Jämför sakliga förslag
A · med anledning av prop. 2024/25:92 Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud
2024/25 · HC023332 · Annika Hirvonen (MP); Mats Berglund (MP); Camilla Hansén (MP); Rasmus Ling (MP); Jan Riise (MP); Ulrika Westerlund (MP)
Original hos RiksdagenB · Stärkta rättigheter för arbetskraftsinvandrare
2025/26 · HD02502 · Annika Hirvonen (MP); Ulrika Westerlund (MP); Jan Riise (MP); Mats Berglund (MP); Janine Alm Ericson (MP); Camilla Hansén (MP); Nils Seye Larsen (MP); Malte Tängmark Roos (MP)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet · Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.034 · ämneslikhet 0.755. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
2 möjliga matchningar · 6 yrkanden i A · 20 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A4 och B15 · textlikhet 0.668A: Avslag · B: Avslag
A4
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bevara möjligheten till spårbyte och tillkännager detta för regeringen.
B15
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra möjligheten till spårbyte och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A5 och B17 · textlikhet 0.594A: Avslag · B: Avslag
A5
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förhindra missbruk av systemet med spårbyte och tillkännager detta för regeringen.
B17
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformera systemet för att förebygga missbruk av spårbyte och tillkännager detta för regeringen.
4 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen avslår proposition 2024/25:92 Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformera systemet för verkställighetshinder och ny prövning och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de nya reglerna för återreseförbud måste säkerställa att bedömningen av varje enskilt fall verkligen blir individuell och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa övergångsbestämmelser och tillkännager detta för regeringen.
18 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att värna en efterfrågestyrd arbetskraftsinvandring till Sverige och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera arbetet mot utnyttjande av migrantarbetare och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillträde för regionala skyddsombud och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en rättighet för arbetstagare att få information om vilka rättigheter anställda har på den svenska arbetsmarknaden och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt tillsyn och samarbete mellan myndigheter för att upptäcka utnyttjande av arbetstagare som kommit till Sverige för att arbeta, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sluta straffa arbetstagare för arbetsgivarens fel och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skärpta sanktioner mot arbetsgivare som fuskar med reglerna om arbetskraftsinvandring, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en möjlighet för arbetstagaren att få skadestånd om arbetsgivaren avsiktligt inte levt upp till villkor som gäller enligt lag, kollektivavtal eller det anställningsavtal som legat till grund för arbetstillståndet och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetstagare bör ha möjlighet att stanna i Sverige under den tid som krävs för att genomföra en rättslig tvisteprocess och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör bli möjligt för arbetskraftsinvandrare att byta arbetsgivare och yrke, även under den första tillståndsperioden, och tillkännager detta för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör vara möjligt att ha flera arbetsgivare samtidigt och tillkännager detta för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en servicefunktion för att framför allt små och medelstora företag ska undvika att göra misstag och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetskraftsinvandrare bör ges möjlighet att resa ut ur Sverige även under den period en förlängningsansökan handläggs och tillkännager detta för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlänga omställningstiden för arbetskraftsinvandrare och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att personer som redan etablerat sig och arbetar i Sverige ska få fortsätta arbeta här och förnya sina arbets- och uppehållstillstånd från Sverige och tillkännager detta för regeringen.
B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa godtyckliga lönegränser för arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppdatering av nya gymnasielagen och tillkännager detta för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ingen ska förlora rätten till permanent uppehållstillstånd enligt nya gymnasielagen till följd av att Migrationsverket haft olagligt långa handläggningstider, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Hela texten jämförs: A 2595 ord · B 4072 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2024/25:3332
av Annika Hirvonen m.fl. (MP)
med anledning av prop. 2024/25:92 Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2024/25:92 Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformera systemet för verkställighetshinder och ny prövning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de nya reglerna för återreseförbud måste säkerställa att bedömningen av varje enskilt fall verkligen blir individuell och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bevara möjligheten till spårbyte och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förhindra missbruk av systemet med spårbyte och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa övergångsbestämmelser och tillkännager detta för regeringen.
Regeringens förslag bör inte genomföras
Det centrala i asylrätten är att säkerställa att alla människor får ett skydd när de har en välgrundad fruktan för förföljelse eller för att drabbas av urskillningslöst våld i krig. I dag har asylsökande möjlighet att få sina asylskäl fullständigt prövade genom en grund
prövning. De som inte kan göra sina asylskäl sannolika vid denna första grundprövning kan ansöka på nytt fyra år efter att deras beslut vunnit laga kraft. Vid denna andra prövning är det inte ett obetydligt antal människor som faktiskt beviljas uppehålls
tillstånd. Av utredningen framgår att mellan åren 2017 och 2022 beviljades 14–19 procent uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl efter preskription och totalt 22–29 procent beviljades någon form av uppehållstillstånd efter preskription.
[1]
Det står därmed klart att det inte handlar om ”ett begränsat antal” av de nya ansökningarna som beviljas, som regeringen försöker göra gällande i proposition 2024/25:92.
[2]
Regeringens förslag om att preskriptionstiden för avlägsnandebeslut ska börja löpa först efter att asylsökande lämnat landet innebär i praktiken att personer som av olika skäl inte kan lämna Sverige aldrig kommer att få chans till en ny grundprövning. Regeringen menar att förslaget kan bidra till att fler personer återvänder till sitt hemland men kan inte visa några konkreta uppskattningar på hur många avlägsnandebeslut som faktiskt kan verkställas i och med de förändrade preskriptionsreglerna. Utredningen gör heller ingen analys av vad som är grundorsakerna till att personer inte kan utvisas eller inte medverkar till verkställighet av sina avlägsnandebeslut.
[3]
Vi är kritiska till att regeringen trots detta går vidare med förslaget.
Miljöpartiet kan konstatera att en välfungerande återvändandeprocess är komplex och påverkas av flera faktorer, såsom förändringar i säkerhetsläget i mottagarlandet och andra rent praktiska förutsättningar för återvändande. Samtidigt är gruppen som berörs av avlägsnandebeslut inte homogen, varpå orsakerna till att någon inte kan återvända är mycket varierande.
