Jämförelse 267326e76eec460a56d0e01e
Underlagets kontrollsumma: a1212ff5bd4b9a5f0df0d1687a5694ff9879b6fbe4558f63c65922477c39960e

Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst.

=== HA021299: En rättvis väg genom krisen – Vänsterpartiets budgetmotion för 2023 ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha021299

Motion till riksdagen
2022/23:1299
av Nooshi Dadgostar m.fl. (V)
En rättvis väg genom krisen – Vänsterpartiets budgetmotion för 2023
1
Sammanfattning
Vänsterpartiet vill återupprätta det välfärdssamhälle som tidigare generationer har byggt upp och eftersträvar en samhällsutveckling med goda och jämlika förutsättningar för alla som bor och verkar i vårt land. Den ekonomiska politiken ska inriktas mot full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Samtidigt måste klimatomställningsarbetet accelereras betydligt för att vi ska nå våra klimatmål.
Det ekonomiska läget präglas i dagsläget av hög inflation, stigande räntor och effekter av Rysslands krig i Ukraina. Vänsterpartiet värnar de svenska hushållens ekonomi. Vi föreslår därför i denna motion ett omfattade paket för att hushållen ska skyddas mot prischocker, kraftiga kostnadsökningar för energi och på sikt en ökande arbetslöshet.
Arbetsmarknaden utvecklades starkt under första halvan av 2022 och syssel
­
sättningsgraden ligger på historiskt höga nivåer. Mycket talar dock för att en omsväng
­
ning är på väg, inte minst inom handeln och byggbranschen. Under nästkommande år väntas sysselsättningen minska på bred front i näringslivet och arbetslösheten beräknas öka till närmare 8
procent under slutet av året.
Vänsterpartiet förespråkar den positiva arbetslinjen. Det innebär en politik för full sysselsättning i kombination med starka trygghetssystem som ger ett skydd för individer vid tillfälliga perioder av arbetslöshet, sjukdom, föräldraledighet samt när arbetslivet är slut. Ett sådant system måste understödjas av en ekonomisk politik med stora satsningar på välfärden, utbildning och investeringar.
Den höga inflationen sätter också Sveriges kommuner och regioner under stark ekonomisk press via höga priser på energi, varor och räntor och ökade pensions
­
kostnader. Vänsterpartiet driver ökade statsbidrag till kommuner och regioner som en prioriterad fråga. Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad. Samhället behöver förnya sitt åtagande att säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för de som söker sig till förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen och för de som redan arbetar där. För Vänsterpartiet är det vidare en självklarhet att resurserna som är avsatta för att finansiera den gemensamma välfärden ska gå till utbildning, vård och omsorg och inte till kommersiella bolag som etablerat sig i sektorn.
Världen befinner sig i ett klimatnödläge. Det står bortom allt tvivel att mer behöver göras såväl globalt som nationellt och lokalt. När samhället ställer om ska det ske på ett socialt hållbart sätt. Samhället behöver framför allt bygga hållbara alternativ till dagens klimatskadliga verksamheter. Vänsterpartiet vill därför sjösätta ett historiskt omfattande investeringspaket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Vänsterpartiets före
­
slagna investeringsprogram kommer att innebära ökad jämlikhet, stärkt produktivitet, minskad arbetslöshet och en modernisering av det svenska samhället.
Ojämlikheten i Sverige har ökat sedan mitten av 1980-talet. En viktig orsak till de ökade klyftorna är hur det svenska skattesystemet utvecklats. Skattekvoten har sänkts från 49,8
procent 1990 till 42,1
procent 2022, vilket motsvarar ca
440 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år. Vänsterpartiet efterlyser en genomgripande skatte
­
reform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem som kan bidra till en långsiktig finansiering av välfärden.
Sverige har bland de starkaste offentliga finanserna i västvärlden och löpande och stora överskott i bytesbalansen. Den svenska ekonomin är på väg in i en lågkonjunktur, vilket motiverar en finanspolitik i expansiv riktning. Finanspolitiken bör samtidigt inte utformas på ett sätt som motverkar Riksbankens arbete. I vårt budgetalternativ lägger vi därför en budget i balans.
Den ekonomiska politiken bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, rättvis fördelning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen. Vänsterpartiet föreslår därför att det finanspolitiska ramverket kompletteras med mål för arbetsmarknaden om full sysselsättning och ett mål för offentliga investeringar i linje med våra klimatåtaganden.
2
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning
2 Innehållsförteckning
3 Förslag till riksdagsbeslut
4 Det ekonomiska läget
4.1 Det svikna Sverige
4.1.1 Den negativa arbetslinjen
4.1.2 Brott, straff och skjutvapenvåld
4.1.3 Underbara dagar framför oss?
4.2 Marknaden hör inte hemma i välfärden
4.2.1 Vinstförbud i välfärden
4.2.2 Valfrihet för brukare, inte företag
4.2.3 En stopplag för utförsäljning av samhällsfastigheter
5 Regeringens ekonomiska politik
5.1 Åtstramningar i välfärden
5.2 Orättvis fördelning av krisens bördor
5.3 Sänkta klimatambitioner
5.4 Sveriges roll i världen
6 Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken
6.1 Den svenska modellen
6.2 Bryt med normpolitiken
6.3 En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar
6.4 Generell välfärd en del i arbetslinjen
6.5 En kunskapsnation i världsklass
6.6 Klimat
6.7 Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter
6.8 Enhetliga skatter är omfördelande
6.9 Finanspolitiska överväganden
7 Starka och trygga löntagare
7.1 Inför ett arbetslöshetsmål
7.2 Sysselsättningsgraden kan bli 84
procent
7.3 En investeringsplan för klimatet ger ökad sysselsättning
7.4 Kompetenslyft för omställning
7.5 En aktiv arbetsmarknadspolitik
7.5.1 Arbetsförmedlingen
7.5.2 Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar
7.5.3 Arbetsmarknadsutbildning
7.5.4 Reguljär utbildning
7.5.5 Särskilda insatser för långtidsarbetslösa
7.6 Arbetslöshetsförsäkringen
7.7 En positiv arbetslinje kräver en stark socialförsäkring
7.8 Sjukförsäkringen
7.9 Pensionssystemet
7.9.1 Höj pensionerna
7.9.2 Övergångsregler
7.9.3 Offentligfinansiella effekter
7.9.4 Ytterligare förändringar inom pensionssystemet
7.10 Den ekonomiska familjepolitiken
7.10.1 Inför ett tillfälligt ensamståendetillägg i barnbidraget
7.10.2 Höj grundnivån i föräldraförsäkringen
7.10.3 Höj försörjningsstödet
7.11 Reformtabell
8 Generell välfärd för ett helt samhälle
8.1 Resurser som följer befolkningstillväxten
8.2 Ökad personaltäthet och bättre villkor i offentlig sektor
8.3 Kompetensförsörjning inom vård och omsorg
8.4 Möjlighet till betald specialistutbildning för sjuksköterskor i hela landet
8.5 Glesbygdstillägg inom sjukvården
8.6 Ökad tillgång till psykologisk behandling
8.7 Tandvård
8.8 Förbättrad arbetsmiljö i statlig sektor
8.9 Stärk Sveriges kommuner och regioner – reformtabell
9 En kunskapsnation i världsklass
9.1 Främja ökat deltagande i förskolan
9.2 Gör förskolans resurstilldelning kompensatorisk
9.3 Inför en ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i grundskolan
9.4 Stärk de kompensatoriska insatserna i gymnasieskolan
9.5 Främja ökat deltagande i fritidshemmen
9.6 Minska studenternas ekonomiska risk vid högre utbildning
9.7 Öka satsningarna på högre utbildning vid universitet och högskolor
9.8 Höj forskningens basanslag
9.9 Stöd till folkbildningen
9.10 Kulturskolor för alla barn
9.11 Reformtabell
10 Hållbara investeringar för en hållbar framtid
10.1 En investeringsplan för grön omställning
10.2 En investeringsplan för klimatet ger ökad sysselsättning
10.3 Klimatsmarta och trygga boenden
10.4 Förnybar energi
10.5 Hållbara transporter
10.5.1 Nytt elbilsstöd som når fler hushåll
10.6 Underhåll befintlig transportinfrastruktur
10.6.1 Lånefinansiera de nya stambanorna – höghastighetsbanorna
10.6.2 Kollektivtrafikens roll i omställningen
10.7 Värnet om naturen/skydda miljön
10.8 Institutionalisera klimatinvesteringspolitiken
10.9 Reformtabell
11 Vänsterpartiets skattepolitik
11.1 Skatt på kapital och egendom
11.1.1 Enhetlig kapitalbeskattning
11.1.2 Arvs- och gåvoskatt
11.1.3 Beskattning av fastigheter
11.2 Skatt på förvärvsinkomst
11.2.1 Rut och rot
11.2.2 Sociala avgifter
11.2.3 Ränteavdragen och kreditrestriktionerna för bolånetagarna
11.3 Miljöskatter
11.4 Vänsterpartiets skatteförslag
12 Långsiktigt hållbar finanspolitik
12.1 Klimatomställningen och behovet av ett reformerat ramverk
12.2 Ett ramverk för ett rikare Sverige
12.3 Realekonomiska mål bör komplettera de finansiella målen
13 Utgiftsramar och fördelning av utgifter i statsbudgeten
14 Den offentliga sektorns finanser m.m.
15 Beräkning av statsbudgetens inkomster
3
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen (avsnitt 6–11).
Riksdagen avslår regeringens förslag att fastställa utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget till följd av tekniska justeringar och av finanspolitiska skäl till 1
665 miljarder kronor 2023 och 1
745 miljarder kronor 2024 och beslutar att upphäva det tidigare fastställda utgiftstaket för 2024 (avsnitt 4.2 i propositionen).
Riksdagen avslår regeringens förslag att fastställa utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget till 1
825 miljarder kronor för 2025 (avsnitt 4.2 i propositionen).
Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2023 enligt förslaget i tabell 16, avsnitt 14 i motionen.
Riksdagen godkänner beräkningen av inkomsterna i statens budget för 2023 enligt förslaget i tabell 17, avsnitt 15 i motionen och ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med lagförslag i överensstämmelse med denna beräkning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen godkänner den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2024 och 2025 enligt förslaget i tabell 18, avsnitt 15 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete.
Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2023 enligt förslaget i tabell 9, avsnitt 13 i motionen.
Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2024 och 2025 enligt förslaget i tabell 10, avsnitt 13 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avskaffa produktivitetsavdraget i pris- och löneomräkningsmodellen samt genomföra en översyn av modellen och tillkännager detta för regeringen.
4
Det ekonomiska läget
Det ekonomiska läget präglas av hög inflation, stigande räntor och effekter av Rysslands krig i Ukraina. Efter pandemin hann produktionen inte anpassa sig till den snabbt stigande efterfrågan i världsekonomin. Detta resulterade i stigande priser på en rad viktiga rå- och insatsvaror samt på transporter. Rysslands krig i Ukraina har drivit upp priserna än mer på flera råvaror och framkallat stora störningar på energi
­
marknaderna i Europa, vilket fått elpriserna att stiga till mycket höga nivåer. Den höga inflationen urholkar hushållens köpkraft, vilket håller tillbaka konsumtionen. För att få ned inflationen har centralbanker runt om i världen höjt sina styrräntor. Riksbanken höjde den svenska reporäntan med 1
procentenhet till 1,75
procent och signalerade att fortsatta höjningar är att vänta. De höjda räntorna påverkar direkt bolåneräntorna, vilket ytterligare gröper ur hushållens köpkraft.
Det finns skäl att ifrågasätta Riksbankens agerande. Till skillnad från vad som är fallet i USA är inflationen i Europa och Sverige nästan uteslutande utbudsdriven. Löneutvecklingen i Sverige är fortsatt dämpad och pristrycket från arbetsmarknaden mycket begränsat. Höjda räntor är ett mycket trubbigt verktyg mot störningar på energimarknaderna och höga livsmedelspriser. Det kommer att leda till att investeringar och sysselsättningen minskar än mer. Vi ser nu också en rejäl avmattning av inflations
­
takten i producentledet, vilket ännu så länge inte slagit igenom i konsumentpriserna. Detta har resulterat i att företagen har kunnat hålla uppe sina vinster. Parallellt med måttliga löneökningar innebär detta att löntagarna får ta hela kostnaden för de stigande priserna; jfr figur 1 nedan, som visar utvecklingen av vinstandelarna i näringslivet.
Figur 1 Vinstandelar i näringslivet
Procent av förädlingsvärdet, säsongsrensade kvartalsvärden
Källa: Konjunkturinstitutet, ”Lönebildningsrapporten 2022”.
De flesta framåtblickande indikatorer har fallit tillbaka den senaste tiden, även om de för företagen fortfarande ligger på relativt höga nivåer. Hushållens syn på framtiden är dock på rekordlåga nivåer (se figur 2 nedan).
Figur 2 Näringslivets och hushållens konfidensindikatorer, 1997–2022 (sept.)
Index medelvärde = 100, säsongsrensade månadsvärden
Källa: Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget september 2022.
Samtidigt slår en vikande omvärldskonjunktur mot den svenska exportnäringen. Störningar i globala leveranskedjor utgör fortsatta hinder, även om de flesta problemen verkar vara över. Totalt väntas exporten växa med drygt 2
procent under 2023, vilket kan jämföras med en genomsnittlig tillväxt på 5,4
procent under perioden 1993–2021.
[1]
Även utvecklingen på bostadsmarknaden ser dyster ut. Höga priser på råvaror och material tillsammans med stigande räntor och lägre bostadspriser väntas pressa bostads
­
investeringarna. De totala bostadsinvesteringarna bedöms minska med drygt 9
procent under 2023. Sammantaget leder detta till att BNP väntas minska med 0,1
procent nästa år.
[2]
Arbetsmarknaden utvecklades starkt under första halvan av 2022 och syssel
­
sättningsgraden ligger på historiskt höga nivåer. Företagens anställningsplaner tyder dock på att en omsvängning är på väg, inte minst inom handeln och byggbranschen.
[3]
Under nästkommande år väntas sysselsättningen minska på bred front i näringslivet och arbetslösheten beräknas öka till närmare 8
procent under slutet av året.
Den höga inflationen sätter också Sveriges kommuner och regioner under stark ekonomisk press via höga priser på energi, varor och räntor och ökade pensions
­
kostnader. Tillsammans med den demografiska utvecklingen, med en stigande andel äldre, och vikande skatteunderlag uppstår stora resursgap i kommunsektorn.
Konjunkturinstitutet bedömde i sin septemberprognos att kommunsektorn behöver tillföras 10
miljarder kronor fram till 2023 för att Sveriges kommuner och regioner ska kunna klara av ett ”bibehållet offentligt åtagande”. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) inkom den 28 oktober i år med en hemställan till regeringen om stöd för att hantera ekonomin i kommuner och regioner.
[4]
I denna anförde SKR att kommunsektorn som helhet beräknades gå med årliga underskott på 20–30
miljarder kronor de kommande åren i relation till gällande regelverk. I budgetpropositionen för 2023 tillför regeringen ca 12
miljarder kronor till kommunsektorn för nästa år i form av ökade generella och riktade statsbidrag. I avsnitt 8.9 redogör vi för Vänsterpartiets plan för att hantera kommunsektorns ekonomi och stärka välfärden.
4.1
Det svikna Sverige
Sverige präglas av stora och växande regionala skillnader. Ojämlikheten syns på kartorna – på Sverigekartan och på stadskartorna. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt lämnas landsbygden, bruksorterna och för
­
orterna efter. Av de tio kommuner som har högst medianinkomst i Sverige finns sju i Stockholms län och av de tio som har lägst medianinkomst ligger endast två i storstads
­
områden.
[5]
Inom våra storstäder finns gigantiska klyftor. Mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Till exempel lever en högutbildad man i Danderyd i genomsnitt 18
år längre än en lågutbildad man i Vårby.
[6]
Vänsterpartiet vill att alla ska ha både rätten och möjligheten att bo där de själva önskar i Sverige. För det behövs en övergripande strategi som bygger på långsiktig tillväxt, högre och mer jämnt fördelad sysselsättning och ett tydligt ansvar för staten att se till att grundläggande samhällsservice finns i hela landet. Tillgången till offentlig service i form av god vård, skolor och barn- och äldreomsorg är avgörande. Samhället måste även tillhandahålla en tillräckligt god pension och trygga inkomstförsäkringar vid sjukdom och arbetslöshet. Statlig service, såsom Skatteverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, måste finnas tillgänglig runt om i landet.
Det svikna Sverige är en effekt av politiska beslut – det är politikerna och partierna som svikit. Utvecklingen sedan 1990-talet, som drivits på av såväl socialdemokratiskt ledda som borgerliga regeringar har slagit hårt mot delar av landet. Avregleringar och utförsäljning av offentlig verksamhet i kombination med en övertro på marknads
­
lösningar har flyttat arbetstillfällen från glesbygd och förorter. Urholkning av trygghets
­
systemen har minskat individuella inkomster och kommunala skatteintäkter samt ökat kommunernas utgifter för försörjningsstöd i landets fattigaste kommuner. Under samma period har omfattande statliga skattesänkningar gynnat invånarna i landets rikaste kommuner.
4.1.1
Den negativa arbetslinjen
Den politik som har skapat dagens situation kan beskrivas som den negativa arbetslinjen – föreställningen om att fler ska komma i arbete genom att försvåra livet för dem som inte arbetar. Det krävs politiska beslut för att vända den utveckling som resulterat i att delar av landet har sämre förutsättningar att skapa goda levnadsvillkor för sina invånare. Det krävs en positiv arbetslinje som erbjuder trygghet och en väg tillbaka till arbete för den som inte kan arbeta och omställningsmöjligheter när arbetsmarknaden utvecklas och förändras.
Vårt gemensamma samhälle vilar på att så många som möjligt vill, kan och får delta på arbetsmarknaden men det är stor skillnad på sysselsättningsgraden mellan olika delar av landet. För att åstadkomma en högre sysselsättningsgrad krävs goda förutsättningar för investeringar och företagande i hela landet tillsammans med en aktiv arbets
­
marknads- och utbildningspolitik som bidrar till att arbetskraften har den kompetens som efterfrågas.
Sysselsättningsgraden i respektive region bestäms av andelen av innevånarna som är i arbetsför ålder (15–74
år) samt av hur stor del av dem som deltar på arbetsmarknaden och sedan faktiskt också får ett arbete.
Figur 3 Sysselsatta i % av befolkningen som är 15–74 år, per län, 2021
Källa: SCB, AKU.
Lägre arbetskraftsdeltagande leder till lägre skatteintäkter för kommunerna. Lägre ersättningsnivåer i trygghetssystemen ger också lägre skatteintäkter. När de statliga trygghetssystemen inte räcker till ökar kostnaderna för kommunerna, bl.a. i form av ökade utgifter för ekonomiskt bistånd. Dessa ökade kostnader tränger undan satsningar på den offentliga service som kommunerna erbjuder sina medborgare.
De senaste årtiondena har det offentliga dragit sig tillbaka från landsbygd och förorter. I slutrapporten som den parlamentariska landsbygdskommittén lämnade 2017 konstaterar man att de statliga arbetsställena minskade i alla tätortsstorlekar under perioden 2008–2014 och i absoluta tal mest i de minsta tätorterna. Kommittén konstaterar vidare att staten har dragit sig tillbaka från landsbygderna och allt mer koncentrerat verksamheten till tätorter och större städer.
[7]
Samtidigt har den politik som tog form under Alliansens negativa arbetslinje, men även har förts vidare av socialdemokratiskt ledda regeringar, gynnat höginkomsttagare och därmed höginkomstkommuner på bekostnad av låginkomsttagare och låginkomst
­
tagarkommuner. Jobbskatteavdragen, den slopade arvsskatten, nedskärningar i sjuk
­
försäkringen, den försämrade a-kassan, de omfattande sparkraven inom välfärden och nedmonteringen av arbetsmarknadspolitiken är några framträdande exempel på denna utveckling. Figuren nedan visar hur ojämnt jobbskatteavdragen samt rut- och rotavdrag fördelar sig på boende i olika kommuner.
Figur 4 Skattereduktioner som andel (%) av riket för 2007–2018, i kommuner uppdelat på decilgrupper
Källa: Eriksson (2021). Regionalt utfall av hushållens beskattning 2000–2018. En analys av hushållens statliga skatter och reduktioner (ROT 2004–2018).
Dessa skattesänkningar genomfördes i samband med, och finansierades genom, kraftiga nedskärningar av trygghetssystemen. När ersättningarna från a-kassan, sjukförsäkringen och pensionen minskar sjunker inkomsterna för invånarna, vilket blir extra tydligt i kommuner där en stor andel uppbär dessa ersättningar. Därmed minskar köpkraften, vilket påverkar den lokala näringsverksamheten. Även skatteintäkterna i dessa kommuner sjunker. Samtidigt ökar behoven av försörjningsstöd, vilket innebär ökade kostnader för kommunerna.
Det finns olika uppgifter angående hur många som utförsäkrats och nu lever på försörjningsstöd. Uppskattningarna varierar mellan 18
000 och drygt 27
000 personer, beroende på hur man räknar. Den nationella samordnaren för en välfungerande sjuk
­
skrivningsprocess konstaterar att det sannolikt rör sig om en underskattning och att det kan handla om över 50
000 människor.
[8]
I dessa fall tvingas alltså kommunerna stå för kostnader som staten bör ta.
Mellan början på 2000-talet och 2019 ökade kommunernas kostnader för ekono
­
miskt bistånd från drygt 8
miljarder kronor till 12
miljarder kronor. Enligt SKR finns det två huvudsakliga förklaringar till den ökade kommunala försörjningsbördan: 1)
att arbetsmarknadspolitiken i högre grad blivit en kommunal angelägenhet och 2) att många nyanlända slussas över till försörjningsstöd efter etablering.
Sambandet mellan kommunalt försörjningsstöd och arbetslöshet har förstärkts över tid, både när sambandet studeras isolerat och i relation till andra förklaringsvariabler (se figur 5).
Figur 5 Årsvisa korrelationer mellan ekonomiskt bistånd per person och arbetslöshet respektive andel utlandsfödda i alla 290 kommuner 2000–2019
Källa: Socialstyrelsen och Arbetsförmedlingen, i Eriksson (2021), Kommunernas ökade kostnader för försörjningsstödet.
Trots att två tredjedelar av mottagarna av försörjningsstöd är utlandsfödda har sambandet mellan kostnader per capita för ekonomiskt bistånd och andelen utlands
­
födda i respektive kommun försvagats över tid. Det talar inte nödvändigtvis emot SKR:s bild, då gruppen utrikes födda är betydligt större än nyanlända. Att nyanlända behöver försörjningsstöd beror i huvudsak på brister i den statliga etableringsersättningen som utgör ytterligare ett exempel på hur otillräckliga statliga system leder till ökade kostnader för landets kommuner.
Samtidigt har sambandet mellan försörjningsstöd och kommunala skatter gått från att vara negativt i början av 2000-talet till att bli positivt och öka kraftigt sedan omkring 2011 (se figur 6).
Figur 6 Årsvisa korrelationer mellan ekonomiskt bistånd per person och kommunala skattenivåer i alla 290 kommuner 2000–2019
Källa: SCB och Socialstyrelsen i Eriksson (2021). Kommunernas ökade kostnader för försörjningsstödet.
Detta indikerar att kommunerna måste kompensera det statliga tillbakadragandet med höjda skatter. Det i sin tur bidrar till att invånarnas kostnad för kommunal service blir allt högre i den femtedel av kommunerna som beräknas behöva öka de ekonomiska bidragen. Den högre kostnaden innebär här högre kommunalskatt.
I rena kostnader innebär detta att en procentenhets ökad arbetslöshet i en kommun motsvarade mellan 70 och 120 kronor i ökade kostnader för försörjningsstöd per invånare 2019. I en mediankommun med 16
000 invånare motsvarar en procentenhets ökad arbetslöshet en ökad kostnad på mellan 1,1 och 1,9 miljoner kronor som skulle kunna användas till kommunal kärnverksamhet om de generella arbetsmarknads
­
åtgärderna på statlig nivå täckt dessa kostnader. I stället har detta i högre utsträckning finansierats genom ökade kommunala skattesatser.
Den nytillträdda regeringen bygger på ett samarbete mellan delar av den forna Alliansen och Sverigedemokraterna, det organiserade kapitalets och den organiserade rasismens parlamentariska företrädare. Tidöavtalets skrivningar pekar fram mot en ekonomisk politik som liknar Alliansens negativa arbetslinje, men nu med etniska förtecken.
Den negativa arbetslinjen gick ut på att utarma trygghetssystem, underfinansiera välfärden och möjliggöra stora vinstuttag ur densamma för att finansiera skatte
­
sänkningar för höginkomsttagare, under förespeglingen att det skulle skapa fler arbetstillfällen. Genom att göra de redan utsatta ännu mer utsatta skulle dessa bli mer benägna att arbeta. På så vis kunde stora resurser omfördelas från de delar av befolkningen som har mindre tillgångar till de redan förmögna.
Alliansregeringen riktade sina attacker mot sjuka och arbetslösa. När sjuk
­
försäkringen och a-kassan skulle nedmonteras beskrevs dessa grupper som lata, simulanter och belastningar för samhället. Därmed blev nedskärningarna lättare att motivera. I Tidöavtalet har utrikesfödda fått ta över rollen som grunden till Sveriges alla problem. Genom att utmåla dem som inte fötts här som ett hot och en belastning blir det lättare att villkora deras välfärd och rättigheter. Att montera ned trygghetssystemen, välfärden och rättighetsskydden är lättare att motivera om man pekar på vissa grupper och börjar där.
4.1.2
Brott, straff och skjutvapenvåld
Sverige har länge varit ett land med relativt låg kriminalitet. Det beror inte på att vi har haft längre straff eller fler poliser på gatorna. Det har däremot en direkt koppling till att vi haft ett starkt välfärdssamhälle med en välfungerande omsorg och skola samt tillgång till arbete och bostäder. Det gäller dock inte längre överallt. I takt med att samhället har slitits isär har en organiserad brottslighet med löften om snabba pengar kunnat växa fram och slå rot. Många ungdomar, i synnerhet pojkar och unga män, som inte ser någon väg framåt genom studier och arbete lockas av möjligheten att tjäna pengar och vinna anseende genom brott, inte minst relaterade till droghandeln på gator, torg och barer. Efterfrågan på droger driver på våldet.
När klassklyftorna ökar skapas en mer gynnsam grogrund för grov kriminalitet, särskilt i de fattigaste områdena, såsom eftersatta förorter. De av oss som bor i dessa områden är särskilt utsatta för våld och det finns en uppgivenhet över att samhället övergivit området. I stället för framtidsdrömmar om utbildning och bra jobb känner många en desperation inför en hopplös framtid. I spåren av brottsligheten finns mänskliga tragedier. Där finns människor som dödas eller skadas för livet och anhöriga, grannar och andra som känner oro och otrygghet. På landsbygden finns dessutom problem med att 112 ger beskedet att det inte finns någon polis att skicka när någonting händer.
Det är Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med en väl fungerande skola, fritidsverksamhet, sjukvård, socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället och att förebygga kriminalitet. Åtgärder mot gängvåldet i utsatta områden måste ske i dialog med de människor som bor där, som är de som drabbas allra värst. Samtidigt måste grov brottslighet, som gängkriminalitet och våldsbejakande extremism, bekämpas på ett effektivt sätt med hjälp av lagstiftning som bygger på de grund
­
läggande rättsliga principerna i en rättsstat.
I dagens kriminalpolitiska debatt framstår det som om all kriminalitet växer helt okontrollerat. I själva verket har det dödliga våldet sedan 1990-talets början stadigt minskat i Sverige, fram till för några år sedan, då nedgången bröts och i stället övergick i en uppgång. Nivån i dag är dock fortfarande lägre än under 1990-talet.
[9]
En rapport från Institutet för framtidsstudier (IFF) 2018 visar att brottsligheten i Sverige ligger på en stabil nivå.
[10]
Exempelvis har antalet bostadsinbrott och personrån varit oförändrat under i stort sett hela 2010-talet och andelen som uppger att de utsatts för misshandel har minskat. Flera större studier i Sverige under 2000-talet visar att andelen individer som utsätts för den stora majoriteten av brott, våld, stöld och skadegörelse, minskar sedan 10–15
år tillbaka.
[11]
Samtidigt har det dödliga skjutvapenvåldet ökat.
[12]
Enligt Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2022 som Brottsförebyggande rådet (Brå) presenterade den 11
augusti 2022 har den självrapporterade utsattheten för brott mot person minskat för tredje året i rad och ligger nu på den lägsta nivån sedan 2016. För nästan alla brottstyper har andelen utsatta legat stabilt eller minskat sedan 2021. Försäljningsbedrägerierna har dock ökat under tidsperioden. Vidare är förtroendet för rättsväsendet fortsatt högt i årets undersökning, och för flera av rättsväsendets myndigheter är nivån den högsta hittills.
[13]
Det är en förhållandevis liten grupp unga män som begår den största delen av de grövsta brotten. Det är inte särskilt sannolikt att ”hårdare tag” med längre straff kommer att avhålla denna grupp av män och andra unga män som befinner sig i riskzonen för liknande kriminalitet från att begå brott. Vårt resonemang bekräftas och styrks av forskning som visar att längre straff inte är effektiva i den meningen att de får människor att begå färre brott.
[14]
Vi vänder oss bestämt emot en utveckling där människor sitter inlåsta på lång obestämd tid utan möjlighet till rehabilitering och återanpassning till samhället.
Trots stora resurstillskott till polisen, höjningar av flera straff och ökad användning av hemliga tvångsmedel så har de gängrelaterade brotten och skjutningarna inte minskat. Polisens uppklarning av mord och skjutningar i gängmiljö har samtidigt sjunkit. Det visar att det är andra åtgärder som behövs.
Skjutvapenvåldet och handgranatsdetonationerna är starkt koncentrerade till socialt utsatta områden i svenska storstäder. Flera studier visar att våldet främst drabbar unga män som är aktiva i, eller vistas i närhet av, kriminella miljöer.
[15]
Dessvärre finns det flera fall de senaste åren där personer som bara råkat vara på fel plats vid fel tillfälle blivit offer för kriminella gängs skjutvapenvåld. I juni 2021 sköts en polis till döds på öppen gata under tjänsteutövning. Flera skjutningar har inträffat i bostadsområden, köpcentrum och andra centrala områden där många människor befunnit sig. Det är helt oacceptabelt.
Regeringen måste omgående ta ett helhetsgrepp om problematiken med utgångs
­
punkt i forskning och beprövad erfarenhet. Dessvärre låter högerpartierna ofta känslor och rent tyckande ligga till grund för rättspolitiska åtgärder. Men för att verkligen minska den grova kriminaliteten och stärka människors trygghet i utsatta områden krävs, i stället för politikers prat om längre och hårdare straff, visitationszoner och avlyssning utan brottsmisstanke, en gemensam politisk vilja att minska klassklyftorna i samhället.
För att få ner den grova brottsligheten går det inte bara att vara hård mot de kriminella – det gäller att vara smartare än de kriminella. Vissa straff kan behöva höjas men mycket mer fokus måste riktas mot att förhindra rekryteringen av nya barn till gängkriminalitet. Det brottsförebyggande arbetet börjar med en väl utbyggd välfärd för alla, även i s.k. socialt utsatta områden. Om skolan, fritidsaktiviteter och samhället i övrigt fungerar väl så minskar möjligheterna att rekrytera barn och ungdomar in i kriminalitet. Skola och fritidsverksamheter behöver få bättre resurser, likaså social
­
tjänsten. Barn och ungdomar måste få möjligheter till kommunalt stödda fritids
­
aktiviteter, skolan måste få bättre resurser för att stödja elever som behöver det för att klara betygen och socialtjänsten behöver förstärkas med tillräckliga resurser och kunskap för att arbeta både förebyggande och med barnskydd.
Det handlar även om insatser på kort sikt, som att sprida ”sluta skjut”-projektet till hela landet och att inrätta sociala insatsgrupper i områden som särskilt drabbats av grov kriminalitet. Vi har också återkommande föreslagit bl.a. en nationell haverikommission mot skjutningarna och en nationell avhopparverksamhet för kriminella.
Det är viktigt med tillräckligt många poliser men vi vill även skapa bättre förut
­
sättningar för polisens arbete. Vi har föreslagit en ny polisberedning eftersom polisens verksamhet, kapacitet och kompetens långsiktigt måste motsvara samhällsutvecklingen. Vi har också föreslagit att polisens brottsförebyggande och trygghetsskapande arbets
­
metoder, t.ex. bilpatrullering, ska utvärderas för att se vad som verkligen fungerar. Polisutbildningen måste bli en högskoleutbildning, ingångarna till utbildningen behöver breddas och polisforskningen måste utvecklas. För att inte det forensiska arbetet ska bli en flaskhals i rättsväsendet och leda till att brottsutredningar drar ut på tiden behöver resurserna till Nationellt forensiskt centrum öka. Vi föreslår därför ett höjt anslag med 40
miljoner kronor per år, jämfört med regeringen.
Vidare måste insmugglingen av narkotika och illegala vapen stoppas redan vid landets gränser för att underminera gängens svarta ekonomi. Vi vill därför se mer resurser till tullen och föreslår ett höjt anslag med 50
miljoner kronor per år, jämfört med regeringen. För vidare läsning om åtgärder mot våldet, se vår motion
Åtgärder med syfte att stoppa våldskulturen
(mot. 2022/23:1217).
4.1.3
Underbara dagar framför oss?
Det är hög tid att satsa på det svikna Sverige. Alla de delar av landet som sett jobben och samhällsservicen försvinna, bostäder förfalla och tryggheten gå förlorad. Där engagemanget finns, men möjligheter saknas. Det är hög tid att ge alla i Sverige samma chanser. Vi ska kunna lita på att välfärdssamhället fungerar oavsett var vi bor. Avståndet till storstädernas centrum ska inte avgöra hur stark välfärden är. Tillgång till vårdcentral, skola, fritids och förlossningskliniker ska inte styras av marknadslogik och utgå från efterfrågan i stället för behov. Sverige ska vara ett land som håller ihop.
Viktigt för en positiv utveckling av landsbygden är en aktiv, långsiktig regional
­
politik som ger kommunerna likvärdiga möjligheter och garanterar service, utbildning och infrastruktur i hela landet. Dessutom måste människor ges möjlighet till reellt inflytande över sin vardag. Det handlar dels om makt och fördelning av resurser, dels om att mobilisera den utvecklingskraft som finns i hela landet. Samma sak gäller för storstädernas förorter, där det geografiska avståndet till centrum inte nödvändigtvis är särskilt långt, men där man ändå lever med skilda villkor. Politikens uppgift är att skapa förutsättningarna för detta.
Vänsterpartiets turism-, jordbruks-, skogs-, miljö- och klimatpolitik är intimt förbunden med utvecklingsmöjligheter för den svenska lands- och skogsbygden. Omfattande infrastruktursatsningar, arbetsmarknadsinsatser och investeringar i förnybar energi är viktiga delar i att skapa en hållbar utveckling av den svenska landsbygden samtidigt som det skapar möjligheter för en hållbar klimatomställning.
För att företag över hela landet ska kunna utvecklas krävs bl.a. en upprustning och utbyggnad av transportinfrastrukturen, en fungerande telefoni och bredband och postservice. Viktiga tågbanor som Norrbotniabanan, Inlandsbanan och nya stambanor, s.k. höghastighetsbanor är en nyckel för att Sverige ska hänga samman. Med en lånefinansierad satsning på nya stambanor för höghastighetståg samt investeringar på 490 miljarder kronor över tio år i en stärkt transportinfrastruktur med fokus på järnvägsutbyggnad stärker vi förutsättningarna för resande över landet, men även små och medelstora företags exportmöjligheter.
Människor från andra länder har stor betydelse för kompetensförsörjningen på landsbygden. Ett väl fungerande mottagande av nyanlända innebär en möjlighet för landsbygdens näringsliv och kommuner att få rätt kompetens.
Vänsterpartiet vill se en utökad närvaro av Arbetsförmedlingen och bemannade kontor utanför centralorten och att projektet Jämställd etablering blir en del av myndighetens ordinarie verksamhet i hela landet.
Vården kommer alltid att vara mer kostnadskrävande i glesbygden, och därför måste våra gemensamma resurser fördelas efter de förutsättningarna. Vänsterpartiet vill se en nationell styrning för en jämlik sjukvård i hela Sverige och att samhället står som garant för en likvärdig vård och omsorg. För att säkra tillgången till vård och omsorg också i glest befolkade områden vill vi se ett glesbygdstillägg om 1
miljard kronor inom sjukvården. Dessutom vill vi se utökade medel för att kunna erbjuda sjuksköterskor, inklusive barnmorskor, betald specialistutbildning i hela landet.
Jobben är helt avgörande för landsbygdens och förorternas framtid. Våra gemen
­
samma rikedomar skapas av hela landets resurser och hela landets arbete. Därför ska frukterna av det arbetet också komma hela landet till del. Vi behöver en annan politik, en politik som ger hopp och skapar förutsättningar för jobb, bostäder och god offentlig service och som fördelar resurserna jämlikt. Den negativa arbetslinjen måste ersättas med den positiva.
4.2
Marknaden hör inte hemma i välfärden
I samband med 1990-talskrisen gjordes stora förändringar i styrningen av välfärden. Från att i huvudsak ha drivits i egen regi öppnades välfärden upp för privata marknads
­
intressen. Sedan dess tid har marknaden trängt djupt in i skolan, sjukvården och äldreomsorgen på ett sätt som inneburit en ineffektiv och ojämlik resursfördelning.
År 2000 var ca 9
procent av alla välfärdsarbetare anställda i privata företag; i dag är det så mycket som 20
procent. Marknadsreformerna har inte inneburit någon ökning av andelen vård, skola och omsorg som bedrivs i ideella föreningar och stiftelser.
[16]
Den svenska skolan har blivit alltmer segregerad, såväl socialt som etniskt och geografiskt, och elever med olika bakgrund möts i allt lägre grad i klassrummen. Det råder i dag bred konsensus inom forskningen om att skolval och en ökad förekomst av fristående skolor bidragit till ökad snarare än minskad social och etnisk segregation i den svenska grundskolan. Dessa slutsatser får också stöd av internationella erfarenheter av skolval, enligt bl.a. OECD. En forskningsöversikt av internationella erfarenheter visar att skolval alltid, oavsett sammanhang och specifika detaljer i skolvalets konstruktion, lett till ökad segregation.
[17]
En vård och omsorg som ges efter behov fyller en mycket viktig omfördelande funktion. För även om medellivslängden har ökat generellt de senaste decennierna varierar utvecklingen beroende på exempelvis klass och kön. Bland kvinnor med förgymnasial utbildning har den förväntade medellivslängden förkortats medan den förväntade medellivslängden för både män och kvinnor med gymnasial och efter
­
gymnasial utbildning ökar, från redan högre nivåer. Dessutom varierar antalet friska år utifrån klass och kön.
[18]
Den här utvecklingen saknar folkligt stöd. Majoriteten av de svenska medborgarna är negativa till privatiseringen av sjukvård och äldreomsorg och att satsa mer på friskolor. Skepsisen i befolkningen har ökat i takt med att den privata marknaden har ökat.
[19]
Förutsättningarna för välfärden att minska klyftorna i folkhälsa, som följer av ojämlikheten i samhället, kräver att välfärden kan verka kompensatoriskt. Välfärds
­
resurserna måste därför styras efter en behovsprincip, där störst behov kommer först. För nätläkarbolagen och andra privata vårdgivare är de friskaste patienterna, som kräver minst insats men ger hög ersättning, de mest lönsamma. Dessa aktörers utbredning inom välfärden har gjort vinstmöjligheterna mer styrande av hur vårdresurserna fördelas i stället för att behoven tillåts styra. Därmed blir det också den offentliga vårdens ansvar att vårda de med störst vårdbehov, vilket innebär en ökad belastning på den offentliga vården.
För att minska de negativa och segregerande effekter som de fristående skolorna har på utbildningsväsendet behöver de flera bestämmelser som på olika sätt gynnar de fristående skolorna ses över. Möjligheten för friskolor att anta elever baserat på kötid bör avskaffas eftersom denna möjlighet har en segregerande effekt och samma regler bör gälla för alla skolor.
Vänsterpartiet anser att den svenska sjukvården och äldreomsorgen behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov. De nyliberala dogmerna måste mönstras ut.
4.2.1
Vinstförbud i
välfärden
Sverige är i dag ensamt i världen med att ha en lagstiftning som tillåter att skolor startas för att plocka ut vinster från skattemedel, helt utan begränsningar. Vinstdrivande fristående skolor etablerar sig där de har bäst. Vinstdrivna skolor har även ett intresse av att driva upp elevernas betyg med förhoppningen om att locka till sig fler elever. Offentligt drivna skolor är skyldiga att erbjuda alla elever utbildning, även barn som behöver mer stöd och barn vars tidigare skolor har försatts i konkurs.
Vinstintresset förvrider välfärdens sätt att fungera. Den fria företagsetableringen innebär en ineffektiv resursallokering när vinstintresset snarare än medborgarintresset också styr var vårdcentraler eller äldreboenden öppnas. Vårdcentraler och läkar
­
mottagningar etablerar sig mycket oftare i områden där folk är välbeställda och relativt friska och riktar sin marknadsföring mot dessa grupper. Det gör att vårdens pengar inte räcker till områden där människor har lägre inkomster och där ohälsan är högre och sjukdomsbilden mer komplex.
Personalen är avgörande för kvaliteten i skolan, vården och omsorgen. Det är också den som kostar mest pengar. Därför är det inte konstigt att välfärdsföretagen oftast sparar in på personalen för att göra vinst. Inom äldreomsorgen har privatiseringarna resulterat i många timvikarier, lägre bemanning, hög personalomsättning och sämre löner.
[20]
Enskilda förskolor har en betydligt lägre andel utbildade förskollärare än de kommunala.
[21]
I dag går flera miljarder kronor av det vi betalar i skatt för välfärd i stället till privata vinster. Avkastningen på eget kapital för företag inom hälso- och sjukvård var i snitt 24,5
procent 2019.
[22]
Det kan jämföras med avkastningen på eget kapital i hela tjänste
­
sektorn samma år som var 13,7
procent. Vinstuttagen från välfärdsföretagen är svåra att reglera. Flera tar inte ut överskottet i verksamheten i vinst samma år, utan investerar i nya verksamheter eller uppköp av andra företag. Överskottet används då för att expandera och därmed höja värdet på företaget, som sedan kan säljas med stor vinst.
Det har aldrig funnits en majoritet bland medborgarna för att tillåta vinstutdelning i skattefinansierad vård, skola och omsorg. Två tredjedelar av befolkningen tycker att det är ett bra förslag att inte tillåta vinstutdelning i skattefinansierad vård, skola och omsorg och andelen har ökat sedan 2019.
[23]
Lobbyismen för vinstdrivande aktörer i välfärden har dock ökat markant, vilket skulle kunna förklara den stora diskrepansen mellan majori
­
teten av riksdagspartiernas positiva inställning till vinster i välfärden och medborgarnas motstånd till desamma.
En välfärd utan vinstintresse är en fråga som Vänsterpartiet kommer att fortsätta att prioritera under kommande mandatperiod. Vi bedömer att det redan i dag finns till
­
räckligt med underlag för att frågan ska kunna utredas skyndsamt och ett vinstförbud ska kunna träda i kraft de närmaste åren.
4.2.2
Valfrihet för brukare, inte företag
LOV innebär fri etableringsrätt för alla företag som lever upp till de av kommunen ställda kvalitetskraven inom omsorgsområdet.
[24]
Sedan baseras resurserna från kommunen på hur många brukare de lyckas locka till sig. Systemet är obligatoriskt för regionerna inom primärvården sedan 2010 men frivilligt för kommuner i övrigt.
Ett syfte med vårdvalet är att det ska öka tillgängligheten. Det gör det, men sannolikt inte där ökad tillgänglighet behövs. De riktigt stora vårdbehoven finns dock inte i Stockholms innerstad utan i förorter och bostadsområden i utkanten av städerna, där privata aktörer med vinstintresse inte har lika starka drivkrafter att etablera sig.
Det fria vårdvalet med den fria etableringsrätten har lett till fler huvudmän och därmed en bristande samordning av vården. De ökade inslagen av privata aktörer och införandet av valfrihetsmodeller ger också upphov till större byråkrati i och med att behoven av kontroll och uppföljning ökar. Denna väg leder allt längre bort från inne
­
hållet i hälso- och sjukvårdslagen och jämlik vård. Valfriheten ska gälla för de som behöver vård och omsorg, inte för privata företag.
På samma sätt finns inga hinder mot överetablering av friskolor. Det innebär i sin tur svårigheter för den kommunala skolan. Dels försvåras den långsiktiga planeringen, dels innebär etablering av nya fristående skolor en merkostnad för kommunerna. Det är inte hållbart att enskilda aktörer kan slå sönder skolsystemet genom en oreglerad etablering där det är allra mest lönsamt.
4.2.3
En stopplag för utförsäljning av samhällsfastigheter
Inom fastighetsbranschen har det på senare år vuxit fram en marknad för s.k. samhälls
­
fastigheter, dvs. att privata ägare och fastighetsförvaltare fokuserar på offentliga aktörers lokalbehov. Även om det inte är ett nytt fenomen har det blivit mer omfattande och mångfacetterat än det tidigare varit. Svaret på stora renoveringsbehov har från kommun- och regionledningar runtom i landet alltför ofta varit att privatisera fastig
­
heterna och sedan hyra in sig för att fortsätta att bedriva verksamhet. I Stockholm sålde t.ex. den förra grönblå majoriteten fler än 30 utbildningsfastigheter under sin tid vid makten.
När samhället ger upp rådigheten över dessa fastigheter så försätts det allmänna i en beroendesituation gentemot privata fastighetsägare för lång tid framöver. Det under
­
minerar möjligheterna till att göra nödvändiga klimatinvesteringar men också möjlig
­
heten för samhället att göra justeringar av fastigheterna för att möta framtidens behov. Det innebär dessutom en ekonomisk förlustaffär. Det kommunalägda kreditmarknads
­
bolaget Kommuninvest menar att det i ett långsiktigt perspektiv finns tydliga ekonomiska motiv för kommuner att själva äga lokalerna där verksamheten bedrivs.
[25]
Vi menar att det finns goda skäl att införa ett stopplag för utförsäljning av samhälls
­
fastigheter. Det är tydligt att vinstdrivande bolag hittat ett nytt segment för att göra vinst och det kan i framtiden bli ännu viktigare för bolagen. Vid ett vinstförbud kan de i stället för vanliga vinstuttag försöka ta ut medel via höga hyror till fastighetsbolag som de själva äger. Ett vinstförbud behöver hantera även det, men för att säkra upp så mycket som möjligt är det angeläget att snabbt stoppa utförsäljningar.
5
Regeringens ekonomiska politik
Vänsterpartiet välkomnar en del av regeringens förslag i budgetpropositionen. Tyvärr tvingas vi dock konstatera att regeringen inte på allvar tar tag i Sveriges samhälls
­
problem. Problem som är kända sedan länge. En sönderprivatiserad och under
­
finansierad välfärd, där friskolorna sätter glädjebetyg och väljer bort olönsamma elever och där skattepengar går till friskolekoncernernas expansionsplaner utomlands. En klimatkris som hotar själva förutsättningarna för liv på vår planet. En kraftig ökad ojämlikhet av samhällets resurser och förmögenheter som sliter isär och splittrar samhället. Inga av dessa avgörande utmaningar som Sverige står inför har regeringen något verkligt effektivt svar på.
5.1
Åtstramningar i välfärden
I budgetpropositionen anslår regeringen 6
miljarder kronor i generella statsbidrag till kommunsektorn, tillsammans med en förlängning av en del riktade statsbidrag på totalt ytterligare 6
miljarder kronor. Detta kommer att medföra kraftiga åtstramningar i välfärden.
Sveriges kommuner och regioner har i en hemställan till regeringen beskrivit att de behöver totalt ca
20
miljarder kronor för att bibehålla den reala nivån på statsbidragen 2023.
[26]
I samma hemställan lyfter SKR att det behövs särskilda stöd till kommuner med särskilt svåra ekonomiska förutsättningar. Vidare trycker SKR på att riktade statsbidrag skapar ett ineffektivt resursutnyttjande och ger ökade permanenta kostnader för verk
­
samheten. Vänsterpartiet avslår i sin budgetmotion därför stora delar av regeringens förslag till riktade satsningar och föreslår i stället att de generella bidragen till kommuner och regioner höjs med 14
miljarder kronor.
5.2
Orättvis fördelning av krisens bördor
Sveriges hushåll är hårt pressade av stigande räntor och kraftigt stigande priser på allt ifrån el till livsmedel. Regeringens svar på en situation där stora grupper har svårt att få pengarna att räcka hela månaden ut är talande för dess ideologiska kompass. Regeringen skriver i budgetpropositionen att hushållen bör kompenseras för de prisökningar som skett – med särskilt fokus på ekonomiskt utsatta grupper. Men i stället för att stödja de grupper som har det sämst ställt använder man en betydande del av reformutrymmet till att sänka skatten för de som kör bensin- och dieseldrivna bilar. Samtidigt släpper regeringen fram en skattepolitik som ensidigt gynnar höginkomsttagare. En mycket kraftig uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt – med 10,7
procent – ger skattelättnader på ca
13
miljarder kronor totalt till de individer som har de allra högsta lönerna – de som tjänar 46
000 kronor i månaden och mer.
Vänsterpartiet presenterar i denna budgetmotion i stället ett paket som på riktigt handlar om att skydda de som har det sämst ställt, exempelvis genom att höja pensio
­
nerna och att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen så att 80
procent av löntagarna omfattas av försäkringen fullt ut. Vidare menar Vänsterpartiet att bördorna i en kris som denna bör fördelas solidariskt. För att skapa utrymme för en prioriterad resursökning till välfärdssektorn, sänkta kostnader i kollektivtrafiken, ett högkostnadsskydd i tandvården och högre ersättningar i arbetslöshetsersättningen så anser vi att personer med högre inkomster bör bidra mer.
Regeringen planerar att betala tillbaka 55
miljarder till hushåll och företag för perioden oktober 2021 till september 2022 i en elpriskompensation. Detta utifrån EU:s rekommendation om att staten bör stödja de hushåll som pressas av de höga elräk
­
ningarna. Det förslag som regeringen gått fram med innebär att alla elavtal får ett pristak på 75
öre. Staten betalar mellanskillnaden mellan 75
öre och det medelpris som gällt i elprisområdet. Det betyder att i södra Sverige får elkunderna 79
öre per kilowatt de förbrukat och i mellersta Sverige får de 50
öre. I norra Sverige får man ingenting då medelpriset varit lägre än 75
öre.
De tillägg som Energimarknadsinspektionen gjorde till regeringens förslag innebär att förslaget har justerats till det bättre eftersom det nu råder ett tak på vilka belopp som får betalas ut. Taket på förbrukning till max 3
miljoner kilowattimmar är högt satt och träffar i praktiken bara mycket elintensiva företag. Modellen innebär emellertid att storförbrukande hushåll, framförallt höginkomsttagare, gynnas eftersom de kommer att kompenseras per elabonnemang. Regeringen hade kunnat hantera frågan om energi
­
priskompensation annorlunda och eftersökt en bättre fördelning så att stödet landar där det gör som störst nytta.
[27]
5.3
Sänkta klimatambitioner
I en tid då världssamfundet behöver kraftsamla för att möta klimatutmaningen skämmer regeringen ut Sverige och sänker de svenska klimatambitionerna. Regeringen har tagit sin hand från klimat- och miljöpolitiken och underlåter att agera.
I budgetpropositionen konstaterar regeringen att utsläppen kan komma att öka till följd av flera klimatskadliga förslag. Hit hör inte minst sänkningen av drivmedels
­
skatten, regeringens största reform, men även det faktum att man stoppar en omfattande reformering för att göra systemet med reseavdrag färdmedelsneutralt. Det är uppenbart att regeringens och Sverigedemokraternas ointresse för klimatet och miljön nu har omsatts i passivitet och ett klimatfientligt reformprogram. De som satte sin tilltro till Liberalerna i hopp om att de skulle värna klimatperspektivet i en högernationalistisk regering har all anledning att känna sig besvikna när löftesbrotten nu duggar tätt.
Bristen på investeringar, reformer och initiativ för att stärka Sveriges klimatåtagande är ett historiskt svek mot kommande generationer och samtidigt en dålig politik för vår tid. När näringslivet, civilsamhället, kommuner och regioner gör sig redo att investera för klimatet gör de det regeringens klimatpolitik till trots. De högernationalistiska har vänt den svenska innovationsviljan och klimatpolitiken ryggen och sällar sig i stället till den krympande skaran av regeringar som ömsom ignorerar och ömsom ifrågasätter klimathotet. Det är mycket allvarligt.
Regeringens bristande krisinsikt och reformvilja riskerar att försena eller förhindra omställningen inom industrin, transportsektorn och fastighetssektorn. När klimat
­
bonusen för elbilar nu avskaffas och satsningar på järnväg uteblir ter sig målet om minskade utsläpp med 70
procent till 2030 inom transportsektorn som onåbart. Trots att svenskarnas omställningsvilja generellt sett är stor och efterfrågan på ökade järnvägs
­
transporter är växande ignorerar regeringen möjligheterna som en stärkt järnväg medger för att i stället fortsatt subventionera de fossila transportslagen.
I stället för att bejaka den kunskap som finns om miljösatsningarnas värde har regeringen inlett en drakonisk nedskärningspolitik på miljöområdet. Nedläggandet av Miljödepartementet utgjorde ett flagrant ställningstagande på miljöområdet. Tyvärr är det långt ifrån det enda exemplet på regeringens skadliga miljöpolitik. Anslagen till återställandet av våtmarker dras ned och fram till 2025 har regeringen aviserat en halvering av miljöbudgeten. Det utgör ett hårt slag mot skyddet av biologisk mångfald och den svenska naturskatt som uppskattas av miljontals svenskar.
På energiområdet har regeringen aviserat reformer som kastar tillbaka Sverige flera årtionden i utveckling. Det ensidiga fokuset på kärnkraft hotar den stora investerings
­
vilja som finns i såväl land- som havsbaserad vindkraft. Regeringens energipolitik är fylld av symbolfrågor men mycket lite som faktiskt stärker Sveriges energiberedskap och möjlighet att möta det ökande behovet av elektrifiering.
För Vänsterpartiet är det självklart att samhällets åtagande i klimat- och miljö
­
politiken behöver stärkas, inte minska. Vi vill genomföra ett omfattande klimat
­
investeringsprogram som tar sikte på att nå de högt satta klimatmål som Sverige åtagit sig. Den gemensamma nämnaren för alla de investeringar och klimatsatsningar som Vänsterpartiet vill genomföra är att de tar krisen på allvar och värdesätter ett aktivt samhälle för att åstadkomma förändring. En annan klimat- och miljöpolitik än regeringens är inte bara möjlig utan också väsentligt bättre. Det är en klimat- och miljöpolitik som stärker Sverige, vår innovationskraft, våra levnadsvillkor och våra åtaganden i världen.
5.4
Sveriges roll i världen
Regeringens budget innebär ett avsteg från en lång tradition av svensk biståndspolitik. Det etablerade enprocentsmålet överges och ersätts med ett mål satt i kronor och ören. I ett första steg fryser man biståndet strax under den tidigare nivån, men prognosen visar att det snabbt kommer att bli en betydande sänkning i förhållande till BNI. Samtidigt slår budgetpropositionen fast att biståndet ska användas som ett verktyg för att uppnå migrationspolitiska villkor. Det är ett avsteg från själva grundprincipen om bistånd och strider mot principerna om effektivt bistånd. Att sänka biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen.
Sveriges roll i världen har förändrats. Den nytillträdda regeringen har gett vika för Turkiets påtryckningar och sätter ett svenskt medlemskap i Nato före demokrati och rättsstatens principer. Man konstaterar att Sverige inte längre ska driva en feministisk utrikespolitik, minskar antalet kvotflyktingar drastiskt och begränsar kärnstödet till multilaterala organisationer såsom viktiga FN-organ. I och med budgetpropositionen ser Sverige inte längre ut att nå klimatmålen, någonting regeringen tycks ta lätt på. När rika länder som Sverige åsidosätter klimatet spelar det stor roll för hur andra länder agerar. Det är tydligt att regeringen inte har några ambitioner om att Sverige ska fortsätta att ta ansvar för den globala utvecklingen.
Sverige ska vara en röst för solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter världen över. I Vänsterpartiets budgetmotion både återställer vi enprocentsmålet och höjer antalet kvotflyktingar till tidigare nivåer. Vi lägger också förslag om ett additionellt klimatbistånd på 500 miljoner kronor år ett för att sedan trappa upp det till 1
miljard kronor de nästkommande åren, detta för att motverka effekterna av klimatkrisen.
6
Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken
En egen försörjning är grunden för personlig frihet och självständighet. Arbete utgör basen för ett ekonomiskt välstånd och ger möjlighet till delaktighet i samhällslivet. Vänsterpartiets ekonomiska politik strävar mot hållbar tillväxt, full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Den ekonomiska politiken bör därför ha som inriktning att pressa ner arbetslösheten och att skapa förutsättningar för en hög sysselsättning i ett jämlikt samhälle med trygga löntagare.
6.1
Den svenska modellen
Grunden för den svenska arbetsmarknadsmodellen är starka parter: välorganiserade fackföreningar och arbetsgivare med stor legitimitet och makt. Löntagarnas ställning på arbetsmarknaden avgörs primärt av fem centrala områden:
Arbetsmarknadsläget. En politik för full sysselsättning är helt central. Först när det är balans mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden försvinner risken för att arbetslösa ställs mot arbetande. En stark arbetsmarknad innebär en möjlighet för arbetskraften att kräva sin del av löneutrymmet, i termer av både löner, arbetsvillkor och möjligheter att fortbilda sig i arbetet.
Arbetsmarknadspolitiken. En aktiv arbetsmarknadspolitik skyddar och stödjer individer som blivit arbetslösa så att de kan komma tillbaka i bra och utvecklande arbeten. Med rätt utbildningssystem får vi en bättre matchning mellan arbetssökande och de arbeten som växer fram och färre personer blir arbetslösa.
Trygghetssystemen. Starka trygghetssystem ger ett skydd för individer vid tillfälliga perioder av arbetslöshet, sjukdom och föräldraledighet samt när arbetslivet är slut. Det är även ett skydd för ekonomin som helhet vid större konjunkturnedgångar. Arbetslöshetsförsäkringen förhindrar att en arbetslös tvingas acceptera en lägre lön eller sämre villkor. Sjukförsäkringen säkerställer att sjukdom inte leder till förlorat arbete och möjliggör rehabilitering tillbaka till arbetet. Föräldraförsäkringen och den medföljande rätten till föräldraledighet tryggar inkomsten och rätten till arbete för den som skaffar barn. Pensionssystemet gör så att vi kan sluta arbeta när vi inte längre orkar.
Arbetsrätt och anställningsskydd. Ett starkt anställningsskydd reglerar hur en arbetsgivare får säga upp en anställning. Vid arbetsbrist gäller turordning – sist in först ut – och lagen ger rätt till återanställning. Detta är en utgångspunkt som det går att förhandla utifrån. Det hindrar att arbetsgivaren byter ut en anställd mot en arbetslös för att sänka lönerna och motverkar godtycke från arbetsgivarens sida.
Kollektivavtalstäckning. Rikstäckande kollektivavtal gäller alla som säljer samma sorts arbete. Avtalen är bindande för arbetsgivarna, vilket innebär att de inte kan hota en enskild anställd med lägre lön eller sämre villkor. I grunden är förhållandet mellan arbetsgivaren och den enskilde löntagaren ojämnt till arbetsgivarens fördel. För löntagarna är den kollektiva organiseringen och regler som bygger på den helt avgörande.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen kompletteras och stärks av en stark och generell välfärd. Barn- och äldreomsorgen skapar likvärdiga villkor för våra barn och äldre och är samtidigt nödvändig för ett högt arbetskraftsdeltagande. Genom en offentligt finansierad omsorg får vi också en ökad professionalisering och högre kvalitet inom sektorn. En välfungerande sjuk- och hälsovård är grundläggande för att vi ska kunna leva långa och hälsosamma liv. En stark utbildningssektor är en förutsättning för en fungerande kompetensförsörjning och kompetensutveckling genom hela livet, men också för att vi ska ha samma möjligheter att medverka i det demokratiska samtalet och för att vi ska kunna gå samman och kräva våra rättigheter.
Även bostadsförsörjningen och bostadspolitiken är en viktig pelare i hushållens möjligheter att bo och leva på de platser där arbete efterfrågas.
6.2
Bryt med normpolitiken
En politik för full sysselsättning kräver ett högt och ihållande efterfrågetryck i ekonomin. Den svenska ekonomisk-politiska diskussionen har i stället fastnat i att söka efter ekonomins jämvikt. Penning- och finanspolitik kan, enligt det förhärskande synsättet, endast bidra på kort sikt med att dämpa svängningarna kring den beräknade tillväxttrenden och påskynda ekonomins anpassning till den (antagna) potentiella jämviktsnivån. Vänsterpartiet har under en lång period på olika sätt ifrågasatt denna neoklassiska modell för ekonomisk politik, dess bevekelsegrunder och tillhörande antaganden. Det finns betydande teoretiskt och empiriskt stöd för synsättet att den lång-siktiga produktionen i ett samhälle bestäms av den aggregerade efterfrågan på varor och tjänster, i kombination med strukturella utbudsfaktorer.
[28]
Vänsterpartiet anser att finanspolitiken, men även penningpolitiken, har stor betydelse för att hålla uppe en långsiktigt hög nivå på efterfrågan såväl som att stabilisera ekonomin vid risk för hög- och lågkonjunktur. Investeringarna har en nyckelroll i ekonomin, både för konjunkturvariationer och den långsiktiga utvecklingen. Det är dock inte företagens vinster eller det inhemska sparandet som driver invester
­
ingar – utan investerares syn på framtiden. Staten kan därför vara en viktig pådrivande aktör för att öka investeringarna.
Uppfattningen att det finns en naturlig ekonomisk jämvikt att återvända till har blivit en självuppfyllande profetia för den svenska arbetslösheten. Anledningen är att beräk
­
ningar av jämviktsarbetslösheten ligger till grund för bedömningen av hur stort ut-rymmet för finanspolitiska reformer bedöms vara. Detsamma gäller penningpolitiken och beräkningar av vilken ränta som är förenlig med fullt resursutnyttjande i ekonomin – den s.k.
neutrala räntan
.
[29]
Vänsterpartiet anser att den ekonomiska politiken i stället bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen.
6.3
En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar
Sverige var länge ett föregångsland vad gäller aktiv arbetsmarknadspolitik. Under ett knappt halvsekel, från 1950-talet till början av 2000-talet, satsade Sverige betydligt mer på aktiv arbetsmarknadspolitik än andra jämförbara länder. Så är det inte längre. I stället har det skett en successiv tillbakagång för den aktiva arbetsmarknadspolitiken i Sverige, vilket har gått hand i hand med att målet om full sysselsättning har övergetts. Utveck
­
lingen har drivits fram av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. En politik inriktad på rustande och kompetenshöjande insatser för att förbättra arbets
­
sökandes möjligheter på arbetsmarknaden har i hög grad ersatts av en politik för att höja sökintensiteten och maximera arbetsutbudet.
[30]
Den pågående ”reformeringen” av Arbetsförmedlingen är ett led i denna utveckling.
En arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet är avgörande för att skapa starka och trygga löntagare. Försäkringen har flera syften. För den enskilde löntagaren ger a-kassan inkomsttrygghet i övergången från ett arbete till ett annat. För löntagarna som kollektiv bidrar försäkringen till att förhindra underbudskonkurrens och att upprätthålla löner på en anständig nivå också i tider av hög arbetslöshet. Arbets
­
löshetsförsäkringen har även en viktig roll i samhällsekonomin. Den dämpar konjunk
­
turnedgångar, förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt, har en positiv effekt på produktiviteten, ökar arbetskraftsutbudet och bidrar till ökad jämlikhet.
[31]
Socialförsäkringen utgör en central del av den positiva arbetslinjen. Vi betalar och kvalificerar till socialförsäkringen genom arbete och vi skyddas därmed från stora inkomstbortfall när vi inte kan arbeta, exempelvis på grund av sjukdom, föräldra
­
ledighet eller vård av barn. En förutsättning för att alla som kan och vill ska kunna arbeta är också att vi ska klara oss ekonomiskt när vi inte kan arbeta. Socialförsäkringen är också en avgörande del i jämlikhetspolitiken. Den fördelar resurser mellan människor utifrån förmåga och efter behov samt mellan de olika livsfaser vi går igenom. Robusta generella trygghetssystem minskar också framväxten av privata lösningar som i sin tur leder till ökad ojämlikhet.
6.4
Generell välfärd en del i arbetslinjen
En fungerande offentlig välfärd är central för att kunna uppnå full sysselsättning. Det innefattar ett väl fungerande utbildningssystem som rustar ungdomar för arbetslivet och som sedan bidrar till att bibehålla och tillföra kompetens till arbetskraften. En utbyggd barn- och äldreomsorg gör att föräldrar och anhöriga kan delta fullt ut på arbets
­
marknaden.
Den vård du erbjuds ska inte vara beroende av din samhällsklass, ditt kön, ditt ursprung eller din geografiska hemvist.
Många yrken, särskilt arbetaryrken, inom vård och omsorg har låga löner. Ungefär 80
procent av de anställda inom vård och omsorg är kvinnor. Enligt LO är arbetar
­
kvinnors löner 88
procent av männens.
[32]
Förklaringen till löneskillnaden ligger i kombinationen av en könssegregerad arbetsmarknad och löneskillnaderna mellan olika yrken och sektorer. Det vill säga att medellönen oftast är lägre inom de yrken som domineras av kvinnor jämfört med mansdominerade yrken. En satsning på villkoren inom vård och omsorg blir därför en mycket tydlig satsning på kvinnors löner, särskilt arbetarkvinnors.
Inom de närmaste åren kommer välfärdsområdet att stå inför en stor utmaning; andelen personer över 80
år kommer att öka med nästan 40
procent mellan 2022 och 2032.
[33]
Att människor lever längre är självklart något positivt. Men en förändrad befolkningssammansättning leder till att behovet av äldreomsorg och vård kommer att öka.
6.5
En kunskapsnation i världsklass
Utbildning och humankapital är en avgörande faktor för arbetsproduktivitetstillväxt. Arbetsproduktivitetstillväxt är när antingen mer kunskap eller realkapital tillförs och leder till ökad produktion med en konstant arbetsinsats. För ekonomisk utveckling krävs både bredd och spets, men det är inte spetsen som driver förändringen, utan bredden. Det är ur bredden som spetsen föds. Forskning i världsklass kommer av att det finns starka organiserade miljöer med goda ekonomiska förutsättningar, och att de med störst talang utför den, inte den med rikast föräldrar. Ett samhälle som utestänger många från utbildningsmöjligheter i barndomen kommer inte heller att ha de bästa forskarna.
