Jämför sakliga förslag
A · En jämlik och kunskapsbaserad socialtjänst i hela landet
2022/23 · HA02894 · Christofer Bergenblock (C); Anders W Jonsson (C); Martina Johansson (C); Jonny Cato (C); Muharrem Demirok (C); Catarina Deremar (C); Anne-Li Sjölund (C); Helena Vilhelmsson (C); Anders Ådahl (C); Anna Lasses (C); Niels Paarup-Petersen (C)
Original hos RiksdagenB · En tillgänglig vård och omsorg i hela landet
2024/25 · HC023166 · Christofer Bergenblock (C); Anders W Jonsson (C); Martina Johansson (C); Alireza Akhondi (C); Catarina Deremar (C); Niels Paarup-Petersen (C); Anne-Li Sjölund (C); Jonny Cato (C)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.013 · ämneslikhet 0.816. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 49 yrkanden i A · 43 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
49 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en samlad översyn av socionomutbildningen och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av vilken behörighet som bör krävas för att fatta olika beslut inom socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över om specialisering och praktik inom specifika inriktningar bör vara en obligatorisk del av socionomutbildningen och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en rätt till regelbunden kompetenshöjning för socionomer i den kommunala socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur karriärtjänster kan inrättas för socionomer i den kommunala socialtjänsten enligt samma modell som karriärtjänster för sjuksköterskor i vård och omsorg och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett krav på att alla kommuner ska ha ett systematiskt förebyggande arbete mot hot, våld och trakasserier som riktas mot socialtjänstens medarbetare och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att använda könsuppdelad statistik i uppföljningen av socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att information om skälen för ett omhändertagande och förutsättningarna för att ett omhändertagande av ett barn ska upphöra ska tydliggöras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra riksdagens fattade beslut om ett nationellt register över familjehem/boenden som tagit emot placerade barn, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge lämplig myndighet i uppdrag att se över hur en grundutbildning för familjehem kan inrättas och tillkännager detta för regeringen.
A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i samråd med relevanta aktörer bör se över hur ett vardagligt kommunalt stöd till familjehemmen kan inrättas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka samarbetet mellan vården, elevhälsan och socialtjänsten för placerade barn och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över vilka insatser som ska fortsätta att erbjudas efter en vårdnadsöverflytt eller adoption av ett placerat barn och tillkännager detta för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa ett förbud mot den särskilda befogenheten avskiljning i LVU och tillkännager detta för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning om rätten till en oberoende klagorättsmekanism för placerade barn och tillkännager detta för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över samarbetet mellan Statens institutionsstyrelses ungdomshem och socialtjänsten i ungdomarnas eller klienternas hemkommuner samt utreda hur socialtjänstens stöd ska se ut efter att vården enligt LVM, LVU och LSU upphör, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över hur staten i större utsträckning kan ta ansvar för kostnaden för tvångsvård som utförs vid Sis-hem, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att skapa ett jämställt försörjningsstöd och tillkännager detta för regeringen.
A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra att krav på aktivering för att få försörjningsstöd gäller båda parter i ett biståndshushåll och tillkännager detta för regeringen.
A20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att lagreglera insatsen skyddat boende, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa tillståndsplikt för skyddat boende och tillkännager detta för regeringen.
A22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell standard för hur hemlöshet ska definieras, mätas och rapporteras och tillkännager detta för regeringen.
A23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utforma en nationell strategi för att bemöta hemlöshet och tillkännager detta för regeringen.
A24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge i uppdrag till Socialstyrelsen att se över de insatser som ges till personer som är offer för prostitution eller utsätts för kommersiell sexuell exploatering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör initiera nödvändiga författningsändringar för att säkerställa likvärdig sekretessprövning och möjlighet att begära ut brukar- och patientjournaler från all skattefinansierad hälso- och sjukvård och socialtjänst oberoende av utförarens driftsform, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning av hur internationella adoptioner bör organiseras, godkännas, kontrolleras och följas upp samt av behoven av författningsändringar vad gäller arkiv och dokumentation av adoptioner till Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att dokumentation rörande adoptioner ska kunna tillhandahållas en adopterad person, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör tillsättas en utredning av hur stöd till transnationellt adopterade barn ska se ut och organiseras och tillkännager detta för regeringen.
A29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram förslag på en lagändring för att socialtjänsten ska kunna förordna om insatser för såväl föräldrar som barn utan föräldrarnas samtycke och tillkännager detta för regeringen.
A30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samhällsvård och omhändertagande av barn ska förbättra barnets situation och livsvillkor och tillkännager detta för regeringen.
A31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om enhetliga metoder och mallar för utredningar som rör barn och tillkännager detta för regeringen.
A32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att socialtjänsten i alla kommuner har tillgång till särskild kompetens för barnutredningar och tillkännager detta för regeringen.
A33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att personal på kommuner och myndigheter som arbetar med ungdomar bör utbildas om hedersrelaterat våld och förtryck och tillkännager detta för regeringen.
A34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lagstiftningen för att undanröja hinder för kommunal samverkan kring den sociala barn- och ungdomsvården och tillkännager detta för regeringen.
A35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att socialtjänsten i sin stödjande verksamhet måste agera om det föreligger en risk för barns eller andra människors liv och hälsa, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en särskild utbildning för personal inom socialtjänsten som är involverade i rättsliga processer som rör barn, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om särskilda specialistkunskaper hos dem som arbetar med brottsutredningar där barn är brottsoffer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen på lämpligt sätt bör reglera att barn ska ha individuella beslut för att vistas på skyddat boende, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att utveckla kunskapsstöd och föreslå eventuella författningsändringar för att säkerställa barnets individuella rättigheter även under vistelse på skyddat boende, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barn ska ha rätt till skolgång under vistelse på skyddat boende och tillkännager detta för regeringen.
A41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur elevhälsan kan erbjuda stödsamtal till barn som genom t.ex. separation eller tvångsvård förlorar kontakt med vuxen som barnet har haft en nära relation till, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av lagstiftningen i syfte att säkerställa barnets rätt till kontakt och umgänge med en varaktig social förälder och tillkännager detta för regeringen.
A43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta hälso- och sjukvårdslagen vara styrande i beroendevården och därigenom säkra tillgång till farmakologisk behandling för personer med beroendeproblematik i hela landet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att beroendevården går i linje med principen om skademinimering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt se över hur ansvaret för onyktra personer som omhändertas med stöd av lagen om berusning (LOB) kan förtydligas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A46. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en åldersgräns på försäljning av dikväveoxid eller s.k. lustgas och tillkännager detta för regeringen.
A47. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda försäljning av dikväveoxid i berusningssyfte och tillkännager detta för regeringen.
A48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort möjligheten för behörig förskrivare att förskriva narkotikaklassade läkemedel till sig själv, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra åt Socialstyrelsen att utreda vilken hjälp som erbjuds till anhöriga till personer med missbruksproblematik, vilka evidensbaserade metoder som kan rekommenderas och om det finns behov för nationella riktlinjer för anhörigstöd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
43 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om statlig medfinansiering av små primärvårdsenheter i glesbygd och socioekonomiskt utsatta områden och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens utgång bör återkomma till riksdagen med ett förslag om fritt val av utförare även i slutenvården och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etablera ett program för kompetens- och karriärutveckling riktat mot vårdpersonal som är 60 år eller äldre, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen under mandatperioden bör ta de initiativ som behövs för att undersköterskor i hela landet ska kunna få tillgång till fortbildning, specialisering och s.k. karriärtjänster och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att läkarstudenter ska kunna arbeta som undersköterskor och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen utifrån beredskapsläget snarast bör förtydliga att det ska vara möjligt att tillämpa LUFS vid upphandlingar inom vård, omsorg och socialtjänst och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens slut bör ge lämplig myndighet i uppdrag att kontinuerligt analysera ojämställdhet inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens slut bör ge lämplig myndighet i uppdrag att ta fram riktlinjer och stöd för att alla kvinnor i kvinnohälsovården ska kunna erbjudas hälsosamtal av en barnmorska och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens slut bör ge lämplig myndighet i uppdrag att utreda ett krav på fysioterapeutisk kompetens om kvinnors hälsa vid eftervård efter förlossningen och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att före mandatperiodens slut ge lämplig myndighet i uppdrag att kartlägga tillgängligheten i förlossnings- och eftervården samt föreslå åtgärder för att kvinnor i hela landet snabbare ska kunna få tillgång till vård för förlossningsskador och tillkännager detta för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka Äldreomsorgslyftet till att även innefatta ett obligatoriskt utbildningsprogram för chefer inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kravställning på verksamhetsföreståndare inom vård och omsorg bör likställas mellan privat och offentlig sektor och utformas så att kravställningen är relevant i förhållande till den verksamhet som ska bedrivas och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge lämplig myndighet i uppdrag att utreda hur valfriheten för äldre avseende boende och hemtjänst kan förbättras genom författningsändringar och andra åtgärder och tillkännager detta för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en äldreboendegaranti som innebär rätt att flytta in på ett trygghetsboende utan biståndsprövning fr.o.m. 85 års ålder och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka den medicinska kompetensen inom äldreomsorgen genom att det hos kommunen ska finnas fasta sjuksköterskor knutna till alla äldreboenden och genom att det hos regionen ska finnas tillgång till fast läkare för de boende samt en medicinskt ansvarig läkare (MAL) och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast våren 2026 bör återkomma till riksdagen med en strategi för att säkerställa jämlik möjlighet till hemsjukvård på särskilda boenden för äldre i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att före mandatperiodens slut ge lämplig myndighet i uppdrag att identifiera nödvändiga författningsändringar för att säkerställa jämlik tillgång till avancerad hemsjukvård i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett nationellt äldrehälsovårdsprogram som innehåller hälsosamtal, vaccinationsprogram och screening och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens utgång bör utreda åldrande och funktionsnedsättning och tillkännager detta för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att före mandatperiodens slut stärka kunskapen kring könsdysfori och tillkännager detta för regeringen.
B21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) bör få ett särskilt uppdrag att följa upp transvården och tillkännager detta för regeringen.
B22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att förbättra vården för den som utsatts för sexuella övergrepp eller våld i nära relation, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast ge lämplig myndighet i uppdrag att stärka kunskapen och metoderna inom psykisk ohälsa och psykisk sjukdom i den somatiska slutenvården och tillkännager detta för regeringen.
B24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda kompetensförsörjningen och kvalitetssäkringen av psykoterapeuter och de yrkesgrupper som behandlar psykisk ohälsa inom primärvården, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner ska arbeta förebyggande med suicidprevention inom elevhälsan, socialtjänsten och äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen.
B26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka Inspektionen för vård och omsorgs (Ivo) förutsättningar för proaktiv, effektiv och strategisk tillsyn och tillkännager detta för regeringen.
B27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att personer med nedsatt beslutsförmåga ska få tillgång till vård och omsorg på jämlika villkor och tillkännager detta för regeringen.
B28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens utgång bör ge lämplig myndighet i uppdrag att säkerställa en långsiktigt hållbar finansiering och struktur för kvalitetsregistren och tillkännager detta för regeringen.
B29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör bli möjligt att driva apotek med farmaceut på distans och tillkännager detta för regeringen.
B30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av det svenska läkemedelssystemet i syfte att bidra till att fler patienter snabbt får tillgång till innovativa och anpassade läkemedel efter behov och tillkännager detta för regeringen.
B31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens slut bör ta de initiativ som krävs för att det allmänna vaccinationsprogrammet ska kunna utökas till att omfatta hela befolkningen och tillkännager detta för regeringen.
B32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning av hur ett mål om stärkt hälsokompetens i socioekonomiskt utsatta områden kan nås och tillkännager detta för regeringen.
B33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra kommunernas och regionernas förutsättningar att nå målen i ANDTS-strategin och tillkännager detta för regeringen.
B34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör lägga fram de författningsförslag och övriga förslag som behövs för att begränsa tillgången till lustgas i enlighet med förslagen i betänkandet En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas och tillkännager detta för regeringen.
B35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör lägga fram de författningsförslag och övriga förslag som behövs utifrån vad som framkommit i den s.k. Samsjuklighetsutredningen (SOU 2023:5 Från delar till helhet – Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja) och tillkännager detta för regeringen.
B36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör lägga fram de författningsförslag och övriga förslag som behövs utifrån vad som framkommit i den s.k. Narkotikautredningen (SOU 2023:62 Vi kan bättre! Kunskapsbaserad narkotikapolitik med liv och hälsa i fokus) och tillkännager detta för regeringen.
B37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att före mandatperiodens slut utreda om s.k. brukarrum bör inrättas i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
B38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att genomföra en bred översyn av alkohollagen i syfte att modernisera den och tillkännager detta för regeringen.
B39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda författningsändringar som gör att alkohol kan medföras av gästen mellan olika platser med serveringstillstånd inom samma verksamhet, t.ex. mellan baren och rummet på ett hotell, och tillkännager detta för regeringen.
B40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort kravet på matservering och eget kök för att få servera alkohol och tillkännager detta för regeringen.
B41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga alkohollagstiftningen så att det framgår att det är tillåtet att förblanda drinkar på ställen med serveringstillstånd och tillkännager detta för regeringen.
B42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda författningsändringar kring alkoholservering vid cateringverksamhet som innebär att ett beviljat tillstånd för catering ska vara giltigt även utanför den tillståndsgivande kommunen samt att tillstånd för catering även får gälla utomhus och tillkännager detta för regeringen.
B43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Systembolagets informations- och forskningsuppdrag bör flyttas till en lämplig myndighet med folkhälsokompetens och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 9440 ord · B 10929 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:894
av Christofer Bergenblock m.fl. (C)
En jämlik och kunskapsbaserad socialtjänst i hela landet
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
Kompetenslyft och tryggare arbetsmiljö för socialsekreterarna
Översyn av socionomutbildningen
Rätt till regelbunden kompetenshöjning
Inrätta karriärtjänster för socionomer
Systematiskt förebyggande arbete mot hot, våld och trakasserier mot socialsekreterare
Kvalitetslyft i LVU- och LSU-vården
Trygghet för omhändertagna barn
Tydligare skäl för omhändertagande och för att det ska upphöra
Nationellt register över personer och boenden som tagit emot placerade barn
Bättre stöd till familjehemmen
Stärkt samarbete mellan vården, elevhälsan och socialtjänsten för placerade barn
Insatser även efter vårdnadsöverflytt
Kvalitetsutveckling i socialtjänsten
Jämställt försörjningsstöd på jämlika villkor
Lagreglering av insatsen skyddat boende
En nationell strategi mot hemlöshet
Översyn av stöd till barn och vuxna som är utsatta för sexuell exploatering
Jämställd socialtjänst
Likvärdig sekretessbedömning
Stärkta rättigheter för transnationellt adopterade
Stärkta rättigheter för utsatta barn
Möjlighet att förordna om insatser utan föräldrarnas samtycke
Enhetliga metoder och jämlik kvalitet i utredningar som rör barn
Undanröjning av hinder för samarbete och informationsutbyte
Särskilda utbildningar om rättsliga processer som rör barn
Barn i skyddat boende
Stöd till barn som separeras från en omsorgsperson
Vetenskap och beprövad erfarenhet som grund för beroendevården
Hälso- och sjukvårdslagen bör bli styrande i beroendevården
Kvalitetsutveckling av vård och behandling
Stopp för lustgas i berusningssyfte
Ta bort möjligheten att förskriva narkotikaklassade läkemedel till sig själv
Stärkt stöd för anhöriga till personer med missbruksproblematik
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en samlad översyn av socionomutbildningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av vilken behörighet som bör krävas för att fatta olika beslut inom socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över om specialisering och praktik inom specifika inriktningar bör vara en obligatorisk del av socionomutbildningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en rätt till regelbunden kompetenshöjning för socionomer i den kommunala socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur karriärtjänster kan inrättas för socionomer i den kommunala socialtjänsten enligt samma modell som karriärtjänster för sjuksköterskor i vård och omsorg och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett krav på att alla kommuner ska ha ett systematiskt förebyggande arbete mot hot, våld och trakasserier som riktas mot socialtjänstens medarbetare och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att använda könsuppdelad statistik i uppföljningen av socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att information om skälen för ett omhändertagande och förutsättningarna för att ett omhändertagande av ett barn ska upphöra ska tydliggöras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra riksdagens fattade beslut om ett nationellt register över familjehem/boenden som tagit emot placerade barn, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge lämplig myndighet i uppdrag att se över hur en grundutbildning för familjehem kan inrättas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i samråd med relevanta aktörer bör se över hur ett vardagligt kommunalt stöd till familjehemmen kan inrättas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka samarbetet mellan vården, elevhälsan och socialtjänsten för placerade barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över vilka insatser som ska fortsätta att erbjudas efter en vårdnadsöverflytt eller adoption av ett placerat barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa ett förbud mot den särskilda befogenheten avskiljning i LVU och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning om rätten till en oberoende klagorättsmekanism för placerade barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över samarbetet mellan Statens institutionsstyrelses ungdomshem och socialtjänsten i ungdomarnas eller klienternas hemkommuner samt utreda hur socialtjänstens stöd ska se ut efter att vården enligt LVM, LVU och LSU upphör, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över hur staten i större utsträckning kan ta ansvar för kostnaden för tvångsvård som utförs vid Sis-hem, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att skapa ett jämställt försörjningsstöd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra att krav på aktivering för att få försörjningsstöd gäller båda parter i ett biståndshushåll och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att lagreglera insatsen skyddat boende, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa tillståndsplikt för skyddat boende och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell standard för hur hemlöshet ska definieras, mätas och rapporteras och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utforma en nationell strategi för att bemöta hemlöshet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge i uppdrag till Socialstyrelsen att se över de insatser som ges till personer som är offer för prostitution eller utsätts för kommersiell sexuell exploatering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör initiera nödvändiga författningsändringar för att säkerställa likvärdig sekretessprövning och möjlighet att begära ut brukar- och patientjournaler från all skattefinansierad hälso- och sjukvård och socialtjänst oberoende av utförarens driftsform, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning av hur internationella adoptioner bör organiseras, godkännas, kontrolleras och följas upp samt av behoven av författningsändringar vad gäller arkiv och dokumentation av adoptioner till Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att dokumentation rörande adoptioner ska kunna tillhandahållas en adopterad person, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör tillsättas en utredning av hur stöd till transnationellt adopterade barn ska se ut och organiseras och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram förslag på en lagändring för att socialtjänsten ska kunna förordna om insatser för såväl föräldrar som barn utan föräldrarnas samtycke och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samhällsvård och omhändertagande av barn ska förbättra barnets situation och livsvillkor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om enhetliga metoder och mallar för utredningar som rör barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att socialtjänsten i alla kommuner har tillgång till särskild kompetens för barnutredningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att personal på kommuner och myndigheter som arbetar med ungdomar bör utbildas om hedersrelaterat våld och förtryck och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lagstiftningen för att undanröja hinder för kommunal samverkan kring den sociala barn- och ungdomsvården och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att socialtjänsten i sin stödjande verksamhet måste agera om det föreligger en risk för barns eller andra människors liv och hälsa, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en särskild utbildning för personal inom socialtjänsten som är involverade i rättsliga processer som rör barn, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om särskilda specialistkunskaper hos dem som arbetar med brottsutredningar där barn är brottsoffer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen på lämpligt sätt bör reglera att barn ska ha individuella beslut för att vistas på skyddat boende, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att utveckla kunskapsstöd och föreslå eventuella författningsändringar för att säkerställa barnets individuella rättigheter även under vistelse på skyddat boende, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barn ska ha rätt till skolgång under vistelse på skyddat boende och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur elevhälsan kan erbjuda stödsamtal till barn som genom t.ex. separation eller tvångsvård förlorar kontakt med vuxen som barnet har haft en nära relation till, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av lagstiftningen i syfte att säkerställa barnets rätt till kontakt och umgänge med en varaktig social förälder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta hälso- och sjukvårdslagen vara styrande i beroendevården och därigenom säkra tillgång till farmakologisk behandling för personer med beroendeproblematik i hela landet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att beroendevården går i linje med principen om skademinimering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt se över hur ansvaret för onyktra personer som omhändertas med stöd av lagen om berusning (LOB) kan förtydligas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en åldersgräns på försäljning av dikväveoxid eller s.k. lustgas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda försäljning av dikväveoxid i berusningssyfte och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort möjligheten för behörig förskrivare att förskriva narkotikaklassade läkemedel till sig själv, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra åt Socialstyrelsen att utreda vilken hjälp som erbjuds till anhöriga till personer med missbruksproblematik, vilka evidensbaserade metoder som kan rekommenderas och om det finns behov för nationella riktlinjer för anhörigstöd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Kompetenslyft och tryggare arbetsmiljö för socialsekreterarna
Kompetensförsörjning och socionomernas arbetsvillkor och karriärmöjligheter är avgörande för ett kvalitetslyft i socialtjänsten. Socionomyrket behöver bli mer attraktivt och arbetsmiljön tryggare. Det är en förutsättning för att stärka det förebyggande arbetet riktat mot barn och familjer och socialtjänstens samverkan med vård, skola, elevhälsa och polis.