[4]
I och med att regeringen inte föreslår åtgärder för att hantera grund
orsakerna till att personer inte medverkar till verkställighet av sina avlägsnande
beslut och samtidigt utesluter möjligheten till ny grundprövning, är risken överhängande att
fler personer kommer att bryta kontakten med myndigheter och att skuggsamhället växer.
Regeringens förslag kan därför inte beskrivas som något annat än kontraproduktivt. Flera remissinstanser, bl.a. Asylrättscentrum som besitter betydande kunskap och erfarenhet på området, betvivlar att personer som av olika anledningar anser att de inte kan återvända kommer att lämna Sverige även om preskriptionstiden förlängs.
[5]
Även Svenska Röda Korset och Sveriges advokatsamfund vittnar om att de inte sällan möter människor som upplever att situationen i hemlandet är så farlig för dem att ett liv i Sverige, även om det är utan uppehållstillstånd, anses vara det enda alternativet.
[6]
Regeringen anför att personer som får avslag på sin asylansökan även fortsatt ska kunna ansöka om verkställighetshinder eller ny prövning. Det har dock visat sig att
Migrationsverket ställer högre krav på den sökandes skyddsstatus vid dessa ansökningar.
Det som inte bedöms vara tillräckligt för att utgöra ett verkställighetshinder eller ge rätt till en ny prövning kan anses vara tillräckligt för tillstånd vid en ny grundprövning. Med andra ord har möjligheten till en ny grundprövning visat sig vara en viktig förutsättning för att den sökandes skyddsskäl ska bedömas på ett rättvist sätt.
[7]
Återvändandet ska genomföras på ett humant sätt och med fullständig respekt för mänskliga rättigheter, vilket också framhålls i EU:s återvändandedirektiv. Det förut
sätter att det på det migrationsrättsliga området ställs höga krav på proportionalitet, förutsebarhet och transparens, att rättsstatens principer bibehålls och att de folkrättsliga förpliktelserna upprätthålls. Regeringens förslag på nya bestämmelser lever inte upp till dessa krav.
[8]
Om regeringen vill öka acceptansen för avlägsnandebeslut är det i stället åtgärder för att stärka rättssäkerheten som behövs, vilket även framhålls av Asylrättscentrum, FARR och Svenska Röda Korset. Det är i sammanhanget helt avgörande att den enskilde får tydlig information på ett språk den förstår om hur asylprocessen fungerar och vad avslag på asylansökan innebär i ett mycket tidigt skede. En viktig förutsättning för ett självmant återvändande är att asylsökande har förtroende för myndigheterna och upplever att de kan lita på asylprocessen. För att skapa dessa förutsättningar behöver rättssäkerheten i asylprocessen stärkas, vilket innefattar kompetenshöjande insatser hos Migrationsverket och migrationsdomstolarna, en kvalitetssäkrad tolkverksamhet och kortade handläggningstider.
[9]
Stärk rättssäkerheten i asylprocessen
Alla som söker asyl i Sverige ska vara säkra på att deras individuella asylskäl prövas och beaktas i enlighet med gällande rätt. Trots detta har påtagliga rättssäkerhetsbrister i den svenska asylprocessen uppmärksammats av flera insatser, däribland UNHCR, FN:s
kommitté för mänskliga rättigheter och RFSL. Kritiken handlar bl.a. om långa handläggningstider, bristande kompetens hos handläggare, tolkar och juridiska ombud, orimliga krav på den asylsökandes berättelser när det gäller särskilt hbtqi- och konvertit
ärenden, bristande efterlevnad av barnkonventionen samt undermålig hantering av traumatiserade personer. Dessutom kunde Statskontorets översyn av Migrationsverket visa på att enhetligheten inom asylprövningen brister. Enhetlighet, att lika fall behandlas och bedöms lika, är en central aspekt av rättssäkerheten.
Sverige har även fått kritik från både Europadomstolen i 3
fall och av FN:s granskningskommittéer i asylärenden i totalt 17 fall under bara de senaste tio åren. Kritiken har bl.a. handlat om att Sverige utvisat konvertiter och funktionsnedsatta och därför brutit mot rätten till liv samt förbudet mot tortyr och omänsklig behandling.
[10]
Den yttersta konsekvensen av dessa brister är att människor med skyddsskäl utvisas till länder där de riskerar livet.
Ett led i att stärka rättssäkerheten är att ge Migrationsverket och migrationsdomstol
arna utökade resurser, så att de bättre kan utföra sitt uppdrag. Därför föreslog vi i vår budget att myndigheterna ska få utökade resurser. Vi vill också utbilda samtlig operativ personal löpande i utredning, prövning och bedömning av asylärenden, bl.a. med fokus på hur traumatiserade personer, hbtqi-personer och konvertiter kan framställa sina skyddsbehov. Vi vill också genomföra kunskapshöjande insatser för rättsliga biträden och säkerställa bättre förutsättningar att avsätta tillräckligt med tid till sina ärenden; detta gäller inte minst asylärenden som rör barn.
Det är uppenbart för oss att regeringen inte har samma ambition som Miljöpartiet vad gäller vikten av att upprätthålla rättssäkerheten i asylprocessen. Tvärtom kan de förslag som presenteras i propositionen leda till såväl minskad rättssäkerhet som att fler människor som inte kan återvända tvingas in i papperslöshet – vilket skulle medföra svåra konsekvenser för samhället och enskilda, särskilt för barn. Dessa konsekvenser hanteras inte i regeringens förslag. Mest anmärkningsvärt är det att systemet med verkställighetshinder och möjligheten att beviljas ny prövning inte anpassas utifrån ändringarna i regelverket om preskription.
Dagens system för prövning av verkställighetshinder brister
Om regeringens förslag genomförs vad gäller preskriptionsreglerna för avlägsnande
beslut, måste reglerna för verkställighetshinder och rätten till ny prövning av frågan om verkställighetshinder förändras. Redan i dag lever många människor i vårt land i limbo där de inte kan utvisas men inte heller får uppehållstillstånd i Sverige. Skälet är dagens regler om verkställighetshinder.