Bilden av Sverige som ett jämlikt land med en skola med starkt fokus på lik
­
värdighet och kompensatoriska insatser är i dag felaktig. Sverige har en ovanligt starkt segregerad skola, i en internationell jämförelse. Enligt OECD är den svenska skol
­
segregationen klart större än OECD-snittet. Barn med låga kunskapsutfall går betydligt oftare tillsammans i samma skola än i andra länder, och de med goda kunskapsutfall är koncentrerade till andra skolor. Sverige är också internationellt sett medelmåttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socioekonomiska förutsättningar. De elever som slutar skolan utan en gymnasieexamen har betydligt svårare att komma in i yrkeslivet. Den gruppen är också överrepresenterad i områden med socioekonomiska utmaningar.
Tyvärr har organiseringen av utbildningen förstärkt den breda samhällsutveckling som vi har sett de senaste decennierna i form av avreglerade marknader och skatte
­
sänkningar för de rikaste. Krympande resurser i förskolan, skolpeng, marknadsskola, försämrade studiesociala insatser och fallande studentinsatser per person i högre utbildning, och inte minst nedmonteringen av arbetsmarknadsutbildningen, förstärker – och motverkar inte – utvecklingen mot att allt större grupper kommer att exkluderas ifrån rättvisa livschanser till skada för livskvalitet, social rörlighet och ekonomisk utveckling.
6.6
Klimat
Vänsterpartiets klimat- och miljöpolitik tar sin utgångspunkt i att samhället behöver ställa om på ett omfattande, skyndsamt och strukturerat vis för att uppnå klimatmålen och undvika en klimatkatastrof. Många av de nödvändiga förändringarna av vår produktion och konsumtion behöver genomföras de närmaste tio åren. Om om
­
ställningen ska lyckas behöver den ske med en tydlig folklig förankring för de genomgripande förslag som behöver till. Därför kan och bör inte klimatpolitiken frikopplas från frågor om sysselsättning, välfärd och regional utveckling.
Forskningen är tydlig med att effektiva utsläppsminskningar i grova drag endast kan uppnås på tre olika sätt: 1) Genom nya tekniska innovationer som innebär att utsläppen minskar från befintlig verksamhet, 2) genom beteendeförändringar och 3) genom minskad konsumtion och förändrad efterfrågan. Vänsterpartiet är på det klara med att det kommer att krävas att alla dessa tre sätt implementeras.
Samhället behöver emellertid vara mycket tydligt med att det är genom ändrade förutsättningar – investeringar, innovation, storskaliga samhälleliga projekt – som de största effekterna kommer att uppnås. Nya järnvägssatsningar kommer att ställa om resandet från inrikesflyg till tåg och bilåkandet till kollektivtrafik. När vi gör om miljonprogrammet till ett bostadmiljöprogram för vår tid förbättrar vi boendemiljöerna och åstadkommer stor klimatnytta.
Individuella ansträngningar för klimatet är viktiga och nödvändiga, men den politiska handlingskraften för att systematiskt sänka utsläppen får aldrig ersättas av den enskildes dåliga samvete. Det är samhällets roll att säkerställa att klimatomställningen inte står och faller med individuella val i fråga om konsumtion eller levnadsvanor. Deltagandet i klimatomställningen får inte reduceras till den enskildes köpkraft och möjlighet att genom medvetna val ändra sina levnadsvanor. I stället kommer för
­
ändringar av levnadsvanor att bidra positivt till det övergripande samhällsprojekt där klimatomställningen är en bärande del. I byggandet av jämlikhet, full sysselsättning och en verkligt generös välfärd ska klimatomställningens behov vara centrala. Här verkar de individuella ansträngningarna och de samhälleliga i symbios.
För Vänsterpartiet är det självklart att det kommer att vara trygga löntagare som genomför klimatomställningen. Längst fram i ledet för att åstadkomma klimatneutralitet står bl.a. yrkesskickliga fabriksarbetare, ingenjörer, konduktörer och anläggnings
­
arbetare. Vård- och omsorgspersonalen i välfärden tillsammans med lärare, lokalvårdare och andra yrkesgrupper bär välfärden och därmed den kollektiva tryggheten. Det är arbetare och tjänstemän runtom i Sverige som kommer att säkerställa att klimat
­
omställningen går från ord till handling. Därför behöver en offensiv klimatomställning också beakta löntagarintresset och avancera deras positioner genom en utbyggd välfärd och stärkta trygghetssystem.
Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra en klimatomställning där samhället spelar en tydligare och större roll. Företagsinitiativ som främjar utvecklingen mot klimatneutralitet behöver understödjas av samhället samtidigt som innovation, forskning och internationellt samarbete behöver prioriteras och främjas. Sverige kan spela en tydlig roll för att underlätta informationsutbyte och lärdomar till andra länder samtidigt som det additionella klimatbiståndet stärks. För världssamfundet som helhet krävs en större grad av koordinering och samarbetsvilja för att åstadkomma skyndsamma resultat; i den kontexten behöver Sverige fungera som en möjliggörare.
Naturliga kolsänkor och andra miljövärden behöver skyddas och återställas i en accelererad takt. För att värna miljöns roll i fråga om såväl klimatomställningen som det egenvärde en livfull och välmående miljö har behöver samhället avsätta resurser till skydd och restoration. För Vänsterpartiet är miljöfrågorna centrala för förståelsen om hur framtidens jämlika och hållbara samhällen ska se ut. Närheten till livaktig natur, bevarandet för kommande generationer och varsamhet i exploateringen av naturen är grundvärden i Vänsterpartiets miljöpolitik.
Såväl internationellt som nationellt behöver klimatomställningen institutionaliseras och konkretiseras. Vänsterpartiet delar den växande klimatrörelsens strävan efter konkretion och tydliga handlingsplaner. Tiden för fromma förhoppningar och tilltro till marknadslösningar är över. Handlingskraft, ett aktivt samhälle och en klimatpolitik i centrum av den ekonomiska politiken är i stället den inriktning som skänker efterlängtat hopp och verkliga resultat.
6.7
Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter
En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver understödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster och effektiva försäkringssystem. Skatterna fyller i detta hänseende flera viktiga funktioner. De ska ge en stabil finansiering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik. Därtill bör de jämna ut konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper.
Det svenska skattesystemet gav oss en gång skatteintäkter som var de högsta i världen relativt BNP. Det fanns en stark tilltro till möjligheten att göra skillnad tillsammans och en självklarhet i fråga om att samhällsinvesteringar skulle finansieras gemensamt. Diskussionen om skatter var då hur de skulle tas ut rättvist, samhälls
­
ekonomiskt effektivt och med en bibehållen legitimitet för skattesystemet. Utgångs
­
punkten för 1990-talets stora skattereform var hur man skulle ta ut mesta möjliga skatt med minsta möjliga påverkan på ekonomin i övrigt. Svaret på den svåra frågan om hur skatters påverkan på sparande, arbetsutbud, investeringar, riskvilja eller konsumtion skulle minimeras blev: likformighet, neutralitet och enkelhet.
I dag lever diskussionen om legitima skatter en tynande tillvaro. Snarare är utgångs
­
punkten för debatten att skatter är skadliga och ständigt behöver slopas eller minimeras. Skattekvoten har sänkts från 49,8
procent 1990 till 42,1
procent 2022, vilket motsvarar ca
440 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år. Motiven har skiftat men övervägande karakteriserats av att slopandet/sänkningen ska lösa det ena eller det andra samhällsproblemet.
Det tydligaste exemplet är jobbskatteavdraget som infördes av alliansregeringen med början 2007, med motivet att arbetsutbudet skulle öka. Skattesänkningar med motivet att de ska ge ökade investeringar och företagande är exempelvis slopandet av förmögenhetsskatten, den låga skatten på investeringsparkonton och på utdelning från onoterade bolag och fåmansbolag, Andra exempel på skatterabatter som ska gynna vissa branscher eller beteenden är nedsatt moms på kultur och livsmedel, nedsatt restaurang
­
moms, rut- och rotavdrag och inte minst en lång rad nedsättningar av arbetsgivaravgifter för olika ändamål.
Figur 7 Sveriges skattekvot, 1980–2022
Procent av BNP
Källa: SCB och regeringens budgetproposition 2023.
Det finns dock inget stöd för att skatter gör mer skada än nytta. En stark tes är att skatt på arbete hämmar viljan att arbeta. Sverige har förhållandevis höga marginal- och deltagandeskatter på arbete. Samtidigt har vi EU:s näst högsta sysselsättningsgrad på ca
82 procent (20–64
år) – för individer med eftergymnasial utbildning är syssel-sättningsgraden 90
procent. Samma förhållande gäller även i andra nordiska länder som Norge och Danmark. Samtidigt har ett land som USA en lägre skatt men också betydligt lägre sysselsättningsgrad. I en studie av Henrik Jacobsen Kleven
[34]
förklaras höga skatter och hög sysselsättningsgrad med att länder med höga skatter också har stora subventioner av arbetskraftsdeltagande genom offentlig finansiering av särskilt förskola och äldreomsorg.
I en omtalad och nyligen publicerad studie från London School of Economics har forskarna Hope och Limberg analyserat effekterna av sänkta skatter på höga inkoms
­
ter.
[35]
Studien kommer, föga förvånande, fram till att skattesänkningar för de rika ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekonomiska tillväxten.
Sammanfattningsvis ger forskningen inget entydigt svar på hur starkt det eventuella sambandet mellan skatter och sysselsättning är i Sverige. Det enda som är helt säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter. Flertalet skattesänkningar har dock tydligt bidragit till kraftigt ökade inkomstskillnader.
6.8
Enhetliga skatter är omfördelande
Skatter har en utjämnande funktion genom den direkta omfördelningen – från kapitalägare, företag och personer med höga löneinkomster till låg- och medelinkomst
­
tagare via arbetslöshetsförsäkringen eller kanske socialbidrag. Detta är den mest synliga delen av samhällets omfördelning – men inte den viktigaste. Höga marginalskatter kan beskrivas som ”toppen av ett isberg”. Isberget måste också värnas av dem som önskar en kraftfull utjämning.
Mer centralt för att skapa en ökad jämlikhet är dock skatternas betydelse för att säkra välfärdens långsiktiga finansiering. En generell välfärd jämnar ut skillnader i inkomst och förutsättningar både över livets olika skeden och mellan inkomstgrupper. Skolans betydelse för ett mer jämlikt samhälle går inte att överskatta. Jämlik tillgång till sjukvård av hög kvalitet bidrar till att jämna ut hälsoklyftor, förbättra livskvaliteten och förlänga livslängden för befolkningen. En äldreomsorg i offentlig regi syftar till att skapa värdiga och likvärdiga livsvillkor för alla äldre. Trygghets- och omställnings
­
försäkringarna omfördelar mellan olika inkomstgrupper, mellan män och kvinnor men framför allt över livets olika skeden.
Den offentliga konsumtionen verkar därmed kraftigt utjämnande på inkomst
­
fördelningen varje år. I regeringens fördelningspolitiska redogörelse för 2021 visas att värdet av de nyttjade välfärdstjänsterna är större i de lägre inkomstgrupperna än i de högre.
[36]
Den samlade effekten när värdet av offentliga välfärdstjänster adderas till den disponibla inkomsten är att inkomstskillnaderna minskar med 23
procent.
[37]
Skatt efter bärkraft och välfärd utifrån behov är omfördelningens kärna. Eftersom välfärden finansieras med offentliga medel blir skattepolitiken ett av de mer ideologiskt betydelsefulla politikområdena – kanske det mest betydelsefulla.
Dagens kraftiga koncentration av kapital till den rikaste procenten i befolkningen är både orättvis och ineffektiv. Orättvis eftersom människors livsvillkor blir så olika och förståelsen för varandras situation blir begränsad. Ineffektiv eftersom samhället under
­
låter att beskatta inkomster som ändå med stor sannolikhet sparas eller inte används produktivt. Inkomstkoncentration skapar dessutom en ekonomisk och politisk makt
­
förskjutning som riskerar att bli odemokratisk. De extremt rika har råd att köpa sig politiskt inflytande med hjälp av lobbyister och tankesmedjor. Genom höjda skatter omfördelar vi privat konsumtionsutrymme till offentligt. På så sätt omfördelar vi också makt och resurser och ökar det gemensammas del av ekonomin.
Vänsterpartiet söker mandat för att inleda arbetet med en genomgripande skatter
­
eform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem som kan bidra till en långsiktig finansiering av välfärden.
Vår generella utgångspunkt är att staten inte ska använda lägre skattesatser och olika skatteavdrag som stöd till vissa företag eller branscher eller för att påverka konsum
­
tionsmönster och arbetstider. Skatter ska finansiera gemensamma åtaganden och jämna ut inkomstskillnader. Detta bör vara en utgångspunkt för en reformering av det svenska skattesystemet. Det mest prioriterade området att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögenhetsfördelningen i Sverige.
6.9
Finanspolitiska överväganden
Finanspolitikens stramhet brukar mätas i
förändringen
av det strukturella sparandet. I budgetpropositionen stärks det strukturella sparandet från 0,4
procent i år till 0,7
procent nästa år. Budgeten är därmed svagt åtstramande. Samtidigt genomför regeringen tillfälliga stödåtgärder för att kompensera hushåll och företag för de tidigare höga elpriserna. Dessa stödåtgärder ligger utanför statsbudgeten men påverkar den aggregerade efterfrågan och bör därmed beaktas i utformningen av finanspolitiken. Den exakta utformningen och omfattningen av dessa stöd är inte klar, men regeringen bedömer att finanspolitiken, inklusive dessa stöd, blir neutral.
Som vi beskrivit i tidigare avsnitt är den svenska ekonomin på väg in i en låg
­
konjunktur; detta motiverar en finanspolitik i expansiv riktning. Samtidigt är inflationen mycket hög och det är tydligt att Riksbankens nuvarande politik är inriktad på att få ned prisökningarna och hålla inflationsförväntningarna i schack. Regeringen vill därför inte bedriva en för expansiv finanspolitik som motverkar Riksbankens ansträngningar att få ned inflationen. Vänsterpartiet delar regeringens syn att finanspolitiken inte får utformas på ett sätt som eldar på inflationen och motverkar Riksbankens strävanden. Vid en samlad bedömning menar vi dock att regeringens finanspolitik är för stram. I det nuvarande läget är det inte rimligt att låta de offentliga finanserna gå med överskott. I vårt budgetalternativ lägger vi oss därför på en budget i balans.
7
Starka och trygga löntagare
Vänsterpartiets politik strävar mot full sysselsättning. Med full sysselsättning menar vi att alla som vill och kan arbeta ska ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ingen ska behöva gå arbetslös annat än under korta perioder och sysselsättningsgraden ska vara tillräckligt hög för att finansiera en generös offentlig välfärd. En sådan politik kräver också robusta trygghetssystem för individer när de inte kan eller får arbeta.
7.1
Inför ett arbetslöshetsmål
Arbetslöshet är mycket kostsamt för såväl samhället som enskilda individer. En situation med hög arbetslöshet innebär att ekonomin inte producerar på sin fulla potential. För de individer som drabbas innebär det en betydligt försämrad ekonomi. Om arbetslösheten blir långvarig försvagas också individers färdigheter och det är förenligt med försämrad psykisk hälsa.
Arbetslösheten i Sverige har varit betydligt lägre än vad som är fallet i dag. Under 1970- och 80-talen pendlade den mellan 2 och 4
procent för att under 2000- och 2010
‑
talen variera mellan 6 och 8
procent. Den stora vattendelaren för arbetslöshetens utveckling är finanskrisen i början av 1990-talet, då arbetslösheten på bara några år steg från 2 till över 10
procent.
Det finns i dag ett stort antal västländer som har en arbetslöshet betydligt under Sveriges, vilket visas i figuren nedan.
Figur 8 Arbetslöshet i utvalda länder, 2022
Procent av arbetskraften
Källa: IMF (2022). ”World Economic Outlook (April 2022)”.
Vänsterpartiet anser att den ekonomiska politiken bör styras av reala mål om ökad sysselsättning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen.
Vänsterpartiet anser att ett sådant mål böra vara att pressa ner arbetslös
­
heten till 4
procent.
Vänsterpartiets förslag:
Den ekonomiska politiken bör sträva mot att pressa ner arbetslösheten till 4
procent.
Sysselsättningsgraden kan bli 84
procent
Arbetslösheten kan vara låg utan att sysselsättningen är hög. Det kan exempelvis inträffa om människor slutar att leta efter jobb eller blir sjuka och lämnar arbetskraften. Ju färre som arbetar, desto sämre blir förutsättningarna att finansiera offentlig välfärd. Vänsterpartiet strävar därför också efter hög sysselsättning. Vi menar att det i närtid är rimligt att ha ett ambitiöst mål för sysselsättningsgraden för 20–64-åringar. Att inte inkludera personer under 20 år motiveras av att tonåringar i första hand ska studera på gymnasiet, inte arbeta. Det är fortfarande många som lämnar arbetskraften innan de har fyllt 65 år, ofta för att deras arbetsmiljö inte möjliggör att de arbetar längre. När detta väl är uppnått, kan det vara rimligt att utvidga målgruppen till att omfatta personer även högre upp i åldrarna.
Efter 1990-talskrisen har den svenska sysselsättningsgraden långsamt tagit sig upp över 80 procent. Under decennierna före den var sysselsättningen dock högre än så. Till exempel var sysselsättningsgraden uppe i 85 procent under 1980-talets sista hög
­
konjunkturår och i skiftet mellan 1980- och 1990-tal, vilket illustreras i figuren nedan.
Figur 9 Sysselsättningsgrad i Sverige, 1987–2021, 20–64 år
Källa: Konjunkturinstitutet och SCB (Värden 2005–2021 är länkade av SCB. Värden före detta är länkade av KI).
Sverige är redan i dag ett av de länder som har högst sysselsättningsgrad i OECD/EU.
Vänsterpartiets förslag:
Den ekonomiska politiken bör sträva mot en sysselsättningsgrad på 84
procent för personer mellan 20 och 64
år.
En investeringsplan för klimatet ger ökad sysselsättning
Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra ett historiskt omfattande investerings
­
paket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras.
[38]
Vi föreslår en investeringsledd klimatpolitik för att främja utvecklingen inom tre områden: transporter, energi och bostäder. Med Vänsterpartiets föreslagna investeringar skulle Sverige ta reella steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland. Ett sådant omfattande investeringspaket får också positiva effekter på svensk ekonomi och arbetsmarknad.
De ekonomiska effekterna av offentliga investeringar är självklart inte bara beroende av hur mycket som investeras, utan även under vilka former de investeras. Om allt arbete utförs av gästarbetare med låga löner som efter avslutat arbete återvänder till sitt hemland blir följdverkningarna i den svenska ekonomin av de extra investeringarna mindre. Krav på arbetstillstånd, kollektivavtalsenliga löner eller skattskyldighet i Sverige liksom kontroller och kraftfulla sanktioner mot fuskande arbetsgivare är inte bara viktiga för att skydda arbetstagarnas villkor och svenska skatteintäkter. De är också viktiga för att ge svenska företag och arbetare en schysst möjlighet att konkurrera på lika villkor och på så sätt säkerställa att en större del av det välstånd som skapas i arbetet med att bygga ny infrastruktur kommer den svenska ekonomin till del.
För att dessa investeringar ska få fullt genomslag i form av ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är det nödvändigt att det samtidigt görs omfattande satsningar på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt som arbetslösheten är hög så råder det idag brist på yrkesutbildade personer i flera branscher.
7.4
Kompetenslyft för omställning
Det finns starka skäl att fortsätta att utveckla matchningen av utbildningsutbudet mot arbetsmarknadens behov. I sin långsiktiga yrkesprognos ser Arbetsförmedlingen brist på arbetskraft med rätt kompetens inom de flesta yrken inom vård och omsorg, inklusive de som inte kräver högskoleutbildning. Efterfrågan på olika typer av lärare är redan i dag hög och bristen håller sannolikt i sig framöver. Efterfrågan på anställda inom bygg och anläggning har varit högre än utbudet under en längre tid. Det är dessutom vanligt att arbetsgivarna rekryterar utländsk arbetskraft till detta område.
Denna brist förväntas öka framöver till följd av brist på bostäder och planerade infrastruktursatsningar.
[39]
Om Sverige ska lyckas väl med klimatomställningen behöver större vikt läggas vid de kompetensbehov som detta kräver. Det gäller både i själva klimatomställningsfasen där Sverige exempelvis behöver bygga ut transport- och energiinfrastruktur och energieffektivisera bostadssektorn, men också för att möta kompetensbehoven när stora delar av industrin ställer om för att minska sina utsläpp. Klimatpolitiska rådet pekar på att det redan i dag är stor brist på tekniker, installatörer och ingenjörer.
[40]
Även i Fossilfritt Sveriges branschfärdplaner för fossilfri konkurrens
­
kraft lyfts kompetensfrågan. Enligt deras uppskattningar kommer det exempelvis att behövas ca 30
000 nya elinstallatörer de närmaste åren.
[41]
I ett samhälle som önskar och värdesätter starka och trygga löntagare behövs dels en aktiv arbetsmarknadspolitik, dels ett väl fungerande system för omställning och kompetensutveckling. Den som blir arbetslös ska få stöd och hjälp att få ett nytt arbete. Den som har ett jobb ska få kontinuerlig kompetensutveckling och ges goda möjligheter till omställning för att kunna utföra nya arbetsuppgifter i ett föränderligt arbetsliv.
En avslutad gymnasieutbildning är i princip avgörande för etableringen på arbets
­
marknaden och underlättar dessutom lärandet i arbetet och ger nödvändiga förutsätt
­
ningar för att kunna vidareutbilda sig inom ett yrke. En gymnasieutbildning ger tillträde till delar av arbetsmarknaden där det kommer att finnas en stark efterfrågan under många år framöver.
Arbetsmarknadsutbildningarna är det traditionella verktyget för omställning och yrkesväxling till bristyrken. Inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken, som förlorat mycket av sin omställande kraft, behöver volymerna av yrkesinriktad arbetsmarknads
­
utbildning öka kraftigt.
Vänsterpartiet vill stärka den kommunala vuxenutbildningen. Vuxenutbildningen kan innebära en andra chans när tidigare skolformer har misslyckats, men också en möjlighet till yrkesväxling. För att stärka den kommunala vuxenutbildningen vill vi bl.a. se ett vinstförbud inom den offentligt finansierade vuxenutbildningen och att det inrättas en särskild vuxenlärarutbildning.
Den tidigare regeringen införde ett nytt omställningsstudiestöd i syfte att finansiera studier som kan stärka vuxnas framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov. Stödet var en del av den överenskommelse som gjordes mellan Svenskt Näringsliv och PTK, som även IF Metall och Kommunal anslöt sig till. Även om Vänsterpartiet i stora delar välkomnade omställningsstudiestödet kan vi konstatera att regeringen hade kunnat införa det utan att kraftigt försämra arbetstagarnas anställningsskydd så som man samtidigt gjorde. Enligt Vänsterpartiet bör arbetsgivarna vara med och finansiera omställningsstudiestödet. Vi redogör närmare för vår syn i Vänsterpartiets motion med anledning av proposition 2021/22:176 Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (mot. 2021/22:4524).
7.5
En aktiv arbetsmarknadspolitik
Vänsterpartiet vill återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det kräver dels en arbetsförmedling som fungerar, dels större satsningar på aktiva åtgärder som rustar och höjer de arbetssökandes kompetens. Fokus ska ligga på att förebygga och bryta långtidsarbetslösheten.
7.5.1
Arbetsförmedlingen
En sammanhållen statlig arbetsförmedling med nationell överblick är en förutsättning för att kunna föra en aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet för att garantera att alla medborgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var man bor. Myndigheten ska fokusera på att rusta de arbetssökande och matcha dem mot de jobb som finns och växer fram. Verksamheten ska bedrivas i offentlig regi utan vinstintresse och antalet privata aktörer bör begränsas.
Insatserna ska vara individuellt anpassade och effektiva. Samrådet mellan Arbets
­
förmedlingen och arbetsmarknadens parter bör stärkas i syfte att ta till vara parternas unika kompetens om arbetsmarknadens funktionssätt. Myndighetens samverkan med kommuner, regioner och näringsliv bör utvecklas.
Vänsterpartiet anser att Arbetsförmedlingen behöver reformeras för att på ett bättre sätt ge stöd till arbetslösa och möjliggöra för fler arbetsgivare att hitta rätt kompetens. Den pågående reformeringen, som bygger på januariavtalet och innebär att en stor del av Arbetsförmedlingens verksamhet privatiseras, är fel väg att gå.
För det första finns en uppenbar risk för oseriösa privata utförare som ser en möjlighet att tjäna pengar på arbetslösa – en upprepning av tidigare liberala ”reformer” som jobbcoacher och etableringslotsar.
[42]
[43]
För det andra finns det en uppenbar risk att arbetssökande som står långt ifrån arbetsmarknaden kommer att få sämre möjligheter till stöd. Dels eftersom de inte omfattas av de matchningstjänster som de fristående aktörerna tillhandahåller, dels eftersom det ekonomiska stödet till matchningstjänsterna tar resurser från insatser riktade till dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. För det tredje finns det en uppenbar risk för s.k. vita fläckar på kartan, dvs. orter där fristående aktörer väljer att inte etablera sig p.g.a. otillräckligt befolkningsunderlag. I kombination med de omfattande nedskärningar inom Arbetsförmedlingen som skett de senaste åren, där ett stort antal lokalkontor lagts ner och flera tusen anställda sagts upp, riskerar det att leda till att arbetslösa på vissa orter i Sverige lämnas utan stöd. För personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, som ofta är i behov av mycket stöd och personlig service, kommer detta att vara förödande.
Forskning visar att förstärkta förmedlingsinsatser, i form av fler möten med arbetsförmedlare, leder till lägre arbetslöshet bland dem som får ta del av insatserna.
[44]
Förstärkta förmedlingsinsatser, där arbetssökande ges personlig hjälp och stöd med jobbsökande, är särskilt viktigt för långtidsarbetslösa. Vänsterpartiet vill satsa mer på förstärkta förmedlingsinsatser i Arbetsförmedlingens regi.
Vi vill att myndigheten ska reformeras på basis av en seriös och genomtänkt diskussion om den samlade arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken ska inte vara en marknad för välfärdsprofitörer utan tas tillbaka i statlig kontroll för att skapa en bättre fungerande myndighet.
Vänsterpartiets förslag:
Stoppa den pågående reformeringen. Förmedlingsverksamheten ska bedrivas i offentlig regi.
Säkerställ lokal närvaro i hela landet. De kontor som lagts ner ska öppnas på nytt.
Säkerställ likvärdig service i hela landet. Anställ mer personal som kan bemanna kontoren. Digitala tjänster ska vara en möjlighet, personlig service en rättighet.
Prioritera de långtidsarbetslösa. Ändra förordningen (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen i syfte att understryka att det är en prioriterad uppgift för myndigheten att tillhandahålla verksamma insatser för långtidsarbetslösa.
Ge Arbetsförmedlingen resurser och verktyg för att anvisa fler arbetslösa till utbildning – både reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning. Utvidga målgruppen och genomför insatserna tidigare under arbetslöshetsperioden.
Inrätta särskilda kontor med fokus på långtidsarbetslösa.
Avskaffa nuvarande system med aktivitetsrapporter. Inför ett nytt system med mindre fokus på kvantitativ sökaktivitet.
Bygg upp stödet till personer med funktionshinder. Säkerställ att arbetssökande med funktionsnedsättning ges tillgång till handläggare med specialistkompetens och effektivisera handläggningen av stöden till personer med funktionsnedsättning.
Vänsterpartiets satsning på att stärka Arbetsförmedlingen innebär att myndighetens anslag ökas till en nivå som motsvarar den som gällde innan nedmonteringen.
Vänsterpartiets förslag:
En höjning av anslaget för Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader med 1,5
miljarder kronor 2023, 2,5
miljarder kronor 2024 och 3
miljarder kronor 2025 och framåt.
Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar
Studier visar att subventionerade anställningar generellt sett ger goda resultat, både för de individer som omfattas och de anställande företagen. Personer som haft en subven
­
tionerad anställning får i allmänhet snabbare ett jobb utan stöd jämfört med dem som varit öppet arbetslösa. Vänsterpartiet vill satsa mer på subventionerade anställningar, såväl för personer med kort tid i arbetslöshet som för långtidsarbetslösa.
Samtidigt finns risk för undanträngningseffekter, utnyttjande och segmentering.
[45]
För att motverka detta bör regelverket kring subventionerade anställningar stramas upp. Samrådshanteringen mellan Arbetsförmedlingen och berörda fackförbund behöver förbättras och regelverket för samtliga subventionerade anställningar förtydligas så att löner och övriga villkor blir i nivå med kollektivavtal i branschen.
[46]
Subventionerat anställda är överrepresenterade i lågkvalificerade yrken i vissa specifika branscher och har sämre löner och villkor än övriga arbetstagare. Inom hotell- och restaurangbranschen har nästan en tiondel av arbetskraften någon form av subven
­
tionerad anställning. Inom SCB:s yrkeskategori nio (yrken med låga formella utbild
­
ningskrav) hade närmare en femtedel av landets anställda en lönesubvention under de senaste åren.
En huvudorsak till denna segmentering är regeringens lågt satta lönetak på 20
000 kronor per månad. Det innebär att arbetsgivaren inte subventioneras för den del av lönen som överskrider taket. För att motverka segmenteringen, och öppna upp för subven
­
tionerade anställningar i fler branscher där löner och villkor är bättre, föreslår Vänster
­
partiet att lönetaken höjs och indexeras.
Vi menar att lönetaken för subventionerade heltidsanställningar bör ligga på 40
000 kronor per månad. Höjningen från dagens nivå bör ske stegvis med 5
000 kronor per år över en fyraårsperiod (2024–2027) för att åstadkomma en god förutsägbarhet för arbetsförmedlare, arbetsgivare och arbetssökande. Därefter bör taket indexeras i enlighet med inkomstindex. Reformen beräknas försvaga de offentliga finanserna med mellan 1,3 och 4
miljarder kronor från 2024 till 2026.
[47]
Vänsterpartiets förslag:
Höj lönetaken för subventionerade heltidsanställningar med 5
000 kronor per år över en fyraårsperiod (2024–2027).
Arbetsmarknadsutbildning
Utvärderingar visar på positiva effekter av arbetsmarknadsutbildning, både vad gäller övergång till arbete och inkomstutveckling. Arbetsmarknadsutbildning leder i hög utsträckning till arbete och ger långsiktigt positiva effekter på deltagarnas arbets
­
inkomster. De senaste åren har utbildningarnas effekt förbättrats. Det beror dels på att utbildningarna anpassats mer efter arbetsmarknadens behov, dels på att endast de arbetssökande som har nytta av programmen deltar.
[48]
Trots goda resultat har antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning minskat de senaste åren. Under 2020 genomgick endast 5
500 personer en arbetsmarknadsutbildning.
[49]
Vänsterpartiet vill att fler arbetslösa ska ges möjlighet att delta i arbetsmarknads
­
utbildning. Antalet platser bör utökas med ett mål om att minst 20
000 personer bör genomgå en arbetsmarknadsutbildning per år. Samtidigt bör kvaliteten på utbild
­
ningarna förbättras och i högre grad än i dag riktas mot bristyrken. Särskild vikt bör läggas på att erbjuda utbildningar till kvinnor som fortfarande är underrepresenterade i arbetsmarknadsutbildningarna. Arbetsförmedlingen bör ges möjlighet att bedriva arbetsmarknadsutbildning i egen regi, genomföra den tillsammans med kommuner och andra offentliga aktörer eller välja att använda utbildningar inom det reguljära utbildningssystemet. På sikt bör de privata anordnarna av arbetsmarknadsutbildning fasas ut.
Regeringen gör bedömningen att det finns utrymme för effektiviseringar av arbetsmarknadspolitiken och skär därför ner på anslaget till arbetsmarknadspolitiska program och insatser med ca 1,5
miljarder kronor 2023. Det framgår dock inte vilka program och insatser som ska vara föremål för effektiviseringen. Enligt regeringen ger effektiviseringen utrymme för en fortsatt ökning av insatser i förhållande till nuvarande nivåer som svarar mot utmaningarna på arbetsmarknaden: matchningstjänster, arbets
­
marknadsutbildning och arbetspraktik. Vänsterpartiets fasta övertygelse är att detta snarare kommer att innebära att man byter mer kostsamma men effektiva åtgärder i form av arbetsmarknadsutbildning mot exempelvis inköp av matchningstjänster. Vänsterpartiet bedömer att en nedskärning av anslagen innebär en nedskärning med tusentals platser i arbetsmarknadspolitiken.
Vänsterpartiet avvisar regeringens ambition att öka antalet matchningstjänster, dvs. upphandlade förmedlingstjänster via externa aktörer. Vi anser att dessa resurser bör läggas på att rusta och stödja arbetslösa – inte på att berika privata
välfärdsprofitörer.
Vänsterpartiets förslag:
Att antalet personer i arbetsmarknadsutbildning ökar till 30
000 totalt per år 2025, vilket innebär en ökning med 20
000 platser jämfört med 2022. Ökningen bör ske stegvis och innebär att statens kostnader ökar med 1
miljard kronor 2023, 2
miljarder kronor 2024 och 3
miljarder kronor 2025 och framåt.
[50]
Reguljär utbildning
Sverige är en avancerad ekonomi och kraven för att etablera sig på arbetsmarknaden är höga. En avslutad gymnasieutbildning och goda kunskaper i svenska är i princip avgörande för att få ett jobb. Många arbetslösa, i synnerhet långtidsarbetslösa, har kort utbildning och bristfälliga kunskaper i svenska. För att de ska få jobb behöver de ges möjlighet till utbildning inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Utbildningsinsatser bör även erbjudas arbetslösa med längre utbildning och goda kunskaper i svenska i syfte att stärka deras möjligheter att få jobb.
Vänsterpartiet vill att fler arbetslösa ska erbjudas utbildning inom det reguljära utbildningssystemet. Arbetsförmedlingen bör därför ges större möjligheter att anvisa arbetssökande till olika former av utbildning som stärker den enskildes möjlighet att få en anställning: gymnasieutbildning, komvux, yrkesvux, yrkeshögskola och högskola.
7.5.5
Särskilda insatser för långtidsarbetslösa
Långtidsarbetslösa kräver särskilda insatser för att få jobb. 2018–2021 bedrev Arbets
­
förmedlingen en försöksverksamhet för att utveckla metoder för hur långtidsarbetslösa kan komma tillbaka i arbete: Jämställd etablering. Projektet vände sig primärt till utrikesfödda kvinnor, men metoden kan tillämpas på andra grupper. Metoden, ”matchning från dag 1”, kombinerade flera parallella insatser: kartläggning av kompetens, språkutbildning, praktik och subventionerade anställningar. Arbetsförmedlingens effektutvärdering visar på mycket goda resultat. Närmare 1
300 av drygt 3
000 deltagare fick jobb inom bl.a. äldre- och barnomsorg, lokalvård och restau
­
rang. Sannolikheten att projektdeltagarna fick ett arbete eller började studera var hela 30
procent högre än för den som deltog i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. Trots goda resultat lades projektet ner våren 2021 med hänvisning till att det var alltför personalkrävande.
[51]
Vänsterpartiet anser att Arbetsförmedlingen bör ta fasta på de arbetssätt och metoder som fungerar. Projektet Jämställd etablering är ett sådant exempel.
Vänsterpartiets förslag:
Arbetsförmedlingen bör göra projektet Jämställd etablering till en del av myndighetens ordinarie verksamhet i hela landet.
Arbetslöshetsförsäkringen
För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett jobb som motsvarar dennes kompetens behöver arbetslöshetsförsäkringen ge en rimlig ersättning. Vänsterpartiet menar att 80
procent av inkomsten är en rimlig nivå för att säkra inkomsttryggheten och omställningsförmågan för individen.
Under pandemin har regeringen genomfört flera tillfälliga förstärkningar av arbetslöshetsförsäkringen. Bland annat har ersättningsnivåerna höjts och arbetsvillkoret justerats så att fler kan kvalificera sig för ersättning. De tillfälliga förstärkningarna av a
‑
kassan innebär att knappt 4
av 10 av de heltidsarbetande får 80
procent av sin tidigare lön i ersättning från a-kassan.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2023 att de tillfälliga förstärkningarna ska finnas kvar. Det har beskrivits som en satsning på arbetslöshetsförsäkringen, men i praktiken innebär det en fortsatt urholkning av ersättningsnivåerna. Eftersom golv och tak anges i nominella belopp och därmed varken följer pris- eller löneutvecklingen innebär det en årlig urholkning i takt med att lönerna stiger. Detta illustreras i figur 10 nedan.
Figur 10 Andel löntagare som får 80 procent av sin tidigare inkomst från a-kassan
Källa: SCB.
Figur 10 ovan visar hur stor andel av löntagarna som får 80
procent av sin tidigare inkomst i ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. För de första hundra dagarna är det alltså drygt hälften av löntagarna som är försäkrade i den omfattningen och efter de första hundra dagarna rör det sig om ca
30
procent. De förstärkningar som genomfördes med anledning av pandemin synliggörs av att kurvorna pekar uppåt 2020. Som framgår av figuren minskade dock denna andel redan 2021 och ytterligare 2022. Nästa år kommer andelen löntagare som får motsvarande 80
procent av sin tidigare inkomst att minska ytterligare, varför det är svårt att beskriva regeringens förslag som en satsning.
Vänsterpartiets mål är att 80
procent av löntagarna ska få 80
procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Vi vill därför höja den högsta dagpenningen och grundbeloppet (tak och golv), indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen, höja ersättningsnivån till 80
procent för hela ersättningsperioden samt för tid med aktivitetsstöd, förbättra kvalificerings- och ersättningsvillkoren och återinföra studerandevillkoret.
Reformerna ska ske successivt enligt följande modell:
2023 permanentas de tillfälliga kvalificerings- och ersättningsregler som gällt under pandemin och karensdagarna i a-kassan avskaffas. Ersättningsnivån ändras så att den uppgår till 80
procent av den tidigare lönen under hela ersättningsperioden, även för dem med aktivitetsstöd. Taket i a-kassan höjs för hela ersättningsperioden, även för dem med aktivitetsstöd så att 80
procent av löntagarna hamnar under det. Samma år höjs grundbeloppet och ersättningarna i aktivitetsstödet i relation med höjningen av taket.
2024 återinförs studerandevillkoret.
2025 inkomstindexeras ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen.
De tillfälliga kvalificerings- och ersättningsregler som gällt under pandemin innebär att taket i a-kassan uppgår till 1
200 kronor per dag under de 100 första dagarna och där
­
efter 1
000 kronor per dag samt att ersättning enligt grundförsäkringen uppgår till 510 kronor per dag och den tillfälligt lägsta nivån för grundbeloppet på 255 kronor bibehålls.
Vänsterpartiets förslag om att taket i arbetslöshetsförsäkringen ska uppgå till en nivå som innebär att 80
procent av löntagarna har inkomster under det innebär att det höjs till 1
714 kronor per dag. Taket i grundförsäkringen höjs till 688 kronor per dag och grund
­
beloppet till 344 kronor per dag. Till följd av våra förslag får deltagarna i de arbets
­
marknadsåtgärder vi satsar på en högre ersättning, och vi underlättar därmed omställningen.
Förslagen innebär att en medelinkomsttagare som varit arbetslös i över 100 dagar får drygt 4
000 kronor mer per månad. Den som har ersättning enligt grundförsäkringen får mellan omkring 2
000 och 4
000 kronor mer per månad.
Vänsterpartiets föreslagna förstärkning av arbetslöshetsförsäkringen försvagar de offentliga finanserna med mellan 3,2 och 4,8 miljarder kronor 2023–2025, varav återinförandet av studerandevillkoret uppskattas stå för 1
miljard kronor när det införs 2024.
[52]
Vänsterpartiets förslag:
Reformera a-kassan enligt beskrivningen ovan.
En positiv arbetslinje kräver en stark socialförsäkring
Socialförsäkringarna har urholkats under flera års tid. Det gäller inte minst pensionerna och sjukförsäkringen, inkluderat arbetsskadeförsäkringen, men också flera av de ersättningar och bidrag som tillhör familjepolitiken. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har analyserat utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30
åren.
[53]
Inspektionen kom bl.a. fram till att 14
procent av männen och 2,4
procent av kvinnorna hade inkomster över inkomsttaket i sjukpenningen 1992. 2017 var mot
­
svarande andelar 57,4 procent av männen och 37,8 procent av kvinnorna. När riksdagen beslutade att höja det allmänna barnbidraget 2018 var det den första gången sedan 2006. Bidragets faktiska värde hade då successivt sjunkit med 11
procent.
För att stärka socialförsäkringens inkomstutjämnande effekt anser Vänsterpartiet att ersättningarna i den bör vila på ett antal principer som varierar beroende på typ av ersättning. Vänsterpartiet anser att de inkomstrelaterade ersättningarna, inkluderat tak och grundnivåer, ska inkomstindexeras på sikt. Inkomstindexeringen ska börja tillämpas från 2026, efter att vi höjt nivåerna i flera ersättningssystem. Kostnadsrelaterade ersättningar såsom barnbidrag och bostadsbidrag ska prisindexeras och fasta belopp ska endast användas undantagsvis. Vidare anser vi att ersättningsnivåer och tak bör utformas så att 80
procent av löntagarna får 80
procent av lönen i ersättning. Dessa principer vägleder Vänsterpartiets politik avseende tak och nivåer på ersättningar inom socialförsäkringen.
Den 1
januari 2022 höjdes taket i sjukpenningen till 10
prisbasbelopp. Taket i sjukersättningen ligger på 8
prisbasbelopp, medan föräldraförsäkringen ligger på 10
prisbasbelopp och graviditetspenningen och den tillfälliga föräldrapenningen (vab) på 7,5
prisbasbelopp.
Vänsterpartiet anser att taken i transfereringssystemen bör vara enhetliga och utformas så att 80
procent av löntagarna får 80
procent av lönen i ersättning. För att nå dit behöver taken höjas. Vänsterpartiet vill se en höjning av taken i socialförsäkringen 2024. Cirka 800
000 personer beräknas få en högre individuell disponibel inkomst som en följd av förslaget.
[54]
Den offentligfinansiella effekten av förslaget innebär ökade kostnader med en dryg miljard kronor per år.
Vänsterpartiets förslag:
Inkomstindexera tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen från och med 2026.
Höj taken i föräldraförsäkringen (föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning) och sjukförsäkringen (sjukpenning och sjukersättning) så att 80
procent av löntagarna får ersättning i relation till sin tidigare inkomst fr.o.m. 2024.
Sjukförsäkringen
Alla kan bli sjuka. Alla har därför ett intresse av en bra sjukförsäkring. Den svenska sjukförsäkringen bygger på att personer som drabbas av sjukdom som gör dem oförmögna att arbeta fortsatt ska ha en rimlig ekonomisk situation samt få stöd att komma tillbaka till arbete. Det finns ett starkt stöd i befolkningen för att viktiga trygghetssystem som sjukförsäkringen ska finansieras gemensamt och solidariskt.
Den tidigare borgerliga regeringens såväl som den nuvarande regeringens attacker mot sjukförsäkringen har lett till att många sjuka förvägras ekonomisk trygghet vid sjukdom. Sverige har blivit ett land där sjukdom för många har kommit att innebära fattigdom. Därmed urholkas legitimiteten i och förtroendet för sjukförsäkringen. Det krävs en rad förändringar för att återupprätta en sjukförsäkring som bygger på trygghet och solidaritet mellan oss alla som omfattas av den.
Det regelverk som nu är styrande, med fasta tidsgränser inom sjukförsäkringen, drabbar LO-kvinnor hårdast och förstärker köns- och klassorättvisorna. Tidsgränserna har gjort försäkringen stelbent och flyttat riskerna och ansvaret för sjukdom till den enskilde.
Arbetsgivaren har en nyckelroll både i att förhindra att anställda blir sjuka och i rehabiliteringen och återgången till arbetet. Det är från arbetet man sjukskrivs och till arbetet man ska rehabiliteras. Vänsterpartiet anser att rehabiliteringskedjan, med stelbenta tidsgränser, bör slopas och ersättas av ett individuellt anpassat system där fokus hamnar på medicinska insatser, rehabilitering och arbetsprövning utifrån förmågor hos den enskilde.
Vänsterpartiet anser att ersättning bör finnas i fler steg än dagens fyra för att underlätta och göra det mindre riskabelt att pröva att börja arbeta igen. Vid prövning av sjukpenning och sjukersättning ska Försäkringskassan göra en helhetsbedömning som kan väga in flera saker, såsom ålder, arbetslivserfarenhet och bosättningsort. Den grundläggande försäkringsrättsliga principen att den försäkrade är försäkrad i befintligt skick bör åter gälla.
Flera ersättningsnivåer inom sjukförsäkringen behöver höjas. Vänsterpartiet vill höja taket i sjukpenningen för arbetssökande från dagens 543 kronor per dag till 664 kronor per dag. Därefter bör det inkomstindexeras. Omkring 40
000 individer beräknas beröras av förslaget på så sätt att de får en ökad individuell disponibel inkomst år 2023. Den offentligfinansiella effekten av förslaget innebär ökade kostnader med 100 miljoner kronor 2023, 200 miljoner kronor 2024, 300 miljoner kronor 2025 och 400 miljoner kronor 2026.
[55]
Vi vill också avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80
procent av SGI i stället för 75
procent som i dag. Omkring 100
000 personer beräknas få en högre individuell disponibel inkomst som en följd av förslaget 2023. Förslaget beräknas försvaga de offentliga finanserna med 600 till 700 miljoner kronor per år under den kommande mandatperioden.
[56]
Vänsterpartiet anser vidare att ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen bör höjas till 80
procent av antagandeinkomsten. Förslaget beräknas ge omkring 130
000 personer en högre individuell disponibel inkomst 2023. De offentliga finanserna beräknas under kommande mandatperiod försvagas med 2,2–2,4
miljarder kronor per år till följd av förslaget.
[57]
Slutligen anser vi att hela karensavdraget bör avskaffas snarast möjligt och att arbetsgivarna bör stå för kostnaden, men vi är också beredda att överväga andra alternativ som att förlänga den karensersättning som gällt under pandemin fram till dess att utredningens förslag genomförs. Det offentligfinansiella sparandet minskar med omkring 600 miljoner kronor per år om arbetsgivarna tar hela kostnaden för att avskaffa karensavdraget.
[58]
I samband med att karensavdraget slopas bör sjuklöneansvaret för mindre företag ses över. Vänsterpartiet har tidigare föreslagit slopat sjuklöneansvar för företag med tio anställda eller färre och minskat sjuklöneansvar för företag med mellan tio och femton anställda. I mars 2022 tillsatte den dåvarande regeringen en utredning av karensavdraget och sjuklöneansvaret (dir. 2022:23).
Vänsterpartiets politik för att stärka sjukförsäkringen beskrivs närmare i motionen En fungerande sjukförsäkring (2022/23:1228).
Vänsterpartiets förslag:
Höj taket i sjukpenningen för arbetssökande till 664 kronor per dag och inkomstindexera det.
Avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80
procent av SGI.
Höj ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen till 80
procent av antagandeinkomsten.
Avskaffa karensavdraget och låt arbetsgivarna ta hela kostnaden.
Pensionssystemet
Vi tjänar in vår pension medan vi arbetar. Pension kan därför beskrivas som uppskjuten lön. Samtidigt finansieras dagens pensioner med avgifter på nuvarande löneinkomster. Därför är pensionssystemets utformning och hur den avstådda lönen används av stor samhällsekonomisk betydelse. Vänsterpartiet vill att pensionssystemet ska ge verklig ekonomisk trygghet vid arbetslivets slut. Det allmänna pensionssystemet bör garantera pensioner motsvarande cirka 65
procent av slutlönen för låg- och medelinkomsttagare. Med tjänstepensionen inkluderad blir kompensationsgraden givetvis högre. Pensions
­
systemet bör dessutom innehålla ett grundskydd som gör att ingen pensionär tvingas att leva i fattigdom. Systemet ska också ge möjlighet att avsluta yrkeslivet i förtid med en rimlig pension för den som slitit ut sig under ett långt och tungt arbetsliv.
Vänsterpartiet vill ha en öppen och demokratisk process kring pensionerna i stället för den nuvarande icke-transparenta pensionsgruppen. Tills vi har ett nytt pensions
­
system kommer Vänsterpartiet att verka för att förbättra det befintliga systemet.
7.9.1
Höj pensionerna
Pensionerna behöver höjas. Den genomsnittliga allmänna pensionen för årskull 1954 uppgick 2020 till 13
672 kronor per månad, före skatt. För kvinnor uppgick den till 12
689 kronor per månad och för män till 14
764 kronor per månad, före skatt. Nära hälften av landets kvinnliga pensionärer har så låg inkomstgrundad pension att de har rätt till garantipension.
[59]
Omkring 300
000 pensionärer i Sverige lever med låg ekonomisk standard. Det är den högsta siffran i Norden.
[60]
Behovet av höjda pensioner är större för låginkomsttagare. Vänsterpartiet har under lång tid drivit på för att höja garantipensionen och nu tvingat övriga partier att agera. Höjningen, med 1
000 kronor i månaden, genomfördes i augusti 2022 och är ett resultat av Vänsterpartiets enträgna arbete för höjda pensioner. Den strid kring pensionsfrågan som föregick beslutet visar också att Pensionsgruppen allt mer spelat ut sin roll.
För att pensionssystemet ska ha allmänhetens förtroende måste det fungera för alla som omfattas av det. Sveriges pensionssparare och pensionärer ska inte vara beroende av privata lösningar för ekonomisk trygghet vid arbetslivets slut. Det ska inte vara ett personligt ansvar att trygga sin pension, det ansvaret ska vara politikens.
När de pensionärer som har det sämst ställt får ökade inkomster skapas också ett tryck på förbättringar för övriga pensionärer. Nästa steg i att förbättra pensionärernas ekonomi är därför höjda inkomstpensioner.
Vänsterpartiet har i vårbudgetmotionen (2021/22:4707) presenterat ett förslag som höjer inkomstpensionerna med omkring 13,4 procent eller strax under 2
000 kronor i månaden för genomsnittspensionären. Förslaget innebär att inbetalningarna till pensionssystemet ökar och att pensionsrätterna för dagens pensionärer och pensions
­
sparare höjs i motsvarande omfattning successivt fram till 2026. Till följd av förslaget ökar inkomstindex, vilket höjer pensionerna ytterligare 2024. För att skapa symmetri i systemet gentemot den broms som finns i dag, och för att se till att pensionerna ökar när pensionssystemet har stora överskott, vill vi också införa en gas i pensionssystemet.
Förslagen innebär att pensionen höjs med cirka 13,4 procent till 2026. En medel
­
inkomsttagare som går i pension efter att reformen är genomförd får till följd av våra förslag drygt 2
000 kronor högre inkomstpension.
Kompensationsgraden är högre för dem med låga inkomster, eftersom grundskyddet höjer den allmänna pensionen relativt slutlön. För dem med högre inkomster blir kompensationsgraden lägre eftersom inkomster över taket inte ger pensionsrätter.
7.9.2
Övergångsregler
Förändringarna föreslås genomföras under kommande mandatperiod. Inbetalningarna till pensionssystemet höjs totalt med 1,29 procentenheter till 2026. Höjningen föreslås fördelas jämnt över kommande fyra år. Alltså höjs inbetalningarna med drygt 0,32 procentenheter per år. 2023 avskaffas den allmänna pensionsavgiften och det skatte
­
avdrag som kompenserar för avgiften. Samtidigt höjs ålderspensionsavgiften till drygt 17,53 procent. 2024 höjs således inkomstindex med 6,6 procent och pensionerna ökar därför med 5,9 procent. Även inbetalningarna höjs med ytterligare drygt 0,32 procenten
­
heter till cirka 17,86 procent för att höjas till knappt 18,18 procent 2025 och 18,5 procent 2026. Även pensionsrätterna för nuvarande pensionssparare och pensionärer höjs successivt under kommande fyra år, sammantaget med 7,5
procent. Totalt höjs inkomst
­
pensionerna med 13,4 procent till 2026. En gas införs i systemet 2026, då övriga föreslagna reformer avslutas.
7.9.3
Offentligfinansiella effekter
Reformen föreslås genomföras under kommande mandatperiod, varför de offentlig
­
finansiella effekterna fördelas över kommande fyra år. 2023 ökar inbetalningarna till pensionssystemet, varför de offentliga finanserna stärks. Eftersom pensionerna och inkomstindex föreslås höjas fr.o.m. 2024 försvagas de offentliga finanserna från det året och framåt. Statens och kommunsektorns skatteinkomster ökar också från det året, samtidigt som utgifterna för grundskyddet och inkomstpensionstillägget minskar.
De samlade offentligfinansiella effekterna uppgår till en kostnad om 21,3 miljarder kronor när reformen är fullt genomförd 2026. Statens kostnader uppgår till 15,6 miljarder kronor. Kommunsektorns finanser beräknas stärkas med 14,7 miljarder kronor 2026, varav 13,7 miljarder kronor består av ökad inkomstskatt. Ålderspensionssystemets finanser försvagas med drygt 20 miljarder kronor.
Tabell 1 Offentligfinansiella effekter av förslaget (miljarder kronor)
2023
2024
2025
2026
Staten
–3,4
–8,4
–11,0
–15,6
Grundskydd* och inkomstpensionstillägg
0,0
2,0
6,8
9,1
Skatt**
–0,5
–0,3
0,0
0,1
Skattered. allmän pensionsavgift
149,4
156,2
163,0
163,0
Allmän löneavgift
–160,6
–175,8
–191,5
–199,2
Statlig ålderspensionsavgift
–8,2
–8,9
–9,5
–9,5
Ålderspensionsavgifter över taket
16,7
17,8
19,5
20,3
Tillskott till ÅP-systemet
0
4,2
17,3
20,4
Övrigt***
–0,2
0,6
0,6
0,6
Kommuner
–0,2
4,1
11,2
14,7
Ålderspensionssystemet
6,6
0
0
0
Tilläggspension
0,0
–8,7
–8,3
–8,3
Inkomstpension
0,0
–9,7
–31,3
–41,7
Allmän pensionsavgift
–149,4
–156,2
–163,0
–163,0
Ålderspensionsavgift
147,8
161,5
175,8
182,9
Statlig ålderspensionsavgift
8,2
8,9
9,5
9,7
Totalt
3,0
–8,5
–17,1
–21,3
Källa: Beräkningarna är baserade på RUT 2022:722.
[61]
*Garantipension, bostadstillägg och garantitillägg.
**Statlig skatt, public service-avgift, kapitalskatt, skattereduktion förvärvsinkomstbolagsskatt, bolagsskatt.
***Höjd avgift: staten arbetsgivare, sänkt premie till tjänstepensionen.
Vänsterpartiets förslag:
Höj inbetalningarna till pensionssystemet och pensionsrätterna för dagens pensionärer och pensionssparare till 18,5 procent av bruttoinkomsten. Till följd av förslaget ökar inkomstindex, vilket höjer pensionerna ytterligare. För att skapa symmetri i systemet gentemot den broms som finns i dag, och för att se till att pensionerna ökar när pensionssystemet har stora överskott, vill vi också införa en gas i pensionssystemet.
[62]
Ytterligare förändringar inom pensionssystemet
De förslag som presenteras här syftar till att höja pensionerna nu. De innebär inte att bristerna i pensionssystemet är åtgärdade. Den främsta anledningen till att pensionerna urholkats är att vi lever längre i dag än när pensionssystemet infördes. Givet pensions
­
systemets konstruktion kräver det att vi arbetar längre för att få en rimlig pension, vilket många inte klarar. Arbetsmiljön och arbetsvillkoren har inte förbättrats på de sätt som krävs för att möjliggöra ett längre arbetsliv generellt. Systemet behöver reformeras både för att höja pensionerna generellt och för att kunna ge ekonomisk trygghet åt de som sliter ut sig i förtid.
Vänsterpartiet anser att det ska räcka med 44
års arbete för att få rätt till garanti
­
pension oavsett hur gammal man är. Eftersom det inte går att säga hur många som skulle använda möjligheten att ta ut garantipension tidigare har det inte gått att beräkna de offentligfinansiella effekterna av förslaget.
Vidare anser Vänsterpartiet att inbetalningarna till pensionssystemet och de med
­
följande pensionsrätterna bör baseras på bakomliggande inkomst och inte på utbetald ersättning vid sjukfrånvaro, arbetslöshet och föräldraledighet.
Förslaget skulle minska det offentligfinansiella sparandet med omkring 600 miljoner kronor per år. Eftersom förslaget till en början innebär att inbetalningarna till pensions
­
systemet ökar genom inbetalningar från staten blir effekterna på de offentliga finanserna relativt blygsamma under de första åren. På sikt innebär förslaget att utgifterna för ålderspensionssystemet kommer ikapp inkomsterna i takt med att de personer som får höjda pensionsrätter till följd av förslaget går i pension. Pensionen skulle i jämförelse med i dag öka med omkring 250 kronor per månad för en person med genomsnittlig inkomst, per år som sjukskriven, arbetslös eller föräldraledig.
[63]
Vänsterpartiets politik för att stärka pensionerna beskrivs närmare i motionen Pensioner att leva på (2022/23:1283).
Vänsterpartiets förslag:
Den som har arbetat i 44
år ska kunna ta ut garantipension.
Låt inbetalningarna till pensionssystemet och de medföljande pensionsrätterna vid sjukfrånvaro, arbetslöshet och föräldraledighet baseras på bakomliggande inkomst och inte på utbetald ersättning.
Den ekonomiska familjepolitiken
Målen för den ekonomiska familjepolitiken är att bidra till en god ekonomisk levnads
­
standard för alla barnfamiljer, att bidra till minskade skillnader i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn samt att bidra till ett jämställt föräldraskap. Mycket tyder på att politiken har blivit allt sämre på att uppfylla dessa mål sedan 1990
‑
talet.
Även om många barnfamiljer har fått det ekonomiskt bättre under 2000-talet ökade andelen barnfamiljer som lever med låg ekonomisk standard från omkring 8
procent i början av 2000-talet till 16
procent 2017. Förmågan hos förmånerna i den ekonomiska familjepolitiken att minska den ekonomiska utsattheten har minskat markant under 2000-talet. År 2000 minskade andelen barnhushåll med låg relativ ekonomisk standard med nära två tredjedelar, tack vare förmånerna – från 24
procent om förmånerna inte hade funnits till 8
procent med förmånerna. År 2020 minskade andelen bara med en tredjedel till följd av förmånerna – från 27 till 18
procent. Det är framför allt de behovsprövade bidragen som har mist sin förmåga att minska andelen ekonomiskt utsatta hushåll.
7.10.1
Inför ett tillfälligt ensamståendetillägg i barnbidraget
Ensamstående med barn tillhör de mest ekonomiskt utsatta grupperna, enligt Försäkringskassans analyser. Under 2021 kom i genomsnitt 8,4
procent av barn
­
hushållens inkomster från familjeersättningarna, alltså socialförsäkringen. Störst andel, 22
procent, får ensamstående kvinnor med flera barn, trots att de utgör 16
procent av barnhushållen. Ensamstående föräldrar med flera barn får omkring 17,5
procent av sin disponibla inkomst från familjeersättningarna. Minst andel får sammanboende med ett barn och sammanboende med två barn med 5 respektive 7
procent. De behovsprövade bidragen är framför allt viktiga för ensamstående flerbarnsföräldrar. I genomsnitt utgörs 8,7
procent av deras disponibla inkomst av de behovsprövade bidragen, vilket kan jämföras med mellan 0,6 och 1,7
procent för sammanboende barnhushåll.
Vänsterpartiet vill minska behoven av de behovsprövade ersättningarna. Generella stöd möter i regel större acceptans och kräver inga ansökningsförfaranden eller inkomst
­
prövningar. Vänsterpartiet vill med anledning av den höga inflationen och den pressade situationen för många ensamhushåll införa ett tillfälligt ensamståendetillägg under 2023 i barnbidraget som innebär att ensamstående med barn får 500 kronor mer per månad och barn. Tillägget uppskattas kosta staten 2,1 miljarder kronor 2023 och bör utvärderas för att avgöra om det ska förlängas.
[64]
Vänsterpartiets förslag:
Inför ett tillfälligt ensamståendetillägg om 500 kronor i månaden per barn i ensamståendehushåll under 2023.
Höj grundnivån i föräldraförsäkringen
Ingen förälder borde behöva välja mellan att betala elräkningen eller köpa vinterskor till barnen, och inget barn borde behöva växa upp i fattigdom i Sverige. Tyvärr ser det inte ut så i dag, barnfattigdomen är ett stort problem i dagens Sverige.
Föräldrar som inte har arbetat i sex månader närmast före förlossningen och därför saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI) får föräldrapenning på grundnivå om 250
kronor per dag. De flesta av dem som får föräldrapenning på grundnivå är troligtvis unga och arbetslösa eller studerande eller har invandrat nyligen och inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet anser att grundnivån bör indexeras, i stället för att riksdagen med jämna mellanrum ska höja den när den upplevs ha blivit för låg. Om grundnivån hade räknats upp med inkomstindex från den senaste höjningen 2016 hade den varit 299
kronor per dag 2023 (RUT 2020:762). För den som tar ut 30
dagar per månad på grundnivå skulle det innebära att föräldrapenningen höjs med nästan 1
500 kronor per månad. Förslaget beräknas försvaga de offentliga finanserna med omkring 400
miljoner kronor per år. Vänsterpartiet anser att grundnivån bör höjas till 299
kronor per dag.
[65]
Vänsterpartiets förslag:
Höj grundnivån i föräldraförsäkringen till 299
kronor per dag.
Höj försörjningsstödet
Hushållen med de minsta ekonomiska marginalerna är extra utsatta till följd av den höga inflationen. För att förbättra situationen för dessa hushåll och hjälpa dem igenom dessa svåra tider föreslår Vänsterpartiet att försörjningsstödet höjs generellt med 1
000 kronor per månad och hushåll.
Vi vill också se en särskild satsning på barnfamiljer som innebär att försörjnings
­
stödet höjs med ytterligare 500 kronor per månad och barnhushåll, samt 200
kronor per månad och barn. Förslagen försvagar de offentliga finanserna med 1
891
miljoner kronor 2023.
Vänsterpartiets förslag:
Höj försörjningsstödet med 1
000 kronor per månad och hushåll.
Höj försörjningsstödet med 500 kronor per månad och barnhushåll samt 200
kronor per månad och barn.
Reformtabell
Tabell 2 Reformtabell Starka och trygga löntagare (miljarder kronor)
2023
2024
2025
Starka och trygga löntagare
Stärk Arbetsförmedlingen
1,5
2,5
3,0
Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar
0,0
1,3
3,0
Utöka arbetsmarknadsutbildningarna
2,5
2,0
3,0
Stärk arbetslöshetsförsäkringen
3,2
4,4
4,8
Höj taken i socialförsäkringen
0,0
1,2
1,3
Höj taket i sjukpenningen för arbetssökande
0,1
0,2
0,3
Avskaffa sjukpenningen på fortsättningsnivå
0,6
0,7
0,7
Höj ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen
2,2
2,4
2,4
Slopa karensavdraget
0,6
0,6
0,6
Höj inkomstpensionerna
–3,0
8,5
17,1
Beräkna pensionsavgift och pensionsrätt utifrån bakomliggande inkomst
0,6
0,6
0,6
Inför ett tillfälligt ensamståendetillägg i barnbidraget
2,1
0,0
0,0
Höj grundnivån i föräldraförsäkringen
0,4
0,4
0,4
Höj försörjningsstöd
1,9
2,0
2,0
Totalt
12,7
26,8
39,2
8
Generell välfärd för ett helt samhälle
Sverige erbjuder en vård och omsorg i absolut världsklass. Men sedan 1990-talets mitt har välfärden givits återkommande sparbeting, i synnerhet i glesbygdskommuner med ett minskande skatteunderlag. Det har inneburit att ojämlikheten i hälsa och livslängd har ökat i Sverige under 30
års tid.
[66]
Resurserna behöver öka kraftigt om våra ambi
­
tioner för det offentliga åtagandet ska kunna förverkligas.
8.1
Resurser som följer befolkningstillväxten
Den demografiska utvecklingen, där andelen äldre ökar, innebär samtidigt att kommuner och regioner står inför stora resursbehov de närmaste åren.
Enligt SCB finns det i dag (2022) 559
600 personer som är 80
år och äldre. Gruppen har ökat i antal och förväntas att fortsätta att öka snabbt de kommande åren. År 2030 beräknas det finnas 810
500 i dessa åldrar, vilket innebär drygt 250
000 fler än i dag.
[67]
SKR har tidigare beräknat att antalet anställda i välfärden då behöver öka med ca 13
000 personer per år för att möta den demografiska utmaningen.
[68]
Det baseras på ett ökat rekryteringsbehov med en ökad andel äldre men också på att personal behöver ersättas vid pensionsavgångar. Det innebär en ökning med 52
000 heltidsanställda fram till 2026. I Konjunkturläget i mars 2022 bedömde Konjunkturinstitutet detta resursgap (tillsammans med en viss kvalitetshöjning) till 37 miljarder kronor. I samma rapport i juni 2022 hade detta resursgap växt till hela 59 miljarder kronor, bl.a. som ett resultat av den höga inflationen.
[69]
Om resurserna inte tillåts att öka i takt med demografin så innebär det en kontinuer
­
lig nedskärning av verksamheternas kvalitet. För Vänsterpartiet är resurser till välfärden en helt avgörande fråga och vi menar att det krävs en modell för att inte personal
­
tätheten automatiskt ska minska och kvaliteten urholkas när befolkningen växer.
Vänsterpartiets förslag:
Öka resurserna för att möjliggöra bibehållen personaltäthet i välfärden. Totalt föreslår vi 14
miljarder kronor mer än regeringen 2023 och att resurserna ska fortsätta att växa i takt med de ökade kostnaderna under hela mandatperioden.
Inför en ny resursfördelningsmodell: Utred en indexering av statsbidragen så att de kan följa såväl demografin som prisutvecklingen.
Ökad personaltäthet och bättre villkor i offentlig sektor
Personalen är den viktigaste resursen i vården och omsorgen. Samhället behöver förnya sitt åtagande att säkerställa en god arbetsmiljö för de som arbetar i vården och de som söker sig dit. Vänsterpartiet arbetar för att vård- och omsorgsyrkena ska värdesättas som de samhällsnödvändiga tjänster de är. Långsiktiga satsningar på personalens löner, arbetsvillkor och kompetensutveckling är en förutsättning för att vi ska ha en hälso- och sjukvård som motsvarar de behov som finns och kraven i hälso- och sjukvårdslagen.
En förutsättning för att många inom vård och omsorg ska ha lust och ork ett helt yrkesliv är att de ges en möjlighet att arbeta mer noggrant, i sällskap av fler kollegor. I rapporten ”Skatteväxling för välfärden” har Kommunal frågat experter inom vård, skola och omsorg hur många fler anställda som krävs för att bemanningen och arbetsmiljön ska bli acceptabel.
[70]
Den samlade bilden av Kommunals utredning var att det fattas minst 50
000 heltidsanställda för att uppnå en tillfredsställande bemanning. Detta skulle enligt Kommunal kosta ca
30
miljarder kronor.