Översyn av socionomutbildningen
Socialtjänstens utredningar, bemötande och stöd till individer har ofta stor betydelse för den det gäller. Personalen behöver besitta den kompetens som krävs för att kunna göra rättvisande utredningar och bedömningar och ge olika människor ett bra och jämlikt bemötande. Centerpartiet anser att det är mycket angeläget att alla anställda inom kommunernas socialtjänst har en adekvat utbildning och erbjuds regelbunden kompetenshöjning.
I juli 2014 införde den dåvarande alliansregeringen krav på behörighet för att utföra vissa uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården. Socialnämnden ska använda sig av socialsekreterare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen. Nämnden ansvarar också för att den socialsekreterare som själv
ständigt utför arbetsuppgifter ska ha tillräcklig erfarenhet för uppgiften. Syftet är att öka förutsättningarna för att verksamheten ska kunna bedrivas med hög rättssäkerhet och god kvalitet, stärka barns och ungas rättigheter och värna deras behov.
Det finns idag 22 så kallade legitimationsyrken för vilka Socialstyrelsen beslutar om och utfärdar legitimationer, men socionom är alltså inte ett av dessa i nuläget. Systemet med legitimationsyrken innebär bland annat att personerna som utövar något av yrkena inom den svenska hälso- och sjukvården, lyder under hälso- och sjukvårdslagen och står under Socialstyrelsens tillsyn. Legitimationen ska vara en garanti för att personen har de kunskaper, färdigheter och egenskaper som krävs för yrket. Det är även Socialstyrelsen som beslutar om behörighet för att utföra vissa uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården.
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys rapporterade 2019 att en växande andel kommuner har många unga socialtjänsthandläggare som behöver stöd för att komma in i yrket. Trots detta har nästan en av fem kommuner inga särskilda introduktioner för nyutexaminerade och under hälften av kommunerna har en plan för handläggarnas kompetensutveckling. Tyvärr har glesbygdskommuner fortfarande ofta en låg bemanning.
Utredningen Hållbar socialtjänst (SOU 2020:47) föreslår en översyn av professionens roll och den nuvarande beslutsordningen inom socialtjänsten, samt vilken behörighet som eventuellt ska krävas för att fatta olika beslut inom socialtjänsten. Centerpartiet anser att det i första hand behövs en bred översyn av socionom
utbildningen och dess examensmål, samt av kraven på den kommunala socialtjänstens kompetensutveckling och tillämpning av evidensbaserade metoder. Möjligheten att göra socionom till ett legitimationsyrke bör ingå i en sådan översyn. Att utvidga det behörighetskrav som infördes 2014 kan också vara ett aktuellt alternativ. Konsekvenser för kompetensförsörjningen i glesbygd är ett av många olika perspektiv som behöver beaktas. Med beaktande av detta föreslår Centerpartiet att regeringen initierar en bred översyn av socionomutbildningen.
Idag är socionomutbildningen en generalistutbildning. Många kommuner har infört tjänster som specialistsocionomer, men specialisering inom specifika inriktningar borde införas redan när man läser till socionom och inkludera praktik eller tjänstgöring. Det bör utredas om specialisering och praktik inom specifika inriktningar ska vara en obligatorisk del av socionomutbildningen.
Rätt till regelbunden kompetenshöjning
Alla socionomer som jobbar i den kommunala socialtjänsten bör ges rätten till kompetensutveckling som stärker dem i deras yrkesroll. Socialtjänstens arbete och insatser ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är avgörande för både kvalitet och rättssäkerhet att ledare och medarbetare får möjlighet att systematiskt ta del av ny kunskap och implementera nya metoder i verksamheten. Framförallt handlar det om att arbetsgivaren måste garantera tillräckligt med tid i den anställdes scheman och att Socialstyrelsens föreskrifter som reglerar fortbildningsmöjligheter måste skärpas.
Regeringen bör utreda hur en sådan skyldighet och rättighet kan inrättas och implementeras på ett lämpligt och hållbart sätt.
Inrätta karriärtjänster för socionomer
Inom sjukvården är karriärtjänster ett viktigt verktyg för kompetensförsörjningen och för att fler ska stanna kvar i yrket. Centerpartiet föreslår att inrätta karriärtjänster även i den kommunala socialtjänsten. Det skulle innebära möjligheter till karriärutveckling och lönepåslag för specialistsocionomer med fördjupad kompetens inom centrala områden.
Socialtjänsten är en kvinnodominerad sektor och fler karriärmöjligheter här bidrar till en mer jämställd arbetsmarknad och mer jämställda livsinkomster.
Systematiskt förebyggande arbete mot hot, våld och trakasserier mot socialsekreterare
Alla kommuner i hela landet behöver ha ett systematiskt förebyggande arbete mot hot, våld och trakasserier mot socialsekreterare. Den kartläggning som arbetsgivare idag är skyldiga att göra är inte tillräcklig; den behöver också resultera i tydliga åtgärds
program. Personalen måste rustas för att hantera svåra ärenden och oväntade situationer.
Även polisen i hela landet behöver kompetenshöjning och ökade resurser för att utreda hot och våld mot tjänstepersoner. Därtill måste det straffrättsliga skyddet för socialsekreterare stärkas. Straffen för hot och våld riktat mot utsatta yrkesgrupper bör skärpas.
Kvalitetslyft i LVU- och LSU-vården
Ett hem för vård eller boende, i dagligt tal HVB-hem, bedriver behandling, omvårdnad, stöd eller fostran för barn, ungdomar, vuxna eller barnfamiljer. HVB-hem kan vara privatägda, kommunala eller drivna av staten genom Statens institutionsstyrelse (Sis). Personer med missbruksproblematik, barn, unga eller vuxna, är aktuella för HVB-hem om de omhändertas med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller lagen om sluten ungdoms
vård (LSU).
En grundläggande förutsättning för att tvångsvård ska anses legitimt är att det faktiskt innebär att samhällsvården förbättrar barnets eller den vuxnas situation och livsvillkor. Samhället bär ett mycket tungt ansvar för att nyttan med tvångsvård uppväger nackdelarna och för att individen får den vård, trygghet och varaktigt bättre livssituation som är hela syftet med tvångsvården. Många som omhändertas med stöd av LVM, LVU eller LSU behöver hjälp med komplexa och sammanvävda problem som aggressivitet, utagerande beteende, självdestruktivitet, missbruk eller kriminalitet.
Den så kallade Vanvårdsutredningen visade att tvångsvårdsplaceringar historiskt sett ibland har inneburit att barn utsatts för allvarliga övergrepp, i många fall allvarligare än vad som hade varit fallet om barnet hade fått vara kvar i föräldrahemmet. Även idag finns exempel på situationer när barn far illa under en placering. Det finns flera exempel på att barn utsatts för sexuella övergrepp när de befunnit sig på HVB- eller Sis-hem, eller på olika sätt utsatts i ett familjehem som samhället inte gjort en tillfredsställande bakgrundskontroll av. Det finns också exempel på att barn avviker från placeringen, eller tvingas att återkommande byta placering. Detta är helt orimligt. Samhället bär ett mycket tungt ansvar för att nyttan med omhändertagandet uppväger nackdelarna och för att placerade barn får den vård och trygghet som är hela syftet med placeringen.
På Sis ungdomshem får ungdomar med så stora problem att socialtjänsten och förvaltningsrätten bedömer det nödvändigt med tvångsvård, vård enligt LVU. Sis ungdomshem skiljer sig från övriga HVB-hem genom särskilda befogenheter vad gäller tvångsmedel. Unga kan bli dömda till vård på Sis-institutioner enligt LSU. Kommunernas socialtjänst har det övergripande ansvaret för ungdomar som har blivit dömda till sluten ungdomsvård. Sis bestämmer i samråd med socialtjänsten på vilket av Sis ungdomshem den dömde ska bo och hur man ska planera och genomföra vården.
Myndigheter som JO, Ivo och Statskontoret har uppmärksammat behov av fler platser inom både den ordinarie och den slutna ungdomsvården. Samtidigt som efterfrågan på sådan vård har ökat har det blivit allt tydligare att Sis har svårt att klara av sitt uppdrag. Statskontoret konstaterar att Sis har svårt att erbjuda vård som är anpassad efter alla de målgrupper som kommer till myndigheten. Ivo och JO har i sina inspektioner vid Sis noterat bristande kompetens och bemanning och brister i vårdens innehåll.
Många ungdomar eller klienter har relativt enkelt fått tillgång till droger på HVB-hem. Det finns svårigheter med att placera ungdomar med koppling till gängkriminalitet eller annan grov kriminalitet på olika institutioner, trots ett ökat behov av detta. Det har återkommande riktats allvarlig kritik mot säkerheten för personal och intagna, och flera tungt kriminella ungdomar som dömts till tvångsvård har kunnat fritas.
Centerpartiet har tillsammans med andra borgerliga partier drivit på för en övergripande översyn av lagstiftningen i syfte att höja kvaliteten i syfte att bidra till högre kvalitet inom den sociala barn- och ungdomsvården, med särskilt fokus på tvångsvård. Utredningar påbörjades 2012 och 2013 på uppdrag av alliansregeringen. Den 26 juni 2015 överlämnade Utredningen om tvångsvård för barn och unga sitt slutbetänkande Barns och ungas rätt vid tvångsvård – Förslag till ny LVU (SOU 2015:71). Dessvärre har de socialdemokratiskt ledda regeringarna underlåtit att genomföra utredningens konkreta lagförslag som skulle ha stärkt utsatta barns trygghet. Det är beklämmande hur saktfärdigt man har hanterat en lagstiftningsprocess som är helt nödvändig för att öka tryggheten för barn i behov av samhällets stöd. Det är angeläget att den nya regeringen snabbt återkommer till riksdagen med förslag som bygger på utredningen.
Den förra regeringen påbörjade sommaren 2021 en utredning om barn och unga i samhällets vård. Utredningsuppdraget ska redovisas i april 2023. Tyvärr är många av problemen i den statliga ungdomsvården så allvarliga att det behövs akuta eller tillfälliga åtgärder och riktlinjer. Sis behöver ytterligare intensifiera arbetet med att stärka säkerheten för barn, ungdomar och personal på sina boenden. Det behövs både på kort och på längre sikt stärkt och systematiserad kompetensförsörjning, kvalitetssäkring och anpassning av metoder och arbetssätt.
Ett mycket allvarligt exempel är de rapporter och berättelser som framkommit om att barn utsätts för våld och respektlös behandling på Sis-boenden. Avskiljningar och isolering av barn har ökat. Sverige har även fått återkommande skarp kritik av barnrättskommittén med en tydlig uppmaning att förbjuda isolering av barn och 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige. Avskiljning är ett ingripande tvångsmedel som innebär isolering och som vi vet är skadligt för barn. Avskiljning ska användas restriktivt och i extrema situationer, inte som någon återkommande metod eller del i vården. Som Utredningen om tvångsvård för barn och unga påpekar finns det inga terapeutiska effekter med att avskilja ett barn. Centerpartiet delar den bedömning som bland andra Barnombudsmannen gör om att användningen av avskiljning inte kommer att upphöra så länge befogenheten finns. Vi anser att ett förbud mot avskiljning behövs för att behovet av nya behandlingsmetoder och arbetssätt ska kunna tillgodoses i praktiken. Regeringen bör med bakgrund i detta se över de särskilda befogenheterna inom lagen om vård av unga, LVU, i syfte att säkerställa att avskiljningarna upphör.
Sverige har tidigare fått kritik även för avsaknad av en oberoende klagorätts
mekanism för barn placerade på institution. FN:s barnrättskommitté har nu ställt frågan till Sverige i den pågående granskningen, hur Sverige säkerställer att barn har tillgång till en oberoende klagorätt på institutioner som Sis. Den interna klagomålshanteringen på Sis eller hanteringen av klagomål hos Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) lever idag inte upp till kraven om en oberoende klagorätt. Möjligheterna för barn att överklaga beslut om avskiljning till förvaltningsrätt har ur ett barnrättsperspektiv stora brister vad gäller de faktiska möjligheterna för barn att överklaga ett sådant beslut i praktiken.
Det behövs även en skyndsam översyn av efterföljande vård och ansvar för ungdomen efter avslutad placering. Det finns ett stort problem i att ingen har ansvar för uppföljningen och åtgärderna som behövs efter placering. Regeringen bör se över samarbetet mellan Statens institutionsstyrelses ungdomshem och socialtjänsten i ungdomarnas eller klienternas hemkommuner och skyndsamt ta fram tillfälliga riktlinjer för hur socialtjänstens stöd ska se ut efter att vården enligt LVM, LVU och LSU upphör.
Kostnader för tvångsvård enligt LVU kan slå hårt mot socialtjänstens budget i en liten kommun och riskera att tvinga fram neddragningar. Regeringen bör se över hur staten i större utsträckning kan ta ansvar för kostnaden för tvångsvård som utförs vid Sis-hem.
Trygghet för omhändertagna barn
En grundläggande förutsättning för att ett omhändertagande av ett barn ska anses legitimt är att det faktiskt innebär att samhällsvården förbättrar barnets situation och livsvillkor. Att som barn vara föremål för ett omhändertagande är i sig traumatiskt och påverkar barnet på ett högst ingripande sätt. Forskning visar att omhändertagna barn är överrepresenterade i fråga om framtida risk för missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa.
Tydligare skäl för omhändertagande och för att det ska upphöra
När ett barn omhändertas på grund av allvarliga brister hos föräldrarna finns alltid en grundläggande strävan att barnet så snabbt som möjligt ska kunna återföras till sin hemmiljö/återförenas med sina föräldrar. Detta är en rimlig utgångspunkt. De allra flesta barn mår långsiktigt bäst av att vara hos sina föräldrar. Det biologiska släktskapet väger ofta tungt och rätten till kännedom om sitt ursprung, liksom rätten till sitt privat- och familjeliv, utgör grundläggande rättigheter även för ett barn. Samhället måste också ha en generös syn på att föräldrar är olika och att även föräldrar måste tillåtas att ha egna svårigheter som inte lättvindigt ska tolkas som att de brister i sin omsorgs- eller föräldraförmåga.
Det finns också ett stort behov av att säkerställa att personer som har neuro
psykiatriska diagnoser eller andra funktionsnedsättningar får tillgång till stöd och behandling för att på så sätt bättre kunna fungera som förälder. Det bästa är vanligen att med stöd och hjälp se till att ett barn kan bo kvar i sitt föräldrahem. Insatser för att få till en sådan lösning är i de flesta fall att föredra framför att omhänderta ett barn. Ett barn som har en neuropsykiatrisk diagnos måste också ha rätt att få behandling även i de fall levnadssituationen är rörig eller boendesituationen är preliminär. Det är inte acceptabelt att neka barn med misstänkt eller fastställd neuropsykiatrisk problematik att få behand
ling med motiveringen att barnet exempelvis är tillfälligt placerat.
