer måste utgå från principerna om mänskliga rättigheter, miljöhänsyn och global rättvisa. Sverige ska vara ett föregångsland för fri, rättvis och hållbar handel – där goda arbetsvillkor och minskad klimatpåverkan ses som grundläggande villkor. Det gäller såväl vår politik inom EU som det vi köper in i kommuner och regioner. Offentlig upphandling ska vara etisk och miljömärkt, och säkerställa att inga kränkningar av mänskliga rättigheter sker i produktionskedjan.
Det internationella handelssystemet gynnar i dag ofta de starkaste. Sverige och EU har ett ansvar att se till att handel inte förvärrar situationen för människor i fattigdom eller bidrar till miljöförstöring. Vi måste stärka förutsättningarna för att låg- och medelinkomstländer ska kunna delta på rättvisa villkor i den globala handeln. Med långsiktiga spelregler och ett tydligt fokus på hållbarhet kan svenska företag bli föregångare inom mänskliga rättigheter och miljöhänsyn – och bidra till ett globalt system där både människor och natur har en framtid.
Företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter
Det rapporteras ofta om företag som bryter mot de mänskliga rättigheterna, som inte tar miljöhänsyn eller hänsyn till arbetstagarnas rättigheter. Det sker överallt i världen. För att sätta stopp för företag som agerar fel eller som missköter sig behövs det ett bindande globalt regelverk. Ett sådant skulle leda till en hållbar konkurrens och innebära att ”goda” bolag premieras. Det behövs ett minimiregelverk, med sanktioner, ett golv som inget företag i världen får lov att gå under. Utan ett bindande regelverk, kopplat till någon form av sanktioner, kan vi aldrig ställa företagen till svars för att de inte har upprätthållit respekten för miljön och de mänskliga rättigheterna.
Miljöpartiet välkomnar de viktiga framsteg som EU gjort genom att anta lagar för ökat företagsansvar och transparens. Lagen om hållbarhetsrapportering (CSRD) och direktivet om tillbörlig aktsamhet (CSDDD) innebär ett viktigt genombrott för att säkerställa att europeiska företag systematiskt beaktar sin påverkan på miljö, klimat och mänskliga rättigheter.
Mot den bakgrunden ser vi med oro på EU-kommissionens så kallade omnibus
­
förslag, som riskerar att urholka dessa landvinningar. Miljöpartiet anser att förenkling av lagstiftning inte ska ske på bekostnad av dess syfte. Transparens, rättvisa och ansvarsutkrävande är grundläggande principer i ett hållbart näringsliv. Det kan inte ligga i Sveriges eller svenska företags långsiktiga intresse att backa från redan antagna och brett förankrade regler som bidrar till ökad tydlighet, etik och rättvisa i globala värdekedjor. Sverige bör därför ta tydlig ställning mot omnibusförslagets urvattning av EU:s hållbarhetsregler och i stället arbeta aktivt med allierade för att värna och vidareutveckla den lagstiftning som syftar till att säkra ett verkligt hållbart företagsansvar.
Löntagares rättigheter
Ett tydligare fokus behövs även på att stärka löntagarnas rättigheter. Över 240 miljoner människor i världen lever i extrem fattigdom – trots att de arbetar. Mer än 60 procent av den globala arbetskraften – omkring två miljarder människor – arbetar inom den informella sektorn, utan tillgång till grundläggande rättigheter, trygghet eller lagstadgat skydd. I många länder möts fackligt engagemang med avsked, hot och våld. Sveriges utvecklings- och handelspolitik måste därför ha ett tydligt rättighetsperspektiv. Miljöpartiet vill att svenska utvecklingsinsatser ska stärka rätten till facklig organisering, arbetsmiljöskydd, jämställdhet och social trygghet.
Råvaruexploatering, rättvisa och miljöansvar i en global omställning
Jakten på icke förnybara resurser som olja, metaller och mineraler är idag en av de största drivkrafterna bakom miljöförstörelse, konflikter och sociala orättvisor. Rovdriften på fossila bränslen fortsätter, ofta under allt mer desperata former, trots att vi vet att denna väg hotar hela planetens ekosystem. För Miljöpartiet är det självklart att all råvaruanvändning måste vila på principer om hushållning, effektivisering och global rättvisa. Vi måste ställa om till en cirkulär ekonomi där råvarors livslängd förlängs genom återbruk, återvinning och ett mer resurseffektivt samhälle.