Många yrken, särskilt arbetaryrken, inom vård och omsorg har låga löner. Ungefär 80
procent av de anställda inom vård och omsorg är kvinnor. Enligt LO är arbetar
­
kvinnors löner 88
procent av männens.
[71]
Förklaringen till löneskillnaden ligger i kombinationen av en könssegregerad arbetsmarknad och löneskillnaderna mellan olika yrken och sektorer. Det vill säga att medellönen oftast är lägre inom de yrken som domineras av kvinnor jämfört med mansdominerade yrken.
En satsning på villkoren inom vård och omsorg blir därför en mycket tydlig satsning på kvinnors löner, särskilt arbetarkvinnor.
Vänsterpartiets förslag:
Ökade statsbidrag till kommunerna för att öka personaltätheten. Vi tillför 10
miljarder kronor för detta 2023 och ökar detta successivt för att nå en nivåökning med 30
miljarder kronor 2026.
[72]
Kompetensförsörjning inom vård och omsorg
Det finns behov av att anställa mer personal såväl som att ge ökade möjligheter till kompetensutveckling och karriärvägar. Vänsterpartiet har välkomnat möjligheten att få utbilda sig på arbetstid i form av det s.k. Äldreomsorgslyftet men vill framhålla att det endast är ett steg på vägen. För att äldreomsorgen på allvar ska lyftas och attrahera arbetskraft som har för avsikt att stanna inom yrket behöver mer göras.
Vänsterpartiets förslag:
Avsätt utökade budgetmedel för förlängning av utbildning för undersköterskor i enlighet med modellen Äldreomsorgslyftet från 2024.
Möjlighet till betald specialistutbildning för sjuksköterskor i hela landet
Bristen på specialistsjuksköterskor är i dag ett stort problem nationellt. En högre utbildningsnivå hos den personal som står närmast patienterna innebär avsevärt högre överlevnad och färre komplikationer.
Tillgången till betald specialistutbildning för sjuksköterskor varierar kraftigt. I dag erbjuds det av långt ifrån alla arbetsgivare. En del arbetsgivare kräver även att medarbetare måste jobba kvar ett visst antal år efter sina betalda utbildningar, vilket riskerar att skapa ett trögrörligt system.
[73]
För att skapa långsiktighet och övergripande geografisk planerbarhet, tillsammans med möjlighet till personlig frihet, bör utform
­
ningen av betald specialistutbildning för sjuksköterskor styras nationellt. Inga krav ska heller åligga den enskilda medarbetaren i fråga om att jobba kvar en viss tid efter genomgången utbildning.
Budgetmedel har tidigare anslagits för att förstärka möjligheten till att fler erbjuds specialistutbildning, efter Vänsterpartiets medverkan. Regeringen och SKR har ett antal år slutit överenskommelser inom hälso- och sjukvården om extra medel till området. I överenskommelserna ingår bl.a. öronmärkta medel för att ge möjlighet till vidare
­
utbildning av sjuksköterskor till specialistsjuksköterskor eller barnmorskor. Åren 2020–2022 avsattes 500 miljoner kronor per år för vidareutbildning av sjuksköterskor till specialistsjuksköterskor eller barnmorskor.
Vänsterpartiet anslår kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner under mandatperioden. Det skapar utrymme för att utöka de öronmärkta medlen i överenskommelser med SKR med 1,1 miljarder kronor och på så vis nå målet om att erbjuda sjuksköterskor betald specialistutbildning, inklusive barnmorskor, i hela landet.
8.5
Glesbygdstillägg inom sjukvården
I glest befolkade regioner är det dyrare att bedriva sjukvård. Det är svårare och dyrare att i glesbygd bygga upp enheter för att kunna erbjuda invånarna rimliga restider. Som en följd av det har människor i glesbygdskommuner långt sämre hälsa än genomsnittet, medan boende i rika kommuner runt storstäderna har bättre hälsa.
[74]
Detta är en konse
­
kvens av marknadslogikens intrång inom sjukvården: Tillgången och användningen är som störst där de flesta och friskaste människorna finns. För att säkra tillgången till vård även i glest befolkade områden krävs att vi solidariskt via skattesystemet tillför nödvändiga resurser.
Som kompensation för geografiska förhållanden har begreppet glesbygdsmedicin vuxit fram. Det innefattar en rad kunskapsområden och en metodutveckling som syftar till att kompensera för avståndsproblematik och upprätthålla den bredare kompetens som är nödvändig då befolkningsunderlaget är litet och avstånden stora. Vård i glesbygd omfattar alla slags sjukdomar, olycksfall, symptom och tecken på ohälsa i en befolk
­
ning. Att jobba i glesbygd kräver bred medicinsk kunskap med tillämpning i öppenvård, slutenvård och hemsjukvård. Därutöver fordras ingående kunskap om de sociala, psykologiska, ekonomiska, existentiella och samhällsstrukturella villkor som gäller för människor i glesbygd. Det betyder ett utvecklat och fördjupat närvårdskoncept.
Det är således uppenbart att det krävs riktade resursökningar för att utveckla en jämlik vård i hela landet. Vi vill använda oss av det kommunala utjämningssystemet för att stärka sjukvården i regioner som har en liten befolkning och stora geografiska avstånd. Resurserna utbetalas då direkt och finansieras helt av staten – utan att någon annan region får ett minskat anslag. Vården kommer alltid att vara mer kostnads
­
krävande i glesbygden, och därför måste våra gemensamma resurser fördelas efter de förutsättningarna.
Vänsterpartiets förslag:
Vi anslår 1
miljard kronor i form av ett generellt statsbidrag för ett glesbygdstillägg inom sjukvården.
Detta ersätter regeringens riktade satsning på vård i landsbygden och utökar resurserna till området.
Ökad tillgång till psykologisk behandling
En fungerande stöttning och vård av psykiska besvär kan avsevärt minska lidandet och ibland helt lindra en person från psykisk ohälsa. Ändå är psykiatrin ett av sjukvårdens mest eftersatta områden. Fokus ligger ofta på korta behandlingar och tillgången på vård är ojämn mellan regionerna. Ofta får även behövande betala själva vid besök hos privata psykoterapeuter. Vänsterpartiets utgångspunkt är att förebyggande och tidiga insatser behöver kombineras med en adekvat vård som är tillgänglig och jämlik över hela landet.
Därför måste möjligheterna till psykologisk behandling kraftigt öka. I Sverige har region Skåne möjliggjort användningen av längre behandlingar om 25 sessioner på regionens bekostnad. Vänsterpartiet menar att detta borde vara ett erbjudande i samtliga regioner. Förslaget innebär att individuellt anpassad psykologisk behandling erbjuds inom primärvården genom remiss, för att på sikt bli en del av regionernas reguljära verksamhet. I grunden handlar detta arbete om att likställa den psykiska och den somatiska vården och befästa invånarnas rätt till båda. I ett välfärdssamhälle ska inte psykisk stöttning och vård vara en klassfråga.
Vänsterpartiets förslag:
Möjliggör en längre, individuellt anpassad psykologisk behandling inom primärvården genom remiss. Budgetmedel: 1,3
miljarder kronor.
[75]
Tandvård
Tänderna är en del av kroppen och bör ingå i sjukvården. Alla ska ha råd att ha bra tänder, inte bara de som kan betala dyra behandlingar.
Sedan tandvårdsmarknaden avreglerades har priserna stigit kraftigt. De höga kostnaderna för undersökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkaren mer sällan eller tvingas att avstå från tandläkarbesök. De med väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3
000 kronor och endast halva kostnaden ersätts. Det har bidragit till att tandhälsa har blivit en klassmarkör.
Undersökningar visar att sviktande munhälsa påverkar individens förutsättningar på exempelvis arbetsmarknaden.
[76]
Det är även dokumenterat att olika slags arbeten leder till ojämlikheter, såsom att industriarbetare som jobbar natt har en sämre munhälsa.
[77]
Vänsterpartiets reformplaner för tandvården i Sverige syftar till ökad jämlikhet, förbättrad tillgänglighet och en bättre generell tandhälsa i befolkningen. En god tandhälsa förebygger allvarlig infektionssjukdom med risk för bl.a. hjärt-kärlsjukdomar samt allvarliga tandsjukdomar och behandlar vanligt förekommande tandbesvär i syfte att lindra smärta eller öka funktionalitet.
Många unga vuxna slutar att besöka tandvården i förebyggande syfte när de inte längre har tillgång till avgiftsfri tandvård. Tack vare Vänsterpartiet höjdes åldersgränsen för fri tandvård till 23
år från 2019. För personer mellan 23 och 29
år och för de som har fyllt 65
år fördubblades tandvårdsbidraget till 600
kronor. För vuxna mellan 30 och 65
år höjdes det till 300
kronor. Men vi behöver göra mycket mer.
Införandet av ett verkligt högkostnadsskydd inom tandvården skulle ge en betydande fördelningspolitisk effekt. Denna reform efterliknar kostnadsfördelningen inom hälso- och sjukvården. Förslaget innebär att 100 procent av patientens kostnader skulle subven
­
tioneras över 1
200 kronor per 12-månadersperiod.
[78]
Patienternas andel av tandvårds
­
kostnaderna i det statliga tandvårdsstödet skulle då sjunka från 63
procent till 33
procent med denna reform.
Den beräknade kostnaden för reformen utifrån 2023 års prisnivå är 6,5
miljarder kronor.
[79]
För att möjliggöra för tandvården att ställa om och genomföra satsningen i praktiken ska den införas den första juli 2023 och trappas upp över en treårsperiod. Det innebär:
2023 – högkostnadsskydd över 2
000 kronor – 2,35 miljarder kronor
[80]
2024 – högkostnadsskydd över 1
600 kronor – 5,6 miljarder kronor
2025 – högkostnadsskydd över 1
200 kronor – 6,5 miljarder kronor.
Vinsterna med reformen är många. Ett enhetligt system som är lättförståeligt och väl etablerat bland befolkningen, likt det som gäller inom hälso- och sjukvården, ger sannolikt en hög acceptans. Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärdsmodellen och skulle tveklöst innebära en progressiv landvinning. Fördelningseffekten är god eftersom patientandelen av avgiften för tandvård minskar och den skattefinansierade delen ökar.
Vänsterpartiets förslag:
Tandvård bör ingå i sjukvården. Vi vill därför likställa tandvård med övrig hälso- och sjukvård med en beräknad kostnad på 6,5
miljarder kronor jämfört med dagens system som trappas upp över en treårsperiod.
Reformen införs från den första juli 2023 och trappas upp stegvis. Vi avsätter 2,35
miljarder kronor för ändamålet 2023.
Förbättrad arbetsmiljö i statlig sektor
Sedan början av 1990-talet har arbetslivet blivit alltmer slimmat, med ett högre arbetstempo i kombination med att vissa grupper fått försämrade möjligheter att påverka sin arbetssituation. Det är en av de bärande förklaringarna bakom de ökade sjuktalen och den växande ohälsan i arbetslivet, enligt bl.a. Töres Theorell, professor vid Karolinska institutet. Han nämner särskilt kvinnor som är anställda i offentlig sektor.
[81]
I samband med 1990-talskrisen infördes en ny modell för att beräkna årliga kostnadsökningar i stadsbudgeten. Pris- och löneomräkningsmodellen, som den kallas, innebär att statens kostnad för priser och löner räknas upp automatiskt och följer utvecklingen i andra sektorer. Modellen innehåller ett s.k. produktivitetsavdrag – en årlig generell besparing i statsförvaltningen. Avdraget syftar till att öka förändrings
­
takten i staten och därmed produktiviteten. Tanken är att staten ska följa näringslivets produktivitetsökning, göra samma effektiviseringar och styras med samma prioriter
­
ingar som ett privat vinstdrivande företag. Produktivitetsavdraget är därmed ytterligare en del av den nyliberala ekonomiska politik som fick stort genomslag under 1990-talet, där offentlig verksamhet alltmer kom att styras utifrån näringslivets principer, med bristande offentlig service som följd. I takt med insikten att staten inte är ett företag och att offentlig verksamhet styrs av en annan logik än näringslivet, har 1990-talspolitiken kommit att ifrågasättas alltmer.
Vänsterpartiet anser att dagens modell för pris- och löneomräkning har stora brister, särskilt vad gäller löneomräkningen. Olika verksamheter har mycket olika förutsätt
­
ningar för att klara av en årlig effektivisering, varför det uppstår ett ständigt och svårhanterat sparbeting. Detta skapar press på arbetsförhållandena och riskerar att undergräva kvaliteten och professionaliteten i de statliga verksamheterna.
Fackförbundet ST, som organiserar tjänstemän inom statlig verksamhet, har analyserat effekterna av produktivitetsavdraget sedan det infördes 1994. Enligt deras beräkningar har det lett till en urholkning av lönekostnadsanslagen med motsvarande 44
procent eller ca
62
miljarder kronor per år inom statlig sektor sedan 1994.
[82]
Enligt ST:s bedömningar har det inte påverkat lönenivåerna för statliga tjänstemän utan troligen bidragit till att antalet sysselsatta i sektorn har halkat efter, i jämförelse med privat sektor. Enligt ST skulle andelen anställda i statlig förvaltning ha varit 31
procent högre 2020 om produktivitetsutvecklingen hade skett i samma takt som i privat sektor. Det motsvarar ca
54
miljarder kronor, eller 76
000 jobb.
Om inte produktivitetsavdraget hade funnits skulle lönekostnadsanslagen till myndigheterna ha varit 53
procent högre 2026. Enligt ST:s prognos kommer skillnaden i andelen anställda mellan privat sektor och statlig förvaltning växa till 37
procent år 2026. Det motsvarar 100
000 färre anställda inom statlig sektor, i jämförelse med utvecklingen i privat sektor.
Vänsterpartiet anser att produktivitetsavdraget bör avskaffas från och med 2024 och att pris- och löneomräkningsmodellen bör ses över. I en sådan översyn bör andra modeller för att stärka effektiviteten inom statlig sektor undersökas. Ett slopat produktivitetsavdrag skulle öka de statliga utgifterna med omkring 2,1
miljarder kronor per år.
[83]
Den exakta effekten av att slopa produktivitetsavdraget är svår att beräkna eftersom den beror på faktorer som är svåra att förutspå som produktivitets- och löneutvecklingen samt utkomsten av den översyn av pris- och löneomräkningsmodellen som vi vill se.
Vänsterpartiets förslag:
Produktivitetsavdraget avskaffas 2024, och pris- och löneomräkningsmodellen ses över.
Stärk Sveriges kommuner och regioner – reformtabell
Sveriges kommuner och regioner står inför två stora utmaningar. Det handlar dels om resursbrist, dels om stora rekryteringsbehov. Sammantaget måste vi tyvärr konstatera att regeringen inte tillför tillräckligt med resurser till Sveriges kommuner och regioner för att de ens ska kunna upprätthålla sin nuvarande och nedbantade bemanning. Vänster
­
partiet redovisar i denna motion ett kraftfullt paket för att stärka välfärden.
Det är anmärkningsvärt att regeringen i budgetpropositionen endast skjuter till 6
miljarder kronor i generella statsbidrag till kommuner och regioner. Regeringen tillför också kommunsektorn en del resurser via riktade statsbidrag, främst till sjukvården. Det är naturligtvis bra att regionerna får dessa medel, men Vänsterpartiet menar att generella statsbidrag har en större förutsättning att användas effektivt i verksamheterna.
Vänsterpartiet gör en tydlig ekonomisk prioritering. Vi avvisar regeringens prestationsbundna och riktade insatser till sjukvården. Utöver regeringens 6
miljarder kronor i generella statsbidrag tillför vi kommunsektorn 24
miljarder kronor i generella statsbidrag för 2023. Vi ser också att det finns stora eftersatta investeringsbehov i kommuner och regioner. Därför föreslår vi att ett särskilt investeringsstöd för samhälls
­
fastigheter införs. Vi avsätter 2
miljarder kronor för detta under 2023 och ökar med 1
miljard kronor per år 2024–2025. För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd på lika villkor föreslår vi också ett särskilt stöd till mindre kommuner för att dessa ska kunna jämna ut de stora regionala skillnaderna i kommunalskatt. Vi anslår 1
miljard kronor per år för detta ändamål. Utöver dessa stora reformer föreslår Vänsterpartiet också ett antal riktade satsningar inom bl.a. psykiatrin, kompetens
­
utveckling i äldreomsorgen, skolan och förskolan. Vi föreslår en halvering av biljettpriserna i kollektivtrafiken och ger samtidigt ett riktat investeringsstöd för utbyggnad av kollektivtrafiken. I tabell
3 nedan visas Vänsterpartiets större budgetsatsningar till kommunsektorn.
Tabell 3 Vänsterpartiets budgetsatsningar till kommunsektorn
Avvikelse mot regeringen, miljarder kronor
2023
2024
2025
VERKSAMHETER
Förslag i BP23
Generella statsbidrag
6
6
6
Förlossningsvård
0,2
1,5
1,5
Subvention, LVU-placeringar
0,5
0,5
Vaccin, covid-19
1,4
Förslag utöver regeringen
Generella statsbidrag – demografi
14
14
24
Generella statsbidrag – ökad personaltäthet
10
15
22,5
Psykiatrisatsning
1,3
1,3
1,3
Äldreomsorgslyft
1,7
1,7
Sjukvård i glesbygd
1
1
1
Ny resursfördelningsmodell för förskolan
2
Ny resursfördelningsmodell för grundskolan
2
Fritidshem med störst behov
0,3
0,3
0,3
Nej till prestationsbundna medel
–3
–3
–3
Regeringens sjukvårdssatsningar
–2,3
–1,3
–1,3
Summa för verksamheter
29,4
37
58
ÖVRIGT
Halverade biljettpriser i kollektivtrafiken
12
12
12
Investeringsstöd för samhällsfastigheter
2
3
4
Investeringsstöd för utbyggd kollektivtrafik
4
4
4
Investeringsstöd för lekparker m.m.
0,5
0,5
0,5
Avgiftsfri kulturskola
0,3
0,4
0,4
Höjd elbusspremie
1
1
1
Fribelopp i förskoleavgiften
1,3
1,4
1,4
Fribelopp i fritidshemsavgiften
0,6
0,7
0,7
Summa för verksamheter och övrigt
51,1
60
82
9
En kunskapsnation i världsklass
Sverige kan och bör bli en kunskapsnation i världsklass. Förutsättningarna finns, men de senaste 30 årens skolpolitik har lett till en utveckling i motsatt riktning. Målet om en kunskapsnation i världsklass är viktigt för att skapa ett mer jämlikt samhälle, där människor mår bättre och deltar i det demokratiska samhället i större utsträckning och på mer jämlika villkor, samt för att bidra med kompetent arbetskraft till arbets
­
marknaden och stärka arbetsmarknadens funktionssätt. Utbildning är också en central faktor för ekonomisk jämlikhet. En hög och jämn fördelning av kunskaper ger förutsättningar för en både hög, jämn och rimligt fördelad inkomstnivå.
Den klimatförändring vi befinner oss mitt uppe i kräver en enorm omställning av vårt nuvarande ekonomiska system. Den strukturomvandling som ständigt pågår, som innebär att hundratusentals jobb försvinner och tillkommer varje år, måste öka kraftigt. Fler jobb kommer att försvinna det närmaste decenniet, men fler jobb måste också skapas för att klara omställningen.
Det innebär stora krav på att ny kunskap tas fram inom forskningen, men också på en betydande kompetensväxling på arbetsmarknaden när omvandlingstakten ökar. Motorn i klimatomställningen kommer att vara förändrad kunskap, avseende både spets och bredd. Förskolor, grundskolor och gymnasium måste ge alla medborgare möjlighet att delta i denna omställning, men även det livslånga lärandet, kompetensutvecklingen och arbetsmarknadspolitiken måste uppgraderas och anpassas till de nya kraven på ökad strukturomvandling.
9.1
Främja ökat deltagande i förskolan
I Skolinspektionens stora utvärdering av förskolan var den övergripande slutsatsen att kvaliteten varierar alltför mycket.
[84]
Det är allvarligt eftersom förskolans kompensa
­
toriska uppdrag blir påtagligt i en samhällsutveckling med ökad skolsegregation och socioekonomiska skillnader. En samstämmig forskning visar att en förskolas möjlighet att vara utjämnande är avhängig av dess kvalitet. Allra störst betydelse har det för barn från ekonomiskt och socialt utsatta förhållanden.
[85]
Vänsterpartiet anser att alla barn i Sverige ska erbjudas likvärdig tillgång till förskola. Eftersom förskoleavgiften kan utgöra ett hinder för hushåll med små resurser vill vi genomföra en riktad sänkning av den. Förslaget innebär att det införs ett fribelopp om 20
000 kronor per månad och att den nuvarande gränsen för när maxtaxan börjar gälla höjs med 20
000 kronor per månad. Fribeloppet gör att den nuvarande nivån på maxtaxan inte påverkas. Liknande modell tillämpas redan i dag i flera kommuner, t.ex. i Skellefteå.
[86]
Förslaget skulle innebära att hushåll med inkomster upp till 20
000 per månad inte betalar någon avgift alls. Hushåll med inkomster mellan 20
000 och 72
400 kronor får sänkt avgift och hushåll med inkomster över 72
400 kronor per månad får samma avgift som i dag.
Tabell 4 Skillnad i förskoleavgift per månad i kronor
Hushållsinkomst
[87]
1 barn
2 barn
3 barn
19 000
570
950
1 140
29 000
600
1000
1 200
39 000
600
1000
1 200
49 000
600
1000
1 200
59 000
402
670
804
69 000
102
170
204
79 000
0
0
0
Till följd av förslaget får omkring 320
000 hushåll sänkt förskoleavgift. Det kostar staten omkring 1,4 miljarder kronor per år.
[88]
Vänsterpartiets förslag:
Inför ett statligt finansierat fribelopp i förskoleavgiften.
Gör förskolans resurstilldelning kompensatorisk
För att fler barn ska få möjlighet att gå i en förskola med hög kvalitet krävs att betydande resurser tillförs förskolan. De ökade resurserna behövs för att öka personaltätheten och minska ojämlikheten i fråga om barns förutsättningar.
Skolverkets statistik visar att andelen anställda med förskollärarexamen har minskat under de senaste tio åren. Samtidigt har andelen utan utbildning för förskola ökat. Det finns också skillnader mellan fristående och kommunala förskolor, och mellan olika kommuner i landet. Störst brist på förskollärare är det i storstäder och glesbygds
­
kommuner. Det kan variera så mycket som mellan 17 och 70 procent.
[89]
För att förskolan ska kunna leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag krävs en resurstilldelning som tar hänsyn till de varierande förutsättningar som råder i olika delar av landet och på olika förskolor. Vänsterpartiet vill tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram en ny resursfördelningsmodell som innebär att resurserna fördelas kompensa
­
toriskt. Förskolans strukturpengar ska avskaffas och inkluderas i den nya modellen. Utredningens förslag ska börja genomföras 2025 och vara fullt genomförda 2026. Vänsterpartiet avsätter 2
miljarder kronor 2025 och 3
miljarder kronor 2026.
Vidare anser Vänsterpartiet att rätten till förskola ska utökas från dagens 15 till 30
timmar för alla barn i hela landet. En del kommuner erbjuder redan 30
timmar, men Vänsterpartiet anser att förskolan är för viktig för att det ska råda så stora skillnader mellan kommunerna avseende vad barn har rätt till. Hur det ska genomföras och finansieras bör utredas tillsammans med resursfördelningsmodellen. Samma utredning bör även undersöka hur personalförstärkningar och hårdare regler i fråga om barn
­
gruppernas storlek kan genomföras samt hur rätten till barnomsorg för föräldrar som arbetar på obekväm arbetstid ska stärkas och hur det ska bli obligatoriskt för kommunerna att erbjuda öppen förskola.
Vänsterpartiets förslag:
Tillsätt en statlig utredning med följande uppdrag:
‒
Ta fram en ny kompensatorisk resursfördelningsmodell enligt samma principer som vi vill se i grundskolan. Förskolans strukturpengar ska avskaffas och inkluderas i den nya modellen.
‒
Utredningens förslag ska börja genomföras 2025 och vara fullt genomförda 2026. Vänsterpartiet avsätter 2
miljarder kronor 2025 och 3
miljarder kronor 2026.
‒
Ta fram förslag på genomförande och finansiering av rätt till 30
timmars förskola för alla barn från 1
års ålder.
‒
Ta fram förslag på lagstiftning om rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid.
‒
Ta fram förslag på lagstiftning om att införa en skyldighet för kommuner att erbjuda öppen förskola.
9.3
Inför en ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i grundskolan
Vänsterpartiet vill se en ny resursfördelningsmodell för grundskolan och förskoleklass som är mer kompensatorisk. Det likvärdighetsbidrag som finns i dag behöver stärkas och möjligheterna för skolans huvudmän att motverka likvärdighetsbidragets kompensatoriska effekt behöver minska. Den exakta utformningen av den nya modellen behöver utredas tillsammans med andra reformer för att stärka skolans kompensatoriska uppdrag.
Dagens modell där en viss summa pengar följer med varje elev skapar incitament för stora klasser eftersom kostnaderna för att bedriva undervisning i stort sett är desamma oavsett klassens storlek. Stora klasser innebär därmed ekonomiska överskott och mindre klasser leder till underskott. Skolor på landsbygden och skolor med elever med behov av mindre undervisningsgrupper missgynnas. Klasstorlek och lärartäthet har betydelse för elevers kunskapsinlärning. Tydligast är det för elever som går de första åren i grund
­
skolan och för elever som inte får så mycket stöd i sina studier hemifrån. Utredningen ska därför bl.a. ta fram förslag om hur det nuvarande skolfinansieringssystemet med skolpeng kan avskaffas till förmån för en klasspeng.
Utredningen ska också säkerställa att den nya modellen inte medför ökade kostnader för kommuner med sämre ekonomi, och undanträngning av annan kommunal service, samt att resursfördelningen inte blir mindre kompensatorisk i någon kommun. Modellen ska också utformas så att resurser fokuseras till de lägre årskurserna där de kompensa
­
toriska insatserna har störst effekt.
Lärarna behöver mer stöd och avlastning i sitt arbete av andra personalkategorier. Därför ska utredningen också se över hur nyckeltal för skolläkare, speciallärare, specialpedagoger, skolsköterskor, skolkuratorer, skolpsykologer samt studie- och yrkesvägledare vid varje skolenhet kan införas och finansieras. Vänsterpartiet anser att alla elever ska garanteras rätten till tryckta läromedel av hög kvalitet. Vi vill därför omsätta förslagen
i Läromedelsutredningen (SOU 2021:70)
till lagstiftning.
Utredningen ska också se över vilka nuvarande riktade statsbidrag som kan tas bort och införlivas i likvärdighetsbidraget. Utöver det avser vi att tillföra omkring 2
miljarder kronor 2025 och 3
miljarder kronor från 2026. Utredningen ska vara klar 2023, och reformerna ska börja genomföras 2025 och vara fullt genomförda 2026.
Vänsterpartiets förslag:
Tillsätt en statlig utredning för att ta fram en ny kompensatorisk resursfördelningsmodell enligt följande principer:
‒
Skolpengen ska ersättas av en klasspeng som viktas utifrån lokala förutsättningar.
‒
Likvärdighetsbidraget, som baseras på elevsammansättning, förstärks kraftigt och flera riktade statsbidrag avskaffas för att de medel som är avsatta till dem ska tillskjutas likvärdighetsbidraget.
‒
Nyckeltal för skolläkare, speciallärare, specialpedagoger, skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer samt studie- och yrkesvägledare vid varje skolenhet ska införas, och resursfördelningsmodellen ska ta hänsyn till ökade kostnader till följd av det.
‒
Utredningen ska vara klar 2023, och reformerna ska börja genomföras 2025 och vara fullt genomförda 2026. Vi tillför 2
miljarder kronor 2025 och 3
miljarder kronor från 2026.
Omsätt förslagen i Läromedelsutredningen (SOU 2021:70) till lagstiftning.
Stärk de kompensatoriska insatserna i gymnasieskolan
Den svenska grundskolans oförmåga att kompensera för de olika förutsättningar som elever har, som beskrivs ovan, tycks även gälla för gymnasieskolan. I betänkandet I mål – vägar vidare för att fler unga ska nå målen med sin gymnasieutbildning konstateras att det sedan länge är väl känt att elever i gymnasieskolan når olika studieresultat beroende på deras bakgrund.
[90]
Gymnasieskolan är en frivillig skolform men samtidigt är en gymnasieexamen en avgörande nyckel till arbetsmarknaden och ett vuxenliv med egen försörjning och god hälsa. Därför behöver gymnasieskolans uppdrag och arbetssätt tydligt utgå från mål
­
sättningen att alla ska slutföra en gymnasieutbildning eller motsvarande inom andra skolformer. Betydligt större insatser behöver göras för att få alla unga att påbörja och slutföra en gymnasieutbildning.
Gymnasieskolan behöver, precis som övriga skolformer, en resurstilldelningsmodell som är mer kompensatorisk än den nuvarande. Gymnasieskolan skiljer sig från grund
­
skolan på så vis att det sker en annan selektering av eleverna genom betygsintagningen, samtidigt som avståndet mellan hemmet och skolan spelar mindre roll i gymnasieåldern än i grundskolan. Därför behöver en ny resurstilldelningsmodell för gymnasieskolan se något annorlunda ut än den för grundskolan.
Vänsterpartiet vill att det införs ett likvärdighetsbidrag för gymnasieskolan liknande det i grundskolan men utformat så att det tar hänsyn till gymnasieskolans utformning. Hur ett sådant likvärdighetsbidrag ska utformas behöver utredas tillsammans med en ny resurstilldelningsmodell. I en sådan utredning bör det förslag om ett sektorsbidrag för gymnasieskolan som presenterats av Lärarnas Riksförbund övervägas, och möjligheten att omvandla befintliga riktade statsbidrag till ett nytt likvärdighetsbidrag eller sektors
­
bidrag bör utredas. Vänsterpartiet avser att tillskjuta omkring ytterligare 1
miljard kronor till gymnasieskolan från 2025. Utredningen ska vara klar 2023, och reformerna ska börja genomföras 2025 och vara fullt genomförda 2026.
Vänsterpartiets förslag:
Tillskjut omkring ytterligare 1
miljard kronor till gymnasieskolan från 2025.
Tillsätt en statlig utredning för att ta fram en ny kompensatorisk resurstilldelnings
­
modell för gymnasieskolan enligt samma principer som vi föreslår för grundskolan, men utifrån gymnasieskolans särskilda förutsättningar.
Främja ökat deltagande i fritidshemmen
Fritidshemmen är en del av en samlad skoldag och ska därför hålla lika hög kvalitet som skolan. Många barn börjar och slutar sin dag på fritidshemmet. Fritidshemmen har också en viktig roll vad gäller informellt lärande. För att främja jämlikhet och jämställdhet är det viktigt att uppmärksamma skillnader i nyttjandet av fritidshem. Det kan röra sig om föräldrarnas utbildning, födelseland, civilstånd och även bostadsort.
Barn till högutbildade går betydligt oftare på fritidshem än barn vars föräldrar har kortare utbildning. Dessutom vet vi att barn i ekonomiskt utsatta hushåll deltar i mindre utsträckning i organiserade fritidsaktiviteter. Detsamma gäller för barn med ensam
­
stående föräldrar, varav de flesta är kvinnor, barn i arbetarhushåll och barn vars föräldrar är födda utomlands. För dessa barn är rätten till bra fritidshem än viktigare. För att fler barn ska kunna ta del av fritidshemmens viktiga verksamhet föreslår Vänsterpartiet att ett fribelopp införs för fritidshemsavgiften så att de med låga inkomster betalar en lägre avgift än i dag.
Förslaget innebär att det införs ett fribelopp om 20
000 kronor per månad och att den nuvarande gränsen för när maxtaxan börjar gälla höjs med 20
000 kronor per månad. Fribeloppet gör att nivån på maxtaxan inte påverkas.
Förslaget kommer att innebära att hushåll med inkomster upp till 20
000 per månad inte betalar någon avgift alls. Hushåll med inkomster mellan 20
000 och 72
400 kronor får sänkt avgift och hushåll med inkomster över 72
400 kronor per månad får samma avgift som i dag.
Tabell 5 Skillnad i fritidshemsavgift per månad i kronor
Hushållsinkomst
[91]
1 barn
2 barn
3 barn
19 000
380
570
760
29 000
400
600
800
39 000
400
600
800
49 000
400
600
800
59 000
268
402
536
69 000
68
102
136
79 000
0
0
0
Till följd av förslaget får omkring 260
000 hushåll sänkt fritidshemsavgift. Det kostar staten omkring 650 miljoner kronor per år.
[92]
Precis som inom förskolan behövs personalförstärkningar och staten behöver gå in med mer resurser som fördelas efter behov. Det skulle förbättra möjligheterna att bedriva en meningsfull verksamhet med hög pedagogisk kvalitet. Vänsterpartiet vill se en särskild satsning på ökad personaltäthet där behoven är som störst. För det avsätter vi 250 miljoner kronor per år.
Vänsterpartiets förslag:
Inför ett statligt finansierat fribelopp i fritidshemsavgiften.
En statligt finansierad satsning på ökad personaltäthet där behoven är som störst.
Minska studenternas ekonomiska risk vid högre utbildning
Vänsterpartiets syn på kunskap som en demokratisk rättighet innebär att vi ser en breddad rekrytering till högskolan som en viktig målsättning. Det ökar också den sociala rörligheten och gör det möjligt för fler att t.ex. vidareutbilda sig eller byta bana om så krävs.
En av de viktigaste förutsättningarna för att göra kunskap och utbildning tillgänglig för fler människor är ett studiestödssystem som ger social och ekonomisk trygghet för studerande på allt från vuxenutbildning till högskola. Studiemedlen är en viktig orsak till att den sociala snedrekryteringen till högre utbildning har minskat. Samtidigt är personer från studieovana hem mindre benägna att ta lån och börja studera. Vänsterpartiet vill därför se över och ändra lånevillkoren för att överbygga de hinder som det kan innebära. Vi vill också återinföra studerandevillkoret i a-kassan, vilket beskrivs närmare i avsnitt 7.6.
Studiestödssystemet har ändrats flera gånger genom åren, vilket har medfört att den ekonomiska risken flyttats från staten till individen, i fler steg. I januari 2023 tas ytterligare ett steg i den riktningen då räntan på studielånen höjs, delvis för att finansiera nya och äldre kreditförluster på studielån. Vänsterpartiet är emot denna utveckling och röstade emot den förändring som genomförs 2023. Vänsterpartiet vill att den modell som gäller för studielån tagna före 1989 ska gälla för alla studielån. Det innebär att den som under 2022 tjänar under 169
000 kronor (3,5
prisbasbelopp) per år inte behöver betala tillbaka på sitt studielån. För den som har barn under 10
år ligger gränsen för 2022 i stället på 217
300 kronor (4,5
prisbasbelopp) per år. Enligt reglerna från före 1989 skrivs skulderna av vid 65
års ålder, en sänkning med sju år jämfört med den nuvarande modellen. Statens kostnader för förslaget uppstår i de fall låntagarna inte kan betala tillbaka lånen. Över tid väntas därmed statens kostnader till följd av förslaget växa, men för kommande år uppskattas de uppgå till omkring 100 miljoner kronor. Vänsterpartiet anser vidare att en större del av studiemedlet bör utgöras av studiebidrag, och att andelen lån bör minska. På sikt bör målet vara ett renodlat studiebidrag utan lån.
Studiestartsstöd är ett bidrag som vissa arbetslösa kan få under en kortare tid för att läsa in en gymnasieutbildning och öka chanserna till jobb. Vänsterpartiet är positiva till studiestartsstödet och föreslår därför en utökning av det för att ge fler möjlighet att ta del av det. Vi vill avsätta ytterligare 250 miljoner kronor till studiestartsstödet.
Vänsterpartiets förslag:
De återbetalningsregler för studielån som gällde före 1989 ska gälla för alla studielån.
Förstärk studiestartsstödet.
Återinför studerandevillkoret i a-kassan.
Öka satsningarna på högre utbildning vid universitet och högskol
or
Nuvarande resursfördelningssystem för högre utbildning har snart funnits i 30
år. I dag får utbildningarna en finansiering som styrs av en prislapp där olika utbildningar får olika anslag.
Sedan prislappssystemet infördes 1993 har visserligen vissa justeringar av beloppen gjorts men modellen bygger på utbildningarnas kostnader i början på 1990-talet. Vänsterpartiet menar att dessa prislappar behöver ses över och finansieringssystemet göras om så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar i kostnader. I väntan på en mer genomgripande förändring föreslår Vänsterpartiet en höjning av samtliga prislappar med 1
000 kr per helårsstudent från 2023 och 2
000 kronor per helårsstudent från 2024. Förslaget beräknas öka statens utgifter med omkring 325 miljoner kronor 2023 och 650 miljoner kronor från 2024.
Styr- och resursutredningen (SOU 2019:6) föreslog en förändrad finansiering av högre utbildning. Utredningen konstaterade bl.a. att det prestationsbaserade resurs
­
tilldelningssystemet medför att utbildningar på grundnivå och avancerad nivå som på olika sätt är flexibla för studenten ofta är ekonomiskt ofördelaktiga för lärosätena att erbjuda.
Vänsterpartiet var redan vid införandet av ett prislappssystem kritiskt till att en del av pengarna fördelades genom en prestationsdel baserad på poängproduktion. För att öka möjligheten för fler att studera och för att trygga lärosätenas finansiering och möjlighet till utveckling anser Vänsterpartiet att prestationsdelen i högskolans finansieringssystem bör avskaffas.
Universiteten och högskolorna tillhör den statliga sektorn och omfattas därmed av den pris- och löneomräkningsmodell som styr uppräkningen av de medel som tilldelas dem. Modellen innehåller ett s.k. produktivitetsavdrag – en årlig generell besparing. Vänsterpartiet vill avskaffa detta avdrag, vilket skulle leda till ökade anslag till universiteten och högskolorna. Över tid blir ökningen betydande. Förslaget om att avskaffa produktivitetsavdraget beskrivs närmare i kapitel
3.
Vänsterpartiet vill även se en utbyggnad av antalet basår och basårsplatser från 2024. Basåren fyller en viktig funktion i att erbjuda behörighetsgivande studier i en högskolemiljö. Erfarenheten från lärosätena visar också att de som gått ett basår klarar efterföljande utbildning bättre än de som kommer direkt från gymnasiet. Vänsterpartiet avsätter 200 miljoner kronor per år till ändamålet 2024 och 400 miljoner kronor från 2025.
Vänsterpartiet vill även införa en modell liknande Dalamodellen i nationell skala för att möta personalbristen inom utbildningssektorns yrken, såsom lärare, förskollärare och lärare mot fritidshem.
Modellen innebär att studier till lärare kombineras med arbete på en skola.
Vänsterpartiets förslag:
Höj ersättningen till lärosätena per helårsstudent med 1
000 kronor per helårsekvivalent 2023 och 2
000 kronor per helårsekvivalent från 2024.
Bygg ut antalet basår och basårsplatser från 2024.
Inför en modell liknande Dalamodellen i nationell skala för att möta personalbristen inom utbildningssektorns yrken, såsom lärare, förskollärare och lärare mot fritidshem
.
Höj forskningens basanslag
Genom forskning skapas ny kunskap. Denna kunskap är viktig för att utveckla ekonomin, skapa arbetstillfällen, förbättra välfärden och skapa ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Forskning behövs även för att utsätta vårt samhälle för kritisk granskning i syfte att utveckla demokratin och kultur- och samhällslivet. Därför behövs ett ökat stöd till den fria forskningen.
Vänsterpartiet stödjer en sammanhållen forskningspolitik och står bakom ambitionerna om en mer jämställd akademi. Styr- och resursutredningens resonemang om forskningsmedel tydliggjorde att lärosätenas anslag för forskning behöver öka. Vi vill avsätta ytterligare 500 miljoner kronor 2024 och 1
miljard kronor per år från 2025 till forskning, genom en förstärkning av basanslagen. Denna satsning är inte styrd eller riktad utan används på de sätt som lärosätena anser mest lämpligt.
Vänsterpartiets förslag:
Avsätt 500 miljoner kronor extra till forskning genom förstärkning av basanslagen 2024 och 1
miljard kronor från 2025.
Stöd till folkbildningen
Folkbildningen är en viktig plattform för människors möjlighet till bildning och utveckling under hela livet. Den stärker demokratin och människors möjlighet att delta i samhället. Folkhögskolorna har en alldeles särskild roll i fråga om att erbjuda utbildning för de som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning, och ett viktigt mål är att utjämna utbildningsklyftor och att höja utbildningsnivån generellt i samhället. Folk
­
bildningen möjliggör också för människor att ta del av kultur, skapa kultur och verka inom kulturen oavsett var i landet de bor. Folkbildningsanslaget har ingen löne- och prisuppräkning och har därför urholkats över tid. Vi ser därför ett behov av att öka stödet till folkbildningen. Vi satsar 160 miljoner kronor för 2023 och ökar sedan stödet till 200 miljoner kronor för 2024 och 250 miljoner kronor för 2025.
Under coronapandemin satsades det på 4
000 extra platser på folkhögskolorna. Arbetslösheten är fortsatt hög och folkhögskolorna är duktiga på att nå de med kort utbildning som står långt ifrån arbetsmarknaden. Vänsterpartiet föreslår en nedtrappning av satsningen samtidigt som vi räknar upp själva ersättningsnivån per plats. Det stärker ekonomin långsiktigt på folkhögskolorna och ger fokus på utveckling av verksamheten, bättre villkor för pedagogerna och förbättrade studieresultat, inte bara volymökningar. Vänsterpartiet avsätter 400 miljoner kronor 2023 för att sedan trappa ned stödet till 350 miljoner kronor 2024 och 300 miljoner kronor 2025.
De asylsökande och flyktingar från Ukraina som inte har haft rätt att läsa sfi har erbjudits insatserna Svenska från dag ett och Vardagssvenska genom studieförbunden. Studieförbunden bedömer att det här är grupper som fortsatt behöver mycket stöd och kriget i Ukraina kan pågå under lång tid. Under det här anslaget finns också riktade medel för föräldralediga nyanlända och personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Vänsterpartiet avsätter 120 miljoner kronor 2023 samt 150 miljoner kronor 2024 och 60
miljoner kronor 2025.
Vänsterpartiets förslag:
Stärk folkbildningen med 680 miljoner kronor 2023 samt 700 miljoner kronor 2024 och 610 miljoner kronor 2025.
Kulturskolor för alla barn
Det är samhällets ansvar att ge alla barn och unga i landet lika goda möjligheter att bygga vidare på den första upptäckar- och skaparglädjen och på lusten att söka kunskap och lära sig nya saker, vidga sin värld och få ta del av nya sammanhang. Kulturskolan är landets största barn- och ungdomskulturverksamhet och spelar en viktig roll för barns och ungas möjlighet att själva utöva kultur. Barn som ges möjlighet att utöva kultur får ett ökat självförtroende, stärker sin problemlösande förmåga och blir bättre på socialt samspel. Drama, dans, bildkonst, film, musik och andra kulturyttringar är viktiga för att stärka barns möjligheter att uttrycka sig med mer än det talade språket. Dock kan avgiften till Kulturskolan vara ett stort problem som utestänger många. Vänsterpartiet föreslår därför en satsning på 300 miljoner kronor per år för att påbörja arbetet med att göra Kulturskolan avgiftsfri.
Regeringen slopar i sin budget det utvecklingsstöd för kulturskolor som Vänsterpartiet var med och införde 2018. Stödet halveras för 2023 och försvinner därefter helt. Vi föreslår i stället att det permanentas som ett nationellt stöd för utvecklingsinsatser för att öka tillgängligheten. Stödet ska vara sökbart för kommunerna.
Vänsterpartiets förslag:
Avsätt medel för att utveckla landets kulturskolor och påbörja arbetet med att göra dem avgiftsfria: 300 miljoner kronor 2023 och sedan 400 miljoner kronor 2024 respektive 2025.
Reformtabell
Tabell 6 Reformtabell En kunskapsnation i världsklass (miljarder kronor)
2023
2024
2025
Inför fribelopp i förskoleavgiften
1,3
1,4
1,4
Ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i förskolan
0,0
0,0
2,0
Ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i grundskolan
0,0
0,0
2,0
Ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i gymnasieskolan
0,0
0,0
1,0
Inför fribelopp i fritidshemsavgiften
0,6
0,7
0,7
Personalförstärkning på fritidshem med störst behov
0,3
0,3
0,3
Minska studentens ekonomiska risk vid högre utbildning
0,1
0,1
0,1
Förstärk studiestartsstödet
0,3
0,3
0,3
Bygg ut basåren
0,0
0,2
0,4
Höj ersättningen till lärosätena
0,3
0,6
0,6
Höj forskningens basanslag
0,0
0,5
1,0
Stöd till folkbildningen
0,7
0,7
0,6
Kulturskolor för alla barn
0,3
0,4
0,4
Totalt
3,9
5,2
10,8
10
Hållbara investeringar för en hållbar framtid
Klimatfrågan förutsätter samhällets handlingskraft och beslutsamhet. Vänsterpartiet arbetar för att klimatomställningen ska göras till en central del av den ekonomiska politiken. På mycket kort tid behöver omställningen av vår konsumtion och produktion sättas i centrum av samhällets utveckling för att vi ska nå de ambitiöst satta klimat
­
målen. Politiken har alltför länge satt sin tilltro till marknadens krafter i hopp om att klimatomställningen ska hanteras utan det aktiva samhällets inblandning.
Men marknaden kan inte lösa kritiska systemfrågor. Det går exempelvis inte att bygga elbilar om det inte finns tillräckligt med laddstolpar eller en utbyggd förnybar elproduktion och nätkapacitet. Konsumtion som är fossilfri måste också initialt kunna utvecklas utan det grundläggande marknadskravet på lönsamhet. Det helhetsansvaret kan bara det offentliga ta och när det inte görs hålls nödvändiga förändringar tillbaka. Sammantaget gör det att införandet av ny teknik går alldeles för långsamt och mycket av utsläppsminskningarna i praktiken måste tas via beteendeförändringar och minskad konsumtion, en strategi som både riskerar att möta stort motstånd och dras med betydande ineffektivitet.
Ett annat lika viktigt skäl är att pris på koldioxid – koldioxidskatt – har en regressiv effekt. Höginkomsttagare som konsumerar mer (större utsläpp) betalar förvisso mer i kronor men som andel av inkomsten blir effekten mindre än för låg- och medelinkomst
­
tagare. Det innebär att effekten blir att marknaden skapar mest undanträngning av konsumtion hos de hushåll som redan i dag har lägst utsläpp och inte heller kan bibehålla sin konsumtion med hjälp av minskat sparande.
10.1
En investeringsplan för grön omställning
Sverige har goda förutsättningar att nå de ambitiöst satta klimatmål som vi har åtagit oss att leva upp till. Genom gemensamma ansträngningar och ett aktivt samhälle som investerar i klimatet och miljön kan vi åstadkomma en verkligt meningsfull och effektiv klimatomställning. Vänsterpartiet vill ta sikte på en klimatpolitik som är strukturerad, omfattande och folkligt förankrad. För att klimatomställningen ska bli verkningsfull måste hela samhället och alla delar av ekonomin ställas om.
Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras på det sätt som efterfrågas av bl.a. Klimatpolitiska rådet. Med Vänsterpartiets föreslagna investeringar kommer Sverige att ta reella steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland. Vi går från ord till handling och föreslår en omställningspolitik som kommer att märkas i alla delar av vårt samhälle.
Redan nästa år behöver samhället dels genomföra viktiga klimatinsatser, såsom att halvera biljettpriserna i kollektivtrafiken och stärka järnvägsunderhållet, dels inleda ett strukturerat planerande inför vår tids stora investeringsåtagande. Vänsterpartiet föreslår att en klimatinvesteringsmyndighet inrättas som ges i uppdrag att planera, samverka och strukturera det gröna investeringsprogram som sjösätts fullt ut 2024.
Vänsterpartiets klimatinvesteringspaket:
Investera 490 miljarder kronor över tio år i en stärkt transportinfrastruktur med fokus på järnvägsutbyggnad.
Investera 130 miljarder kronor i bygg- och fastighetssektorn för klimatrenoveringar och förbättrad nybyggnation.
Investera 100 miljarder kronor över tio år i ett robust elnät och förnybar elproduktion.
Stärk skyddet av värdefull natur och återställ naturliga kolsänkor.
Stärk det additionella klimatbiståndet.
En investeringsplan för klimatet ger ökad sysselsättning
Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra ett historiskt omfattande investerings
­
paket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras.
[93]
Vi föreslår en investeringsledd klimatpolitik för att främja utvecklingen inom tre områden: transporter, energi och bostäder. Med Vänsterpartiets föreslagna investeringar skulle Sverige ta reella steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland. Ett sådant omfattande investeringspaket får också positiva effekter på svensk ekonomi och arbetsmarknad.
Olika typer av offentliga satsningar får olika effekter på ekonomin och på de offentliga finanserna. En satsning som till stor del ökar efterfrågan på inhemskt producerade varor och tjänster ger en positiv effekt på den svenska produktionen och sysselsättningen. Det ger i sin tur s.k. multiplikatoreffekter eftersom en högre syssel
­
sättning och lägre arbetslöshet ger högre hushållsinkomster, när människor går från arbetslöshet till arbete. En del av investeringsbehoven relaterade till klimatomställ
­
ningen är tydligt arbetskraftsintensiva. Ett exempel är energieffektivisering av bostads
­
sektorn. Ett annat exempel är utbyggnad av laddinfrastruktur för att påskynda elektri
­
fieringen av transportsektorn. Den typen av investeringar ger större effekt på sysselsättningen än investeringar som har stor kapitalintensitet.
Offentliga investeringar kan få mycket stora återverkningar i ekonomin – mångdubbelt större än exempelvis skattesänkningar.
[94]
Vänsterpartiet har presenterat beräkningar av hur stora effekter vårt klimatinvesteringspaket kan ge på BNP och arbetslöshet i vår ekonomisk-politiska plattform ”Ny start för Sverige”.
De ekonomiska effekterna av offentliga investeringar är självklart inte bara beroende av hur mycket som investeras, utan även av under vilka former de investeras. Om allt arbete utförs av gästarbetare med låga löner som efter avslutat arbete återvänder till sitt hemland blir följdverkningarna i den svenska ekonomin av de extra investeringarna mindre. Krav på arbetstillstånd, kollektivavtalsenliga löner eller skattskyldighet i Sverige liksom kontroller och kraftfulla sanktioner mot fuskande arbetsgivare är inte bara viktiga för att skydda arbetstagarnas villkor och svenska skatteintäkter. De är också viktiga för att ge svenska företag och arbetare en schysst möjlighet att konkurrera på lika villkor och på så sätt säkerställa att en större del av det välstånd som skapas i arbetet med att bygga ny infrastruktur kommer den svenska ekonomin till del.
För att dessa investeringar ska få fullt genomslag i form av ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är det nödvändigt att det samtidigt görs omfattande satsningar på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt som arbetslösheten är hög så råder det i dag brist på yrkesutbildade personer i flera branscher.
10.3
Klimatsmarta och trygga boenden
Det gröna samhällsbygget förutsätter trygga och klimateffektiva bostäder i hela landet. Det svenska miljonprogrammet har givit oss välbyggda och välplanerade flerfamiljshus. Dessutom finns det mycket som tyder på att de robusta miljonprogramshusen lämpar sig väl för omfattande klimatanpassningar. Vänsterpartiet söker mandat för en politik som skulle föra miljonprogrammet in i vår tid och genom flera åtgärder bli ett verkligt miljöprogram.
Enligt Boverket är ca 140
000 bostäder i miljonprogrammet i akut behov av renovering. Nästan lika många är i behov av renovering inom kort. Vänsterpartiet vill att de renoveringar som görs också ska bidra positivt till klimatomställningen. Det handlar om allt från nya materialval till energieffektiviseringsåtgärder, solpaneler på taket och system för en lokal cirkulär ekonomi. Genom smarta och ändamålsenliga renoveringar kan allt från dragiga fönster till droppande kranar åtgärdas, och moderna materialval och varsamma restaureringar gör badrum och kök hållbara över lång tid.
Vänsterpartiet vill investera 100 miljarder kronor de kommande tio åren för att åstadkomma effektiva och ändamålsenliga klimatrenoveringar av det befintliga bostads
­
beståndet utan att betalningsbördan tynger hyresgästerna i alltför hög utsträckning. Investeringarna åstadkommer stor klimatnytta samtidigt som hyresgästernas boende
­
standard stärks väsentligt. Investeringsmedel ska kunna sökas av såväl allmännyttiga som privata fastighetsägare, i likhet med ett investeringsstöd, och täcka en del av omkostnaderna för att göra nödvändiga renoveringar med tydligt satta klimat- och miljökrav.
Trygghet i arbetslivet måste åtföljas av trygghet på bostadsmarknaden och i bostadsområdena. De senaste decenniernas utförsäljningspolitik och växande under
­
investeringar på bostadsområdet har inneburit en svår bostadsbrist på de flesta platser i landet. Den utvecklingen måste brytas. Trygghet behöver skapas genom att bostäder byggs till överkomliga priser, att renoveringar inte innebär chockhöjningar av hyrorna och att samhällets stöd riktas om från det ägda till det hyrda boendet. Den situation som råder i dag med kraftiga subventioner, bidrag och skattelättnader till hus- och bostads
­
rättsägare är i hög utsträckning oförenlig med en social bostadspolitik till gagn för löntagarkollektivet.
För att minska bostadsbristen är det uppenbart att fler hyresrätter med överkomlig hyra behöver byggas. Ett effektivt sätt att stimulera nyproduktionen av hyresrätter är genom investeringsstöd.
Om hälften av Sveriges flerbostadshus byggdes i trä i stället för i andra material år 2025 skulle klimatpåverkan i byggskedet kunna minskas med så mycket som 40
procent per år. Vänsterpartiet föreslår därför 30
miljarder kronor över en tioårsperiod för investeringar i hållbar nyproduktion. Medel ska kunna sökas som ett komplement till investeringsstödet för att stärka klimatnyttan för nybyggnationen.
Tidigare generationers ansträngningar för att bygga sammanhållna bostadsområden med samhällsfastigheter i nära anslutning till bostadsfastigheter är i färd med att gå om intet genom en växande underhållsskuld. Detta har lett till att många samhällsfastigheter är slitna med omfattande renoveringsbehov. Svaret på utmaningen med de stora renoveringsbehoven har från kommun- och regionledningar runtom i landet alltför ofta varit att privatisera fastigheterna och sedan hyra in sig för att fortsätta att bedriva verksamhet. Det är både kortsiktigt och oekonomiskt. När samhället ger upp rådigheten över dessa fastigheter så försätts det allmänna i en beroendesituation gentemot privata fastighetsägare för lång tid framöver. Det underminerar möjligheterna till att göra nödvändiga klimatinvesteringar men också möjligheten för samhället att göra justeringar av fastigheterna för att möta framtidens behov.
För att kunna göra nödvändiga investeringar och renoveringar i samhällsfastig
­
heterna vill Vänsterpartiet instifta en ny typ av investeringsstöd. Det nya investerings
­
stödet ska möjliggöra investeringar i samhällsfastigheter på kommunal och regional nivå utan att det oproportionerligt tynger den kommunala ekonomin. Genom invester
­
ingar på 5
miljarder kronor per år kan regioner och kommuner söka stöd för att göra renoveringar och underhåll i syfte att bevara, utveckla och klimatanpassa befintliga samhällsfastigheter.
I kombination med detta vill Vänsterpartiet införa en stopplag som gör det olagligt att sälja ut samhällsfastigheter. Förutom i enstaka undantagsfall ska kommuner, regioner och staten förvalta och utveckla sitt fastighetsbestånd. I de fall en utförsäljning motiveras av att investeringar behöver göras på en annan plats inom kommunen eller regionen ska ansvarig länsstyrelse göra en bedömning av situationen och medge eventuella undantag.
Vänsterpartiets förslag:
Investera 2,56
miljarder kronor 2023 och sedan 5,9
miljarder kronor 2024 och 7,5
miljarder kronor 2025 i upprustning och klimatanpassning av befintligt hyresrättsbestånd.
Stärk investeringsstödet för att skapa fler hyresrätter med överkomlig hyra och stärk det kontinuerligt under de kommande tre åren.
Investera 3
miljarder kronor i hållbar nybyggnation fr.o.m. 2024.
Inrätta ett nytt investeringsstöd för samhällsfastigheter om 2
miljarder kronor 2023, 3
miljarder kronor 2024 och 4
miljarder kronor 2025. Investeringsstödet ska sedan permanentas på 5
miljarder kronor per år.
Inför en stopplag som generellt förbjuder utförsäljning av samhällsfastigheter.
Inrätta en särskild pott för kommuner att söka medel ur i syfte att upprusta, utveckla och bygga nya lekparker, bemannade parklekar och områden för spontanidrott.
Förnybar energi
För att åstadkomma en snabb och omfattande klimatomställning behöver vi elektrifiera delar av samhället. När fordonsflottan ska ställas om från fossilberoende till i huvudsak el, samtidigt som tåginfrastrukturen byggs ut och industrins tillverkningsprocesser skiftar till fossilfritt, kommer tillgången till el att behöva öka betydligt; i vissa scenarion förutspås användningen öka mångdubbelt gentemot i dag. Sannolikt innebär denna process den största utbyggnaden av produktion och distribution av el i modern tid i Sverige.
Trots att det finns en stor potential för havsbaserad vindkraft i Sverige har byggandet ännu inte tagit fart. Förutom de uppenbara klimatvinsterna ger havsbaserad vindkraft dessutom fler jobb i Sverige, eftersom mycket arbete måste utföras på plats. En utbyggd havsbaserad vindkraft i södra Sverige skulle också minska belastningen på överföringskapaciteten från de norra till de södra delarna av landet.
Havsbaserad vindkraft är emellertid inte möjlig på alla platser i landet. Därför behöver utbyggnaden på land också accelereras. Kommunerna har i dag i praktiken vetorätt mot vindkraft. Detta genom att en kommun som är negativt inställd till vindkraft helt enkelt kan låta bli att ta upp sådana ärenden och därmed helt bromsa utbyggnaden. Kommunernas åsikt ska väga tungt, men i ett läge där Sverige på energiområdet ska gå från fossil energi och kärnkraftsenergi till förnybar och lägre energianvändning är ett kommunalt veto orimligt. Möjligheten till kommunalt veto mot vindkraft bör avskaffas.
Det behövs bättre incitament för utbyggnad av vindkraft, både land- och havs
­
baserad, genom att den kommun och de boende i närområdet där vindkraften ska byggas gynnas. Vänsterpartiet vill öka acceptansen för vindkraft genom att lagstifta om en produktionsbaserad ekonomisk ersättning som går till de lokalsamhällen där vindkraft byggs.
Regeringens elprisstöd till hushåll och företag har en fördelning som både är orimlig och ologisk. Regeringen planerar att betala tillbaka 55
miljarder kronor till hushåll och företag för perioden oktober 2021 till september 2022. Det förslag som regeringen gått fram med innebär att alla elavtal, för såväl hushåll som företag, i praktiken får ett pristak på 75
öre. Staten betalar mellanskillnaden mellan 75
öre och det medelpris som gällt i elprisområdet. Det betyder att i södra Sverige får elkunderna 79
öre per kilowatt de förbrukat och i mellersta Sverige får de 50
öre. I norra Sverige får man ingenting då medelpriset varit lägre än 75
öre. För att få ned elpriserna framåt krävs att vi tar tillbaka kontrollen över den misslyckade elmarknaden. Vänsterpartiets förslag om Sverigepriser är den naturliga lösningen: att hindra kontinentens höga elpriser från att smitta av sig här. Men det är just en lösning framåt. För de som redan har drabbats av de höga elpriserna behövs också en kompensation för den tid som varit. Vänsterpartiet vill därför också ha en elpriskompensation men föreslår att regeringens förslag förändras. Skillnaden mellan regeringens förslag och Vänsterpartiets blir att en villa som förbrukar takgränsen på 25
000
kWh i södra Sverige får ca
20
000 kronor/år med regeringens förslag, medan den med vårt förslag kommer att få ca
30
000 kronor/år. I norra Sverige kommer samma stöd att utgå, men på en lägre nivå då skillnaden är mindre mellan normalpriset och krisens marknadspris. Vänsterpartiets förslag ger mer till vanliga hushåll men är inte dyrare än förslaget från regeringen – tvärtom. På totalen kommer det framför allt att ske en omfördelning av elprisstödet, dvs. en betydligt större andel kommer att gå till hushåll som faktiskt har stått för kostnaden när elpriserna skenat.
[95]
Vänsterpartiets förslag:
Investera 2,5
miljarder kronor 2024 samt 4,0
miljarder kronor 2025 i utbyggnaden av transmissionsnätet för elöverföring.
Investera 2,0
miljarder kronor 2024 samt 3,0
miljarder kronor i stöd till lokal produktion av förnybar energi.
Hållbara transporter
Framtidens infrastruktur måste styras av klimatmålet för planering, inriktning och ekonomiska ramar för samtliga satsningar på transportinfrastruktur. Inrikestransporter utgör den enskilt största delen av de territoriella utsläppen i Sverige. Därför är transportsektorns klimatmål att minska utsläppen med 70
procent till 2030 en avgörande del av riksdagens beslutade klimatpolitiska ramverk för Sverige.
Vänsterpartiet menar att vi måste genomföra ett systemskifte inom transport
­
infrastrukturen. En ny politisk inriktning för infrastrukturpolitiken där våra politiska mål, främst klimatmålen, blir styrande i stället för prognoser om ständigt ökande bilresande. Det innebär att fler människor ska ha möjlighet att färdas med hållbara transporter och att fler företag ska kunna frakta sina varor med en godstrafik som minimerar utsläppen och har snabba, leveranssäkra transporter.
Vi vill därför investera 170 miljarder kronor mer än regeringen i upprustning och utbyggnad av transportinfrastrukturen de kommande tio åren. Därtill föreslår Vänster
­
partiet att satsningen på nya stambanor för höghastighetståg lånefinansieras och att hållbara transporter prioriteras före nybyggnation av motorvägar.
10.5.1
Nytt elbilsstöd som når fler hushåll
I samband med presentationen av budgetpropositionen för 2023 meddelade regeringen att den skulle avskaffa klimatbonusen vid köp av personbil med omedelbar verkan. Från den 9
november 2022 får man ingen bonus vid köp eller beställning av en klimatsmart bil. Beslutet motiverades med att ”kostnaden för att äga och köra en klimatbonusbil börjar bli jämförbar med kostnaden för att äga och köra en bensin- eller dieselbil.”
Det är en uppfattning som uppenbarligen inte delas av bilköparna. Mellan oktober 2021 och oktober 2022 nyregistrerades 295
646 bilar. Av dem var endast 29
procent elbilar. Det är en alldeles för låg andel. Åtta av tio bilar i Sverige ägs av hushållen, resten av företag. Medellivslängden för personbilar i Sverige är ca
17
år. Det innebär att om klimatmålen ska nås, och inte en betydande andel relativt nya bilar ska skrotas i framtiden, behöver nybilsförsäljningen snabbt ställa om till 100 procent fossilfria bilar.
Stocken av bilar förändras sålunda långsamt över tid och styrs av nybilsförsäljningen. Med nuvarande struktur på nybilsförsäljningen kommer fossil
­
drivna bilar att rulla på svenska vägar under lång tid framöver. Det är därför helt centralt att fortsätta att stödja köp av elbilar och förbättra laddinfrastrukturen.
Ungefär hälften av de nya bilar som såldes under det senaste året köptes av företag. Av dem, totalt 157
594 bilar, var endast 23
procent elbilar.
Att företagen underpresterar avseende köp av elbilar bör delvis hanteras med skärpt reglering, där det ställs högre krav på tjänstebilar. Det bör exempelvis ställas krav på att företag som erbjuder anställda tjänstebil måste erbjuda ett alternativ som är fossilfritt. På längre sikt bör tjänstebilar endast undantagsvis tillåtas att vara fossildrivna.
På hushållssidan är reglering inte ett praktiskt möjligt alternativ. Hushållen behöver transportera sig och kan i normalfallet endast i begränsad omfattning påverka sina inkomster. Hushållen måste därför möta fossilfria alternativ som är ekonomiskt möjliga. Att initialt tillåta att mycket dyra bilar subventioneras, så som gjorts och vars kunder sannolikt har råd att bära hela kostnaden, kan bara motiveras i ett tidigt utvecklingsläge där ny teknik introduceras och är dyr. Elbilsmarknaden är dock så mogen i dag att stödet måste utformas så att det ger incitament till att utveckla bilar som vanliga hushåll har råd med. Den nuvarande utformningen har inte stimulerat till prispress och att marknaden producerat elbilar till ett pris som är överkomligt för hushållen.
Vänsterpartiet anser att klimatbonusen bör behållas men reformeras så att den i större utsträckning kan utnyttjas av dem med lägre inkomster och ger incitament för prispress på marknaden.
Vårt förslag innebär att det pristak som en bil måsta ligga under för att omfattas av stödet sänks från 700
000 kronor till 550
000 kronor. Bilar som kostar upp till 350
000 kronor bör ge en bonus motsvarande 30
procent av bilens pris. För bilar som kostar över 350
000 kronor betalas 105
000 kronor minus 25
procent av bilens pris som överstiger 350
000. Det innebär att en bil som kostar 450
000 kronor ger en bonus på 80
000 kronor och en bil som kostar 550
000 kronor ger en bonus på 55
000 kronor.
Även begagnade bilar bör omfattas, men då med ett pristak på 400
000 kronor och med en ersättningsgrad om 10
procent oavsett prisnivå. Detta för att öka efterfrågan på begagnade elbilar, som i dag ofta säljs utomlands där efterfrågan är större. En begagnad bil ska enligt vårt förslag ge klimatbonus först tre år efter det att den nybilregistrerades och den måste säljas av den ursprungliga ägaren. Begagnade bilar kan bara ge klimat
­
bonus en gång. Detta för att förhindra att systemet utnyttjas.
Som mest uppgår bonusen till 105
000 kronor. Det gäller bilar som kostar 350
000 kronor. Förändringarna i systemet beräknas vara kostnadsneutrala för staten i för
­
hållande till det system som gällde före den 8
november 2022.
Vänsterpartiet vill också införa ett klimatomställningsstöd för personbilar bestående av en skrotningspremie samt ett stöd till konvertering från bensin- och dieselbil till drift med förnybara bränslen. Vi avsätter 250 miljoner kronor 2023 och 550 miljoner kronor per år från 2024 för satsningen.
Vänsterpartiets förslag:
Behåll klimatbonusen men reformera den enligt beskrivningen ovan.
Inför ett klimatomställningsstöd för personbilar bestående av en skrotningspremie samt ett stöd till konvertering från bensin- och dieselbil till drift med förnybara bränslen.
Underhåll befintlig transportinfrastruktur
Sett i ett livscykelperspektiv finns det klimatfördelar med att vårda den infrastruktur som redan finns. Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att det finns behov av ökade medel till drift och underhåll för såväl järnvägar som vägar, främst på lands
­
bygden och i glesbygd. För klimatomställningen är det nödvändigt att återställa allmänhetens och näringslivets förtroende för järnvägstrafiken. Att åtgärda brister i järnvägsinfrastrukturen och öka dess robusthet är en viktig del av detta.