I vissa fall är situationen sådan att bristerna i föräldrarnas omsorgs- eller föräldraför
måga är så allvarliga att barnet måste omhändertas. Ibland står det också klart att barnet med stor sannolikhet inte kommer att kunna återföras till sitt föräldrahem. Det handlar om sådana fall där en ändring av omständigheterna som ligger till grund för omhändertagandet framstår som i det närmaste helt utesluten. Om detta är bedömningen bör föräldrarna informeras om det samt skälen för bedömningen. Huvudregeln är dock alltid att sträva efter att barnet ska kunna återförenas med sina föräldrar. En reell sådan strävan från samhällets sida kräver att det tydligt klargörs för både det omhändertagna barnet, föräldrarna och familjehemmet vad som krävs, och inom vilken tidsram detta ska uppnås, för att en återförening ska kunna ske. Såväl skälen till omhändertagandet som förutsättningarna för att omhändertagandet ska upphöra måste vara begripliga för alla inblandade. Detta är viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt, men skapar också trygghet och förutsägbarhet för både barn och vuxna.
Nationellt register över personer och boenden som tagit emot placerade barn
Centerpartiet vill att det inrättas ett nationellt register över de personer och boenden som tagit emot placerade barn med uppgift om vilka kommuner som varit uppdragsgivare. Riksdagen har också riktat ett tillkännagivande till regeringen om att inrätta ett nationellt familjehemsregister. Den modell av familjehemsregister som Centerpartiet föreslår innebär att det blir det möjligt för kommuner att, inför en placering, inhämta utlåtanden från andra kommuner som tidigare utrett och placerat barn hos familje
hemmet eller på vårdinrättningen. Av uppgifterna i registret bör även framgå om familjehemmet/boendet erbjuder sig att ta emot barn med särskilda behov och om det i boendet talas annat språk än svenska.
Bättre stöd till familjehemmen
De familjehem som tar ansvar för placerade barn behöver tydligare stöd och utbildning för att kunna bistå barnet eller den unge på bästa sätt. Idag finns inte någon enhetlig plan för hur familjehem ska rekryteras och behållas, och det finns inte heller någon grundutbildning för familjehem eller någon vidareutbildning med hänsyn till familjehemmens olika uppdrag. Socialstyrelsen eller annan lämplig myndighet bör få i uppdrag att tillsammans med familjehemsföreningarna ta fram sådana utbildningar.
Det behöver också finnas ett mer vardagligt stöd för familjehem. Kommunerna bör få i uppdrag att i samverkansform utforma ett sådant stöd. För att det ska vara möjligt behöver Sveriges kommuner forma olika samverkanssätt för att kunna bistå familjehemmen med detta. Regeringen bör i samråd med SKR, professionerna och familjehemsorganisationerna se över hur ett sådant stöd kan utformas.
Stärkt samarbete mellan vården, elevhälsan och socialtjänsten för placerade barn
Ett nära samarbete mellan skolan, socialtjänsten, hälso- och sjukvård och exempelvis familjehemmet där barnet placeras, utgör en förutsättning för ett bra omhändertagande. I vissa kommuner finns särskilda skolinsatser för placerade barn som har visat sig mycket värdefulla för att stötta barnet. Arbetet med att utveckla sådana positiva samarbeten måste fortsätta.
Insatser även efter vårdnadsöverflytt
Idag upphör socialtjänstens uppdrag i samband med en vårdnadsöverflytt eller adoption, vilket gör många familjehem tveksamma till att ta över vårdnadsansvaret. Det finns anledning att se över vilka insatser som kan behöva införas för att ytterligare trygga placerade barns utveckling, samt vilka insatser som kan behöva fortsätta att erbjudas även efter en vårdnadsöverflytt eller adoption av ett placerat barn eller efter att behandling på HVB-hem har avslutats. Vidare bör även utredas hur socialtjänstens stöd ska se ut efter en vårdnadsöverflytt, adoption eller avslutad behandling på HVB-hem.
Kvalitetsutveckling i socialtjänsten
Jämställt försörjningsstöd på jämlika villkor
Samtidigt som försörjningsstödet är till för hushållet är det fortfarande vanligast att försörjningsstödet betalas ut till mannen. Centerpartiet vet att makten över ens egen ekonomi är en viktig del i att skapa ett mer jämställt samhälle. Ekonomi är makt och egna pengar är frihet. Samhället måste därför säkerställa att det svenska bidragssystemet inte koncentrerar den ekonomiska makten till mannen i familjen. Kombinerat med striktare krav på aktivering ger detta en tydlig signal att alla i ett hushåll som mottar försörjningsstöd ska utbilda sig och söka arbete med sikte på egenförsörjning. Att samhället är med och förstärker konservativa föreställningar om mannen som huvudsaklig familjeförsörjare är inte rimligt.
Centerpartiet vill mot denna bakgrund dela upp försörjningsstödet så att det betalas ut med 50 procent vardera till par i samma hushåll.
Centerpartiet vill också att riktlinjerna till kommunerna ska tydliggöras så att krav på aktivering för att få försörjningsstöd gäller båda parter i ett biståndshushåll. Det är viktigt att riktlinjerna tolkas på samma sätt i alla kommuner. För att få försörjningsstödet utbetalat vill vi därför att båda personerna i familjen ska studera svenska, delta i praktik, arbetsträna eller söka jobb. Kravet på aktivering ska fungera som ett incitament för att fler ska komma ut i jobb.
Lagreglering av insatsen skyddat boende
I januari 2018 lämnade utredningen Ett fönster av möjligheter (SOU 2017:112) förslag om att insatsen skyddat boende bör lagregleras som en placeringsform för våldsutsatta vuxna och medföljande barn. Det föreslogs vidare att insatsen ”skyddat boende” definieras och omfattas av särskilda kvalitetskrav och tillståndsplikt.
Centerpartiet har, tillsammans med nuvarande regeringspartier, understrukit behovet av att regeringen skyndsamt lägger fram lagförslag på området. Vi anser det som mycket angeläget att genomföra utredningens förslag. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med de lagförslag som utredningen föreslagit.
En nationell strategi mot hemlöshet
Samverkan mellan socialtjänst, andra myndigheter och civilsamhället är extra viktigt i frågan om hemlöshet och social utsatthet. Särskilt viktigt är det att agera förebyggande för att undvika alla situationer där barn under 18 år hamnar i hemlöshet.
Hemlösa med missbruk och/eller annan social problematik är en utsatt grupp, med fler och andra utmaningar än strukturellt hemlösa. För att bemöta hemlöshet med anknytning till social problematik behövs både social- och bostadspolitiska insatser. Det behövs en nationell standard för hur hemlöshet ska definieras, mätas och rapporteras, för att kunna få en övergripande bild över problematiken. Det är en förutsättning för att kunna fatta rätt politiska beslut. Idag är det stora skillnader mellan Socialstyrelsens och kommunernas egna mätningar. En nationell definition samt standard för mätning och rapportering skulle bidra till bättre underlag för politiska beslut och samarbeten på alla nivåer, samt underlätta kommunernas långsiktiga arbete mot att barn och unga hamnar i hemlöshet eller social utsatthet tidigt i livet.
Centerpartiet vill mot denna bakgrund att regeringen ska uppmuntra kommunerna att ta ett helhetsgrepp om hemlöshetsfrågan kopplat inte minst till kommunernas egna bostadsförsörjningsplaner, och genom en nationell strategi mot hemlöshet förhindra att barn och unga hamnar i hemlöshet eller social utsatthet tidigt i livet.
Översyn av stöd till barn och vuxna som är utsatta för sexuell exploatering
Barn som utsätts för kommersiell sexuell exploatering blir ofta föremål för omhändertagande med placering på låst institution, exempelvis Sis-placering. Detta är ofta en rent kontraproduktiv åtgärd. Det är också stötande att dessa barn, som blivit utsatta för brott, behandlas på samma sätt som barn som begått allvarlig brottslighet.
Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att utreda socialtjänstens och psykiatrins insatser för barn som utsatts för kommersiell sexuell exploatering, samt utveckla nya metoder och insatser för målgruppen. Socialstyrelsen bör också få i uppdrag att ta fram föreskrifter och allmänna råd kring bemötande och stöd åt personer som är offer för prostitution eller andra former av kommersiell sexuell exploatering.
Jämställd socialtjänst
Socialtjänsten i kommunerna har utmaningar med jämställdheten. En studie från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys visade att en större andel flickor än pojkar fick beslut om insatser. Pojkar med utländsk bakgrund var den grupp som socialtjänsten bedömde var i minst behov av stöd och även den grupp för vilka samtycke till insatser saknades i störst utsträckning. Analysen visade att utredarens bedömning att barnet far illa i nuvarande situation enbart hade betydelse för om flickor beviljades insatser och inte för pojkar.
Enligt öppna jämförelser 2020 anger enbart 13 procent av kommunerna och stadsdelarna att de har använt resultat från systematisk uppföljning uppdelat på kön till verksamhetsutveckling inom sin socialtjänst. Regeringen bör se över hur det på ett lämpligt och hållbart sätt kan säkerställas att alla kommuner använder sig av könsuppdelad statistik i socialtjänsten.
Likvärdig sekretessbedömning
När det kommer in en begäran om att ta del av en offentlig handling i socialtjänsten eller hälso- och sjukvården görs alltid en sekretessprövning. Även om det exempelvis är en anhörig som önskar att ta del av en handling som rör en avliden familjemedlem kan prövningen landa i att begäran avslås om det till exempel finns integritetsskäl. Denna hantering ska givetvis ligga fast, men förfarandet bör självklart vara lika oavsett om vården utförts av en privat eller offentlig utövare. Nyligen visade en dom att det generellt inte finns möjlighet för någon annan än patienten att begära ut offentlig handling från en fristående utförare. Dessa ska kunna värna affärshemligheter, dock inte kunna utföra tjänster för skattemedel utan insyn.
Regeringen bör mot bakgrund av detta initiera nödvändiga författningsändringar för att säkerställa likvärdig sekretessprövning och möjlighet att begära ut patientjournaler från all skattefinansierad hälso- och sjukvård och socialtjänst oberoende av utförarens driftsform.
Stärkta rättigheter för transnationellt adopterade
Internationella adoptioner förmedlas av ideella föreningar, och i dag finns det tre sådana föreningar i Sverige. Föreningarna blir auktoriserade av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) och godkänns att förmedla adoptioner från specifika länder. MFoF har även tillsynen över föreningarnas verksamhet.
De senaste åren har frågan om internationella adoptioner som inte gått rätt till kommit i dagen, till exempel fall där barn har tagits från sina biologiska föräldrar mot deras vilja. MFoF har enligt regeringen tagit del av den information som kommit från brottsutredningen och den parlamentariska utredningen i Chile samt framfört att Sverige bistår utredningarna vid behov. Den förra regeringen varslade om en översyn av hur adoptionsförmedlingen fungerade i Sverige under 1960- till 1990-talen. Översynen kommer inte begränsas till enbart adoptioner från Chile.
Efter att ett barn adopterats till Sverige är kommunerna ansvariga för att bistå med det stöd som barnet behöver. Det kan vara mer eller mindre stöd, beroende på hur barn och familj mår. En rapport från MFoF pekar på den utbredda psykiska ohälsan bland adopterade. Statistiken visar också att det är en högre andel av dessa barn som lider av psykisk ohälsa än andra barn i samma ålder. Med tanke på att det är väldigt få adoptioner som idag sker internationellt så minskar kunskap och erfarenhet när det gäller hur stödet ska ske till dessa barn, ungdomar och familjer. Kommunerna är även ansvariga för att hjälpa barnet att få del av sina rättigheter och eventuellt söka sina rötter.
Det är viktigt att människor som har adopterats kan få hjälp och stöd när det gäller att söka sina rötter. MFoF har fått i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt om stöd till adopterade i samband med ursprungssökning för att på så sätt möjliggöra hjälp till de individer som vill söka sin livshistoria och finna sina rötter.
Med det som kommit i ljuset avseende tidigare adoptioner blir det tydligt att det sätt på vilket internationella adoptioner hittills har organiserats inte är optimalt när det gäller vare sig utredningar, beslut, förmedling, rättssäkerhet eller dokumentation. Centerpartiet välkomnar en översyn av hur adoptionsförmedlingen i Sverige fungerade under 1960- till 1990-talen. Det är givetvis viktigt att de som vill ha hjälp att söka sina rötter och se om just deras adoption har gått rätt till får hjälp och stöd. Dokumentation rörande adoptioner ska kunna tillhandahållas en adopterad person.
Mot denna bakgrund föreslår Centerpartiet att det tillsätts en utredning av hur internationella adoptioner bör organiseras, godkännas, kontrolleras och följas upp samt av behoven av författningsändringar vad gäller arkiv och dokumentation av adoptioner till Sverige. Det bör även utredas hur stödet till den adopterade ska se ut och vem som ska vara ansvarig för detta.
Stärkta rättigheter för utsatta barn
Barn är en särskilt utsatt grupp som Centerpartiet värnar. De flesta barn har det bra i Sverige. Men trots det finns det barn och unga som på olika sätt far illa. Samhället måste bli bättre på att förebygga att barn hamnar i utsatthet, bland annat genom stärkt, tillgängligt och jämlikt stöd till föräldrar i hela landet. Stuprör som hindrar samarbete mellan skola, vård, elevhälsa och socialtjänst måste brytas.
Siffror från Rädda Barnen visar att omkring 200
000 barn lever med våld som en del av sin vardag, och polisen får in fler och fler anmälningar om barnmisshandel. Mörkertalet är dock stort och det gör att det är svårt att veta hur många barn som verkligen misshandlas eller far illa i hemmet som en följd av våld från närstående.
Centerpartiet har länge drivit frågor om barns rätt och bland annat varit en del av den majoritet i riksdagen som efter treåriga Esmeraldas tragiska död varit drivande för att riksdagens socialutskott skulle ta över den förra regeringens ansvar och på egen hand agera för att ändra lagen så att barnets bästa skulle sättas främst. Arbetet resulterade hösten 2020 i ett riksdagsbeslut om att lagen bland annat ska säkerställa att barn inte ska flyttas från sitt familjehem om flytten strider mot barnets bästa. Den nya lagen trädde ikraft den 1 mars 2021, men Centerpartiet verkar för ett antal ytterligare ändringar i lagen som kan stärka barnets bästa.
Möjlighet att förordna om insatser utan föräldrarnas samtycke
Kommunens socialtjänst har det yttersta ansvaret för att se till att barn som far illa får det skydd och stöd som de behöver. Tyvärr har socialtjänsten idag alltför få verktyg för att utföra detta uppdrag. Möjligheterna för socialtjänsten att utan föräldrarnas samtycke förordna om insatser före det att ett tvångsomhändertagande är påkallat, är ytterst begränsade. Socialtjänsten kan därför ha svårt att arbeta proaktivt för att avhjälpa brister i hemmiljön och i föräldrarnas omsorgs- och föräldraförmåga.
I de fall barnet utsätts för allvarlig risk till följd av sitt eget beteende finns möjlighet att använda sig av så kallat mellantvång som innebär att den unge kan åläggas att genomgå behandlingar och åtgärder utan att vara föremål för vård enligt lagen om vård av unga. Om risken istället beror på brister i hemmiljön eller i föräldrarnas omsorgs- och föräldraförmåga är socialtjänsten så gott som helt hänvisad till att arbeta med frivilliga insatser förutsatt att situationen inte är så allvarlig att ett tvångsomhänder
tagande kan komma i fråga.
Centerpartiet välkomnar den nya lag som arbetades fram inom ramen för januariavtalet och som ger socialtjänsten rätt att gå in med insatser utan föräldrarnas samtycke i de fall det föreligger misstanke om att barnet utsätts för hedersbrott. Vi anser emellertid att det finns behov av en lagändring som gör det möjligt att besluta om sådana tvingande insatser, såväl för den unge som för föräldrarna, även vid andra risker eller omsorgsbrister.
Enhetliga metoder och jämlik kvalitet i utredningar som rör barn
Utöver de allmänna råd och en handbok som Socialstyrelsen ger ut, finns det i nuläget ingen formell mall för hur en utredning av barn och unga inom socialtjänsten ska se ut eller krav på vad den ska innehålla. Tillvägagångssätt och innehåll skiftar därför, liksom kvalitén. För att förbättra utredningarnas kvalitet, saklighet och stringens behövs en enhetlighet när det kommer till utredningsmetod och innehåll, inte minst när det gäller utredningar som rör barn. Det är också viktigt att öka och ta tillvara nya rön inom verksamhetsnära forskning.
En enhetlig och väl utarbetad mall och metod kan på många sätt utgöra en trygghet för utredaren och säkerställa objektiviteten. Med en enhetlig metod blir utrednings
arbetet också enklare, effektivare och mindre känslostyrt. Socialtjänstens utredningar har stor betydelse för domstolarnas bedömning. Hela 97 procent av domstolsavgöran
dena ligger i linje med utredningens förslag till beslut. Samtidigt konstaterar Ivo att socialtjänstens utredningar uppvisar brister i 67 procent av de ärenden Ivo granskat som rör barn.
Centerpartiet vill därför tillsätta en utredning av vilka evidensbaserade metoder för socialtjänstens utredningar av barn och unga som finns att tillgå, vilka som används idag och vilka som kan rekommenderas till kommunerna.
Utredningen bör även se över hur man kan säkerställa att socialtjänsten i alla kommuner har stabil, tillräcklig och jämlik tillgång till särskild kompetens för utredning av barn och unga.
Det är även viktigt att alla kommuner har tillgänglig kompetens om ungdomars utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen bör också se över hur detta kan säkerställas.
Undanröjning av hinder för samarbete och informationsutbyte
Det är positivt att riksdagen riktat ett tillkännagivande till regeringen om att även de orosanmälningar som inte leder till utredning ska vara sökbara. Alla hinder för kommuner att samarbeta över kommungränserna kring den sociala barn- och ungdomsvården bör också undanröjas. Det är av yttersta vikt att samarbetet mellan elevhälsan, barn- och ungdomshälsan, primärvården och socialtjänsten stärks. Genom att anlägga ett barnperspektiv kan aktörerna skapa organisations- och samarbetsformer som möjliggör tidig upptäckt av utsatthet. Hinder som idag försvårar sådana samarbeten och informationsutbyten måste ses över till förmån för lagstiftning och riktlinjer som främjar samverkan.