Alla utvisningsbeslut kan inte genomföras. Det kan bero på allt från allvarlig sjukdom
till att hemlandet inte tar emot personen eller att det har framkommit nya skäl för uppe
hållstillstånd. Nya skäl kan t.ex. vara ett försämrat säkerhetsläge eller att personen i fråga är ett barn som saknar ordnat mottagande i hemlandet. Alltför många människor hamnar redan i dag i en situation där de inte kan utvisas men inte heller påbörja ett nytt liv i Sverige. Med regeringens förslag kommer än fler att riskera att hamna i ett permanent limbo med utvisningsbeslut som inte är möjliga att verkställa.
För att undvika orimliga konsekvenser bör regeringen omgående uppdatera regel
verket så att det i högre grad än i dag går att få en ny prövning, så att det verkligen utgör en garanti för att enskilda får sin rätt till uppehållstillstånd och behov av skydd prövat i enlighet med internationella förpliktelser.
Regeringen behöver även säkerställa att verkställighetshinder beaktas redan vid den
första asylprövningen. Frågan om förekomsten av verkställighetshinder ska vara föremål
för en omfattande prövning redan vid första asylansökan. En möjlighet att beakta verkställighetshinder redan i första beslutet och att besluta om permanent uppehålls
tillstånd leder till mer human hantering, minskad byråkrati och ökad effektivitet. Det föreslås även i den statliga utredning som presenterades 2017.
[11]
Bedömningen av varje enskilt fall måste vara individuell
När det gäller de föreslagna ändringarna av reglerna om återreseförbud, vill Miljöpartiet påpeka vikten av att den bedömning som ska göras i varje enskilt fall verkligen blir individuell. Särskilt barns särskilda skäl och situation måste beaktas. Oavsett typen av ärende, finns det nästan alltid en risk att enhetligheten brister när bestämmelser tillåter att en stor hänsyn tas till individuella omständigheter. Visserligen utvecklas ofta praxis med tiden som till viss grad leder till att liknande fall bedöms lika, samtidigt som det i sin tur riskerar att leda till att den individuella bedömningen återigen snävas in. En grundläggande del av en rättssäker tillämpning är att liknande fall behandlas lika och att det finns en viss förutsebarhet i rättstillämpningen.
[12]
Bevara möjligheten till spårbyte
Möjligheten till spårbyte för asyl- och arbetskraftsinvandring infördes 2008 av den dåvarande alliansregeringen och Miljöpartiet, i syfte att göra det lättare att rekrytera arbetskraft från tredjeland. Reformen har varit viktig för Sverige av många skäl. Tack vare möjligheten till spårbyte har människor motiverats att snabbt komma in på arbetsmarknaden, vilket har underlättat integrationen. Sverige som land har också stärkt sin kompetensförsörjning, inte minst inom välfärden. Framför allt har spårbyte inneburit en viktig möjlighet för människor som bott och arbetat i Sverige men fått avslag på sin asylansökan att bo kvar och bidra till det svenska samhället. Ofta har asylprocessen pågått i flera år och den asylsökande har hunnit påbörja sin etablering i Sverige.
Spårbyte beviljas inte utan krav – tvärtom krävs t.ex. att den sökande har styrkt sin identitet och varit anställd hos samma arbetsgivare de senaste fyra månaderna och att anställningen ska fortsätta i minst tolv månader framåt. Anställningsvillkor ska dessutom vara på minst samma nivå som enligt svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom branschen eller yrket i Sverige.
De problem som bl.a. Riksrevisionen påvisat i rapporten Spårbyte i migrations
processen – kontroller och uppföljning (2022) visar att problemen med att oseriösa företag missbrukar systemet måste åtgärdas. Vi i Miljöpartiet vill att regeringen går vidare med de rekommendationer som Riksrevisionen föreslog för att komma åt de oseriösa aktörerna.
Regeringens förslag är olyckligt av många skäl. Dels är spårbyte ett nödvändigt alternativ för att människor som knutits till Sverige genom familj, vänner och arbete ska kunna fortsätta sin etablering och bidra aktivt till samhället, dels har Sverige fortsatt mycket stora behov av att stärka kompetensen inom en rad bristyrken. Genom spårbytet tar vi till vara de insatser som gjorts från både samhället och den enskilde för att stärka sina språkkunskaper, utbilda sig och lära sig ett nytt yrke eller utvecklas i sitt yrke. Alternativet är minst sagt dåligt. Avskaffat spårbyte skulle innebära att människor som har anställning i Sverige och försörjer sig och bidrar till Sveriges välstånd först måste lämna Sverige för att ansöka om att få fortsätta sina arbeten från utlandet och vänta på besked i flera månader. Det är ett slöseri med resurser som inte gagnar vare sig individen eller samhället. För vissa kategorier av sökande kan det till och med dröja i över ett år. Vi, tillsammans med flera av remissinstanserna, ser också risker för integrationen i framtida asylprocesser. Som bl.a. Företagarna, Advokatsamfundet och Migrationsverket själva framhåller kan möjligheten till spårbyte vara en starkt motiverande faktor till att tidigt få en försörjning och bli en del av det svenska samhället. Migrationsverket lyfter att systemet med spårbyte skapar incitament för den sökande att klargöra sin identitet, eftersom det är en förutsättning för att få jobba under asyltiden, vilket även regeringen måste hålla med om är viktigt.
Den kanske allvarligaste konsekvensen av regeringens förslag om att avskaffa spårbyte är att den grupp människor som i dag har tillfälligt arbetstillstånd genom spårbyte kommer att tvingas lämna Sverige. Statistik från Migrationsverket visar att i augusti 2023 hade 1
294 personer giltiga uppehållstillstånd med grund i spårbyte. Till detta kan tilläggas att utredningen inte redovisar hur många som har giltigt uppehålls
tillstånd med anknytning till en spårbytare. Det kan däremot antas att även denna grupp står för en inte obetydlig andel personer som arbetar och betalar skatt. Undantaget från huvudregeln i 5
kap. 18
§ som nämns i propositionen tillämpas i dag väldigt restriktivt och kommer inte att räcka för att hantera dessa förlängningssituationer. Sammantaget är risken överhängande att konsekvenserna för enskilda och kompetensförsörjningen i Sverige, inte minst inom bristyrken, blir större än vad regeringen ger sken av.
