Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2022/23:85 av Karin Rågsjö m.fl. (V) En äldreomsorg för framtiden 1 Innehållsförteckning 1 Innehållsförteckning 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 Inledning 4 Kompetensförsörjning och personalens villkor och arbetsmiljö 5 Rätt till särskilt boende 6 Privata utförare 7 Planering för trygg vård och omsorg 2 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkoppla till riksdagen årligen om hur äldreomsorgen har utvecklats samt redogöra för identifierade kommande behov och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att stärka den medicinska kompetensen genom krav på specialistutbildning i geriatrik, eller annan jämförbar kompetens, för de läkare som arbetar inom äldreomsorgen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till att utveckla samtliga specialistutbildningar för undersköterskor på yrkeshögskolenivå samt tillse att dessa är nationellt sammanhållna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en kartläggning på nationell nivå av antalet särskilda boenden i kommunerna samt hur många beslut som fattas att bevilja respektive avslå ansökningar om särskilt boende för äldre och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att genomföra de lagändringar som krävs för att bättre tillgodose äldres rätt till särskilt boende och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till att ändra nationella riktlinjer i syfte att oro och ensamhet ska utgöra grund vid bedömning av rätten till särskilt boende och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till ändrade riktlinjer så att alla över 85 år ska erbjudas insatsen särskilt boende och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ges i uppdrag att utreda privata företag som erbjuder dyra boenden och skattesubventionerade tilläggstjänster och hur detta påverkar kommunernas lagstadgade skyldighet att erbjuda bra kommunala boenden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra de lagändringar som krävs för att privata vårdbolag som får statligt stöd inte samtidigt ska kunna dela ut bonusar till chefer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkräva statligt stöd till privata vårdbolag vid varje fall av bonusutdelning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till att utreda förslaget om ökade befogenheter för medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) att ha tillsynsansvar för både kommunala och privata vårdgivare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att ta fram ett vaccinationsprogram för äldre och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda möjligheten att erbjuda alla personer över 65 år en hälsobedömning som förebyggande insats och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till att det på varje äldreboende ska finnas en fast och namngiven läkarkontakt knuten till verksamheten samt att det ska finnas en sjuksköterska på varje särskilt boende dygnet runt under veckans alla dagar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder som säkerställer att det på varje äldreboende samt inom hemtjänsten i varje kommun finns en beredskapsplan för utbrott av virus och pandemier och tillkännager detta för regeringen. 3 Inledning Vänsterpartiet har under lång tid påpekat risken med nedmontering och fragmentisering av den svenska välfärden. Tyvärr har vi kunnat konstatera genom konsekvenserna av coronapandemin att det tydligt har lett till stora brister särskilt inom äldreomsorgen. Besparingar och privatiseringar har bidragit till en kraftigt underdimensionerad vård och omsorg och utifrån konsekvenserna av den höga smittspridningen kan vi bara beklaga utvecklingen. Situationen inom äldreomsorgen har genom detta även påmint oss om den ojämlikhet och ojämställdhet som råder. Vänsterpartiet har lyft frågan om dessa och andra redan tidigare konstaterade brister inom äldreomsorgen samt behov av ökad bemanning och kompetens vid upprepade tillfällen genom åren. Givet att antalet personer över 80 år kommer att öka med ca 50 procent till 2028, enligt SCB, är det av vikt att vidta åtgärder nu för att ha en beredskap för kommande behov av såväl medicinsk kompetens som tillräckligt antal anställda. Utan en utbyggd äldreomsorg faller det på anhörigas lott att ta ett ökat ansvar och det är ett faktum att kvinnor är överrepresenterade både bland personal och bland dem som tar ett stort ansvar för äldre familjemedlemmar. En utbyggd och välfungerande äldreomsorg är därför en förutsättning för att kvinnor ska kunna delta fullt ut på arbetsmarknaden. Det måste gå att lita på äldreomsorgen, både för dem som behöver stöd, vård och omsorg och deras anhöriga, men även för personal som behöver goda arbetsförhållan ­ den. 4 Kompetensförsörjning och personalens villkor och arbetsmiljö Vänsterpartiet vill satsa på ökad personaltäthet och mer fortbildning inom äldreomsor ­ gen för att få personal att stanna i yrket och på så vis skapa en stabil och likvärdig äldreomsorg i hela Sverige. Behovet av att säkerställa att det finns tillräckligt med personal inom äldreomsorgen har varit akut under lång tid och är det tyvärr fortfarande. Bemanning och kompetens är en förutsättning