Socialtjänsten har som huvudsaklig uppgift att erbjuda hjälp och stöd. Uppgiften att hjälpa och stödja en enskild person, en förälder eller en familj får dock aldrig vara viktigare än att slå vakt om ett barns eller andra människors liv och hälsa. En socialsekreterare som exempelvis känner till att en person har ett beroende och har körkort, måste anmäla detta till Transportstyrelsen. På samma sätt ska även kännedom om relationsvåld i ett hem där det finns barn alltid leda till att socialtjänsten inleder ett separat barnärende.
Särskilda utbildningar om rättsliga processer som rör barn
Socialsekreterare och ombud som är involverade i processer som rör barn bör vara väl förtrogna med barns behov och hur barn generellt sett reagerar. För att stärka barnperspektivet anser Centerpartiet att alla yrkesverksamma som är involverade i processer som rör barn bör ha genomgått särskild utbildning. Särskilda kunskaper och lämplighet är framför allt viktigt när den professionella aktören ska prata direkt med barnet, inte minst om barnet själv är brottsoffer.
Regeringen bör därför se över hur en särskild utbildning för personal inom socialtjänsten som är involverad i rättsliga processer som rör barn kan inrättas. Man bör även se över hur det kan säkerställas specialistkompetens hos personal som är involverad i rättsliga processer där barn är brottsoffer.
Barn i skyddat boende
Enligt socialtjänstlagen ska socialnämnden särskilt beakta behoven för barn som bevittnar våld. Nämnden ansvarar för att barnen får det stöd och den hjälp de behöver. Eftersom barn som vistas i skyddat boende vanligen betraktas som medföljare till en vårdnadshavare får de dock inte eget beslut om denna insats. Därigenom saknas krav på dokumentation och socialnämnden har i praktiken svårt att följa upp barnets behov av stöd och hjälp före, under och efter vistelsen.
Det är enligt utredningen Ett fönster av möjligheter (SOU 2017:112) i praktiken ovanligt att socialnämnden följer upp barnets eller ens den medföljande vårdnads
havarens vistelse i det skyddade boendet. Ofta avslutas kontakten helt när vistelsen upphör. Utredningen föreslår att skyddat boende blir en ny placeringsform för barn. Socialnämnden ska då fatta beslut enligt socialtjänstlagen om de barn som följer med en vårdnadshavare till skyddat boende. Om barnet har två vårdnadshavare och det bara är möjligt att få samtycke från en av dessa ska socialnämnden ändå få besluta om åtgärden om detta krävs med hänsyn till barnets bästa.
Tyvärr har utredningen SOU 2017:112 och remissvaren behandlats mycket senfärdigt. Den S
‑
ledda regeringen presenterade sommaren 2020 en departements
promemoria med kompletterande lagförslag till utredningens förslag men har fortfarande inte lagt fram någon proposition för riksdagen. Centerpartiet har, tillsammans med andra partier, understrukit behovet av att regeringen skyndsamt lägger fram lagförslag på området.
Centerpartiet anser att det behöver fattas individuella beslut för barn som tas med till skyddat boende. Barn har individuella rättigheter att exempelvis upprätthålla för dem viktiga kontakter och att inte egenmäktigt slitas ur sitt sammanhang. Barns rätt till skolgång måste också garanteras när de befinner sig på skyddat boende, något som inte efterföljs idag. Det finns behov av att klarlägga när det är motiverat att en vårdnads
havare, utan samtycke från den andre vårdnadshavaren, tar med sig barnet till ett skyddat boende och av att tydliggöra barnperspektivet i en sådan bedömning. Våld, övergrepp och allvarliga omsorgsbrister mot barn är aldrig en privatsak. I de fall då det finns behov av omedelbart omhändertagande eller vårdnadsöverflytt ska detta beslutas av myndigheter. Regeringen bör mot denna bakgrund ge lämplig myndighet i uppdrag att utveckla kunskapsstöd och föreslå eventuella författningsändringar för att säkerställa barnets individuella rättigheter även under vistelse på skyddat boende.
Centerpartiet har i riksdagen drivit ett förslag om att utredare i alla barnärenden ska ha möjlighet att prata med barnet utan krav på vårdnadshavares samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Vi har även länge drivit på för att barn som bevittnar våld mot en omsorgsperson ska anses vara ett brottsoffer i straffrättslig mening. Då blir det också lättare att skydda barnet genom samhällets försorg. Centerpartiet välkomnar att det från andra halvåret 2022 infördes ett nytt brott, barnfridsbrott, som innebär att det är straffbart att utsätta ett barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar, såsom vålds- och sexualbrott, i nära relation.
Stöd till barn som separeras från en omsorgsperson
Utöver föräldrarna kan ett barn ha relationer till andra vuxna som är viktiga för barnet och som står barnet nära. Det kan handla om mor- och farföräldrar eller andra närstående släktingar, familjehemsföräldrar, styvföräldrar, eller om barnets biologiska föräldrar lever i samkönade relationer. En sådan närstående vuxen kan ha en lika viktig roll i barnets liv som en förälder och därmed fungera som en social förälder för barnet.
Barnets vårdnadshavare har idag ansvar för att tillse att barnets behov av umgänge med någon annan som står barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses. Tyvärr är det inte ovanligt att det uppstår situationer som medför att vårdnadshavaren inte fullföljer sitt ansvar och sätter sin egen vilja framför barnets relation. Socialtjänsten har idag möjlighet att föra talan i mål som rör barnets rätt till umgänge med andra utöver föräldrarna. Sådana mål är mycket ovanliga.
Det är viktigt att barnet har ett stabilt juridiskt skydd för sina relationer och detta oavsett i vilken familjekonstellation barnet växer upp. Barn ska ha rätt till kontakt med vuxna som är eller har varit en viktig del i deras liv. Regeringen bör se över lagstiftningen i syfte att säkerställa barnets rätt till kontakt och umgänge med en varaktig social förälder.
Stöd bör vara tillgängligt även om socialtjänsten inte är involverade. Regeringen bör se över hur elevhälsan kan erbjuda stödsamtal till barn som genom till exempel separation eller tvångsvård förlorar kontakt med vuxen som barnet har haft en nära relation till.
Vetenskap och beprövad erfarenhet som grund för beroendevården
Enligt EU:s drogobservatorium i Lissabon (ECNN) är narkotikamissbruk en av de största orsakerna till hälsoproblem och dödsfall bland ungdomar och yngre vuxna i Europa. Narkotikadödligheten i Sverige har mer än fördubblats de senaste tio åren och är näst högst i hela EU. En direkt jämförelse mellan länder är problematisk eftersom statistiken samlas in och rapporteras på olika sätt, men Sverige har en ökande trend. Samtidigt som Centerpartiet bland annat genom en restriktiv narkotikapolitik vill förhindra att människor använder narkotika och utvecklar ett narkotikaberoende vill vi ge de som har utvecklat en beroendesjukdom bästa möjliga vård. 2019 tog Centerpartiet ställning till att verka för tillsättandet av en genomgripande utredning av orsakerna till den höga narkotikadödligheten och vilka reformer som är nödvändiga för att minska den.
Ungefär tusen män och kvinnor blir varje år tvångsomhändertagna med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och placerade på ett så kallat LVM-hem. Statens institutionsstyrelse (Sis) har elva LVM-hem med knappt 400 platser. Syftet med LVM-vården är att bryta ett långvarigt och livshotande missbruk och motivera till frivillig behandling. Vården varar i högst sex månader och ska så snart som möjligt övergå till vård i öppnare former.
Centerpartiet har länge drivit frågan om att missbruksvården i högre grad måste präglas av medicinsk vetenskap och beprövad erfarenhet. Redan 2011 tog vi ställning för ett förändrat huvudmannaskap med ett överförande av ansvaret för missbruksbehandling till de nuvarande regionerna. 2019 fick Centerpartiet majoritet i riksdagen för ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda möjligheterna till en gemensam tvångs
lagstiftning för personer med psykisk ohälsa i kombination med beroendesjukdom. Utredningen, SOU 2021:93, redovisades hösten 2021 och har varit på remiss. Det är angeläget att den nya regeringen snabbt bereder förslagen och återkommer till riksdagen.
Ett ändrat huvudmannaskap skulle underlätta samordningen med vården. Majoriteten av narkotikamissbrukarna har en bakomliggande psykisk eller somatisk sjukdom. Därför måste missbruksvården utgå från att i första hand behandla den aktuella sjukdomen och i andra hand att i största möjliga mån lindra sjukdoms
symptomen. All annan sjukvård utgår från det perspektivet och missbruksvården ska inte vara något undantag. Sjukvården ska kunna använda sig av substitutionsbehandling.
Centerpartiets uppfattning är att Sverige fortsatt ska ha en restriktiv narkotikapolitik. Innehav, köp och försäljning av heroin, kokain, cannabis och andra droger är och ska vara olagligt. Centerpartiet har dock länge förespråkat en helhetlig utvärdering av narkotikapolitiken och missbruksvården, vilket även Folkhälsomyndigheten rekommen
derar. En utvärdering måste ta avstamp i principen om skademinimering och målen om jämlik hälsa och jämlik hälso- och sjukvård. En översyn av LVM, lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPV) och annan relevant lagstiftning måste inkluderas i den helhetliga utvärderingen.
Våren 2020 fick Centerpartiet majoritet i riksdagen för ett förslag om att regeringen bör utvärdera den befintliga narkotikalagstiftningens effekter med sikte på att utveckla en lagstiftning som möjliggör vård och skademinimering. Tyvärr prioriterade inte den förra regeringen detta. Centerpartiet förväntar sig att den nya regeringen följer upp riksdagens fattade beslut.
Hälso- och sjukvårdslagen bör bli styrande i beroendevården
Centerpartiet anser att fler åtgärder för att låta hälso- och sjukvårdslagen bli styrande i beroendevården behöver vidtas och att tillgången till farmakologisk behandling för personer med missbruksproblematik behöver garanteras i hela landet. Majoriteten av narkotikamissbrukarna har en bakomliggande psykisk eller fysisk sjukdom. Därför måste missbruksvården utgå från att både behandla sjukdomen och i största möjliga mån lindra symptomen. All annan sjukvård utgår från det perspektivet. Missbruks
vården ska inte vara något undantag. Därför ska inte politiken sätta upp några hinder för att sjukvården i större utsträckning ska kunna använda sig av läkemedelsbehandling för personer med missbruksproblem. Det måste även gå snabbare att narkotikaklassa nya preparat så att det går lättare att bekämpa dem. Vi anser att tillgången till vård och behandling och insatserna för skademinimering måste öka.
I dagsläget fattas beslut om eventuell substitutionsbehandling av kommunens tjänstemän genom socialtjänstlagen. Det är en orimlig ordning som gör att många människor tvingas vänta alltför länge – ibland förgäves – på att få den behandling de behöver. Genom att låta hälso- och sjukvårdslagen bli styrande även inom beroende
vården kan tillgängligheten till vård och behandling öka. Den patient som bedöms vara i behov av vård ska också garanteras detta och få ett beslut om behandling i sjukvården.
Det är även viktigt att sjukvården, inte polisen, får ett tydligt ansvar för onyktra personer som omhändertas med stöd av lagen om berusning (LOB). Alldeles för många diabetiker och människor med sepsis, epilepsi och andra bakomliggande sjukdomar har avlidit hos polisen.
Centerpartiet vill därför att regeringen skyndsamt ser över hur ansvaret för onyktra personer som omhändertas med stöd av lagen om berusning (LOB) kan förtydligas.
Kvalitetsutveckling av vård och behandling
Tillgängligheten till vård och behandling för personer med beroendeproblematik måste öka för att möta behoven och de förväntningar medborgarna har på en modern vård baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns även behov av kvalitets
utveckling och öppenhet för nya behandlingsmetoder, något som skett i exempelvis Finland och Norge. Då behövs ökade statliga resurser samtidigt som regionerna bör få incitament att göra och prioritera rätt genom samordnade och jämlika satsningar med avstamp i regionala och lokala behov. Nationella överenskommelser mellan regeringen och SKR inom beroendeområdet behöver fokusera på en personcentrerad och likvärdig behandling på samma sätt som i överenskommelser kring annan vård och omsorg. För den långsiktiga kvalitetsutvecklingen är det avgörande att registreringen i nationella kvalitetsregister ökar. Regeringen bör i samråd med SKR och professionerna se över hur man kan åstadkomma detta.
Personer med opiodberoende kan bli hjälpta av så kallad läkemedelsassisterad behandling (LARO, läkemedelsassisterad behandling vid opiodberoende). Det innebär läkemedelsbehandling med ett substitutionspreparat, exempelvis metadon. Metadon och likvärdiga preparat ersätter narkotikan och minskar abstinensbesvär. Denna typ av substitutionsbehandling erbjuds i särskilda metadonprogram, då annan samtidig behandling och social rehabilitering pågår. Metadon har visat sig förlänga livslängden hos tunga opiatmissbrukare. Medellivslängden för en heroinmissbrukare som påbörjat sitt missbruk i 15–20-årsåldern är cirka 42 år. Den som får substitutionspreparat lever längre och fungerar bättre socialt. Tillgången till assisterad läkemedelsbehandling för opiatmissbrukare i Sverige är internationellt sett låg och köerna till metadonprogram
men är i regel mycket långa.
Tillgång till jämlik läkemedelsbehandling bör vara en del av den kommande översyn av beroendevården som riksdagen initierat. Även i sitt arbete med en ny ANDTS-strategi bör regeringen ha fokus på att stärka behandling och uppföljning av personer med opiodberoende.
Stopp för lustgas i berusningssyfte
Från bland annat Stockholm, Falun och Storuman har det under de senaste åren rapporterats om ökande drogförsäljning och missbruk av lustgas som producerats för andra syften. Bland annat används gas från patroner till gräddsifoner. Reklam för att köpa ”lustgas till fest” sprids i sociala medier. Enligt fältassistenter i Stockholm sker försäljningen där främst i parkerna och en del av kundkretsen är ungdomar mellan 14 och 17 år.
Lustgas är inte narkotikaklassad då den inte uppfyller de villkor som ställs för att en drog ska narkotikaklassas. Den främsta risken med lustgas är syrebrist vid inandning, vilket kan leda till medvetslöshet, tillfällig försvagning av hjärtmuskeln och att kroppens skyddsreflexer försvagas, till exempel kräkreflexen. Riskerna med lustgas ökar vid samtidig användning av andra droger.
Privat bruk av lustgas är även en liten, men helt onödig, källa till utsläpp av växthusgas som borde kunna förebyggas. Utsläpp av 1
kilo lustgas motsvarar enligt Sveriges lantbruksuniversitet utsläpp av cirka 298 kilo koldioxid.
Att mot bakgrund av detta helt oreglerat tillåta försäljning av lustgas för privat bruk i rusningssyfte ter sig aningen ogenomtänkt. Andra länder, såsom Danmark och Finland, har förbjudit försäljning av lustgas för berusningssyfte. Det har dessutom införts åldersgränser i grannländer för att minska bruket.
Det är en väg som även Sverige bör gå, och en 18-årsgräns bör införas för att minska försäljningen då det kan vara hälsovådligt att nyttja lustgas för berusning. Regeringen bör skyndsamt agera för att införa en åldersgräns på försäljning samt helt förbjuda försäljning i berusningssyfte.
Ta bort möjligheten att förskriva narkotikaklassade läkemedel till sig själv
Frågan om läkare, tandläkare och andra behöriga förskrivares möjlighet att förskriva narkotikaklassade läkemedel till sig själv är inte ny. I få men ändå för många fall bidrar möjligheten till att personer verksamma som läkare inte får adekvat behandling och i värsta fall utvecklar ett missbruk. Samtidigt som läkare fortfarande bör kunna förskriva receptbelagda läkemedel till sig själv eller anhöriga, anser Centerpartiet att man bör undanta narkotikaklassade läkemedel från denna möjlighet. Regeringen bör initiera de författningsändringar som är nödvändiga för detta.
Stärkt stöd för anhöriga till personer med missbruksproblematik
Anhöriga inom alla delar av vården och omsorgen behöver få ett stärkt och mer systematiskt stöd, oberoende av bostadskommun eller -region. En grupp som särskilt ofta glöms bort är anhöriga till personer som har problem med alkohol, narkotika, droger eller spelberoende.
Det är vanligt att anhöriga till en person med beroendeproblem påverkas negativt. Så kallat medberoende kan drabba vem som helst som lever nära en person med ett missbruk eller beroende. Ett medberoende innebär inte att man själv blir missbrukare utan att man anpassar sig efter den som missbrukar och låter missbruket styra den gemensamma vardagen. Medberoende är många gånger förknippat med en känsla av ansvar för den närståendes tillstånd. Som förälder kan det till exempel vara svårt att motivera en ung vuxen till att söka hjälp och relationen präglas ofta av tilltagande negativa mönster. Föräldrar och andra närstående till missbrukare kan även vara utsatta för ekonomisk press, skadegörelse, våld eller hot om våld.
Stödprogram kan bidra till att öka hjälpsökande bland personer med missbruks
problematik samt till att öka psykiskt välmående hos den anhöriga själv, men det finns få insatser riktade mot anhöriga till personer med missbruksproblematik som är tydligt evidensbaserade i Sverige, enligt Nationellt kompetenscentrum anhöriga. Särskilt behövs det mer forskning om barns behov av stöd och ett tydligare barn- och familjeperspektiv på missbruksbehandling.
Centerpartiet vill att anhöriga till personer med missbruksproblematik ska få adekvat hjälp, oberoende av var i landet man bor. Vi anser därför att regeringen ska uppdra åt Socialstyrelsen att utreda vilken hjälp som erbjuds av kommuner och regioner, vilka evidensbaserade metoder som kan rekommenderas och om det finns behov av nationella riktlinjer.