Regeringens anslag till järnvägsunderhållet är dock otillräckliga. Nuvarande anslagsnivåer för järnvägsunderhållet i nationell plan 2022–2033 räcker inte för att upprätthålla dagens standard i järnvägssystemet. De kommer dessutom att innebära ett antal nedläggningar av regionala järnvägsbanor.
Enligt Trafikverkets egen bedömning kommer både vägar och järnvägar att vara i ett sämre skick vid slutet av transportinfrastrukturens planperiod 2033 på grund av en otillräcklig finansiering och en avreglerad marknad som försämrar den statliga styr
­
ningen. Med detta följer ökade förseningar och en ökad risk för olyckor.
10.6.1
Lånefinansiera de nya stambanorna – höghastighetsbanorna
Det är redan nu fullt på spåren mellan våra tre största städer och det är svårt att i någon större utsträckning öka järnvägstransporterna för personer och gods. När den två mil långa Fehmarn Bält-tunneln mellan Danmark och Tyskland står färdig senast 2029 kommer vi att kunna resa snabbare till Hamburg från Malmö (på 3
timmar jämfört med dagens 5,5) än till Stockholm. Både gods- och persontransporterna väntas öka kraftigt. I dag finns det inte plats för detta. Bygger vi inte ut kapaciteten på våra spår nu kommer hela Sverige att förvandlas till en flaskhals; människor och gods kommer att resa med flyg och på vägarna. Därför måste de nya stambanorna byggas.
När vi bygger ny järnväg anser Vänsterpartiet att det är rimligt att vi bygger för höga hastigheter, dvs. 320
km/h. Kostnaden jämfört med att bygga för långsammare tåg är liten och vinns igen mångfalt när fler tåg kan köras i högre hastighet. Erfarenheterna från andra höghastighetsbanor är att om restiden blir under tre timmar väljer resenären tåget framför flyget.
Det behövs ökade investeringar i främst järnvägar och underhåll. Vänsterpartiet satsar därför mest av alla partier på hållbara infrastrukturinvesteringar för perioden 2022–2033. Vi kräver också en infrastrukturplanering i linje med vårt klimatmål för transportsektorn, minskade utsläpp med 70
procent till 2030. Det gör att ett antal storskaliga motorvägsprojekt måste plockas bort från planeringen.
Vänsterpartiets förslag:
Ökade ekonomiska ramar. Vi föreslår 170 miljarder kronor utöver regeringens förslag till investeringar i järnväg och utbyggd cykelinfrastruktur.
Varav 60
miljarder kronor mer än regeringen till en finansierad underhållsplan för järnvägssystemet, så att all järnväg kan rustas upp. På så sätt kan underhållsskulden arbetas av.
Varav 9
miljarder kronor mer än regeringen till bättre vägunderhåll, i synnerhet i glesbygd.
Ökade anslag om 15,4 miljarder 2024 och 2025 i syfte att stärka befintlig transportinfrastruktur inklusive nya bansträckningar.
Tillskjutna medel för realiserandet av höghastighetsbanan, 7,5
miljarder 2024 och 10
miljarder 2025.
Exempel på projekt som vi finansierar utöver regeringens anslag:
‒
Norrbotniabanan.
‒
Nya ostkustbanan (dubbelspåret Gävle–Härnösand), fyrspåret Uppsala–Stockholm (vi tidigarelägger och föreslår även en ny station i Märsta).
‒
Fyrspår Alingsås–Göteborg.
‒
Dubbelspår genom Skåne: Helsingborg–Hässleholm.
Exempel på banor som vi vill åtgärda snarast:
‒
Inlandsbanan (den viktiga 110 mil långa järnvägen från Gällivare till Kristinehamn i Värmland) och Dalabanan, Bohusbanan/Lysekilsbanan, Kinnekullebanan, Stångadalsbanan och Tjustbanan samt Kust-till-kust-banan och Västkustbanan liksom ny järnväg till Sälenfjällen.
‒
Nya godsspår till hamnar, som Ystad, och dubbelspår till nybyggda Norviks hamn, söder om Stockholm.
‒
Ytterligare förstärkningar och förbispår på Malmbanan.
‒
Nya järnvägsförbindelser på sträckorna Göteborg–Oslo och Stockholm–Oslo.
‒
Nya stambanor, s.k. höghastighetsbanor.
10.6.2
Kollektivtrafikens roll i omställningen
Möjligheten att röra sig mellan olika platser – till och från arbetet, fritidsaktiviteter, vänner och familj – är en grundförutsättning för levande städer och orter. Kollektiv
­
trafiken spelar en särskild roll i trafiken eftersom dess syfte är att möjliggöra mobilitet för fler. Sverige har på många platser en väl utbyggd kollektivtrafik med god kvalitet, men tillgängligheten, turtätheten och priset varierar kraftigt över landet. Det är naturligt att turtätheten är som högst där det bor flest människor men kollektivtrafiken behöver byggas ut generellt. Den klimatnytta som uppnås av att fler ställer bilen och i stället åker kollektivt är mycket stor. Sammantaget behöver samhället stärka sitt engagemang för att möjliggöra kollektivt åkande för fler.
Ett stort hinder för många, förutom turtätheten, är priset på kollektivtrafik. Vänsterpartiet vill att kollektivtrafiken ska betraktas som en del av det moderna samhällets mest självklara infrastruktur. På sikt är det rimligt att kollektivtrafiken görs helt avgiftsfri för att alla, oavsett inkomst, för att vi ska kunna göra oss betydligt mindre bilberoende. Men redan i närtid bör samhället se till att över hela landet justera ned priset så att det blir avsevärt billigare att åka kollektivt.
Vänsterpartiet vill därför i ett första steg halvera biljettpriserna och samtidigt säker
­
ställa utbyggnaden av kollektivtrafiken. Genom etablerandet av ett nytt investeringsstöd för kollektivtrafiken avsätter Vänsterpartiet 5
miljarder kronor årligen, varav 1
miljard kronor särskilt avsätts för en elbusspremie, i syfte att bidra till en utbyggnad samtidigt som biljettpriserna hålls nere.
Prisutvecklingen inom kollektivtrafiken har varit oproportionerlig under lång tid. Biljettpriserna har skenat och är i dag långt över priset på drivmedel eller konsument
­
prisindex.
Vänsterpartiet vill utreda en ny modern lagstiftning som säkerställer kollektiv
­
trafikens roll i klimatomställningen och som samtidigt förbjuder huvudmännen att höja priset mer än KPI. En modern klimatlag som syftar till att värna kollektivtrafikens tillgänglighet skulle garantera rätten till en överkomlig kollektivtrafik även framgent. Dessutom skulle lagen säkerställa att biljettpriserna inte används som ett sätt för regioner och kommuner att i övrigt öka sina intäkter. Genom stiftandet av denna nya prislag för kollektivtrafiken etablerar vi kollektivtrafikens roll som en omistlig del av klimatomställningen.
Regeringens avvisande av den nya modellen för reseersättning har tydligt negativa klimatkonsekvenser. Vänsterpartiet stödjer ett förslag om reseersättning som är färdmedelsneutralt och som skapar positiva incitament för klimatomställningen inom transportsektorn. Vårt förslag utvecklas mer under avsnitt 11.3 Miljöskatter.
Vänsterpartiets förslag:
Halvera biljettpriserna i svensk kollektivtrafik 2023 och 2024, till en kostnad om 12
miljarder årligen.
Inför ett investeringsstöd om 5
miljarder kronor årligen för att säkerställa nyinvesteringar och utbyggnad av kollektivtrafiken.
Utred en modern klimatlag för kollektivtrafiken var syfte är att säkra kollektivtrafikens tillgänglighet och del i omställningen.
Värnet om naturen/skydda miljön
En fungerande natur med rik biologisk mångfald och ett ekosystem i balans är grunden för liv på jorden och framtida välfärd. Skydd av värdefull natur är en förutsättning för att uppnå krav inom EU och enligt globala åtaganden för biologisk mångfald. Klimat
­
krisen och artkrisen måste mötas gemensamt. FN:s klimatpanel konstaterar i sin senaste rapport att åtgärder för att bevara ekosystem är ett förhållandevis billigt sätt att minska utsläppen.
[96]
Skydd och restaurering av naturliga ekosystem erbjuder stora möjligheter genom att suga upp och låsa in koldioxid från atmosfären.
Den kända arealen av värdefull skog som behöver skyddas omfattas av 1
180
000 hektar, varav ca hälften (525
000 hektar) är fjällnaturskogar. Den samlade kostnaden för att ge markägarersättningar beräknas till 4
miljarder kronor per år under minst 7
år. En stor mängd avverkningsanmälningar görs i dag för fjällnära skogar och de som får nekat tillstånd att avverka då skogarna har höga naturvärden kan då få ersättning istället och naturreservat kan bildas. Bara i Västerbotten har skogsägare inkommit med önskemål om att skydda skog till ett värde av 1,5
miljarder kronor. Om inte anslaget kraftigt ökas riskerar markägare att hamna i kläm (kan varken avverka eller avsätta sin skog för naturvård och rekreation), höga naturvärden att förloras genom avverkning samt möjligheten till utvecklad naturturism på landsbygden att gå förlorad. Vänsterpartiet anser att de stora sammanhängande fjällnära naturskogarna långsiktigt bör skyddas genom formellt skydd. Besöksnäringen är den snabbast växande näringen i världen och potentialen i framtiden för friluftsliv och naturturism i den fjällnära regionen bedöms som stor. Satsningen omfattar skydd av områden i form av naturreservat och nationalparker.
Mindre skogsområden med höga naturvärden lämpar sig inte som naturreservat, men det är viktigt att staten kan ge dessa markägare ersättning för att formellt skydda även dessa områden. Skogsstyrelsen kan i dessa fall bilda naturvårdsavtal och biotopskydds
­
områden. Särskilt viktigt är det att resurser finns till skogsägare med mindre skogs
­
innehav men med en hög andel höga naturvärden. Därutöver är behovet stort att hantera ersättningar till de fjällnära skogar där nekade avverkningstillstånd ges för att skydda skogar med höga naturvärden.
Att restaurera våtmarker och återväta torvmarker ger många vinster för miljön och klimatet. Genom att kol binds i våtmarker kan utsläppen av växthusgaser minska. Att anlägga våtmarker har även stor betydelse för den biologiska mångfalden, då stora delar av landet tidigare dikats ut. Våtmarker stärker även landskapets skydd mot torka, översvämning och brand, vilket är av stor betydelse i ett klimatanpassningsperspektiv. Vänsterpartiet vill därför öka satsningarna på återskapande av våtmarker och genomföra dessa långsiktigt.
Klimat- och miljöfrågan är betjänt av att forskningen kring hur en rättvis och hållbar omställning kan gå till stärks. Vänsterpartiet värnar det akademiska oberoendet som en grundbult i all forskning och inrättar ett anslag för att kunna möjliggöra en expansiv klimat- och miljöforskning med fokus på social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet.
Vänsterpartiets förslag:
Öka ambitionsnivån för att värna värdefull natur och naturliga kolsänkor; investera 5,32 miljarder kronor 2023 för det ändamålet.
Återskapa våtmarker i syfte att stärka de naturliga kolsänkorna i naturen.
Öka skyddet av mindre skogsområden och öka resurserna för ersättning till fjällnära skog.
Stärk forskningsanslagen för en rättvis och hållbar klimatomställning.
Institutionalisera klimatinvesteringspolitiken
Omställningstakten och volymerna i investeringarna utgör en förvaltningspolitisk utmaning. Frågan om prioritering, regional och lokal förankring och en samlad handels
­
politik som gynnar omställningens ansträngningar innebär att det finns ett behov av central samordning.
Samhällets samlade resurser behöver ställas till förfogande för att omställningen ska genomföras effektivt och ändamålsenligt. Vänsterpartiet föreslår därför två huvud
­
sakliga åtgärder för att institutionalisera omställningen.
Dels vill vi inrätta en klimatinvesteringsmyndighet med det explicita uppdraget att planera, samordna och prioritera inom ramen för det omfattande investeringsprogram som vi söker mandat för att genomföra. Myndigheten behöver inleda sitt arbete omgående för att 2023 effektivt ska tas till vara i syfte att planera för en fullskalig klimatinvesteringsplan 2024. Men en myndighetsförstärkning med det syftet förutsätter också en gedigen politisk förankring. Därför avser Vänsterpartiet att etablera en omställningsminister, ett statsråd med ansvar för den politiska styrningen avseende klimatinvesteringar.
Vänsterpartiets förslag:
Inrätta en klimatinvesteringsmyndighet, en satsning på 70
miljoner kronor 2023, 75
miljoner kronor 2024 och 80
miljoner kronor 2025.
Inrätta en omställningsministerpost
.
Reformtabell
Tabell 7 Reformtabell: Hållbara investeringar för en hållbar framtid (miljarder kr)
2023
2024
2025
Investeringsplanen
2,56
35,4
42,9
Befintlig transportinfrastruktur, inkl. nya sträckningar
0,0
15,4
15,4
Höghastighetsbana*
0,0
7,5
10,0
Stärkt elöverföringskapacitet
0
2,5
4,0
Investeringar i lokal förnybar elproduktion
0
2,0
3,0
Klimatanpassningar av befintligt bostadsbestånd
2,56
5,0,
7,5
Klimatanpassningar av nytt bostadsbestånd
0
3,0
3,0
Övriga satsningar
24,28
32,25
25,03
Halverade biljettpriser i kollektivtrafiken
12,0
12,0
0,0
Investeringsstöd för kollektivtrafiken
5,0
5,0
5,0
Klimatbonusmodellen
–2,99
2,97
2,97
Inför ett klimatomställningsstöd för personbilar
0,25
0,55
0,55
Investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande
0,0
0,29
2,63
Investeringsstöd för samhällsfastigheter
2,0
3,0
4,0
Stöd till lekparker, parklekar och spontanidrott
0,5
0,5
0,5
Additionellt klimatbistånd
0,5
0,75
1,0
Stöd till forskning
1,0
1,0
1,0
Skydd av värdefull natur
5,32
5,44
6,58
Klimatinvesteringsmyndighet
0,7
0,75
0,8
Totalt samtliga satsningar
26,84
67,65
67,93
* Höghastighetsbanorna redovisas inte som en del av tabellverket i statsbudgeten.
11
Vänsterpartiets skattepolitik
11.1
Skatt på kapital och egendom
Sverige är ett av få OECD-länder som varken har en förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt eller fastighetsskatt som är kopplad till bostadens (fulla) värde. Konjunktur
­
institutet har på SNS:s uppdrag studerat de svenska skatterna i en internationell jämförelse. Egendomsskatter utgörs, enligt OECD:s klassificering, av fastighetsskatter (och avgifter), förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt skatt på transaktioner av ägande (främst stämpelskatt). De svenska egendomsskatterna ligger klart under genom
­
snittet jämfört med såväl OECD som EU15. Sverige egendomsskatter motsvarar 1
procent av BNP, medan inkomsterna från egendomsbeskattningen inom OECD och EU15 motsvarar cirka
2 respektive 2,25
procent av BNP.
[97]
Kapitalinkomsternas utveckling och fördelning är en central faktor bakom den växande ojämlikheten. Inkomsterna från kapital har ökat markant sedan mitten av 1990-talet och uppgick 2019 till drygt 360 miljarder kronor, och eftersom fördelningen av dessa är mycket ojämn har det lett till ökade klyftor. I figuren nedan visas kapital
­
inkomsterna per percentil som andel av hushållens totala inkomster av kapital.
Figur 11 Inkomst av kapital per percentil, 2020
Andel av hushållens totala inkomster från kapital, i procent
Källa: SCB.
Av de totala kapitalinkomsterna gick drygt 58
procent till den hundradel av befolk
­
ningen som hade de högsta inkomsterna. I Konjunkturrådets (SNS) rapport för 2018 görs bedömningen att ungefär hälften av de ökade klyftorna sedan 1995 kan härledas till kapitalinkomsterna.
[98]
Kapitalinkomsterna är också ojämnt fördelade mellan kvinnor och män, där kvinnors andel av de totala kapitalinkomsterna uppgår till cirka 30
procent.
[99]
11.1.1
Enhetlig kapitalbeskattning
En gång i tiden beskattades kapitalinkomster med 30
procent av avkastningen. Även fastigheter omfattades av denna skattenivå (via taxeringsvärden och fastighetsskatt). I dag har vi ett sammelsurium av regler för att gynna olika former av kapitalägande. Utdelning från fåmansbolag beskattas endast med 20
procent. Utdelning från onoterade aktier med 25
procent. Vänsterpartiet föreslår i denna budget ett första steg mot en mer enhetlig kapitalbeskattning.
Investeringssparkonto (ISK) är en sparform för privatpersoner som infördes i Sverige 2012. Skillnaden mellan konventionell beskattning av sparande och beskattning av sparande i ISK består i vad som ska tas upp och vad som får dras av. Konventionell beskattning innebär att utdelning och kapitalvinst tas upp till beskattning. Kapitalvinster får kvittas mot kapitalförluster. Beskattningen av ISK sker i form av s.k. schablon
­
beskattning på kontots värde i stället för på den vinst man gör. Normalt sett är detta en mycket gynnsam beskattning. Skattesatsen på ISK bygger implicit på att värdet på innehaven i genomsnitt stiger med 1
procentenhet utöver avkastningen på riskfria statsobligationer. Den historiska avkastningen på börsen ligger betydligt högre än så, vilket innebär att ISK över tid är en mycket attraktiv sparform. Under 2021, då börsen gick bra, bedömde regeringen att beskattningen av ISK resulterade i ett skattebortfall på hela 72
miljarder kronor jämfört med om tillgångarna på ISK hade beskattats med den vanliga kapitalinkomstskatten på 30
procent.
[100]
Vänsterpartiet föreslår att det införs ett tak för sparande på ISK. Sparande utöver taket ska beskattas med den vanliga skatten på kapitalinkomster, som i dag ligger på 30
procent. Vänsterpartiet föreslår att taket sätts till 2
miljoner kronor. Förslaget beräknas stärka de offentliga finanserna med cirka 6
miljarder kronor per år.
[101]
I sammanhanget bör det noteras att tillgångarna inom ISK är mycket ojämnt fördelade. Det är drygt 3,8
miljoner individer som har investerat kapital i ISK. Cirka 44
procent av dessa har ett sparande som understiger 50
000 kronor. Andelen sparare som har tillgångar som överstiger 2
miljoner kronor uppgår till 3,7
procent. Samtidigt står dessa 3,7
procent för 54
procent av de samlade tillgångar som placerats inom ISK.
[102]
De s.k. 3:12-reglerna ger arbetande ägare i fåmansbolag betydligt lägre skatt på sina inkomster än vanliga löntagare. Det beror på att skatten på utdelning från dessa bolag endast är 20
procent. Området regleras av en lagstiftning för att förhindra att ägare av fåmansägda företag fritt ska kunna välja om de ska ta ut vinst som lågbeskattade kapitalinkomster eller högre beskattad lön – i form av ett gränsbelopp för hur mycket delägare till fåmansbolag maximalt får ta ut i utdelning.
Dessa regelverk blev dock väsentligt generösare efter en reform 2006, där skatten på utdelning sänktes från 30
procent till 20
procent, samtidigt som gränsbeloppen för utdelning höjdes.
[103]
Reformen syftade till att ”förbättra den skattemässiga behandlingen av riskfyllda investeringar”.
Empiriska undersökningar visar dock att de ökade utdelningar som följde av förändringarna inte kan tolkas komma från ökade företagsvinster och mer entreprenör
­
skap. De nya reglerna ledde inte heller till en ökad sysselsättning (även om lönerna bland anställda ökade). Den huvudsakliga effekten har i stället blivit en omfattande inkomstomvandling bland höginkomsttagare samt ökade möjligheter till skatteplanering för de som tjänar mest. Vänsterpartiet vill se en reformering av 3:12
‑
reglerna. Vi föreslår bl.a. att skattesatsen på utdelningar och kapitalvinst höjs till den gängse kapitalskattesatsen på 30
procent.
Vänsterpartiets förslag:
Utdelning och kapitalvinst från onoterade aktier ska beskattas med 30
procent.
Inför ett tak på 2
miljoner kronor på sparande inom ISK. Sparande utöver taket ska beskattas med den vanliga skatten på kapitalinkomster.
Utdelning och kapitalvinst från fåmansbolag ska beskattas med 30
procent.
Begränsat utdelningsutrymme. Sänk gränsbeloppet och det lönebaserade utrymmet.
Begränsa det sparade utdelningsutrymmet genom en årsspärr och sänkning av uppräkningsräntan.
Arvs- och gåvoskatt
Arv är ett tydligt exempel på hur kapital påverkar en individs livschanser. Arvsflödena har dessutom ökat i betydelse i Sverige, framför allt under de senaste 25–30
åren. Sedan 1990-talets mitt har de mer än fördubblats.
Arvs- och gåvoskatter finns i många OECD-länder. Vänsterpartiet föreslår att en arvs- och gåvoskatt införs också i Sverige. Vi vill dock ha ett ganska stort fribelopp. Hur stort ett sådant fribelopp ska vara behöver utredas, men vi vill ha ett fribelopp som gör att vanliga hushåll som även äger sin bostad inte påverkas.
Riksdagens utredningstjänst har inte kunnat räkna på något konkret förslag (de har inte underlaget). Därför har vi sagt att vi vill utforma en skatt som drar in 1
procent av det årliga arvs- och gåvoflödet. SNS har i en rapport uppskattat det årliga (2016) arvs- och gåvoflödet till cirka 370 miljarder kronor. Skatten skulle således inbringa cirka 3,7
miljarder kronor per år.
Vänsterpartiets förslag:
Inför en arvs- och gåvoskatt.
Ett stort fribelopp som gör att vanliga hushåll som äger sin bostad inte drabbas.
Beskattning av fastigheter
Avkastningen av att bo i en egen villa eller bostadsrätt är en kapitalinkomst. Det är en kapitalinvestering som motsvaras av det dagsaktuella värdet på bostaden. Avkastningen på investeringen består både i det löpande värdet av själva boendet
[104]
och av det faktum att bostaden också kan stiga i värde. År 2007 avskaffades den gamla fastighetsskatten och ersattes med en kommunal fastighetsavgift.
[105]
Den tas ut som en avgift på 0,75
procent av taxeringsvärdet, med ett tak på (för 2022) 8
874 kronor. Dagens fastighetsavgift har ingen synlig koppling till avkastning, övriga kapitalskatter eller ränteavdragen. Taket innebär att man betalar ”full” fastighetsavgift upp till ett taxerings
­
värde på cirka 1,2
miljoner kronor. På taxeringsvärden därutöver betalas ingen avgift. Detta leder till att den genomsnittliga skatten blir lägre ju mer värdet på en fastighet överstiger 1,2
miljoner kronor. Fastighetsavgiften är därmed starkt regressiv.
Vänsterpartiet vill därför komplettera den kommunala fastighetsavgiften med en statlig fastighetsskatt. Skatten ska tas ut med 1,5
procent på den del av taxeringsvärdet som överstiger 5
miljoner kronor och med 2,5
procent på den del av taxeringsvärdet som överstiger 7
miljoner kronor. Vi föreslår också att dagens begränsningsregel, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än 4
procent av sin inkomst i avgift, utökas till att omfatta alla inkomster. Vänsterpartiets förslag till fastighetsskatt bedöms stärka de offentliga finanserna med drygt 4
miljarder kronor per år. Fastighetsskatten beräknas omfatta ca 140
000 småhus, vilket motsvarar cirka 5,6
procent av Sveriges samtliga småhus och maximalt 3,5
procent av den vuxna befolkningen
[106]
Fastighetsbeskattning baseras på taxeringsvärden. Dessa skiljer sig åt mot dags
­
aktuella marknadsvärden. Hus med taxeringsvärden på 5
miljoner kronor kostar i dag cirka 9,7
miljoner kronor.
[107]
Det är alltså endast hus som kostar så mycket som omfattas av Vänsterpartiets fastighetsskatt.
Vänsterpartiets förslag:
En statlig fastighetsskatt införs på villor med ett marknadsvärde på 9–10
miljoner kronor.
Dagens begränsningsregel, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än 4
procent av sin inkomst i avgift, utökas till att omfatta alla inkomster.
Skatt på förvärvsinkomst
Den svenska skattedebatten har präglats av ett tydligt fokus på att sänka skatten på arbetsinkomster, framför allt på de högsta inkomsterna.
[108]
Beskattningen av arbets
­
inkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skattereduktioner – däribland rutavdrag, rotavdrag och olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem med tydliga påvisbara positiva effekter. Enbart jobbskatteavdraget innebär en skattereduktion med 140 miljarder kronor per år.
En viktig skatteprincip bör vara att lika inkomster ska beskattas lika. Denna princip slogs sönder av den borgerliga regeringen i och med införandet av de olika jobbskatte
­
avdragen. Detta eftersom jobbskatteavdragen endast omfattar arbetsinkomster. Detta innebär att den som t.ex. är arbetslös och får 20
000 kronor i månaden från a-kassan betalar ca 1
500 kronor mer i skatt varje månad än den som har en arbetsinkomst på 20
000 kronor i månaden.
[109]
Den föregående regeringen har sedan tidigare i praktiken slutit skatteklyftan för ålderspensionärer. Riksdagen har också genomfört Vänster
­
partiets krav om att sluta skatteklyftan för personer som erhåller sjuk- och aktivitets
­
ersättning. Vänsterpartiet föreslår i denna budgetmotion att skatteklyftan sluts för alla inkomster, t.ex. sjuk- och rehabiliteringspenning, a-kassa och föräldraförsäkring. Detta innebär en sänkt skatt för grupper med små ekonomiska marginaler. Förslaget beräknas kosta 7
miljarder kronor 2023.
[110]
I budgetpropositionen för 2023 går den nya regeringen vidare på spåret med jobbskatteavdrag, den här gången i form av ett förstärkt jobbskatteavdrag för äldre. Vänsterpartiet avvisar förslaget, vilket stärker de offentliga finanserna med 0,77
miljarder kronor för 2023.
Gränsen för statlig inkomstskatt brukar normalt räknas upp med KPI
+
2
procent
­
enheter. Tanken är att uppräkningen i grova drag ska följa nominella löneökningar så att andelen löntagare som betalar statlig inkomstskatt är någorlunda konstant över tiden. I budgetpropositionen följer regeringen denna praxis. På grund av den höga inflationen räknas skiktgränserna upp med drygt 10
procentenheter, vilket höjer gränsen för statlig inkomstskatt från ca 46
200
kr/mån. till ca 51
150
kr/mån. I den nuvarande ekonomiska situationen menar Vänsterpartiet att ett sådant förfarande är orimligt. För det första kommer inga normala löntagare att få löneökningar på 10
procent. För det andra menar vi att det är orimligt att lägga 13
miljarder kronor på skattesänkningar för höginkomst
­
tagare i ett läge då välfärden saknar stora resurser.
Vänsterpartiet föreslår också att en ny skatt på 5
procentenheter införs på månads
­
inkomster över 62
000 kronor. Vi föreslår också att jobbskatteavdragen trappas av på inkomster över 43
000 kronor i månaden, för att vara helt utfasade på månadsinkomster över 100
000 kronor i månaden. De båda förslagen bedöms sammantaget stärka de offentliga finanserna med drygt 16
miljarder kronor 2023.
[111]
Figur 12 nedan visar utredningstjänstens fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag om ändrade inkomstskatter.
[112]
Analysen visar att cirka 70
procent får sänkt skatt med Vänsterpartiets förslag, medan individer i de tre högsta inkomstdecilerna får höjd skatt.
Figur 12 Fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag till ändrade inkomstskatter
Effekt på genomsnittlig individuell disponibel inkomst av samtliga förslag efter decil, år 2023
Källa: RUT, dnr 2022:1227.
De som tjänar under 43
000
kr i månaden får inga skattehöjningar med Vänsterpartiets förslag. En person med en arbetsinkomst på 45
000
kr i månaden får en skattehöjning på 100
kr/mån. och en person som tjänar 70
000
kr i månaden får en skattehöjning på 2
500
kr/mån.
[113]
Vänsterpartiet noterar att riksdagen har tagit till sig vårt krav om att införa en skattereduktion för a-kasseavgifter. Vänsterpartiet föreslår också att en skattereduktion på 25
procent för fackföreningsavgifter införs. En skattereduktion för fackförenings
­
avgifter sänker kostnaden för fackligt medlemskap och möjliggör för fler att gå med i facket, vilket kan leda till en högre organisationsgrad och en högre facklig närvaro. Därmed kan den svenska arbetsmarknadsmodellen stärkas, som historiskt tjänat såväl löntagarkollektivet som samhällsekonomin väl.
Vänsterpartiets förslag:
En ny rättviseskatt på inkomster över 62
000
kr/månad.
Avtrappat jobbskatteavdrag.
Tillfälligt oförändrad skiktgräns för statlig inkomstskatt.
Lika skatt på lika inkomst, vilket innebär sänkt skatt för sjuka, arbetslösa m.fl.
Nej till regeringens förslag om ett förstärkt jobbskatteavdrag för äldre.
Skattereduktion för avgift till fackförening.
Rut och rot
Avdragen för s.k. rut- och rottjänster är ytterligare exempel på skattereduktioner på inkomstskatteområdet. Skattereduktionen för hushållsnära tjänster, det s.k. rutavdraget, innebär att den som köper hushållsnära tjänster kan göra avdrag från sin skatt för 50
procent av arbetskostnaden för ett antal tjänster utförda i en bostad. Vänsterpartiet har inget emot hushållsnära tjänster. Det vi vänder oss emot är att dessa ska skatte
­
subventioneras. Riksrevisionen visar att 40
procent av det totala rutavdragsbeloppet 2017 gick till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna.
[114]
Det innebär i praktiken att låg- och medelinkomsttagare subventionerar höginkomsttagares städhjälp. Detta är inte bara orimligt och orättfärdigt, utan det är också ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Vänsterpartiet föreslår därför att rutavdraget avskaffas. Detta beräknas stärka statskassan med cirka 8
miljarder kronor per år, vilket motsvarar den totala lönekostnaden för knappt 15
000 undersköterskor inom äldreomsorgen.
[115]
Av samma skäl är vi emot skattereduktionen för renovering, ombyggnad och tillbyggnad (det s.k. rotavdraget). Det kan i vissa lägen vara lämpligt som konjunktur
­
åtgärd, men inte som en permanent skattereduktion. Rotavdraget har också ändrat karaktär till att i mångt och mycket subventionera dyra köksrenoveringar m.m. när det gått ifrån att vara en konjunkturåtgärd till att bli en permanent skattesubvention. I jämlikhetskommissionens rapport konstateras att argumenten för att behålla rotavdraget är svaga.
[116]
Det finns inget behov av ett permanent branschstöd till byggsektorn. Samtidigt kan vi konstatera att arbetslösheten ser ut att bita sig fast på höga nivåer, samtidigt som konjunkturen viker. Vänsterpartiet föreslår därför att rotavdraget behålls under de närmaste fyra åren, men att taket för hur mycket man får dra av halveras.
Vänsterpartiets förslag:
Avskaffa rutavdraget.
Behåll rotavdraget under en 4-årsperiod som en konjunkturåtgärd (med sänkt tak), men avskaffa rotavdraget som en permanent skattesubvention.
Sociala avgifter
Arbetsgivaravgifterna utgör cirka 27
procent av de totala skatteintäkterna. Den generella arbetsgivaravgiftssatsen är 31,42
procent. Även på detta område finns det i dag en stor mängd undantag. Både unga och äldre i vissa åldersgrupper omfattas av nedsatta arbetsgivaravgifter, liksom personer som arbetar med forskning och utveckling, personer som bor i vissa stödområden och vissa enmansföretag.
Nedsatta arbetsgivaravgifter har blivit ett populärt politiskt verktyg för att signalera olika typer av satsningar. Utvärderingar av nedsatta arbetsgivaravgifter visar att effekterna på sysselsättningen är små eller obefintliga. Som exempel kan nämnas den nedsättning av arbetsgivaravgifterna med drygt 10
procentenheter för personer i åldern 19–25
år som regeringen Reinfeldt genomförde. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) kom i sin utvärdering av reformen fram till att intäktsbortfallet per jobb av sänkningen uppgick till mellan 1 och 1,6
miljoner kronor, vilket då var omkring fyra gånger högre än den genomsnittliga anställningskostnaden för 19–25-åringar.
[117]
Den största effekten av skattesänkningen blir ökade vinster för företag med en stor andel unga arbetstagare.
Stöd till verksamheter och politikområden sker mest effektivt på utgiftssidan. Arbetsgivaravgifterna ska användas för att finansiera offentlig verksamhet och offentliga försäkringar. Vänsterpartiet anser därför att dagens nedsättningar och undantag ska begränsas.
Vänsterpartiet föreslår att följande nedsättningar avskaffas:
Sänkta arbetsgivaravgifter för personer som är 19–23
år.
[118]
Sänkta arbetsgivaravgifter för unga (15–18
år).
Nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med FoU.
Nedsättning av arbetsgivaravgifter för den först anställda.
Ränteavdragen och kreditrestriktionerna för bolånetagarna
Ett annat område som behöver reformeras är ränteavdragen. Ränteutgifter ingår i kapitalförluster. Kapitalförluster får kvittas mot kapitalinkomster och kapitalvinster. Avdragsrätten för ränteutgifter gäller för alla typer av lån, både blancolån och bostadslån. Den som har kapitalutgifter som överstiger kapitalinkomsterna kan få en skattereduktion på upp till 30
procent av räntebeloppet. För ränteutgifter upp till 100
000 kronor kan avdrag göras med 30
procent.
[119]
Den stora delen av underskott av kapital utgörs av räntor på bostadslån.
Innan avskaffandet av den gamla fastighetsskatten fanns det en logik med dagens ränteavdrag på 30
procent. Då gick det att hävda att även fastigheter beskattades med 30
procent (via taxeringsvärden och fastighetsskatten). Det fanns då en symmetri i beskattningen genom att kapitalinkomster beskattades med 30
procent samtidigt som man fick göra avdrag för kapitalutgifter med 30
procent. Vänsterpartiets förslag till ny fastighetsskatt är dock tämligen modest och den faktiska skattenivån i förslaget är inte i närheten av 30
procent. Det blir då rimligt att minska ränteavdragen. Vänsterpartiet föreslår att ränteavdragen trappas ned med 5
procentenheter under en 3-årsperiod. Vi väljer att tidigast börja avtrappningen 2025, detta då många hushåll i dagsläget är pressade av stigande räntekostnader och hög inflation.
Sverige har mycket strama kreditrestriktioner för bolån. För det första finns det s.k. bolånetaket, som innebär att man som mest får ha ett bolån som motsvarar 85
procent av värdet på sin bostad. Resten behöver man betala med en kontantinsats. Därutöver finns amorteringskravet. Det innebär att man ska amortera 1
procent av lånet per år om belåningsgraden är mellan 50 och 70
procent. Om belåningsgraden är över 70
procent ska man amortera 2
procent per år. Sedan finns det ytterligare en regel som säger att om lånet är större än 4,5
gånger vad man tjänar per år, före skatt, så ska man amortera ytterligare 1
procentenhet per år.
[120]
Den sammantagna effekten av dessa krav är mycket kännbara för många bolånekunder. Kraven försvårar påtagligt förstagångsköpares möjligheter att ta sig in på bolånemarknaden. När nu räntorna och priserna stiger blir situationen för Sveriges bolånetagare än mer pressad. Vänsterpartiet kräver därför att regeringen skyndsamt gör en samlad översyn av de kreditrestriktioner som är riktade mot de svenska bolånetagarna.
11.3
Miljöskatter
Klimatförändringarna är ett akut hot mot människans framtida livsmöjligheter. I kapitel 10 redovisar vi vår politik för den gröna omställning av ekonomin som snabbt måste komma på plats. Reformeringen av miljö- och klimatskatter bör ske inom ramen för en samlad och genomtänkt miljöpolitik. Sveriges territoriella klimatutsläpp är med ca
1/3 vardera koncentrerad till industrin och inrikes transporter. Det är således dessa två områden som behöver stå i centrum om Sverige ska klara av att nå sina höga klimatmål. För att klimat- och miljöpolitiken ska få ett brett folkligt stöd måste den också ha en god fördelningsprofil, som tar hänsyn till människors olika ekonomiska förmåga och alternativ för att ställa om.
I linje med januariavtalet genomförde den förra regeringen s.k. grön skatteväxling. Problemet är att det inte är möjligt att långsiktigt sänka skatten på en stabil skattebas (arbete) och ersätta denna med en höjd skatt på en instabil skattebas (utsläpp) utan att försvaga skatteintäkterna. Skatter är antingen finansierande eller styrande – att kombinera två syften ger upphov till målkonflikter. Punktskatter ska användas för styrande ändamål. Dessa intäkter kan inte varaktigt växlas mot andra skatter, eftersom målet med punktskatterna är att skattebasen ska minska.
Vänsterpartiet ser behov av en genomgripande skattereform som utjämnar de ekonomiska och regionala klyftorna och främjar hållbart resursutnyttjande med låg miljö- och klimatpåverkan i enlighet med våra klimat- och miljömål.
På skatteområdet, liksom i politiken i stort, lägger dessvärre den nya regeringen förslag som motverkar den gröna omställningen. De sänker skatten på bensin och diesel och stoppar en omfattande reform för att göra reseavdragen avståndsbaserade och färdmedelsneutrala. Vänsterpartiet avvisar förslaget om sänkt skatt på drivmedel och anser att reseavdraget bör vara avståndsbaserat och färdneutralt. Vänsterpartiet välkomnar den höjda ersättningen för resor till och från jobbet men anser att dessa bör vara färdmedelsneutrala i enlighet med vad som föreslogs i Finansdepartementets promemoria Utökad skattelättnad för arbetsresor och justerade avdrag för tjänsteresor och hemresor (Fi2022/01470). Vänsterpartiet presenterade i följdmotion 2021/22:4706 några förslag på förändringar av det system som den föregående regeringen presen
­
terade. Vi ansåg där att höjningen av kilometersatsen bara skulle gälla för glesbygden – där alternativen till bilen är betydligt mer begränsade. Vi menade också att den ordningen bara skulle gälla så länge det inte finns en utbyggd infrastruktur som alternativ till fossilbilen. Vi menar fortsatt att systemet för reseavdrag bör utredas och justeras i enlighet med detta. De kostnader vi redovisar i denna budgetmotion motsvarar dock ett rakt införande av ett färdmedelsneutralt system i enlighet med det som den föregående regeringen lade fram. Klimatomställningen kommer att kräva stora invester
­
ingar i infrastruktur, förnybar energi, energieffektivisering och andra utsläppsminskande åtgärder. Principen om att förorenaren betalar för sin miljöpåverkan har länge varit och bör fortsatt vara ett riktmärke i den svenska miljö- och klimatpolitiken. Utsläppspriset ger en tydlig styrande signal till alla aktörer och gör det mer lönsamt att investera i åtgärder som minskar utsläppen. Koldioxidskatten är ett centralt styrmedel i vår nationella klimatpolitik.
Beskattning av drivmedel är ett viktigt verktyg för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Men den är också ett exempel på ett trubbigt verktyg som inte gör skillnad på höginkomsttagare med god tillgång till kollektivtrafik och en låginkomst
­
tagare i glesbygd utan tillgång till alternativ till bilen. Vänsterpartiet anser det angeläget att styrmedel utformas för att minska klyftor mellan stad och landsbygd och att det vid behov införs kompensatoriska åtgärder för att beakta rättviseperspektivet när t.ex. skatter ger negativa fördelningseffekter. För att möta en ökad elektrifiering av väg
­
trafiken med stärkt regional rättvisa anser vi det angeläget att arbetet med en reform av vägtrafikbeskattning redan nu inleds. En differentierad vägbeskattning ger förutsätt
­
ningar för låg/slopad vägskatt på landsbygd där alternativ till bil saknas och hög vägskatt i storstäder med tillgång till kollektivtrafik.
Den tunga lastbilstrafiken betalar i dag inte för den påverkan den har genom sina externa kostnader för samhället i form av t.ex. miljö- och klimatpåverkan och slitage på vägarna. Vänsterpartiet har under lång tid förespråkat en avståndsbaserad skatt på tunga lastbilar som ska vara möjlig att differentiera. Förutom klimatnyttan med en sådan beskattning ser vi stora vinster med att svenska och utländska lastbilar skulle kunna beskattas på lika villkor och att myndigheter skulle ges bättre möjligheter, genom ett automatiserat avläsningsbart system, att upptäcka den illegala lastbilstrafiken. Även utredningen Godstransporter på väg – vissa frågeställningar kring ett nytt miljöstyrande system
(SOU 2022:13) förordar ett avståndsbaserat system med geografisk differentie
­
ring för en mer rättvisande prissättning.
Vänsterpartiet anser att de klimatskadliga subventionerna bör fasas ut och avvecklas skyndsamt. Regeringen har tidigare avvecklat några få av dessa subventioner, och vi anser att det brådskar med ytterligare åtgärder för att Sverige inte ska tappa styrfart för att nå nollutsläpp. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör presentera en handlingsplan för hur övriga klimatskadliga subventioner kan avvecklas i närtid.
Under 2017 sänktes energiskatten för datorhallar i Sverige. Med en kostnad på upp till 230 miljoner kronor per år har satsningen inte lett till det ökade antal anställda som utlovades. Vänsterpartiet har länge krävt att stödet ska avskaffas och välkomnar att regeringen i budgetpropositionen lägger fram ett förslag om att slopa den nedsatta energiskatten.
Resandet med flyg behöver kraftigt minska för att vi ska klara av våra klimatmål. Tack vare Vänsterpartiets investeringspolitik för klimatet kan vi inom bara ett decennium avveckla inrikesflyget i södra Sverige och kraftigt minska behovet i norra Sverige. Men även utrikesflyget behöver minska i omfattning. Vänsterpartiet vill se en progressiv flygbeskattning som innebär att resenärerna betalar mer skatt ju mer de flyger. Vid den första flygresan ska skatten vara tämligen låg för att sedan successivt höjas i takt med att flygresorna ökar i antal. Den progressiva flygskatten behöver tillgodose högt ställda krav på personlig integritet samt vara utformad på ett sätt som innebär att den effektivt tjänar sitt syfte att minska flygandet.
Utöver den progressiva flygskatten vill Vänsterpartiet att kommande regering utreder frågan om lojalitetsprogrammen inom flygbranschen. De medlemsförmåner som i dag existerar stimulerar till extensivt flygande och motverkar därmed klimatmålen. Huruvida lojalitetsprogram behöver regleras genom lagstiftning eller skatteåtgärder behöver utredas grundligt men inriktningen för reformeringen bör vara att göra lojalitetsprogrammen obsoleta.
Vänsterpartiets förslag:
Anta en handlingsplan för att avveckla klimatskadliga subventioner.
Inför ett färdmedelsneutralt reseavdrag.
Nej till regeringens förslag om sänkt bensin- och dieselskatt.
Inför en progressiv flygskatt.
Utred förutsättningarna för en geografiskt anpassad vägskatt för personbilar.
Inför en avståndsbaserad skatt för godstransporter på väg.
Vänsterpartiets skatteförslag
Tabell 8 Vänsterpartiets skatteförslag 2023–2025
Avvikelse mot regeringen, offentligfinansiella effekter, miljarder kronor
2023
2024
2025
Källa/referens
För ökad rättvisa
Höjd skatt för de med över 62
000 kr/mån.
8,30
8,30
8,40
RUT 2022:614
Arvs- och gåvoskatt
3,70
3,70
3,70
SNS (2018)
Nej till sänkt bensin- och dieselskatt
6,70
6,90
6,90
BP23
Oförändrad skiktgräns för statlig inkomstskatt
12,90
11,80
12,40
RUT 2022:1219
Ja till avståndsbaserat reseavdrag
5,50
5,50
5,50
BP23
Nej till kostnadsbaserat reseavdrag
–5,50
–5,50
–5,50
BP23
Ja till skattelättnad för arbetsresor med avståndsbaserat reseavdrag
–4,25
–4,25
–4,25
Fi 2022/01470
Nej till att enbart höja avdragen för resor med bil
1,61
1,61
1,61
BP23
Nej till justerade avdrag för tjänsteresor
0,18
0,20
0,20
BP23
Nej till avskaffad avfallsförbränningsskatt
0,41
0,45
0,47
BP23
Nej till höjd moms på reparationer
–0,06
–0,08
–0,08
BP23
Summa nya skatteförslag
29,49
28,63
29,35
För ökad likformighet
Skattereduktion för fackföreningsavgift
–2,60
–2,60
–2,60
RUT 2022:612
Sänkt skatt för sjuka, arbetslösa m.fl.
–7,00
–7,20
–7,40
RUT 2022:614
Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för de som är 19–23 år
1,42
RUT 2021:673
Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för de som är 15–18 år
0,70
0,70
0,70
RUT 2022:969
Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifter för FoU
2,16
2,33
2,33
RUT 2022:970/1189
Arbetsgivaravgifter för den första anställd
0,20
0,40
0,40
RUT 2022:700
Avskaffa rutavdraget
7,70
8,00
8,40
RUT 2022:616
Sänkt tak för rotavdraget
2,60
2,90
3,20
RUT 2022:617
Utdelning och kapitalvinst i fåmansbolag
10,31
11,68
11,68
Skr. 2021/22:98
Utdelning och kapitalvinst i onoterade bolag
1,80
1,70
1,80
RUT 2022:716
Tak för ISK
5,70
5,90
6,10
RUT 2022:838
Avtrappat jobbskatteavdrag, från 43
000 kr/mån.
7,90
8,20
8,70
RUT 2022:614
Nej till utökat jobbskatteavdrag för äldre
0,77
0,77
0,77
BP23
Fastighetsskatt på villor med över ca
10
mnkr i marknadsvärde
4,20
4,20
4,20
RUT 2022:659
Avtrappade ränteavdrag
4,00
RUT 2022:668
Tak och uppskovsränta för avyttring bostad
1,74
1,74
1,74
RUT 2021:693
Nej till slopad koldioxidskatt på bränsle inom EU ETS
0,10
0,10
0,10
BP23
Nej till tillfälligt sänkt skatt på diesel inom jord- och skogsbruk
0,38
BP23
Summa reducerade skattesubventioner
38,08
38,82
44,12
SUMMA ÄNDRADE SKATTER (avrundat)
68
67
73
12
Långsiktigt hållbar finanspolitik
12.1
Klimatomställningen och behovet av ett reformerat ramverk
År 2016 slöts en överenskommelse om det finanspolitiska ramverket mellan samtliga riksdagspartier, förutom Sverigedemokraterna. De viktigaste delarna i överens
­
kommelsen var att nivån på överskottsmålet för de offentliga finanserna sänktes från 1
procent till 0,33
procent över en konjunkturcykel och att ett skuldankare för den offentliga skulden infördes. Dessa regler trädde i kraft 2019. En annan central komponent i överenskommelsen var att man skrev in att det finanspolitiska ramverket skulle ses över i slutet av varannan mandatperiod så att eventuella reviderade mål skulle kunna träda i kraft första året efter ett ordinarie val. I utredningen som föregick det nya överskottsmålet skissade man på en beslutsordning där en översyn görs 2025 och där beslut fattas i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2026.
[121]
De nya reglerna skulle då kunna börja gälla från och med 2027.
Vänsterpartiet har länge drivit frågan om att tidigarelägga denna översyn. Det som vi framför allt lyft fram är att nivån på överskottsmålet och det nya skuldankaret inte är konsistenta med varandra och att överskottsmålet står i vägen för de stora statliga investeringar som måste till för att möjliggöra och snabba på klimatomställningen. Den gröna omställningen kan inte vänta till 2027, den måste ske omedelbart.
Klimatomställningen kommer att innebära att omfattande investeringar behöver göras i en rad samhällsviktiga verksamheter. Det rör sig om investeringar i transport
­
infrastruktur, elöverföring och elproduktion och en upprustning samt klimatanpassning av bostadsbeståndet. Investeringarnas storlek är beroende av en rad faktorer och tids
­
aspekten är en viktigt sådan. Ju längre världens stater avstår från att vidta åtgärder och genomföra omfattande investeringar, desto högre kommer kostnaden att bli för att hantera effekterna av klimatförändringarna. Att återställa, förhindra och reparera skador i efterhand är en betydligt dyrare väg att gå än att i möjligaste mån förebygga klimat
­
förändringarnas negativa inverkan på samhället. Dessutom förutsätter en offensiv klimatomställningspolitik som är lika ambitiös som eller mer ambitiös än de konven
­
tionsbundna åtaganden som Sverige förbundit sig att följa att investeringarna behöver genomföras i relativ närtid och med betydande summor.
12.2
Ett ramverk för ett rikare Sverige
De ursprungliga skälen bakom överskottsmålet är sedan länge uppfyllda och/eller överspelade. Sverige har bland de starkaste offentliga finanserna i västvärlden och löpande och stora överskott i bytesbalansen. I Konjunkturinstitutets senaste hållbarhetsrapport beräknas den offentliga bruttoskulden sjunka till 29,1 procent av BNP 2023, vilket är mycket lågt i ett internationellt perspektiv (se figur 13 nedan).
[122]
Samtidigt står världen inför ett klimatnödläge, där vi har ca tio år på oss att vända utvecklingen. De tillfälliga utsläppsminskningar som skett under pandemin har endast haft en marginell betydelse på den globala uppvärmningen och våra möjligheter att nå de nationella klimatmålen. Klimatkrisen innebär att staten måste ta ansvar för ett stort investeringsprogram. Rätt hanterat kan detta investeringsprogram bli en katalysator för ökad produktivitet, minskad arbetslöshet och en modernisering av det svenska samhället.
För att finansiera detta investeringsprogram föreslår Vänsterpartiet att ett 10-årigt moratorium införs för det finanspolitiska ramverket, med start 2023. Vänsterpartiet föreslår att dagens överskottsmål ersätts med ett underskottsmål för de offentliga finanserna under moratoriet. Vi föreslår att saldomålet för de offentliga finanserna sätts till –1
procent av BNP över en konjunkturcykel. Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst att räkna på hur den offentliga skulden skulle utvecklas med ett sådant underskottsmål. Analysen visar att den offentliga bruttoskulden beräknas landa på 38,7
procent av BNP år 2032. Om Sverige skulle ha haft en bruttoskuld på den nivån i dag, skulle vi fortfarande ha bland de starkaste offentliga finanserna inom EU och bland andra jämförbara länder, se figur 13 nedan.
Figur 13 Den offentliga sektorns bruttoskuld i utvalda länder, 2022
Procent av BNP
Källa: IMF, KI och RUT 2022:33.
Anm.
1: Stapeln SWE 2032 visar Sveriges bruttoskuld 2032 med ett underskottsmål på –1
%.
Anm.
2: Värdet på SWE är en prognos för 2023, detta för att på ett korrekt sätt åskådliggöra effekterna av Vänsterpartiets underskottsmål som föreslås börja gälla 2023.
Ett underskottsmål på –1
procent frigör ett budgetpolitiskt utrymme på ca
800 miljarder kronor under en 10-årsperiod jämfört med dagens överskottsmål.
[123]
I relation till ett balansmål för de offentliga finanserna skapar underskottsmålet ett ekonomiskt utrymme på ca
600 miljarder kronor. Vänsterpartiet föreslår att underskottsmålet används för att finansiera ett stort statligt investeringsprogram för att snabba på och möjliggöra klimatomställningen. Det utrymme som skapas ska inte användas för löpande statliga utgifter utan ska öronmärkas till investeringar som behövs för att ställa om ekonomin i en för miljön hållbar utveckling.
Moratoriets finansieringsmöjligheter innebär att medel frigörs för att säkerställa en långsiktigt hållbar klimatomställning. På så sätt kan staten säkerställa att nödvändig infrastruktur bidrar till att Sverige även framgent har en innovativ industrisektor, att klimatomställningen kan äga rum i hela landet samt att den betydande exportsektorn i Sverige ges förutsättningar att konkurrera med en världsmarknad som sannolikt kommer att se betydande klimatinvesteringar de närmaste åren. Moratoriet skulle innebära en omfattande kapitalisering av klimatomställningen med offentliga medel, något som är en förutsättning för att inte privata kapitalintressen ska föregå det offentliga och förvärva viktig infrastruktur eller andra delar som är nödvändiga i klimatomställningen. Klimatomställningen som helhet behöver säkerställas genom en lång rad reformer på i stort sett alla politikområden, men ett moratorium för det finanspolitiska ramverket möjliggör ett svar på frågan hur några av de största investeringsbehoven ska finansieras.
12.3
Realekonomiska mål bör komplettera de finansiella målen
Syftet med det finanspolitiska ramverket är att säkerställa att de offentliga finanserna inte äventyras på lång sikt – att inte de offentliga underskotten blir för stora eller att skulden ökar snabbt under en längre tidsperiod. Ramverket i sig är inte målet med den ekonomiska politiken. Dock har det periodvis fungerat begränsande för möjligheten att öka resurserna till välfärden i takt med behoven eller för att öka de offentliga satsningarna för att pressa ner arbetslösheten.
Den ekonomiska politiken bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, rättvis fördelning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen. Vänsterpartiet föreslår därför att det finanspolitiska ramverket kompletteras med mål för arbetsmarknaden om full sysselsättning och ett mål för offentliga investeringar i linje med våra klimatåtaganden.
Finanspolitiska rådet är den myndighet som har satts att vaka över det finans
­
politiska ramverket. Rådet ska bedöma om finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara offentliga finanser och bedöma om finanspolitiken är i linje med konjunktur
­
utvecklingen, en långsiktigt uthållig tillväxt och en långsiktigt hållbar sysselsättning. Dessa variabler är dock i sig inte ensidigt tekniska, utan i stor utsträckning beroende av antaganden om ekonomins funktionssätt. Rådet har i uppdrag att verka för en ökad offentlig diskussion i samhället om den ekonomiska politiken. Sedan inrättandet 2007 har dock rådet inte bidragit till att bredda diskussionen om ramverket. Finanspolitiska rådet har i sin ekonomiska modell anslutit sig till den nationalekonomiska mittfåran, som exempelvis innebär en syn på finanspolitikens begränsade roll för den totala efterfrågan. Finansiella mål anses därmed inte stå i konflikt med reala. Vänsterpartiet anser att den ekonomiska politiken i stället bör styras av reala mål om ökad syssel
­
sättning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål blir verktyg för att uppnå de reala målen. Vänsterpartiets slutsats är att Finanspolitiska rådet i sin nuvarande utformning saknar kompetens att föra en diskussion om den ekonomiska politiken utanför de ramar som en ensidig nationalekonomisk modell innebär.
Vänsterpartiet anser därför att Finanspolitiska rådet kan avvecklas. Myndigheten kan med fördel ersättas av ett institut med en betydligt bredare kompetens. Vi föreslår ett inrättande av Stockholmsinstitutet för tvärvetenskaplig samhällsekonomisk forskning. Denna myndighet bör få i uppdrag att bidra till diskussionen om finanspolitiken utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv. Detta innebär att analysen tar i beaktande såväl ekonomiska effekter som sociala och institutionella. Institutet ska på så vi bidra till en ökad öppenhet och tydlighet kring den ekonomiska politiken och dess syfte, effektivitet och effekter på samhället i stort.
13
Utgiftsramar och fördelning av utgifter i statsbudgeten
Tabell 9 Vänsterpartiets förslag till utgiftsramar
för 2023
Tusental kronor
Utgiftsområde
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
01
Rikets styrelse
18
270
004
−479
900
02
Samhällsekonomi och finansförvaltning
19
021
399
744
000
03
Skatt, tull och exekution
12
923
291
−45
000
04
Rättsväsendet
68
305
854
−151
000
05
Internationell samverkan
2
094
669
±0
06
Försvar och samhällets krisberedskap
93
952
930
±0
07
Internationellt bistånd
47
206
227
7
719
001
08
Migration
16
019
745
140
000
09
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
110
429
732
−552
700
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
106
427
304
8
025
000
11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
55
394
136
±0
12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
105
159
584
4
325
000
13
Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering
5
565
206
1
007
000
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
90
103
686
13
040
000
15
Studiestöd
27
912
395
1
797
000
16
Utbildning och universitetsforskning
94
991
971
2
783
500
17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
16
667
948
1
702
400
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
6
099
158
3
378
000
19
Regional utveckling
4
534
201
70
000
20
Allmän miljö- och naturvård
19
542
691
5
573
000
21
Energi
4
944
849
225
000
22
Kommunikationer
78
952
417
19
530
000
23
Areella näringar, landsbygd och livsmedel
19
373
352
3
364
000
24
Näringsliv
11
407
773
−2
022
000
25
Allmänna bidrag till kommuner
157
545
359
18
241
000
26
Statsskuldsräntor m.m.
13
155
200
10
000
27
Avgiften till Europeiska unionen
45
869
852
±0
Summa utgiftsområden
1
251
870
933
88
423
301
Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR
−4
392
792
±0
Summa utgifter
1
247
478
141
88
423
301
Riksgäldskontorets nettoutlåning
−52
379
301
±0
Kassamässig korrigering
370
837
±0
Summa
1
195
469
677
88
423
301
Tabell 10 Vänsterpartiets förslag till utgiftsramar
för 2024–2025
Miljoner kronor
Utgiftsområde
Avvikelse från regeringen
2024
2025
01
Rikets styrelse
−852
−719
02
Samhällsekonomi och finansförvaltning
2
924
5
099
03
Skatt, tull och exekution
−193
−173
04
Rättsväsendet
−454
−1
845
05
Internationell samverkan
10
20
06
Försvar och samhällets krisberedskap
±0
±0
07
Internationellt bistånd
10
120
13
580
08
Migration
60
60
09
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
6
091
5
591
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
9
665
11
013
11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
225
10
450
12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
3
455
4
793
13
Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering
1
390
1
619
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
17
823
22
766
15
Studiestöd
1
847
1
857
16
Utbildning och universitetsforskning
3
913
9
621
17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
1
820
1
737
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
9
210
14
150
19
Regional utveckling
70
30
20
Allmän miljö- och naturvård
12
079
15
374
21
Energi
4
675
6
900
22
Kommunikationer
34
156
22
416
23
Areella näringar, landsbygd och livsmedel
3
499
3
061
24
Näringsliv
530
530
25
Allmänna bidrag till kommuner
24
051
42
361
26
Statsskuldsräntor m.m.
10
10
27
Avgiften till Europeiska unionen
±0
±0
Summa utgiftsområden
146
123
190
299
Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR
±0
±0
Summa utgifter
146
123
190
299
Riksgäldskontorets nettoutlåning
±0
±0
Kassamässig korrigering
±0
±0
Summa
146
123
190
299
Tabell 11 Fördelning av utgifter i statsbudgeten 2023–2025
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
01
Rikets styrelse
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
01
Rikets styrelse
1:1
Kungliga hov- och slottsstaten
−24
−16
−17
2:1
Riksdagens ledamöter och partier m.m.
−135
−135
−135
3:1
Sametinget
49
49
47
4:1
Regeringskansliet m.m.
−500
−900
−900
5:1
Länsstyrelserna m.m.
100
100
100
7:1
Åtgärder för nationella minoriteter
±0
10
140
7:2
Åtgärder för den nationella minoriteten romer
30
40
46
Summa
−480
−852
−719
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
02
Samhällsekonomi och finansförvaltning
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
02
Samhällsekonomi och finansförvaltning
1:6
Finanspolitiska rådet
−6
−11
−11
1:11
Finansinspektionen
10
20
20
99:1
Klimatinvesteringsmyndighet (Klima)
70
75
80
99:2
Stockholmsinstitutet
20
40
60
99:3
Avgifter för staten som arbetsgivare
50
100
150
99:4
Ökade lönekostnader, inkl. arbetsgivaravgifter
600
600
600
99:5
Avskaffa produktivitetsavdraget i pris- och löneomräkningsmodellen
±0
2
100
4
200
Summa
744
2
924
5
099
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
03
Skatt, tull och exekution
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
03
Skatt, tull och exekution
1:1
Skatteverket
−75
−178
−178
1:2
Tullverket
30
−15
5
Summa
−45
−193
−173
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
04
Rättsväsendet
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
04
Rättsväsendet
1:1
Polismyndigheten
−30
−160
−160
1:2
Säkerhetspolisen
−97
−232
−292
1:3
Åklagarmyndigheten
10
−38
−111
1:4
Ekobrottsmyndigheten
±0
−20
−20
1:5
Sveriges Domstolar
−3
±0
±0
1:6
Kriminalvården
±0
±0
−1
257
1:11
Rättsliga biträden m.m.
−30
±0
±0
1:15
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden
±0
−4
−4
Summa
−151
−454
−1
845
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
05
Internationell samverkan
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
05
Internationell samverkan
1:2
Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet
−10
−10
−10
1:11
Samarbete inom Östersjöregionen
10
20
30
Summa
±0
10
20
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
06
Försvar och samhällets krisberedskap
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
06
Försvar och samhällets krisberedskap
Summa
±0
±0
±0
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
07
Internationellt bistånd
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
07
Internationellt bistånd
1:1
Biståndsverksamhet
7
043
9
183
12
390
1:2
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
157
163
166
1:3
Nordiska Afrikainstitutet
1
1
1
1:4
Folke Bernadotteakademin
17
23
23
1:6
Utvärdering av internationellt bistånd
1
1
1
99:1
Additionellt klimatbistånd
500
750
1
000
Summa
7
719
10
120
13
580
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
08
Migration
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
08
Migration
1:1
Migrationsverket
40
40
40
1:2
Ersättningar och bostadskostnader
150
70
70
1:3
Migrationspolitiska åtgärder
−20
−20
−20
1:6
Offentligt biträde i utlänningsärenden
−30
−30
−30
Summa
140
60
60
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
09
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
09
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
1:4
Tandvårdsförmåner
2
350
5
600
6
500
1:5
Bidrag för läkemedelsförmånerna
250
500
500
1:6
Bidrag till folkhälsa och sjukvård
−2
300
−800
−2
300
1:8
Bidrag till psykiatri
1
300
1
300
1
300
1:11
Prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna
−3
000
−3
000
−3
000
1:12
Inspektionen för vård och omsorg
31
75
75
4:1
Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd
6
6
6
4:4
Kostnader för statlig assistansersättning
170
170
170
4:5
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldreområdet
±0
1
700
1
700
4:7
Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.
421
210
210
99:1
TBE-vaccin med högkostnadsskydd för vuxna och avgiftsfritt för barn
100
200
300
99:2
Nationellt center för post-covid och ME/CFS
10
20
20
99:3
Nationellt vaccinprogram för äldre
110
110
110
Summa
−553
6
091
5
591
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
1:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m.
3
925
5
265
6
613
1:2
Aktivitets- och sjukersättningar m.m.
4
100
4
400
4
400
Summa
8
025
9
665
11
013
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
1:1
Garantipension till ålderspension
±0
−2
850
−4
500
1:3
Bostadstillägg till pensionärer
±0
−900
−1
425
1:5
Inkomstpensionstillägg
±0
−250
−900
99:1
Höjd inkomstpension
±0
4
225
17
275
Summa
±0
225
10
450
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
1:1
Barnbidrag
2
100
±0
±0
1:2
Föräldraförsäkring
2
325
3
555
4
893
1:8
Bostadsbidrag
−100
−100
−100
Summa
4
325
3
455
4
793
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
13
Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
13
Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering
1:2
Kommunersättningar vid flyktingmottagande
957
1
340
1
569
3:1
Särskilda jämställdhetsåtgärder
50
50
50
Summa
1
007
1
390
1
619
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
1:1
Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader
1
500
2
500
3
000
1:2
Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd
8
230
9
980
10
410
1:3
Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser
2
535
2
206
3
238
1:4
Lönebidrag och Samhall m.m.
±0
500
1
500
1:13
Nystartsjobb, etableringsjobb och stöd för yrkesintroduktionsanställningar
±0
1
000
2
300
1:14
Etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare
535
1
397
2
078
2:1
Arbetsmiljöverket
220
220
220
2:6
Regional skyddsombudsverksamhet
20
20
20
Summa
13
040
17
823
22
766
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
15
Studiestöd
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
15
Studiestöd
1:2
Studiemedel
±0
40
50
1:4
Statens utgifter för studiemedelsräntor
−477
−481
−481
1:7
Studiestartsstöd
300
300
300
99:1
Avsättning för kreditförluster
1
974
1
988
1
988
Summa
1
797
1
847
1
857
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
16
Utbildning och universitetsforskning
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
16
Utbildning och universitetsforskning
1:1
Statens skolverk
56
80
80
1:3
Specialpedagogiska skolmyndigheten
5
10
10
1:5
Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet
−166
−135
−127
1:7
Maxtaxa i förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet samt kvalitetshöjande åtgärder inom förskola
2
200
2
400
4
400
1:15
Statligt stöd för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling
±0
115
2
115
1:17
Statligt stöd till vuxenutbildning
300
30
30
2:2
Universitets- och högskolerådet
20
20
20
2:64
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor
324
1
348
2
048
2:67
Särskilda bidrag inom högskoleområdet
30
30
30
3:1
Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation
15
15
15
99:1
Ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i gymnasieskolan
±0
±0
1
000
Summa
2
784
3
913
9
621
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
1:2
Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete
533
718
725
1:4
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet
1
1
1
2:2
Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål
55
5
5
4:3
Nämnden för hemslöjdsfrågor
3
3
3
4:4
Bidrag till bild- och formområdet
15
5
5
5:2
Ersättningar och bidrag till konstnärer
5
5
5
7:1
Riksantikvarieämbetet
9
9
9
7:2
Bidrag till kulturmiljövård
50
50
50
7:4
Bidrag till arbetslivsmuseer
2
2
2
8:1
Centrala museer: Myndigheter
130
130
130
8:2
Centrala museer: Stiftelser
38
38
38
10:1
Filmstöd
27
±0
±0
13:1
Stöd till idrotten
40
40
40
13:2
Bidrag till allmänna samlingslokaler
50
50
50
14:1
Bidrag till folkbildningen
560
550
550
14:3
Särskilda insatser inom folkbildningen
120
150
60
99:1
Digitaliseringssatsning för kulturarvsinstitutioner
65
65
65
Summa
1
702
1
820
1
737
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
1:4
Boverket
3
5
5
1:7
Energieffektivisering av flerbostadshus
2
560
2
560
2
560
1:8
Investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande
±0
290
2
630
2:1
Konsumentverket
100
100
100
2:2
Allmänna reklamationsnämnden
5
5
5
2:4
Åtgärder på konsumentområdet
10
10
10
99:2
Statliga topplån för byggande av hyresrätter
200
300
400
99:4
Klimatanpassningar av befintligt bostadsbestånd
±0
2
440
4
940
99:5
Klimatanpassningar av nytt bostadsbestånd
±0
3
000
3
000
99:6
investeringsstöd för att upprusta, utveckla och bygga nya lekparker, bemannade parklekar och områden för spontanidrott
500
500
500
Summa
3
378
9
210
14
150
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
19
Regional utveckling
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
19
Regional utveckling
1:1
Regionala utvecklingsåtgärder
70
70
30
Summa
70
70
30
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
20
Allmän miljö- och naturvård
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
20
Allmän miljö- och naturvård
1:1
Naturvårdsverket
25
30
100
1:2
Miljöövervakning m.m.