Miljöpartiet vill att möjligheten till spårbyte bibehålls, samtidigt som åtgärder vidtas för att motverka att lagstiftningen för asyl- och arbetskraftsinvandring kringgås. Det är viktigt för individerna som berörs, men också Sverige som helhet.
Avsaknad av övergångsbestämmelser leder till att lika fall behandlas olika
Lagrådet är kritiskt till frånvaron av övergångsbestämmelser. Det innebär att det avgörande för om en ansökan om spårbyte ska kunna bifallas enligt den nuvarande bestämmelsen inte är vid vilken tidpunkt ansökan lämnas in utan när Migrationsverket prövar ansökan. Det innebär att två ansökningar om spårbyte som har kommit in till Migrationsverket före den 1 april 2025 kan komma att behandlas olika om Migrations
verket hinner fatta beslut i det ena ärendet före ikraftträdandet men inte i det andra ärendet. I denna del ifrågasätter Lagrådet, utifrån ett likabehandlingsperspektiv, lämpligheten av att låta en myndighets handläggningstider, som för tillfället dessutom är konstaterat långa, bli avgörande för om en ansökan ska behandlas enligt den nya eller den äldre lydelsen av lagen.
Miljöpartiet instämmer i att de föreslagna lagändringarna måste innefatta övergångs
bestämmelser. Regeringens förslag kommer att innebära så pass många och påtagliga rättsförluster för den enskilde, särskilt eftersom de i vissa fall får en retroaktiv verkan, att övergångsbestämmelser måste införas utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Det är viktigt för rättssäkerheten att lagen är förutsägbar och att den person som har meddelats ett beslut kan utgå från vad som gällde vid tidpunkten för det meddelade beslutet.
Annika Hirvonen (MP)
Mats Berglund (MP)
Camilla Hansén (MP)
Rasmus Ling (MP)
Jan Riise (MP)
Ulrika Westerlund (MP)
[1]
SOU 2024:10 s. 59.
[2]
Prop. 2024/25:92 Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud s.
16.
[3]
SOU 2024:10 Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud s.
132.
[4]
Ju2024/00241 Remissvar Sveriges advokatsamfund, s.
3.
[5]
Ju2024/00241 Remissvar Asylrättscentrum, s. 5.
[6]
Ju2024/00241 Remissvar Sveriges advokatsamfund, s.
3; Ju2024/00241 Remissvar Svenska Röda Korset, s.
5.
[7]
Ju2024/00241 Remissvar Sveriges advokatsamfund, s.
7.
[8]
Ju2024/00241 Remissvar Sveriges advokatsamfund, s.
2.
[9]
Ju2024/00241 Remissvar Svenska Röda Korset, s. 8
[10]
Dnr 2024:1353 Rapport från utredningstjänsten, Internationell granskning av asylärenden, 24-11-29
[11]
SOU 2017:84 Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription s.
20.
[12]
Ju2024/00241 Remissvar Asylrättscentrum, s.
2.
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:502
av Annika Hirvonen m.fl. (MP)
Stärkta rättigheter för arbetskraftsinvandrare
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att värna en efterfrågestyrd arbetskraftsinvandring till Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera arbetet mot utnyttjande av migrantarbetare och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillträde för regionala skyddsombud och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en rättighet för arbetstagare att få information om vilka rättigheter anställda har på den svenska arbetsmarknaden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt tillsyn och samarbete mellan myndigheter för att upptäcka utnyttjande av arbetstagare som kommit till Sverige för att arbeta, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sluta straffa arbetstagare för arbetsgivarens fel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skärpta sanktioner mot arbetsgivare som fuskar med reglerna om arbetskraftsinvandring, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en möjlighet för arbetstagaren att få skadestånd om arbetsgivaren avsiktligt inte levt upp till villkor som gäller enligt lag, kollektivavtal eller det anställningsavtal som legat till grund för arbetstillståndet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetstagare bör ha möjlighet att stanna i Sverige under den tid som krävs för att genomföra en rättslig tvisteprocess och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör bli möjligt för arbetskraftsinvandrare att byta arbetsgivare och yrke, även under den första tillståndsperioden, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör vara möjligt att ha flera arbetsgivare samtidigt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en servicefunktion för att framför allt små och medelstora företag ska undvika att göra misstag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetskraftsinvandrare bör ges möjlighet att resa ut ur Sverige även under den period en förlängningsansökan handläggs och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlänga omställningstiden för arbetskraftsinvandrare och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra möjligheten till spårbyte och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att personer som redan etablerat sig och arbetar i Sverige ska få fortsätta arbeta här och förnya sina arbets- och uppehållstillstånd från Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformera systemet för att förebygga missbruk av spårbyte och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa godtyckliga lönegränser för arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppdatering av nya gymnasielagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ingen ska förlora rätten till permanent uppehållstillstånd enligt nya gymnasielagen till följd av att Migrationsverket haft olagligt långa handläggningstider, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Sverige har en åldrande befolkning och totalt sett en brist på arbetskraft
Kompetensbristen är ett av de största hindren för företag i Sverige att utvecklas, expandera
och behålla konkurrenskraft. Den internationella matchningen av arbetskraft ökar förut
sättningarna för företag att hitta den specifika kompetens som behövs för att de ska kunna växa och utveckla sin verksamhet. Utöver matchningsproblematiken innebär också den demografiska utmaningen att det finns ett stort behov av
arbetskraftsinvandring under kommande decennier. Försämrade villkor och förutsättningar för arbetskraftsinvandrare, såsom långa handläggningstider på Migrationsverket eller en ökad risk att få sitt uppe
hållstillstånd återkallat på grund av mindre misstag, minskar Sveriges attraktionskraft och riskerar att hindra en nödvändig kompetensinvandring. En väl fungerande arbets
kraftsinvandring bidrar till ökat välstånd i landet och möjliggör för individer att utvecklas
och skapa en bättre livssituation.