Christofer Bergenblock (C)
Anders W Jonsson (C)
Martina Johansson (C)
Jonny Cato (C)
Muharrem Demirok (C)
Catarina Deremar (C)
Anne-Li Sjölund (C)
Helena Vilhelmsson (C)
Anders Ådahl (C)
Anna Lasses (C)
Niels Paarup-Petersen (C)
Motion B
Motion till riksdagen
2024/25:3166
av Christofer Bergenblock m.fl. (C)
En tillgänglig vård och omsorg i hela landet
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
Motivering
Organisation, prioriteringar och kompetensförsörjning i hälso- och sjukvården
Utbyggd primärvård på landsbygden och i socioekonomiskt utsatta områden
Fritt val av utförare också i slutenvården
Satsa på seniora medarbetare
Fler undersköterskor med nya karriärmöjligheter
Läkarstudenter ska kunna jobba som undersköterska
En robust medicinsk beredskap i hela landet
Jämställd vård
Jämställd sjukvård i hela landet
Hälsosamtal i kvinnohälsovården
Stärkt fysioterapikompetens i förlossningsvården
Snabbare tillgång till vård för förlossningsskador
Äldreomsorg och stöd till seniorer
Obligatoriskt utbildningsprogram för chefer inom äldreomsorgen
Höga och lika krav på chefer i privat och offentligt driven omsorg
Stärk valfriheten i äldreomsorgen
Ny utredning Rätt till trygghetsboende för 85+
Fasta sjuksköterskor och medicinskt ansvariga läkare
Strategi för jämlika möjligheter till trygg hemsjukvård på äldreboenden
Avancerad hemsjukvård i hela landet
Ett nationellt äldrehälsovårdsprogram
Stärkta insatser för äldre med funktionsnedsättning
Könsdysfori
Stärkta insatser för människor med könsdysfori
Ivo bör följa upp transvården
Våld och sexuella övergrepp
Jämlik vård till personer som utsatts för sexuella övergrepp
Psykisk ohälsa
Kraftfulla insatser mot psykisk ohälsa i hela landet
Stärkt kompetens om psykisk ohälsa i primärvården
Stärkta insatser for suicidprevention i kommunerna
Kvalitet, utveckling och innovation
Proaktiv tillsyn
Lagstifta om vård och omsorg av patienter med bristande beslutsförmåga
Långsiktig finansiering och struktur för kvalitetsregistren
Apotek och läkemedel
Tillgängliga apotek i hela landet
Ett moderniserat läkemedelssystem
Folkhälsa
Inkludera hela befolkningen i det allmänna vaccinationsprogrammet
Utjämna sociala hälsoskillnader i hela landet
Stöd till människor med missbruksproblem
Stärka kommunernas förebyggande arbete
Begränsa missbruket av lustgas
Genomför förslagen från Samsjuklighetsutredningen
Bättre narkotikapolitik
Utred så kallade brukarrum
Förändringar på alkoholområdet
Vissa liberaliseringar på alkoholområdet för att värna monopolet
Utred möjligheten att medföra alkohol inom samma verksamhet
Ta bort kraven på matservering och eget kök vid alkoholservering
Förtydliga möjligheten att förblanda drinkar
Underlätta för catering att få servera alkohol
Flytta Systembolagets informations- och forskningsuppdrag
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om statlig medfinansiering av små primärvårdsenheter i glesbygd och socioekonomiskt utsatta områden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens utgång bör återkomma till riksdagen med ett förslag om fritt val av utförare även i slutenvården och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etablera ett program för kompetens- och karriärutveckling riktat mot vårdpersonal som är 60 år eller äldre, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen under mandatperioden bör ta de initiativ som behövs för att undersköterskor i hela landet ska kunna få tillgång till fortbildning, specialisering och s.k. karriärtjänster och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att läkarstudenter ska kunna arbeta som undersköterskor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen utifrån beredskapsläget snarast bör förtydliga att det ska vara möjligt att tillämpa LUFS vid upphandlingar inom vård, omsorg och socialtjänst och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens slut bör ge lämplig myndighet i uppdrag att kontinuerligt analysera ojämställdhet inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens slut bör ge lämplig myndighet i uppdrag att ta fram riktlinjer och stöd för att alla kvinnor i kvinnohälsovården ska kunna erbjudas hälsosamtal av en barnmorska och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens slut bör ge lämplig myndighet i uppdrag att utreda ett krav på fysioterapeutisk kompetens om kvinnors hälsa vid eftervård efter förlossningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att före mandatperiodens slut ge lämplig myndighet i uppdrag att kartlägga tillgängligheten i förlossnings- och eftervården samt föreslå åtgärder för att kvinnor i hela landet snabbare ska kunna få tillgång till vård för förlossningsskador och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka Äldreomsorgslyftet till att även innefatta ett obligatoriskt utbildningsprogram för chefer inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kravställning på verksamhetsföreståndare inom vård och omsorg bör likställas mellan privat och offentlig sektor och utformas så att kravställningen är relevant i förhållande till den verksamhet som ska bedrivas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge lämplig myndighet i uppdrag att utreda hur valfriheten för äldre avseende boende och hemtjänst kan förbättras genom författningsändringar och andra åtgärder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en äldreboendegaranti som innebär rätt att flytta in på ett trygghetsboende utan biståndsprövning fr.o.m. 85 års ålder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka den medicinska kompetensen inom äldreomsorgen genom att det hos kommunen ska finnas fasta sjuksköterskor knutna till alla äldreboenden och genom att det hos regionen ska finnas tillgång till fast läkare för de boende samt en medicinskt ansvarig läkare (MAL) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast våren 2026 bör återkomma till riksdagen med en strategi för att säkerställa jämlik möjlighet till hemsjukvård på särskilda boenden för äldre i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att före mandatperiodens slut ge lämplig myndighet i uppdrag att identifiera nödvändiga författningsändringar för att säkerställa jämlik tillgång till avancerad hemsjukvård i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett nationellt äldrehälsovårdsprogram som innehåller hälsosamtal, vaccinationsprogram och screening och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens utgång bör utreda åldrande och funktionsnedsättning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att före mandatperiodens slut stärka kunskapen kring könsdysfori och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) bör få ett särskilt uppdrag att följa upp transvården och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att förbättra vården för den som utsatts för sexuella övergrepp eller våld i nära relation, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast ge lämplig myndighet i uppdrag att stärka kunskapen och metoderna inom psykisk ohälsa och psykisk sjukdom i den somatiska slutenvården och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda kompetensförsörjningen och kvalitetssäkringen av psykoterapeuter och de yrkesgrupper som behandlar psykisk ohälsa inom primärvården, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner ska arbeta förebyggande med suicidprevention inom elevhälsan, socialtjänsten och äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka Inspektionen för vård och omsorgs (Ivo) förutsättningar för proaktiv, effektiv och strategisk tillsyn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att personer med nedsatt beslutsförmåga ska få tillgång till vård och omsorg på jämlika villkor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens utgång bör ge lämplig myndighet i uppdrag att säkerställa en långsiktigt hållbar finansiering och struktur för kvalitetsregistren och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör bli möjligt att driva apotek med farmaceut på distans och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av det svenska läkemedelssystemet i syfte att bidra till att fler patienter snabbt får tillgång till innovativa och anpassade läkemedel efter behov och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen före mandatperiodens slut bör ta de initiativ som krävs för att det allmänna vaccinationsprogrammet ska kunna utökas till att omfatta hela befolkningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning av hur ett mål om stärkt hälsokompetens i socioekonomiskt utsatta områden kan nås och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra kommunernas och regionernas förutsättningar att nå målen i ANDTS-strategin och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör lägga fram de författningsförslag och övriga förslag som behövs för att begränsa tillgången till lustgas i enlighet med förslagen i betänkandet En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör lägga fram de författningsförslag och övriga förslag som behövs utifrån vad som framkommit i den s.k. Samsjuklighetsutredningen (SOU 2023:5 Från delar till helhet – Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör lägga fram de författningsförslag och övriga förslag som behövs utifrån vad som framkommit i den s.k. Narkotikautredningen (SOU 2023:62 Vi kan bättre! Kunskapsbaserad narkotikapolitik med liv och hälsa i fokus) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att före mandatperiodens slut utreda om s.k. brukarrum bör inrättas i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att genomföra en bred översyn av alkohollagen i syfte att modernisera den och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda författningsändringar som gör att alkohol kan medföras av gästen mellan olika platser med serveringstillstånd inom samma verksamhet, t.ex. mellan baren och rummet på ett hotell, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort kravet på matservering och eget kök för att få servera alkohol och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga alkohollagstiftningen så att det framgår att det är tillåtet att förblanda drinkar på ställen med serveringstillstånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda författningsändringar kring alkoholservering vid cateringverksamhet som innebär att ett beviljat tillstånd för catering ska vara giltigt även utanför den tillståndsgivande kommunen samt att tillstånd för catering även får gälla utomhus och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Systembolagets informations- och forskningsuppdrag bör flyttas till en lämplig myndighet med folkhälsokompetens och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Centerpartiet strävar efter en vård och omsorg som finns tillgänglig för alla – oavsett ålder, kön eller bostadsort – och som utgår från den enskilda människans behov. Rätten till självbestämmande och inflytande över den vård och omsorg som ges måste gälla såväl unga som gamla, friska som sjuka. Välfärdens huvudsyfte är att garantera trygghet
och likvärdiga förutsättningar för var och en, vilket bygger på insikten om att människors
behov kan se olika ut. Hälso- och sjukvården ska arbeta proaktivt och hålla jämlik och hög kvalitet i hela landet.
I motionerna 2022/23:905 En utvecklad sjukvård i hela landet, 2022/23:856 En stärkt folkhälsa från barndom till ålderdom samt 2022/23:901 En äldreomsorg med trygghet och valfrihet i hela landet ges en bredare beskrivning av Centerpartiets övergripande hälso- och sjukvårdspolitik, äldreomsorgs- och seniorpolitik samt av ett antal konkreta förslag som redan lagts fram för riksdagen under mandatperioden.
Organisation, prioriteringar och kompetensförsörjning i hälso- och sjukvården
Utbyggd primärvård på landsbygden och i socioekonomiskt utsatta områden
Fysisk tillgänglighet i glesbygd och socioekonomiskt utsatta områden är fortfarande en stor utmaning för primärvården, även om den digitala vården skapar nya möjligheter för både patienter och vårdgivare i många situationer. Centerpartiet vill se ett nationellt system för småskalig hälso- och sjukvårdsverksamhet som samfinansieras av staten och regionerna och helt ersätter den så kallade nationella taxan. Målet måste vara att skapa långsiktiga förutsättningar för småskalig hälso- och sjukvårdsverksamhet och samtidigt förbättra tillgängligheten på landsbygden och i socioekonomiskt utsatta områden. En tillfällig förordning om statsbidrag, som föreslås i Socialdepartementets promemoria Ds 2023:23, är för kortsiktig och otillräcklig.
En viktig förutsättning för den lyckade ”fastlegereformen” i Norge är möjligheten för läkare utan eget kapital att starta egen mottagning med ett begränsat åtagande, medan övrig primärvård erbjuds på annat sätt genom till exempel underleverantörer. Även den svenska primärvården måste kunna bestå av både större vårdcentraler och mindre mottagningar med bara en läkare och en sjuksköterska.
En sådan förändring skulle inte minst öka förutsättningarna för att bygga ut primär
vården i både mer glest befolkade delar av landet och så kallade socioekonomiskt utsatta områden. Där befolkningsunderlaget är för litet eller osäkert för att etablera de stora vårdcentraler som primärvårdsuppdraget idag kräver, kan man istället få fler mindre mottagningar. Det skulle innebära att fler människor får närmare till vården. Modellen har redan utretts i SOU 2018:39
God och nära vård – En primärvårdsreform
och bör kombineras med nationella rekommendationer för ersättningssystem inom primärvården och en ökad statlig och regional styrning inom ett antal centrala områden för kompetensförsörjningen.
Både beredskapshänsyn och principen om jämlik tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet gör att staten har ett särskilt ansvar för att säkerställa en tillgänglig primär
vård också i glesbygd och socioekonomiskt utsatta områden. Regeringen bör, med avstamp i SOU 2018:39 och i samråd med Glesbygdsmedicinskt centrum och SKR, se över hur en statlig medfinansiering av små primärvårdsenheter i glesbygd och socio
ekonomiskt utsatta områden lämpligast kan utformas.
Fritt val av utförare också i slutenvården
Den patientlag som infördes 2015 med syftet att stärka patienternas rättigheter och medbestämmande visade sig vid en utvärdering inte ha haft någon större effekt. Svenska patienter upplever tvärtom att de är mindre delaktiga och att tillgängligheten är sämre idag, än när lagen infördes. Till stor del beror detta på att sjukvården saknar transparenta
och strukturerade metoder för att informera om patientens rättigheter och valmöjligheter.
Att andra länder lyckats skapa en mer tillgänglig vård till en likvärdig kostnad och kvalitet är ett bevis på att även Sverige kan komma bort från långa köer och lågt patient
inflytande. Den svenska sjukvården kan slå in på en annan väg. Det är en väg där patienten enkelt kan få en översikt på alla de vårdgivare och vårdtjänster som finnas att nyttja, såväl digitalt som fysiskt.
Skillnader i väntetid både inom och mellan olika regioner, samt mellan olika vård
givare inom samma specialistområde, pekar på att det finns potential att korta patientens väntetider om vårdgivarnas och regionernas samlade kapacitet används mer effektivt. I patientlagen fastslås att patienter har möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård, inom eller utom hemregionen, obeaktat väntetiderna. Genom att patienter i
hela landet får möjlighet att välja vårdgivare även för specialistbehandling och operation
kan vårdgivare med kortare köer till särskilda behandlingar bistå med att korta köerna i hela landet.
Centerpartiet vill därför stärka rättigheterna i patientlagen genom att ge patienten rätt att välja även slutenvård vid en annan klinik än vid hemregionens egna vårdgivare. Rättigheten ska innebära att patienten vid beslut om ordinerad behandling får vara delaktig i beslutet om val av klinik för behandling och även får avgöra vart remissen ska skickas efter att en läkare bekräftat patientens behov.
För en regering som anser sig vara borgerlig bör det vara en självklarhet att hela tiden se över hur människors valfrihet och egenmakt kan stärkas. Inte minst är detta viktigt för den enskilde när hen är i en sårbar situation som patient. Centerpartiet förväntar därför att regeringen senast innan mandatperiodens utgång återkommer till riksdagen med ett förslag om att införa fritt val av utförare även i slutenvården.
Satsa på seniora medarbetare
Sjukvården och äldreomsorgen behöver behålla fler erfarna medarbetare. Forskning visar dock att en del chefer slutar att satsa på sina anställda när de närmar sig pensions
åldern. Seniora medarbetare får ofta färre möjligheter till kompetensutveckling, att ingå i nya projekt eller delta i utvecklingsarbete på arbetsplatserna. Det gör det mindre attraktivt att stanna kvar, inte minst i ett fysiskt krävande yrke som till exempel undersköterska i äldreomsorgen.
Seniora undersköterskor, sjuksköterskor och läkare i hela landet ska ha möjlighet att utvecklas på jobbet också efter 60 år. Det utvecklas hela tiden ny kunskap i sjukvården och omsorgen, samtidigt som senior arbetskraft har erfarenhet och kompetens som är värdefull för att handleda nya medarbetare. Det bör etableras en permanent satsning på senior arbetskraft i sjukvården och äldreomsorgen genom en överenskommelse mellan regeringen och SKR. Det kan handla om tillgång till kompetens- och karriärutveckling såsom specialist- eller ledarutbildning, möjlighet att fungera som handledare för ny
utbildade kollegor eller en tjänst som vårdlärare med ansvar för verksamhetsutveckling.
Regeringen bör i samråd med professionerna ta fram ett program för kompetens- och karriärutveckling för vårdpersonal som är 60 år eller äldre.
Fler undersköterskor med nya karriärmöjligheter
Centerpartiet vill bygga ut den lyckade satsningen på så kallade karriärtjänster inom äldreomsorgen och sjukvården. Satsningen innebär möjligheter till kompetenslyft, karriärutveckling och lönepåslag med fördjupad kompetens inom centrala områden.
Undersköterskor utgör ryggraden i svensk äldreomsorg. Regeringen bör under mandatperioden ta de initiativ som behövs för att fler undersköterskor i hela landet kan få tillgång till fortbildning och specialisering samt se över hur satsningen på karriär
tjänster kan byggas ut till att även omfatta undersköterskor och bli tillgänglig för undersköterskor hos både kommunala och fristående vårdgivare i samtliga kommuner och regioner.
Läkarstudenter ska kunna jobba som undersköterska
Riksdagen beslutade 2021 att reglera undersköterskeyrket och göra undersköterska till en skyddad yrkestitel. Det är viktigt att inte regleringen av yrkestiteln gör det svårare eller omöjligt för läkarstudenter och läkare utbildade i utlandet att arbeta som under
sköterska under studierna. Det är viktigt att sjukvården och äldreomsorgen kan ta studenternas kompetens till vara. Det är även avgörande för att klara av bemanningen i vården.
Regeringen bör mot bakgrund av detta säkerställa att läkarstudenter, till exempel efter ett visst antal terminer, kan arbeta som undersköterska och/eller ansöka om titeln undersköterska hos Socialstyrelsen.
En robust medicinsk beredskap i hela landet
Hälso- och sjukvården är en viktig del av det svenska totalförsvaret. Vården behöver därför bli mer motståndskraftig under samhällskriser och ytterst under krig.
Lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS) har som huvud
syfte att skapa konkurrens i upphandlingar av känslig karaktär på försvars- och säkerhetsområdet. LUFS ska ge förutsättningar för ett såväl starkare som mer anpassat skydd av ett upphandlingsföremål.
Det är viktigt att inte föråldrad eller otydlig lagstiftning står i vägen för bättre beredskap och säkerhet i hälso- och sjukvården. Regeringen bör se över hur det skyndsamt kan förtydligas att det ska vara möjligt att tillämpa LUFS vid upphandlingar inom vård, omsorg och socialtjänst.