122
130
135
1:3
Åtgärder för värdefull natur
1
870
1
990
2
090
1:4
Sanering och återställning av förorenade områden
80
84
118
1:7
Avgifter till internationella organisationer
±0
20
20
1:8
Klimatbonus
−2
985
2
970
2
970
1:9
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
16
6
±0
1:11
Åtgärder för havs- och vattenmiljö
335
370
591
1:13
Internationellt miljösamarbete
10
10
10
1:14
Skydd av värdefull natur
3
150
3
150
4
185
1:16
Klimatinvesteringar
±0
±0
1
755
1:17
Klimatpremier
1
000
1
000
1
000
1:19
Åtgärder för ras- och skredsäkring längs Göta älv
100
100
100
1:21
Kompetenslyft för klimatomställningen
50
19
100
99:1
Investeringsstöd för produktion av förnybara drivmedel samt laddinfrastruktur
800
1
200
1
200
99:2
Forskning för klimatomställning
1
000
1
000
1
000
Summa
5
573
12
079
15
374
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
21
Energi
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
21
Energi
1:4
Energiforskning
−50
−100
−100
99:1
Stärkt elöverföringskapacitet
±0
2
500
4
000
99:2
Investeringar för lokal förnybar elproduktion
±0
2
000
3
000
99:3
Vindkraftsersättningsmodell för kommuner
275
275
±0
Summa
225
4
675
6
900
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
22
Kommunikationer
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
22
Kommunikationer
1:1
Utveckling av statens transportinfrastruktur
4
590
13
111
13
601
1:2
Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur
1
770
7
400
7
400
99:1
Halverade biljettpriser i kollektivtrafiken
12
000
12
000
±0
99:2
Anslagsstöd till Sjöfartsverket
700
925
745
99:3
Utbildningssatsning för järnväg och sjöfart
120
120
120
99:4
Godspendlar
100
50
±0
99:5
Klimatomställningsstöd för personbilar
250
550
550
Summa
19
530
34
156
22
416
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
23
Areella näringar, landsbygd och livsmedel
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
23
Areella näringar, landsbygd och livsmedel
1:1
Skogsstyrelsen
55
55
78
1:2
Insatser för skogsbruket
1
560
1
560
1
035
1:4
Bidrag till veterinär fältverksamhet
21
22
23
1:6
Bekämpning av smittsamma djursjukdomar
50
50
50
1:7
Ersättningar för viltskador m.m.
40
40
40
1:8
Statens jordbruksverk
10
20
20
1:14
Livsmedelsverket
21
15
68
1:23
Sveriges lantbruksuniversitet
85
85
85
1:30
Nationell medfinansiering till den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027
1
522
1
652
1
662
Summa
3
364
3
499
3
061
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
24
Näringsliv
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
24
Näringsliv
1:3
Institutens strategiska kompetensmedel
30
30
30
1:5
Näringslivsutveckling
122
122
122
1:8
Sveriges geologiska undersökning
76
78
78
1:24
Elstöd
−2
400
±0
±0
99:1
Program för grön omställning inom pappersindustrin
150
300
300
Summa
−2
022
530
530
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
25
Allmänna bidrag till kommuner
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
25
Allmänna bidrag till kommuner
1:1
Kommunalekonomisk utjämning
18
241
24
051
42
361
Summa
18
241
24
051
42
361
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
26
Statsskuldsräntor m.m.
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
26
Statsskuldsräntor m.m.
1:1
Räntor på statsskulden
10
10
10
Summa
10
10
10
Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde
27
Avgiften till Europeiska unionen
Miljoner kronor
Avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Utgiftsområde
27
Avgiften till Europeiska unionen
Summa
±0
±0
±0
14
Den offentliga sektorns finanser m.m.
Tabell 12 Den offentliga sektorns finanser
Miljoner kronor
– avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Offentlig sektors inkomster
75
725
76
570
79
610
Offentlig sektors utgifter
86
643
158
933
195
909
Finansiellt sparande i offentlig sektor
−10
918
−82
363
−116
299
Staten
−25
298
−90
563
−135
899
Ålderspensionssystemet
16
400
10
020
21
220
Kommunsektorn
−2
020
−1
820
−1
620
Finansiellt sparande i procent av BNP (nivå)
−0,00
%
−0,92
%
−0,34
%
Tabell 13 Kommunsektorns finanser
Miljoner kronor
– avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Kommunernas inkomster
34
201
51
611
78
846
Kommunal inkomstskatt
12
600
21
010
25
210
Kapitalinkomster och övriga inkomster
±0
±0
±0
Statsbidrag under utgiftsområde 25
18
241
24
051
42
361
därav ekonomiska regleringar
−11
000
−11
700
−12
000
Statsbidrag från övriga utgiftsområden
3
360
6
550
11
275
Utgifter
36
221
53
431
80
466
Finansiellt sparande i kommunsektorn
−2
020
−1
820
−1
620
Tabell 14 Statens budgetsaldo och statsskulden
Miljoner kronor
– avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Inkomster i statens budget
63
125
55
560
54
400
därav inkomster av försåld egendom
±0
±0
±0
Utgifter i statens budget
88
423
146
123
190
299
därav statsskuldsräntor
10
10
10
Riksgäldskontorets nettoutlåning
±0
±0
±0
Kassamässig korrigering
±0
±0
±0
Statens budgetsaldo
−25
298
−90
563
−135
899
Statsskuld vid årets slut
25
298
115
861
251
760
Tabell 15 Inkomster i statens budget
Miljoner kronor
– avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Direkta skatter på arbete
177
720
192
610
205
155
Indirekta skatter på arbete
−136
850
−152
130
−166
030
Skatt på kapital
26
265
26
540
30
730
Skatt på konsumtion och insatsvaror
7
990
8
800
8
880
Offentliga sektorns skatteintäkter
75
125
75
870
78
810
avgår skatter till andra sektorer
−12
600
−21
010
−25
210
Statens skatteintäkter
62
525
54
860
53
600
Periodiseringar
±0
±0
±0
Statens skatteinkomster
62
525
54
860
53
600
Övriga inkomster
600
700
800
Inkomster i statens budget
63
125
55
560
54
400
Tabell 16 Utgiftstak för staten
Miljoner kronor
– avvikelse från regeringen
2023
2024
2025
Takbegränsade utgifter
88
413
164
538
229
764
Budgeteringsmarginal
587
462
1
236
Utgiftstak för staten
89
000
165
000
231
000
15
Beräkning av statsbudgetens inkomster
Tabell 17 Beräkning av statsbudgetens inkomster 2023
Tusental kronor
Inkomsttitel
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1100
Direkta skatter på arbete
738
820
481
177
720
000
1111
Statlig inkomstskatt
53
723
921
21
520
000
1115
Kommunal inkomstskatt
881
308
597
12
600
000
1120
Allmän pensionsavgift
151
593
946
±0
1130
Artistskatt
±0
±0
1140
Skattereduktioner
−347
805
983
143
600
000
1200
Indirekta skatter på arbete
711
505
613
−136
850
000
1210
Arbetsgivaravgifter
697
492
373
−136
650
000
1240
Egenavgifter
12
664
870
±0
1260
Avgifter till premiepensionssystemet
−48
492
443
−200
000
1270
Särskild löneskatt
57
769
404
±0
1280
Nedsättningar
−8
538
232
±0
1290
Tjänstegruppliv
609
641
±0
1300
Skatt på kapital
345
261
868
26
265
000
1310
Skatt på kapital, hushåll
77
585
859
23
250
000
1320
Skatt på företagsvinster
178
077
471
−3
085
000
1330
Kupongskatt
10
146
640
±0
1340
Avkastningsskatt
19
323
373
±0
1350
Fastighetsskatt
37
959
490
6
100
000
1360
Stämpelskatt
14
612
035
±0
1390
Riskskatt för kreditinstitut
7
557
000
±0
1400
Skatt på konsumtion och insatsvaror
735
754
854
7
990
000
1410
Mervärdesskatt
594
498
829
600
000
1420
Skatt på alkohol och tobak
30
364
205
±0
1430
Energiskatt
47
252
516
6
790
000
1440
Koldioxidskatt
22
468
217
120
000
1450
Övriga skatter på energi och miljö
8
045
910
480
000
1470
Skatt på vägtrafik
25
226
695
±0
1480
Övriga skatter
7
898
482
±0
1500
Skatt på import
9
434
324
±0
1600
Restförda och övriga skatter
13
366
208
±0
1700
Avgående poster, skatter till EU
−9
434
324
±0
Offentliga sektorns skatteintäkter (periodiserat)
2
544
709
024
75
125
000
1800
Avgående poster, skatter till andra sektorer
−1
216
502
231
−12
600
000
Statens skatteintäkter (periodiserat)
1
328
206
793
62
525
000
1900
Periodiseringar
−15
533
163
±0
1000
Statens skatteinkomster
1
312
673
630
62
525
000
Övriga inkomster (kassamässigt)
−33
200
417
600
000
2000
Inkomster av statens verksamhet
42
613
203
600
000
3000
Inkomster av försåld egendom
5
000
000
±0
4000
Återbetalning av lån
527
980
±0
5000
Kalkylmässiga inkomster
19
134
000
±0
6000
Bidrag m.m. från EU
32
477
456
±0
7000
Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet
−132
953
056
±0
8000
Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto
±0
±0
Statsbudgetens inkomster (kassamässigt)
1
279
473
213
63
125
000
Tabell 18 Beräkning av statsbudgetens inkomster 2024–2025
Miljoner kronor
Inkomsttitel
Avvikelse från regeringen
2024
2025
1100
Direkta skatter på arbete
192
610
205
155
1111
Statlig inkomstskatt
20
900
21
945
1115
Kommunal inkomstskatt
21
010
25
210
1120
Allmän pensionsavgift
±0
±0
1130
Artistskatt
±0
±0
1140
Skattereduktioner
150
700
158
000
1200
Indirekta skatter på arbete
−152
130
−166
030
1210
Arbetsgivaravgifter
−151
930
−165
830
1240
Egenavgifter
±0
±0
1260
Avgifter till premiepensionssystemet
−200
−200
1270
Särskild löneskatt
±0
±0
1280
Nedsättningar
±0
±0
1290
Tjänstegruppliv
±0
±0
1300
Skatt på kapital
26
540
30
730
1310
Skatt på kapital, hushåll
23
720
28
020
1320
Skatt på företagsvinster
−3
280
−3
390
1330
Kupongskatt
±0
±0
1340
Avkastningsskatt
±0
±0
1350
Fastighetsskatt
6
100
6
100
1360
Stämpelskatt
±0
±0
1390
Riskskatt för kreditinstitut
±0
±0
1400
Skatt på konsumtion och insatsvaror
8
800
8
880
1410
Mervärdesskatt
680
680
1420
Skatt på alkohol och tobak
±0
±0
1430
Energiskatt
7
470
7
530
1440
Koldioxidskatt
120
120
1450
Övriga skatter på energi och miljö
530
550
1470
Skatt på vägtrafik
±0
±0
1480
Övriga skatter
±0
±0
1500
Skatt på import
±0
±0
1600
Restförda och övriga skatter
50
75
1700
Avgående poster, skatter till EU
±0
±0
Offentliga sektorns skatteintäkter (periodiserat)
75
870
78
810
1800
Avgående poster, skatter till andra sektorer
−21
010
−25
210
Statens skatteintäkter (periodiserat)
54
860
53
600
1900
Periodiseringar
±0
±0
1000
Statens skatteinkomster
54
860
53
600
Övriga inkomster (kassamässigt)
700
800
2000
Inkomster av statens verksamhet
700
800
3000
Inkomster av försåld egendom
±0
±0
4000
Återbetalning av lån
±0
±0
5000
Kalkylmässiga inkomster
±0
±0
6000
Bidrag m.m. från EU
±0
±0
7000
Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet
±0
±0
8000
Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto
±0
±0
Statsbudgetens inkomster (kassamässigt)
55
560
54
400
Nooshi Dadgostar (V)
Andrea Andersson Tay (V)
Ida Gabrielsson (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Tony Haddou (V)
Vasiliki Tsouplaki (V)
Jessica Wetterling (V)
Ali Esbati (V)
[1]
Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget september 2022.
[2]
Ibid.
[3]
Ibid.
[4]
https://skr.se/download/18.50bfbe141840e2c6c5a54e85/1667389150465/WEBB-SKR2022_00375-1-Hemstallan-stod-med-ekonomin.PDF.
[5]
SCB.
https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/inkomster-for-personer/.
[6]
https://www.folkhalsoguiden.se/nyhetsarkiv/stora-halsoklyftor-i-stockholms-lan/.
[7]
SOU 2017:1 För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd, http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2017/01/SOU-2017_1_tryck.pdf.
[8]
Arbetet 2020-11-02 (https://arbetet.se/2020/11/02/allt-fler-sjukskrivna-tvingas-soka-hjalp-hos-socialtjansten/), DN 2020-12-06 (https://www.dn.se/debatt/svensk-valfard-fungerar-inte-for-den-som-ar-sjuk-lange/), SOU 2020:24 Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess.
[9]
Dödligt våld i den kriminella miljön 2005–2017, Brottsförebyggande rådet, rapport 2020:4.
[10]
Institutet för framtidsstudier, Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige, Forskningsrapport 2018:4.
[11]
Kjell Elefalk, Dramatisk reducerad utsatthet under 20 år! Tidskrift för kriminalvård, 2022-05-05.
[12]
Brottsförebyggande rådet, Dödligt skjutvapenvåld i Sverige och andra europeiska länder. En jämförande studie av nivåer, trender och våldsmetoder, 2021:8. Se även Brottsförebyggande rådets kortanalys Brottsutvecklingen till och med 2021, 5/2022.
[13]
Brottsförebyggande rådet, Nationella trygghetsundersökningen 2022, rapport 2022:9.
[14]
Se t.ex. Felipe Estrada, professor i kriminologi, Stockholms universitet, m.fl.
[15]
Institutet för framtidsstudier, Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige, Forskningsrapport 2018:4. Brottsförebyggande rådet, Dödligt skjutvapenvåld i Sverige och andra europeiska länder. En jämförande studie av nivåer, trender och våldsmetoder, 2021:8.
[16]
SCB (2021). Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2019.
[17]
Wilson, D. & Bridge, G. (2019). School Choice and Equality of Opportunity: an International Systematic Review, Nuffield Foundation, EDU/42625.
[18]
Folkhälsomyndigheten (2022). Folkhälsans utveckling – Årsrapport 2022. Samt SCB (2021). Livslängden i Sverige 2011–2020 – Livslängdstabeller för riket och länen.
[19]
Källa: SOM-institutet vid Göteborgs universitet (Den nationella SOM-undersökningen 1986–2021, Svenska trender 1986–2021). Frågeformulering: ”Vilken är din åsikt om följande förslag?”. Svarsalternativen är ”mycket bra förslag”, ”ganska bra förslag”, ”varken bra eller dåligt förslag”, ”ganska dåligt förslag” och ”mycket dåligt förslag”. Balansmått avser andelen som svarat ”mycket” eller ”ganska bra förslag” minus andelen som svarat ”ganska” eller ”mycket dåligt förslag”.
[20]
Kommunal (2021). Så mycket bättre? – En jämförelse av anställningsvillkor och löner i privat och kommunalt driven äldreomsorg.
[21]
Skolverket (2022).
[22]
SCB (2021). Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2019.
[23]
Källa: SOM-institutet (LO:s välfärdsrapport).
[24]
Förutsättningar för skolval regleras i skollagen.
[25]
Kommuninvest (2021). Att äga eller hyra sina verksamhetslokaler – viktiga överväganden för offentliga aktörer.
[26]
https://skr.se/download/18.50bfbe141840e2c6c5a54e85/1667389150465/WEBB-SKR2022_00375-1-Hemstallan-stod-med-ekonomin.PDF.
[27]
Se https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2022/11/elpriskompensation-v221113.pdf.
[28]
Se exempelvis Onaran & Obst (2016). Wage-led Growth in the EU15 Member-States: the Effects of Income Distribution on Growth, Investment, Trade Balance and Inflation, Cambridge Journal of Economics.
[29]
För en diskussion kring beräkningar av den neutrala räntan, se exempelvis Svensson (2014
a). ”Mycket expansiv penningpolitik” – okunnighet eller desinformation? Ekonomistas. Och vidare Svensson (2014
b). Penningpolitik och full sysselsättning, LO.
[30]
Se exempelvis LO (2020). Den aktiva arbetsmarknadspolitikens tillbakagång.
[31]
LO (2022). Hur fungerar a-kassan – för den enskilde och hur lite får du? Samt LO (2022). Vilken roll spelar arbetslöshetsförsäkringen i samhällsekonomin?
[32]
Larsson, M. (2022). Lönerapport 2022. Löner och löneutveckling år 1913–2021 efter klass och kön. LO.
[33]
Andelen 80+ av befolkningen som är 20–64 år, enligt SCB:s befolkningsprognos 2022.
[34]
Kleven (2014). How Can Scandinavians Tax so Much?, Journal of Economic Perspectives, 28(4):77–98.
[35]
Hope, D. och Limberg J. (2020). ”The Economic Consequences of Major Tax Cuts for the Rich”, London School of Economics.
[36]
Regeringens proposition 2020/21:1 bilaga 3.
[37]
Den svenska Gini-koefficienten för faktorinkomster var 0,51 år 2018; skatter och transfereringar bidrog sedan till att Gini-koefficienten för ekonomisk standard (disponibel inkomst justerad efter hushållssammansättning) minskade till 0,31. När inkomsten för samtliga individer utökas med värdet av välfärdstjänsterna (utökad inkomst) minskar inkomstskillnaderna mätt med Gini ytterligare – till 0,24. Källa: Regeringens proposition 2020/21:1 bilaga 3.
[38]
https://www.dn.se/debatt/infor-ett-underskottsmal-for-att-betala-klimatsatsningar/.
[39]
Arbetsförmedlingen (2021). Yrkesprognoser – En utblick över åren 2022 och 2026.
[40]
Klimatpolitiska rådet (2022). Årsrapport, Rapport nr 5.
[41]
https://fossilfrittsverige.se/2021/05/06/tio-forslag-for-fossilfri-aterhamtning/.
[42]
IFAU (2012). Vad innebär det att bli coachad? En utvärdering av jobbcoachningen. Rapport 2012:24.
[43]
Riksrevisionen (2014). Etableringslotsar – fungerar länken mellan individen och arbetsmarknaden? (RiR 2014:14).
[44]
IFAU 2019:27.
[45]
IFAU 2018:13, IFAU 2018:14.
[46]
LO (2022). Etablering eller segmentering? – En analys av systemet med subventionerade anställningar.
[47]
RUT 2022:998.
[48]
Arbetsförmedlingen (2021). Effekter av arbetsmarknadspolitiska program 2010–2018.
[49]
Budgetpropositionen för 2022 utgiftsområde 14 s.
25.
[50]
Enligt beräkningar från LO.
[51]
Sundén, A. (2020). Läget på arbetsmarknaden och i arbetsmarknadspolitiken – vad behöver göras?
[52]
RUT 2022:1138.
[53]
ISF (2022:2). Utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30 åren.
[54]
RUT 2022:600.
[55]
RUT 2022:600.
[56]
RUT 2022:600.
[57]
RUT 2022:600.
[58]
RUT 2022:575.
[59]
Forena (2022). Stora pensionsrapporten.
[60]
Med låg ekonomisk standard avses en ekonomisk standard under 60 procent av medianvärdet för riket.
[61]
Följdeffekter av förslagen, på exempelvis jobbskatteavdrag och arbetsgivaravgifter, är inkluderade.
[62]
Vänsterpartiets förslag om att höja pensionerna beskrivs närmare i motion 2021/22:4707. Till skillnad från förslaget i motionen föreslår vi nu att inbetalningarna höjs stegvis och att pensionssystemet finansieras fullt ut, vilket innebär att gasen kommer att aktiveras under de närmast kommande åren.
[63]
RUT 2020:577.
[64]
RUT 2022:1107.
[65]
RUT 2020:762.
[66]
Folkhälsomyndigheten (2022). Folkhälsans utveckling – Årsrapport 2022.
[67]
SCB (2022). Sveriges framtida befolkning 2022–2070.
[68]
SKR (2020). Möt välfärdens kompetensutmaning – rekryteringsrapport 2020.
[69]
KI (2022). Konjunkturläget, september.
[70]
Kommunal (2019). Skatteväxling för välfärden – ett idéprogram.
[71]
Larsson, M. (2021). Lönerapport 2021. Löner och löneutveckling år 1913–2020 efter klass och kön. LO.
[72]
Utöver detta anslår vi 40
miljarder kronor fram till 2026 för att kommuner och regioner ska klara av de kostnadsökningar som följer av den demografiska utvecklingen (se vidare under avsnittet ”Mer resurser när befolkningen växer”).
[73]
https://www.vardfokus.se/nyheter/hon-fick-betald-specialistutbildning-blev-skyldig-75-000/.
[74]
Folkhälsomyndigheten (2019). Öppna jämförelser folkhälsa 2019.
[75]
Beräkningen är uppskalad till riket utifrån kostnaderna i region Skåne.
[76]
LO (2015). Klassamhällets dolda leende: LO:s åtgärdsprogram för en mer jämlik tandhälsa.
[77]
https://arbetet.se/2017/09/13/nattjobb-samre-for-tanderna/.
[78]
Enligt modellen för högkostnadsskydd täcker subventioneringen kostnader för ersättningsberättigad tandvård som högst motsvarar respektive åtgärds referenspris, vilket beslutas av TLV, alternativt vårdgivarens pris om detta är lägre. Högkostnadsskyddet beräknas enligt samma princip som för hälso- och sjukvården, alltså 0,025 gånger prisbasbeloppet avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor.
[79]
SOU (2021). När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa, vol. 1.
[80]
RUT, dnr 2021:918.
[81]
Katalys (2019). Fattigdom gör inte människan friskare.
[82]
Fackförbundet ST (2022). Urholkad stat – en rapport om produktivitetsavdraget i statlig sektor.
[83]
Egna beräkningar.
[84]
Skolinspektionen (2018). Förskolans kvalitet och måluppfyllelse.
[85]
Persson, Sven (2015). En likvärdig förskola för alla barn – innebörder och indikatorer. Stockholm: Vetenskapsrådet.
[86]
Skelleftea.se.
[87]
Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension och sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag och studiemedel (bidrag och lån).
[88]
RUT 2022:750.
[89]
Skolverket (2021). Likvärdig förskola i svårigheter.
[90]
SOU 2022:34.
[91]
Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension och sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag och studiemedel (bidrag och lån).
[92]
RUT 2022:750.
[93]
https://www.dn.se/debatt/infor-ett-underskottsmal-for-att-betala-klimatsatsningar/.
[94]
Konjunkturinstitutet (2021). Finanspolitiska multiplikatorer i Sverige.
[95]
https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2022/11/elpriskompensation-v221113.pdf.
[96]
FN:s IPCC-rapport (2022). Att begränsa klimatförändringen.
[97]
Konjunkturinstitutet (2019). ”Svenska skatter i internationell jämförelse”.
[98]
SNS (2018). Konjunkturrådets rapport 2018, ”Kapitalbeskattningens förutsättningar”.
[99]
Ownershift (2019). ”Vem äger Sverige?”
[100]
Regeringens skrivelse 2020/21:98 Redovisning av skatteutgifter 2021.
[101]
RUT, dnr 2022:838.
[102]
Ibid.
[103]
Reformen baserades på förslag i utredningen av Edin, Hansson, Lodin (2005). ”Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet”, Finansdepartementet.
[104]
Boendetjänsten kan jämföras med den hyra som betalas för boende i en hyresbostad.
[105]
Den kommunal fastighetsavgiften har dock alla drag av en skatt.
[106]
RUT, dnr 2022:659
och https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/boende-byggande-och-bebyggelse/fastighetstaxeringar/fastighetstaxeringar/pong/tabell-och-diagram/fastighetsbestandet/.
[107]
RUT, dnr 2022:659.
[108]
2019 slopades värnskatten och brytpunkten för statlig inkomstskatt höjdes, sammanlagt till en kostnad på 10
miljarder kronor, men det har inte minskat kraven.
[109]
RUT, dnr 2022:614.
[110]
Ibid.
[111]
Ibid.
[112]
De förslag som ingår i analysen är: i) Ny skatt på inkomster över 62
000 kr/mån., ii) Avtrappat jobbskatteavdrag från 43
000 kr/mån., iii) Lika skatt på lika inkomst och iv) Brytpunkten för statlig inkomstskatt behålls på 2022 års nivå.
[113]
RUT, dnr 2022:1227.
[114]
Riksrevisionen (2020). Rutavdraget – konsekvenser av reformen, RiR 2020:2.
[115]
Beräkningen baseras på SCB:s lönestrukturstatistik för 2021, genomsnittslöner för undersköterskor inom äldreomsorgen m.m. Lönekostnaderna har räknats upp med en faktor 1,5 för att inkludera arbetsgivaravgifter, avtalsförsäkringar och avtalspensioner.
[116]
SOU 2020:46 Jämlikhetskommissionen. En gemensam angelägenhet.
[117]
Egelbark, J. och Kaunitz, N. (2013). ”Sänkta arbetsgivaravgifter för unga”, IFAU Rapport 2013:26.
[118]
Tillfällig nedsättning. Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för denna grupp upphör den 31
mars 2023.
[119]
För den del av ränteutgifterna som överstiger 100
000 kronor får avdrag göras med 21
procent.
[120]
https://www.fi.se/sv/publicerat/nyheter/2021/fragor-och-svar-om-amorteringskravet-som-borjar-galla-igen-fran-och-med-i-morgon/.
[121]
Ibid.
[122]
Konjunkturinstitutet (2022). ”Hållbarhetsrapport 2022 för de offentliga finanserna”.
[123]
Baserat på Konjunkturinstitutets (september 2022) BNP-prognos för 2023 på 6
135 miljarder kronor.

=== HD022792: En ny regering – För ett starkare och tryggare Sverige ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd022792

Motion till riksdagen
2025/26:2792
av Nooshi Dadgostar m.fl. (V)
En ny regering – För ett starkare och tryggare Sverige
1
Sammanfattning
Den svenska ekonomin har utvecklats svagt de senaste åren, med låg tillväxt och stigande arbetslöshet. Reallönesänkningarna, plus regeringens passiva och ineffektiva finanspolitik, har resulterat i en svag utveckling för framför allt hushållens konsumtion och investeringarna i näringslivet. Den höga arbetslösheten där en stor del av de arbets
­
lösa står långt ifrån arbetsmarknaden kräver en politik för full sysselsättning med investeringar i klimatet och ett tryggande av hushållens ekonomi samt en fungerande arbetsförmedling. Den nuvarande Arbetsförmedlingen har dock dränerats på resurser. Dessutom har stora delar av arbetsmarknadspolitiken privatiserats, vilket försvårar en sammanhållen, effektiv och koordinerad arbetsmarknadspolitik. Regeringens svar för att få fler i arbete är ytterligare sänkta ersättningsnivåer för framförallt barnfamiljer. Men sänkta ersättningar som incitament ger inga fler jobb i Sverige. Det har konstaterats otaliga gånger, bl.a. av regeringens eget finanspolitiska råd.
Ett strukturproblem i den svenska ekonomin är de stora och kraftigt växande ekono
­
miska klyftorna. Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1980-talet. Regeringen har dock fortsatt att sänka skatterna – med sammanlagt 110 miljarder kronor under mandatperioden, vilket innebär att utrymmet för att satsa på hushållen eller välfärden ständigt minskar.
Med ett år kvar till valet kan vi konstatera att regeringen spelar ett cyniskt valspel. Efter tre år på svältkur med Tidöpartierna tömmer regeringen statskassan och låter välfärden stå för notan. Genom att under lång tid ha låtit bli att satsa har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna cementerat lågkonjunkturen.
Regeringen föreslår skattesänkningar med över 50 miljarder kronor för 2026. I Vänsterpartiets budgetalternativ finns en helt annan inriktning. Istället för att sänka skatten mest för de med höga inkomster beskattar vi bankernas övervinster, höjer kapitalskatterna och omvandlar dagens rotavdrag till ett grönt rotavdrag för att under
­
lätta den gröna omställningen. Vi använder pengarna till att bl.a. stärka välfärden, med ett särskilt fokus på sjukvården genom att förlänga sektorsbidraget till hälso- och sjuk
­
vården. Vi avsätter betydande resurser till klimatinvesteringar och stärker hushållens ekonomi bl.a. genom höjda barnbidrag. Så främjar vi den gröna omställningen samtidigt som vi sänker arbetslösheten. Så bygger vi Sverige starkare samtidigt som vi utjämnar klyftorna.
Vänsterpartiets viktigaste reformer i budgetmotionen för 2026
Miljoner kronor
Rädda välfärden
Generella statsbidrag
8
000
Förläng sektorsbidraget till sjukvården
5
000
Glesbygdstillägg inom sjukvården
1
000
Socialtjänstens arbete med barn och unga i riskgrupp
1
000
Kraftigt förstärkt personaltäthet i elevhälsan
1
000
Skydda hushållen
Höjt barnbidrag, 400 kr
8
800
Trygghet i socialförsäkringen
4
300
Sverigebiljetten
2
500
Återställ högkostnadsskyddet
2
160
Höjt bostadsbidrag
1
300
Reformera tandvården
1
000
Arbetslöshetsförsäkringen
1
000
Bygg Sverige starkt
Förstärkt transportinfrastruktur
4
000
Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen
3
000
Arbetsmarknadspolitik
3
000
Klimatklivet
2
510
Stöd för anordnande av hyres- och studentbostäder
2
250
Nya beredskapsjobb
2
000
Stärkt elöverföringskapacitet
2
000
Investeringar till lokal förnybar elproduktion
1
000
Havsvind, statligt ägande
1
000
2
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning
2 Innehållsförteckning
3 Förslag till riksdagsbeslut
4 Det ekonomiska läget
4.1 En osäker omvärld
4.2 Svensk ekonomi
4.2.1 Massarbetslösheten biter sig fast
4.2.2 Ökad ojämlikhet
4.2.3 Läget i kommunsektorn
4.3 Finanspolitiska överväganden
4.3.1 Överenskommelsen om balansmålet redan överspelad – avstämning mot saldomålet
4.3.2 Finansiering av kärnkraftsutbyggnaden
5 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik
5.1 Regeringen fortsätter på skattesänkarspåret
5.2 Ett bidragstak leder inte till fler jobb
5.3 Sverige missar klimatmålen med hästlängder
5.4 Regeringens elpristak är ett slag i luften
5.5 Kömiljarder utan effekt
5.6 Sverige sviker världens fattiga och utsatta
6 Stoppa rånet
6.1 Ta kontroll över de skenande matpriserna
6.2 Använd SBAB för att pressa storbankerna
6.3 Inför Sverigepriser på el
6.4 Ta tillbaka kontrollen över elnäten
7 Rädda välfärden!
7.1 Ökade generella statsbidrag och sektorsbidrag till hälso- och sjukvården
7.2 Glesbygdstillägg inom sjukvården
7.3 Återställ högkostnadsskyddet för läkemedel
7.4 Reformera tandvården
7.5 Stärk socialtjänsten
7.6 Fler vuxna i förskolan
7.7 Kraftigt förstärkt elevhälsa
7.8 Lägre avgifter i förskola och fritidshem
7.9 Högre utbildning: universitet och högskola
7.10 Stöd till folkbildningen
7.11 Idrott för alla
7.12 Kulturskolor för alla barn
8 Hushållens ekonomiska situation
8.1 Höj och inflationsskydda barnbidraget
8.2 Höj och reformera bostadsbidraget
8.3 Höj tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen
8.4 Avskaffa karensavdraget
8.5 Höj försörjningsstödet
9 Bygg Sverige starkt!
9.1 En investeringsplan för en grön omställning
9.2 Totalförsvaret – 50 miljarder kronor till civil infrastruktur
9.3 Framtidens transporter
9.3.1 Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen
9.3.2 Investeringsstöd och förstärkning av transportinfrastruktur
9.3.3 Sverigebiljetten för billigare kollektivtrafik
9.4 Ett hållbart energisystem
9.4.1 Investeringar i förnybar elproduktion
9.4.2 Vindkraft – på land och till havs
9.4.3 Stärkt elöverföringskapacitet
9.5 Nya beredskapsjobb
9.6 Klimatsmarta och trygga boenden
9.6.1 Klimatsäkra bostadsbeståndet
9.6.2 Fler klimatsmarta hyresrätter till en överkomlig hyra
9.7 Klimatklivet
9.8 Värnet för naturen/skydda miljön
9.9 Vänsterpartiets klimatinvesteringar 2026
9.10 En aktiv arbetsmarknadspolitik
9.10.1 Investera för ökad sysselsättning
9.10.2 En fungerande arbetsförmedling
9.10.3 Fler i arbetsmarknadsutbildning
9.10.4 Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar
9.10.5 Höj och stärk arbetslöshetsförsäkringen
10 Rättvisa skatter
10.1 Målen för skattepolitiken
10.2 Skatt på kapital och egendom
10.3 Enhetliga kapitalskatter
10.4 Oligopolskatt på bankernas övervinster
10.5 Beskattning av fastigheter
10.6 Skatt på förvärvsinkomster
10.7 Nej till rutavdraget
10.8 Grönt rotavdrag
10.9 Sociala avgifter
10.10 Miljöskatter
11 Utgiftsramar och fördelning av utgifter i statsbudgeten
12 Den offentliga sektorns finanser m.m.
13 Beräkning av statens inkomster
3
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen.
Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2026–2028 enligt förslaget i tabell 12 i motionen.
Riksdagen godkänner beräkningen av inkomsterna i statens budget för 2026 enligt förslaget i tabell 13 i motionen och ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med lagförslag i överensstämmelse med denna beräkning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen godkänner den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2027 och 2028 enligt förslaget i tabell 14 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete.
Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2026 enligt förslaget i tabell
5 i motionen.
Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2027 och 2028 enligt förslaget i tabell
6 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete.
4
Det ekonomiska läget
4.1
En osäker omvärld
Sommaren har präglats av den amerikanska administrationens olika utspel och förhandlingar om tullar. De nya amerikanska tullarna har nu trätt i kraft och är samman
­
taget de högsta sedan 1930-talet. Fullt genomförda beräknas de uppgå till 300 miljarder dollar per år, vilket motsvarar ca 1 procent av BNP. De flesta varor från EU, Japan och Sydkorea beskattas nu med importtullar på 15 procent. Men osäkerheten är fortfarande stor; det kan inte uteslutas att ingångna avtal rivs upp. En fråga som skulle kunna utlösa detta är EU:s tillämpning av ”Digital Service Act” som berör beskattningen av de stora amerikanska tech-företagen.
[1]
Vidare saknas fortfarande avtal om tullar mellan Kina och
USA; ett misslyckande där skulle kunna få stora effekter på handeln och den ekonomiska
utvecklingen i stort.
Vissa export- och importföretag kommer nog att minska sina marginaler, men tidigare erfarenheter och bedömningar tyder på att upp emot 80 procent av de amerikanska tullarna till slut kommer att föras över på de amerikanska konsumenterna, vilket kommer att leda till ökad (förhoppningsvis temporär) inflation och minskad konsumtion.
[2]
De senaste amerikanska arbetsmarknadssiffrorna visade också på en påtaglig avmattning. Den amerikanska ekonomin väntas sammantaget växa i beskedlig takt i år och nästa år.
Euroområdets BNP överträffade förväntningarna och steg med 1,5 procent första halvåret jämfört med samma period förra året. Bakom de siffrorna döljer sig dock stora skillnader mellan olika sektorer. Den europeiska tillverkningsindustrin var under press redan innan de amerikanska tullarna och möter nu ytterligare utmaningar. Samtidigt bidrar fallande inflation, lägre räntor och rekordhög sysselsättning till att konsumtionen väntas ta fart. Betydande skillnader mellan länderna föreligger dock; Spanien växer på bra medan det inte syns några påtagliga tecken på någon återhämtning i Italien och Frankrike.
Trots tullpress har Kinas ekonomi utvecklats bättre än väntat. De ser ut att nå sitt tillväxtmål på 5 procent i år med hjälp av finanspolitiska stimulanser och export till andra länder än USA. Förhandlingarna med USA har pausat införandet av de allra högsta tullarna mot att Kina exporterar sällsynta jordartsmetaller och magneter.
[3]
4.2
Svensk ekonomi
Den svenska ekonomin har utvecklats svagt de senaste åren, med låg tillväxt och stigande arbetslöshet, se figur 1 nedan.
Figur 1 Sveriges BNP-tillväxt, 2011–2025
Procentuell förändring, fasta priser
Källa: Konjunkturinstitutet.
Det finns dock vissa tecken på att den svenska ekonomin kan vara på väg att vända. I slutet av augusti kom de definitiva BNP-siffrorna för det andra kvartalet och de var betydligt starkare än de preliminära siffror som tidigare hade publicerats. BNP ökade med 0,5 procent under andra kvartalet, säsongsrensat och jämfört med kvartalet innan. Tillväxten förklaras av uppgångar i bruttoinvesteringar, export och hushållskonsumtion. Kalenderkorrigerat och jämfört med andra kvartalet 2024 ökade BNP med 1,4 procent.
Konjunkturinstitutets mätning av stämningsläget i den svenska ekonomin visade i augusti på ett förbättrat stämningsläge i samtliga sektorer. I näringslivet är stämnings
­
läget nu i linje med det historiska genomsnittet, men hushållen är fortsatt mer pessimi
­
stiska än normalt (se figur 2 nedan).
Figur 2 Hushållens konfidensindikator
Medelvärde =100
Källa: Konjunkturinstitutet, ”Konjunkturbarometern augusti 2025”.
Flera faktorer talar dock för att hushållens köpkraft kommer att stärkas de närmaste åren. För det första sjunker hushållens ränteutgifter, till följd av både redan genomförda och förväntade räntesänkningar. Räntekvoten beräknas sjunka från 7,3 procent från december 2024 till 4,6 procent i slutet av 2026. För det andra innebär årets löneavtal, i kombination med fallande inflation, att reallönerna väntas stiga med 3 procent i år och 2
procent nästa år.
[4]
Lägg därtill finanspolitiska stimulanser i budgetpropositionen för 2026 på cirka 80 miljarder.
Utsikterna för industrin de närmaste åren är blandade. Ökade försvars- och infra
­
strukturinvesteringar i Europa bidrar till ökad efterfrågan samtidigt som högre tullar sannolikt kommer att leda till fallande export till USA.
4.2.1
Massarbetslösheten biter sig fast
Reallönesänkningarna, plus regeringens passiva och ineffektiva finanspolitik, har resul
­
terat i en svag utveckling för framför allt hushållens konsumtion och investeringarna i näringslivet. Den dåliga utvecklingen av investeringarna syns inte minst inom bygg- och bostadsmarknaden, där antalet påbörjade flerbostadshus och småhus sammantaget har minskat med närmare 60 procent mellan 2021 och 2024 (jfr figur 3 nedan).
Figur 3 Påbörjade lägenheter och småhus, 2000–2024
Källa: SCB.
Den dämpade ekonomiska utvecklingen syns tydligt på arbetsmarknaden. Arbetslös
­
heten har ökat med ca 1,4 procentenheter sedan början av 2023 och är nu nästan uppe på
nivåer som under finanskrisen 2008–2009 och pandemiåren 2020–2021, vilket motsvarar
75
000 fler arbetslösa.
Figur 4 Arbetslöshet, 15–74 år, 2005–2025 (augusti)
Procent av arbetskraften, säsongsrensade månadsdata, trendvärden
Källa: SCB (AKU).
Arbetslösheten har ökat brett i alla grupper, både bland traditionellt starka grupper och bland dem med en svagare förankring på arbetsmarknaden. Bland yrkesgrupper har arbetslösheten ökat mest bland ”bygg och anläggning”, men även yrkesgrupperna ”data/it”, ”administration, ekonomi och juridik”, ”försäljning, inköp, marknadsföring” samt ”transport” har fått se en betydande ökning av arbetslösheten.
Den svenska arbetslösheten är bland de högsta inom hela EU; bara Spanien och Finland har en högre arbetslöshet. Den höga arbetslösheten är ett politiskt misslyckande. Sedan regeringen tillträdde har arbetslösheten kontinuerligt trendat uppåt samtidigt som arbetslösheten inom EU sjunkit något (se figur 5 nedan).
Figur 5 Arbetslöshet, Sverige och EU-27, 15–74 år
Procent av arbetskraften, säsongsrensade månadsdata
Källa: Eurostat.
Mycket av den arbetsmarknadspolitiska diskussionen de senaste åren har handlat om framväxten av en alltmer tudelad arbetsmarknad. En växande andel av de arbetslösa tillhör de grupper som enligt Arbetsförmedlingen har ”svag konkurrensförmåga”. Med ”svag konkurrensförmåga” menas de grupper som historiskt haft en svag ställning på arbetsmarknaden. Dessa grupper är äldre (55–64 år), utomeuropeiskt födda, individer med som mest förgymnasial utbildning samt personer med funktionsnedsättning. Dessa gruppers arbetslöshet, som andel av den totala arbetslösheten, växte från att utgöra knappt 50 procent 2006 till över 75 procent 2017–2019 (se figur 6 nedan). Därefter går det att skönja en fallande trend; bland annat ökade sysselsättningen starkt bland utomeuropeiskt födda 2020–2022. De senaste två åren har arbetslösheten ökat i båda grupperna, men mest i gruppen övriga.
Figur 6 Inskrivna arbetslösa, de med svag konkurrensförmåga och övriga
Antal personer respektive andel (med svag konkurrensförmåga) av total arbetslöshet
Källa: Arbetsförmedlingen.
Ungdomsarbetslösheten (16–24 år) i Sverige ligger på ca 24 procent, vilket är bland de högsta inom EU. Den höga svenska ungdomsarbetslösheten jämfört med övriga Europa är dock lite missvisande eftersom Sverige har många heltidsstudenter som samtidigt söker arbete. Den traditionella arbetsmarknadsstatistiken utesluter ofta gruppen unga som varken arbetar, studerar eller deltar i utbildning/praktik, trots att denna grupp kan vara ett bättre mått på risken för marginalisering bland ungdomar än arbetslöshetsmåttet ensamt. Måttet på denna grupp går under akronymen NEET (not in education, employment or training). Bland annat har Europeiska kommissionen ett mål om att sänka andelen unga i åldern 15–29 år som varken arbetar, studerar eller går någon utbildning/gör praktik till 9 procent år 2023 (från 12,6 procent 2019).
[5]
Sverige hör till de länder med lägst NEET inom EU. Trenden de senaste 10–15 åren har varit att andelen unga som varken arbetar eller studerar har fallit i såväl EU i stort som i Sverige. De senaste två åren går det dock att skönja ett trendbrott i Sverige, särskilt bland unga män, se figur 7 nedan. I en svensk kontext med våra problem med gängkriminalitet blir detta extra bekymmersamt.
Figur 7 Andel (procent) unga i Sverige i åldern 15–29 år som varken arbetar eller studerar (NEET) efter kön, 2012–2024
Källa: RUT, dnr 2025:1092.
Den höga arbetslösheten där en stor del av de arbetslösa står långt ifrån arbetsmarknaden
kräver en effektiv arbetsförmedling. Den nuvarande Arbetsförmedlingen klarar dock inte av sitt nuvarande uppdrag. Detta är ett resultat av flera olika beslut. Arbetsförmed
­
lingen har dels fått nya uppdrag, bl.a. i form av nyanländas etablering. Stora delar av arbetsmarknadspolitiken har dessutom privatiserats, vilket försvårar en sammanhållen,
effektiv och koordinerad arbetsmarknadspolitik. Arbetsförmedlingen har därtill dränerats
på resurser. I reala termer minskade Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 28 procent mellan 2018 och 2025 (se figur 8 nedan). Detta har sammantaget fått stora
åter
­
verkningar på Arbetsförmedlingens verksamhet. Personalstyrkan på Arbetsförmedlingen
har minskat från drygt 14
000 (2018) till cirka 11
400 anställda (2023), omräknat till heltider, vilket motsvarar en minskning på nästan 20 procent. Mest har kärnverksam
­
heten minskat, där arbetsförmedlarna ingår. Under samma tidsperiod, 2018–2023, minskade antalet heltidsanställda arbetsförmedlare med drygt 23 procent.
[6]
Figur 8 Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag
[7]
(2025 års priser), mnkr
Källa: ESV, KI och egen beräkning.
4.2.2
Ökad ojämlikhet
Ett strukturproblem i den svenska ekonomin är de stora och kraftigt växande ekonomiska klyftorna. Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1980-talet. I figuren nedan visas hur den ekonomiska standarden utvecklats över inkomstfördelningen. Där framgår det tydligt hur den rikaste tiondelen dragit ifrån de övriga i befolkningen.
Figur 9 Förändring av ekonomisk standard efter decil, 1991–2023
Procentuell förändring av disponibel inkomst efter kapitalvinst
Källa: SCB.
En viktig orsak till de ökade klyftorna är hur det svenska skattesystemet
utvecklats. Sverige har gått från att vara ett av de länder vars skattesystem
omfördelar mest till att ha det minst omfördelande skattesystemet inom EU:s kärnländer
.
[8]
En annan central faktor bakom den växande ojämlikheten är kapitalinkomsternas utveck
­
ling och fördelning. Inkomsterna från kapital har ökat markant sedan början av 1990-talet,
och eftersom fördelningen av kapitalinkomsterna är mycket ojämn har det lett till ökade klyftor.
I figuren nedan visas kapitalinkomsterna per percentil som andel av hushållens totala inkomster av kapital (2023).
Figur 10 Inkomst av kapital per percentil, 2023
Andel av hushållens totala inkomster från kapital, procent
Källa: SCB.
Av de totala kapitalinkomsterna gick 53 procent till den hundradel av befolkningen som hade de högsta inkomsterna. I Konjunkturrådets (SNS) rapport för 2018 görs bedöm
­
ningen att ungefär hälften av de ökade klyftorna sedan 1995 kan härledas till kapital
­
inkomsterna.
[9]
Kapitalinkomsterna är också ojämnt fördelade mellan kvinnor och män, där kvinnors andel av de totala kapitalinkomsterna uppgår till ca 30 procent.
[10]
De ökande inkomstskillnaderna påverkar naturligtvis förmögenhetsfördelningen. Dessa är betydligt mer ojämlikt fördelade än inkomsterna. Den svenska förmögenhets
­
fördelningen är bland de mest ojämlika i hela världen, se figur 11 nedan. Den är betydligt mer ojämlik än i europeiska länder som Frankrike och Tyskland och t.o.m. mer ojämlik än i länder som USA, Indien och Mexiko.
Figur 11 Förmögenhetsfördelning, 2024, Ginikoefficient
Källa: UBS, Global Wealth Report 2025.
De ekonomiska klyftorna är ett stort samhällsproblem. I boken Jämlikhetsanden går för
­
fattarna Wilkinson och Pickett igenom och sammanställer 40 års forskning om ojämlikhet,
hälsa och so
­
ciala problem.
[11]
I boken visar de på en stark koppling mellan ojämlikhet och en rad olika sociala
och hälsorelaterade indikatorer. När ojämlikheten ökar tenderar skolresultat, förväntad livslängd,
social rörlighet, psykisk ohälsa, droganvändning, krimi
­
nalitet m.m. att utvecklas negativt. I ojämlika
samhällen får klass och status ökad betydelse och påverkar hur vi människor ser på varandra.
Den ekonomiska ojämlikheten påverkar också tillväxten negativt. Sverige hör till de länder där den ökade ojämlikheten påverkat tillväxten förhållandevis mycket.
[12]
Det behövs en radikal omläggning av den ekonomiska politiken. I denna motion lägger Vänsterpartiet förslag på höjda skatter på kapitalinkomster, fastigheter och höga arbetsinkomster m.m. som finansiering för satsningar på välfärden, socialförsäkringarna och bostads- och infrastrukturfinansieringar samt sänkt skatt för låg- och medelinkomst
­
tagare. På så sätt ökar vi jämlikheten samtidigt som vi stärker välfärden. Så bygger vi Sverige starkare i en värld av hård global konkurrens.
4.2.3
Läget i kommunsektorn
Sveriges kommuner och regioner har haft ett antal tuffa år. Stigande kostnader för varor, tjänster och inte minst avtalspensioner satte hård press på framför allt regionernas ekonomi. När sedan regeringen valde att inte skjuta till de medel som behövdes för att täcka kostnadsökningarna tvingades många regioner till nedskärningar inom sjukvården.
För år 2025 och 2026 stärks dock kommunsektorns ekonomi påtagligt. Fallande kostnader för tjänstepensioner och en hygglig utveckling av skatteunderlaget leder till en avsevärd förbättring av kommunsektorns ekonomi. Mönstret att regionerna har det tuffare ekonomiskt än kommunerna håller dock i sig.
Två demografiska tendenser påverkar starkt kommunsektorn. Antalet barn fortsätter att minska samtidigt som antalet äldre kraftigt ökar. SCB prognosticerar fortsatt låga födelsetal, vilket innebär att antalet barn i förskolan och i de lägre stadierna i grund
­
skolan kommer att minska de kommande åren. Mellan 2024 och 2034 väntas antalet barn i åldern 1–5 år minska med 43
000 och antalet barn i grundskoleåldern, 6–15 år, väntas minska med hela 172
000. Detta leder i teorin till ett lägre kostnadstryck inom förskola och grundskola men också till kostnader för att anpassa lokaler m.m. till de lägre barn- och elevkullarna.
Antalet äldre har ökat det senaste decenniet men väntas öka än mer de kommande tio åren. Trots ökningen av antalet äldre har inte antalet personer som utnyttjar äldre
­
omsorgen ökat i samma utsträckning. Vi lever längre men är samtidigt friskare. Faktorer som påverkar detta är bland annat den medicintekniska utvecklingen och sjukvårdens förebyggande och rehabiliterade insatser. En längre livslängd kan medföra fler fall av sjukdomar som cancer men den medicintekniska utvecklingen ger också upphov till fler behandlingsmöjligheter, vilket ökar kostnaderna. Detta visar på ett komplext samband mellan hälsa och kostnader, där bättre hälsa möjliggör fler behandlingar och därmed ökade kostnader. Detta åskådliggör också hur de demografiska förändringar slår mycket hårdare mot regionerna och sjukvården (jämfört med kommunerna).
De senaste årens uppåtgående trend med stora investeringsvolymer i kommunsektorn väntas bestå de närmaste åren. Det märks dock en förändring i fråga om vad kommu
­
nerna väljer att investera i. Investeringarna i förskola och skola väntas minska samtidigt som investeringarna ökar inom va, klimatanpassningar och civil beredskap.
I Ekonomirapporten från i maj gör SKR bedömningen att kommunernas resultat de närmaste åren kommer att ligga på en hygglig nivå. Läget i regionerna är kärvare. Där bedöms resultatet de närmaste åren ligga runt nollan, vilket är cirka 10 miljarder lägre än målet om ett resultat på 2 procent av skatter och bidrag.
[13]
4.3
Finanspolitiska överväganden
4.3.1
Överenskommelsen om balansmålet redan överspelad – avstämning mot saldomålet
Det nya saldomålet för de offentliga finanserna, som ska börja gälla 2027, innebär att det finansiella sparandet ska vara i balans över en konjunkturcykel. Detta betyder att det strukturella sparandet, dvs. sparandet rensat för konjunktureffekter och stora händelser av tillfällig karaktär, i normalfallet ska ligga nära 0 procent av BNP. Vänsterpartiet förslog i den senaste översynen av nivån på saldomålet att målet för de offentliga finanserna skulle sättas till –1 procent av BNP för att säkra investeringar i klimat
­
omställningen och infrastrukturen men fick tyvärr inte gehör för det. Därför kan det ses som anmärkningsvärt att regeringens förslag i budgetpropositionen för 2026 försvagar de offentliga finanserna med cirka 127 miljarder kronor 2026. Detta beräknas resultera i ett finansiellt sparande på –2,4 procent av BNP och ett strukturellt sparande på –1,8 procent av BNP 2026.
De ökade försvarsutgifterna, som är en följd av försvarsöverenskommelsen och som tecknades kort efter översynen av saldomålet, har undantagits från avstämning mot saldomålet de närmaste åren. Detta är en mycket tveksam hantering då överens
­
kommelsen om försvaret är ett långsiktigt åtagande om en ökning av försvaret från 2,6 procent till 3,5 procent av BNP. I förhandlingarna drev Vänsterpartiet att tillfälliga investeringar kan lånefinansieras men att åtaganden som innebär permanenta utgifter måste skattefinansieras. Vänsterpartiet fick i försvarsöverenskommelsen igenom 50 miljarder till nya investeringar i civil infrastruktur och samtalen för att konkretisera fördelningen av dessa medel ska nu inledas. Dessa investeringar ökar inte utgifterna permanent, vilket innebär att de kan lånefinansieras.
Rensat för stödet till Ukraina och nya försvarsutgifter beräknas det strukturella sparandet till –0,5 procent för såväl 2026 som 2027 (se figur 12 nedan). Det är en tydlig avvikelse från saldomålet. Regeringen motiverar avvikelsen med att det är lågkonjunk
­
tur och att denna är långvarig. Saldomålets konstruktion tillåter dock att det finansiella
sparandet varierar med konjunkturen. Det strukturella sparandet är rensat för konjunktur
­
effekter
. Som angetts ovan kan det dock vara rimligt att låta det finansiella sparandet avvika nedåt i händelse av en större konjunkturnedgång för att hålla uppe efterfrågan i ekonomin och på så sätt minska risken för att lågkonjunkturen även får långsiktiga negativa effekter på sysselsättning och tillväxt. Huruvida den nuvarande konjunktur
­
nedgången kan karaktäriseras som så djup kan diskuteras. Den har ju helt klart visat sig vara långvarig, bl.a. på grund av regeringens tidigare passiva finanspolitik. Det hade mot den bakgrunden varit mer välavvägt att driva en mer expansiv finanspolitik när lågkonjunkturen började jämfört med nu, då man ändå kan skönja en ekonomisk åter
­
hämtning. För att förstå regeringens politik måste man nog väga in att 2026 är ett valår. Det är svårt att frigöra sig från misstanken att den expansiva finanspolitiken mest handlar om valtaktik.
Figur 12 Strukturellt sparande, 2025–2028
Procent av potentiell BNP
Källa: BP26.
Vi kan konstatera att trots ett högt tonläge i samband med att överenskommelsen om balansmålet slöts har regeringen och SD nu i praktiken övergett överenskommelsen redan innan den ens trätt i kraft. De ligger nu på ett budgetsaldo som är i linje med det som Vänsterpartiet föreslog. Vänsterpartiet har inget emot en mer expansiv politik, Sverige har en låg statsskuld och stora investeringsbehov, men i slutändan handlar det givetvis om vad man gör med pengarna.
Regeringen sänker skatterna netto med ca 53 miljarder kronor för 2026. Vänster
­
partiet avvisar inte den tillfälligt sänkta matmomsen eller de delar av regeringens skattesänkningar som går till låg- och medelinkomsttagare, men för att inte välfärden ska fortsätta att dräneras finansierar vi till skillnad från regeringen dessa skattesänk
­
ningar. I vårt budgetalternativ för 2026 ligger vår skattekvot ungefär på samma nivå som 2025. Men vi har en helt annan inriktning på skattepolitiken. Istället för att sänka skatten mest för de med höga inkomster beskattar vi bankernas övervinster, höjer kapitalskatterna och omvandlar dagens rotavdrag till ett grönt rotavdrag för att under
­
lätta den gröna omställningen. Vi använder pengarna till att bland annat stärka väl
­
färden, med ett särskilt fokus på sjukvården genom att förlänga sektorsbidraget till hälso- och sjukvården. Vi avsätter betydande resurser till klimatinvesteringar och stärker hushållens ekonomi bland annat genom höjda barnbidrag. Så främjar vi den gröna omställningen samtidigt som vi sänker arbetslösheten. Så bygger vi Sverige starkare samtidigt som vi utjämnar klyftorna.
4.3.2
Finansiering av kärnkraftsutbyggnaden
I våras beslutade riksdagen om regeringens proposition 2024/25:150 Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft.
Hela projektet syftar till en utbyggnad av kärnkraften med 5
000
MW.
I propositionen beräknas den totala investeringskostnaden till 413 miljarder kronor, varav statliga lån finansierar 75 procent av investerings
­
kostnaderna, dvs. 315 miljarder.
I budgetpropositionen lämnar regeringen förslag på ekonomiska ramar för kärn
­
kraftsutbyggnaden. Detta görs i form av tre bemyndiganden på sammanlagt 840 miljarder kronor. Regeringen föreslår att den ska bemyndigas att besluta om lån i Riksgäldskontoret för statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft om 220 miljarder. I
budgetpropositionen skriver regeringen att: ”Lån till investeringar i ny kärnkraft omfattande ungefär hälften av stödets omfattning beräknas kunna uppgå till ca 220 miljarder i 2026 års prisnivå.”
[14]
Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att de 220 miljarderna endast förväntas räcka till hälften av den planerade utbyggnaden, dvs. 2
500
MW. I sådana fall har det redan skett en fördyring av projektet. I propositionen i våras beräknades varje MW kosta staten 63 miljoner (315
mkr/5
000
MW). I budget
­
propositionen verkar det som att kostnaden för staten har stigit till 88 miljoner per MW (220
mkr/2
500
MW). Det innebär i sådana fall en fördyring på hela 40 procent redan innan första spaden är i marken. Till detta ska läggas ett bemyndigande på ytterligare 220 miljarder kr i lån i Riksgäldskontoret till en s.k. ”riskreserv” i händelse av fördyringar. Vidare föreslår regeringen att den ska bemyndigas att under 2026 och 2027 ingå ekonomiska åtaganden på 400 miljarder kronor för ”ersättning för dubbelriktade differenskontrakt”. Med detta avses statlig ersättning till kärnkraftsbolagen om marknadspriset på el understiger det pris som staten garanterat bolagen (det s.k. garanti
­
priset). Sammantaget föreslår regeringen alltså bemyndiganden på hela 840 miljarder kronor. Risken är stor att detta blir en dyr affär för såväl skattebetalarna som elkonsumenterna.
5
Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik
Med ett år kvar till valet kan vi konstatera att regeringen spelar ett cyniskt valspel. Efter tre år på svältkur med Tidöpartierna tömmer regeringen statskassan och låter välfärden stå för notan. Regeringen beklagar att hushållen inte har börjat konsumera och att tillväxten inte har kommit igång, som om de själva inte var ansvariga för den politik som förs. Genom att under lång tid ha låtit bli att satsa har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna cementerat lågkonjunkturen. Vi befinner oss nu i en period med den lägsta tillväxten under hela decenniet.
Genom regeringens politik och ovilja att agera mot matjättar och elbolag har hus
­
hållen blivit skinnade. De ekonomiska marginalerna har utraderats. För en barnfamilj med två barn har hushållskostnaderna i snitt gått upp med hela 12
000 kronor per månad mellan 2020 och 2024.
[15]
Arbetslösheten är rekordhög och Sverige har nu bland den högsta arbetslösheten i Europa. Regeringens svar för att få fler i arbete är ytterligare sänkta ersättningsnivåer för framförallt barnfamiljer. Men sänkta ersättningar som incitament ger inga fler jobb i Sverige. Det har konstaterats otaliga gånger, bl.a. av regeringens eget finanspolitiska råd.
[16]
I årets budget presenterar regeringen med stöd av Sverigedemokraterna reformer för ca 80 miljarder kronor. Men efter att ha grävt hålen i välfärden stora har man nu svårt att fylla igen dem. I sin budget för 2026 presenterar man varken några generella stats
­
bidrag till välfärden eller några andra större välfärdssatsningar. Den kömiljard man budgeterar för landets regioner är långt ifrån tillräcklig och täcker inte ens det befintliga underskottet i Västra Götaland.
Regeringens tillfälliga högkostnadsskydd för el är ett slag i luften. Samtidigt drabbas hushåll utan skydd direkt av ett elpris som i praktiken har tredubblats.
Bostadsbyggandet har tvärnitat. Antalet påbörjade lägenheter 2021 låg på 68
000 för att 2024 ligga på mindre än hälften, 28
000.
Alla har däremot inte fått det tuffare. De som tjänar över 65
000 kronor i månaden har istället fått stora skattesänkningar. Regeringens prat om breda satsningar på hus
­
hållen låter bra men är i verkligenheten bara tomma ord. Den ekonomiska situationen för hushållen tycks vara helt ointressant för regeringen och Sverigedemokraterna som istället lägger allt krut på att göra de rikare ännu rikare. Som exempel kan nämnas hur en genomsnittsfamilj har fått mindre i skattesänkningar per år än vad statsministern själv får på en enda månad.
Figur 13 Tidöpartiernas ”breda” hushållssatsningar
Källa: Löner – SCB, skattesänkning – Ekonomifakta, siffror för 2025.
Med ett år kvar till valet öppnar regeringen plötsligt plånboken. Nu tycks man inte ha någonting emot att gå med stora underskott. Samtidigt saknar man garantier för att pengarna går dit det faktiskt är avsett. Den sänkta matmomsen riskerar med regeringens politik att bli ett presentkort på 21 miljarder kronor rakt ner i fickan på Icakoncernens aktieägare. Vänsterpartiet har lanserat en prisgaranti som sätter stopp för matjättarnas smyghöjningar och säkerställer att momssänkningen faktiskt gör skillnad på prislappen. Utan den får vi helt enkelt hålla tummarna för att pengarna kommer hushållen till del.
Hade Tidöpartierna menat allvar med att vända lågkonjunkturen hade man gjort betydligt mer betydligt tidigare. Istället har man sparat på slantarna för att kunna spendera ett valår. Helt enkelt för att det ska se bra ut i valrörelsen. Så gör bara en svindlarregering.
5.1
Regeringen fortsätter på skattesänkarspåret
Hittills under mandatperioden har regeringen sänkt skatterna med cirka 60 miljarder kronor. I budgetpropositionen för 2026 slår regeringen till med ytterligare 52 miljarder i skattesänkningar, varav 29 miljarder är permanenta sådana. Lagom till valet sänker man matmomsen för 21 miljarder. Vidare föreslås ett nytt jobbskatteavdrag, det tionde i
ordningen, för 17 miljarder kronor. Det är inte helt lätt att förstå vilka problem det tionde
jobbskatteavdraget ska lösa som inte de tidigare nio har lyckats råda bot på. Regeringen motiverar jobbskatteavdragen med att det ska löna sig bättre att arbeta och att detta ska leda till minskad arbetslöshet. Men efter nio jobbskatteavdrag är den svenska arbetslös
­
heten tredje högst i Europa och på en nivå som närmar sig nivåerna under finanskrisen och pandemin. I en omtalad studie från London School of Economics har forskarna D. Hope och J. Limberg analyserat effekterna av sänkta skatter på höga inkomster.
[17]
Studien kommer, föga förvånande, fram till att skattesänkningar för de rika ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekono
­
miska tillväxten.
Sammantaget under mandatperioden kommer regeringen att ha sänkt skatterna med uppskattningsvis 110 miljarder. Detta kommer att allvarligt försvåra finansieringen av vår gemensamma välfärd. Dessa pengar hade kunnat användas på ett bättre sätt. Sjuk
­
vården går på knäna efter år av nedskärningar, tågen går inte i tid, klimatkrisen är akut och vi har en gängbrottslighet som enligt statsministern själv är bortom kontroll. Regeringens stora skattesänkningar med lånade pengar är djupt oansvariga.
5.2
Ett bidragstak leder inte till fler jobb
Regeringen föreslår i budgeten för 2026 en bidragsreform för att ”det ska löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag”. Förslaget innebär bl.a. att riksnormen stramas åt och för familjer med fyra barn eller fler föreslås en s.k. begränsningsregel i försörjningsstödet. Regeringen är mycket frikostig i sina typexempel för att få det att se ut som om människor på försörjningsstöd lever lyxliv, när det i själva verket är tvärt om. Stats
­
ministern har upprepat hur en fembarnsfamilj kan få 46
500 kronor i månaden. I själva verket är den genomsnittliga summa som en fembarnsfamilj som har bidrag får knappt 14
000 kronor i månaden. Bara totalt 14 hushåll fick förra året 40
000 kronor eller mer i långvarigt ekonomiskt bistånd.
[18]
På ett närmast nyspråkligt sätt beskriver regeringen och Sverigedemokraterna reformen som att den kommer att ”modernisera och strama åt riksnormen, så att den bättre speglar dagens konsumtionsmönster och skapar ökad rättvisa mellan olika hushåll”.
[19]
Det innebär för de flesta en sänkning av försörjningsstödet. Att regeringen skulle ha missat lågkonjunkturen och de höjda matpriserna tycks osannolikt. Men kanske når inte verkligheten hela vägen in i Regeringskansliet.
De som drabbas hårdast av regeringens åtstramningar är barnen. Att familjer plötsligt mister flera tusenlappar i månaden riskerar att kasta in fler barn i fattigdom och öka utsattheten. Tidöpartiernas agg mot barnfamiljer är svårbegriplig. Sverige har gjort FN:s barnkonvention till lag. Utredningen som ligger till grund för förslaget skriver själva att förslaget strider mot barnkonventionen.
[20]
De skriver dessutom att förslaget kan få väsentliga bieffekter, bl.a. i form av ökad kriminalitet, försämrad integration och ökad segregation.
Beräkningarna av ekonomiskt bistånd ska enligt lag ges för att tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå.
[21]
Ett bidragstak blir ett avsteg från den lagstiftningen. Det om något är ett sätt att cementera ”ett liv i utanförskap”. Tvärtemot det Tidö
­
partierna säger sig vilja motverka.
En annan del i regeringens förslag är att människor framöver kommer att behöva kvalificera sig in i socialförsäkringen. På så vis frångår man själva grundidén om en generell välfärd. Tidöpartierna inför också ett hårdare aktivitetskrav i försörjningsstödet eftersom man vill ”ställa betydligt högre krav på att människor gör sig anställnings
­
bara”.
[22]
Men det är knappast någon som ”väljer” att få försörjningsstöd. Regeringen sprider bilden av att ekonomiskt bistånd ges helt utan krav. I själva verket kan social
­
tjänsten redan idag kräva att man söker arbete eller deltar i program och åtgärder för arbetslösa. Med regeringens insinuanta retorik antyds att vissa människor, i synnerhet invandrare, helt enkelt inte förtjänar det sociala skyddsnätet.
Regeringen inför också en s.k. jobbpremie, en alldeles för liten insats i jämförelse med vad som skulle behövas när det råder massarbetslöshet. En jobbpremie blir bara ett sätt att ytterligare lägga ansvaret på individen. Bidragstak och hårdare aktivitetskrav leder inte till fler jobb. För det krävs istället en regering som är redo att föra en aktiv politik för att faktiskt skapa jobb.
5.3
Sverige missar klimatmålen med hästlängder
Världen står inför ett klimatnödläge och den svenska regeringen med stöd av Sverige
­
demokraterna svarar med att göra ingenting. Med dem vid rodret missar Sverige klimatmålen med råge. I regeringens egen klimatredovisning noteras ett underskott på 5,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter fram till 2030.
[23]
Sänkt reduktionsplikt för bensin och diesel har lett till stora utsläppsökningar. Energimyndigheten konstaterar att det under 2024 såldes mer fossilt drivmedel i Sverige än det gjort de senaste tio åren.
