Jämförelse 161f38c25f7f50aa740fcce1 Underlagets kontrollsumma: 37952a0f5d794e177da00cf61e22ad43a6b40f08843f1a558c3918bff585c900 Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HB021902: En strategi för grön omställning === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hb021902 Motion till riksdagen 2023/24:1902 av Kalle Olsson m.fl. (S) En strategi för grön omställning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att strategin för den gröna industriella omställningen i norra Sverige bör omfatta de sex nordligaste länen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen har aviserat att man avser att ta fram en ny strategi för norra Sverige. Inledningsvis var det oklart vad regeringen avsåg med norra Sverige. I en stort uppslagen debattartikel från början av 2023 nämns Norrbotten och Västerbotten, men i samma artikel talas också om ”norrländska kommuner”. Det står nu klart att regeringen håller på att ta fram en strategi för den gröna industriella omställningen i vilken man av någon outgrundlig anledning väljer att gräva ett krondike söder om Dorotea. Att Norrbotten och Västerbotten har en självklar plats i en strategi för grön industriell omställning behöver knappt ens påpekas. Det är en exceptionell samhälls ­ omvandling som pågår i de två nordligaste länen. Vad som däremot är problematiskt är att regeringen bortser ifrån, blundar för, hur den gröna industriella omställningen utvecklar sig i övriga landet. Den gör nämligen inte halt söder om Västerbotten. Tvärtom ser vi en våg av gröna investeringar svepa över framför allt mellersta och norra Sverige. Bara under det senaste halvåret har det exempelvis kommit besked om att det i Östersund väntas en etablering av datacenter och livsmedelsproduktion som kommer att skapa 1 000 arbetstillfällen samt ytterligare dubbelt så många indirekta jobb. En investering på 18 miljarder. I Timrå väntas en ny fabrik för tillverkning av viktiga komponenter för batteritillverkning ge 1 900 arbetstillfällen. En investering på 14 miljarder. Och i Ludvika väntas 2 000 nya jobb under 3 år efter att Hitachi vunnit en order värd 147 miljarder. Men utifrån regeringens strategi hamnar dessa, andra och kommande etableringar i ett slags ingenmansland. Det blir konsekvensen när man avgränsar sig till de två nordligaste länen, att man exkluderar mycket av det som händer i län som Jämtland, Västernorrland och Dalarna. Den utveckling vi ser i dessa län har tydliga berörings ­ punkter med den utveckling som skett i Norrbotten och Västerbotten. Möjligheterna och utmaningarna, problemen, kan formuleras likartat: det handlar om stora, elintensiva, etableringar som i det korta perspektivet sätter stor press på de berörda kommunerna, inte minst i form av offentlig service, men som också inskärper behoven av god samordning, fungerande kompetensförsörjning, snabba och rättssäkra tillstånds ­ processer – det vill säga i stort sett allt som ryms i regeringens strategi för Norrbotten och Västerbotten. Från regeringen sägs att det faktum att man geografiskt avgränsat sig till Norrbotten och Västerbotten inte utesluter andra län med likartade utmaningar och möjligheter. Det låter därmed som att regeringen både vill ha och äta kakan. Man vill ha geografisk avgränsning, men ändå inte ... I vilket fall bidrar beskeden inte till att öka klarheten. Exempelvis i fråga om vilket stöd berörda kommuner faktiskt kan vänta sig när strategin väl har satts på pränt. Blir det skillnad om man befinner sig inom eller utanför det geografiskt avgränsade området? När man tar fram en strategi är vanligtvis syftet att den ska ta sikte på framtiden. Ingen är betjänt av en strategi som är överspelad innan bläcket på papperet ens har hunnit torka. Men det är just det öde som regeringens strategi riskerar att få. Att man missar möjligheten i fråga om vad den gröna industriella omställningen kan innebära för ännu fler län och kommuner, i framför allt norra och mellersta Sverige med dess goda tillgång på ren fossilfri el, om man i det här läget begränsar sikten till bara de två nordligaste länen. Kalle Olsson (S) Anna-Caren Sätherberg (S) Björn Wiechel (S) Fredrik Lundh Sammeli (S) Jim Svensk Larm (S) Lars Isacsson (S) Peder Björk (S) Sofie Eriksson (S) === HC022439: Uppdaterad strategi för norra Sverige === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc022439 Motion till riksdagen 2024/25:2439 av Kalle Olsson m.fl. (S) Uppdaterad strategi för norra Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att strategin för den gröna industriella omställningen i norra Sverige uppdateras till att omfatta de sex nordligaste länen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sommaren 2024 lanserade regeringen sin strategi för norra Sverige. När strategin året innan aviserades var det oklart vad som avsågs med norra Sverige. Nu har detta tydlig ­ gjorts; dokumentet har fått namnet ”Strategin för nyindustrialiseringen och samhälls ­ omvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län”. Regeringen identifierar i strategin flera angelägna frågor. Bland annat påpekar man att ”statens styrning och koordinering av det komplexa samspel som krävs för att lyckas med nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen behöver öka”. Insatser som nämns är till exempel ökad statlig närvaro, snabbare tillståndsprocesser, bättre fungerande transportinfrastruktur. Det är lätt att skriva under på att staten väsentligt måste flytta sina positioner för att möjliggöra den gröna industriella omställningen. Problemet är således inte så mycket vad som står i strategin, utan snarare vad som inte står, nämligen hur den gröna industriella omställningen utvecklar sig i övriga landet. Den gör nämligen inte halt söder om Västerbotten. Tvärtom ser vi en våg av gröna investeringar svepa fram över framför allt mellersta och norra Sverige. Och i berörda kommuner upplever man likartade utmaningar som de som regeringen identifierat i Västerbotten och Norrbotten. Att Norrbotten och Västerbotten har en självklar plats i en strategi för grön industriell omställning behöver knappt ens påpekas. Det är en exceptionell samhällsomvandling som pågår i de två nordligaste länen, och det är verkligen på tiden att dessa län, inte minst de berörda kommunerna, möter en rejäl statlig uppbackning. Problemet är att kommuner, som Timrå, Ludvika, Östersund, som ligger utanför upptagningsområdet för regeringens strategi också efterfrågar likartat stöd. Det är orimligt, rent av dumdristigt, att som regering fixera sig vid några linjer på en karta och därmed exkludera mång ­ miljardinvesteringar i grön industri i län som sker i Jämtland, Västernorrland och Dalarna. Kalle Olsson (S) Linnéa Wickman (S) Fredrik Lundh Sammeli (S) Peder Björk (S) Anna-Caren Sätherberg (S) Lars Isacsson (S)