Utbildning är viktigt för att råda bot på arbetskraftsbristen i många branscher, men även
om varenda arbetslös kom i arbete kommer vi inte att räcka till när behoven växer i väl
färden, särskilt äldreomsorgen och polisen ska växa, försvaret ska växa, och näringslivets
största utmaning för att växa är kompetens. Vi behöver därför också rekrytera människor till
Sverige för att arbeta.
Även inom resten av EU står vi med likartade utmaningar med en åldrande befolkning.
Även om arbetskraft från andra EU-länder är av betydelse kommer vi även att behöva arbetskraft från tredjeland genom arbetskraftsinvandring.
Vårt land är en plats dit människor vill komma för att jobba, studera och forska. Genom
att erbjuda bra arbetsvillkor och korta handläggningstider hoppas vi att fler vill leva och
arbeta här. En öppen arbetskraftsinvandring är viktig för Sveriges utveckling och ekonomi,
för företagen som kan hitta arbetskraft och för alla dem som får en chans att arbeta i Sverige. Miljöpartiet är stolta över Sveriges öppna system för arbetskrafts-invandring och vill utveckla det ytterligare. Vi vill att det ska gå snabbare för företag att rekrytera och att arbetstagares rättigheter ska förbättras. Ingen ska utnyttjas på Sveriges arbets
marknad. Därför föreslår vi att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att värna den efterfrågestyrda arbetskraftsinvandringen till Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Reformer i arbetskraftinvandringen sedan 2008
Sverige har sedan 2008 ett efterfrågestyrt regelverk för arbetskraftsinvandring, som Miljöpartiet tillsammans med den dåvarande borgerliga regeringen var med om att
införa, där de enskilda arbetsgivarnas bedömning av arbetskraftsbehovet är utgångspunkt
. För att beviljas arbetstillstånd måste dock två grundläggande förutsättningar vara upp
fyllda. Dels måste anställningen göra det möjligt för arbetstagaren att försörja sig, dels får inte lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor vara sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom branschen.
Under mandatperioden 2010–2014 genomförde Miljöpartiet och den dåvarande borger
liga regeringen ett par förändringar i lagstiftningen eftersom det framkommit uppgifter om att oseriösa arbetsgivare missbrukade regelverket. En förändring som genomfördes var att arbetstillstånd ska kunna återkallas om det visar sig att förutsättningarna för till
ståndet inte är uppfyllda. Det infördes också en straffsanktionerad uppgiftsskyldighet om anställningsvillkor för arbetsgivare, Migrationsverket fick möjlighet att genomföra s.k. efterkontroller och omställningsperioden, dvs. tiden för att söka ett nytt arbete när en anställning upphört, förlängdes från tre till fyra månader. Tidsgränsen för hur länge en asylsökande behöver ha haft ett arbete för att kvalificera sig för spårbyte till arbets
kraftsinvandring sänktes från 6 till 4 månader. Det genomfördes också förändringar som gjorde det enklare att få permanent uppehållstillstånd för arbetskraftsinvandrare.
Under förra mandatperioden visade det sig att tillämpningen av de regler som infördes
mandatperioden innan blev väldigt strikt och gjort att arbetskraftsinvandrare avvisades på grund av mindre, bagatellartade fel. Därför förändrade S-MP-regeringen reglerna så att det ska gå att själv rätta till fel i efterhand, och en dom från Migrationsöverdomstolen har också lättat upp regelverket så att arbetskraftsinvandrare inte ska drabbas av att arbetsgivaren gjort mindre misstag. Om dessa förändringar visar sig otillräckliga behöver fler åtgärder vidtas. Det är helt orimligt att smärre fel och miss
tag ska leda till att personer som arbetar i Sverige utvisas.
2022 medverkade Miljöpartiet till ytterligare reformer av arbetskraftsinvandringen där
bland annat ett nytt uppehållstillstånd infördes för vissa högkvalificerade och välutbildade
personer, lagändringar för att arbetskraftsinvandrare inte ska utvisas på grund av mindre fel, krav på att ett anställningsavtal ska finnas för ett arbetstillstånd, krav på att arbets
givare kan bli skyldiga att anmäla om anställningsvillkoren ändras och blir mindre för
månliga. Det infördes även en möjlighet för Migrationsverket att kräva att en arbetsgivare
redovisar arbetsvillkoren för en utlänning som beviljats arbetstillstånd. Brottet organiserad
människosmuggling utvidgades även till att omfatta arbetstillstånd som utfärdats på osanna uppgifter.
Det finns fortfarande allvarliga problem med att oseriösa företag lurar, utnyttjar eller exploaterar arbetskraftsinvandrare. Människor utan ett socialt skyddsnät avskärmas från samhället och tvingas arbeta på villkor under de som utlovats och långt under de villkor och regler som är fastslagna. Därför finns det mycket mer som behöver göras.
Tillträde för regionala skyddsombud
2020 föreslog S-MP-regeringen att ett regionalt skyddsombud ska få utses för ett arbets
ställe där en lokalavdelning inom ett förbund eller en med sådan avdelning jämförlig
sammanslutning av arbetstagare är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande
till arbetsgivaren på arbetsstället, även om sammanslutningen saknar medlemmar på
arbetsstället. Huvudskälet till förslaget handlar om säkerställande av att arbetsmiljöregler
efterlevs. Eftersom arbetskraftsinvandrare kan ha svårare att tillvarata sina rättigheter i Sverige kan den här reformen ha särskilt stor betydelse för den gruppen. Riksdagen
röstade den gången ner förslaget. Mot bakgrund av att riksdagens samtliga partier i olika
sammanhang uttalat att det är angeläget att motverka fusk och utnyttjande av medborgare
från andra länder som arbetar i Sverige bör frågan prövas på nytt.