För många låginkomstländer har rika naturtillgångar snarare blivit en förbannelse än en tillgång. I stället för utveckling har råvaror lett till korruption, väpnade konflikter och mänskligt lidande. Ett av de mest tragiska exemplen är östra Demokratiska republiken Kongo, där en stor andel av världens coltan – en mineral nödvändig för mobiltelefoner och batterier – utvinns. Denna naturresurs har blivit en drivkraft i en utdragen konflikt som skördat miljontals liv och där sexuellt våld används som vapen mot kvinnor och hela samhällen traumatiseras.
Elektrifieringen och den teknologiska omställningen i Sverige och EU får inte bygga på fortsatt exploatering av människor och natur i globala Syd. Den internationella handeln med konfliktmineraler måste regleras med tydlig, bindande lagstiftning. Dagens frivilliga system är inte tillräckligt. Sverige bör driva på för en EU-lagstiftning och ett globalt certifieringssystem som omfattar alla konfliktmineraler, inklusive robusta mekanismer för transparens, ansvarsutkrävande, rimliga löner och ersättning enligt principen att förorenaren betalar.
Ytterligare ett exempel på exploatering är den omfattande exporten av elektroniskt avfall från EU till länder i Afrika och Asien, där miljö- och hälsokonsekvenserna blir förödande. Att säkra kontroll över hela produktions- och återvinningskedjan är avgörande för att vår teknologiska utveckling inte ska ske på bekostnad av människor och miljö i andra delar av världen.
Svenska företag är viktiga aktörer på världsmarknaden och har ett stort kunnande både som leverantörer till gruvindustrin och vid själva utvinningen. På hemmaplan har vi kommit långt med både sociala krav och miljökrav. Det är viktigt att vårt tekniska kunnande och processkunnande kan komma andra till del. Samtidigt är det viktigt att vi ställer om vårt tänkande mer till hushållning och effektivisering, i stället för att fokusera främst på utvinning. Sverige bör ställa krav på företag att redogöra konsekvensanalyser som identifierar och hanterar mål- och intressekonflikter, där konsekvenserna för fattiga människor av svensk politik analyseras med särskilt fokus på elektrifiering.
Rätten till och ansvaret för gemensamma globala nyttigheter
Alla behöver vi vatten, energi och livsmedel. Ett av politikens viktigaste uppdrag är att trygga försörjningen av dessa grundläggande behov – både när övergripande politiska linjer utformas och i konkreta projekt. Insikten om att grundläggande säkerhet bygger på hanteringen av vatten, energi och livsmedel kom till uttryck i diskussionen inför och under FN:s Rio
+
20-konferens.
Vatten behövs för att producera mat och bioenergi. Energi används för att driva jordbruksmaskiner eller transportera mat. Mark och jordbruksprodukter används för att producera den nya tidens energi. När planetära gränsvillkor för utsläpp av växthusgaser överskrids, när vi lider förlust av biologisk mångfald och när kvävecykeln kommer ur balans får det konsekvenser för både vatten, energi och livsmedel. Åtgärder för att trygga ett av dessa behov måste utformas så att det inte missgynnar de andra.
Miljöpartiet anser att Sverige ska verka för att multilaterala finansinstitutioner ska ta större hänsyn till samspelet mellan vatten, energi och mat vid policyutformning. Målkonflikter bör minimeras och synergier eftersträvas. Sverige bör också verka för motsvarande ordning i berörda politikområden inom EU. Regeringen bör ge relevanta myndigheter och statligt ägda bolag i uppdrag att särskilt i sin utländska verksamhet ta större hänsyn till konsekvenserna för vatten-, energi- och livsmedelssäkerhet.
Hälsobistånd
Global hälsa är en grundläggande förutsättning för hållbar utveckling, jämställdhet och global säkerhet. Klimatförändringar, väpnade konflikter och återkommande pandemihot sätter allt större press på redan bräckliga hälsosystem. När USA valt att dra tillbaka sitt bistånd har det lett till en global hälsokris. Neddragningarna från USAID har lett till att tiotusentals människor förlorat tillgång till vård, preventivmedel och hivbehandling. I dess spår ser vi ökad risk för resistensutveckling, fler dödsfall och förlorad kontroll över smittspridning. Att bygga upp denna kapacitet har tagit decennier – men kan raseras på bara några månader.
En annan mycket oroande utveckling är tillbakagången inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), där rätten till kroppslig integritet, säker mödravård och tillgång till preventivmedel hotas i många länder. Tillbakagången för SRHR-arbetet hotar inte bara kvinnors liv och möjlighet till arbete och ekonomisk utveckling; vi ser också en normativ backlash som riskerar att kasta oss decennier tillbaka i tiden i kampen för jämställdhet. Kvinnors rätt till sin egen kropp är en grundläggande förutsättning för hållbar utveckling. Sverige måste stå upp för dessa rättigheter och för SRHR-biståndet, även när de är under ideologiskt tryck.