[24]
De åtgärder man gör i budgeten för 2026 för att minska utsläppen är långt ifrån tillräckliga. Läget är så illa att Sverige riskerar böter i miljardklassen från EU. Klimatministern skyller på samarbetspartierna och de egna myndigheterna.
Att Sverige inte kommer att klara att nå upp till varken de nationella klimatmålen eller EU:s klimatmål till 2030 tycks bara komma som en överraskning för regeringen. De har gjort siffertrixande i klimatpolitiken till en paradgren och tycks på så vis ha virrat bort sig själva. Bl.a. påstår finansministern helt felaktigt att Sverige har lägst klimatutsläpp per capita i hela världen. Under hela mandatperioden har regeringen valt att framställa sin klimatpolitik som bättre än vad den är. När Naturvårdsverket 2024 presenterade sina scenarier för hur Sverige skulle nå klimatmålen valde regeringen att gå på det mest positiva, trots massiv kritik.
[25]
Nu tvingas man konstatera att bristande klimatåtgärder inte leder till en bra klimatpolitik.
Behovet av omfattande investeringar är stort. För att minska utsläppen behöver vägtrafik flyttas över till spårtrafik, bostäder behöver klimatanpassas och elproduktion och elnät behöver byggas ut. Dessutom tillkommer viktiga investeringar för att undvika och mildra effekterna av klimatförändringen. Vid kraftiga regnoväder riskerar t.ex. översvämningar att orsaka stora skador på både hus och infrastruktur. Det märktes inte minst i Västernorrland under de stora skyfallen i september 2025.
I regeringens och Sverigedemokraternas budget för 2026 saknas helt den politiska
vilja som krävs för att ställa om samhället. För varje år som går utan att vi gör någonting
åt utsläppen ökar klimatskulden och det blir svårare att göra någonting åt de problem som redan märks. Då duger det inte med en regering som helt saknar klimatambitioner.
5.4
Regeringens elpristak är ett slag i luften
Regeringen har föreslagit ett elpristak. Det innebär i praktiken ett tillfälligt högkost
­
nadsskydd om månadsmedelvärdet för spotpriset på el överstiger 1,5
kr/kWh. Men det finns inga prognoser som tyder på att elpriset kommer att närma sig det här taket. Sannolikheten att någon får skyddet utbetalat, även i södra Sverige, är därför mycket liten. Samtidigt drabbas hushåll utan skydd direkt av ett elpris som i praktiken har tredubblats.
Vänsterpartiet föreslår istället ett elpristak för hushåll på 75
öre/kWh, som finansieras genom en obligatorisk elprisförsäkringsavgift på elbranschen. Pristaket på 75
öre/kWh kommer att täcka hushållets elkostnader till 90 procent över pristaket. Detta för att upprätthålla incitament för elbesparing vid höga elpriser. Vårt förslag bygger på samma princip som vid hantering av finansiella kriser. Tidigare har staten gått in och räddat banker med skattemedel när de tagit för stora risker, trots att bankerna gjort
vinster på riskerna. Idag betalar istället bankerna själva för sin försäkring genom avgifter
till särskilda fonder. På så sätt är det aktieägarna och långivarna som tar förlusterna om något går fel. På samma sätt vill Vänsterpartiet att elbranschen själv ska stå för den försäkring som staten indirekt ger idag. Kostnaderna kommer därigenom att bäras av branschen, inte av skattebetalarna.
5.5
Kömiljarder utan effekt
Riksrevisionen har granskat de prestationsbundna insatserna för att korta vårdköerna, även kallade kömiljarder. Riksrevisionen konstaterar att satsningen inte har haft någon tydlig, långvarig effekt på väntetiderna. Flera aspekter av kömiljarderna har snarare försämrat effekten, som att de inte tar hänsyn till regionernas olikheter. Regionernas incitament att vidta åtgärder har även försvagats av att kömiljarderna inte tar hänsyn till relativ förbättring, vilket gjort att regioner som redan låg bra till belönats. Dessutom menar Riksrevisionen att kömiljarderna riskerar att leda till undanträngning av andra vårdinsatser till förmån för insatser för att korta köerna, men att det inte varit möjligt att belägga detta kvantitativt på grund av bristande statistik.
Vänsterpartiet har under en längre tid varit kritiskt mot de prestationsbaserade kö
­
miljarderna för att de inte kortar vårdköer, inte höjer kvaliteten i vården och inte går att förena med målet om en jämlik vård. Vi anser att satsningen bör avskaffas i sin helhet och resurserna tillföras hälso- och sjukvården genom ökade sektorsbidrag och ökade generella statsbidrag.
5.6
Sverige sviker världens fattiga och utsatta
Det är tydligt att regeringen helt saknar ambitioner i fråga om att ta ansvar för den globala utvecklingen. Runt om i världen protesterar människor mot Israels folkmord i Gaza. Människor samlas i frustration över att världens makthavare inte gör tillräckligt för att få ett slut på mördandet av civila. Så även i Sverige. Vaga uttalanden från regeringen samtidigt som man stoppar allt bistånd till UNRWA och låter Försvars
­
makten ingå en miljardaffär med ett israeliskt vapenföretag visar ett hyckleri utan motstycke. De dubbla standarderna är tydliga; pratet om mänskliga rättigheter tycks inte omfatta alla. Israel har gått långt utanför folkrätten med sina attacker mot civila. Om folkrättens principer ska kunna upprätthållas är det centralt att demokratiska stater som Sverige agerar när krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten begås. Sveriges regering måste sluta ge sitt stöd till Israels regering och militär.
Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna övergivit en lång tradition av svensk biståndspolitik. Det etablerade enprocentsmålet övergavs redan i budget
­
propositionen för 2023 och ersattes då med ett mål satt i kronor och ören. I årets budget omfattar den totala biståndsbudgeten 53 miljarder kronor. Prognosen är att Sverige 2028 kommer att hamna under åtagandet om minst 0,7 procent av BNI i bistånd. Det handlar om miljardtals kronor som försvinner från arbetet med att utrota hunger och fattigdom i världen. För Vänsterpartiet är det självklart att Sverige ska uppnå målet att en procent av BNI ska avsättas för internationellt bistånd. Regeringens sänkning innebär dock att återgången kommer att behöva ske över tid. Under en mandatperiod har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna monterat ner det svenska biståndet. Vi ska åter bygga upp förtroendet för Sveriges biståndspolitik under en mandatperiod.
6
Stoppa rånet
Regeringen har under tre års tid drivit linjen att det bästa de kan göra för att bekämpa inflationen och underlätta för hushållen i kostnadskrisen är – ingenting. Ändå övergick man ganska snart från att göra ingenting till att kraftigt sänka skatter för de allra rikaste. Det finns inget som talar för att detta har varit rätt strategi. Den här mandatperioden har inneburit den svagaste tillväxten på ett decennium – mycket på grund av hushållens svaga framtidstro och ovilja att konsumera. Vi har sett extrema kostnadsökningar för hushållen – maten har blivit nästan 3
000
kr dyrare i månaden för en familj med två barn. Hela hushållsbudgeten är 12
000 kronor dyrare jämfört med 2020.
Ett mer kraftfullt agerande från regeringens sida för att skapa fungerande marknader och förhindra uttaget av övervinster hade gett hushållen helt andra ekonomiska förutsätt
­
ningar – och därmed sannolikt en annan konjunkturutveckling. Det handlar om oligopol
­
marknader såsom livsmedelsjättarnas skamlösa prishöjningar och stora vinstuttag och bankernas enorma pengaregn över sina ägare. Det handlar om att svenska elproducenter
tjänar på att svenska hushåll ska betala samma pris för all el som den sist inköpta enheten,
om monopolmarknader som elnätet och att den här regeringen vill tvinga hus
­
hållen att betala priset för en mycket kostsam och olönsam kärnkraftsutbyggnad.
Det hade också varit möjligt att skydda välfärden i krisen och att ge hushållen större marginaler utan att bidra till att spä på inflationen. Sverige är ett av de länder som har lagt minst resurser på att skydda hushåll och företag i kostnadskrisen.
[26]
6.1
Ta kontroll över de skenande matpriserna
Den svenska livsmedelsmarknaden sticker ut på två sätt i en internationell jämförelse. För det första domineras den helt av ett litet antal extremt stora aktörer; för det andra präglas den av internationellt sett höga priser. Den svenska marknaden för dagligvaru
­
handel är koncentrerad till fyra aktörer som har ett större butiksnät och en egen inköps
­
verksamhet: Ica, Axfood, Coop och Lidl. Ica ensamt har en marknadsandel på ca 50 procent och gjorde en vinst på totalt 26 miljarder kronor förra året (2024). Konkurrens
­
verket konstaterar att ”det är en koncentrerad marknad med få aktörer, en s.k. oligopol
­
marknad”.
[27]
I så mycket som var tredje kommun finns endast en eller två etablerade dagligvaruaktörer. Det saknas vidare lågprisbutiker i 102 av Sveriges 290 kommuner, vilket innebär att ca en miljon invånare inte har tillgång till en lågprisbutik i sin kommun.
[28]
Till skillnad mot en ”riktig” marknad där enskilda företag har svårt att påverka priset, innebär en oligopolmarknad att det är lätt att följa varandras agerande. Det innebär att priset på mat snarare handlar om hur dessa företag beter sig mot varandra för att maxi
­
mera vinsten. Dessutom karakteriseras matmarknaden av att grossistledet (partihandeln) också har en betydande koncentration, där Ica, Coop och Axfood helt dominerar. Om vinsterna ska hamna i partihandeln eller butik är en närmast administrativ affär inom företaget.
Konkurrensverket har i en genomlysning av livsmedelsbranschen undersökt hur lönsamheten, mätt som bruttomarginaler, inom livsmedelsbranschen har utvecklats under de senaste åren.
[29]
Slutsatsen är att vissa aktörer i livsmedelskedjan, exempelvis inom dagligvaruhandeln, har kunnat bibehålla samma procentuella bruttomarginaler som under tiden innan kostnaderna började öka kraftigt. Med det betydligt högre kostnadsläget har detta lett till att marginalerna i kronor har ökat. En ytterligare slutsats är att de ökade priserna inte tycks ha stimulerat till ökad produktion eller marknads
­
inträde nämnvärt i något av leden i livsmedelskedjan som Konkurrensverket granskat. I rapporten konstateras även att det inte finns några tecken på att billigare alternativ har tagits fram och börjat säljas till konsumenterna, vilket hade kunnat ske om konkurren
­
sen hade fungerat bra.
Vänsterpartiet menar att vi måste lagstifta mot överpriserna på mat.
[30]
För att snabbt få ner priserna ska handlarna vara skyldiga att redovisa inköpspriser och andra kostnader till Konkurrensverket. På så sätt kan myndigheten kontrollera om matbutik
­
erna sätter oskäligt höga priser och den som gör det ska få kännbara böter. Om någon handlare lämnar oriktiga uppgifter för att kunna sätta högre matpriser än vad som är motiverat ska det vara brottsligt, med fängelse i straffskalan. Vänsterpartiet anser även att det behövs lagstiftning som bryter upp den skadliga kopplingen mellan matbutikerna och deras grossister samt att grossisternas otillbörliga handelsmetoder mot livsmedels
­
producenterna bör kriminaliseras. Så kan Sverige få ned matpriserna och skapa en fungerande livsmedelsmarknad.
Regeringen har inte agerat för att få till någon förändring på detta område. Men i budgetpropositionen föreslår man att momsen på livsmedel sänks tillfälligt från 12 till 6
procent under perioden från den 1 april 2026 till den 31 december 2027. Regeringen inrättar också en matpriskommission där Konsumentverket, Konkurrensverket, KI och SCB får i uppdrag att följa matprisernas utveckling.
Nedsatt moms på livsmedel innebär ett stöd för alla som konsumerar livsmedel, oavsett om de har barn eller inte och oavsett om de är låg- eller höginkomsttagare. Det innebär en låg träffsäkerhet om sänkningen är tänkt att fördela köpkraft till barnfamiljer och låginkomsthushåll. Riksrevisionen gjorde 2018 en granskning av den nedsatta momsen på livsmedel med avseende på dess fördelningsprofil och kostnadseffektivitet och kom fram till att kostnaden för att stödja barnfamiljer och låginkomsttagarhushåll direkt (med höjda barnbidrag exempelvis) är endast ca hälften av kostnaden för en sänkt matmoms.
[31]
Att sänka matmomsen är alltså en mycket dyr och inte särskilt träffsäker åtgärd men detta är vad som står till buds för hushållen. Då måste det skapas system för att garantera att miljarderna hamnar i vanligt folks plånböcker och inte i ökade vinster och utdelningar för Icagruppen. Som Vänsterpartiet tidigare har påtalat så är en orsak till att matpriserna har kunnat fortsätta att skena den bristande konkurrensen på livsmedels
­
marknaden. Dagens konkurrensverk är i detta sammanhang en helt tandlös myndighet, vilket också styrks av den nyligen publicerade statliga utredningen Förbättrad konkurrens i offentlig och privat verksamhet (SOU 2025:22).
En sänkning av momsen från 12 till 6 procent innebär att priserna måste justeras med 5,4 procent för att det ska anses ha fått fullt genomslag. För att garantera att moms
­
sänkningen får fullt genomslag i hushållens plånböcker har Vänsterpartiet framhållit att regeringen nu måste agera skyndsamt och omedelbart ta fram referenspriser för samtliga varor som omfattas.
Idag gäller prisinformationslagen när ett företag säljer varor och tjänster till konsumenter. Om ett företag anger att de sänkt priset på en vara ska de även ange det tidigare priset. Det tidigare pris som ska anges är det lägsta pris som företaget har haft på produkten under de senaste 30 dagarna före prissänkningen. Prissänkningen ska alltså baseras på det tidigare lägsta priset. Lagen syftar till att förhindra att företag ”smyghöjer” priserna för att sedan ge konsumenter intrycket av en prissänkning, trots att så inte är fallet (jfr Black Friday). Konkurrensverkets utvärdering visar att en stor del av företagen helt enkelt inte följer lagen.
Vänsterpartiet är mycket angelägna om att regeringens momssänkning går ograverad till hushållen och inte spär på matvarujättarnas redan enorma vinster. Därför föreslår vi att prisinformationslagen utsträcks till att för livsmedel gälla från samma dag som regeringen aviserade momssänkningen på livsmedel.
[32]
Dessutom föreslår vi en ny myndighet: Statens pris- och kartellnämnd, SPK, som ska ansvara för skarp priskontroll i dagligvaruhandeln.
Den nya myndigheten ska ha verktyg för att införa sanktioner mot de företag som inte följer prisinformationslagen och som förbättrar sin egen intjäning på konsument
­
ernas och skattebetalarnas bekostnad.
Vänsterpartiets förslag:
Utöka prisinformationslagen.
Inrätta en ny myndighet: Statens pris- och kartellnämnd.
Använd SBAB för att pressa storbankerna
I likhet med dagligvaruhandeln råder det bristande konkurrens också på bolåne
­
marknaden. Sverige har en mycket hög koncentrationsgrad på bankmarknaden, där de fyra storbankerna, SEB, Handelsbanken, Nordea och Swedbank, kontrollerar runt 80 procent av marknaden. Den statliga banken SBAB kontrollerar ca 7 procent.
De svenska storbankerna har en hög lönsamhet som står sig väl även i en europeisk jämförelse.
[33]
Lönsamheten drivs framför allt av räntenettot, som står för ca två tredje
­
delar av de svenska storbankernas totala intäkter. I takt med att Riksbanken har höjt styrräntan har bankerna passat på att höja utlåningsräntorna mer. Samtidigt har de kunnat dämpa sina finansieringskostnader på skuldsidan genom att inte höja inlånings
­
räntor till allmänheten i samma takt. Räntenettot har alltså kunnat öka genom att räntorna har ökat mer på bankernas tillgångar än på deras skulder. En kraftfullt bidragande orsak till hushållens kostnadsökningar har därmed varit de kraftigt höjda räntekostnaderna för hushållens bolån.
Det statliga bolåneinstitutet SBAB har tidigare haft en tydlig roll att öka konkur
­
rensen på denna oligopolmarknad. Staten hade då fastställt att SBAB skulle drivas affärsmässigt med ett för verksamheten rimligt avkastningskrav. År 2000 bestämdes avkastningskravet till att avkastningen på eget kapital över tid i genomsnitt skulle uppgå till den 5-åriga statsobligationsräntan plus 5 procentenheter. En fallande trend i bolåne
­
marginalen mellan 2002 och 2011 kom också att spegla ett fallande vinstkrav på SBAB, då den femåriga statsobligationen föll. Detta är dock historia nu och förändringen har inneburit höjda marginaler för bankerna.
Bankmarknaden är en oligopolmarknad. Det är därmed i högsta grad motiverat för staten att äga en aktör som driver affärsmässig verksamhet för att främja konkurrensen. SBAB bör därför återfå sitt tidigare uppdrag och avkastningskrav. Med ett antagande att det skulle gå att pressa bolåneräntan med i genomsnitt 0,5 procentenheter skulle det innebära 20
000 kronor mer i hushållsbudgeten för ett hushåll med ett bolån på 4
miljoner kronor och minskade vinster för bankerna med ca 25 miljarder kronor per år. Åtgärden skulle vara enkel att genomföra och kräver bara ett regeringsbeslut.
Vi inser dock att det kan ta tid innan detta förslag får full effekt. Så länge det inte finns ett regelverk på plats som skapar en mer sund konkurrens på bankmarknaden anser Vänsterpartiet att bankernas övervinster ska beskattas. I likhet med vad som införts i flera europeiska länder föreslår Vänsterpartiet därför att en tillfällig bankskatt införs. Förslaget innebär att en skatt på 50 procent av bankernas övervinster införs under perioden 2025–2027 och att den kan förlängas om den bristande konkurrensen kvarstår.
Vänsterpartiets förslag:
Ändra SBAB:s uppdrag till att bidra till mångfald, konkurrens och prispress på marknaden för bolån.
[34]
Sänk SBAB:s avkastningskrav till femårig statsobligationsränta plus 5
procent
­
enheter.
Tillsätt en utredning för att se över SBAB:s risk och vad som är ett rimligt lång
­
siktigt avkastningskrav.
Inför en bankskatt på 50 procent av bankernas övervinster.
[35]
Inför Sverigepriser på el
Sverige har god tillgång till el och har en stadig överproduktion. Vi kan tillgodose det inhemska behovet av el, i de flesta fall med råge. Dagens modell med marginalpris
­
sättning på el på en gemensam EU-marknad innebär att det är den dyraste producerade elen som blir prissättande för all el. Den el som är billigast att producera förbrukas först. Priset utgår emellertid från vad det kostar att producera den sista kilowattimme som krävs för att möta efterfrågan, alltså den dyraste kilowattimmen.
Produktionskostnaden varierar kraftigt mellan de olika energislagen. Vind- och vattenkraft har en klart billigare rörlig produktionskostnad än vad kärnkraft har och dyrast är kol och olja. De höga elpriserna riskerar att bromsa klimatomställningen eftersom viktiga elektrifieringsprocesser fördyras. Investeringsviljan kan på sikt hotas av de höga priserna och i takt med att energiprisernas förutsägbarhet försvåras hotas även planerbarheten för den energitunga industrin. För Sverige innebär sålunda den nuvarande elmarknaden ett sårbart system som försvårar klimatomställningen och drabbar de enskilda hushållen hårt.
Vänsterpartiet har föreslagit en prisskyddsmodell som innebär att Sveriges fyra elprisområden kvarstår men separeras från den el som går på export.
[36]
Den exporterade elen blir i praktiken ett femte elprisområde – ”elprisområde utland” – och inbegriper den el som är tillgänglig för export. Rent praktiskt skulle den nya modellen fungera så att ett pris fastställs för respektive inhemskt elprisområde (så som sker i
dag) och ytterligare ett
för det utländska elprisområdet. Den stora fördelen är att priset för de inhemska områdena
då motsvarar de faktiska behoven, de volymer som är tänkta att användas inom respektive
område. Detta innebär betydligt lägre priser för svenska konsumenter samtidigt som exportvolymerna och exportpriserna förblir desamma som i
dag.
Vänsterpartiets förslag:
Inför Sverigepriser på el – separera inhemska priser från exportpriset på el.
Ta tillbaka kontrollen över elnäten
En stor del av elräkningen är avgiften till det företag som äger elnätet – och den har ökat kraftigt de senaste åren. Samtidigt som elräkningarna har skjutit i höjden har elnäts
­
bolagen
passat på att göra enorma vinster på våra pengar. Bakgrunden är att elmarknaden
avreglerades 1996, vilket innebär att handel med el konkurrensutsattes och att elnäten numera drivs som reglerade monopol. Som konsekvens höjde de tre största bolagen, Eon, Ellevio och Vattenfall, under 2012–2022 avgifterna på elnäten dubbelt så mycket som den genomsnittliga prisökningen i samhället. De stora elnätsbolagens vinst
­
marginaler har legat på uppemot 40 procent och så mycket som 75 procent har kunnat skickas vidare till ägarbolag.
För att få lägre elpriser har Vänsterpartiet föreslagit ett offentligt ägande av hela elnätet, som lämpligen kan föregås av en beskattning av övervinsterna.
[37]
Syftet med en beskattning av övervinster är att göra det mindre attraktivt för vinstdrivande bolag att fortsätta äga elnätet. Genom att införa en förköpsrätt kan det offentliga ta över de elnäts
­
bolag som då säljs. I maj 2024 presenterades en offentlig utredning om en ny förköps
­
lag, som bl.a. föreslår att staten ska ha förköpsrätt till fast egendom som är viktig för det militära och civila försvaret samt för att bekämpa organiserad brottslighet.
[38]
Energi
­
anläggningar, som elnät, nämns som exempel på sådana objekt. Vänsterpartiet anser att det bör förtydligas att elnäten är avgörande för civilförsvaret och föreslår att kommuner ges förköpsrätt i första hand och staten i andra hand.
Vänsterpartiets förslag:
Skatt på elnätsföretagens övervinster.
[39]
Förköpsrätt för det offentliga.
7
Rädda välfärden!
Finansministern har pratat mycket om Sveriges starka statliga finanser. Vi har bland de lägsta statsskulderna i hela Europa. Men, till skillnad från många andra länder, ligger ungefär hälften av den offentliga budgeten i kommuner och regioner. Där är det stora underskott. Under 2023 och 2024 gick regionerna sammantaget med över 20 miljarder i underskott.
Figur 14 Resultat i regionerna 2023 och 2024, miljarder kronor
Källa: SCB.
Effektiviseringar och nya arbetssätt, i kombination med dämpad inflation och lägre pensionskostnader, har gett resultat och många kommuner i år har ett betydligt mer stabilt ekonomiskt läge – men det har krävts nedskärningar.
Åren av hög inflation har dessutom gett en varaktig real försvagning av den kom
­
munala skattebasen. Kommuners och regioners skatteintäkter är i år (2025) 27 miljarder kronor lägre än vad som varit fallet om skatteunderlaget följt den historiska trenden. Den nya kömiljarden räcker inte ens för att täcka Region Västra Götalands underskott.
Sverige lider av en underfinansierad hälso- och sjukvård som inte förmår möta de behov som finns och som kommer att finnas framöver. En ojämlik vård över landet, brist på vårdplatser i regionerna, brist på legitimerad personal och otillräckliga arbets
­
villkor är några av problemen.
Socialstyrelsen slog 2025 fast att det råder brist på vårdplatser i alla regioner utom tre.
[40]
Det leder bl.a. till överbeläggningar, långa väntetider, bristande patientsäkerhet och försämrad arbetsmiljö. Socialstyrelsens riktvärde på kort sikt visar på ett behov av ytterligare 1
864 vårdplatser, vilket motsvarar en vårdplatsbrist på 12 procent.
[41]
Inom intensivvården behövs ytterligare 44 vårdplatser, vilket motsvarar ett gap på 10 procent.
Vårdgarantin är en lagstadgad rättighet som innebär att regionen ska erbjuda den som är folkbokförd där vård inom en viss tid. Om vårdgarantins tidsgränser inte kan hållas ska patienten erbjudas vård hos en annan vårdgivare.
De tidsgränser som gäller är:
‒
kontakt med primärvården samma dag
‒
medicinsk bedömning inom tre dagar av en läkare eller annan hälso- och sjukvårds
­
personal inom primärvården
‒
besök inom den planerade specialiserade vården inom 90 dagar efter att en remiss eller vårdbegäran har skickats
‒
behandling eller operation inom 90 dagar efter ordination av specialistläkare.
Vårdköerna minskar inte, de ökar. I januari 2021 var det 100
000 personer som hade stått i kö mer än 90 dagar i väntan på planerad specialistvård. I juli i år var den summan över 180
000 personer. Dessa siffror exkluderar patientvald väntan. Den genomsnittliga väntetiden har ökat från 94 dagar i december 2021 till 123 dagar i augusti 2025.
[42]
Figur 15 Väntande över 90 dagar på första besök i specialiserad vård
Källa: Socialstyrelsen (2025). Exkluderar patientvald väntan och medicinskt orsakad väntan.
Stora nedskärningar i verksamheten på bred front i kommuner och regioner har gjort välfärden och verksamheten mycket sårbar. Det finns helt enkelt inte resurser, varken ekonomiskt eller personellt, för att bedriva en tillräckligt bra verksamhet ens under normala förhållanden. På samma sätt har stora privatiseringar och utförsäljningar av offentlig verksamhet gjort att många kommuner inte har rådighet över den samhälls
­
viktiga verksamheten inom kommunens gränser, något som gör att verksamheten blir svår att samordna och styra i kriser.
En underbemannad sjukvård som inte klarar av sitt uppdrag i fredstid kommer inte att kunna växla upp om behovet plötsligt ökar i en kris eller konflikt. Det handlar ytterst om samhällets funktionalitet och är helt nödvändigt för ett fungerande civilt försvar. Oavsett vilka kriser vi ställs inför kommer sjukvården att vara viktig och i ett krig är såklart fungerande sjukvård helt centralt. Försvarsberedningen ansåg i sin rapport Kraft
­
samling att det finns behov av särskilda beredskapssjukhus och vidare att regionerna ska ha möjligheten att vid krig kunna dubblera antalet fysiska vårdplatser jämfört med fredstid.
[43]
Trots att förskolans och skolans roll för att minska samhällsproblemen understryks gång på gång så säkerställer inte regeringen att det finns tillräckligt med resurser för verksamheterna inom skolområdet; förskolan, grundskolan, fritidshemmen, gymnasie
­
skolan, vuxenutbildningen och folkhögskolorna – alla vittnar om att det krävts bespar
­
ingar. Vänsterpartiet föreslår i denna budgetmotion att de generella statsbidragen ska öka kraftigt 2026 och i takt med inflation, löner och befolkningens tillväxt i olika åldersgrupper de kommande åren. Ökade generella statsbidrag till kommuner är den plattform som krävs för att verksamheterna ska få arbetsro för att skapa en långsiktigt trygg, demokratisk och produktiv utbildningssektor.
Utöver detta har Vänsterpartiet ett antal förslag som ska öka personaltätheten i förskolan och stärka elevhälsan samt främja deltagandet i förskola och fritidshem. Vi föreslår dessutom mer resurser till forskning, folkbildning, kulturskolan och idrotten.
Vi måste få ett stopp på ”pressmeddelandepengar” till sjukvård, skola och omsorg. I våra nordiska grannländer räknar man upp den statliga finansieringen av välfärden i takt med inflation, kostnadsökningar och den demografiska utvecklingen. Ett liknande system skulle vara självklart att införa i Sverige. En värdesäkring av statsbidragen är ingen satsning, det är stabilisering. Utebliven värdesäkring innebär däremot urholkning.
Det saknas pengar och regeringen väljer att skylla på kommunsektorn. Samtidigt vill regeringen nu utreda en ”broms” för kommuner och regioners möjlighet att höja skatten för att klara finansieringen. Man klämmer åt verksamheterna från två håll.
Vi måste få ett stopp på vinstuttaget från välfärden. Idag försvinner över 5
miljarder kronor varje år från medborgarna och välfärden i form av vinster till välfärdsbolagen. Störst är vinstuttaget från skolor och äldreomsorg.
Figur 16 Vinster i välfärdssektorerna i miljarder kronor 2000–2023
Not: Rörelseresultat. Källa: SCB.
7.1
Ökade generella statsbidrag och sektorsbidrag till hälso- och sjukvården
Sjukvården är den del av välfärden som drabbats hårdast av regeringens neddragningar de senaste åren och har ett enormt behov av tillskott. För att fortsätta rikta det statliga stödet till vården, där behoven är som störst, föreslår Vänsterpartiet en förlängning av sektorsbidraget till hälso- och sjukvården. Vänsterpartiet vill tillföra 5 miljarder kronor för 2026 och föreslår en förlängning av sektorsbidraget även för 2027 och 2028. På sikt är dock vår fasta övertygelse att den mest effektiva finansieringen av välfärden är via generella statsbidrag som ökat enligt en förutbestämd faktor motsvarande inflationen och befolkningstillväxten.
Sektorsbidraget innebär att regionerna själva beslutar över hur resurserna används, varför stödet till viss del går att likna vid ett generellt statsbidrag till hälso- och sjuk
­
vården. Det är regionerna som är bäst lämpade att besluta över vilka satsningar som behöver prioriteras i respektive region. Större resurser, med stor flexibilitet för regionerna att förfoga över, är också en nyckel för att öka jämlikheten inom vården.
Generellt sett är primärvården den del av vårdkedjan som är i störst behov av upprustning i landets regioner. För att vårdcentralerna ska kunna utgöra basen i vårdkedjan och fungera på ett tillfredsställande sätt krävs en rad förändringar och åtgärder som regeringen inte har förmått att gå vidare med. Primärvården måste rustas upp och tillgängligheten behöver förbättras avsevärt. För att nå dit och för att klara uppdraget på ett tillfredsställande sätt saknas det framför allt resurser. De knappa resurserna innebär en ansträngd arbetsmiljö för de som arbetar i primärvården. Arbets
­
miljön behöver förbättras och arbetstiden förkortas. Utan personal som erhåller goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö kommer det inte att vara möjligt att förverkliga en upprustning av primärvården.
Det bör finnas god tillgång till personal med lämplig utbildning och erfarenhet som kan erbjuda psykologisk behandling inom primärvården. Det är även viktigt att ha tillgång till psykosocial kompetens i form av kuratorer som kan ge stödsamtal samt sjuksköterskor och annan vårdpersonal som kan skapa möjligheter till en god vård för patienterna. Om fler får tillgång till behandling i ett tidigt skede ökar chanserna att förebygga allvarligare tillstånd.
Det behöver finnas en nationell struktur rörande vilken specialistkompetens och vilket vårdutbud en vårdcentral ska tillhandahålla och erbjuda samt placeringen av vårdcentraler. Därför behövs en särskild förstärkning av primärvården med inriktning på vård- och hälsocentraler på landsbygden och i glesbygd.
Vänsterpartiet har under en längre tid varit kritiskt mot de prestationsbaserade kömiljarderna för att de inte kortar vårdköer, inte höjer kvaliteten i vården och inte går att förena med målet om en jämlik vård. Vi anser att satsningen bör avskaffas i sin helhet och resurserna tillföras hälso- och sjukvården genom ökade sektorsbidrag och ökade generella statsbidrag.
Regeringen föreslår ingen höjning av de generella statsbidragen till nästa år. Samtidigt
slopas sektorsbidraget. Detta är långt ifrån vad kommunsektorn behöver i form av generella statsbidrag för att uppfylla sina åtaganden och stora investeringsbehov och för att förhindra fortsatta nedskärningar. Vänsterpartiet föreslår såväl ökade generella stats
­
bidrag som en förlängning och ökning av sektorsbidraget till regionerna.
Vänsterpartiets förslag:
Öka de generella statsbidragen med 8 miljarder kronor 2026. De bör fördelas med 50 procent till kommunerna och 50 procent till regionerna.
Vänsterpartiet avsätter 5 miljarder kronor mer än regeringen i ett förlängt sektors
­
bidrag till sjukvården 2026.
Glesbygdstillägg inom sjukvården
I glest befolkade regioner är det dyrare att bedriva sjukvård på grund av de långa avstånden. Det är svårare och dyrare att i glesbygd bygga upp sjukvårdsenheter för att kunna erbjuda invånarna en rimlig tillgänglighet till vård. Som en följd av det har människor i glesbygdskommuner långt sämre hälsa än genomsnittet, medan boende i
rika kommuner runt storstäderna har bättre hälsa.
[44]
Detta är en konsekvens av marknads
­
logikens
intrång inom sjukvården; tillgången och användningen är som störst där flest och friskaste människor finns. För att säkra tillgången till vård även i glest befolkade områden krävs att vi solidariskt via skattesystemet tillför nödvändiga resurser.
För att adressera de geografiska utmaningarna har begreppet glesbygdsmedicin vuxit fram. Det innefattar en rad kunskapsområden och metodutveckling som syftar till att kompensera för avståndsproblematik och upprätthålla den bredare kompetens som är nödvändig då befolkningsunderlaget är litet och avstånden stora. Att jobba i glesbygd kräver bred medicinsk kunskap med tillämpning i öppenvård, slutenvård och hemsjuk
­
vård. Därutöver fordras ingående kunskap om de sociala, psykologiska, ekonomiska, existentiella och samhällsstrukturella villkor som gäller för människor i glesbygd. Det betyder ett utvecklat och fördjupat närvårdskoncept.
Vården kommer alltid att vara mer kostnadskrävande i glesbygden; därför måste våra gemensamma resurser fördelas efter de förutsättningarna. I vår budget för 2026 avsätter Vänsterpartiet 1 miljard kronor i ett generellt statsbidrag för ett glesbygdstillägg inom sjukvården.
Vänsterpartiets förslag:
Vi avsätter 1 miljard kronor i form av ett generellt statsbidrag för ett glesbygdstillägg inom sjukvården.
Återställ högkostnadsskyddet för läkemedel
Den första juli 2025 förändrades högkostnadsskyddet för läkemedel så att patienterna nu betalar en högre egenavgift. Syftet med höjningen är, enligt regeringen, att förbättra möjligheterna till en hållbar finansiering av läkemedelskostnaderna. Därmed höjdes kostnadstaket i högkostnadsskyddet för läkemedel, från 2
900 kronor till 3
800 kronor. Beloppen inom den s.k. högkostnadstrappan höjdes också i varje steg. Dessutom ändrades det första trappsteget så att patienten betalar 75 procent i stället för 50 procent av kostnaden i intervallet. Sammantaget beräknas avgifterna som den enskilde som mest kan behöva betala under en tolvmånadersperiod öka med 900 kronor. Till följd av höjningarna och utformningen av skydd mot höga kostnader beräknas patienternas samlade egenavgifter för läkemedel öka med ca 540 miljoner kronor för 2025, 2
160 miljoner kronor för 2026 och 2
700 miljoner kronor för 2027.
De läkemedel som omfattas kan i många fall vara livsnödvändiga eller avgörande för att människor ska få en dräglig tillvaro. Höjningen sker i en tid då de svenska hushållen är extremt pressade av en ekonomisk kris som regeringen vägrar att hantera på något annat sätt än att förvärra klyftorna i samhället. De fattigaste delarna av befolkningen, som växt explosionsartat de senaste åren, ska enligt Sverigedemokraternas och regeringens politik bli ännu fattigare genom lägre bostadsbidrag, åtstramningar av försörjningsstödet och nedtrappad a-kassa. De ska inte heller ha råd att köpa sina mediciner. Det beror i grunden på att regeringen prioriterat att sänka skatten med över 70 miljarder kronor under denna mandatperiod, framförallt för den allra rikaste delen av befolkningen.
Höjningen av högkostnadsskyddet genomfördes dessutom utan vare sig analys av de konsekvenser det får för de patienter som inte har råd att betala för sina mediciner eller alternativa förslag och lösningar på de problem som regeringen säger sig vilja lösa.
Höjningen mötte omfattande kritik från en lång rad remissinstanser när regeringen lade fram förslaget. Av kritiken framgår bl.a. att det är många som inte har råd med en kostnadsökning på sina mediciner. När Sveriges Apoteksförening genomförde en enkät bland medarbetare på apotek sa 67 procent av de över 1
000 svarande att de varje vecka möter kunder som avstår från att hämta ut läkemedel på grund av kostnaderna. Nästan 90 procent av medarbetarna såg också att höjningen kommer att innebära att fler avstår från sin behandling.
[45]
Cancerfonden skriver i sitt remissvar att en höjning av hög
­
kost
­
nads
­
skyddet kan påverka drabbades möjlighet att genomföra sin cancerbehandling och att den redan ojämlika cancervården riskerar att bli ännu mer ojämlik. Funktionsrätt Sverige skriver att höjningen riskerar att belasta hälso- och sjukvården eftersom människor som inte tar sin medicin blir ännu sjukare och alltså hamnar i sjukvården i stället för att kunna leva på som vanligt. De får medhåll av bl.a. Astma- och allergi
­
förbundet, Psoriasisförbundet och Sveriges stadsmissioner. Folkhälsomyndigheten skriver att de ser en risk att personer med små ekonomiska marginaler och en relativt hög konsumtion av läkemedel riskerar en försämring av både privatekonomi och hälsa.
I remissvaren har flera kommuner pekat på att ett höjt tak kan innebära att kostnad
­
erna för försörjningsstöd ökar. Regeringens beräkningar visar en kostnadsökning på 60 miljoner kronor 2027 för de hushåll som har ekonomiskt bistånd och behöver köpa läkemedel. Eftersom regeringen inte avser att kompensera för detta kommer kostnad
­
erna antingen leda till en försämrad kommunal ekonomi eller landa på de patienter som har absolut minst marginaler. Att regeringen trots den omfattande kritiken från remiss
­
instanserna och trots det ekonomiska läget och den växande fattigdomen valde att gå
vidare med förslaget utan att analysera konsekvenserna av det eller undersöka alternativa
lösningar visar med all tydlighet vad den prioriterar.
Vänsterpartiet röstade emot förslaget i riksdagen och anser att höjningen bör dras tillbaka.
Vänsterpartiets förslag:
Dra tillbaka höjningen av högkostnadsskyddet för läkemedel. Vi avsätter 2
160 miljoner kronor 2026 för ändamålet.
Reformera tandvården
Tänderna är en del av kroppen och tandvården bör på sikt ingå i sjukvården. Alla ska ha råd att ha bra tänder, inte bara de som kan betala dyra behandlingar. Sedan tandvårds
­
marknaden avreglerades har priserna stigit kraftigt. De höga kostnaderna för under
­
sökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkaren mer sällan eller tvingas att avstå från tandläkarbesök. Personer med väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3
000 kronor och endast halva kostnaden ersätts. Det har bidragit till att tandhälsa har blivit en klassmarkör.
Undersökningar visar att sviktande munhälsa påverkar individens förutsättningar på exempelvis arbetsmarknaden.
[46]
Det är även dokumenterat att olika yrken leder till ojämlikheter, såsom att industriarbetare som jobbar natt har en sämre munhälsa.
[47]
Vänsterpartiets reformplaner för tandvården i Sverige syftar till ökad jämlikhet, förbättrad tillgänglighet och en bättre generell tandhälsa i befolkningen. En god tandhälsa förebygger allvarlig infektionssjukdom med risk för hjärt-kärlsjukdomar och allvarliga tandsjukdomar samt behandlar vanligt förekommande tandbesvär i syfte att lindra smärta eller för att öka funktionalitet.
Trots tydliga utfästelser från Sverigedemokraterna om progressiva tandvårds
­
reformer går politiken nu i helt fel riktning. Sverigedemokraterna och regeringen har sänkt åldersgränsen för fri tandvård från 23 till 19 år och slopat det dubbla tandvårds
­
bidraget för personer mellan 23 och 29 år. Reformerna infördes tack vare Vänsterpartiet 2019 och har ökat jämlikheten i munhälsa och tillgängligheten till tandvård för unga vuxna. Många unga vuxna kommer att sluta besöka tandvården i förebyggande syfte när de inte längre har tillgång till avgiftsfri tandvård.
Vänsterpartiet vill gå mycket längre. Vi vill införa ett verkligt högkostnadsskydd inom tandvården. Det skulle ge en betydande fördelningspolitisk effekt. Vårt förslag liknar kostnadsfördelningen inom hälso- och sjukvården. Förslaget innebär att 100 procent av patientens kostnader skulle subventioneras över 1
400 kronor per 12
‑
månadersperiod.
[48]
Patienternas andel av tandvårdskostnaderna i det statliga tandvårdsstödet skulle sjunka från 63 procent till 33 procent med denna reform.
Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärds
­
modellen. Fördelningseffekten är god eftersom patientandelen av avgiften för tandvård minskar och den skattefinansierade delen ökar.
Vänsterpartiets förslag:
Tandvård bör jämställas med sjukvården. Vi avsätter 1 miljard kronor för att återställa tandvårdskostnaderna för unga samt påbörja en riktig tandvårdsreform 2026.
Stärk socialtjänsten
Som en konsekvens av en ökande ojämlikhet och ett djupt rotat klassamhälle lever många barn och vuxna i social utsatthet i Sverige. All form av utsatthet ska så långt det går förebyggas, men när problem uppstår ska samhället kunna bistå med skydd och stöd.
Socialtjänstens medarbetare utför i dag på individuell nivå ett arbete långt utöver vad som kan förväntas. Ändå räcker de inte till. Den ständiga resursbrist som präglar social
­
sekreterares vardag leder till att det inte är möjligt att leverera den sociala service som regler, bestämmelser och i vissa fall lagar reglerar.
Under de senaste åren har förväntningarna på socialtjänsten ökat till följd av en otryggare omvärld, ett hårdare samhällsklimat och försämrade levnadsvillkor för många grupper i samhället. Vi ser ökade skillnader i skolan och svårare ekonomiska förutsätt
­
ningar för många familjer, vilket i sin tur har bidragit till grov kriminalitet där barn är både offer och förövare. Obalans mellan krav och resurser, tillsammans med desinformation, har lett till minskat förtroende för socialtjänsten. Behoven av stöd och hjälp ökar, samtidigt som allt fler socialchefer beskriver det som svårare att klara av socialtjänstens uppdrag med befintliga resurser.
I socialchefsundersökningen 2020 ställde fackförbundet Vision för första gången frågor till socialchefer om kommunernas ekonomiska situation och dess konsekvenser inom det socialpolitiska området. I denna undersökning svarade en stor andel av socialcheferna att de inte hade tillräckliga resurser för att upprätthålla rättssäkerhet och kvalitet. 2023 hade läget förvärrats, enligt samma undersökning. Över hälften av socialcheferna svarade då att de hade svårt att ge insatser individen hade rätt till.
[49]
I årets socialchefsrapport är försämringen dramatisk; nästan 8 av 10 socialchefer (78 procent) uppger att de har svårt eller mycket svårt att ge insatser som de bedömer att individen har behov av och rätt till.
[50]
En tredjedel av socialcheferna har tvingats till mer restriktiva bedömningar (34 procent), avveckling av verksamhet (36 procent) och neddragning av personal (35 procent) för att klara ekonomin. De verksamhetsområden som sticker ut och som har påverkats särskilt negativt av kommunernas ekonomiska förutsättningar är äldreomsorgen och stöd till barn och unga.
Tidningen Socionomen ställde inför 2024 frågor om den ekonomiska situationen till kommunernas socialförvaltningar. Flera personer som Socionomen intervjuade jämförde med 90-talskrisen, som satte djupa spår i socialtjänsternas verksamhet. En rad undersökningar som genomförts visade att en stor andel av personalen inom social
­
tjänsten upplevde att de inte kunde uppfylla lagkraven och tvingades tumma på kvaliteten eftersom resurserna inte var tillräckliga. Ytterligare en konsekvens av resursbristen var att socialtjänsten och äldreomsorgen hade svårt att både behålla och rekrytera personal.
[51]
Den 1 juli trädde den nya socialtjänstlagen i kraft. Lagen är efterlängtad av såväl professionen som politiken och samhället i stort. Förändringarna är i huvudsak bra och välkomna. Vänsterpartiet står bakom den nya socialtjänstlagen och menar att den kan utveckla socialtjänstens arbete i rätt riktning, framför allt genom ett större fokus på förebyggande arbete och tidigare insatser och på att verksamheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi ser samtidigt att det finns flera delar av den som kan förbättras ytterligare för att den ska kunna uppfylla de högt ställda förhoppningar som finns på den (se motion 2024/25:3337).
Det största problemet är otillräckliga resurser, något som lyfts av en lång rad centrala aktörer i framtagandet av den nya socialtjänstlagen. Socialtjänstens resurstilldelning är central för att den ska fungera som önskvärt. Otillräckliga resurser leder till krav på prioriteringar och svåra val mellan insatser som samtliga behövs. Det förebyggande arbete som ska prioriteras upp genom den lagändringen kommer att ställas emot de behovsprövade och ofta mer omfattande insatserna samt socialtjänstens krävande och viktiga utredningarbete. Resurserna är också avgörande för att kunna säkerställa goda förutsättningar för socialtjänstens medarbetare genom goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö.
Regeringen har avsatt resurser för implementeringen av lagen och för socialtjänstens omställning, vilket är välkommet och nödvändigt, men för det arbete som sedan vidtar saknas tillräckliga resurser. Vänsterpartiet vill se en socialtjänst som har de resurser som krävs för att kunna utföra sitt uppdrag på bästa möjliga sätt.
En generell höjning av statsbidragen till kommuner och regioner, som beskrivs ovan, är en viktig del i att stärka socialtjänstens resurser. Vänsterpartiet vill också satsa särskilt på socialtjänstens arbete med barn och unga i riskgrupp och mäns våld mot kvinnor.
Vänsterpartiets förslag:
1 miljard kronor mer riktad till socialtjänstens arbete med barn och unga i riskgrupp.
350 miljoner kronor mer till socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor
Fler vuxna i förskolan
Förskolan ska lägga grunden för resten av livet och personalen ska ha tiden och kompetensen att ge alla barn det stöd de behöver för att kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar. Rätten till en bra förskola för alla barn är en självklarhet. Bra barn
­
omsorg är också en förutsättning för att kvinnor och män ska kunna förvärvsarbeta på lika villkor. Inom förskolan löper dock personalen större risk att drabbas av stress
­
relaterade sjukdomar jämfört med andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden. I en ekono
­
miskt orolig tid ser vi hur kommunerna tvingas att dra ner på resurser och samtidigt föds det färre barn i Sverige, vilket gör att man i många kommuner tvingas att skära i verksamheten på grund av besparingar och lägga ned förskolor för att det inte finns tillräckligt med barn för att fylla dem.
1990-talskrisen innebar en kraftig försämring av personaltätheten. Personalen i förskolan har minskat. Rektorerna har blivit färre, och även måltidspersonal och vaktmästare. Idag är det ca 40 procent av personalen som jobbar i förskolan som helt saknar någon form av utbildning för arbete med barn. I Sverige är varannan barngrupp för stor (55 procent 2024) i förhållande till Skolverkets rekommendationer, enligt en rapport från Sveriges Lärare. Det finns stora regionala skillnader och i flera kommuner är över 90 procent av barngrupperna större än de borde vara.
För att höja kvalitén i förskolan föreslår Vänsterpartiet därför en reglering av barn
­
grupperna genom att man likt Norge reglerar hur många barn det får vara per anställd. Max 3 barn per vuxen för barn upp till och med 3 år och max 5 barn per vuxen i grupperna med barn som är 4–5 år. Samtidigt föreslås barngruppernas storlek regleras till max 12 barn i grupperna med barn under 3 år och max 15 barn i grupperna med barn över 3 år. Förslaget innebär även att staten ska ta det ekonomiska ansvaret för att hålla detta, inte kommunerna. En lagstiftning kring personaltäthet behöver tas fram och träda i kraft i kombination med det kompetenshöjande barnskötarlyftet. I budgeten avsätter vi medel för en stegvis ökad personaltäthet.
För att förskolan ska kunna utvecklas och rekrytera mer personal krävs det en utveckling av de olika yrkesrollerna. Därför föreslår Vänsterpartiet ett riktat barnskötar
­
lyft. En utbildningssatsning som liknar Äldreomsorgslyftet. Personalen får kombinerat med arbete utbilda sig till barnskötare. Många har lång erfarenhet och kommer att kunna validera sina kunskaper och tillgodoräkna sig delar av utbildningen. Som en del av detta är det också viktigt att skydda yrkestiteln barnskötare. Titeln barnskötare bör reserveras för personer med en examen från barn- och fritidsprogrammet eller med motsvarande utbildning/yrkespaket på komvux. En skyddad yrkestitel höjer statusen på yrket och i förlängningen kvaliteten i verksamheten.
Vänsterpartiets förslag:
Vi avsätter 500 miljoner kronor för att stegvis minska barngrupperna i förskolan med start 2026.
Vänsterpartiet vill också se ett riktat barnskötarlyft, i likhet med det som genomförts inom äldreomsorgen. Vi avsätter 250 miljoner kronor för detta ändamål 2026.
Kraftigt förstärkt elevhälsa
De allra flesta barn och unga i Sverige mår bra. Men allt fler drabbas av psykisk ohälsa. Vänsterpartiet menar att skolan i hela sin verksamhet måste verka för att bevara och främja elevernas hälsa och för att stödja eleverna om de trots förebyggande insatser mår dåligt, fysiskt eller psykiskt. Det handlar inte bara om att det ska finnas fungerande skolhälsovård, utan också om att skolan ska ge kunskap om hälsa.
Forskning visar att individernas hälsa är beroende av faktorer som kön, klass, etnicitet,
sexuell läggning med mera. Exempelvis visar forskning att hos elever som sökt till yrkesförberedande program i gymnasieskolan förekommer psykosomatiska besvär i mycket större utsträckning än bland elever som sökt studieförberedande program. Dessutom visar forskning att flickor har psykosomatiska besvär dubbelt så ofta som
pojkar. Sådana besvär är också dubbelt så vanliga hos pojkar med utlandsfödda föräldrar
som hos dem med svenskfödda föräldrar.
Elevernas hälsa ska uppfattas som en fråga för hela skolan, inte bara för den enskilde eleven. Om en elev har hög frånvaro, svårigheter i skolarbetet, svårigheter i sociala relationer etc., ska orsaker även sökas i skolan som helhet, inte åtgärdas genom att ogiltig frånvaro skrivs in i ordningsomdömen eller betyg. För att skolsköterska, kurator och psykolog ska kunna ingå i det förebyggande arbetet måste de finnas närvarande i skolverksamheten.
Alla barn och unga ska få det stöd och den vård de behöver likvärdigt oavsett var i landet de bor. Vänsterpartiet föreslår därför att personaltätheten inom elevhälsan byggs ut kraftfullt genom ett reglerat tak för antal elever per respektive yrkesgrupp. Utgångs
­
punkten är vad de olika professionerna anser är rimliga nivåer.
Vänsterpartiets förslag:
Inför ett nyckeltal för elevhälsa vid varje skolenhet. Vi avsätter 1 miljard 2026.
Lägre avgifter i förskola
och fritidshem
I Skolinspektionens stora utvärdering av förskolan var den övergripande slutsatsen att kvaliteten varierar alltför mycket.
[52]
Det är allvarligt eftersom förskolans kompensa
­
toriska uppdrag blir påtagligt i en samhällsutveckling med ökad skolsegregation och socioekonomiska skillnader. En samstämmig forskning visar att en förskolas möjlighet att vara utjämnande är avhängig av dess kvalitet. Allra störst betydelse har det för barn från ekonomiskt och socialt utsatta förhållanden.
[53]
Vänsterpartiet anser att alla barn i Sverige ska erbjudas likvärdig tillgång till förskola.
Eftersom förskoleavgiften kan utgöra ett hinder för hushåll med små resurser vill vi genomföra en riktad sänkning av den. Förslaget innebär att det införs ett fribelopp om 20
000 kronor per månad och att den nuvarande gränsen för när maxtaxan börjar gälla höjs med 20
000 kronor per månad. Fribeloppet gör att den nuvarande nivån på max
­
taxan inte påverkas. Förslaget skulle innebära att hushåll med inkomster upp till 20
000 per månad inte betalar någon avgift alls. Hushåll med inkomster mellan 20
000 och 74
800 kronor får sänkt avgift och hushåll med inkomster över 74
800 kronor per månad får samma avgift som i dag. Till följd av förslaget får omkring 300
000 hushåll sänkt förskoleavgift.
Tabell 1 Skillnad i förskoleavgift per månad i kronor
Hushållsinkomst
[54]
1 barn
2 barn
3 barn
20
000
600
1
000
1
200
30
000
600
1
000
1
200
40
000
600
1
000
1
200
50
000
600
1
000
1
200
60
000
583
972
1
166
70
000
283
472
566
80
000
0
0
0
Not: Egna beräkningar.
Fritidshemmen är en del av en samlad skoldag och ska därför hålla lika hög kvalitet som skolan. Fritidshemmen har också en viktig roll vad gäller informellt lärande. Barn till högutbildade går betydligt oftare på fritidshem än barn vars föräldrar har kortare utbildning. Dessutom vet vi att barn i ekonomiskt utsatta hushåll deltar i mindre utsträckning i organiserade fritidsaktiviteter. Detsamma gäller barn med ensamstående föräldrar, varav de flesta är kvinnor, barn i arbetarhushåll och barn vars föräldrar är födda utomlands. För dessa barn är rätten till bra fritidshem än viktigare. För att fler barn ska kunna ta del av fritidshemmens viktiga verksamhet föreslår Vänsterpartiet att ett fribelopp införs för fritidshemsavgiften så att de med låga inkomster betalar en lägre avgift än i dag, enligt samma utformning som för förskolan. Till följd av förslaget skulle omkring 250
000 hushåll få sänkt fritidshemsavgift jämfört med i år.
Tabell 2 Skillnad i fritidshemsavgift per månad i kr
Hushållsinkomst
[55]
1 barn
2 barn
3 barn
20
000
380
570
760
30
000
400
600
800
40
000
400
600
800
50
000
400
600
800
60
000
389
583
777
70
000
189
283
377
80
000
0
0
0
Not: Egna beräkningar.
Precis som inom förskolan behövs personalförstärkningar och staten behöver gå in med mer resurser som fördelas efter behov. Det skulle förbättra möjligheterna att bedriva en meningsfull verksamhet med hög pedagogisk kvalitet. Vänsterpartiet vill se en särskild satsning på ökad personaltäthet i fritidshem där behoven är som störst.
Vänsterpartiets eget förslag till sänkning av förskole- och fritidshemsavgifterna innebär att vi avvisar regeringens förstärkning av maxtaxan. Maxtaxan i sig är en åtgärd som ekonomiskt gynnar höginkomsttagare eftersom alla hushåll som idag tjänar över 59
440 betalar samma avgift. Därför avvisar Vänsterpartiet regeringens förslag till införande av ett fribelopp riktat mot alla barnfamiljer till förmån för vårt eget mer generösa förslag till fribelopp som är avgränsat mot hushåll som tjänar under 79
440 kr.
Vänsterpartiets förslag:
Inför ett statligt finansierat fribelopp i förskoleavgiften.
Inför ett statligt finansierat fribelopp i fritidshemsavgiften.
En statligt finansierad satsning på ökad personaltäthet där behoven är som störst. För det avsätter vi 250 miljoner kronor per år.
Vi avvisar regeringens förslag om förstärkning
av maxtaxan till förmån för vårt eget förslag som är mer generöst och avgränsat till hushåll med lägre inkomster.
Högre utbildning: universitet och högskola
Universitet och högskolor ska enligt lagen ägna sig åt utbildning och forskning samt åt att samverka med samhället och att resultaten kommer samhället till del på ett produktivt sätt. Det är viktigt för att skapa välstånd och ett öppet och demokratiskt samhälle.
Nuvarande resursfördelningssystem för högre utbildning har funnits i 30 år. I dag får utbildningarna en finansiering som styrs av en prislapp där olika utbildningar får olika anslag. Vänsterpartiet menar att dessa prislappar behöver ses över och finansieringssystemet göras om så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar i kostnader. I väntan på en mer genomgripande förändring föreslår Vänsterpartiet en höjning av samtliga prislappar med 1
000
kr per helårsstudent.
Genom forskning skapas ny kunskap. Denna kunskap är viktig för att utveckla ekonomin, skapa arbetstillfällen, förbättra välfärden och skapa ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Forskning behövs även för att utsätta vårt samhälle för kritisk granskning i syfte att utveckla demokratin och kultur- och samhällslivet. Därför behövs ett ökat stöd till den fria forskningen.
Vänsterpartiet stödjer en sammanhållen forskningspolitik och står bakom ambitionerna om en mer jämställd akademi. Styr- och resursutredningens resonemang om forskningsmedel tydliggjorde att lärosätenas anslag för forskning behöver öka. Vi vill avsätta ytterligare 500 miljoner kronor per år från 2025 till forskning, genom en förstärkning av basanslagen. Denna satsning är inte styrd eller riktad utan används på de sätt som lärosätena anser mest lämpligt.
Vänsterpartiet vill se ett avskaffande av hyrpersonal i vården från 2027. Det är helt centralt att ett sådant stopp kombineras med andra åtgärder från staten för att säkra personalförsörjningen inom vården. Vi har därför föreslagit ett tiopunktsprogram för att avskaffa hyrpersonal i vården, med en särskild satsning på fler utbildningsplatser i Norra sjukvårdsregionen och även glesbefolkade regioner.
[56]
Vänsterpartiets
förslag:
Avsätt 100 miljoner kronor extra till forskning genom förstärkning av basanslagen 2026.
Höjd ersättning till alla högskoleutbildningar med 320 miljoner 2026.
Utöka läkarutbildningen med 500 platser åren 2026–2030. Fokus ska ligga på Norra sjukvårdsregionen.
Utöka sjuksköterskeutbildningen snarast med 1
000 nya utbildningsplatser med fokus på Norra sjukvårdsregionen. Den totala kostnaden beräknas bli 250 miljoner kronor, för båda utbildningarna.
Skriv av studieskulderna för vårdutbildad personal som väljer att bo och arbeta i glesbefolkade regioner, på tio år. Den totala kostnaden för nya studiemedel samt avskrivningar beräknas bli 115 miljoner kronor.
Stöd till folkbildningen
Folkbildningen är en viktig plattform för människors möjlighet till bildning och utveckling under hela livet. Den stärker demokratin och människors möjlighet att delta i samhället. Vänsterpartiet avvisar regeringens stora sänkning av stödet till studie
­
förbunden. Studieförbunden fyller en unik roll i svensk utbildning och når ut till fler och är bredare. De är för många en första kontakt med det svenska föreningslivet och en väg in i samhället.
Regeringen har skurit ned på detta område. Vänsterpartiet väljer därför att öka stats
­
bidraget och satsar 500 miljoner kronor mer än regeringen på studieförbunden år 2026.
I folkbildningssammanhang har folkhögskolorna en alldeles särskild roll i att erbjuda utbildning för dem som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning och ett viktigt mål är att utjämna utbildningsklyftor och att höja utbildningsnivån generellt i samhället. Folkbildningen möjliggör också att människor kan ta del av kultur, skapa kultur och verka inom kulturen oavsett var i landet man bor.
Folkbildningsanslaget har ingen löne- och prisuppräkning och har därför urholkats över tid. Samtidigt är en allt större andel av deltagarna i behov av särskilt stöd. Läget på
landets folkhögskolor blir mer och mer akut och Vänsterpartiet vill därför se ett förstärkt
bidrag per årsplats. Vi föreslår en ökning av anslaget med 160 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag 2026.
Folkhögskolan fyller också en viktig roll vid hög arbetslöshet såsom läget är idag. Man är bra på att nå dem med kort utbildning som står långt ifrån arbetsmarknaden. Idag ser vi ett ökat tryck på antalet sökande och behovet av dessa utbildningssatsningar är därför stort. Vänsterpartiet föreslår en särskild satsning med 2
000 extra platser på folkhögskola 2025–2027. För ändamålet avsätter vi 220 miljoner kronor år 2026.
Asylsökande och de flyktingar från Ukraina som inte haft rätt att läsa sfi har erbjudits insatserna Svenska från dag 1 och Vardagssvenska genom studieförbunden. Studie
­
förbunden bedömer att det här är grupper som fortsatt behöver mycket stöd. Vi beklagar att regeringen tagit bort den tidigare riktade satsningen för asylsökande och vissa nyanlända långt ifrån arbetsmarknaden. Vänsterpartiet föreslår att ett nytt riktat stöd för särskilda folkbildningsinsatser för asylsökande och vissa nyanlända invandrare införs och avsätter 60 miljoner kronor år 2026 för detta.
Vänsterpartiets förslag:
Stärk folkbildningen med 940 miljoner kronor per år.
Idrott
för alla
Barn och ungdomars deltagande i idrott har blivit en klassfråga. Det påverkar både rätten till en meningsfull fritid och rätten till fysisk och psykisk hälsa. Det finns en tydlig koppling mellan låg socioekonomisk status och ohälsa. För Vänsterpartiet är det mycket angeläget att utjämna dessa växande klyftor bland barn och ungdomar. Idrottande, i förening, spontant med vänner eller på egen hand, har stor potential att ge människor glädje, välmående och ett socialt sammanhang. När klyftor, utanförskap och social otrygghet ska bekämpas är därför idrotten en mycket viktig aktör.
Det behövs pengar för att föreningarna ska kunna upprätthålla sin verksamhet när mycket blivit dyrare. I slutänden blir det medlemmarna i föreningen som får betala via ökade deltagaravgifter, vilket riskerar att utestänga ännu fler barn. En höjning av det generella anslaget till idrotten möjliggör en satsning på idrott i svaga områden.
Vi vill även se en ökad ekonomisk satsning riktad specifikt till parasporten. Samhället
måste kunna garantera allas rätt till motion och föreningsidrott och parasporten är en viktig del i det.
Vänsterpartiets förslag:
Stärk idrotten för alla med 425 miljoner kronor per år.
Kulturskolor för alla barn
I en tid där kommunerna får det mer och mer kämpigt är kulturskolan en verksamhet som riskerar att bli lidande. Kulturskolan är en av landets största barn- och ungdoms
­
kulturverksamheter och spelar en viktig roll för barns och ungas kulturskapande. Alla barn ska uppmuntras att söka kunskap och lära sig nya saker, vidga sin värld och få ta del av nya sammanhang. Barn som ges möjlighet att utöva kultur får ökat självförtro
­
ende, stärker sin problemlösningsförmåga och blir bättre på socialt samspel. Drama, dans, bildkonst, film, musik och andra kulturyttringar är viktiga för att stärka barns möjligheter att uttrycka sig med mer än det talade språket.
Kulturskolan måste säkras och det behövs en förstärkning av det nationella stödet.
Vänsterpartiets förslag:
Avsätt medel för att utveckla landets kulturskolor och öka tillgängligheten med 100 miljoner kronor per år.
8
Hushållens ekonomiska situation
Till följd av de senaste årens höga inflation har omkring tio års reallöneökning raderats ut. De senaste årens snabba prisökningar på basvaror såsom el, boende, mat och driv
­
medel gör att fler hushåll får svårt att klara sin grundläggande försörjning. Regeringen har inte lagt fram ett enda förslag riktat till de hushåll som har det sämst ställt under mandatperioden. Istället har de bara i år sänkt skatterna för sig själva med 4
000
kr i månaden och för statsministern med 4
700
kr i månaden, samtidigt som en under
­
sköterska bara får cirka 200 kronor i månaden i sänkt skatt.
Maten har blivit nästan 3
000
kr dyrare i månaden för en familj med två barn sedan 2022. Hela hushållsbudgeten för en barnfamilj är 12
000 kronor dyrare varje månad i jämförelse med 2020.
[57]
Antalet som lever i materiell och social fattigdom
[58]
hade nästan fördubblats i Sverige 2024 jämfört med 2021. För måttet allvarlig materiell och social fattigdom
[59]
var ökningen ännu tydligare och uppgick till över 110 procent, vilket motsvarade närmare 170
000 människor. Av de indikatorer som mäter materiell och social fattigdom är det vanligast i Sverige att inte ha råd att betala en större oförutsedd utgift – 20 procent av befolkningen som är 16 år och äldre klarar inte det. Den näst vanligaste är att inte ha råd med en veckas semester per år, vilket gäller 11 procent av befolkningen.
Figur 17 Fattigdomens utveckling i Sverige 2021–2024, antal människor
Källa: SCB.
Kronofogden rapporterar fortsatt om dramatiska ökningar av antalet skuldsatta och de samlade skuldbeloppen. Vidare fortsätter antalet ansökningar om och verkställande av vräkningar att öka. Det gäller även vräkningar där barn är berörda.
[60]
Figur 18 Antalet skuldsatta och skuldbeloppet i indrivningsdatabasen
Källa: Kronofogden.
Den här utvecklingen syns inte bara i statistiken. Hjälporganisationer har under flera år vittnat om hur de har behövt ställa om sina verksamheter för att möta nya grupper och ta ett allt större ansvar när de offentliga skyddsnäten monteras ned. Av en undersökning som Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman nyligen publicerat framgår att 29 procent av de ensamstående föräldrarna med låga inkomster har haft svårigheter att äta sig mätta. Det är en ökning med 9 procentenheter jämfört med 2024. 50 procent bland ensamstående föräldrar med låg inkomst uppger att de vid något eller flera tillfällen har haft svårt att ha råd att köpa näringsrik mat. Bland sammanboende föräldrar med låga inkomster är motsvarande siffra 30 procent. 44 procent bland ensamstående föräldrar har behövt låna pengar av en närstående, vän eller bank för att betala grundläggande utgifter som hyra, el och mat. Motsvarande siffra bland sammanboende med låg inkomst är 30 procent.
27 procent av ensamstående och 21 procent av sammanboende föräldrar har haft svårigheter att kunna betala räkningar kopplade till sitt boende de senaste 6 månaderna.
I undersökningen beskriver de svarande hur de har svårt att få råd till mat i slutet av månaden och tvingas att avstå från att köpa kläder som barnen behöver eller delta i olika aktiviteter.
[61]
Målen för den ekonomiska familjepolitiken är att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer, att bidra till minskade skillnader i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn samt att bidra till ett jämställt föräldraskap. Förmågan hos förmånerna i den ekonomiska familjepolitiken att minska den ekono
­
miska utsattheten har minskat markant under 2000-talet. Räknar man bort den ekono
­
miska familjepolitikens ersättningar från hushållens disponibla inkomster hade före
­
komsten av låg relativ ekonomisk standard varit lika stor under 2024 som vid millennie
­
skiftet, omkring 24 procent. 2000 minskade andelen barnhushåll med låg relativ ekonomisk standard med nära två tredjedelar, tack vare förmånerna – från 23 procent om förmånerna inte hade funnits till 8 procent med förmånerna. 2024 beräknas den ha bidragit med en minskning från 24 procent till 16 procent. Det är framför allt de behovs
­
prövade bidragen som har mist sin förmåga att minska andelen ekonomiskt utsatta hushåll.
[62]
När samhällets orättvisor och klassklyftorna ökar skapas en mer gynnsam grogrund för grov kriminalitet, särskilt i de fattigaste områdena. Välfärden och de skyddsnät som ska finnas runt barn som ligger i riskzonen för att hamna i gängens klor har monterats ned. Resultatet av det ser vi nu. Det är ett svek och ett samhällsmisslyckande. För att få ned brottsligheten går det inte bara att vara hård mot de kriminella; det gäller att vara smartare än de kriminella. Vissa straff kan behöva höjas, men mycket mer fokus måste riktas mot att förhindra rekryteringen av nya barn till gängkriminalitet.