Jämställd vård
Jämställd sjukvård i hela landet
Ett av Sveriges sex jämställdhetspolitiska mål är en jämställd hälsa. Trots detta visar utvärderingar att insatserna för kvinnors hälsa inte täcker hela problembilden. Det saknas också tydliga behovsbedömningar och prioriteringar, både inom satsningarna
och jämfört med andra områden eller grupper. Det finns en bild av bristande samordning
och onödigt dubbelarbete. Redan 2014 rekommenderade Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att det bör utvecklas en nationell modell för att mäta och följa upp ojämlik vård samt utvärdera effekter av metoder som prövas för ökad jämlikhet. Myndigheten har tidigare haft i uppdrag att följa upp satsningar på kvinnors hälsa, men vissa tillfälliga insatser är inte tillräckligt.
För att sjukvården skall kunna bygga upp kompetens och kunskap som kan göra sjukvården jämställd anser Centerpartiet att lämplig myndighet bör få ett permanent monitorerings- och analysuppdrag som rapporteras årligen.
Hälsosamtal i kvinnohälsovården
Svårigheter att få hjälp för olika kvinnosjukdomar och tillstånd gäller för kvinnor i alla åldrar. Många kvinnor lider av problem kopplat till klimakteriet, men kan också ha svåra besvär från exempelvis tidigare förlossningar. Genom cellprovtagningarna nås nästan alla kvinnor mellan 23 och 64 år regelbundet av sjukvården. Centerpartiet föreslår att regeringen ser över möjligheten att cellprovtagningen kompletteras med ett frivilligt hälsosamtal hos barnmorska. Lämplig myndighet bör få i uppdrag att ta fram nödvändiga riktlinjer och kunskapsstöd.
Stärkt fysioterapikompetens i förlossningsvården
Över tid har kontakten med vården efter förlossningen minskat. Eftervården består idag främst av ett kontrollbesök hos barnmorska åtta veckor efter förlossningen. Besöket är en viktig del för att exempelvis upptäcka förlossningsskador. Det finns behov av att stärka upp eftervården för att i ett tidigt skede ge kvinnor i behov det stöd och den vård
de har rätt till. Det kan göras genom att låta efterkontrollen med barnmorska kompletteras
med ett besök hos fysioterapeut med inriktning på kvinnors hälsa. Deras fokus på funktion gör att exempelvis en bäckenbottenundersökning kan bli mer ingående och bli ett bra komplement till barnmorskornas arbete. På samma vis som det kopplas in fysio
terapeut vid muskelskada eller operation borde det vara en självklarhet att ha tillgång till fysioterapeutisk kompetens efter förlossningen. Det ökar inte bara möjligheten till ett fungerande liv utan smärta för kvinnor, dessutom är det samhällsekonomiskt effektivt då återkommande sjukhusbesök och sjukskrivningar kan förhindras.
Regeringen bör därför skyndsamt genomföra riksdagens fattade beslut om att ge lämplig myndighet i uppdrag att utreda ett krav på fysioterapeutisk kompetens om kvinnors hälsa vid eftervård efter förlossningen.
Snabbare tillgång till vård för förlossningsskador
Idag får 80 procent av alla kvinnor en muskelbristning i bäckenbotten i samband med förlossning. Trots det är det många kvinnor som aldrig får hjälp, istället får många höra att det är ”normalt” att ha smärta i magen, framfall eller urinläckage, att det inte är någon fara. Det beror både på okunskap och på att det inte upptäcks.
Regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att kartlägga förutsättningarna för tillgängligheten i förlossnings- och eftervården samt föreslå åtgärder för att kvinnor i hela landet snabbare kan få tillgång till vård och behandling av förlossningsskador.
Äldreomsorg och stöd till seniorer
Äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt, ha tillgång till god vård och omsorg samt erbjudas en jämställd och jämlik vård och omsorg.
I motion 2022/23:901 En äldreomsorg med trygghet och valfrihet i hela landet ges en bredare beskrivning av Centerpartiets övergripande senior- och äldreomsorgspolitik samt av ett antal konkreta förslag som redan lagts fram för riksdagen under mandat
perioden.
Obligatoriskt utbildningsprogram för chefer inom äldreomsorgen
Ledare och chefer i vård och omsorg ska få bättre utbildningar i ledning och styrning, och genom detta ska vi ge förutsättningar för att skapa vårdkulturer och organisationer som byggs utifrån patienters behov. Goda vårdkulturer och ledare skapar bättre patient
möten. Kulturfrågor handlar om vilka normer som odlas på en arbetsplats. Detta berör allt ifrån synen på patienter, samarbeten och tilliten till kollegor, till hur man ser på initiativtagande och förändring, ny kunskap och mycket mer. Forskningen pekar på att dessa områden är möjliga att förbättra för att göra såväl patienter som medarbetare mer nöjda med hur vård och omsorg fungerar. Cheferna och ledarna är här helt centrala för att skapa arbetsplatser som präglas av goda värderingar och hög tillit. En höjd och mer likvärdig kvalitet i själva chefs- och ledarskapet är ett viktigt sätt att få mer likvärdighet i kvalitet och patientbemötande. Inom skolans område har den frivilliga rekryterings
utbildningen för rektorer tillsammans med den obligatoriska rektorsutbildningen blivit viktiga verktyg för detta. Centerpartiet vill införa ett motsvarande system inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen. En rekryteringsutbildning ska erbjudas den som är intresserad av att söka chefstjänster och en obligatorisk statlig utbildning ska genom
föras av den som fått en chefstjänst. Utbildningen ska innehålla teoretisk och praktisk kunskap samt examinationsmoment. Det behövs också en samlad chefsfortbildning för aktiva chefer inom välfärdssektorn.
Äldreomsorgslyftet ska stärka kompetensen inom kommunalt finansierad vård och omsorg om äldre genom att ge ny och befintlig personal möjlighet att utbilda sig på arbetstid. Personal inom äldreomsorgslyftet hade initialt möjlighet att genomgå utbildning till vårdbiträde eller undersköterska på betald arbetstid. Äldreomsorgslyftet utvidgades 2021 till att även omfatta andra kompetenshöjande utbildningar inom vård och omsorg samt utbildningar för första linjens chefer. Dessa satsningar skall fortsätta och omfatta fler möjligheter till utbildning och kompetensutveckling som stärker kvaliteten och säkerheten i äldreomsorgen.
Centerpartiet vill att en obligatorisk chefsutbildning för äldreomsorgen inrättas inom ramen för äldreomsorgslyftet och att denna utbildning ges motsvarande omfattning som den obligatoriska rektorsutbildningen inom skolans område.
Höga och lika krav på chefer i privat och offentligt driven omsorg
En hög kompetensnivå bland personal och chefer inom vård- och omsorgssektorn är avgörande för att kunna leverera god vård och service till patienter och brukare. Samma
höga krav skall ställas på offentliga aktörer som på privata aktörer verksamma i omsorgs
sektorn.
Centerpartiet har länge förespråkat obligatoriska chefsutbildningar för ledare i patientnära verksamhet inom sjukvården och äldreomsorgen. Oavsett driftform skall man som patient eller brukare veta att man får vård eller service av hög kvalitet. Idag kan dock kravställningen på verksamhetsföreståndare för privata aktörer skilja sig åt från offentliga utförare. Privata omsorgsaktörer behöver godkännande från Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, något som inte kommunerna behöver. Ivos tillståndsgivning har dock utvecklats till en ibland strikt och godtycklig praxis, där onödigt hårda krav från Ivo har begränsat möjligheten att rekrytera rätt personal för privata aktörer. Centerpartiet menar att tillståndsgivningen och kravställningen på privata omsorgs
aktörer behöver ses över så att de harmonierar med kraven i den offentliga sektorn.
Stärk valfriheten i äldreomsorgen
Patientens och brukarens rätt till inflytande är en bärande del av svensk sjukvård såväl som äldreomsorg. Rätten och möjligheten för äldre att få välja utförare inom hem
tjänsten eller att få välja sitt boende är dock begränsad idag. En undersökning från Vårdföretagarna visar att över 90 procent av de äldre vill kunna välja hemtjänst och äldreboende, och kunna välja mellan såväl privata som offentliga aktörer. Samtidigt saknar många brukare och patienter idag den möjligheten. Redan tidigare har Center
partiet krävt att möjligheten att välja hemtjänstutförare ska göras obligatorisk i alla Sveriges kommuner, men nu vill vi även se att det tas ett större grepp kring att stärka äldres rätt till valfrihet. Centerpartiet vill därför ge lämplig myndighet i uppdrag att utreda hur valfriheten för äldre avseende boende och hemtjänst kan förbättras genom författningsändringar och andra åtgärder.
Ny utredning Rätt till trygghetsboende för 85+
Ungefär två av tre personer över 85 år är kvinnor, och fler äldre kvinnor än män känner sig otrygga. Äldre kvinnor är även mer utsatta för våld i hemmet. Otillgängliga bostäder riskerar att isolera både äldre kvinnor och män i sina hem.
Centerpartiet anser att kvinnor och män över 85 år som önskar att flytta till en mer tillgänglig och trygg bostad ska få möjlighet till det. Kommunen bör vara skyldig att
erbjuda personer som är 85 år eller äldre det som motsvarar en biståndsbedömd trygghets
bostad.
Här kan den äldre bo i en trygg miljö med möjlighet att delta i gemensamma måltider, kulturella aktiviteter och umgänge. Bostaden ska vara tillgänglighetsanpassad.
Landsbygdskommuner har en större andel äldre i befolkningen och här bor fler äldre i hus som kan vara otillgängliga och utan nära grannar. Inte minst i landsbygds
kommuner finns det brist på tillgänglighetsanpassade hyreslägenheter, också i kommunernas centralorter. En skyldighet att erbjuda så kallad trygghetsbostad skapar jämlik valfrihet för äldre i hela landet. Idag är detta bara en möjlighet för kommunerna och det är stora skillnader vad gäller tillgänglighet, utformning och ekonomiskt stöd till boendeformerna.
Statistiken visar tydligt att det inte har varit tillräckligt med det förtydligande av möjligheten som gjorts. Av 2022 års bostadsmarknadsenkät framgår att enbart 22 kommuner har infört boendeformen biståndsbedömt trygghetsboende, och att 27 kommuner planerar att införa biståndsbedömt trygghetsboende inom de kommande tre åren. I 241 av Sveriges kommuner saknas alltså denna möjlighet för äldre människor utan att det finns planer på en förändring.
Förslaget skulle också bidra till en mer jämställd äldreomsorg. Äldreomsorgen har tyvärr liknande jämställdhetsutmaningar som sjukvården. Det handlar om en snedvriden biståndsbedömning där föreställningar om vad kvinnor och män behöver eller klarar av kan påverka kommunens hjälpinsatser. Det handlar till exempel om att kvinnor inte får lika mycket hjälp med hushållsarbete eller promenader fast behovet är det samma. Med en rätt till trygghetsbostad vid 85 års ålder för både kvinnor och män blir det möjligt för alla att välja bort ensamhet, otrygghet eller en otillgänglig bostad, oberoende av kön och bostadsort.
Regeringen bör snarast införa en äldreboendegaranti som innebär rätt att flytta in på ett trygghetsboende utan biståndsprövning från och med 85 års ålder.
Fasta sjuksköterskor och medicinskt ansvariga läkare
I varje kommun ska finnas kapacitet att inom hemsjukvården kunna ge nödvändiga vårdinsatser. Det betyder krav både på trygg kompetens, medicinsk utrustning och även kunskap om palliativ vård.
Ingen som bor i särskilt boende ska kunna nekas vård eller omsorgsinsatser som kan utföras i hemmet.
Alla äldreboenden behöver ha tillgång till sjuksköterskekompetens dygnet runt, under alla veckans dagar. Det betyder inte att en sjuksköterska behöver finnas på plats, men en fast sjuksköterska ska finnas att tillgå och vara knutna till varje äldreboende. Sjuksköterskor och undersköterskor behöver ges ett större ansvar och en bredare delegation att ge vård till äldre i särskilt boende. Det kan till exempel handla om att specialistsjuksköterskor får en utökad förskrivningsrätt av vissa läkemedel. Det bör tillsättas en utredning av vilka ändringar i lagar, föreskrifter och andra regleringar som behövs för att åstadkomma detta.
Staten behöver även fortsätta den satsning på betald utbildning, karriärtjänster och fasta anställningar som Centerpartiet medverkat till under förra mandatperioden. Språkutbildningsinsatser för nyanställd och befintlig personal som saknar tillfreds
ställande kunskaper är en förutsättning och ingår i pågående satsningar.
För att stärka den medicinska kompetensen, tryggheten och kontinuiteten skall den boende även kunna ha tillgång till en fast läkare anställd inom regionen.
Kommunerna har redan idag möjlighet att ha läkare anställda i stabsfunktion, det vill säga med ansvar för att verksamheten har fungerande rutiner och riktlinjer för det medicinska innehållet i äldreomsorgen i kommunen. Alla kommuner behöver dessutom ha tillgång till en medicinskt ansvarig läkare (MAL). Regionerna har ett särskilt ansvar att se till att kommuner med få invånare har möjligheten att tillgå en MAL.
Strategi för jämlika möjligheter till trygg hemsjukvård på äldreboenden
Granskningen av äldreomsorgen under pandemin visade på stora skillnader mellan kommunerna vad gäller möjligheten till trygg hemsjukvård för äldre som bor i särskilt boende. Regeringen har tyvärr inte tagit de initiativ som behövs för att ändra på detta. Centerpartiet anser att regeringen senast innan mandatperiodens utgång bör återkomma till riksdagen med en strategi för hur tillgången till trygg hemsjukvård kan säkerställas för äldre på vård- och omsorgsboenden i hela landet.
Avancerad hemsjukvård i hela landet
Förutsättningarna för vårdpersonal att läsa journaler, få tillgång till kunskapsstöd eller ta kontakt med en specialist kan numera vara lika bra hemma hos patienten som på vård
centralen. Helt nya möjligheter till mobil vård och omsorg öppnas upp inte minst i glesare delar av Sverige. Men det här är bara möjligt om det finns tillgång till snabbt bredband. Sverige har ambitiösa mål för bredbandstäckning. För Centerpartiet är det en hjärtefråga, och vi har sett till att staten år efter år har skjutit till miljarder för att gräva ned fiber som når fler. Men att nå alla hem, i alla delar av landet, kommer att kräva en stor utbyggnad av snabbt mobilt bredband. Det är en förutsättning för att alla invånare ska kunna få tillgång till e-hälsotjänster. En bättre mobil vård och omsorg måste också kunna använda tillförlitliga digitala beslutsstöd som snabbt och utan avbrott kan koppla upp sig mot journalsystem, register och kollegor många mil bort.
Centerpartiet vill att för att få en licens för att driva bredbands- och mobila bredbands
nätverk
ska det införas ett krav på operatörerna att bygga ut nätverket till att nå minst 90 procent av landets yta och 99 procent av befolkningen. Detta mål för täckning har branschen själv antagit. Men för att få behålla sin licens ska tillståndet vara kopplat till tydliga etappmål för utbyggnaden. Detta är särskilt viktigt för äldreomsorgen. Många äldre vill bo kvar hemma, och hemsjukvården och äldreomsorgen behöver kunna använda tillförlitliga beslutsstöd. Avancerad hemsjukvård ska kunna bedrivas i alla delar av landet.
Den medicinska forskningen och den senaste tekniken har gjort att vård som tidigare krävde sjukhusvård nu kan ske i patientens hem. Med nuvarande regelverk är det dock flera vårdområden som ligger i gråzonen för huruvida de är tillåtna eller inte. Ett exempel på detta är frågan om när rekvisitionsläkemedel ska få användas.
Rekvisitionsläkemedel är de läkemedel som upphandlas och finansieras av sjukvården
för att användas inom hälso- och sjukvården. För vårdgivaren består problemet i tolkningen av att sjukhusapotekens läkemedelsförsörjning ska ske ”till eller inom sjukhus”. Detta har tolkats som att det bara får ske till eller inom en sjukhusbyggnad. Den fysiska platsen är alltså avgörande och inte vilket typ av vård som ges eller patientens behov. Centerpartiet menar att det måste vara tvärtom: vården och patientens behov måste komma i främsta rummet. Regeringen bör därför vidta åtgärder så att läkemedel som rekvirerats till sjukhus ska kunna användas även i avancerad hem
sjukvård i hela landet.
Regeringen bör mot bakgrund av detta ge lämplig myndighet i uppdrag att se över vilka författningsändringar som behövs för att säkerställa tillgång till avancerad hemsjukvård i hela Sverige.
Ett nationellt äldrehälsovårdsprogram
Allt fler lever allt längre i Sverige, vilket är en enastående utveckling – seniorers livserfarenhet, kompetens och engagemang är en stor tillgång för hela samhället. Idag är över två miljoner svenskar 65 år eller äldre. Med ett längre liv ökar behovet av såväl generell hälsovård som specifik hälsovård kopplad till åldrandet. Folkhälsoarbetet behöver förbättras så att de äldres perspektiv tas tillvara. Vi vet att hälsofrämjande och förebyggande insatser har positiva effekter på hälsan och livskvaliteten hos äldre personer. Det är med andra ord aldrig för sent!
Sverige har ett av världens bästa system för mödravård och ett nationellt barnhälso
vårdsprogram, baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet och med fantastiska resultat. Kunskapsläget är omfattande kring vilka åtgärder som främjar äldres hälsa, men här begränsas dock resultaten av att vi nationellt saknar samordning. Därför menar Centerpartiet att Sverige behöver ta ett helhetsgrepp kring frågor som berör äldres hälsa med förebyggande insatser i sex punkter: återkommande hälsosamtal, ett kostnadsfritt vaccinationsprogram, screening längre upp i åren, fysisk aktivitet, förebyggande insatser mot våld och övergrepp samt en åldersvänlig utformning av lokalsamhället. De tre första av de här åtgärderna bör ingå i ett äldrehälsovårdsprogram som sköts via primär
vården.
