Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2024/25:1095 av Marléne Lund Kopparklint och Jan Ericson (båda M) Riktlinjer för specialistvård och behandling för sexualbrottsutsatta Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att ta fram riktlinjer för specialistvård och behandling för personer som utsatts för sexualbrott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Sverige har ratificerat både Istanbulkonventionen och Lanzarotekonventionen, vilka innehåller bestämmelser om att det ska finnas tillgång till traumastöd och specialiserade stödtjänster för sexualbrottsutsatta över hela landet. I januari 2019 mottog Sverige kraftig kritik från Europarådets expertgrupp Grevio på grund av bristande tillgång till specialiserad traumabehandling för denna grupp. År 2020 publicerade Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) en rapport som bekräftade vårdens oförmåga att möta dessa patienters behov. Det femte jämställdhetspolitiska delmålet är jämställd hälsa, vilket innebär att kvinnor och män samt flickor och pojkar ska ha samma förutsättningar för god hälsa och erbjudas vård och omsorg på lika villkor. Detta mål kan inte uppnås utan att lättillgänglig sjukvård av hög kvalitet görs tillgänglig för sexualbrottsutsatta över hela landet. Idag är situationen akut för denna patientgrupp i Sverige. Det saknas samman ­ hängande vårdkedjor och en nationell strategi för att etablera dem. Sveriges regioner saknar verktyg för att hantera frågan på ett patientsäkert sätt. Ett tecken på detta är att över 1 000 personer som utsatts för sexualbrott står i kö för att få adekvat vård och behandling enbart i Stockholm. Det saknas även krav på typ av utbildning för att höja kunskapsnivån inom vården. Ett exempel är Region Västerbotten, som beslutade att lägga ner Astateamet i Umeå, en av få specialistmottagningar i landet för sexualbrottsutsatta. Istället har regionen anlitat en konsult för kunskapshöjning som har generell traumakompetens men inte specialistkunskap om sexuella övergrepp. Sverige har idag endast en specialist ­ mottag ­ ning för vuxna som utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Denna mottagning, som drivs av stiftelsen Wonsa (World of No Sexual Abuse), tar emot personer som har utsatts för våldtäkt, incest eller andra sexuella övergrepp. Det kan också handla om personer som har blivit utsatta för människohandel eller exploatering. Wonsa finns i Region Stockholm men finansieras genom gåvor, bidrag samt avtal med enskilda vårdcentraler. Detta beror på att Region Stockholm har valt att inte finansiera specialistvård för sexualbrottsutsatta, trots rekommendationer från Europarådets expertgrupp. Det övergripande målet för Socialstyrelsens nationella handlingsplan för ökad patient ­ säkerhet i hälso- och sjukvården 2020–2024 är att ingen patient ska behöva drabbas av vårdskada. Med vårdskada avses lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården (patientsäkerhetslagen [2010:659]). Situationen är akut ur både patient- och människorättsperspektiv. Sjukvården ska enligt lag vara jämlik och jämställd samt fördelas efter behov. Sexualbrottsutsatta riskerar onödigt lidande och ytterligare hälsorisker om de inte får adekvat vård och behandling i tid. Detta måste tillgodoses av svensk sjukvård och därför bör riktlinjer för specialist ­ vård och behandling för sexualbrottsutsatta tas fram. Jag har tidigare motionerat i frågan riksmötet 2021/22 men tyvärr är frågan fortfarande aktuell. Marléne Lund Kopparklint (M) Jan Ericson (M)

Motion till riksdagen 2025/26:2951 av Marléne Lund Kopparklint (M) Säkerställd specialiserad traumavård för sexualbrottsutsatta Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna att säkerställa tillgången till specialiserad och kunskapsbaserad traumavård för personer som utsatts för sexualbrott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Sexualbrott lämnar djupa och ofta livslånga spår – både fysiska och psykiska. Trots det saknas i dag tillgång till kunskapsbaserad traumavård för många som utsatts. Utan en fungerande vårdkedja för dessa brottsoffer urholkas både jämställd vård, rättsprocesser och samhällets insatser mot sexuellt våld. Det är hög tid att samhället tar sitt ansvar. Sexualbrott ger svåra vårdkrävande skador, utöver det mänskliga lidande som aldrig går att mäta i siffror. Våldtäkt är det trauma som starkast är kopplat till posttraumatiskt stressyndrom, självmordstankar, självskada och suicid. För barn som utsätts är risken för suicid i vuxen ålder markant förhöjd om de inte får tillgång till kunskapsbaserad traumavård. Utan en specialiserad och kunskapsbaserad traumavård för sexualbrottsutsatta är jämställd vård inte möjlig. Bristen på en sådan vård underminerar i princip alla andra insatser mot sexuellt våld. Rättsprocesser försvåras när brottsoffer är så traumatiserade att de inte klarar av att medverka fullt ut. Stöd till brottsoffer och deras familjer riskerar att bli livslångt och ineffektivt om vården uteblir. När en utsatt inte litar på att samhället kan ge adekvat vård eller upprättelse i en rättsprocess försvagas också viljan att vittna. Vi ska sätta brottsoffren i första rummet. Vi ska stå upp för de barn och vuxna som blivit utsatta för de mest vidriga brott som finns. Alla vuxna som utsatts som barn kanske inte kan få juridisk upprättelse – men de ska åtminstone kunna känna trygghet i att samhället gör allt för att lindra deras lidande genom specialiserad vård med vetenskapligt bevisad effekt. Jag har tidigare motionerat i frågan (riksmötet 2021/22, 2022/23 och 2024/25). Frågan är fortsatt högaktuell och angelägen. Tillgång till hälso- och sjukvård är en mänsklig rättighet, och den innefattar även sexualbrottsutsatta. I dag kränks denna rättighet i Sverige – varje dag, varje minut – på grund av utebliven adekvat vård. Det kostar liv. Att bygga upp en sammanhållen vårdkedja för sexualbrottsutsatta är inte bara rätt i mänsklig mening – det är också samhällsekonomiskt klokt. Att neka vård är både fel och dyrt. Att ge vård är rätt och kostnadseffektivt. Marléne Lund Kopparklint (M)