för att det ska vara möjligt att upprätthålla en hög kvalitet och därmed ge den rätt till vård och omsorg som vi alla har. För att få en jämlik äldreomsorg behöver kommunerna tillföras tillräckliga resurser och arbetsvillkoren för äldreomsor ­ gens personal förbättras. Den stora privatiseringsvågen har medfört försämringar i vårdkvaliteten och new public management har medfört att marknadspriser satts på äldre och sjuka människor. Vänsterpartiet menar att det inte går att tillämpa idéer om hur varuproduktion fungerar inom äldreomsorg. Att i alla skeden alltid försöka minska kostnader och skapa en ekonomisk effektivitet dränerar omsorgen på mänsklig värdighet. Våra äldre måste ses som individer med egna behov, inte som enheter som ska generera ett ekonomiskt överskott till aktieägarna i privata företag. Livskvalitet kostar och tar tid. Det finns således behov av att både anställa mer personal och ge ökade möjligheter till kompetensutveckling och karriärvägar, samtidigt som bemanningen måste planeras utifrån de stora pensionsavgångar som är att vänta. Det är viktigt att det finns en tydlighet kring bemanning och utbildning inom hela landet i syfte att Sverige ska ha en jämlik äldreomsorg och det är oerhört viktigt att ha prognoser för framtiden. Regeringen bör återkoppla till riksdagen årligen om hur äldreomsorgen har utveck ­ lats samt redogöra för identifierade kommande behov. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Bristen på geriatriker, geriatrisk kompetens och medicinsk ledning i många kommuner har lett till oförsvarliga brister. Kunskaper och vårdinsatser behöver kraftigt förstärkas inom det geriatriska området och inom de delar av primärvården som har ansvar för äldre personer inom kommunal omsorg. Kommunerna saknar ofta läkare i sin organisation och avtal om läkartillgång med regionerna är otillräckliga. Den geriatriska kompetensen behöver öka. Coronapandemin har, som vi om och om igen konstaterat, synliggjort detta i många kommuner. Trygghet uppnås med stark kontinuitet där de äldre och personalen känner varandra väl. Den medicinska kompetensen måste vara hög, inte minst kring demens och övrig geriatrik, och vara kopplad till regionernas sjukvård. I takt med att vi lever allt längre ökar behoven av stöd och omsorg, men även av sjukvård. Organiseringen av vård och omsorg måste utgå från denna verklighet. De äldre multisjuka behöver en sammanhållen vård och omsorg med hög medicinsk kompetens. De flesta äldre personer som bor i särskilda boenden och som har hemsjuk ­ vård har en omfattande och komplicerad sjukdomsbild. Utvecklingen med att fler blir allt äldre och att vårdbehoven bland de äldre därmed också ökar har dock inte åtföljts av utveckling av och tillgång till adekvat medicinsk kompetens. Regeringen bör vidta åtgärder för att stärka den medicinska kompetensen genom krav på specialistutbildning i geriatrik, eller annan jämförbar kompetens, för de läkare som arbetar inom äldreomsorgen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Utifrån förslagen i propositionen Stärkt kompetens i vård och omsorg – reglering av undersköterskeyrket [1] anges i socialutskottets betänkande [2] att grunden för att få en skyddad yrkestitel kommer att vara det nya utbildningsinnehållet i gymnasieskolans vård- och omsorgsprogram. Skolverket har beslutat om ett reviderat vård- och omsorgs ­ program inom gymnasieskolan och det har utformats nationella yrkespaket med förslag på innehåll i sammanhållna yrkesutbildningar som kan ges inom komvux och på gymnasieskolans introduktionsprogram. Dock kommer innehållet i vård- och omsorgs ­ utbildningarna för vuxna fortfarande att variera då huvudmän kan välja om och hur de ska använda de nationella yrkespaketen, samtidigt som de s.k. uppdragsutbildningarna ofta är kortare än de utbildningar som ges i form av det nationella yrkespaketet. Med hänsyn till den förväntade ökad förekomsten av omfattande och sammansatta vårdbehov bland äldre personer som får kommunal vård och omsorg, i kombination med ökade kvalitetskrav, är det angeläget att undersköterskors kompetens regleras och säkerställs på nationell nivå. Regeringen bör ta initiativ till att utveckla samtliga specialistutbildningar för undersköterskor på yrkeshögskolenivå samt tillse att dessa är nationellt sammanhållna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5 Rätt till särskilt boende Frågan om en äldreomsorg med insatser och tryggt boende i syfte att tillgodose äldres behov av och rätt till särskilt boende är både en jämlikhets- och jämställdhetsfråga som Vänsterpartiet lyft tidigare, liksom frågan om att det är flest kvinnor som vårdar anhöriga och att det därför finns behov av stöd och avlastning och att samhället faktiskt tar sitt ansvar. Sedan början av 2000-talet har en omfördelning skett från särskilda boenden till insatser i de egna hemmen. Antalet personer som bor i särskilt boende har därför minskat och kommunerna har i stället satsat på att fler ska bo hemma med hemtjänst. Statistik från Socialstyrelsen visar att 108 000 personer bodde på ett särskilt boende 2020 medan antalet som beviljats samma insats 2021 var drygt 104 500 personer. Att fler ska bo kvar hemma