Tio procent av den globala sjukdomsbördan orsakas av brist på rent vatten, sanitet och hygien. Att säkra tillgången till rent vatten, sanitet och hygien (WASH) är således avgörande för att kunna rädda liv världen över. Det är också särskilt viktigt för att säkra flickors skolgång, kvinnors hälsa och barns överlevnad. Brist på rent vatten bidrar till ohygieniska förlossningar, barnäktenskap och att flickor tvingas avstå från skola. Klimatförändringar och väpnade konflikter förvärrar tillgången ytterligare. För att säkra tillgång till sanitet, hygien och rent vatten behövs långsiktiga investeringar i hållbara, tillgängliga system för distribution och kunskapshöjande satsningar om hygien.
De stora framsteg vi gjort globalt med att bekämpa hiv och aids visar vad vi kan åstadkomma tillsammans – men kampen är inte över. Fortfarande dör en människa i minuten av aids och förekomsten av hiv ökar i minst 28 länder samtidigt som finansieringen sinar. Sverige bör därför återuppta kärnstödet till Unaids.
Distributionen av vaccin är en av de största hälsoframgångarna i världshistorien. Varje år räddas ungefär tre miljoner människors liv tack vare vaccinationer. Kostnaden för att vaccinera barn är mycket lägre än att behandla sjukdomar senare, eller att ta hand om stora sjukdomsutbrott. Trots det saknar miljontals barn nödvändiga vaccin och därmed det livsviktiga skyddet.
Sverige måste vara en fortsatt stark aktör för global hälsosäkerhet, inklusive stöd till vaccinationsprogram, hivprevention, vatten- och sanitetsprojekt (WASH) samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Vi ska stärka samarbetet med FN-organ och andra multilaterala aktörer för att bygga robusta och motståndskraftiga hälsosystem i låg- och medelinkomstländer. Vi måste också främja forskning och innovation inom global hälsa, inklusive stöd till utveckling och distribution av nya medicinska teknologier och behandlingar.
FN och det multilaterala biståndet
Ett starkt, välfungerande och demokratiskt FN-system är avgörande för att möta vår tids stora globala utmaningar: klimatkrisen, pandemiberedskap, väpnade konflikter och försvar av mänskliga rättigheter. FN:s unika mandat att främja fred, säkerhet, hållbar utveckling och jämlikhet gör det till en hörnsten i en rättvis världsordning.
Sverige har historiskt varit en stark och pålitlig partner till FN och dess fackorgan. Tyvärr har detta förtroende försvagats genom de senaste årens neddragningar i det svenska kärnstödet till centrala FN-organ såsom UNRWA, UN Women, UNDP, UNFPA och Unaids. Det är en utveckling som riskerar att kraftigt försämra FN:s möjligheter att agera snabbt och effektivt vid kriser, samt att upprätthålla sitt långsiktiga normativa arbete.
Men FN och andra multilaterala aktörer gör inte bara skillnad i akuta kriser. De spelar också en avgörande roll i det långsiktiga arbetet med att bygga upp motstånds
­
kraftiga samhällen genom satsningar på hälsa, utbildning, klimatanpassning, infrastruktur, jämställdhet och fredsbyggande.
Sverige har länge varit en av de största och mest förtroendeingivande givarna till det multilaterala systemet. Det har gett oss inflytande, trovärdighet och konkret nytta i form av bättre samordning, starkare resultat och mer rättvis resursfördelning. Miljöpartiet anser att Sverige omedelbart bör återupprätta och långsiktigt säkra det flexibla kärnstödet till FN-organ, med särskilt fokus på organisationer som arbetar med omställning, jämställdhet, hälsa, fredsbyggande och mänskliga rättigheter.
I en tid då auktoritära krafter utmanar den regelbaserade världsordningen och grundläggande rättigheter ifrågasätts, måste Sverige aktivt värna och stödja FN:s normativa roll. Det gäller särskilt arbetet för kvinnors och flickors rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. FN behöver reformeras – men det behöver också försvaras. Miljöpartiet anser att Sverige ska ta en aktiv roll inom FN som arbetar för att öka transparens, inkludering, demokrati och effektivitet inom FN, samtidigt som vi bidrar med stabil finansiering.
Vi måste också återuppbygga tilltron till FN, både internationellt och här hemma. Det kräver inte bara finansiellt stöd, utan även insatser för att öka allmänhetens kunskap om FN:s arbete. FN är inte perfekt – men det är vår bästa chans till en fredligare, rättvisare och mer hållbar värld. Sverige ska vara med och leda det arbetet.