I vissa verksamheter finns en mycket hög andel arbetstagare som rest till Sverige för att arbeta, ibland bara över en säsong. Bland dessa arbetstagare är anslutningen till fack
föreningar särskilt låg. Dessutom kan man förvänta sig att kunskapen om svenska regler om arbetsmiljö m.m. är låg i denna grupp. Därför skulle tillträde för regionala skydds
ombud till dessa arbetsplatser kunna spela en särskilt viktig roll för att säkerställa en god arbetsmiljö och att gällande regler följs.
Miljöpartiet föreslår emellertid att en ny reglering även ska ge tillträdesrätt för regionala
skyddsombud till arbetsplatser där föreningen har eller brukar ha medlemmar. Detta i
enlighet med LO:s remissvar på det förslag som föregick regeringens proposition. Miljö
partiet föreslår därför att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillträde för regionala skyddsombud och tillkännager detta för regeringen.
Skyldighet för arbetsgivare att bereda arbetstagare möjlighet att träffa facket för att få kunskap om sina rättigheter
Kunskap om vilka rättigheter man har är centralt för att människor också ska kunna kräva
att få sina rättigheter. Detta är också något som Delegationen mot arbetslivskriminalitet betonar. Delegationen mot arbetslivskriminalitet anser att det behövs ytterligare åtgärder för att nå ut med information om rättigheter, skyldigheter och möjligheter till stöd till de arbetstagare som riskerar att utsättas för arbetslivskriminalitet. Detta är av avgörande betydelse, eftersom människor som inte känner till sina rättigheter inte heller kan agera för att de ska tillvaratas. Svensk arbetsmarknad bygger i hög grad på partsmodellen där
fackföreningar och arbetsgivarorganisationer förhandlar fram de villkor som gäller i olika
branscher på arbetsmarknaden. Fackföreningarna företräder arbetstagarnas intressen och arbetsgivarorganisationerna företräder arbetsgivarnas intressen. Fackföreningarna är därför en lämplig part att informera arbetstagarna om deras rättigheter.
För att säkerställa att arbetskraftsinvandrare verkligen får information om sina rättig
heter i Sverige föreslår Miljöpartiet att det ska införas en skyldighet för arbetsgivaren att säkerställa att arbetstagare från tredjeland får information om de rättigheter som råder på svensk arbetsmarknad, exempelvis genom att skapa förutsättningar för informations
möten med företrädare för relevanta fackförbund. Därför föreslår vi att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rättigheter för arbetstagare att få information
om vilka rättigheter anställda har på den svenska arbetsmarknaden och tillkännager detta
för regeringen.
Skärpt tillsyn och myndighetssamverkan
Delegationen mot arbetslivskriminalitet har i uppdrag att, ur ett samhällsövergripande
perspektiv, verka samlande och stödjande i förhållande till aktörer som motverkar arbets
livskriminalitet och främja samverkan och erfarenhetsutbyte dem emellan. Delegationen
har i ett delbetänkande lämnat flera bra förslag för att stävja arbetslivs-kriminaliteten och
skydda människor i utsatthet.
Delegationen bedömer att en tydligare och mer långsiktig styrning av myndigheterna
bör övervägas, till exempel genom gemensamma skrivningar i respektive myndighets in
struktion. Miljöpartiet delar delegationens bedömning att enhetliga skrivningar rörande arbetet mot arbetslivskriminalitet bör övervägas i samtliga samverkande myndigheters respektive instruktioner, i syfte att tydligt peka ut arbetet mot arbetslivskriminalitet som
ett varaktigt prioriterat uppdrag hos myndigheterna. Delegationen bedömer också att fler
branscher bör prioritera arbetet mot arbetslivskriminalitet, något Miljöpartiet anser behövs.
Delegationen bedömer också att det straffrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering
bör ses över. Människohandel och människoexploatering har pekats ut som de värsta formerna av arbetslivskriminalitet. Av olika skäl har det dock visat sig svårt att ställa någon till svars för dessa brott. Flera aktörer har även pekat på förekomsten av vissa sätt att utnyttja arbetstagare som inte är kriminaliserade i Sverige. Miljöpartiet instämmer i detta och uppmanar därför regeringen att låta utreda hur det straffrättsliga skyddet mot
arbetskraftsexploatering kan stärkas. En sådan utredning kan ta avstamp bland annat i den
reglering som finns bl.a. i våra nordiska grannländer.
Delegationen har också funnit anledning att värna och utveckla den roll som civil
samhällesorganisationer fyller när det kommer till att ge stöd till arbetstagare som har utsatts för eller riskerar att utnyttjas i arbetslivskriminella förfaranden. Miljöpartiet ser detta som positivt och vill betona vikten av ett livskraftigt civilsamhälle som på olika sätt kompletterar offentlig verksamhet.
Slutligen föreslår delegationen att upphandlande statliga och kommunala myndigheter,
i
egenskap av avtalsparter, följer upp att krav om arbetsrättsliga villkor i upphandlingsavtalen
efterlevs. Detta i syfte att begränsa utrymmet för aktörer som ägnar sig åt arbetslivskrimi
nalitet. Miljöpartiet instämmer i den bedömningen och anser att regeringen bör säkerställa
att efterlevnaden av arbetsrättsliga krav följs upp. Därför anser vi att regeringen måste säkerställa att arbetet mot utnyttjande av människor som kommer till Sverige för att arbeta måste prioriteras av alla relevanta myndigheter.
Straffa den som fuskar – inte offret
Det normala i samhället är att den som bryter mot en regel är den som blir straffad. För arbetskraftsinvandrare är logiken oftast precis tvärt om: om arbetsgivaren betalat dig för
låg lön är det du som blir av med rätten till arbete och uppehållstillstånd i Sverige. Arbets
givaren straffas oftast inte alls mer än att den blir av med sin anställde. Om den anställde
redan har bytt jobb från den fuskande arbetsgivaren blir konsekvensen fortfarande att
arbetstagaren straffas med förlorat uppehålls- och arbetstillstånd medan den forna arbets
givaren inte påverkas alls. Det här är helt orimligt.