Vänsterpartiet har en mängd förslag för att underlätta för hushållen i krisen. Fler av dem presenteras nedan. Utöver dem har vi lagt en rad förslag som syftar till att reglera marknader som idag inte fungerar. Under de senaste årens extrema inflation har det blivit allt tydligare att marknader som domineras av ett fåtal aktörer leder till stora möjligheter för dessa aktörer att sätta alldeles för höga priser och ta ut för höga vinster. Vänsterpartiets förslag för att åtgärda dessa problem omfattar såväl elmarknaden som livsmedelsbranschen och bolånemarknaden.
8.1
Höj och inflationsskydda barnbidraget
Att inte ha råd med en oförutsedd utgift är en slags ekonomisk utsatthet som skiljer sig stort beroende på bland annat kön och familjesituation. Ensamstående föräldrar är en grupp som ofta har det ekonomiskt svårare. För ensamstående mammor är det exempelvis betydligt svårare än för ensamstående pappor att möta oförutsedda utgifter, 52 procent jämfört med 29 procent.
Figur 19 Andel ensamstående föräldrar med ekonomiska svårigheter 2024, kvinnor och män
Källa: SCB.
En tredjedel av ensamstående mammor har inte heller ekonomisk möjlighet att regel
­
bundet delta i fritidsaktiviteter, jämfört med åtta procent bland de ensamstående papporna. När SCB undersökte barns levnadsförhållanden uppgav nästan 40
000 barn mellan 12 och 15 år att de inte kunnat följa med kompisar på en aktivitet eftersom det kostade för mycket. Det är 8 procent av barnen i åldersgruppen.
Barnbidragets värde har urholkats under lång tid. När Vänsterpartiet fick igenom en höjning av barnbidraget i budgetförhandlingarna med S-MP-regeringen 2018 var det första gången som barnbidraget höjdes sedan 2006. Bidragets faktiska värde hade då successivt sjunkit med 11 procent och i takt med att det reala värdet minskade sjönk bidragets förmåga att utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn.
Sedan den senaste höjningen 2018 har priserna på hushållens basvaror såsom mat, boende, hushållsartiklar och bränsle skenat. Eftersom barnbidraget inte höjts i takt med att priserna ökat har barnbidraget återigen urholkats och barnfamiljerna har inte längre samma ekonomiska stöd av ersättningen.
Våren 2025 konstaterade Swedbank i en analys att barnbidraget endast täcker 25 procent av de nödvändiga kostnaderna för en 10-åring. Det kan jämföras med 28 procent 2023 och 40 procent 2018. Swedbank konstaterar vidare att barnbidragets reala nivå inte varit lägre någon gång under de över 50 år som banken har följt hushållens ekonomi.
[63]
Barnbidraget behöver höjas och dessutom skyddas mot framtida inflation. Vänster
­
partiet anser därför att barnbidraget bör ökas med totalt 400 kronor per månad 2026 för att komma upp på en nivå så att barnbidraget återigen kan bidra till att täcka hushållens basala utgifter, och därefter bör barnbidraget prisindexeras så att inte dess värde på nytt urholkas i takt med inflationen.
En analys av hur en höjning av barnbidraget skulle fördela sig över olika inkomst
­
deciler visar att hushåll med lägst inkomster skulle få mest, såväl i kronor som i procent.
Figur 20 Förändring av genomsnittlig ekonomisk standard av höjt allmänt barnbidrag med 400 kronor per månad och barn, år 2026
Källa: RUT 2025:1258.
Vänsterpartiets
förslag:
Höj barnbidraget med 400 kronor per månad 2026. Därefter ska det prisindexeras. Vi avsätter 8,8 miljarder kronor 2026.
Höj och reformera bostadsbidraget
Fram till 1996 var både inkomst- och bostadskostnadsgränserna i bostadsbidraget indexerade. Sedan dess krävs politiska beslut för att de ska hänga med inflationen och löneutvecklingen – beslut som sittande regeringar endast undantagsvis tagit. I dag
betalar den absoluta majoriteten av mottagarna av bostadsbidraget hyror som är betydligt
högre än taket i bidraget, vilket gör att de kompenseras för en relativt liten del av hyres
­
kostnaderna. Som en effekt av att inkomstgränsen inte hållit jämna steg med inkomst
­
utvecklingen är det allt färre som har så låga inkomster som krävs för att omfattas av bostadsbidraget.
Bostadsbidraget kan aldrig kompensera fullt ut för en situation med brist på bostäder som trissar upp priserna på boende. Där behövs en aktiv bostadspolitik. Däremot fyller bostadsbidraget ett viktigt syfte i fråga om att se till att folk har råd med ett fullvärdigt boende. Med tanke på att många hushåll i Sverige har problem med att få vardags
­
ekonomin att gå ihop – ofta p.g.a. höga boendekostnader – har bostadsbidraget en mycket viktig roll att spela.
Under pandemin införde regeringen tillfälliga höjningar av bostadsbidraget efter påtryckningar från bl.a. Vänsterpartiet. Dessa gällde juli till december 2020 och motsvarande period 2021. Till följd av den höga inflationen infördes samma tillfälliga höjning under motsvarande period 2022. De tillfälliga höjningarna uppgick vid samtliga dessa tillfällen till 25 procent av storleken på det preliminära bostadsbidraget. Omkring 120
000 hushåll fick varje månad ett höjt bostadsbidrag med i genomsnitt omkring 750 kronor under de perioder höjningarna gällde. Genom budgetbeslutet för 2024 genom
­
fördes ytterligare en förlängning av det tillfälligt höjda bostadsbidraget. Förlängningen gällde det första halvåret 2024 och under den perioden fick mottagarna av bostadsbidrag 40 procent mer än deras preliminära bostadsbidrag. Höjningen innebar att tilläggs
­
bidraget ökade till omkring 1
200 kronor i genomsnitt. Genom vårändringsbudgeten för 2024 förlängdes den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget ytterligare ett halvår.
I budgeten för 2025 förlängde regeringen tilläggsbidraget till den 30 juni 2025 men sänkte nivån tillbaka till 25 procent av det preliminära bostadsbidraget. I vårändrings
­
budgeten 2025 föreslogs ingen förlängning av tilläggsbidraget, trots omfattande kritik från Vänsterpartiet, övriga oppositionspartier och en lång rad civilsamhälles
­
organisa
­
tioner och debattörer. Regeringen har motiverat avskaffandet av tilläggsbidraget med att ”inflationsbekämpningen har haft effekt och kampen mot den höga inflationen är nu vunnen”. Att inflationen gått ned betyder att prisökningstakten sjunkit, inte att priserna sjunkit. De som har bostadsbidrag lever med mycket små resurser.
Vänsterpartiet har välkomnat det tillfälliga förhöjda bostadsbidraget men hela tiden påtalat att bostadsbidraget behöver reformeras i grunden. Ett höjt bostadsbidrag bör konstrueras så att andra inkomster, t.ex. försörjningsstöd, inte minskar i samma omfattning som bostadsbidraget ökar. För att fler ska kunna ta del av bostadsbidraget behöver inkomstgränserna höjas så att fler får rätt till bidraget och fler får ett större bidrag. Likaså behöver gränserna för bostadskostnaderna höjas. I dag betalar den absoluta majoriteten av bostadsbidragsmottagarna hyror som är högre än taket för bostadsbidraget, vilket gör att de kompenseras för en relativt liten del av hyres
­
kostnaderna. Dessa båda gränser behöver sedan inkomstindexeras så att deras värde inte urholkas från år till år.
I och med att boendekostnaderna ökat kraftigt de senaste åren och bidrar till att många
hushåll är ekonomiskt pressade anser Vänsterpartiet att det är rimligt att fler grupper, även hushåll utan barn, omfattas av bostadsbidraget. Våra förslag för att reformera bostadsbidraget beskrivs närmare i motionen En starkare ekonomisk familjepolitik (mot. 2025/26:2781).
I väntan på att bostadsbidraget reformeras i grunden bör tilläggsbidraget på den förhöjda nivån om 40 procent av det preliminära bostadsbidraget återinföras. Vänster
­
partiet avsätter 1,3 miljarder kronor för ändamålet 2026.
Vänsterpartiets förslag:
Återinför tilläggsbidraget i bostadsbidraget på den förhöjda nivån om 40 procent av det preliminära bostadsbidraget.
Höj tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen
Socialförsäkringarna har urholkats under flera års tid. Det gäller inte minst pensionerna och sjukförsäkringen, inkluderat arbetsskadeförsäkringen, men också flera av de ersättningar och bidrag som tillhör familjepolitiken.
Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har analyserat utvecklingen av social
­
försäkringsförmånerna under de senaste 30 åren. Inspektionen kom fram till att 14 procent av männen och 2,4 procent av kvinnorna hade inkomster över inkomsttaket i sjukpenningen 1992. 2017 var motsvarande andelar 57,4 procent av männen och 37,8 procent av kvinnorna.
För att stärka socialförsäkringens inkomstutjämnande effekt anser Vänsterpartiet att ersättningarna i den bör vila på ett antal principer som varierar beroende på typ av ersättning. Vänsterpartiet anser att de inkomstrelaterade ersättningarna, inkluderat tak och grundnivåer, ska inkomstindexeras på sikt. Inkomstindexeringen ska börja tillämpas från 2027, efter att vi höjt nivåerna i flera ersättningssystem. Kostnadsrelaterade ersättningar såsom barnbidrag och bostadsbidrag ska prisindexeras och fasta belopp ska endast användas undantagsvis. Vidare anser vi att ersättningsnivåer och tak bör utformas så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. Dessa principer vägleder Vänsterpartiets politik avseende tak och nivåer på ersättningar inom socialförsäkringen.
Den 1 januari 2022 höjdes taket i sjukpenningen till 10 prisbasbelopp. Taket i sjuk
­
ersättningen ligger på 8 prisbasbelopp, medan föräldraförsäkringen ligger på 10 prisbas
­
belopp och graviditetspenningen och den tillfälliga föräldrapenningen (vab) på 7,5 pris
­
basbelopp. Vänsterpartiet anser att taken i transfereringssystemen bör vara enhetliga och utformas så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. För att nå dit behöver taken höjas. Vänsterpartiet vill se en höjning av taken i samtliga delar av socialförsäkringen.
Flera ersättningsnivåer inom sjukförsäkringen behöver höjas. Vänsterpartiet vill höja taket i sjukpenningen för arbetssökande från dagens 543 kronor per dag till 753 kronor per dag. Därefter bör det inkomstindexeras.
Vi vill också avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av sin SGI i stället för 75 procent som i dag.
Vänsterpartiet anser vidare att ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen bör höjas till 80 procent av antagandeinkomsten och att garantinivån bör höjas.
Vänsterpartiets förslag:
Höj taken för tillfällig föräldrapenning och sjuk- och aktivitetsersättning. Vi avsätter 700 miljoner för detta 2026.
Höj taket i sjukpenningen för arbetssökande till 753 kronor per dag och inkomst
­
indexera det. Vi avsätter 800 miljoner för detta 2026.
Avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av sin SGI. Vi avsätter 500 miljoner för detta 2026.
Höj ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi avsätter 1,25 miljarder för ett första steg 2026.
Avskaffa karensavdraget
I ett läge där hushållen vänder på varje krona blir det kostsamt att stanna hemma när
man är sjuk. För den som arbetar inom Kommunals avtalsområden, yrken där de anställda
ofta utsätts för smitta, kostar varje sjuktillfälle omkring 1
000 kronor före skatt i karens
­
avdrag. På ett år blir det i genomsnitt 3
000–6
000 kronor i uteblivna inkomster. En betydande summa för de allra flesta.
Även sjuknärvaron kostar pengar, både för samhället och för individen. Den direkta kostnaden kommer i form av att smittspridningen ökar och fler riskerar att insjukna när anställda går till jobbet trots att de egentligen borde vara hemma och bli friska. På sikt riskerar den som upprepade gånger är sjuknärvarande att få sämre hälsa och ökad risk både för långtidssjukskrivning och förtida pension, enligt SHOP-studien vid Karolinska institutet. En kostsam konsekvens både för den enskilda och för samhället i stort, och något som till stor del skulle kunna avhjälpas genom ett slopat karensavdrag.
Sverige är i dag det enda landet i Norden som har karensavdrag. Tyvärr tyder inget på att det kommer att avskaffas. Under coronapandemin infördes en tillfällig ersättning för karensavdraget (karensersättning), tack vare Vänsterpartiet och flera pådrivande fackförbund. Denna ersättning är slopad sedan den 1 april 2022. S-regeringen tillsatte i mars 2022 en utredning för att se över karensavdraget och sjuklönen (dir. 2022:23). Utredningen lades ned av SD och den nya regeringen och ersattes av en intern utredning inom Socialdepartementet.
I december 2023 presenterade departementet sina slutsatser som bland annat innehöll ett förslag om att införa ett karenstak. Det innebär att karensavdrag inte ska göras om
sådant avdrag har gjorts för en individ vid sex tillfällen under de senaste tolv månaderna.
Karenstaket skulle ersätta det nuvarande allmänna högriskskyddet som innebär mot
­
svarande skydd för individer som haft fler än 10 karensavdrag under en tolvmånaders
­
period.
Förslaget är långt ifrån tillräckligt och skulle ha liten effekt om det genomfördes. Ännu har regeringen inte agerat utifrån förslaget. Regeringens hantering av hela frågan tyder på att den inte kommer att lösa de uppenbara problem som finns.
Vänsterpartiet anser att karensavdraget bör avskaffas snarast, för att underlätta för hushållen i det tuffa ekonomiska läge som råder och för att det med stor sannolikhet skulle bidra till en förbättrad folkhälsa.
Vänsterpartiets
förslag:
Avskaffa karensavdraget. Vi avsätter 600 miljoner kronor till ändamålet.
Höj försörjningsstödet
Hushållen med de minsta ekonomiska marginalerna är extra utsatta till följd av den höga inflation som drabbat Sverige de senaste åren. För att förbättra situationen för dessa hushåll och hjälpa dem igenom dessa svåra tider så menar Vänsterpartiet att försörjningsstödet bör höjas generellt med 1
000 kronor per månad och hushåll. I ett första steg föreslår vi en höjning med 500 kronor.
Vänsterpartiets förslag:
Höj försörjningsstödet med 500 kronor per månad och hushåll. Vi avsätter 550 miljoner för det 2026.
9
Bygg Sverige starkt!
Vi befinner oss i en klimatkris. Möjligheten att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader enligt Parisavtalets målsättning minskar dramatiskt. År 2024 blev det första året med en global uppvärmning på mer än 1,5 grader.
[64]
Det är helt nödvändigt att omställnings
­
takten ökar kraftigt och att de globala utsläppen minskar drastiskt.
Många av de nödvändiga förändringarna av vår produktion och konsumtion behöver genomföras de närmaste tio åren. Om omställningen ska lyckas behöver den ske med en tydlig folklig förankring för de genomgripande förslag som behöver komma till. Därför kan och bör inte klimatpolitiken frikopplas från frågor om sysselsättning, välfärd och regional utveckling. På mycket kort tid behöver omställningen av vår konsumtion och produktion sättas i centrum av samhällets utveckling och den ekonomiska politiken. Det är tydligt att marknadens krafter inte kan lösa kritiska systemfrågor.
Sverige ska byggas starkt. Det förutsätter en annan regering med en politisk vilja och tro på förändring. Regeringen med stöd av Sverigedemokraterna bedriver en politik för ökade utsläpp. Resultatet är väntat för alla utom regeringen som tycks överrumplade av sitt eget siffertrixande i klimatpolitiken. Sverige kommer inte att nå upp varken till de nationella klimatmålen eller till EU:s klimatmål.
9.1
En investeringsplan för en grön omställning
Genom gemensamma ansträngningar och ett aktivt samhälle som investerar i klimatet och miljön kan vi åstadkomma en verkligt meningsfull och effektiv klimatomställning. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill Vänsterpartiet de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras på det sätt som efterfrågas av bl.a. Klimat
­
politiska rådet. Med våra föreslagna investeringar kommer Sverige att ta reella steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland.
Redan nästa år behöver samhället dels genomföra viktiga klimatinsatser, såsom att kraftigt sänka biljettpriserna i kollektivtrafiken och stärka järnvägsunderhållet, dels inleda ett strukturerat arbete inför vår tids stora investeringsåtagande. Vänsterpartiet föreslår att en klimatinvesteringsmyndighet inrättas som ges i uppdrag att planera, samverka och strukturera det gröna investeringsprogram som vi vill sjösätta.
Vänsterpartiets klimatinvesteringspaket:
Investera 490 miljarder kronor över tio år i en stärkt transportinfrastruktur med fokus på järnvägsutbyggnad.
Investera 130 miljarder kronor över tio år i bygg- och fastighetssektorn för klimatrenoveringar och förbättrad nybyggnation.
Investera 100 miljarder kronor över tio år i ett robust elnät och förnybar elproduktion.
Stärk skyddet av värdefull natur och återställ naturliga kolsänkor.
Totalförsvaret – 50 miljarder kronor till civil infrastruktur
Sverige och världen står i dag inför större utmaningar än på länge, och vi befinner oss i ett i många avseenden nytt säkerhetspolitiskt läge. Vi ser växande motsättningar, militär upprustning och ökad konfrontation på vår kontinent och i vårt närområde. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, Donald Trumps presidentskap i USA och Sveriges medlemskap i Nato är faktorer som spelar in. Vänsterpartiet ser ett stort behov av att stärka totalförsvaret. Det är nödvändigt för att skapa ett trovärdigt svenskt försvar och ett robust samhälle som kan stå emot kriser och konflikter.
Den svenska försvarsförmågan behöver snabbt förstärkas. Det innebär stora satsningar
på både militärt och civilt försvar och en försvarsmakt med goda villkor och löner för personalen men också ett bredare fokus på samhällets funktionalitet. Det bygger på att alla invånare får den välfärd, den hjälp och det stöd som de behöver. Det betyder att alla ska ha en trygg bostad, att förskola och äldreomsorg ska ge våra yngsta och äldsta en trygg och givande vardag och att alla ska känna sig säkra såväl på gator och torg som i det egna hemmet.
Att rusta Sverige för kris och konflikt handlar om såväl att ha en beredskap för militära hot och hybridhot som att möta effekterna av klimatförändringen och risken för långvariga leveransuppehåll i fråga om el och livsmedel och andra civila svårigheter. Dessutom krävs klimatanpassning i en rad samhällsviktiga verksamheter. Det handlar om behov motsvarande miljardtals kronor under de kommande åren. Samhällets mot
­
ståndskraft är helt avhängig hur väl vi klarar den utmaningen. Uteblivna investeringar har en direkt påverkan på hela totalförsvarets förmåga att genomföra sitt uppdrag – att skydda och försvara Sverige.
Vänsterpartiet föreslår en rad åtgärder som skulle stärka Sveriges totalförsvar. Det
handlar både om att investera i samhällskritisk infrastruktur och om att stärka kommuner
och regioner för att t.ex. kunna bibehålla personaltäthet.
Den försvarspolitiska överenskommelse som presenterades i juni 2025 handlar om hur de stora kommande försvarssatsningarna ska lånefinansieras. Under en period på åtta år får staten lånefinansiera upp till 300 miljarder kronor för att täcka de ökade utgifterna för totalförsvaret. Överenskommelsen innefattar också stora satsningar på infrastruktur. Tack vare Vänsterpartiet kommer minst 50 miljarder kronor att gå till civil infrastruktur som tåginvesteringar. Vi ser ett enormt behov av satsningar på järnvägs
­
trafik och robusta elnät. Vänsterpartiet kommer inom ramen för försvarsuppgörelsen och de fortsatta samtalen om civil infrastruktur driva att minst 9
miljarder kronor under 2026 ska gå till att åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen, till investeringsstöd och förstärkning av transportinfrastruktur och till att stärka elöverföringskapaciteten.
Tabell 3 Vänsterpartiets satsningar inom ramen för försvarsuppgörelsen och de fortsatta samtalen om civil infrastruktur
Miljoner kronor
2026
Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen
3
000
Investeringsstöd och förstärkning av transportinfrastruktur
4
000
Stärkt elöverföringskapacitet
2
000
Totalt
9
000
9.3
Framtidens transporter
Infrastrukturen och transporter är avgörande för den gröna omställningen. Sverige har tyvärr i dag starkt eftersatta investeringar i infrastrukturen. Det rör sig bl.a. om investeringar i alla former av transportinfrastruktur, inte minst järnväg. Sverige har i fredstid fler tågförseningar än vad Ukraina har i krigstid. Störningar i trafiken påverkar både person- och godstransporter.
Det svenska Natomedlemskapet ställer dessutom nya krav på svensk infrastruktur, inte minst på järnvägssystemet. En rapport från Stockholms Handelskammare och konsultbolaget WSP uppskattar Natorelaterade investeringar i svensk transportinfra
­
struktur till 111 miljarder kronor, varav 92 miljarder kronor i järnvägen.
[65]
Det är utöver de satsningar som redan är inkluderade i den nationella planen för investeringar i transportinfrastrukturen.
9.3.1
Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen
Det är tydligt att det var under perioden 1950-talet till 1980-talet som en ambitiös investeringspolitik fördes och den svenska transportinfrastrukturen byggdes ut. Sedan dess har transportinvesteringarna under större delen av tiden legat under 1 procent av BNP. Vi har levt på tidigare generationers investeringar och bidragit alldeles för lite själva. En sådan politik går en tid men resultatet blir till slut omfattande brister och ett försvagat samhälle.
Figur 21 Investeringar i transportinfrastruktur 1960–2020
Det är nödvändigt att återställa allmänhetens och näringslivets förtroende för järnvägs
­
trafiken. Att åtgärda brister i och öka robustheten för järnvägsinfrastrukturen är en viktig del av detta. Vi vill komma upp till en nivå som åtgärdar underhållsskulden både på stambanorna och på de regionala banorna. Vänsterpartiet kommer därför inom ramen för försvarsuppgörelsen och de fortsatta samtalen om civil infrastruktur driva att 3
miljarder kronor under 2026 ska gå till att åtgärda järnvägens underhållsskuld.
Vänsterpartiets förslag:
Avsätt 3 miljarder kronor 2026 för att åtgärda underhållsskulden i fråga om järn
­
vägen inom ramen för försvarsuppgörelsen och pengarna till civil infrastruktur.
Investeringsstöd och förstärkning av transportinfrastruktur
Investeringar i ny infrastruktur måste riktas till klimatvänliga transportslag. Vänster
­
partiet vill därför stärka trafiksystemet genom att införa ett statligt investeringsstöd. Syftet med investeringsstödet är att säkerställa hållbara infrastruktursatsningar, t.ex. genom utbyggnad av kollektivtrafiken och övergång till fossilfria fordon.
Ett av Natos sju civila förmågekrav krav är resilienta transportsystem. I sin rapport
Kraftsamling, inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret
skriver Försvarsberedningen om vikten av en fungerande kollektivtrafik för att upprätt
­
hålla samhällsviktiga verksamheters funktionalitet.
[66]
Vänsterpartiet kommer inom ramen för försvarsuppgörelsen och de fortsatta samtalen om civil infrastruktur driva att 4 miljarder kronor 2026 ska gå till investeringar som stärker infrastrukturen, med fokus på hållbara och kostnadseffektiva lösningar.
Vänsterpartiets förslag:
Inför ett statligt investeringsstöd om 4 miljarder kronor 2026 till stöd för att stärka transportinfrastrukturen, t.ex. genom att bygga ut kollektivtrafiken, inom ramen för försvarsuppgörelsen och pengarna till civil infrastruktur.
Sverigebiljetten för billigare kollektivtrafik
Priserna för kollektivtrafikresenärer är alldeles för höga på många platser i Sverige. För att vända utvecklingen krävs det en politik som ger förutsättningar för en utbyggd, tillgänglig kollektivtrafik som alla har råd med och som gör att folk ställer bilen hemma. Att investera i kollektivtrafik är att investera i samhällsnytta. Kollektivtrafik gör det möjligt att arbetspendla, utbilda sig och ta sig till vänner och fritidsaktiviteter. Den binder samman regioner och vidgar arbetsmarknaden, transporterar gods och minskar samtidigt klimatutsläppen. Kollektivtrafiken beräknas skapa samhällsekonomisk nytta för mer än 14 miljarder kronor netto varje år.
[67]
Men utan stora samhälleliga satsningar måste regioner och kommuner i Sverige dra ner på resorna och höja priserna.
I Tyskland införde man i maj 2023 en rikstäckande biljett – Tysklandsbiljetten – som gör det möjligt att resa kollektivt över hela landet för ett par hundralappar i månaden. I Sverige satsar man fortsatt på privatbilismen. Biljetter i lokaltrafiken har stigit mer i pris än bensin under 2000-talet. I stället för att se och uppskatta det kollektiva färdmedlet har vi en högerkonservativ regering som prioriterat skattelättnader för diesel och bensin och slopat ett färdmedelsneutralt reseavdrag.
Vänsterpartiet vill se en modell som tar rygg på Tysklands populära, rikstäckande månadsbiljett. Sverige behöver en Sverigebiljett. Det ska vara en taxa för vuxna och arbetspendlare och en lägre taxa för pensionärer, barn och unga. Det ska vara enkelt och billigt och man ska kunna resa obegränsat i all kollektivtrafik i hela landet. Förslaget innebär i praktiken en halverad taxa i kollektivtrafiken. Målet är att fler ska ställa bilen.
Vänsterpartiets förslag:
Inför en Sverigebiljett som gör det möjligt att resa kollektivt över hela landet för 450 kronor i månaden. Vi avsätter 2,5 miljarder kronor som ett första steg i denna reform.
Ett hållbart energisystem
För att åstadkomma en snabb och omfattande klimatomställning behöver vi elektrifiera delar av samhället. När fordonsflottan ska ställas om från fossilberoende till i huvudsak el, samtidigt som tåginfrastrukturen byggs ut och industrins tillverkningsprocesser skiftar till fossilfritt kommer tillgången till el att behöva öka betydligt; i vissa scenarier förutspås användningen öka mångdubbelt gentemot i dag. Sannolikt innebär denna process den största utbyggnaden av produktion och distribution av el i modern tid i Sverige. Vänsterpartiet tar ansvar för att det ska finnas el till elektrifieringen av både industrin och transportsektorn. Det är centralt för att pressa ned utsläppen. Vänster
­
partiet ser därför ett stort behov av fortsatta energisamtal mellan partierna.
För Vänsterpartiet är det centralt med elpriser som hushållen klarar av. Vänsterpartiet avvisar regeringens elpristak till förmån för en modell vi menar är betydligt bättre. Se avsnitt 5.4.
Vänsterpartiets förslag:
Fortsatta energisamtal mellan partierna.
Ett elpristak för hushåll på 75
öre/kWh som finansieras genom en obligatorisk elprisförsäkringsavgift på elbranschen.
Investeringar i förnybar elproduktion
Vänsterpartiet vill göra massiva investeringar i förnybar elproduktion. Vi föreslår därför ett investeringsstöd till lokal förnybar elproduktion. Investeringarna riktas till förnybar lokal elproduktion till konkurrenskraftigt elpris, med kravet att det ska vara till gagn för svensk industri och svenska hushåll. Det omfattar investeringar i såväl lokal förnybar elproduktion som överföringskapacitetsutbyggnad till lokal- och regionalnät samt anslutning till transmissionsnät. Vi kommer därför inom ramen för fortsatta energi
­
samtal att driva att 1 miljard kronor per år ska gå till lokal förnybar energiproduktion.
Vänsterpartiets förslag:
Investera 1 miljard kronor per år i lokal förnybar energiproduktion.
Detta kommer vi att driva inom ramen för fortsatta energisamtal.
Vindkraft – på land och till havs
Trots att det finns en stor potential för havsbaserad vindkraft i Sverige har byggandet ännu inte tagit fart. Sverige ligger långt efter andra länder med liknande förutsättningar. Förutom de uppenbara klimatvinsterna ger havsbaserad vindkraft dessutom fler jobb i Sverige, eftersom mycket arbete måste utföras på plats. En utbyggd havsbaserad vindkraft i södra Sverige skulle också minska belastningen på överföringskapaciteten från de norra till de södra delarna av landet.
Vänsterpartiet vill se en ny modell, som skulle innebära ett slut på marknadskaoset när det gäller utbyggnaden av svensk havsvind. Den bygger på ett auktionsförfarande i kombination med ett stopp för utbyggnaden av elkablar till Europa. För att få kontroll över priserna måste vi ta tillbaka kontrollen över den svenska elmarknaden. Offentliga investeringar i svensk elproduktion riskerar annars att i praktiken bli subventioner till grannländernas bristfälliga insatser. Läs mer om förslaget i vår motion Energipolitik för mer och förnybar el till rimliga priser (mot. 2025/26:2797).
Ett robust och motståndskraftigt samhälle kräver att det offentliga har kontroll över samhällsviktig verksamhet. Genom ett statligt bolag som tillför eget kapital kan staten säkerställa sin ägarandel i kommande havsvindsprojekt. Vi menar att 25 procent, strax över vad som gäller i Danmark, är rimligt. Vi avsätter därför som utgångspunkt 50
miljarder kronor över en tioårsperiod. Det är väl investerade pengar, både stats
­
finansiellt
och klimatmässigt.
Möjligheten till kommunalt veto mot vindkraft bör avskaffas. Samtidigt behövs bättre
incitament för utbyggnad av vindkraft, både land- och havsbaserad, genom att den kommun och de boende i närområdet där vindkraften ska byggas gynnas.
[68]
Regeringens förslag om stöd motsvarande den fastighetsskatt som vindkraften i den aktuella kommu
­
nen har gett upphov till är otillräckligt. Vänsterpartiet har länge förordat en produktions
­
baserad ersättning för att återföra en del av vinsten till de människor som påverkas av utbyggnaden av vindkraft. Det skulle dels öka acceptansen, dels innebära en mer rättvis fördelning, där de delar av landet som står för en stor del av energiförsörjningen också i högre utsträckning gynnas av den.
Vänsterpartiets förslag:
Avsätt 1 miljard kronor 2026 som ett första steg för att säkra statligt ägande vid byggande av havsvindkraftsparker.
Detta kommer vi att driva inom ramen för fortsatta energisamtal.
Inför en produktionsbaserad ersättning till de lokalsamhällen där vindkraft byggs.
Stärkt elöverföringskapacitet
Under lång tid har investeringar i elnätet varit eftersatta. Det är uppenbart att marknaden inte har lyckats lösa det efter avregleringen på 1990-talet. Vi vill bygga elnätet robust igen med kraftiga investeringar såväl i överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige som i utbyggnad av elnätet för klimatomställningen. Elnätet behöver ses som en del av samhällets infrastruktur, som vi gemensamt bygger upp utifrån samhälleliga mål, som annan infrastruktur i form av exempelvis vägar och järnvägar. För oss är det väsentligt att elnätet är ägt av samhället genom exempelvis stat, region eller kommun. Förslaget är en del av Vänsterpartiets klimatinvesteringsprogram och innebär investeringar på 50 miljarder kronor över tio år i utbyggnaden av transmissionsnätet för elöverföring. Vänsterpartiet kommer i de fortsatta samtalen inom ramen för försvars
­
uppgörelsen om civil infrastruktur driva att medel ska avsättas till utbyggnaden av transmissionsnätet för elöverföring.
Vänsterpartiets förslag:
Investera 2 miljarder kronor 2026 i utbyggnaden av transmissionsnätet för elöver
­
föring inom ramen för försvarsuppgörelsen och pengarna till civil infrastruktur.
Nya beredskapsjobb
Sveriges kommuner och regioner står inför stora investeringsbehov. Många offentliga byggnader har liksom vatten- och avloppsledningar runtom i landet nått slutet på sin tekniska livslängd. Enligt branschorganisationen Svenskt Vatten har va-branschen ett årligt investeringsbehov på minst 31 miljarder kronor fram till 2040.
[69]
Det riskerar i sin tur att leda till mångdubblade va-avgifter för hushåll och företag. Det krävs också ett omfattande underhåll av t.ex. gator, broar och belysning. Den underhålls- och investeringsskuld vi nu står inför kommer att få stora effekter på samhällets funk
­
tionalitet om den inte möts med långsiktiga åtgärder som påbörjas här och nu.
Kommuner och regioner står dessutom inför stora behov av klimatanpassningar. Det visar inte minst de stora skyfall i Västernorrland i september 2025 som orsakade tågurspårningar och ledde till att ett 40-tal vägar fick stängas av. Anpassningarna kan t.ex. handla om att klimatsäkra äldreboenden så att de boende inte drabbas av värme
­
böljor, bygga skyddsvallar mot översvämningar eller rusta vatten- och avloppssystem mot stora vattenmängder. Sverige behöver fungera i vardagen såväl som vid kris.
Vänsterpartiet föreslår en satsning på
nya beredskapsjobb
i lågkonjunkturen. Vår modell för nya beredskapsjobb består av två delar. Dels står staten för hälften av investeringskostnaden för planerade projekt i kommuner och regioner som påbörjas under 2026, dels bidrar staten genom en arbetsmarknadspolitisk åtgärd med statligt anställningsstöd.
Projekten ska bidra till att stärka samhällets robusthet och resiliens. Det kan t.ex. handla om att bygga ut och förstärka infrastruktur, rusta va-system, renovera skyddsrum eller stärka energisystemet eller annan samhällskritisk verksamhet. Det handlar också om att möjliggöra för kommuner och regioner att bygga ut och bibehålla vårdinfra
­
struktur, dvs. den infrastruktur som utgörs av sjukhusfastigheter och andra typer av vårdbyggnader tillsammans med teknik och utrustning. Där ingår också transporter som ambulanser, sjuktransporter, luftburen ambulanssjukvård och liknande. För att projektet ska omfattas krävs att verksamheten ska ägas och drivas i offentlig regi.
Modellen innebär ett anställningsstöd inom de aktuella projekten, där staten tar 80
procent av kostnaderna. Villkoret för detta ska vara 100 dagar i arbetslöshet och en utbildning inom bygg och anläggning eller motsvarande kvalifikationer. Befinner man sig i arbetslöshet har man företräde till anställning. Givetvis ska de i likhet med andra subventionerade anställningar ha fulla rättigheter och lön som andra anställda. Vi avsätter 2 miljarder kronor under 2026 med intentionen att skala upp modellen under kommande år.
Vänsterpartiets förslag:
Investera 2 miljarder kronor 2026 för en modell med nya beredskapsjobb, med fokus på att bygga ut och bibehålla vårdinfrastruktur och genomföra klimatåtgärder.
Klimatsmarta och trygga boenden
Sverige behöver en ny bostadspolitik med betydligt högre ambitioner än vad som varit fallet de senaste decennierna, inte minst sedan den sittande regeringen tillträdde. Det behövs en hållbar, långsiktig politik som kan möta de utmaningar vi står inför i form av bostadsbrist, hemlöshet, bostadssegregation och klimatomställning. Antalet påbörjade bostäder har störtdykt under regeringens mandatperiod.
Bostadsbristen måste byggas bort. Några andra åtgärder kan inte lösa grundproblemet:
nämligen bristen på bostäder. Alla fakta visar att det är fler miljövänliga hyresrätter med rimliga hyror som främst behöver byggas, något marknaden visat sig inkapabel att klara av. Läs mer om våra bostadspolitiska förslag i motionen Bostadspolitik, planering och byggande (mot. 2025/26:2821).
9.6.1
Klimatsäkra bostadsbeståndet
I en bransch som ensam står för en så betydande del av samhällets klimatpåverkan är satsningar på klimatanpassningar av det befintliga bostadsbeståndet helt grundläggande. Bara av miljonprogrammets bostäder beräknas flera hundra tusen bostäder vara i stort behov av renovering och kostnaderna beräknas bli mycket höga. Om dessa för samhället så nödvändiga energieffektiviseringar inte ensamt ska betalas av nuvarande hyresgäster måste staten vara med och ta en del av det finansiella ansvaret. Problemen med chock
­
höjningar av hyror efter fastighetsupprustningar är välkända.
Ett statligt stöd för renovering och energieffektivisering av flerbostadshus med hyresrätter kan på ett effektivt sätt avhjälpa båda dessa stora samhällsproblem. Som stödgivare har staten stora möjligheter att ställa höga krav på klimatsmarta ombyggna
­
tioner, liksom på rimliga hyresnivåer efter renoveringarna.
Vänsterpartiet vill införa ett renoverings- och energieffektiviseringsstöd för fler
­
bostads
­
hus med hyresrätter. Stödet ska lätta den ekonomiska bördan för den enskilda hyresgästen vid större renoveringar i fastigheten.
Under lång tid har det ägda beståndet fått statligt bidrag för renovering, ombyggnad och tillbyggnad via rotavdraget. Något som, till ett mycket högt pris för skattebetalarna, inte har bidragit till någon samhällsnytta i stort utan enkom gynnat enskilda bostads
­
ägare. Det är nu dags för ett omfattande upprustningsprogram för hyresfastigheter. Medel ska kunna sökas av såväl allmännyttiga som privata fastighetsägare. De ska täcka en del av omkostnaderna för att göra nödvändiga renoveringar med tydligt satta klimat- och miljökrav. Detaljerade krav för att kunna ta del av stödet ska tas fram av Boverket och stödet ska kunna sökas från andra halvan av 2026.
Vänsterpartiets förslag:
Investera 750 miljoner kronor 2026 i renoverings- och effektiviseringsstöd till flerbostadshus med hyresrätt.
Fler klimatsmarta hyresrätter till en överkomlig hyra
Det tidigare investeringsstödet för byggande av hyresrätter, som avvecklades av riks
­
dagens högerkonservativa partier, var en viktig anledning till att det under några år faktiskt byggdes hyresrätter med hyror som även genomsnittliga löntagare hade råd med. Stödet bidrog också till att fler bostäder de facto byggdes, något som flertalet rapporter visat. Att i ett skede där antalet nybyggnationer störtdyker plötsligt avveckla investeringsstöden tedde sig därför häpnadsväckande okunnigt. Ideologin, kombinerad med ett väl rotat förakt för hyresrätten, tycks viktigare för högern än att även människor som saknar ekonomiska resurser faktiskt får ett eget långsiktigt och tryggt hem.
Vänsterpartiet vill återinföra ett statligt stöd för byggande av hyresbostäder. Ett nytt stöd kan utformas på många sätt och vi föreslår att stödet delas upp i ett stöd för vanliga hyresrätter och ett separat stöd för byggande av studentbostäder. Utöver detta måste stödet mycket tydligare än vad som tidigare varit fallet knytas till klimatmålen. Högre krav på klimatsmarta bostäder ska ställas när stöd ska beviljas. För att ytterligare stödja klimatsmart byggande avsätter vi 500 miljoner kronor till industriellt byggande av flerbostadshus i trä.
Vänsterpartiets förslag:
Avsätt 2,3 miljarder kronor 2026 till stöd för anordnande av klimatsmarta hyres
­
bostäder och studentbostäder.
Investera 500 miljoner kronor 2026 för uppförande av klimatsmarta flerbostadshus i trä.
Klimatklivet
Vi ser ett ökande behov av klimatinvesteringar inom transportsektorn, industrin och jordbruket. Enligt Naturvårdsverket gör konjunkturläget att tillgången på investerings
­
villigt privat kapital minskar, och därmed ökar kostnaden för investeringarna. Det ställs då ökade krav på tillgång till offentligt kapital för en omställning av både nya och befintliga strukturer som till stor del är uppbyggda kring fossila bränslen och råvaror.
Klimatklivet är ett investeringsstöd i syfte att minska utsläppen och kan t.ex. handla om ökad användning av biogas, laddinfrastruktur och elektrifiering, cirkulära flöden och jordbruk. En förutsättning för att kunna använda anslaget på ett effektivt sätt är att det finns möjlighet att teckna avtal om fleråriga projekt. På så sätt kan fler stora, långsiktiga och effektiva klimatinvesteringar komma till stånd.
Klimatklivet bör förstärkas och förlängas för att staten ska möjliggöra företagens behov av stöd för en grön omställning. Näringslivet behöver långsiktiga och förutsäg
­
bara förutsättningar och omställningen kräver stora investeringar.
Vänsterpartiets förslag:
Öka statliga insatser för att stärka den gröna omställningen inom industrin, jord
­
bruket och transporter och för cirkulär ekonomi med 2,5 miljarder kronor 2026.
Värnet för naturen/skydda miljön
En fungerande natur med rik biologisk mångfald och ett ekosystem i balans är grunden för liv på jorden och framtida välfärd. Fler arter än någonsin i människans historia är på väg att försvinna. Även i Sverige är läget för den biologiska mångfalden allvarlig, vilket bekräftas i den senaste utvärderingen (2023) av våra miljömål.
[70]
Behovet av åtgärder för att vända utvecklingen är stort. Skydd av värdefull natur är en förutsättning för att uppnå krav inom EU och globala åtaganden för biologisk mångfald. Klimatkrisen och artkrisen måste mötas gemensamt.
FN:s klimatpanel konstaterar att åtgärder för att bevara ekosystem är ett förhållande
­
vis billigt sätt att minska utsläppen.
[71]
Skydd och restaurering av naturliga ekosystem erbjuder stora möjligheter genom att ta upp och låsa in koldioxid från atmosfären. EU har satt upp ett mål om att rättsligt skydda minst 30 procent av landytan samt 30 procent av havsområdet till 2030.
Om inte ytterliga resurser tillförs för att stärka skyddet av värdefull natur riskerar höga naturvärden i Sverige att förloras genom avverkning. Markägare riskerar dessutom att komma i kläm då de inte kan få ersättning för att skogen skyddas. Besöksnäringen är den snabbast växande näringen i världen, och potentialen i framtiden för friluftsliv och naturturism, inte minst i den fjällnära regionen, bedöms som stor.
Att restaurera våtmarker och återväta torvmarker ger många vinster för miljön och klimatet. Genom att binda kol i våtmarker kan man minska utsläppen av växthusgaser. Att anlägga våtmarker har även stor betydelse för den biologiska mångfalden då stora delar av landet tidigare dikats ut. Våtmarker stärker även landskapets skydd mot torka, översvämning och brand, vilket är av stor betydelse ur klimatanpassningsperspektiv. Vänsterpartiet vill därför öka satsningar på återskapande av våtmarker och genomföra dessa långsiktigt.
All markanvändning har påverkan på miljö och klimat. Sverige har goda förutsätt
­
ningar att utveckla ett hållbart jordbruk som i framtiden både bidrar till den globala livsmedelsförsörjningen och stärker vår nationella självförsörjning av livsmedel. För att uppnå ett ekologiskt hållbart och fossilfritt jordbruk måste stöd och styrmedel utformas inom jordbrukssektorn så att de bidrar till att vi når våra miljö- och klimatmål och de globala hållbarhetsmålen. Vänsterpartiet vill bl.a. se ett stärkt stöd för produktion och förädling av växtbaserad mat, ett investeringsstöd för klimatanpassning i jordbruket, ökat stöd för anläggande och skötsel av våtmarker i jordbrukslandskapet och ett omställningsstöd för övergång till ett kalhyggesfritt skogsbruk.
Vänsterpartiets förslag:
Satsa mer på åtgärder för värdefull natur och öka takten i återskapandet av våtmarker. Vi avsätter 1,4 miljarder kronor för detta 2026.
Stärk skyddet av värdefull natur och skyddet av fjällnära skogar med 1,8 miljarder kronor vardera och öka skyddet av mindre skogsområden med 1,1 miljarder kronor 2026.
9.9
Vänsterpartiets klimatinvesteringar 2026
Tabell 4 Vänsterpartiets klimatinvesteringar
Avvikelse från regeringen, miljoner kronor
En arbetsmarknad för grön omställning
2
000
Nya beredskapsjobb
2
000
Klimatsmarta och trygga boenden
3
600
Renoverings- och effektiviseringsstöd
750
Stöd för anordnande av klimatsmarta hyres- och studentbostäder
2
250
Klimatneutrala byggplaner och träbyggande
600
Ett hållbart energisystem
4
000
Stärkt elöverföringskapacitet*
2
000
Investeringar i lokal förnybar elproduktion**
1
000
Havsvind, statligt ägande**
1
000
Framtidens transporter
11
130
Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen*
3
000
Investeringsstöd och förstärkning av transportinfrastruktur*
4
500
Sverigebiljetten
2
500
Omställning av personbilstrafik
1
130
Värnet för naturen, kolinlagring och skydd av miljö
6
391
Bevara naturvärden och återskapa våtmarker
1
406
Ökade insatser för havs- och vattenmiljöer
200
Skydd av värdefull natur
4
785
Omställning i näringsliv och offentlig verksamhet
3
785
Program för grön omställning inom pappersindustrin
250
Omställning inom skogs- och jordbruk
575
Klimatklivet, ökade insatser
2
510
Klimatsmart stadsplanering och gröna städer
450
Summa
30
906
* Vänsterpartiet kommer att driva att detta finansieras inom ramen för försvarsuppgörelsen och pengarna till civil infrastruktur.
** Vänsterpartiet kommer att driva detta inom ramen för fortsatta energisamtal.
9.10
En aktiv arbetsmarknadspolitik
Vänsterpartiets politik strävar mot full sysselsättning. Med full sysselsättning menar vi att alla som vill och kan arbeta ska ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ingen ska behöva gå arbetslös annat än under korta perioder och sysselsättningsgraden ska vara tillräckligt hög för att finansiera en generös offentlig välfärd.
Vänsterpartiet vill återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det kräver större satsningar på aktiva åtgärder som rustar och höjer de arbetssökandes kompetens, liksom att de myndigheter som berörs kan fokusera på det område de är bäst på. Regeringens insatser på området är i stort sett obefintliga samtidigt som massarbetslösheten biter sig fast. Vi föreslår istället en förändring av Arbetsförmedlingens verksamhetsområde liksom en ny arbetsmarknadspolitisk insats som kombinerar arbetslöshet inom bygg och anläggning med de stora kommunala investeringsbehov som finns inom samma område – s.k. nya beredskapsjobb.
9.10.1
Investera för ökad sysselsättning
Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra ett historiskt omfattande investerings
­
paket för klimatet. Genom nämnda investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de
kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Vi föreslår en investerings
­
ledd
klimatpolitik för att främja utvecklingen inom tre områden: transporter, energi och bostäder. Ett sådant omfattande investeringspaket får också positiva effekter på svensk ekonomi och arbetsmarknad.
Olika typer av offentliga satsningar får olika effekter på ekonomin och på de offent
­
liga finanserna. En satsning som till stor del ökar efterfrågan på inhemskt producerade
varor och tjänster ger en positiv effekt på den svenska produktionen och sysselsätt
­
ningen.
Det ger i sin tur s.k. multiplikatoreffekter eftersom en högre sysselsättning och lägre arbetslöshet ger högre hushållsinkomster när människor går från arbetslöshet till arbete. Många av investeringsbehoven relaterade till klimatomställningen är tydligt arbets
­
krafts
­
intensiva. Ett exempel är energieffektivisering av bostadssektorn. Ett annat exempel är vår föreslagna satsning på nya beredskapsjobb. Den typen av investeringar ger större effekt på sysselsättningen än investeringar som har stor kapitalintensitet.
Offentliga investeringar kan få mycket stora återverkningar i ekonomin –
mång
­
dubbelt större än exempelvis skattesänkningar. Vänsterpartiet har presenterat beräkningar
av hur stora effekter vårt klimatinvesteringspaket kan ge på BNP och arbetslöshet i vår ekonomisk-politiska plattform ”Ny start för Sverige”.
De ekonomiska effekterna av offentliga investeringar är självklart inte bara beroende av hur mycket som investeras, utan även av under vilka former de investeras. Om allt arbete utförs av gästarbetare med låga löner som efter avslutat arbete återvänder till sitt hemland blir följdverkningarna i den svenska ekonomin av de extra investeringarna
mindre. Krav på arbetstillstånd, kollektivavtalsenliga löner eller skattskyldighet i Sverige liksom kontroller och kraftfulla sanktioner mot fuskande arbetsgivare är inte bara viktiga
för att skydda arbetstagarnas villkor och svenska skatteintäkter. De är också viktiga för att ge svenska företag och arbetare en schysst möjlighet att konkurrera på lika villkor och på så sätt säkerställa att en större del av det välstånd som skapas i arbetet med att bygga ny infrastruktur kommer den svenska ekonomin till del.
För att dessa investeringar ska få fullt genomslag i form av ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är det nödvändigt att det samtidigt görs omfattande satsningar på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt som arbetslösheten är hög så råder det i dag brist på yrkesutbildade personer i flera branscher.
9.10.2
En fungerande arbetsförmedling
Arbetslösheten är hög och fortsätter att öka. Den är nu nästan nio procent och ännu högre bland unga, 24 procent. Sedan valet 2022 har arbetslösheten ökat med 100
000 personer. För att rusta de arbetslösa för att ta de jobb som finns och de nya jobb som växer fram krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det förutsätter i sin tur en fungerande arbetsförmedling. Idag präglas Arbetsförmedlingen av stora brister.
Den omfattande reformeringen av Arbetsförmedlingen, som ursprungligen bygger på
januariavtalet, har varit minst sagt olycklig. Det står klart att myndigheten med nuvarande
förutsättningar inte klarar av sitt uppdrag – att förmedla arbete till människor som är arbetslösa. För att komma till rätta med Arbetsförmedlingens brister krävs åtgärder på både lång och kort sikt. Arbetsförmedlingen ska finnas tillgänglig i hela landet för att garantera att alla medborgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var man bor. Myndigheten ska fokusera på att rusta de arbetssökande och matcha dem mot de jobb som finns och växer fram. Verksamheten ska bedrivas i offentlig regi utan vinstintresse.
En stor del av den svenska arbetsmarknadspolitiken bedrivs i praktiken av privata aktörer. Som exempel upphandlar Arbetsförmedlingen matchningstjänsten Rusta och matcha från omkring 150 leverantörer.
[72]
Det nuvarande systemet är upplagt för oseriösa aktörer som ser en möjlighet att tjäna pengar på arbetslösa. Det finns också en uppenbar risk att arbetssökande som står långt ifrån arbetsmarknaden får sämre möjligheter till stöd. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har gjort en kartläggning av tjänsten Rusta och matcha som visar att de som står längre ifrån arbete varken får mer eller annat stöd än övriga. Individer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga får till och med mindre stöd än andra.
[73]
Dessutom är det sannolikt att fristående aktörer väljer att enbart etablera sig på orter med ett tillräckligt befolkningsunderlag. Det finns också exempel på hur myndighetens stöd utnyttjas av organiserad brottslighet. Vänster
­
partiet vill se ett stopp för privata aktörer i arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet för att garantera att alla medborgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var man bor. Mellan slutet av 2018 och 2024 minskade antalet kommuner med fast bemannade kontor från 172 till 81.
[74]
Mellan 2018 och 2024 minskade antalet arbetsförmedlare på myndigheten med ca 31 procent, från 7
710 till 5
320 personer.
[75]
Vänsterpartiet är starkt kritiskt till Arbetsförmedlingens utveckling de senaste åren. Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet för att garantera att alla med
­
borgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var man bor. Det kräver mer personal och fler AF-kontor. Därför höjer vi myndighetens förvaltningsanslag.
Vänsterpartiets förslag:
Stoppa kaosprivatiseringen av Arbetsförmedlingen.
Höj Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 1 miljard kronor 2026.
Fler i arbetsmarknadsutbildning
Många av dem som är arbetslösa idag saknar den utbildning och kompetens som efter
­
frågas på arbetsmarknaden. Samtidigt råder det brist på arbetskraft i många branscher. Behoven av utbildning, och andra former av arbetsmarknadspolitiska program och insatser som rustar de arbetslösa att ta de jobb som finns och de nya som växer fram, är omfattande. Trots detta har regeringen skurit ner på anslaget. Idag satsar regeringen omkring 6 miljarder på arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Detta kan jämföras med 2018, då den dåvarande S-MP-regeringen satsade 13 miljarder kronor.
Givet de omfattande behoven av aktiv arbetsmarknadspolitik (med fokus på utbildnings
­
insatser)
bör anslaget höjas.
Arbetsmarknadsutbildning leder i hög utsträckning till arbete och ger långsiktigt positiva effekter på deltagarnas arbetsinkomster. Fler arbetslösa ska ges möjlighet att delta i arbetsmarknadsutbildning. Samtidigt bör kvaliteten på utbildningarna förbättras och i högre grad än i dag riktas mot bristyrken.
Vänsterpartiets förslag:
Öka anslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser med 2 miljarder kronor 2026.
Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar
Studier visar att subventionerade anställningar generellt sett ger goda resultat, både för de individer som omfattas och för de anställande företagen. Personer som haft en sub
­
ventionerad anställning får i allmänhet snabbare ett jobb utan stöd jämfört med dem
som varit öppet arbetslösa. Vänsterpartiet vill satsa mer på subventionerade anställningar,
såväl för personer med kort tid i arbetslöshet som för långtidsarbetslösa.
Vänsterpartiets
förslag:
Vänsterpartiet avsätter 700 miljoner kronor för höjda lönetak i de subventionerade anställningarna 2026.
Höj och stärk arbetslöshetsförsäkringen
Vänsterpartiet är starkt kritiskt till den reform av arbetslöshetsförsäkringen som regeringen genomdrivit genom prop. 2023/24:128 En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster, och som genomförs från och med den 1 oktober 2025. Den innebär en kraftig försämring av a-kassan och en kraftig försämring kommer inte att pressa ned arbets
­
lösheten.
Arbetslöshet bekämpas genom en ekonomisk politik för full sysselsättning, genom investeringar som ger jobb och genom en aktiv arbetsmarknadspolitik som rustar de arbetslösa att ta de jobb som finns och de nya jobb som växer fram. Regeringens förslag på försämringar i arbetslöshetsförsäkringen blir därför inte bara ett slag i luften utan leder till onödigt lidande för många grupper – i synnerhet för långtidsarbetslösa som kommer att få kraftigt sänkt ersättning med regeringens förslag.
Det faktum att regeringen inte bedriver en ekonomisk politik för full sysselsättning, inte genomför några investeringar som ger jobb och inte heller bedriver någon aktiv arbetsmarknadspolitik värd namnet innebär att regeringen frånhänder sig ansvaret för att pressa ned arbetslösheten. Det ansvaret läggs i stället på individen. Det är djupt cyniskt och ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.
För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett jobb som motsvarar dennes kompetens behöver arbetslöshetsförsäkringen ge en rimlig ersättning.
Vänsterpartiets mål är att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Det vill vi åstadkomma genom att höja den högsta dagpenningen och grundbeloppet (tak och golv), indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen, höja ersättningsnivån till 80 procent för hela ersättningsperioden samt för tid med
aktivitetsstöd, förbättra kvalificerings- och ersättningsvillkoren och återinföra studerande
­
villkoret.
Vänsterpartiets föreslår att taket i arbetslöshetsförsäkringen ska uppgå till en nivå som innebär att 80 procent av löntagarna har inkomster under det. Till följd av våra förslag skulle deltagarna i de arbetsmarknadsåtgärder vi satsar på få en högre ersättning. Vi underlättar därmed omställningen.
Vänsterpartiets förslag:
Reformera a-kassan! Vänsterpartiet avvisar regeringens försämrade a-kassa som träder ikraft den 1 oktober 2025 samt avser att påbörja en reform där 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Vi avsätter 1 miljard kronor för ändamålet 2026.
10
Rättvisa skatter
10.1
Målen för skattepolitiken
En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver understödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster samt trygga och kostnadseffektiva försäkringssystem.
Skatterna fyller i detta hänseende flera viktiga funktioner. De ska vara en stabil finan
­
siering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och närings
­
politik. Därtill bör de jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper och vara styrande i klimat- och miljöpolitiken. Det finns ett samband
mellan ett relativt högt skatteuttag och hög sysselsättning. Skattefinansierad äldre
­
omsorg,
förskola och fritids gör det möjligt för flera att kombinera yrkes- och familjeliv.
Skatternas huvudsakliga uppgift är att finansiera välfärden och övriga delar av det offentliga åtagandet. För att skattesystemet ska uppfattas som legitimt är det viktigt att skattereglerna är generella och enkla med breda skattebaser. Detta var också utgångs
­
punkten för den stora skattereformen i början av 1990-talet. Denna resulterade i lägre skatter på arbete, skärpt beskattning av kapital och minskade möjligheter till skatte
­
planering. Sedan dess har det gjorts många avsteg från dessa principer. Skattesystemet
har utvecklats till att bli ett sammelsurium av olika avdrag, reduktioner och nedsättningar
av olika skatter. Skatterna har också sänkts kraftigt sedan skattereformen. Bara under 2000-talet har skattekvoten sänkts från 48,6 procent av BNP till 41,4 procent (se figur 22), vilket motsvarar 470 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år.
Figur 22 Skattekvoten 1980–2025
Procent av BNP
Källa: Konjunkturinstitutet och BP26.
Skattesänkningarna har satt press på de offentliga välfärdstjänsterna och ökat den ekonomiska ojämlikheten. Sverige behöver en ny stor skattereform, som ökar skatte
­
intäkterna och stärker likformigheten i skattesystemet.
10.2
Skatt på kapital och egendom
Sverige är ett av få OECD-länder som varken har en förmögenhetsskatt, en arvs- och gåvoskatt eller en fastighetsskatt som är kopplad till bostadens (fulla) värde. För några år sedan studerade Konjunkturinstitutet, på SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) uppdrag, de svenska skatterna i en internationell jämförelse.
Egendomsskatter utgörs, enligt OECD:s klassificering, av fastighetsskatter (och avgifter), förmögenhets
­
skatt,
arvs- och gåvoskatt samt skatt på transaktioner av ägande (främst stämpelskatt).
De svenska egendomsskatterna ligger klart under genomsnittet jämfört med såväl OECD
som EU-15. Sverige egendomsskatter motsvarar 1 procent av BNP, medan inkomsterna från egendomsbeskattningen inom OECD och EU-15 motsvarar ca 2 respektive 2,25 procent av BNP.
[76]
Arv är ett tydligt exempel på hur kapital påverkar en individs livschanser. Arvs
­
flödena har dessutom ökat i betydelse i Sverige, framför allt under de senaste 25–30 åren. Sedan 1990-talets mitt har de mer än fördubblats. Som vi visade i avsnitt 4.2.2 har bristen på kapital- och egendomsskatter starkt bidragit till att Sverige i ett internationellt perspektiv har en extremt skev förmögenhetsfördelning. Vänsterpartiet föreslår att regeringen tillsätter en utredning som ser över egendomsskatterna.
10.3
Enhetliga kapitalskatter
En central tanke bakom 1990-talets skattereform var en förstärkt horisontell rättvisa, där lika inkomster skulle beskattas lika. Denna likformighetsprincip skulle så långt som möjligt tillämpas konsekvent. Genom reformen infördes en separat och proportionell beskattning av kapitalinkomster – räntor, utdelningar och reavinster – med en enhetlig skattesats på 30 procent. Sedan reformens genomförande har en rad undantag gjorts. Utdelning från fåmansbolag beskattas endast med 20 procent. Utdelning från onoterade aktier med 25 procent.
Ett annat exempel är sparande inom ramen för investeringssparkonto (ISK). ISK är en sparform för privatpersoner som infördes i Sverige 2012. Skillnaden mellan konven
­
tionell beskattning av sparande och beskattning av sparande i ISK består i vad som ska tas upp och vad som får dras av. Konventionell beskattning innebär att utdelning och kapitalvinst tas upp till beskattning. Kapitalvinster får kvittas mot kapitalförluster. Beskattningen av ISK sker i form av s.k.
schablonbeskattning
på kontots värde i stället för på den vinst man gör. Normalt sett är detta en mycket gynnsam beskattning. Regeringen har dessutom gjort denna sparform än mer gynnsam genom att införa en skattefri grundnivå på 300
000 kronor. Vänsterpartiet föreslår att den skattefria grund
­
nivån sänks till 50
000 kronor och att ett tak på ISK-konton sätts till 2
miljoner kronor. Förslaget beräknas stärka de offentliga finanserna med 12,8 miljarder kronor 2026.
[77]
I sammanhanget bör det noteras att tillgångarna inom ISK är mycket ojämnt fördelade. Cirka 3,9 miljoner individer beräknas ha kapital i ISK (2025). Av dessa beräknas drygt 40 procent ha ett sparande som understiger 50
000 kronor. Andelen sparare som har tillgångar som överstiger 2 miljoner kronor beräknas till 3,8 procent. Samtidigt äger dessa 3,8 procent drygt 60 procent av de samlade tillgångarna som placerats inom ISK.
[78]
Vidare finns de s.k. 3:12-reglerna som ger arbetande ägare i fåmansbolag betydligt lägre skatt på sina inkomster än vanliga löntagare. Det beror på att skatten på utdelning från dessa bolag endast är 20 procent. Området regleras av en lagstiftning för att förhindra att ägare av fåmansägda företag fritt ska kunna välja om de ska ta ut vinst som lågbeskattade kapitalinkomster eller högre beskattad lön – i form av ett gränsbelopp för hur mycket delägare till fåmansbolag maximalt får ta ut i utdelning. Dessa regelverk blev dock väsentligt generösare efter en reform 2006, där skatten på utdelning sänktes från 30 procent till 20 procent, samtidigt som gränsbeloppen för utdelningen höjdes.
[79]
Reformen syftade till att förbättra den skattemässiga behandlingen av riskfyllda inve
­
steringar. Empiriska undersökningar visar dock att de ökade utdelningar som följde
av förändringarna inte kan tolkas komma från ökade företagsvinster och mer entreprenör
­
skap.
De nya reglerna ledde heller inte till ökad sysselsättning (även om lönerna bland anställda ökade). Den huvudsakliga effekten har i stället blivit en omfattande inkomst
­
omvandling bland höginkomsttagare samt ökade möjligheter till skatteplanering för de som tjänar mest. I budgetpropositionen går regeringen vidare och gör detta regelverk än mer gynnsamt, till en kostnad av cirka 1 miljard. Vänsterpartiet avvisar det förslaget och vill istället se en reformerad kapitalinkomstbeskattning, präglad av likformighet och rättvisa.
Vänsterpartiets förslag:
Inför ett tak på 2 miljoner kronor på sparande inom ISK. Sparande utöver taket ska beskattas med den vanliga skatten på kapitalinkomster. Sänk gränsen för skattefrihet till 50
000 kronor.
Utred beskattningen av fåmansbolag och onoterade bolag i syfte att åstadkomma en enhetlig kapitalbeskattning.
Oligopolskatt på bankernas övervinster
Bankerna har gjort rekordvinster de senaste åren. Den främsta anledningen till att de lyckats med detta beror på den bristande konkurrensen på bankmarknaden. Den svenska bankmarknaden är ett oligopol som domineras av de fyra storbankerna. Detta har resulterat i att de svenska bankerna under lång tid har tjänat mer än sina europeiska mot
­
svarigheter. För att komma till rätta med detta har Vänsterpartiet föreslagit att statens bank (SBAB) ska användas för att sätta press på de övriga bankerna. Detta kan uppnås
genom att SBAB:s avkastningskrav sänks från tio till fem procent, utöver stats
­
obligations
­
räntan.
Det är samma nivå som gällde fram till 2013.
Så länge det inte finns ett regelverk på plats som skapar en mer pressad konkurrens på bankmarknaden anser Vänsterpartiet att bankernas övervinster ska beskattas. Vänsterpartiet föreslår därför att en tillfällig bankskatt införs. Förslaget innebär att en skatt på 50 procent av bankernas övervinster införs under perioden 2026–2028, som kan förlängas om den bristande konkurrensen kvarstår. Med övervinster avses här den över
­
skjutande vinst som ligger över ett genomsnitt av vinsterna 2018–2022.
En väldigt försiktig bedömning är att en sådan skatt kommer att öka skatteintäkterna med cirka 10 miljarder kronor.
Vänsterpartiets förslag:
Inför en bankskatt på 50 procent av bankernas övervinster.
Beskattning av fastigheter
Avkastningen av att bo i egen villa eller bostadsrätt är en kapitalinkomst. Avkastningen består både i det löpande värdet av själva boendet
[80]
och av det faktum att bostaden också kan stiga i värde. År 2007 avskaffades den gamla fastighetsskatten och ersattes med en kommunal fastighetsavgift.
[81]
Den tas ut som en avgift på 0,75 procent av taxeringsvärdet, med ett tak (för 2025) på 10
074 kronor. Dagens fastighetsavgift har ingen synlig koppling till avkastning, övriga kapitalskatter eller ränteavdragen. Taket innebär att man betalar ”full” fastighetsavgift upp till ett taxeringsvärde på drygt 1,3 miljoner kronor. På taxeringsvärden därutöver betalas ingen avgift. Detta leder till att den genomsnittliga skatten blir lägre ju mer värdet på en fastighet överstiger 1,3 miljoner kronor. Fastighetsavgiften är därmed starkt regressiv.
Vänsterpartiet vill därför komplettera den kommunala fastighetsavgiften med en statlig fastighetsskatt. Hur denna ska utformas får en utredning titta på. Men några principer kan vi slå fast redan nu. Dagens begränsningsregel, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än fyra procent av sin inkomst i avgift, utökas till att omfatta alla inkomster. Vänsterpartiet har inte får avsikt att beskatta vanliga villaägare hårdare; det är de riktigt dyra villorna som borde beskattas hårdare.
10.6
Skatt på förvärvsinkomster
Beskattningen av arbetsinkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skatte
­
reduktioner – däribland rutavdrag, rotavdrag och olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem med tydligt påvisbara positiva effekter. Enbart jobbskatteavdraget innebär en skattereduktion med cirka 200 miljarder kronor per år.
[82]
I årets budgetproposition går regeringen fram med ännu ett jobbskatteavdrag, det tionde i ordningen, vilket försvagar de offentliga finanserna med ytterligare 17,3 miljarder kronor.
En viktig skatteprincip bör vara att lika inkomster ska beskattas lika. Denna princip slogs sönder av den borgerliga regeringen i och med införandet av de olika jobbskatte
­
avdragen. Detta eftersom jobbskatteavdragen endast omfattar arbetsinkomster. Detta innebär att den som är arbetslös och får 25
000 kronor i månaden från a-kassan betalar ca 2
400 kronor mer i skatt varje månad än den som har en arbetsinkomst på 25
000
kronor i månaden. Den föregående regeringen har sedan tidigare i praktiken slutit skatte
­
klyftan
för ålderspensionärer. Vänsterpartiet föreslår att skatteklyftan sluts för alla inkomster, såsom sjuk- och rehabiliteringspenning, a-kassan, sjuk- och aktivitetsersätt
­
ning och föräldraförsäkringen. Det innebär sänkt skatt för grupper med små ekonomiska marginaler.
Som en delfinansiering av de ökade försvarsanslagen föreslår Vänsterpartiet att en beredskapsskatt på 5 procentenheter införs på månadsinkomster över 65
000 kronor.
Vi föreslår också att jobbskatteavdragen trappas av på inkomster över 50
000 kronor i månaden, för att vara helt utfasade på månadsinkomster över 100
000 kronor i månaden.
De båda förslagen bedöms sammantaget stärka de offentliga finanserna med 37 miljarder
kronor 2025.
[83]
Figur 23 nedan visar utredningstjänstens fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag till ändrade inkomstskatter. Analysen visar att hälften av befolkningen får sänkt skatt med Vänsterpartiets förslag.