Stöd till flyktingar och migranter
Aldrig förr har så många människor varit på flykt i världen som nu. UNHCR gör ett ovärderligt arbete med att dela ut nödhjälp i kriser och hjälper människor på flykt att leva sina liv i trygghet. Samtidigt som antalet människor på flykt är rekordhögt har antalet länder i EU som tar emot kvotflyktingar minskat. UNHCR har upprepade gånger vädjat till EU-länderna om att uppfylla målet att vidarebosätta 40
000 kvotflyktingar, utan resultat. Fler länder måste ta större ansvar för människor på flykt. Miljöpartiet vill att Sverige tillsammans med andra EU-länder förbinder sig att öka antalet kvot
­
flyktingar. Sverige bör vara en förebild för global solidaritet. Regeringen har kraftigt minskat antalet kvotflyktingar – något vi djupt beklagar. Vi vill att Sverige ska ta emot 5
000 kvotflyktingar per år och verka aktivt för att fler EU-länder ska ta ett större ansvar.
FN:s organisation för palestinaflyktingar UNRWA gör ett ovärderligt och oersättligt arbete för palestinier i Jordanien, Libanon, Syrien, Gazaremsan och Västbanken, inklusive östra Jerusalem. UNRWA har dessutom varit den största humanitära aktören i Gaza under lång tid, och har bidragit till att andra organisationer kan arbeta på plats. Deras infrastruktur i Gaza är nödvändig och ingen annan enskild organisation, inklusive andra FN-organisationer, kan överta eller ersätta UNRWA:s arbete. Sverige ska därför genast införa ett starkt kärnstöd till UNRWA igen och öka pressen på Israel att upphäva förbudet mot UNRWA.
Humanitärt stöd
Trots att vi vet att förebyggande och långsiktigt utvecklingssamarbete är det bästa för att effektivt bekämpa människors utsatthet och fattigdom så lyckas vi inte alltid undvika humanitära katastrofer. Det humanitära biståndet är den yttersta livlinan för de människor som drabbas. Det syftar till att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet. Behovet är idag större än någonsin. Samtidigt har respekten för principerna om humanitär rätt och skydd för humanitära aktörer försvagats. År 2023 och 2024 var rekordår för antalet humanitära arbetare som dödats, och i nästan 40 länder begränsas tillgången till nödhjälp avsiktligt.
Sverige måste vara en tydlig röst för humanitärt tillträde, skydd av civila och respekt för internationell humanitär rätt. Vi ska också stå upp för de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende. Sverige bör använda sitt diplomatiska inflytande för att driva ansvarsutkrävande för brott mot humanitär rätt och stå upp för de internationella domstolarna.
De humanitära behoven är som störst i ett tjugotal länder. Glappet mellan behov och finansiering i dessa särskilt sårbara och konfliktdrabbade länder växer, och nuvarande biståndsmodeller möter inte upp behoven. Miljöpartiet vill att Sverige viker hälften av det bilaterala biståndet till dessa kontexter, främst genom bidrag, och när det sker via utvecklingsbanker, genom förmånliga lån.
Samtidigt måste vi undvika att ställa humanitärt bistånd mot utvecklingssamarbete eller fredsbyggande – alla tre benen är nödvändiga. Därför bör finansieringsmodeller, riktlinjer och rapporteringskrav utformas så att de stödjer integrerade insatser längs hela krisens spektrum – från akut hjälp till långsiktig återuppbyggnad. En stark koppling mellan humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete (nexus) krävs för att bygga motståndskraft och minska sårbarheten inför framtida kriser. Miljöpartiet vill också öka stödet till förebyggande insatser som stärker samhällens motståndskraft innan katastrofen slår till. Det är både kostnadseffektivt och räddar fler liv.
Jämställdhet utgör en grund för motståndskraft och skydd i kris och konflikt. Arbete mot skadliga könsnormer behöver därför vara en del av arbetet även i de mest sårbara och konfliktdrabbade samhällena. Kvinnorättsorganisationer och kvinnoledda organisationer är bäst lämpade att bedöma och tillfredsställa kvinnors och flickors behov. Vi måste också stötta lokala organisationer som arbetar mot könsbaserat våld och för att säkra kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa. Lösningar ska i första hand inte bara ta hänsyn till kvinnors särbehandling, men också stärka kvinnor som förändringsaktörer. De ska innefatta skydd från könsbaserat våld inklusive köns
­
stympning, kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa, kvinnors ekonomiska egenmakt, men även alla andra områden i det privata och offentliga livet.