Ett konkret fall där detta uppmärksammades var när vårdbolaget Attendo rekryterat sjuksköterskor från Filippinerna och annonserat på ett felaktigt sätt hos Arbetsförmed
lingen. Sjuksköterskorna hade förstås inte haft en aning om att annonseringen inte följt reglerna och borde inte drabbas av detta fel. Sjuksköterskorna har både utbildat sig och lärt sig svenska och arbetat i flera år i Sverige. De borde få rätt att fortsätta arbeta och leva här.
Det rimliga vore att istället införa mer kännbara sanktioner direkt mot den arbetsgivare
som brutit mot reglerna, t.ex. genom straffavgifter, företagsbot eller, i grova fall, närings
förbud. Den som betalat ut för lite i lön, tagit ut ockerhyror eller på annat sätt gjort fel som drabbat arbetstagaren borde dessutom oftare bli skyldig att betala skadestånd till den drabbade arbetstagaren.
Arbetstagarens situation borde i sin tur tryggas så att man som arbetstagare inte är rädd
för att anmäla sin arbetsgivares brott, fusk och utnyttjande till myndigheterna. Om arbets
tagaren kan känna sig trygg med att hen får en tidsfrist på sig att söka nytt arbete under en period efter att arbetsgivarens fusk uppdagats samtidigt som den som utnyttjar eller fuskar med systemet skulle få kännbara straff skulle sannolikt fusket minska samtidigt som mer skulle uppdagas.
För att arbetstagaren verkligen ska kunna tillgodogöra sig sina rättigheter bör arbets
tagaren också ha möjlighet att vara kvar i Sverige under den tid som krävs för att arbets
tagarens krav på arbetsgivaren ska kunna prövas i en rättslig tvisteprocess.
Miljöpartiet föreslår därför att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sluta straffa arbetstagare för arbetsgivarens fel och det som anförs i motionen om skärpta sanktioner mot arbetsgivare som fuskar med reglerna om arbetskraftsinvandring
och tillkännager detta för regeringen. Arbetstagare som inte får de villkor som de utlovats
eller som tvingas betala ockerhyror bör därutöver få rätt till skadestånd och kränknings
ersättning. Arbetstagare bör dessutom ha faktiska möjligheter att driva dessa frågor mot arbetsgivaren genom att få möjlighet att stanna i Sverige för att frågan om skadestånd m.m. ska kunna prövas i en rättslig tvisteprocess.
Möjlighet att byta arbetsgivare även under den första tillståndsperioden
Idag är arbetstagaren bunden till den första arbetsgivaren och yrket under de första två åren, respektive yrket för de nästa två åren. Att göra det möjligt för arbetskraftsinvandrare
att byta arbetsgivare är viktigt för att stärka arbetstagarens ställning och makt i förhåll
ande
till arbetsgivaren. Arbetskraftsinvandrare bör, på samma sätt som andra arbetstagare,
ha rätt att avancera yrkesmässigt eller rösta med fötterna om han eller hon inte är nöjd med sin arbetssituation. I en enkätundersökning bland arbetskraftsinvandrare från Work Permit Holders Association (WPHA) med 186 respondenter svarar fler än 80 procent att begränsningen som innebär att arbetstagaren inte kan byta arbetsgivare eller yrke under de första 48 månaderna utgör ett betydande hinder i deras karriärsutveckling.
Möjligt att ha flera arbetsgivare samtidigt
Enligt nuvarande regler kan ett arbetstillstånd bara sökas för en anställning, vilket innebär
att en person som jobbar extra på ytterligare ett jobb bryter mot regelverket. Det innebär
också att man inte kan ha två eller flera deltidsanställningar som tillsammans gör att kravet
på att kunna försörja sig uppfylls. Miljöpartiet anser att en person som har två eller flera anställningar som tillsammans gör att kraven i lagen är uppfyllda bör beviljas uppehålls-
och arbetstillstånd. Att t.ex. jobba halvtid för två arbetsgivare ska inte vara en omöjlighet.
Servicefunktion för mindre och medelstora företag
Detta är i synnerhet viktigt för arbetsgivare som saknar kollektivavtal eftersom det kan vara svårt att veta hur avtalen ska tolkas.
Möjlighet att resa ut ur Sverige även under den period då en förlängningsansökan handläggs
För att Sverige ska vara ett attraktivt land för internationell arbetskraft behöver vi säker
ställa att arbetskraftsinvandrare har rimliga och förmånliga regler. Att en person som
arbetar i Sverige inte får åka hem och hälsa på en sjuk förälder eller fira en högtid medan
hens förlängningsansökan behandlas är oanständigt.
Förläng omställningsperioden
En person vars tillstånd har återkallats har under en s.k. omställningsperiod möjlighet att
under fyra månader söka nytt arbete. Vi vill att omställningsperioden ska förlängas till sex månader för att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden. Det är
viktigt för att minska arbetstagarens beroende av arbetsgivaren att han eller hon ges rimlig
tid att hitta ett nytt arbete när ett ärende om återkallelse har inletts eller när anställningen
har upphört.
Nej till godtyckliga lönegränser
Regeringen aviserar nu att enbart personer som tjänar över 27 360 kr i månaden ska kunna
komma till Sverige för att arbeta. Även om det är relevant att diskutera om den gamla praxisen om att det går att försörja sig på 13 000 kr/månad verkligen är hållbar i dagens kostnadsläge är det anmärkningsvärt att regeringen sätter nivån så långt över vad andra människor i Sverige förväntas klara sig på och massutvisar folk som arbetar och betalar skatt i vårt land. Vi i Miljöpartiet motsätter oss kraftfullt denna godtyckliga lönegräns.