Regeringen har nyligen gett ett antal myndigheter i uppdrag att utveckla och förbereda ett nationellt hälsoprogram för barn och unga upp till 20 år. Ett motsvarande uppdrag bör ges vad gäller ett nationellt äldrehälsovårdsprogram. Ett första steg kan
vara ett nationellt vaccinationsprogram för äldre, vilket riksdagen redan 2022 tillkännagav
att bör införas, men det är viktigt att det inte stannar vid det utan att ett helhetsgrepp tas kring äldres hälsa.
Stärkta insatser för äldre med funktionsnedsättning
Personer med intellektuell funktionsnedsättning lever allt längre. Denna positiva utveckling ställer nya krav på socialtjänst, LSS-personal, anhöriga och andra som möter äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning. Personer som bor i gruppboende är också mer utsatta för ensamhet eftersom man oftare står utan egen nära familj när föräldrar eller syskon går bort. Att personer med Downs syndrom får demenssjukdomar oftare och tidigare än andra äldre ställer krav på ny kompetens och samarbete med äldreomsorgen.
De senaste åren har kunskapen om hur personer med intellektuell funktions
nedsättning kan få ett så bra åldrande som möjligt utvecklats, och det är viktigt att kommunerna får tillgång till kunskaps- och implementeringsstöd. Centerpartiet anser att regeringen så snart som möjligt bör tillsätta en utredning om funktionsnedsättning och åldrande så att nödvändiga reformförslag finns på plats innan nästa mandatperiod.
Könsdysfori
Stärkta insatser för människor med könsdysfori
Den 17 april 2024 ställde sig riksdagen bakom de nya lagförslagen i socialutskottets betänkande 2023/24:SoU22 Förbättrade möjligheter att ändra kön. Det är ett positivt steg för de människor vars biologiska kön inte stämmer överens med könsidentiteten. Den nya lagen gäller från 1 juli 2025 och innebär förenklingar i processen för att byta juridiskt kön. Den administrativa processen för att ändra det kön som framgår av folkbokföringen ska nu skiljas från den medicinska processen. Centerpartiet vill dock längre. Vi vill att rätten till självbestämmande ska vara utgångspunkten och att den som vill fastställa sitt juridiska kön själv ska kunna anmäla detta till Skatteverket.
Utifrån socialutskottets betänkande Förbättrade möjligheter att ändra kön riktade riksdagen även fyra tillkännagivanden till regeringen om behovet av föreskrifter, nationellt kunskapsstöd, förebyggande av brottsligt agerande och uppföljning av tillämpningen. Det är alltid behandlande hälso- och sjukvårdspersonal som har ansvaret för att den individuella behandlingen sker utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns dock ett generellt behov av bättre grundläggande kunskaper om könsidentitet och könsdysfori inom vården och omsorgen. Socialstyrelsen publicerar nationella kunskapsstöd riktade till hälso- och sjukvårdspersonal, bl.a. stöd om vård av barn och ungdomar med könsdysfori. Centerpartiet vill betona vikten av att Socialstyrelsens
nationella kunskapsstöd blir adekvata utifrån de nya lagförslagen och löpande uppdateras
efter ny forskning och nya rön. Kunskapsstöden behöver även riktas till och användas av andra relevanta aktörer, såsom utbildningar för vård och omsorg, personal i elev
hälsan och myndigheter.
Ivo bör följa upp transvården
Under 2023 fattade Socialstyrelsen beslut om var och hur den nationella högspeciali
serade vården vid könsdysfori ska bedrivas. Nämnden för nationell högspecialiserad vård beslutade då att tre regioner från och med 1 januari 2024 får tillstånd att bedriva nationell högspecialiserad vård vid könsdysfori och regionerna ska samarbeta med tre andra regioner kring vården. Målet är bl.a. bättre förutsättningar för struktur, forskning, mer kunskap och uppföljning. För att vården verkligen skall bli tillgänglig och jämlik vill Centerpartiet att Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) får ett särskilt uppdrag att följa upp transvården. Regering, myndigheter och regioner behöver ta gemensamt ansvar för att transvården får de resurser som behövs för att korta vårdköerna och ge snabbt och likvärdigt stöd oavsett var i landet man bor
.
Våld och sexuella övergrepp
Jämlik vård till personer som utsatts för sexuella övergrepp
Många människor som utsatts för våld kommer i kontakt med vården. Ibland är det i direkt anknytning till att de har blivit fysiskt skadade, ibland i andra ärenden, och ibland till och med flera år senare till följd av psykiska besvär. Som det är i dag finns det tillgänglig akutvård i flera regioner för den som utsatts för våldtäkt, men däremot saknas det genomgående icke-akuta vårdinsatser.
För Centerpartiet är det självklart att den som är utsatt för sexuella övergrepp ska få adekvat vård både för fysiska skador, traumabehandling, och behandling för icke-akuta psykiska sjukdomssymptom. I dag är kunskapsläget lågt och det saknas behandlings
metoder för icke-akuta symptom, som kan uppstå en tid efter våldet eller som kvinnan har haft under en längre tid. Den som drabbats av psykiska besvär hänvisas till psykiatrin, med långa köer och inte tillräckliga redskap för att bemöta och behandla symptom som uppkommit till följd av sexuella övergrepp eller våld i nära relation.
Det behövs en rehabiliteringskedja som är sammanhållen, likartad och jämlik. Det behövs även bättre metoder för att identifiera, diagnostisera och behandla posttrauma
tiska symptom. Det är angeläget att utveckla kliniska behandlingsmetoder och att implementera dessa i hela landet.
Psykisk ohälsa
Kraftfulla insatser mot psykisk ohälsa i hela landet
När en person med stressrelaterad psykisk ohälsa fått kontakt med vården ska mål
sättningen vara att hen erbjuds bästa möjliga behandling utifrån sina behov. För att
vårdpersonalen ska lyckas med det krävs evidensbaserad kunskap om vilka behandlings
metoder
som är mest effektiva. Evidensläget kring behandling för stressrelaterad psykisk ohälsa och utmattningssyndrom är emellertid svagt, samtidigt som vårdformer och vårdkvalitet varierar stort mellan olika delar av landet.
Det behövs skyndsamma åtgärder för att säkerställa patientsäkerheten och jämlik vård i hela landet. Centerpartiet anser därför att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att ta fram förbättrade nationella kunskapsstöd kring behandling av psykisk ohälsa i allmänhet och stressrelaterad psykisk ohälsa i synnerhet. Detta så snart som möjligt. Social
styrelsen bör dessutom regelbundet uppdatera kunskapsstöden i syfte att dela goda exempel från olika regioner, kommuner och privata vårdgivare.
Patienter som lider av psykisk ohälsa vårdas frekvent i den somatiska slutenvården. Det är viktigt att personal inom somatisk slutenvård har kunskap och metoder att upptäcka och följa upp patienter som också kan behöva psykiatrisk vård. En Ivorapport från 2017 beskriver ”viss brist på kompetens” både inom den psykiatriska och somatiska vården, om hur man bäst bemöter och behandlar denna patientgrupp. Orsakerna till dessa brister kan vara flera; det kan handla om kulturer och värderingar inom hälso- och sjukvården, ett stuprörstänk, att befintliga strukturer för samverkan inte följs eller om ersättnings- och resursfrågor och sekretesshinder. En ytterligare orsak kan vara att det brister i ledning och styrning och i förmågan att planera, kontrollera och följa upp arbetet med patientgruppen.
Stärkta förutsättningar för kunskaps- och metodutveckling
Personer med somatisk och psykiatrisk samsjuklighet är en heterogen grupp. De flesta har dock ett starkt behov av att samordningen fungerar både mellan vårdens aktörer och mellan vården och omsorgen. Ivo genomförde 2020 en tillsyn som fokuserade på samordning. Myndigheten konstaterade att tillämpningen av de överenskommelser som finns mellan olika verksamhetsområden brister. Tillsynen visade också att vårdgivarna inte säkerställer att verksamheternas personal har den kunskap som behövs för att upprätthålla kraven på en god vård. Den bristande kännedomen om varandras arbetssätt och få snabba kontaktvägar verksamheter emellan, riskerar enligt Ivo att påverka vården och behandlingen negativt.
Mot bakgrund av detta anser Centerpartiet att regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att stärka förutsättningarna för kunskaps- och metodutveckling om psykisk ohälsa och psykisk sjukdom inom den somatiska slutenvården.
Stärkt kompetens om psykisk ohälsa i primärvården
En person med stressrelaterad psykisk ohälsa behandlas av legitimerade professioner – läkare, sjuksköterska, psykoterapeut, med flera – eller av icke legitimerade yrkes
grupper, som till exempel kan ha genomgått så kallad grundläggande psykoterapi
utbildning inom exempelvis KBT. Utbildningar i grundläggande psykoterapi är oreglerade, vilket innebär att de kan erbjudas av vilken person, vilket företag eller vilken organisation som helst, och i praktiken att de varierar i kvalitet.
Behandlande medarbetare som genomgått grundläggande psykoterapiutbildning fyller en viktig roll i vården och utför i många fall ett gott arbete. Men avsaknaden av reglering innebär att det finns en stor osäkerhet kring vilka kompetenser personer med grundläggande psykoterapiutbildning faktiskt har. Det försvårar kompetensförsörjningen inom vården eftersom det är svårt att rekrytera rätt person till rätt roll, det riskerar att resultera i undermålig behandling för patienten och det skapar en otydlighet för en person som vill skaffa sig en sådan utbildning.
Av de anledningarna bör en reglerad, standardiserad och kvalitetssäkrad grund
läggande psykoterapiutbildning införas. Samtidigt bör den standardiserade, reglerade och kvalitetssäkrade grundläggande psykoterapiutbildningen kopplas till patientnära praktik under utbildningen och handledning under den första tiden i arbetet. Till skillnad från idag – när en person som genomgått en oreglerad grundläggande utbildning i många fall kastas direkt in i arbetet utan tillräcklig praktisk erfarenhet eller handledning – skulle en reglerad utbildning med praktik och handledning skapa stora vinster för såväl vårdgivare som patient.
Som ett första steg bör det tillsättas en utredning av kompetensförsörjningen för samtliga yrkesgrupper som behandlar psykisk ohälsa inom primärvården, däribland de som genomgått grundläggande psykoterapeututbildning.
Stärkta insatser for suicidprevention i kommunerna
Centerpartiet välkomnar regeringens förstärkta insatser för suicidprevention men anser att mer behöver göras. Det är viktigt att stärka tillgängligheten och kompetensen i primärvården och äldreomsorgen om psykisk hälsa i allmänhet och suicidprevention och anhörigstöd i synnerhet. Sverige behöver titta på goda exempel från andra länder, inte minst vad gäller det förebyggande arbetet bland barn, unga och äldre. Ett särskilt viktigt område är äldreomsorgen. Män över 85 år är kraftigt överrepresenterade vad gäller suicid.
Civilsamhället kan spela en viktig roll och kommuner och regioner behöver bättre förutsättningar för ett strukturerat samarbete både med varandra och med civil
sam
hällets organisationer. Inte minst är det viktigt att anhörigstödet blir bättre och mer jämlikt i hela landet. Idag har bara en av tre kommuner avsatta medel för suicidpreven
tion, härunder anhörigstöd.
Centerpartiet anser att alla kommuner ska ha ett systematiskt arbete med suicid
prevention, till exempel i form av handlingsplaner, utbildningar för personalen inom välfärdsverksamheterna och samarbete med civilsamhället. I enlighet med den nya nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention måste hela samhället involveras i insatser för att främja den psykiska hälsan, öka medvetenhet om situationer som ökar risken för psykisk ohälsa och stärka lokala insatser för suicidprevention. Då krävs förutsättningar i form av höjda allmänna statsbidrag, tillgängligt myndighetsstöd och bättre villkor för civilsamhället.
Kvalitet, utveckling och innovation
Proaktiv tillsyn
Granskning och tillsyn är en förutsättning för en bra välfärd. Som samhälle och som medborgare ska vi kunna lita på att skattepengar ger mesta möjliga vård och omsorg och att kvalitetsbrister och exempel på vanvård framkommer och åtgärdas. Tyvärr finns det brister i hur granskning och tillsyn sker i dag. Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) och andra myndigheter med granskningsuppdrag har små möjligheter att gå på djupet i alla organisationer. Ofta sker tillsyn på en övergripande nivå där det säkerställs att riktlinjer och styrdokument finns på plats, men det finns vare sig verktyg eller tid för att hitta problemen i arbetssätt och metoder, samarbetsformer, ledarskap och annat som är det som gör störst skillnad för vård- och omsorgskvaliteten. Många vård- och omsorgs
givare lägger därför mycket tid och pengar på att överdokumentera för att klara granskningar, väl medvetna om att det är detta granskningen riktar in sig på. Så kallat granskningsundvikande förekommer också där välfärdsverksamheter försöker undvika granskning eller dölja sina problem.
Därför behöver möjligheterna till effektiv granskning utvecklas. Ivo och andra granskande myndigheter ska kunna vitesbelägga eller stänga ned verksamheter som har allvarliga brister, och de ska få verktyg för att göra heltäckande och djuplodande granskningar av välfärdens olika utförare. Genom framväxten av en mer digitaliserad hälso- och sjukvård skapas möjligheten att närmast i realtid följa kvalitetsutvecklingen. Inhämtning av uppgifter kan till stor del automatiseras, och genom program och algoritmer kan de med liten eller ingen mänsklig inblandning systematiseras och analyseras. Detta ger helt nya möjligheter att hitta och granska de vårdgivare som är systematiskt sämre än andra. Det ger också förutsättningar att skapa kunskapsunderlag för utveckling och förbättringar. På så vis skapas ett starkt och ständigt tryck uppåt i kvalitet.
I Riksrevisionens granskningsrapport från slutet av 2019 står att Ivo ännu inte helt har levt upp till förväntningarna på en effektiv och strategisk tillsyn, och att det delvis beror på att regeringen inte gett myndigheten stabila och långsiktiga förutsättningar. Ivo har inrättat en särskild analysavdelning i syfte att förbättra och utveckla tillsynsarbetet i en sådan riktning och det är viktigt att regeringen ser över hur både Ivo och andra myndigheter med tillsynsuppdrag kan få långsiktiga förutsättningar och verktyg att kunna fungera som en resurs för kommuner och regioner att avropa hjälp från och
kunna agera mer utifrån lokala och regionala behov. Även för att säkerställa den samlade
beredskapen i hälso- och sjukvården och för att komma åt välfärdsbrottslighet är det viktigt att Ivo kan använda sig av alla verktyg som står till buds. Regeringen bör därför se över hur Ivo kan få de
förutsättningar som är nödvändiga för en proaktiv, effektiv och strategisk tillsyn av hälso- och sjukvård och social omsorg i Sverige.
Lagstifta om vård och omsorg av patienter med bristande beslutsförmåga
Hälso- och sjukvårdspersonal behöver dagligen ta ställning till vårdinsatser för vuxna patienter med bristande beslutsförmåga, till exempel medvetslösa patienter, patienter med demenssjukdom, strokepatienter, patienter med allvarlig psykisk sjukdom och i vissa fall även svårt sjuka covid-19-patienter. I Sverige saknas, med några undantag, lagstiftning som anger under vilka förutsättningar vård kan ges till en patient som själv saknar förmåga att samtycka, och vem som ska besluta i dennes ställe. Förutom Sverige har samtliga nordiska länder infört sådan lagstiftning. Avsaknaden av en reglering medför att Sverige inte har kunnat ratificera Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin (Oviedokonventionen) och dess protokoll.
En utredning, Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning (SOU 2015:80), lämnade redan 2015 förslag till en enkel och ändamålsenlig reglering. Utredningen Framtidens teknik i omsorgens tjänst (SOU 2020:14) föreslog, förutom ett flertal författningsändringar, att Socialstyrelsen uppdras att ta fram en handbok om vård och omsorg till människor med nedsatt beslutsförmåga.
Centerpartiet ser det som mycket angeläget att både en reglering och adekvat kunskapsstöd skyndsamt kommer på plats för att ge vård- och omsorgspersonal rättsligt stöd för sina dagliga insatser till beslutsoförmögna patienter.
Långsiktig finansiering och struktur för kvalitetsregistren
Nationella kvalitetsregister innehåller individbaserade patientuppgifter om problem, diagnos, behandling och resultat för olika sjukdomar eller tillstånd inom den allmänna hälso- och sjukvården och den kommunala hälso- och sjukvården. Registren ger kunskap om hur vården fungerar och kan förbättras. Rätt använda bidrar de till att utveckla vården och därmed till att rädda liv. Genom att länka ihop data från kvalitets
register med till exempel slutenvårds
‑
, läkemedels- och befolkningsregistren finns unika, men i dag kraftigt underutnyttjade, möjligheter att undersöka vad som påverkar kvaliteten på sjukvård, äldreomsorg och socialtjänst.
Centerpartiet anser att staten behöver ta ett tydligt ansvar inte bara för en moderni
serad lagstiftning utan också för att säkerställa långsiktig finansiering och struktur för kvalitetsregistren. Regeringen bör ge ett tydligt och permanent uppdrag till lämplig myndighet.
Apotek och läkemedel
Centerpartiet vill värna mångfalden av apotek och fortsätta att göra det enklare för människor i hela landet att få tillgång till de läkemedel de behöver. Regeringsuppdraget till Läkemedelsverket om att utreda ett så kallat farmaceutsortiment är ett viktigt steg på vägen mot en tyngre roll för apoteken i det svenska hälso- och sjukvårdssystemet, som ett led i att säkerställa en tillgänglig och nära vård i hela landet. I många västliga länder får apotek och farmaceuter nu mer ansvar och nya uppgifter som kompletterar primär
vården. De stora utmaningarna som den svenska hälso- och sjukvården står inför, den globala läkemedelsbristen och den nationella bristen på farmaceuter kräver reform
vilja och handling från regeringens sida.