Vi vill också att Sverige ökar stödet till lokalt ledda humanitära insatser. Det är ofta lokala aktörer och små civilsamhällesorganisationer som når längst ut i krisområden – från Ukraina till Sudan. Därför bör riktade medel avsättas till lokal kapacitets
­
uppbyggnad, särskilt till kvinnoledda organisationer. Det är avgörande för att hjälpen ska vara både effektiv och rättvis. Miljöpartiet anser att Sverige fullt ut måste stå upp för Grand Bargain-åtagandet om att minst 25 procent av det humanitära biståndet ska kanaliseras till lokala aktörer. Genom att investera i lokalt ledarskap och partnerskap bygger vi motståndskraft, stärker det civila samhället och stöder lokala system snarare än att ersätta dem – vilket både ökar biståndets effektivitet och främjar hållbar utveckling.
Humanitärt bistånd får aldrig bli ett medel för politisk påverkan. Det måste förbli behovsstyrt, opartiskt och rättighetsbaserat – även när det blir allt svårare att arbeta i rättighetsfientliga miljöer. Sverige har möjlighet att ta en ledande roll för en principfast, rättvis och långsiktig humanitär politik. Den möjligheten måste vi ta.
Biståndets styrning och finansiering
Biståndets mål
Världen behöver hitta gemensamma vägar till utveckling mot mer jämlikhet, jämställd
­
het och hållbarhet. Arbetet ska styras av Agenda 2030, Addis Ababa Action Agenda för utvecklingsfinansiering och Parisavtalet. Tillsammans bildar de ett ramverk för hållbar utveckling med både mål och medel för genomförande. Samstämmighet som princip är avgörande för att hindra mål- och intressekonflikter, och Miljöpartiet anser att alla politikområden ska bidra till att uppfylla utvecklingspolitikens mål om en rättvis och hållbar global utveckling i enlighet med Agenda 2030.
Utvecklingspolitikens mål är bland annat att främja ökad delaktighet, försvara mänskliga rättigheter och demokrati, uppnå jämställdhet, främja fred och inkluderande samhällen samt hantera utmaningar på klimat- och miljöområdet. Grunden för svenskt internationellt utvecklingssamarbete är att förbättra förutsättningarna för människor som lever i fattigdom och förtryck, där människor har den egenmakt och försörjning som krävs för att leva drägliga och fria liv. Vi ska ha en mångdimensionell syn på fattigdom, vilket innebär att fattigdom inte enbart innebär brist på materiella tillgångar, utan även brist på makt och inflytande över den egna situationen, valmöjligheter, säkerhet och respekt för mänskliga rättigheter. Sveriges utvecklingssamarbete tar sin utgångspunkt i och präglas av mottagarnas perspektiv på utveckling och av ett rättighetsperspektiv. Biståndet ska styras av effektivitetsprinciperna och inte villkoras mot Sveriges inrikes- eller handelspolitiska intressen.
Svenskt bistånd ska vara rättighetsbaserat. I en tid när konservativa och auktoritära krafter slår tillbaka mot de framsteg som gjorts för bland annat kvinnor och hbtqi-personers rättigheter i världen får inte biståndets normativa värde underskattas. Bistånd är ett viktigt verktyg för att främja demokrati och jämlikhet – lokalt och globalt.
Biståndets finansiering
Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi har råd att ta vårt ansvar för global rättvisa, demokrati och utveckling. Det svenska biståndet har gott rykte internationellt och gör stor skillnad. Med ett mål om att minst en procent av BNI till bistånd kan vi återta positionen som världsledande både i kvalitet och faktiskt utbetalade medel.
Miljöpartiet motsätter sig en urholkad biståndsbudget där kostnader för att ta emot flyktingar i Sverige tas från biståndet och vi vill att avräkningarna ska minimeras. Bistånd ska gå till de mest utsatta, inte användas för att främja svensk export eller migrationspolitiska intressen, och måste falla inom ramen för OECD-Dacs ramverk för vad som kan räknas som bistånd. Biståndet ska gå till att bekämpa fattigdom och främja global utveckling, inte till svenska kommuner eller militära insatser.