Återinför spårbyte
Regeringens avskaffande av spårbyte utan övergångsbestämmelser har lett till allvarliga
konsekvenser för både de berörda familjerna och deras arbetsplatser. Människor som bott
och arbetat i Sverige i många år och vars barn etablerat sig i Sverige och svensk skola utvisas plötsligt utan goda skäl. Det går inte att förstå hur Sverige eller integrationen
skulle gynnas av att utvisa omtyckta kollegor och medarbetare på företag och inom äldre
omsorgen. Spårbytet bör återinföras. De som redan etablerat sig i Sverige ska få stanna och arbeta här.
Spårbyte har inneburit en bra möjlighet för människor som bott och arbetat i Sverige men fått avslag på sin asylansökan att bo kvar och bidra till det svenska samhället. Ofta har asylprocessen pågått i flera år och den asylsökande har hunnit påbörja sin etablering i Sverige. Spårbyte beviljas inte utan krav – tvärtom krävs att en till exempel har styrkt
sin identitet och varit anställd hos samma arbetsgivare de senaste fyra månaderna och
att anställningen ska fortsätta i minst tolv månader framåt. Anställningsvillkor ska
dessutom
vara på minst samma nivå som enligt svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom branschen eller yrket i Sverige.
Om myndigheternas bedömning är att skyddsskäl saknas är spårbyte ett bra alternativ
som gör att människor kan fortsätta sin etablering i Sverige och bidra aktivt till samhället.
Band som ofta under flera år knutits till Sverige genom familj, vänner och arbete kan
fortsätta utvecklas. Genom spårbytet tar vi till vara de insatser som gjorts från både sam
hället och den enskilde för att stärka sina språkkunskaper, utbilda sig och lära sig ett nytt yrke eller utvecklas i sitt yrke. Alternativet är dåligt. Avskaffat spårbyte har inne
burit att människor som har anställning i Sverige och försörjer sig och bidrar till Sveriges
välstånd först måste lämna Sverige för att ansöka om att få fortsätta sina arbeten
från utlandet och vänta på besked i de fyra månader som det just nu tar för Migrationsverket att handlägga ansökningar om arbetstillstånd. Det är ett slöseri med resurser som inte gagnar vare sig individen eller samhället. För vissa kategorier av sökande kan det till och med dröja i över ett år. Därför bör möjligheten till spårbyte återinföras, samtidigt
som åtgärder vidtas för att motverka att lagstiftningen för asyl- och arbetskraftsinvandring
kringgås. I det reformarbetet ger Riksrevisionens rekommendationer god ledning.
Återställ förutsättningarna för ungdomarna som omfattas av nya gymnasielagen att få permanent uppehållstillstånd
Såväl omständigheter i omvärlden som långa handläggningstider, ändrade regler och ny rättspraxis har i otaliga omgångar ändrat gruppens förutsättningar. År 2023 hände det återigen till följd av ny praxis från Migrationsöverdomstolen. Nyligen uppdagades dess
utom att Migrationsverket i Region Syd haft så långa handläggningstider att ett hundratal
ungdomar av det skälet inte beviljats permanent uppehållstillstånd trots att de klarat sina gymnasiestudier och fått fast anställning inom lagens tidsramar.
Domen från 2023 innebär att kraven för permanent uppehållstillstånd måste vara upp
fyllda både när man ansöker och när Migrationsverket prövar ansökan. Under flera år har det stått klart att det räcker att kraven är uppfyllda när ansökan prövas.
Om man vid ansökan har ett anställningserbjudande så kommer det inte att vara tillräckligt. Inte
heller ett anställningsavtal som påbörjas efter att det tidsbegränsade uppehållstillståndet
löpt ut räcker.
Den här plötsliga ändringen påverkar individer retroaktivt och de saknar förutsätt
ningar att spola tillbaka tiden för att anpassa sig till det nya rättsläget. I praktiken kan enskilda, i denna redan mycket utsatta grupp, komma att lida rättsförlust till följd av att de litat på den lagtolkning som Migrationsverket gjort sedan länge. Exempelvis kan det röra fall där anställningen kunnat påbörjas inom den nu gällande tiden om man hade
vetat om att det skulle vara avgörande för hela ens framtida liv. Migrationsverket skriver
att i praktiken kommer det framöver att innebära att man kan få avslag om man hade ett avtal om två års anställning när det tidsbegränsade uppehållstillståndet löpte ut, men det vid prövningstillfället återstår mindre än två år av anställningen.
De ungdomar som fått sina förlängningsansökningar handlagda först efter flera års tid
hos Migrationsverket Region Syd har i sin tur fått avslag på permanent uppehållstillstånd
enbart på grund av att Migrationsverket inte beviljat deras ansökningar om förlängt tids
begränsat uppehållstillstånd i tid. Därför hade uppskattningsvis ett hundratal ungdomar inte tidsbegränsade uppehållstillstånd när de fick sitt fasta jobb. Att dessa ungdomar ska drabbas av fleråriga handläggningstider hos ansvarig myndighet genom att förlora sina rättigheter är oacceptabelt.
Samtliga individer som genom Migrationsöverdomstolens dom förlorar möjligheten att få permanent uppehållstillstånd kommer att vara individer som arbetar och har en varaktig anställning, och som uppfyller alla de kriterier som lagen ställer upp. De bidrar
till samhället på många olika sätt, inte minst arbetar de i bristyrken och i samhällsviktiga
verksamheter inom välfärden. En majoritet av ungdomarna som jag själv mött arbetar som undersköterskor i äldreomsorgen. Konsekvenserna är orimliga.
Vi föreslår därför att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs om behovet
av att ändra lagen så att individerna som omfattas av nya gymnasielagen ska beviljas per
manent uppehållstillstånd om de uppfyller lagens villkor när Migrationsverket fattar be
slut samt att regeringen agerar för att ingen ska förlora sin rätt till permanent uppehålls
tillstånd enbart till följd av olagligt långa handläggningstider hos Migrationsverket.
Annika Hirvonen (MP)
Ulrika Westerlund (MP)
Jan Riise (MP)
Mats Berglund (MP)
Janine Alm Ericson (MP)
Camilla Hansén (MP)
Nils Seye Larsen (MP)
Malte Tängmark Roos (MP)