Tillgängliga apotek i hela landet
Idag går det att ringa en läkare på distans och få såväl diagnos som behandling ordinerad
digitalt, men det går inte att expediera ett läkemedel med en farmaceut på distans. Dagens lagstiftning kräver att den som ska bedriva detaljhandel med läkemedel till en konsument har lokalen bemannad med en eller flera farmaceuter. Även Läkemedels
verkets föreskrifter innebär onödiga hinder för digitaliseringen och innovationen på apoteksmarknaden, vilket i sin tur riskerar att försämra tillgängligheten till lokala apotek i lands- och glesbygd. För mindre apotek bör kravet på fysisk närvaro av farmaceut slopas. Regeringen bör skyndsamt utreda möjligheten att driva apotek med farmaceuter på distans.
Det särskilda stödet för apotek i glesbygd tillkom 2013 och de första utbetalningarna gjordes 2014. Sedan dess har ungefär 30 apotek årligen fått stöd. På grund av att fler dyra läkemedel har lanserats har antalet apotek i glesbygden som har försäljnings
intäkter över 10 miljoner ökat sedan 2013 vilket har försvårat för dem att få stöd. Reglerna justerades 2019 men mot bakgrund av de extremt snabba ändringarna på apoteksmarknaden till följd av covid-19, nya beredskapsbehov, en osäker transport
marknad och den snabba utvecklingen av distanshandel behövs en övergripande genomgång av glesbygdsstödet så att möjligheten att bedriva apotek i glesbygd kan stärkas.
Ett moderniserat läkemedelssystem
Utvecklingen av nya läkemedel har aldrig rört sig framåt lika fort som nu. Det ger hopp till många människor i Sverige, inte minst de som lever med sällsynta eller kroniska sjukdomar. Dock är det inte tillräckligt att läkemedel utvecklas – de måste också nå hela vägen fram till de patienter som behöver dem. Tyvärr är inte det svenska läkemedels
systemet anpassat för en situation där det utvecklas läkemedel mot sjukdomar och tillstånd som tidigare helt saknat behandlingsmöjligheter. Detta gör att beslut om subventionering av läkemedel blir alltmer kritiska för patientgrupperna detta gäller. En situation där människor känner sig tvingade att åka utomlands och själv köpa livs
avgörande mediciner är inte värdig eller hållbar. Samtidigt behöver systemet vara både transparent, effektivt och ekonomiskt hållbart. Ett sådant system kan bara utvecklas i dialog med läkemedelsbranschen och med ett tydligare statligt samordningsansvar. Regeringen bör ta initiativ till en utredning av det svenska läkemedelssystemet i syfte att bidra till att fler patienter snabbt får tillgång till anpassade läkemedel efter behov.
Folkhälsa
Inkludera hela befolkningen i det allmänna vaccinationsprogrammet
Utvecklingen inom vaccinområdet samt erfarenheterna från covid-19-vaccineringarna visar både på stora möjligheter och nya behov vad gäller breda vaccinationsprogram. Centerpartiet anser att det allmänna vaccinationsprogrammet bör utökas till att omfatta hela befolkningen. Mer omfattande vaccinationer av äldre och gravida kvinnor skulle göra stor skillnad både för den enskilde, för belastningen på sjukvården och för folkhälsan i stort. Det finns även stora vinster för bredare grupper med till exempel TBE
‑
vaccin. Det är olyckligt om de medicinska och ekonomiska förutsättningarna att förebygga ohälsa är olika utifrån vilken region man bor i. Att överväga nya vacciner i ett breddat allmänt vaccinationsprogram är ett sätt att ta ett utökat statligt ansvar för en jämlik hälsa och för att vaccinationerna ska vara kostnadsfria för den enskilde.
Centerpartiet anser mot bakgrund av detta att
regeringen bör ta de initiativ som krävs
för att det allmänna vaccinationsprogrammet kan utökas till att omfatta hela befolkningen.
Utjämna sociala hälsoskillnader i hela landet
Hälsokompetens handlar om individers förmåga att förstå och använda hälsoinformation
för att bibehålla, främja eller förbättra sin hälsa. Det finns ett samband mellan ojämlikhet
i hälsa och låg hälsokompetens.
Personer med migrantbakgrund har en lägre användning av vård- och omsorgs
tjänster än genomsnittsbefolkningen. Exempelvis går kvinnor som är födda utanför Sverige i lägre utsträckning på efterkontroller efter förlossning. Utrikesfödda kvinnor uteblir också oftare på mammografikontroller. Det kan handla om att utbudet inte är kulturellt eller språkligt anpassat eller att information om det tjänsteutbud som finns inte är tillräckligt tillgänglig. För andra handlar det om bristande förtroende för myndigheter och sjukvården eller om otillräckliga språkkunskaper. Detta påverkar möjligheten att upptäcka och behandla i tidigt skede, och i slutändan ökar det risken att dö i behand
lings
bara sjukdomar.
En studie från Göteborgs universitet visar att det tog längre tid för krisinformation om covid-19 att nå ut i förorter än i övriga delar av landet. I många utsatta områden har även färre valt att vaccinera sig mot covid-19. Skillnaderna i hälsokompetens och ojämlikhet i hälsa påverkar med andra ord oss alla. Samtidigt finns det många lyckade exempel på riktade informationsinsatser både från Sverige och övriga Norden.
Förutom en bred och långsiktig politik för mer jämlika levnadsvillkor i hela landet, behövs riktade satsningar för att nå socioekonomiskt utsatta grupper med hälso
informa
tion och verktyg att stärka sin hälsokompetens. Detta är också viktigt av bered
skaps
hänsyn. Erfarenheterna från covid-19-vaccinationerna visar att det finns effektiva metoder. Med avstamp i dessa bör regeringen tillsätta en utredning av hur ett mål om stärkt hälsokompetens i socioekonomiskt utsatta områden kan nås.
Stöd till människor med missbruksproblem
Missbruk behöver fullt ut behandlas som en sjukdom i likhet med andra. Det gäller oberoende av om missbruket gäller narkotika eller alkohol. Missbrukare ska i första hand betraktas som sjuka och inte som kriminella. Beroendevården ska bygga på principen om skademinimering och tillgången till farmakologisk behandling för personer med beroendeproblematik ska vara jämlik i hela landet.
Centerpartiet välkomnar därför att alla regioner nu har eller har påbörjat ett arbete med att etablera sprututbytesprogram. Verksamheterna kan fungera som en ingång för att möta en utsatt grupp i samhället och etablera kontakt, erbjuda råd och stöd kring personernas hälsosituation samt motivera till frivillig vård och behandling för missbruk eller beroende. Det är också viktigt för att begränsa smitta och smittspridning.
I motion 2022/23:894 En jämlik och kunskapsbaserad socialtjänst i hela landet ges en bredare beskrivning av Centerpartiets övergripande politik för beroendevården samt av ett antal konkreta förslag som redan lagts fram för riksdagen under mandatperioden.
Stärka kommunernas förebyggande arbete
Ansvaret för genomförandet av den nationella ANDTS-strategin (alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel) delas av många aktörer på alla nivåer i samhället. Merparten av det ANDTS-förebyggande arbetet genomförs dock av kommuner och regioner samt av idéburna organisationer och privata aktörer på lokal nivå. Kommunala resurser avsatta för samordning och planering av ANDTS-förebyggande arbete har minskat under de senaste två strategiperioderna. Detta samtidigt som kommunerna har fått ett utvidgat ansvar inom vissa delar av ANDTS-området.
Kommunerna och regionerna behöver arbeta med att utveckla kvaliteten i vård- och stödinsatserna utifrån brukarnas behov och erfarenheter. Vare sig den förra eller den nuvarande regeringen har aviserat reformer eller samlade satsningar för att underlätta detta, eller förändringar i länsstyrelsernas samordningsansvar.
Centerpartiet anser mot bakgrund av detta att kommunernas och regionernas förutsättningar att nå målen i ANDTS-strategin behöver förbättras. Regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att se över hur detta kan bäst kan genomföras.
Begränsa missbruket av lustgas
Användningen av lustgas i berusningssyfte har sedan många år kraftigt ökat, inte minst bland barn och unga. Det är en djupt oroande utveckling. Lustgasanvändning kan ge
skador både på kort och lång sikt för brukaren, med allt från syrebrist, kognitiv påverkan,
psykos till lung- och blodproppar. Missbruket riskerar också bli en inkörsport till illegala droger. Centerpartiet välkomnar förslagen i betänkandet En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas, SOU 2024:23, som presenterades för socialministern den 25 mars 2024. Det är nu hög tid att regeringen lägger fram de författningsförslag och övriga förslag som behövs för att begränsa tillgången till lustgas.
Genomför förslagen från Samsjuklighetsutredningen
Centerpartiet har länge drivit frågan om att missbruksvården i högre grad måste präglas av medicinsk vetenskap och beprövad erfarenhet. Redan 2011 tog vi ställning för ett förändrat huvudmannaskap med ett överförande av ansvaret för missbruksbehandling till de nuvarande regionerna. 2019 fick Centerpartiet majoritet i riksdagen för ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda möjligheterna till en gemensam tvångs
lagstiftning för personer med psykisk ohälsa i kombination med beroendesjukdom.
Den så kallade Samsjuklighetsutredningen presenterade hösten 2021 delbetänkandet SOU 2021:93 En reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet. Utredningen föreslår en genomgripande reform
av samhällets insatser till personer med samsjuklighet. Reformen förutsätter ett förändrat
huvudmannaskap för vård och stöd till alla personer med skadligt bruk eller beroende. 2023 kom slutbetänkandet SOU 2023:5 Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja. Bland principerna som pekas ut är att tvångsvård för skadligt bruk eller beroende ska ges samordnat med annan psykiatrisk vård och vara en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja.
Ett ändrat huvudmannaskap skulle underlätta samordningen med vården. Majoriteten av narkotikamissbrukarna har en bakomliggande psykisk eller somatisk sjukdom. Därför måste missbruksvården utgå från att i första hand behandla den aktuella sjuk
domen och i andra hand att i största möjliga mån lindra sjukdomssymptomen. All annan sjukvård utgår från det perspektivet och missbruksvården ska inte vara något undantag. Sjukvården ska kunna använda sig av substitutionsbehandling.
Bättre narkotikapolitik
I slutbetänkandet för den så kallade narkotikautredningen Vi kan bättre! – Kunskaps
baserad narkotikapolitik med liv och hälsa i fokus SOU 2023:62, presenterades flera nya förslag för en bättre narkotikapolitik. Utredningen ger flera förslag på hur en fortsatt
restriktiv narkotikapolitik kan kombineras med ett effektivt narkotikaförebyggande arbete,
en god missbruks- och beroendevård som innehåller insatser för skademinimering samt insatser för att ingen ska dö till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Det är nu hög tid för regeringen att lägga fram de många författningsförslag och övriga förslag som framkommit i narkotikautredningen.
Utred så kallade brukarrum
Narkotikadödligheten i Sverige har mer än fördubblats de senaste tio åren. Vi behöver
minska missbrukarnas utsatthet, förebygga överdoser och begränsa spridningen av hepatit
och hiv. Brukarrum, även kallade konsumtionsrum eller fixrum, är vårdinrättningar där personer som har ett allvarligt narkotikamissbruk kan konsumera droger under säkrare förhållanden och där sjukvårdspersonal finns tillgänglig. Här finns tillgång till steril injektionsutrustning, rådgivning och akutvård i händelse av överdos. Rummen är oftast integrerade i en lågtröskelmottagning där det även erbjuds beroendebehandling samt mat, dusch, kläder, kondomer m.m.
Erfarenheterna från andra nordiska och västliga länder visar att fler fångas upp till vård, behandling och stöd i hälso- och sjukvården och socialtjänsten genom brukarrum. Det gäller inte minst människor som lever på gatan och andra som sjukvården har svårt att nå. Kontakten har ofta lett till omedelbara förbättringar av hygienen och säkrare användning. Erfarenheter från Sydney i Australien tyder också på att ett utbyggt system med brukarrum minskar antalet överdoser och narkotikarelaterade dödsfall på stadsnivå.
Det finns ingenting som tyder på att tillgången till brukarrum skulle öka drog
använd
ningen och injektionsfrekvensen. Verksamheten underlättar, snarare än fördröjer, tillgång till behandling. Forskning visar att brukarrum inte resulterar i lokal narkotika
relaterad brottslighet utan bidrar till minskad offentlig droganvändning, färre kasserade sprutor och färre ordningsstörningar. Folkhälsomyndigheten och Samsjuklighets
utredningen (SOU 2023:5) har rekommenderat försöksverksamhet med brukarrum.
Det är illegalt att inneha och konsumera eller ha spår av illegala preparat i kroppen. Det innebär att det i dagsläget inte finns juridiska möjligheter att starta en verksamhet med brukarrum i Sverige. Det har dock uppmärksammats i media att rapporteftergift vid droginnehav och drogbruk sker redan idag i bland annat Stockholm och Skåne när det är uppenbart att påföljden inte är mer än böter. I Norge och Danmark har problemet lösts genom beslut om undantag i lagstiftningen.
Mot bakgrund av detta anser Centerpartiet att det bör utredas om brukarrum, som finns i Norge och Danmark, ska inrättas också i Sverige i syfte att minska missbrukares utsatthet och förebygga överdoser.
Förändringar på alkoholområdet
Vissa liberaliseringar på alkoholområdet för att värna monopolet
En låg alkoholkonsumtion är bra för människors hälsa och leder till färre sociala problem
som våldsbrott och övergrepp. Forskning slår fast samband mellan tillgänglighet och konsumtion. Därför finns det stora social- och sjukvårdspolitiska fördelar med att utveckla och behålla Systembolagets detaljhandelsmonopol.
En stor internationell studie som presenterades i april 2017 och som baserar sig på erfarenheter från andra länder, visade att ett avskaffande av detaljhandelsmonopolet riskerar att öka andelen dödsfall i levercirros och antalet andra dödsfall till följd av alkoholrelaterad sjukdom, olyckor och självmord.
För att monopolet ska vara legitimt är det dock avgörande att det inte innebär fler begränsningar för individer, företag och lokaldemokrati än det som är nödvändigt för att uppnå syftet. Missbruk av Systembolagets marknadsmakt, onödigt regelkrångel eller en
föråldrad och inkonsekvent lagstiftning riskerar att förvittra förtroendet för lagstiftningen
och uppslutningen bakom monopolet. De försiktiga liberaliseringar vi har sett inom ramen för monopolet under de senaste två decennierna, såsom utökade öppettider och fler serveringstillstånd, har inte bidragit till ökad konsumtion. Sedan 2004 har den totala alkoholkonsumtionen minskat i Sverige.
Lagstiftning, föreskrifter och andra regleringar som syftar till att förebygga över
konsumtion och missbruk av alkohol behöver därför ses över och moderniseras. På så sätt kan förebyggande insatser och tillsyn effektiviseras. Regleringar som inte kan motiveras utifrån ett folkhälsoperspektiv bör avskaffas.
Utred möjligheten att medföra alkohol inom samma verksamhet
Är man hotellgäst idag kan nuvarande alkohollag skapa konstiga effekter. Det är inte alltid möjligt, beroende på kommunen, att medföra ett glas vin från baren till sitt hotellrum. Istället kan man bli hänvisad att få servera sig ett nytt glas vin i minibaren på hotellrummet. Vi menar att det skall vara möjligt att kunna få ta med sin alkoholdryck inom en och samma tillståndspliktiga verksamhet. Centerpartiet vill därför utreda nödvändiga författningsändringar för detta.
Ta bort kraven på matservering och eget kök vid alkoholservering
En liberalisering av alkohollagen behöver ta bort onödiga hinder och krångel för såväl individen som för branschen. Nuvarande alkohollagstiftning ställer krav på att det skall finnas mat och kök att tillgå vid alkoholförsäljning. Idag är det endast restauranger och miljöer som nattklubbar, sushibarer och drinkbarer, som har ett eget kök i anslutning till serveringslokalen och erbjuder lagad eller på annat sätt tillredd mat som kan få ett stadigvarande serveringstillstånd för servering till allmänheten. Centerpartiet menar att det är dags att ta bort kraven.
Förtydliga möjligheten att förblanda drinkar
Nuvarande tolkning av alkohollagstiftningen stoppar möjligheten för restaurang
branschen att förblanda drinkar. Förblandning av drinkar har tolkats som tillverkning av spritdrycker, vilket är förbjudet för en aktör med serveringstillstånd. Det finns ingen logik bakom det utan det är ytterligare ett exempel på en förlegad alkohollag. Center
partiet vill att det skall vara möjligt att förblanda drinkar för aktörer med serverings
tillstånd.
Underlätta för catering att få servera alkohol
Restauranger som bedriver catering kan idag få serveringstillstånd av en kommun men inte i en annan om inte en ansökan görs i båda kommunerna. Det skapar krångliga regler i en verksamhet som ofta kan gå utöver kommungränsen. Centerpartiet vill underlätta regelbördan och administrationen genom att låta serveringstillståndet få följa med cateringaktören, men att för den kommun där catering beskrivs fortfarande har tillsyns
ansvaret.
Serveringstillstånden för cateringsverksamheterna har i vissa kommuner ibland inneburit att alkoholservering inte fått ske utomhus, utan endast i lokaler. Det är orimliga konsekvenser av tolkningarna i alkohollagen och Centerpartiet vill att tillstånd för catering även får gälla utomhus.
Flytta Systembolagets informations- och forskningsuppdrag
Systembolaget ska sköta detaljhandeln och säkerställa likvärdiga förutsättningar för små och stora producenter i hela landet. Men nuvarande informations- och forsknings
uppdrag bör flyttas till en myndighet med folkhälsokompetens, t.ex. Folkhälsomyndig
heten. Idag lägger Systembolaget stora resurser på att kampanja för sin egen existens. Det är resurser som kan användas på ett bättre sätt av Folkhälsomyndigheten.
Christofer Bergenblock (C)
Anders W Jonsson (C)
Martina Johansson (C)
Alireza Akhondi (C)
Catarina Deremar (C)
Niels Paarup-Petersen (C)
Anne-Li Sjölund (C)
Jonny Cato (C)