Sverige och Sida har etablerat garantiinstrumentet som ett centralt verktyg i arbetet för hållbara investeringar inom utvecklingssamarbetet. Genom att kombinera statligt risktagande med privat finansiell kapacitet har man lyckats mobilisera betydande mängder kapital till projekt som främjar ekonomisk, social och miljömässig utveckling. Denna innovativa modell kan leda till ökad effekt av biståndet utan att öka den offentliga kostnaden. Samtidigt krävs stärkt uppföljning av resultat för att säkerställa att utvecklingseffekterna verkligen infrias. Miljöpartiet anser att Sverige fortsatt ska utveckla garantiinstrumentet som ett komplement till traditionellt bistånd, med fokus på fattigdomsminskning, klimatansvar och jämställdhet. Statligt risktagande får aldrig ersätta biståndets grundläggande principer, men kan i rätt utformning bli en katalysator för investeringar som förbättrar livet för människor i utsatthet och stärker motstånds
­
kraften i utvecklingsländer.
Samtidigt som svenskt bistånd måste vara starkt och långsiktigt måste vi bekämpa den globala skuld- och skatteflyktskrisen som urholkar utvecklingsländers egna resurser. I dag förlorar många låg- och medelinkomstländer långt mer pengar genom illegala kapitalflöden, skatteflykt, räntor och skuldåterbetalningar än de får i bistånd. Sverige måste därför verka för global rättvisa genom att driva på för skuldavskrivning, stopp för kapitalflykt och internationella överenskommelser på området.
Sverige bör främja filantropi och möjligheten för stiftelser att etablera sig och bidra till internationellt utvecklingssamarbete. Filantropiska stiftelser har spelat en viktig roll, inte minst i kampen mot sjukdomar i världen. Sverige ska göra det lätt för filantroper att investera i bistånd. Samtidigt är det viktigt att understryka att staten inte kan avsäga sig sitt ansvar för utvecklingsfinansiering för att privata aktörer tar en större roll.
Strategier och styrning
Svenskt bistånd ska utgå från ett konsekvent fattigdoms- och rättighetsperspektiv. För att biståndet verkligen ska göra skillnad måste vi våga verka i de mest utsatta och komplexa kontexterna – och vara beredda att anpassa styrningen för att möjliggöra detta. Stödet måste också vara långsiktigt och pålitligt. Enligt mål
17 i Agenda 2030 ska 0,15 till 0,20 procent av stödet i BNI gå till de minst utvecklade länderna. Sida måste kunna ta del av risken för att svenskt bistånd ska kunna göra skillnad i svåra kontexter. Miljöpartiet understryker vikten av att Sida får förutsättningar att utföra sitt arbete som expertmyndighet utefter de strategier regeringen beslutar, och att både Sida och regeringen för en nära dialog med expertorganisationer från sektorn.
Trots att flexibilitet ibland krävs för att säkra effekt ska biståndets kärnvärden vara tydliga. Alla projekt behöver ta i beaktande hur jämställdhet, klimat och fred kan främjas – från planering till utvärdering. För att underlätta detta ser vi att landstrategier kan vara något att utveckla vidare. Syftet ska inte vara att främja svenska intressen, utan för att underlätta en mer holistisk syn över en specifik kontext. Att däremot begränsa svenskt bistånd utifrån ett fast antal länder tror vi generellt är fel väg att gå – inte minst med tanke på hur snabbt omvärlden kan förändras och nya kriser uppstå. Sida bör få i uppdrag att kartlägga positiva och negativa konsekvenser av dagens överlappning mellan tematiska, regionala och lokala strategier. Där vi å ena sidan vet att en stor mängd mål är en förutsättning för att kunna utveckla träffsäkra projekt i vitt skilda kontexter finns skäl att överväga om mer renodlade strategier på sikt skulle kunna öka tydlighet och genomslag för svenskt bistånd.
Biståndet ska löpande utvärderas för att säkra utvecklings- och omställnings
­
effektivitet och att det riktas dit behoven är som störst. För att säkra att utvecklings
­
samarbetet ständigt förbättras krävs ökade anslag till utvecklingsforskning. I linje med do no harm-principen ska strategier eller landarbete avvecklas först efter en ordentlig konsekvensanalys och utfasningsplan. När det globala utvecklingsstödet nu minskar drastiskt bör Sida få i uppdrag att analysera effekterna av Trumpregeringens och andra länders neddragning av biståndet, för att kartlägga luckor och Sveriges potentiella mervärden.
Vi vet inte i skrivande stund alla konsekvenser som regeringens reformagenda kommer få för människorna som biståndet är tänkt att stötta. Miljöpartiet är dock oerhört kritiska till den strategi inom migration, återvändande och frivillig återvandring som regeringen antagit. Strategin upprepar hur biståndsverksamheten ska leda till minskad migration till Sverige och öka återvandring och tvångsutvisningar. Det är inte biståndets roll och detta bryter mot de biståndsregler som Sverige ska följa genom OECD-Dac. Bistånd till migration ska ges för att säkra mänskliga rättigheter för de människor som är på flykt. Vi vill ge Sida i uppdrag att analysera om det är möjligt att avsluta strategin för migration i förtid utan att det orsakar skada för människor. För Miljöpartiet är det självklart att alla biståndsstrategier ska följa OECD-Dacs regelverk och utgå från mottagarnas behov.