Figur 23 Fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag till ändrade inkomstskatter
Procentuell effekt på genomsnittlig individuell disponibel inkomst. Effekt mot BP26.
Källa: RUT, dnr 2025:1254.
De som tjänar under 50
000 kronor i månaden får inga skattehöjningar med Vänster
­
partiets förslag. En person med en arbetsinkomst på 55
000 kronor i månaden får en skattehöjning på 440 kronor/månad och en person som tjänar 70
000 kronor i månaden får en skattehöjning på 2
000 kronor/månad.
[84]
Vänsterpartiet noterar att riksdagen har tagit till sig vårt krav om att införa en skatte
­
reduktion för a-kasseavgifter. Vänsterpartiet föreslår också att
en skattereduktion på 25 procent av fackföreningsavgifter införs
. En skattereduktion för fackföreningsavgift sänker kostnaden för fackligt medlemskap och möjliggör för fler att gå med i
facket, vilket kan leda till högre organisationsgrad och en högre facklig närvaro. Därmed
kan den svenska arbetsmarknadsmodellen stärkas, som historiskt tjänat såväl löntagar
­
kollektivet som samhällsekonomin väl.
Vänsterpartiets förslag:
Beredskapsskatt på 5 procent på inkomster över 65
000
kr/månad.
Ingen som tjänar under 50
000
kr/månad får höjd skatt.
Lika skatt på lika inkomst, vilket innebär sänkt skatt för sjuka och arbetslösa m.fl.
Skattereduktion för avgift till fackförening.
Nej till rutavdraget
Avdragen för s.k. rut- och rottjänster är ytterligare exempel på skattereduktioner på inkomstskatteområdet. Skattereduktion för hushållsnära tjänster, det s.k. rotavdraget, innebär att den som köper hushållsnära tjänster kan göra avdrag från sin skatt för 50 procent av arbetskostnaden för ett antal tjänster utförda i en bostad. Vänsterpartiet har inget emot hushållsnära tjänster. Det vi vänder oss emot är att dessa ska skattesubven
­
tioneras. Riksrevisionen visar att 40 procent av det totala rutavdragsbeloppet 2017 gick till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna.
[85]
Det innebär i praktiken att låg- och medelinkomsttagare subventionerar höginkomsttagares städhjälp. Detta är inte bara orimligt och orättfärdigt, utan det är också ett slöseri med skatte
­
betalarnas pengar. Vänsterpartiet föreslår därför att rutavdraget avskaffas. Detta beräknas stärka de offentliga finanserna med ca 8,3 miljarder kronor under 2025
[86]
, vilket motsvarar den totala lönekostnaden för ca 14
500 undersköterskor inom äldre
­
omsorgen.
[87]
10.8
Grönt rotavdrag
Vänsterpartiet är emot rotavdraget i dess nuvarande utformning. Rotavdraget har en liknande fördelningsprofil som rutavdraget, vilket innebär att låg- och medelinkomst
­
tagare subventionerar höginkomsttagares altanbyggen och köksrenoveringar. Rot
­
avdraget brukar motiveras med att det omvandlar svartarbete till vita skatteinkomster. Riksrevisionen har granskat om rotavdraget uppfyller dess syfte. I rapporten ”Svart på vitt – rotavdragets kostnader och effekter” konstaterar författarna att rotavdraget ”inte skapar tillräckligt stora skatteintäkter genom minskat svartarbete och ökat arbetsutbud för att motivera statens kostnader”.
Gemensamma medel bör gå till sådant som har en samhällsnytta. Vänsterpartiet föreslår därför att dagens rotavdrag görs om till ett grönt rotavdrag. Det nya gröna rotavdraget ska beviljas till åtgärder som minskar energiförbrukningen i bostäder samt till att stimulera återanvändning av byggmaterial och användningen av hållbara materialprodukter. På så vis kan ett grönt rotavdrag bidra till lägre energiförbrukning och en mer cirkulär ekonomi i bygg- och fastighetssektorn. Det gröna rotavdraget skapar incitament för privata fastighetsägare att renovera hållbart och klimatsmart. Kraven på tillåtna åtgärder ska kopplas till miljö- och klimatnytta, vilket gör avdraget relevant för hela samhället – inte bara för enskilda fastighetsägare. Det är omöjligt att veta hur många som skulle använda ett grönt rotavdrag och i vilken omfattning. I den här budgeten gör vi antagandet att nyttjandegraden uppgår till hälften av det nuvarande rotavdraget. Det nuvarande rotavdraget beräknas nästa år kosta 12,45 miljarder.
[88]
Vänsterpartiets gröna rotavdrag innebär således en besparing på 6,2 miljarder.
10.9
Sociala avgifter
I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen sänkta arbetsgivaravgifter för unga mellan 19 och 23 år. Nedsättningen föreslås gälla mellan den 1 april 2026 och den 1
oktober 2027 och beräknas kosta 6 miljarder kronor. Sänkta arbetsgivaravgifter har prövats många gånger tidigare. Utvärderingar av nedsatta arbetsgivaravgifter visar att effekterna på sysselsättningen är små eller obefintliga. Som exempel kan nämnas den nedsättning av arbetsgivaravgifterna med drygt 10 procentenheter för personer i åldern 19–25 år som regeringen Reinfeldt genomförde. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) kom i sin utvärdering av reformen fram till att intäktsbortfallet per jobb av sänkningen uppgick till mellan 1 och 1,6 miljoner kronor, vilket då var omkring fyra gånger högre än den genomsnittliga anställningskostnaden för 19–25-åringar.
[89]
Den största effekten av skattesänkningen blev ökade vinster för företag med en stor andel unga arbetstagare.
Vänsterpartiet avvisar förslaget och föreslår att hela området ses över då det finns en mängd olika nedsättningar med oklara effekter.
10.10
Miljöskatter
Klimatförändringarna är ett akut hot mot människans framtida livsmöjligheter. I kapitel
9 redovisar vi vår politik för den gröna omställning av ekonomin som snabbt måste komma på plats. Reformeringen av miljö- och klimatskatter bör ske inom ramen för en samlad och genomtänkt miljöpolitik. Sveriges territoriella klimatutsläpp är med ca 1/3 vardera koncentrerade till industrin och inrikes transporter. Det är således dessa två områden som behöver stå i centrum om Sverige ska klara av att nå sina höga klimatmål. För att klimat- och miljöpolitiken ska få ett brett folkligt stöd måste den också ha en god fördelningsprofil, som tar hänsyn till människors olika ekonomiska förmåga och alternativ för att ställa om. Vänsterpartiet ser behov av en genomgripande skattereform som utjämnar de ekonomiska och regionala klyftorna och främjar hållbart resursutnyttjande med låg miljö- och klimatpåverkan i enlighet med våra klimat- och miljömål.
I budgetpropositionen för 2025 genomförde regeringen en rad förändringar som försvårar miljö- och klimatarbetet. De slopade skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el, de gjorde det billigare att köpa husbilar med stora klimatutsläpp samtidigt som de gjorde det dyrare att installera solceller. Dessa förslag försämrar Sveriges möjligheter att nå våra nationella klimatmål samt vårt klimatåtagande gentemot EU till 2030. I denna motion lägger Vänsterpartiet förslag på att omvandla dagens rotavdrag, som mest går till dyra köksrenoveringar, till ett grönt rotavdrag. Vi föreslår att tidigare och befintliga gröna skattereduktioner inkluderas i det gröna rotavdraget
.
Vänsterpartiet föreslår att dagens regelverk för reseavdragen ersätts med ett färd
­
medelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Till skillnad från dagens system, som gynnar bilresor i storstadsregioner, skulle ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag behandla alla reseslag neutralt och utjämna regionala skillnader. Ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag är ett effektivt styrmedel för att sänka växthusgasutsläppen vid arbetspendling. Ett sådant regelverk skulle också minska det utbredda fusk som finns i dagens system. I budgetpropositionen föreslår regeringen att beloppsgränsen för reseavdraget höjs från tidigare aviserat 13
000 kronor till 15
000 kronor. Vänsterpartiet avvisar förslaget då det försämrar hushållens ekonomi och försvårar arbetspendling.
Klimatomställningen kommer att kräva stora investeringar i infrastruktur, förnybar energi, energieffektivisering och andra utsläppsminskande åtgärder. Principen om att förorenaren betalar för sin miljöpåverkan har länge varit och bör fortsatt vara ett riktmärke i den svenska miljö- och klimatpolitiken.
Därför föreslår vi skärpt fordons
­
beskattning på nyregistrerade bilar med stora koldioxidutsläpp (den s.k. malus
­
beskattningen).
[90]
Beskattning av drivmedel är ett viktigt verktyg för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Men den är också ett exempel på ett trubbigt verktyg som inte gör skillnad på höginkomsttagare med god tillgång till kollektivtrafik och en låginkomst
­
tagare i glesbygd utan tillgång till alternativ till bilen. Vänsterpartiet anser att det är angeläget att styrmedel utformas för att minska klyftor mellan stad och landsbygd och att det vid behov införs kompensatoriska åtgärder för att beakta rättviseperspektivet när exempelvis skatter ger negativa fördelningseffekter. För att möta en ökad elektrifiering av vägtrafiken med stärkt regional rättvisa anser vi att det är angeläget att arbetet med en reform av vägtrafikbeskattning redan nu inleds. En differentierad vägbeskattning ger förutsättningar för låg/slopad vägskatt på landsbygd där alternativ till bil saknas och hög vägskatt i storstäder med tillgång till kollektivtrafik.
Den tunga lastbilstrafiken betalar i dag inte för den påverkan den har genom sina externa kostnader för samhället i form av exempelvis miljö- och klimatpåverkan och slitage på vägarna. Vänsterpartiet har under lång tid förespråkat en avståndsbaserad skatt på tunga lastbilar som ska vara möjlig att differentiera. Förutom klimatnyttan med en sådan beskattning ser vi stora vinster med att svenska och utländska lastbilar skulle kunna beskattas på lika villkor och att myndigheter skulle ges bättre möjligheter, genom ett automatiserat avläsningsbart system, att upptäcka den illegala lastbilstrafiken. Även utredningen Godstransporter på väg – vissa frågeställningar kring ett nytt miljöstyrande
system
(SOU 2022:13) förordar ett avståndsbaserat system med geografisk differen
­
tiering
för en mer rättvisande prissättning.
Vänsterpartiet anser att de klimatskadliga subventionerna bör fasas ut och avvecklas skyndsamt. Vi avvisar därför regeringens förslag om sänkt skatt på jordbruksdiesel.
[91]
Regeringen bör istället presentera en handlingsplan för hur denna och övriga klimat
­
skadliga subventioner kan avvecklas i närtid.
Resandet med flyget behöver kraftigt minska för att vi ska klara av våra klimatmål.
Med Vänsterpartiets investeringspolitik för klimatet skulle behovet av inrikesflyg minska
i betydande utsträckning. Men även utrikesflyget behöver minska i omfattning. Vänster
­
partiet föreslår därför att flygskatten återinförs. Den beräknas stärka de offentliga finan
­
serna med knappt 2 miljarder kronor.
[92]
Vänsterpartiet anser att det är mycket angeläget att Sverige får en bättre beskattning av bekämpningsmedel då dagens beskattning har liten miljöeffekt. Danmark, Norge och Frankrike har en betydligt starkare lagstiftning där skatten ökar med medlets giftighet, vilket lett till att lantbrukare byter till mindre giftiga medel. Vänsterpartiet ser ett stort behov av att en differentierad beskattning av växtskyddsmedel införs i Sverige, som i likhet med den som finns i Danmark ökar med medlets giftighet. Intäkterna från skatten bör återföras till lantbruket för att utveckla hållbara växtskyddsmetoder. Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag på en ny bekämpningsmedelsskatt differentierad utifrån bekämpningsmedlens olika miljö- och hälsorisker.
Vänsterpartiets förslag:
Inför ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag.
Inför ett grönt rotavdrag.
[93]
Nej till sänkt jordbruksdiesel.
Nej till höjd beloppsgräns i reseavdraget.
Anta en handlingsplan för att avveckla klimatskadliga subventioner.
Utred förutsättningarna för en geografiskt anpassad vägskatt för personbilar.
Inför en avståndsbaserad skatt för godstransporter på väg.
Inför en ny bekämpningsmedelsskatt differentierad utifrån bekämpningsmedlens olika miljö- och hälsorisker.
Återinför flygskatten.
[94]
Återinför den avskaffade avfallsförbränningsskatten.
[95]
11
Utgiftsramar och fördelning av utgifter i statsbudgeten
Tabell 5 Förslag till utgiftsramar
2026
Tusental kronor
Utgiftsområde
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1
Rikets styrelse
21
614
324
148
900
2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
22
038
701
±0
3
Skatt, tull och exekution
15
511
898
125
000
4
Rättsväsendet
94
743
980
375
000
5
Internationell samverkan
2
547
401
50
000
6
Försvar och samhällets krisberedskap
225
022
485
±0
7
Internationellt bistånd
43
652
932
4
000
000
8
Migration
13
524
360
−1
555
000
9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
127
707
301
4
775
800
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
121
994
196
5
261
000
11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
59
321
791
±0
12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
104
228
329
11
700
000
13
Integration och jämställdhet
5
866
226
700
000
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
91
162
652
5
644
000
15
Studiestöd
35
787
594
320
000
16
Utbildning och universitetsforskning
106
936
696
2
878
000
17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
17
337
204
2
457
700
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
1
775
128
4
263
000
19
Regional utveckling
4
874
201
70
000
20
Klimat, miljö och natur
19
625
341
10
099
000
21
Energi
7
939
815
−1
041
000
22
Kommunikationer
106
704
772
3
758
500
23
Areella näringar, landsbygd och livsmedel
22
566
654
2
639
000
24
Näringsliv
8
955
115
620
000
25
Allmänna bidrag till kommuner
180
723
354
7
669
000
26
Statsskuldsräntor m.m.
26
955
200
±0
27
Avgiften till Europeiska unionen
54
199
851
±0
Summa utgiftsområden
1
543
317
501
64
957
900
Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR
−16
242
000
±0
Summa utgifter
1
527
075
501
64
957
900
Riksgäldskontorets nettoutlåning
16
813
000
±0
Kassamässig korrigering
−1
639
000
±0
Summa
1
542
249
501
64
957
900
Tabell 6 Förslag till utgiftsramar
2027–2028
Miljoner kronor
Utgiftsområde
Avvikelse från regeringen
2027
2028
1
Rikets styrelse
149
99
2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
±0
±0
3
Skatt, tull och exekution
30
30
4
Rättsväsendet
375
375
5
Internationell samverkan
50
50
6
Försvar och samhällets krisberedskap
±0
±0
7
Internationellt bistånd
6
000
8
000
8
Migration
−1
278
−1
516
9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
2
194
4
550
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
5
411
5
411
11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
±0
±0
12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
11
700
11
600
13
Integration och jämställdhet
657
626
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
6
065
6
591
15
Studiestöd
340
340
16
Utbildning och universitetsforskning
4
425
4
445
17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
2
435
2
440
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
5
115
5
215
19
Regional utveckling
70
70
20
Klimat, miljö och natur
10
137
10
112
21
Energi
−46
−141
22
Kommunikationer
3
469
3
469
23
Areella näringar, landsbygd och livsmedel
2
688
2
748
24
Näringsliv
620
620
25
Allmänna bidrag till kommuner
6
658
6
730
26
Statsskuldsräntor m.m.
±0
±0
27
Avgiften till Europeiska unionen
±0
±0
Summa utgiftsområden
67
262
71
862
Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR
±0
±0
Summa utgifter
67
262
71
862
Riksgäldskontorets nettoutlåning
±0
±0
Kassamässig korrigering
±0
±0
Summa
67
262
71
862
Tabell 7 Fördelning av utgifter i statsbudgeten 2026
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
1
Rikets styrelse
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Kungliga hov- och slottsstaten
190
457
−28
600
2:1
Riksdagens ledamöter och partier m.m.
1
182
565
−120
000
2:2
Riksdagens förvaltningsanslag
1
205
607
±0
2:3
Riksdagens fastighetsanslag
340
000
±0
2:4
Riksdagens ombudsmän (JO)
170
059
±0
2:5
Riksrevisionen
399
403
±0
3:1
Sametinget
66
987
68
000
4:1
Regeringskansliet m.m.
10
722
886
−650
000
5:1
Länsstyrelserna m.m.
4
418
384
125
000
6:1
Allmänna val och demokrati
921
940
±0
6:2
Justitiekanslern
101
298
±0
6:3
Integritetsskyddsmyndigheten
226
336
±0
6:4
Valmyndigheten
173
740
±0
6:5
Stöd till politiska partier
169
200
±0
6:6
Institutet för mänskliga rättigheter
54
840
±0
7:1
Åtgärder för nationella minoriteter
159
271
175
500
8:1
Mediestöd
977
119
526
000
8:2
Mediemyndigheten
97
861
±0
9:1
Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information
36
371
±0
99:1
Återinför anslag 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer
±0
50
000
99:2
En svensk ambassadör för FN-resolution 1325
±0
3
000
Summa
21
614
324
148
900
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Kammarkollegiet
179
196
±0
1:2
Finansinspektionens avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter
33
050
±0
1:3
Arbetsgivarpolitiska frågor
2
443
±0
1:4
Statliga tjänstepensioner m.m.
17
279
000
±0
1:5
Finanspolitiska rådet
12
360
±0
1:6
Konjunkturinstitutet
76
622
±0
1:7
Statskontoret
325
130
±0
1:8
Statistiska centralbyrån
711
961
±0
1:9
Bidragsfastigheter
515
000
±0
1:10
Finansinspektionen
893
410
±0
1:11
Riksgäldskontoret
400
432
±0
1:12
Bokföringsnämnden
15
028
±0
1:13
Vissa garanti- och medlemsavgifter
264
626
±0
1:14
Statens servicecenter
913
560
±0
1:15
Finansmarknadsforskning
33
353
±0
1:16
Upphandlingsmyndigheten
125
311
±0
1:17
Utbetalningsmyndigheten
258
219
±0
Summa
22
038
701
±0
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
3
Skatt, tull och exekution
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Skatteverket
9
434
848
125
000
1:2
Tullverket
3
441
754
±0
1:3
Kronofogdemyndigheten
2
538
296
±0
1:4
Kostnader som betalas av staten i konkurser
97
000
±0
Summa
15
511
898
125
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
4
Rättsväsendet
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Polismyndigheten
48
375
533
260
000
1:2
Säkerhetspolisen
3
047
500
±0
1:3
Åklagarmyndigheten
2
891
903
10
000
1:4
Ekobrottsmyndigheten
1
218
883
60
000
1:5
Sveriges Domstolar
8
452
927
10
000
1:6
Kriminalvården
24
204
721
±0
1:7
Brottsförebyggande rådet
316
670
±0
1:8
Rättsmedicinalverket
716
787
±0
1:9
Brottsoffermyndigheten
80
859
±0
1:10
Ersättning för skador på grund av brott
281
953
±0
1:11
Rättsliga biträden m.m.
4
404
007
35
000
1:12
Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.
79
487
±0
1:13
Avgifter till vissa internationella sammanslutningar
20
174
±0
1:14
Bidrag till brottsförebyggande arbete
158
157
±0
1:15
Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd
48
032
±0
1:16
Domarnämnden
14
387
±0
1:17
Från EU-budgeten finansierade insatser avseende EU:s inre säkerhet, gränsförvaltning och visering
432
000
±0
Summa
94
743
980
375
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
5
Internationell samverkan
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Avgifter till internationella organisationer
1
691
967
30
000
1:2
Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet
187
545
±0
1:3
Inspektionen för strategiska produkter
185
134
−5
000
1:4
Svenska institutet
148
984
±0
1:5
Utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatser
333
771
25
000
Summa
2
547
401
50
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
6
Försvar och samhällets krisberedskap
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Förbandsverksamhet och beredskap
77
066
828
±0
1:2
Försvarsmaktens insatser internationellt
15
306
336
±0
1:3
Anskaffning av materiel och anläggningar
71
191
794
±0
1:4
Forskning och teknikutveckling
1
463
905
±0
1:5
Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten
15
781
±0
1:6
Totalförsvarets plikt- och prövningsverk
522
014
±0
1:7
Officersutbildning m.m.
381
980
±0
1:8
Försvarets radioanstalt
3
425
329
±0
1:9
Totalförsvarets forskningsinstitut
796
361
±0
1:10
Nämnder m.m.
9
236
±0
1:11
Försvarets materielverk
4
248
967
±0
1:12
Försvarsunderrättelsedomstolen
14
981
±0
1:13
Myndigheten för totalförsvarsanalys
93
821
±0
1:14
Stöd till Ukraina
39
725
000
±0
2:1
Kustbevakningen
2
031
678
±0
2:2
Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
506
850
±0
2:3
Ersättning för räddningstjänst m.m.
27
580
±0
2:4
Krisberedskap
4
040
508
±0
2:5
Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal
454
671
±0
2:6
Myndigheten för civilt försvar
2
017
449
±0
2:7
Statens haverikommission
67
141
±0
2:8
Myndigheten för psykologiskt försvar
159
794
±0
2:9
Rakel Generation 2
799
389
±0
3:1
Strålsäkerhetsmyndigheten
655
092
±0
Summa
225
022
485
±0
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
7
Internationellt bistånd
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Biståndsverksamhet
41
536
657
4
000
000
1:2
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
1
805
277
±0
1:3
Nordiska Afrikainstitutet
18
488
±0
1:4
Folke Bernadotteakademin
217
119
±0
1:5
Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete
50
000
±0
1:6
Utvärdering av internationellt bistånd
25
391
±0
Summa
43
652
932
4
000
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
8
Migration
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Migrationsverket
5
512
282
−180
000
1:2
Ersättningar och bostadskostnader
4
223
000
22
000
1:3
Migrationspolitiska åtgärder
1
600
013
−1
320
000
1:4
Domstolsprövning i utlänningsmål
915
461
−1
000
1:5
Rättsliga biträden m.m. vid domstolsprövning i utlänningsmål
160
800
±0
1:6
Offentligt biträde i utlänningsärenden
107
602
159
000
1:7
Utresor för avvisade och utvisade
340
202
−15
000
1:8
Från EU-budgeten finansierade insatser för asylsökande och flyktingar
665
000
−220
000
Summa
13
524
360
−1
555
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Socialstyrelsen
1
033
151
±0
1:2
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
99
354
±0
1:3
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket
218
442
±0
1:4
Tandvårdsförmåner
12
785
668
1
000
000
1:5
Bidrag för läkemedelsförmånerna
40
975
000
2
160
000
1:6
Bidrag till folkhälsa och sjukvård
9
602
639
5
875
000
1:7
Sjukvård i internationella förhållanden
705
408
±0
1:8
Bidrag till psykiatri
4
732
393
±0
1:9
Läkemedelsverket
247
799
±0
1:10
E-hälsomyndigheten
551
394
±0
1:11
Prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna
6
632
200
−6
632
200
1:12
Inspektionen för vård och omsorg
1
052
386
60
000
1:13
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys
45
024
±0
1:14
Civilt försvar inom hälso- och sjukvård
2
949
500
±0
2:1
Folkhälsomyndigheten
570
323
±0
2:2
Insatser för vaccinberedskap
153
500
±0
2:3
Bidrag till WHO
62
665
±0
2:4
Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar
121
802
±0
2:5
Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel
105
316
±0
2:6
Stöd till främjande av en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga
792
000
50
000
2:7
Stöd för att förebygga ohälsa och ensamhet bland äldre
100
000
±0
3:1
Myndigheten för delaktighet
72
911
±0
3:2
Bidrag till funktionshindersorganisationer
208
742
±0
4:1
Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd
67
607
±0
4:2
Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet
789
714
±0
4:3
Bilstöd till personer med funktionsnedsättning
264
237
±0
4:4
Kostnader för statlig assistansersättning
27
432
553
400
000
4:5
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldreområdet
6
319
740
±0
4:6
Statens institutionsstyrelse
3
060
246
±0
4:7
Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.
4
860
301
1
653
000
5:1
Barnombudsmannen
40
973
±0
5:2
Barnets rättigheter
73
761
±0
6:1
Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Förvaltning
59
049
±0
6:2
Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Forskning
921
503
±0
99:1
TBE-vaccin med högkostnadsskydd för vuxna och avgiftsfritt för barn
±0
100
000
99:2
Nationellt vaccinprogram för äldre
±0
110
000
Summa
127
707
301
4
775
800
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m.
51
559
676
2
900
000
1:2
Aktivitets- och sjukersättningar m.m.
53
674
700
2
130
000
1:3
Merkostnadsersättning och handikappersättning
1
440
000
±0
1:4
Arbetsskadeersättningar m.m.
2
494
000
231
000
1:5
Ersättning inom det statliga personskadeskyddet
38
082
±0
1:6
Bidrag för sjukskrivningsprocessen
1
436
700
±0
2:1
Försäkringskassan
11
271
917
±0
2:2
Inspektionen för socialförsäkringen
79
121
±0
Summa
121
994
196
5
261
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Garantipension till ålderspension
29
757
600
±0
1:2
Efterlevandepensioner till vuxna
7
446
600
±0
1:3
Bostadstillägg till pensionärer
13
855
700
±0
1:4
Äldreförsörjningsstöd
1
625
800
±0
1:5
Inkomstpensionstillägg
5
795
000
±0
2:1
Pensionsmyndigheten
841
091
±0
Summa
59
321
791
±0
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Barnbidrag
31
659
197
8
800
000
1:2
Föräldraförsäkring
49
640
665
1
600
000
1:3
Underhållsstöd
2
780
875
±0
1:4
Adoptionsbidrag
9
784
±0
1:5
Barnpension och efterlevandestöd
1
148
200
±0
1:6
Omvårdnadsbidrag och vårdbidrag
7
645
098
±0
1:7
Pensionsrätt för barnår
7
671
200
±0
1:8
Bostadsbidrag
3
673
310
1
300
000
Summa
104
228
329
11
700
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
13
Integration och jämställdhet
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Integrationsåtgärder
101
825
±0
1:2
Kommunersättningar vid flyktingmottagande
4
389
646
700
000
2:1
Diskrimineringsombudsmannen
170
437
±0
2:2
Åtgärder mot diskriminering och rasism m.m.
110
919
±0
3:1
Särskilda jämställdhetsåtgärder
682
039
±0
3:2
Jämställdhetsmyndigheten
188
197
±0
3:3
Bidrag för kvinnors organisering
48
163
±0
4:1
Åtgärder mot utanförskap
175
000
±0
Summa
5
866
226
700
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader
7
821
683
962
000
1:2
Bidrag till arbetslöshetsersättning och ersättningar till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser
45
973
112
1
000
000
1:3
Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser
6
073
822
2
106
000
1:4
Lönebidrag och Samhall m.m.
20
212
263
700
000
1:5
Nystartsjobb och etableringsjobb
2
153
201
±0
1:6
Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige
132
554
±0
1:7
Europeiska socialfonden+ m.m. för perioden 2021–2027
1
864
000
±0
1:8
Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering
52
809
±0
1:9
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen
86
510
±0
1:10
Bidrag till administration av arbetslöshetsförsäkringen
66
560
±0
1:11
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
8
303
±0
1:12
Bidrag till lönegarantiersättning
2
292
000
±0
1:13
Grundläggande omställnings- och kompetensstöd
3
150
824
200
000
2:1
Arbetsmiljöverket
1
010
926
325
000
2:2
Arbetsdomstolen
38
613
±0
2:3
Internationella arbetsorganisationen (ILO)
43
722
±0
2:4
Medlingsinstitutet
69
750
±0
2:5
Regional skyddsombudsverksamhet
112
000
20
000
99:1
Etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare
±0
277
000
99:2
Myndigheten för arbetsmiljökunskap
±0
54
000
Summa
91
162
652
5
644
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
15
Studiestöd
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Studiehjälp
4
571
331
±0
1:2
Studiemedel
19
788
041
320
000
1:3
Omställningsstudiestöd
7
339
000
±0
1:4
Statens utgifter för räntor på studielån
2
816
050
±0
1:5
Bidrag till kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss föräldrautbildning i teckenspråk
63
150
±0
1:6
Bidrag till vissa studiesociala ändamål
27
000
±0
1:7
Centrala studiestödsnämnden
1
163
526
±0
1:8
Överklagandenämnden för studiestöd
19
496
±0
Summa
35
787
594
320
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
16
Utbildning och universitetsforskning
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Statens skolverk
1
406
011
20
000
1:2
Statens skolinspektion
676
633
±0
1:3
Specialpedagogiska skolmyndigheten
894
052
20
000
1:4
Sameskolstyrelsen
68
698
±0
1:5
Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet
5
493
885
1
000
000
1:6
Statligt stöd till särskild utbildning i gymnasieskolan
293
837
±0
1:7
Maxtaxa i förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet samt kvalitetshöjande åtgärder inom förskola
5
760
000
518
000
1:8
Bidrag till viss verksamhet inom skolväsendet, m.m.
206
720
±0
1:9
Bidrag till svensk undervisning i utlandet
130
582
±0
1:10
Fortbildning av lärare och förskolepersonal
1
109
526
250
000
1:11
Skolforskningsinstitutet
47
910
±0
1:12
Praktiknära skolforskning
36
043
±0
1:13
Bidrag till lärarlöner
4
875
000
±0
1:14
Särskilda insatser inom skolområdet
173
418
±0
1:15
Statligt stöd för stärkt kunskapsutveckling
9
364
600
±0
1:16
Bidrag till vissa studier
17
525
±0
1:17
Statligt stöd till vuxenutbildning
3
712
422
300
000
1:18
Myndigheten för yrkeshögskolan
202
724
±0
1:19
Statligt stöd till yrkeshögskoleutbildning
4
420
166
±0
2:1
Universitetskanslersämbetet
166
446
±0
2:2
Universitets- och högskolerådet
320
330
20
000
2:3
Uppsala universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
2
207
888
±0
2:4
Uppsala universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå
2
619
766
±0
2:5
Lunds universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
2
572
678
±0
2:6
Lunds universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå
2
748
425
±0
2:7
Göteborgs universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
2
543
214
±0
2:8
Göteborgs universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå
1
941
779
±0
2:9
Stockholms universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
2
091
947
±0
2:10
Stockholms universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå
1
978
453
±0
2:11
Umeå universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
1
694
535
±0
2:12
Umeå universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå
1
349
615
±0
2:13
Linköpings universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
1
895
241
±0
2:14
Linköpings universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå
1
199
667
±0
2:15
Karolinska institutet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
859
998
±0
2:16
Karolinska institutet: Forskning och utbildning på forskarnivå
1
973
459
±0
2:17
Kungl. Tekniska högskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
1
435
827
±0
2:18
Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå
2
207
400
±0
2:19
Luleå tekniska universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
832
619
±0
2:20
Luleå tekniska universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå
530
237
±0
2:21
Karlstads universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
824
443
±0
2:22
Karlstads universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå
311
502
±0
2:23
Linnéuniversitetet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
1
283
484
±0
2:24
Linnéuniversitetet: Forskning och utbildning på forskarnivå
429
188
±0
2:25
Örebro universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
966
377
±0
2:26
Örebro universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå
356
479
±0
2:27
Mittuniversitetet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
672
410
±0
2:28
Mittuniversitetet: Forskning och utbildning på forskarnivå
311
638
±0
2:29
Malmö universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
1
148
114
±0
2:30
Malmö universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå
330
179
±0
2:31
Mälardalens universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
746
278
±0
2:32
Mälardalens universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå
309
021
±0
2:33
Blekinge tekniska högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
317
252
±0
2:34
Blekinge tekniska högskola: Forskning och utbildning på forskarnivå
119
201
±0
2:35
Stockholms konstnärliga högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
235
787
±0
2:36
Stockholms konstnärliga högskola: Forskning och utbildning på forskarnivå
63
704
±0
2:37
Gymnastik- och idrottshögskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
131
447
±0
2:38
Gymnastik- och idrottshögskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå
40
885
±0
2:39
Högskolan i Borås: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
611
787
±0
2:40
Högskolan i Borås: Forskning och utbildning på forskarnivå
119
515
±0
2:41
Högskolan Dalarna: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
513
590
±0
2:42
Högskolan Dalarna: Forskning och utbildning på forskarnivå
120
821
±0
2:43
Högskolan i Gävle: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
564
285
±0
2:44
Högskolan i Gävle: Forskning och utbildning på forskarnivå
128
297
±0
2:45
Högskolan i Halmstad: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
497
394
±0
2:46
Högskolan i Halmstad: Forskning och utbildning på forskarnivå
115
343
±0
2:47
Högskolan Kristianstad: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
484
014
±0
2:48
Högskolan Kristianstad: Forskning och utbildning på forskarnivå
108
153
±0
2:49
Högskolan i Skövde: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
386
068
±0
2:50
Högskolan i Skövde: Forskning och utbildning på forskarnivå
74
265
±0
2:51
Högskolan Väst: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
456
387
±0
2:52
Högskolan Väst: Forskning och utbildning på forskarnivå
104
446
±0
2:53
Konstfack: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
196
524
±0
2:54
Konstfack: Forskning och utbildning på forskarnivå
25
943
±0
2:55
Kungl. Konsthögskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
76
756
±0
2:56
Kungl. Konsthögskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå
15
839
±0
2:57
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
156
768
±0
2:58
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Forskning och utbildning på forskarnivå
26
092
±0
2:59
Södertörns högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
509
279
±0
2:60
Södertörns högskola: Forskning och utbildning på forskarnivå
140
575
±0
2:61
Försvarshögskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
47
704
±0
2:62
Försvarshögskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå
56
667
±0
2:63
Enskilda utbildningsanordnare på högskoleområdet
4
415
760
±0
2:64
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor
991
719
648
000
2:65
Särskilda medel till universitet och högskolor
983
700
±0
2:66
Ersättningar för klinisk utbildning och forskning
3
039
108
42
000
2:67
Särskilda bidrag inom högskoleområdet
50
980
30
000
3:1
Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation
8
072
296
10
000
3:2
Vetenskapsrådet: Avgifter till internationella organisationer
420
061
±0
3:3
Vetenskapsrådet: Förvaltning
212
500
±0
3:4
Rymdforskning och rymdverksamhet
1
477
356
±0
3:5
Rymdstyrelsen: Förvaltning
55
379
±0
3:6
Institutet för rymdfysik
65
811
±0
3:7
Kungl. biblioteket
509
048
±0
3:8
Polarforskningssekretariatet
75
359
±0
3:9
Sunet
49
183
±0
3:10
Överklagandenämnden för etikprövning
5
809
±0
3:11
Etikprövningsmyndigheten
58
495
±0
3:12
Nämnden för prövning av oredlighet i forskning
16
091
±0
3:13
Särskilda utgifter för forskningsändamål
89
495
±0
3:14
Gentekniknämnden
5
145
±0
4:1
Internationella program
81
589
20
000
4:2
Avgift till Unesco och ICCROM
32
186
±0
4:3
Kostnader för Svenska Unescorådet
11
906
±0
4:4
Utvecklingsarbete inom områdena utbildning och forskning
24
543
±0
Summa
106
936
696
2
878
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Statens kulturråd
83
206
3
000
1:2
Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete
501
582
395
000
1:3
Skapande skola
226
464
±0
1:4
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet
44
153
1
000
1:5
Stöd till icke-statliga kulturlokaler
9
753
±0
1:6
Bidrag till regional kulturverksamhet
1
692
255
40
000
1:7
Myndigheten för kulturanalys
20
616
±0
2:1
Bidrag till Operan och Dramaten
802
500
±0
2:2
Bidrag till vissa scenkonstinstitutioner
358
244
±0
2:3
Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål
249
098
50
000
2:4
Statens musikverk
113
346
±0
3:1
Bidrag till litteratur och kulturtidskrifter
233
678
50
000
3:2
Myndigheten för tillgängliga medier
151
335
±0
3:3
Institutet för språk och folkminnen
78
893
±0
4:1
Konstnärsnämnden
25
302
±0
4:2
Ersättningar och bidrag till konstnärer
570
530
5
000
5:1
Riksarkivet
618
945
10
000
6:1
Riksantikvarieämbetet
341
359
8
700
6:2
Bidrag till kulturmiljövård
299
782
20
000
6:3
Kyrkoantikvarisk ersättning
490
000
30
000
6:4
Bidrag till arbetslivsmuseer
8
000
2
000
7:1
Centrala museer: Myndigheter
1
612
476
130
000
7:2
Centrala museer: Stiftelser
284
714
40
000
7:3
Bidrag till vissa museer
82
218
±0
7:4
Forum för levande historia
65
842
±0
7:5
Statliga utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål
80
±0
7:6
Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön
42
518
±0
7:7
Bidrag till bild-, form- och slöjdområdet
53
708
33
000
8:1
Stöd till trossamfund
82
000
5
000
9:1
Filmstöd
555
444
70
000
10:1
Sändningar av TV Finland
9
574
±0
10:2
Forskning och dokumentation om medieutvecklingen
3
592
±0
10:3
Avgift till Europeiska audiovisuella observatoriet
733
±0
10:4
Stöd till taltidningar
43
406
±0
11:1
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
87
533
±0
11:2
Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet
240
680
60
000
11:3
Särskilda insatser inom ungdomspolitiken
2
000
±0
12:1
Stöd till idrotten
2
152
811
425
000
12:2
Bidrag till allmänna samlingslokaler
52
164
50
000
12:3
Stöd till friluftsorganisationer
109
785
25
000
12:4
Bidrag till riksdagspartiers kvinnoorganisationer
15
000
±0
12:5
Insatser för den ideella sektorn
223
758
±0
12:6
Stöd till plats för idrott
250
000
±0
13:1
Statsbidrag till studieförbund
1
496
023
500
000
13:2
Statsbidrag till folkhögskolor
2
521
760
380
000
13:3
Bidrag till tolkutbildning
57
331
±0
13:4
Särskilt utbildningsstöd
268
158
±0
14:1
Spelinspektionen
104
855
±0
99:2
Digitaliseringssatsning för kulturarvsinstitutioner
±0
65
000
99:3
Fortsättning av särskilda folkbildningsinsatser för nyanlända invandrare samt flyktingar från Ukraina
±0
60
000
Summa
17
337
204
2
457
700
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Bostadspolitisk utveckling
123
000
±0
1:2
Stöd för att underlätta för enskilda att ordna bostad
4
000
±0
1:3
Boverket
320
063
103
000
1:4
Statens geotekniska institut
58
872
±0
1:5
Lantmäteriet
963
198
±0
2:1
Konsumentverket
197
867
±0
2:2
Allmänna reklamationsnämnden
68
041
±0
2:3
Fastighetsmäklarinspektionen
36
963
±0
2:4
Bidrag till miljömärkning av produkter
3
124
±0
99:1
Stöd för anordnande av klimatsmarta hyresbostäder
±0
2
000
000
99:2
Stöd för anordnande av klimatsmarta studentbostäder
±0
250
000
99:3
Stöd för anordnande av klimatsmarta flerbostadshus i trä
±0
500
000
99:4
Statliga topplån för byggande av hyresrätter
±0
200
000
99:5
Stöd för renovering och energieffektivisering av flerbostadshus med hyresrätt
±0
750
000
99:6
Klimatsmart stadsplanering
±0
100
000
99:7
Klimatneutrala byggplaner
±0
100
000
99:8
Investeringsstöd för att upprusta, utveckla och bygga nya lekparker, bemannade parklekar och områden för spontanidrott
±0
150
000
99:9
Radonstöd
±0
40
000
99:10
Stöd till civilsamhällets konsumentorganisationer
±0
20
000
99:11
Stöd till kommunal konsumentvägledning
±0
50
000
Summa
1
775
128
4
263
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
19
Regional utveckling
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Regionala utvecklingsåtgärder
2
167
337
70
000
1:2
Transportbidrag
455
864
±0
1:3
Europeiska regionala utvecklingsfonden och Fonden för en rättvis omställning perioden 2021–2027
2
251
000
±0
Summa
4
874
201
70
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
20
Klimat, miljö och natur
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Naturvårdsverket
787
432
19
000
1:2
Miljöövervakning m.m.
407
714
95
000
1:3
Åtgärder för värdefull natur
1
803
335
1
406
000
1:4
Sanering och återställning av förorenade områden
813
818
300
000
1:5
Miljöforskning
93
825
±0
1:6
Kemikalieinspektionen
340
325
30
000
1:7
Avgifter till internationella organisationer
329
431
±0
1:8
Åtgärder för minskade kväveutsläpp till luft i jordbrukssektorn
100
000
±0
1:9
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
336
986
±0
1:10
Klimatanpassning
89
500
100
000
1:11
Åtgärder för havs- och vattenmiljö
1
388
565
200
000
1:12
Insatser för internationella klimatinvesteringar
163
450
±0
1:13
Internationellt miljösamarbete
57
400
±0
1:14
Skydd av värdefull natur
1
185
500
1
843
000
1:15
Havs- och vattenmyndigheten
373
373
70
000
1:16
Klimatinvesteringar
4
490
000
2
510
000
1:17
Klimatpremier
2
703
000
1
000
000
1:18
Industriklivet
653
000
±0
1:19
Åtgärder för ras- och skredsäkring längs Göta älv
115
000
±0
1:20
Driftstöd för bio-CCS
1
714
000
±0
1:21
Åtgärder inom ramen för den sociala klimatfonden
400
000
±0
2:1
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande
139
279
8
000
2:2
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning
1
140
408
±0
99:2
Regionala medborgarråd för klimatet
±0
75
000
99:3
Klimatanpassade och gröna städer
±0
350
000
99:4
Statligt stöd för rening av PFAS till de värst drabbade kommunerna
±0
250
000
99:5
Skydda de fjällnära skogarna
±0
1
843
000
Summa
19
625
341
10
099
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
21
Energi
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Statens energimyndighet
602
028
−20
000
1:2
Insatser för energieffektivisering
327
000
±0
1:3
Energiforskning
1
527
723
±0
1:4
Energimarknadsinspektionen
234
451
±0
1:5
Energiplanering
1
195
000
±0
1:6
Avgifter till internationella organisationer
33
328
±0
1:7
Elsäkerhetsverket
89
285
±0
1:8
Laddinfrastruktur
605
000
±0
1:9
Biogasstöd
1
035
000
±0
1:10
Energiberedskap
398
000
±0
1:11
Elberedskap
705
000
±0
1:12
Energistöd
1
137
000
−1
000
000
1:13
Subvention av förväntade kostnader för lån till nya kärnkraftsreaktorer
50
000
−50
000
1:14
Ersättning för dubbelriktade differenskontrakt för nya kärnkraftsreaktorer
1
000
−1
000
99:3
Stöd till drift av laddinfrastruktur
±0
30
000
Summa
7
939
815
−1
041
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
22
Kommunikationer
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Utveckling av statens transportinfrastruktur
46
386
804
587
500
1:2
Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur
40
327
971
20
000
1:3
Trafikverket
6
531
201
300
000
1:4
Ersättning för sjöräddning och fritidsbåtsändamål
353
808
±0
1:5
Ersättning för viss kanal- och slussinfrastruktur
85
284
±0
1:6
Ersättning avseende flygplatser
662
013
−318
000
1:7
Trafikavtal
1
055
000
99
000
1:8
Viss internationell verksamhet
30
557
±0
1:9
Statens väg- och transportforskningsinstitut
88
896
±0
1:10
Från EU-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska nätverk
1
000
000
±0
1:11
Trängselskatt i Stockholm
2
024
325
±0
1:12
Transportstyrelsen
2
704
834
−10
000
1:13
Trafikanalys
80
268
±0
1:14
Trängselskatt i Göteborg
939
330
±0
1:15
Sjöfartsstöd
1
600
000
±0
1:16
Internationell tågtrafik
65
000
±0
1:17
Infrastruktur för flygtrafiktjänst
346
000
±0
1:18
Lån till körkort
466
120
000
1:19
Obemannad luftfart
30
000
±0
2:1
Post- och telestyrelsen
318
763
±0
2:2
Ersättning för särskilda tjänster för personer med funktionsnedsättning
106
278
±0
2:3
Grundläggande betaltjänster
25
037
±0
2:4
Informationsteknik och telekommunikation
153
844
±0
2:5
Driftsäker och tillgänglig elektronisk kommunikation
1
323
814
±0
2:6
Myndigheten för digital förvaltning
295
385
±0
2:7
Digital förvaltning
169
894
±0
99:1
Sverigebiljett
±0
2
500
000
99:2
Utbildningssatsning järnväg och sjöfart
±0
80
000
99:3
Gotlandstrafiken
±0
250
000
99:4
Konverteringsstöd för begagnade bilar
±0
100
000
99:5
Pott för stärkt cykelinfrastruktur
±0
30
000
Summa
106
704
772
3
758
500
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
23
Areella näringar, landsbygd och livsmedel
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Skogsstyrelsen
642
197
40
000
1:2
Insatser för skogsbruket
574
373
1
220
000
1:3
Statens veterinärmedicinska anstalt
243
865
±0
1:4
Bidrag till veterinär fältverksamhet
158
824
±0
1:5
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder
9
933
±0
1:6
Bekämpning av smittsamma djursjukdomar
133
349
±0
1:7
Ersättningar för viltskador m.m.
57
778
50
000
1:8
Statens jordbruksverk
937
527
90
000
1:9
Bekämpning av växtskadegörare
18
000
±0
1:10
Gårdsstöd m.m.
7
681
572
±0
1:11
Intervention för jordbruksprodukter m.m.
194
333
±0
1:12
Nationell medfinansiering till den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027
3
257
312
1
120
000
1:13
Finansiering från EU-budgeten till den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare 2023–2027
2
204
200
±0
1:14
Livsmedelsverket
727
547
±0
1:15
Konkurrenskraftig livsmedelssektor
131
160
±0
1:16
Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.
57
413
±0
1:17
Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur
531
000
±0
1:18
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
34
830
±0
1:19
Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.
24
116
±0
1:20
Åtgärder på fjällägenheter
1
529
±0
1:21
Främjande av rennäringen m.m.
131
915
19
000
1:22
Sveriges lantbruksuniversitet
2
421
487
100
000
1:23
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och samfinansierad forskning
848
164
±0
1:24
Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien
1
177
±0
1:25
Slakterikontroll
168
053
±0
1:26
Åtgärder för beredskap inom livsmedels- och dricksvattenområdet
1
071
000
±0
1:27
Stödåtgärder för fiske och vattenbruk 2021–2027
104
000
±0
1:28
Från EU-budgeten finansierade stödåtgärder för fiske och vattenbruk 2021–2027
200
000
±0
Summa
22
566
654
2
639
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
24
Näringsliv
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Verket för innovationssystem
309
753
±0
1:2
Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling
3
439
255
35
000
1:3
Institutens strategiska kompetensmedel
812
668
73
000
1:4
Tillväxtverket
489
278
±0
1:5
Näringslivsutveckling
619
542
122
000
1:6
Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser
76
910
±0
1:7
Turismfrämjande
114
613
±0
1:8
Sveriges geologiska undersökning
390
747
20
000
1:9
Geovetenskaplig forskning
5
923
±0
1:10
Miljösäkring av oljelagringsanläggningar
14
000
±0
1:11
Bolagsverket
228
281
±0
1:12
Bidrag till Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien
12
327
±0
1:13
Konkurrensverket
234
589
±0
1:14
Konkurrensforskning
10
804
±0
1:15
Upprustning och drift av Göta kanal
39
910
±0
1:16
Omstrukturering och genomlysning av statligt ägda företag
38
850
±0
1:17
Kapitalinsatser i statligt ägda företag
11
000
±0
1:18
Avgifter till vissa internationella organisationer
16
860
±0
1:19
Finansiering av rättegångskostnader
18
000
±0
1:20
Bidrag till företagsutveckling och innovation
269
472
120
000
1:21
Patent- och registreringsverket
371
096
±0
1:22
Stöd vid korttidsarbete
100
000
±0
2:1
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet
37
082
±0
2:2
Kommerskollegium
130
363
±0
2:3
Exportfrämjande verksamhet
568
367
±0
2:4
Investeringsfrämjande
107
772
±0
2:5
Avgifter till internationella handelsorganisationer
23
517
±0
2:6
Bidrag till standardiseringen
45
136
±0
2:7
AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning
419
000
±0
99:1
Program för grön omställning inom pappersindustrin
±0
250
000
Summa
8
955
115
620
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
25
Allmänna bidrag till kommuner
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Kommunalekonomisk utjämning
174
096
852
7
669
000
1:2
Utjämningsbidrag för LSS-kostnader
6
364
352
±0
1:3
Bidrag till kommunalekonomiska organisationer
8
650
±0
1:4
Tillfälligt stöd till enskilda regioner
250
000
±0
1:5
Bidrag för stärkt effektivitet i kommunsektorn
3
500
±0
Summa
180
723
354
7
669
000
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
26
Statsskuldsräntor m.m.
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Räntor på statsskulden
26
800
000
±0
1:2
Oförutsedda utgifter
10
000
±0
1:3
Riksgäldskontorets provisionsutgifter
145
200
±0
Summa
26
955
200
±0
Anslagsförslag
2026
för utgiftsområde
27
Avgiften till Europeiska unionen
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Avgiften till Europeiska unionen
54
199
851
±0
Summa
54
199
851
±0
12
Den offentliga sektorns finanser m.m.
Tabell 8 Den offentliga sektorns finanser
Miljoner kronor
– avvikelse från regeringen
2026
2027
2028
Offentlig sektors inkomster
65
380
70
350
68
390
Offentlig sektors utgifter
67
818
70
172
74
872
Finansiellt sparande i offentlig sektor
−2
438
178
−6
482
Staten
−3
178
−762
−7
422
Ålderspensionssystemet
740
940
940
Kommunsektorn
±0
±0
±0
Finansiellt sparande i procent av BNP (nivå)
−2,45
%
−1,83
%
−0,67
%
Tabell 9 Kommunsektorns finanser
Miljoner kronor
– avvikelse från regeringen
2026
2027
2028
Kommunsektorns inkomster
17
227
14
191
17
003
Kommunal inkomstskatt
3
600
3
850
3
950
Kapitalinkomster och övriga inkomster
±0
±0
±0
Statsbidrag under utgiftsområde 25
7
669
6
658
6
730
därav ekonomiska regleringar
−1
900
−1
900
−1
900
Statsbidrag från övriga utgiftsområden
5
958
3
683
6
323
Kommunsektorns utgifter
17
227
14
191
17
003
Finansiellt sparande i kommunsektorn
±0
±0
±0
Tabell 10 Statens budgetsaldo och statsskulden
Miljoner kronor
– avvikelse från regeringen
2026
2027
2028
Inkomster i statens budget
61
780
66
500
64
440
därav inkomster av försåld egendom
±0
±0
±0
Utgifter i statens budget
64
958
67
262
71
862
därav statsskuldsräntor
±0
±0
±0
Riksgäldskontorets nettoutlåning
±0
±0
±0
Kassamässig korrigering
±0
±0
±0
Statens budgetsaldo
−3
178
−762
−7
422
Tabell 11 Inkomster i statens budget
Miljoner kronor
– avvikelse från regeringen
2026
2027
2028
Direkta skatter på arbete
39
760
43
860
46
660
Indirekta skatter på arbete
7
750
7
210
610
Skatt på kapital
18
620
20
720
22
380
Skatt på konsumtion och insatsvaror
−550
−1
140
−960
Offentliga sektorns skatteintäkter
65
580
70
650
68
690
avgår skatter till andra sektorer
−3
800
−4
150
−4
250
Statens skatteintäkter
61
780
66
500
64
440
Periodiseringar
±0
±0
±0
Statens skatteinkomster
61
780
66
500
64
440
Övriga inkomster
±0
±0
±0
Inkomster i statens budget
61
780
66
500
64
440
Tabell 12 Utgiftstak för staten
Miljoner kronor
– avvikelse från regeringen
2026
2027
2028
Takbegränsade utgifter
64
958
67
262
71
862
Budgeteringsmarginal
0
±0
±0
Utgiftstak för staten
64
958
67
262
71
862
13
Beräkning av statens inkomster
Tabell 13 Beräkning av statens inkomster 2026
Tusental kronor
Inkomsttitel
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1100
Direkta skatter på arbete
808
992
340
39
760
000
1111
Statlig inkomstskatt
69
132
050
13
540
000
1115
Kommunal inkomstskatt
1
008
384
699
3
600
000
1120
Allmän pensionsavgift
173
521
706
200
000
1130
Artistskatt
±0
±0
1140
Skattereduktioner
−442
046
115
22
420
000
1200
Indirekta skatter på arbete
814
027
500
7
750
000
1210
Arbetsgivaravgifter
800
382
003
7
810
000
1240
Egenavgifter
11
968
194
±0
1260
Avgifter till premiepensionssystemet
−55
271
066
−60
000
1270
Särskild löneskatt
69
701
943
±0
1280
Nedsättningar
−13
312
716
±0
1290
Tjänstegruppliv
559
142
±0
1300
Skatt på kapital
441
787
612
18
620
000
1310
Skatt på kapital, hushåll
101
352
289
10
730
000
1320
Skatt på företagsvinster
233
081
999
7
890
000
1330
Kupongskatt
10
730
504
±0
1340
Avkastningsskatt
32
581
715
±0
1350
Fastighetsskatt
44
920
230
±0
1360
Stämpelskatt
12
398
180
±0
1390
Riskskatt för kreditinstitut
6
722
695
±0
1400
Skatt på konsumtion och insatsvaror
729
183
663
−550
000
1410
Mervärdesskatt
602
172
481
−10
000
1420
Skatt på alkohol och tobak
31
438
744
±0
1430
Energiskatt
36
062
816
220
000
1440
Koldioxidskatt
24
387
496
490
000
1450
Övriga skatter på energi och miljö
4
996
189
−1
360
000
1470
Skatt på vägtrafik
21
400
145
110
000
1480
Övriga skatter
8
725
792
±0
1500
Skatt på import
8
848
821
±0
1600
Restförda och övriga skatter
7
601
786
±0
1700
Avgående poster, skatter till EU
−8
848
821
±0
Offentliga sektorns skatteintäkter
2
801
592
901
65
580
000
1800
Avgående poster, skatter till andra sektorer
−1
392
172
280
−3
800
000
Statens skatteintäkter
1
409
420
621
61
780
000
1900
Periodiseringar
10
170
029
±0
1000
Statens skatteinkomster
1
419
590
650
61
780
000
Övriga inkomster
−44
679
988
±0
2000
Inkomster av statens verksamhet
50
555
829
±0
3000
Inkomster av försåld egendom
5
000
000
±0
4000
Återbetalning av lån
499
547
±0
5000
Kalkylmässiga inkomster
24
411
000
±0
6000
Bidrag m.m. från EU
35
705
428
±0
7000
Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet
−160
851
792
±0
8000
Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto
±0
±0
Inkomster i statens budget
1
374
910
662
61
780
000
Tabell 14 Beräkning av statens inkomster
2027–2028
Miljoner kronor
Inkomsttitel
Avvikelse från regeringen
2027
2028
1100
Direkta skatter på arbete
43
860
46
660
1111
Statlig inkomstskatt
14
340
15
040
1115
Kommunal inkomstskatt
3
850
3
950
1120
Allmän pensionsavgift
300
300
1130
Artistskatt
±0
±0
1140
Skattereduktioner
25
370
27
370
1200
Indirekta skatter på arbete
7
210
610
1210
Arbetsgivaravgifter
7
270
670
1240
Egenavgifter
±0
±0
1260
Avgifter till premiepensionssystemet
−60
−60
1270
Särskild löneskatt
±0
±0
1280
Nedsättningar
±0
±0
1290
Tjänstegruppliv
±0
±0
1300
Skatt på kapital
20
720
22
380
1310
Skatt på kapital, hushåll
12
630
13
320
1320
Skatt på företagsvinster
8
090
9
060
1330
Kupongskatt
±0
±0
1340
Avkastningsskatt
±0
±0
1350
Fastighetsskatt
±0
±0
1360
Stämpelskatt
±0
±0
1390
Riskskatt för kreditinstitut
±0
±0
1400
Skatt på konsumtion och insatsvaror
−1
140
−960
1410
Mervärdesskatt
−10
−10
1420
Skatt på alkohol och tobak
±0
±0
1430
Energiskatt
±0
±0
1440
Koldioxidskatt
±0
±0
1450
Övriga skatter på energi och miljö
−1
410
−1
440
1470
Skatt på vägtrafik
280
490
1480
Övriga skatter
±0
±0
1500
Skatt på import
±0
±0
1600
Restförda och övriga skatter
±0
±0
1700
Avgående poster, skatter till EU
±0
±0
Offentliga sektorns skatteintäkter
70
650
68
690
1800
Avgående poster, skatter till andra sektorer
−4
150
−4
250
Statens skatteintäkter
66
500
64
440
1900
Periodiseringar
±0
±0
1000
Statens skatteinkomster
66
500
64
440
Övriga inkomster
±0
±0
2000
Inkomster av statens verksamhet
±0
±0
3000
Inkomster av försåld egendom
±0
±0
4000
Återbetalning av lån
±0
±0
5000
Kalkylmässiga inkomster
±0
±0
6000
Bidrag m.m. från EU
±0
±0
7000
Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet
±0
±0
8000
Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto
±0
±0
Inkomster i statens budget
66
500
64
440
Nooshi Dadgostar (V)
Andrea Andersson Tay (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Tony Haddou (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Andreas Lennkvist Manriquez (V)
Isabell Mixter (V)
Vasiliki Tsouplaki (V)
Ida Gabrielsson (V)
[1]
Swedbank Economic Outlook, augusti 2025.
[2]
Ibid.
[3]
Ibid.
[4]
Ibid.
[5]
RUT, dnr 2025:1092.
[6]
RUT, dnr 2023:671.
[7]
År 2006–2023 bygger på utfallsdata för AF:s förvaltningsanslag via ESV. 2024 är beslutad budget. Vid fastprisberäkning har KI:s statistik över arbetskostnader i staten använts som deflator.
[8]
Verbist, G. & Figari, F. (2014).
The redistributive effect and progressivity of taxes revisited: An International Comparison across the European Union
, EUROMOD Working Paper No. EM 6/14. Studien har 1999 och 2008 som jämförelseår. Med EU:s kärnländer avses de 15 länder som ingick i EU 1998.
[9]
SNS (2018). Konjunkturrådets rapport 2018, ”Kapitalbeskattningens förutsättningar”.
[10]
Ownershift (2019). ”Vem äger Sverige?”
[11]
Wilkinson, R. & Pickett, K. (2011).
Jämlikhetsanden: därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen
. Karneval förlag.
[12]
Cingano, F. (2014).
Trends in Income Inequality and its Impact on Economic Growth
, OECD Social, Employment and Migration Working Paper.
[13]
SKR (2025). Ekonomirapporten maj 2025.
[14]
BP26 UO21 s. 47.
[15]
LO (2025). Arbetarhushållen – inte råd att förlora jobbet. LO-hushållens ekonomiska marginaler 2018–2025.
[16]
Svensk finanspolitik – Finanspolitiska rådets rapport 2024.
[17]
Hope, D. och Limberg, J. (2020). ”The Economic Consequences of Major Tax Cuts for the Rich”, London School of Economics.
[18]
ETC, Regeringen överdriver om bidrag – nästan ingen får 46
000. Publicerad den 30 september 2025.
[19]
Regeringen.se, En reform för att bryta bidragsberoendet och stärka Sverige. Publicerad den 17 september 2025.
[20]
SOU 2025:15 Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare.
[21]
Socialtjänstlag (2025:400).
[22]
Regeringen.se, En reform för att bryta bidragsberoendet och stärka Sverige. Publicerad den 17 september 2025.
[23]
Prop. 2025/26:1 bilaga 4.
[24]
Energimyndigheten, Drivmedel 2024.
[25]
SVT Nyheter (29 augusti 2024). Här är siffrorna regeringen inte visar – riskerar missa klimatmålet.
[26]
Breugel (2023). National fiscal policy responses to the energy crisis. https://www.bruegel.org/dataset/national-policies-shield-consumers-rising-energy-prices.
[27]
Konkurrensverket (2022). Så arbetar Konkurrensverket för att vårda konkurrensen på livsmedelsmarknaden, artikel 20 dec.
[28]
Konkurrensverket (2024). Konkurrensverkets genomlysning av livsmedelsbranschen 2023–2024.
[29]
Konkurrensverket (2024). Konkurrensverkets genomlysning av livsmedelsbranschen 2023–2024.
[30]
https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2023/11/lagstiftning-mot-overpriser-v231125.pdf.
[31]
Riksrevisionen (2018). Nedsatt moms på livsmedel – priseffekt, fördelningsprofil och kostnadseffektivitet (RiR 2018:25).
[32]
https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2025/09/Presstraff-Matprisreglering-2025.pdf.
[33]
Riksbanken (2023). Finansiell stabilitet 2023:2.
[34]
https://www.vansterpartiet.se/nyheter/anvand-statens-bank-for-att-sanka-borantorna/.
[35]
https://www.vansterpartiet.se/nyheter/beskatta-bankernas-overvinster/.
[36]
https://www.vansterpartiet.se/sank-elkostnaderna-infor-sverigepriser/.
[37]
https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2024/12/underlag_elnatsforslag_241217.pdf.
[38]
SOU 2024:38 Digitala fastighetsköp & Förköpsrätt vid fastighetstransaktioner.
[39]
Vårt förslag gör det möjligt att begära undantag för de bolag som kan visa att de gör betydande
investeringar som motiverar högre avgifter.
[40]
Socialstyrelsen (2025). Vårdkapacitet i balans.
[41]
I genomsnitt under året per dag.
[42]
SKR (2025). Väntetider i vården.
[43]
Försvarsberedningen (2023).
Kraftsamling, inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret, Ds 2023:34.
[44]
Folkhälsomyndigheten (2019). Öppna jämförelser folkhälsa 2019.
[45]
Sveriges Apoteksförening (2025). Apotekspersonalens uppfattning om föreslagna förändringar i högkostnadsskyddet.
[46]
LO (2015). Klassamhällets dolda leende: LO:s åtgärdsprogram för en mer jämlik tandhälsa.
[47]
https://arbetet.se/2017/09/13/nattjobb-samre-for-tanderna/.
[48]
Enligt modellen för högkostnadsskydd täcker subventioneringen kostnader för ersättningsberättigad tandvård som högst motsvarar respektive åtgärds referenspris, vilket beslutas av TLV, alternativt vårdgivarens pris om detta är lägre. Högkostnadsskyddet beräknas enligt samma princip som för hälso- och sjukvården, alltså 0,025 gånger prisbasbeloppet avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor.
[49]
Vision (2023). Socialchefsrapporten 2023 – Man får det man betalar för.
[50]
Vision (2025). Socialchefsrapporten 2025 – En omställning med förhinder.
[51]
Socionomen (2024-01-24). Granskning: Socialtjänsten i gungning när budgeten krymper.
[52]
Skolinspektionen (2018). Förskolans kvalitet och måluppfyllelse.
[53]
Persson, Sven (2015). En likvärdig förskola för alla barn – innebörder och indikatorer. Stockholm: Vetenskapsrådet.
[54]
Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension och sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag och studiemedel (bidrag och lån).
[55]
Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension och sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag och studiemedel (bidrag och lån).
[56]
Se Vänsterpartiet (2024). Klimat, välfärd, framtidstro – Vänsterpartiets vårbudgetmotion 2024.
[57]
LO (2025). Arbetarhushållen – inte råd att förlora jobbet. LO-hushållens ekonomiska marginaler 2018–2025.
[58]
Materiell och social fattigdom är ett fattigdomsmått som används inom EU. För att anses leva i materiell och social fattigdom behöver man uppfylla minst 5 av 13 definierade krav, bl.a. sakna kontantmarginal, ha kommit efter med betalningar, inte ha råd med internet i bostaden, inte ha råd att laga en måltid med kött, kyckling, fisk eller vegetariskt alternativ varannan dag, inte ha råd med två par skor, inkl. vinterskor, och inte ha råd med nya kläder. SCB (2023-06-29). Att mäta fattigdom.
[59]
Uppfylla minst 7 av de 13 definierade krav som nämns ovan.
[60]
Kronofogden.se.
[61]
Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman (2025). Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2025.
[62]
Försäkringskassan (2025). Barnhushållens ekonomi – Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2025.
[63]
Swedbank (2025-04-25). Barnbidraget halkar efter – lägsta nivån på 50 år.
[64]
Copernicus Climate Change Service (C3S), Global Climate Highlights 2024.
[65]
Stockholms Handelskammare (2024). Den nya Natoekonomin– kraftigt ökade krav på vägar och järnvägar.
[66]
Ds 2023:34.
[67]
Svensk Kollektivtrafik/WSP (2017). Kollektivtrafikens samhällsnytta.
[68]
SOU 2023:18 Värdet av vinden.
[69]
Svenskt Vatten (2024). Omvärldsutblick mot 2035.
[70]
Naturvårdsverket, Fördjupad utvärdering av Sveriges miljömål 2023.
[71]
FN:s IPCC-rapport (2022). Att begränsa klimatförändringen.
[72]
IFAU, rapport 2024:9, Rusta och matcha – Vad händer hos privata leverantörer av
arbetsmarknadsinsatser?
[73]
SKR, (2024), Erfarenheter från fyra år med Arbetsförmedlingens leverantörer.
[74]
Riksdagens utredningstjänst, dnr 2024:1084.
[75]
Ibid.
[76]
Konjunkturinstitutet (2019). ”Svenska skatter i internationell jämförelse”.
[77]
RUT, dnr 2025:762.
[78]
Ibid.
[79]
Reformen baserades på förslag i utredningen av Edin, Hansson och Lodin: ”Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet”, Finansdepartementet (2005).
[80]
Boendetjänsten kan jämföras med den hyra som betalas för boende i hyresbostad.
[81]
Den kommunala fastighetsavgiften har dock alla drag av en skatt.
[82]
https://www.regeringen.se/contentassets/26b57fd18c3d46e5addfab513b92a9d3/redovisning-av-skatteutgifter-2025-skr.-20242598.pdf.
[83]
Ibid.
[84]
Ibid.
[85]
Riksrevisionen (2020). Rutavdraget – konsekvenser av reformen, RiR 2020:2.
[86]
RUT, dnr 2025:743.
[87]
Beräkningen baseras på SCB:s lönestrukturstatistik för 2024, genomsnittslöner för undersköterskor inom äldreomsorgen m.m. Lönekostnaderna har räknats upp med en faktor 1,5 för att inkludera arbetsgivaravgifter, avtalsförsäkringar och avtalspensioner.
[88]
RUT, dnr 2025:699.
[89]
Egelbark, J. och Kaunitz, N. (2013). ”Sänkta arbetsgivaravgifter för unga”, IFAU Rapport 2013:26.
[90]
Se RUT, dnr 2025:1107.
[91]
Vilket stärker de offentliga finanserna med 560 mnkr 2026.
[92]
RUT, dnr 2025:745.
[93]
Vänsterpartiet omvandlar dagens rotavdrag till ett grönt rotavdrag, vilket beräknas stärka de offentliga finanserna med 6,2 mkr.
[94]
Beräknas stärka de offentliga finanserna med 1,82 mkr 2026 (RUT, dnr 2025:745).
[95]
Beräknas stärka de offentliga finanserna med cirka 0,5 mkr (RUT, dnr 2025:791).