Strategin för civilsamhället måste förbättras så att civilsamhällets unika mervärden för ett effektivt bistånd bättre fångas in. Fattigdomsperspektivet ska ha en central roll. Civilsamhällets möjlighet att arbeta med påverkans- och informationsarbete inom Sverige och EU är centralt för att utvecklingssamarbetet ska ha legitimitet hos befolkningen och fortsätta utvecklas. Behoven av vidareförmedling ska granskas från fall till fall, och inte begränsas genom fyrkantig styrning. Strategin bör utvärderas och revideras, utan att skapa nya avtalsbrott och osäkerhet. Det nya regelverket för egeninsats har drabbat mindre organisationer hårt. Att civilsamhället bidrar med finansiering av biståndet ser vi som positivt, men den nuvarande strategin omöjliggör fortsatt engagemang för många mindre organisationer som helt enkelt inte har möjlighet till en sådan medfinansiering. Miljöpartiet vill se en egeninsats om fem procent för mindre organisationer så att de har möjlighet att verka. Regelverket för egeninsats för civilsamhällesorganisationer under civilsamhällesstrategin måste ses över i utvärderingen av strategin.
För att bidra till stärkt lokal och global säkerhet måste Sverige utveckla sitt arbete med sambanden mellan fred, humanitärt stöd och utvecklingssamarbete – det så kallade triple nexus-perspektivet. En ny nexusstrategi är en startpunkt, där Sverige kan inspireras av den tyska motsvarigheten. Den tyska fonden har visat goda resultat i att kunna möta de behov som finns i utdragna kriser, där biståndsprojekt utformats för att kunna möta både de nödvändiga behoven här och nu och samtidigt lägga grunden för långsiktiga utvecklingsresultat. En central del är att säkerställa att drabbade samhällen känner ägandeskap och engageras i utvecklingen. En strategi med tillhörande finansiering är ett första steg. På sikt är målet att integrera perspektivet i allt arbete. Det betyder att styrning, riktlinjer och rapporteringskrav behöver ses över.
Kontroll och korruption
För att biståndet ska vara legitimt och effektivt krävs utgångspunkt i de internationellt överenskomna effektivitetsprinciperna: lokalt ägarskap, fokus på resultat, inkluderande partnerskap, transparens och ömsesidigt ansvarstagande och därtill uppföljning och kontroll – något som Sverige bör ses som ett föregångsland inom med Sidas robusta processer för att upptäcka och motverka korruption. Det är en myt att en stor del av biståndet försvinner i korruption, det är däremot ett vedertaget faktum att korruption är ett stort samhällsproblem i många länder som tar emot bistånd. Korruption är således inte bara något som Sida och biståndsorganisationer aktivt ska motverka internt, utan ett utvecklingsproblem vi måste bekämpa. Korruption leder till att ett fåtal behåller kontroll över makt och medel, och hämmar ekonomisk utveckling.
Miljöpartiet ser positivt på att Sverige i liten utsträckning ger direkt budgetstöd till regeringar i länder med utbredd korruption, och i stället kanaliserar stöd till exempelvis rättsväsendet eller organisationer som arbetar för fri- och rättigheter. Kapacitets
­
stärkande åtgärder, exempelvis stöd till lokala organisationer i att bygga upp sin administrativa förmåga, har bevisad effekt för att minska förekomsten av korruption. Likaså kapacitetsstärkande utbyten mellan svenska myndigheter och deras motsvarigheter i mottagarlandet. På så sätt kan biståndet bidra till långsiktig institutionell uppbyggnad utan att förstärka korrupta strukturer.
Samtidigt som ett högkvalitativt bistånd ställer krav om transparens och kontroll krävs också ett förhållningssätt som möjliggör flexibilitet i särskilt känsliga kontexter. Det gäller till exempel stöd till människorättsförsvarare och civilsamhälle i auktoritära stater. När världen går i en alltmer auktoritär riktning och land efter land inför lagar för att tysta fria medier och civilsamhälle kan det krävas alternativa vägar för att stöd ska nå fram. Det riskerar att minska möjligheten till transparens. Sverige måste tillsammans med nationella och globala aktörer hitta nya strategier och tillvägagångssätt för att nå fram och kunna vara en fortsatt stark aktör för mänskliga rättigheter och demokrati globalt. En utgångspunkt kan vara att identifiera förändringsaktörer man tror och litar på och genomföra samarbeten genom tillitsbaserade partnerskap. Det är också effektivt och resurssparande när partnerorganisationer kan fokusera på sin verksamhet istället för på administration eller att hitta ny finansiering. Biståndet ska naturligtvis uppfylla gällande krav på regelefterlevnad, men utan att bli så byråkratiskt att det förhindrar verknings
­
fulla insatser där de behövs som mest.
Folkrörelsebistånd
Sverige har en lång och stolt tradition av att bedriva internationellt utvecklings
­
samarbete genom våra många civilsamhällesorganisationer. De har lång erfarenhet av att bedriva ett effektivt utvecklingssamarbete med stark förankring i det svenska samhället och med utgångspunkt i de behov som uttrycks på plats i utvecklingsländerna där de verkar. I konfliktmiljöer anses lokala civilsamhällesorganisationer vara avgörande för att kunna genomföra biståndsinsatser. Organisationerna har ofta upparbetade relationer som gör att samarbetet bygger på tillit, ömsesidighet och långsiktighet. Dessa etablerade relationer kan i sig fungera som en kontrollmekanism för att mottagaren verkligen existerar och utför sitt jobb.
När det svenska civilsamhället stödjer andra civilsamhällesorganisationer möjliggör det samarbete på ett sätt som en myndighet inte kan, exempelvis genom gemensamt påverkansarbete och kampanjer. Samarbetet innebär även att lokala organisationer i partnerländer får tillgång till globala och regionala plattformar och nätverk och möjlighet till kunskaps- och erfarenhetsutbyte.
Svenska civilsamhällesorganisationer finns i sin egen rätt och deras erfarenhet, expertis och roll ska värnas. Vi vill se ett starkt, pålitligt och långsiktigt utvecklingsstöd via det svenska civilsamhället. De ska också vara delaktiga i beslut som påverkar deras möjligheter att verka. Miljöpartiet anser även att civilsamhället är en del av Team Sweden.
Vi vill också att stöd för att jobba med information och påverkan ska återinföras, så att kunskap om globala rättvisefrågor och biståndets effekter kan öka i Sverige. Stödet ger legitimitet till biståndet och bidrar till utveckling av biståndspolitiken – all politik måste tåla att granskas.
Med de nedskärningar regeringen gjort inom folkrörelsebiståndet, men även andra politikområden såsom stödet till studieförbunden och fredsorganisationerna, samt det misstänkliggörande av civilsamhället vi hört från regeringsföreträdare, kan vi inte dra någon annan slutsats än att regeringen och Sverigedemokraterna kraftigt vill försvaga svenska folkrörelser.
Stärk lokala aktörer och civilsamhällets handlingsutrymme
Lokala aktörer är en nyckel till effektivt bistånd. De har den kontextuella kunskapen, bär ett förtroende hos lokalbefolkningen och är ofta bäst lämpade att identifiera behoven och driva förändring. Samtidigt ser vi en oroande utveckling där det civila samhällets handlingsutrymme krymper, inte minst till följd av repressiv lagstiftning inspirerad av exempelvis Putins så kallade foreign agent law, som nu spridit sig till en lång rad andra länder. I dessa kontexter krävs en ökad flexibilitet i biståndets utformning – för att nå fram till de informella aktörer och nätverk som fortfarande kan agera som förändrings
­
kraft. Samtidigt måste kraven på transparens och uppföljning upprätthållas, men med metoder som inte riskerar att utsätta lokala samarbetspartner för fara.
Sveriges ambassader har en avgörande roll i detta arbete. De bidrar med legitimitet och säkerhet för lokala civilsamhällesorganisationer, journalister, miljöförsvarare och människorättsförsvarare. Kombinationen av bistånd, diplomatiskt tryck och dialog är ett beprövat och effektivt sätt att försvara mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet – särskilt i länder där repressiva regimer försöker tysta kritiska röster. Det diplomatiska skyddet kan ge lokala aktörer det andrum som krävs för att verka.
Daniel Helldén (MP)
Amanda Lind (MP)
Janine Alm Ericson (MP)
Jacob Risberg (MP)
Leila Ali Elmi (MP)
Emma Berginger (MP)
Mats Berglund (MP)
Camilla Hansén (MP)
Annika Hirvonen (MP)
Linus Lakso (MP)
Rebecka Le Moine (MP)
Katarina Luhr (MP)
Emma Nohrén (MP)
Amanda Palmstierna (MP)
Jan Riise (MP)
Nils Seye Larsen (MP)
Malte Tängmark Roos (MP)
Ulrika Westerlund (MP)