längre är ett sätt för kommunerna att hålla nere kostnadsökningarna och Vänsterpartiet anser att den utvecklingen är negativ då den går ut över de äldres behov samt begränsar deras möjligheter till inflytande och valfrihet. Äldre ska kunna bo hemma så länge de själva vill, men när behovet av stöd ökar och de vill flytta måste det finnas möjlighet till det. Av en artikel i Aftonbladet från januari 2022 framgår att tusentals äldre svenskar får avslag när de söker plats på ett äldreboende. Äldre och deras anhöriga beskriver hur de upplever kampen för att få komma in i tryggheten efter att ha fått avslag på sina ansökningar både av kommunen och av förvaltningsrätten med motiveringen att deras behov kan tillgodoses med insatser i det egna hemmet som kan ge s.k. skälig levnads ­ nivå, som anges i lagen. Flera äldre beskriver den otrygghet det innebär att ha hjälp hemma av många olika människor. För en del är anhöriga till stor hjälp men samtidigt bidrar det ofta till en känsla av skuld hos den äldre. Detta gäller ofta människor som är mellan 80 och 90 år och som ibland även har demenssjukdom, och flera anhöriga vittnar om en evig kamp mot myndigheterna. Vänsterpartiet har tidigare ställt en fråga till den dåvarande socialministern efter en granskning som Sveriges Radios Ekot gjorde hösten 2021 som också visade att många äldre får avslag på sina ansökningar om att flytta till äldreboenden. [3] Även där gavs en entydig bild av att det ofta handlade om människor över 90 år som både var sjuka och levde isolerade och som själva önskade bo under tryggare former. Socialministern uppgav då som svar att människor ska känna att de får den äldreomsorg de behöver och angav att det aldrig är rimligt att äldre personer som har ett behov av äldreomsorg i någon form i stället får bo otrygga i sitt eget hem samt att det är viktigt att äldre ­ omsorgen verkligen möter äldre personer så att de känner den trygghet som de har rätt att känna på ålderns höst. Riktlinjerna och handläggningen vad gäller särskilt boende varierar kraftigt över landet. Antalet bifall och avslag bör jämföras mellan kommunerna tillsammans med vilka motiv som anges i besluten vid avslag på ansökningar om särskilt boende. Det bör också jämföras i vilken omfattning avslag överklagas och huruvida de innehåller socioekonomiska skillnader. Det skulle en transparent bild över hela landet och i alla kommuner samlat kunna ge för att komma till rätta med osakliga skillnader vad gäller handläggningen avseende särskilt boende. Lärdomarna från en sådan helhetsbild bör leda till att åtgärder tas fram för att öka likvärdigheten och tillgången till särskilda boenden över hela landet. För Vänsterpartiet är det angeläget att ge människor ett tryggt boende och adekvat stöd när de vill ha och behöver få det. Regeringen bör genomföra en kartläggning på nationell nivå över antalet särskilda boenden i kommunerna samt hur många beslut som fattas att bevilja respektive avslå ansökningar om särskilt boende för äldre. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vidare bör regeringen vidta åtgärder för att genomföra de lagändringar som krävs för att bättre tillgodose äldres rätt till särskilt boende. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Ensamhet har visat sig innebära att risken för en för tidig död ökar med 26 procent, enligt en tidigare metaanalys. [4] I Sverige har det under lång tid blivit svårare för äldre att erbjudas någon form av gemensamhetsboende. Många kommuner har i stället för att satsa på boenden valt att upphandla hemtjänst till lägre kostnader. Detta bidrar till att skapa ofrivillig ensamhet. Vänsterpartiet har tidigare lämnat förslag om att öka möjligheten till gemensamhets ­ boenden och kollektivhus med aktiviteter samt även sociala aktiviteter som inte är kopplade till boenden. Men att minska ensamheten för äldre är en allt viktigare uppgift och med beaktande av att upplevelse av ensamhet och oro faktiskt är en stor hälsorisk bör även dessa behov kunna ligga till grund för en bedömning av rätten till särskilt boende. Regeringen bör ta initiativ till att ändra nationella riktlinjer i syfte att oro och ensam ­ het ska utgöra grund vid bedömning av rätten till särskilt boende. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vidare bör regeringen ta initiativ till ändrade riktlinjer så att alla över 85 år ska erbjudas insatsen särskilt boende. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6 Privata utförare Under de senaste åren har det, särskilt på större orter med större andel invånare med höga inkomster, växt fram privata äldreboenden där utförarna vänder sig till äldre som förväntas efterfråga en hög standard. Eftersom privata, men inte kommunala, utförare får erbjuda skattesubventionerade tilläggstjänster med rutavdrag kan endast den som har råd köpa extra tjänster utöver den skäliga levnadsnivå som äldreomsorgen enligt socialtjänstlagen ska erbjuda alla. Vänsterpartiet ställer sig frågande till om det verkligen är alla skattebetalares vilja och uppgift att bidra med finansiering till denna utveckling. Samtidigt som dessa subventioner finns är kostnaderna för att bo på högstandardboenden tillräckligt höga för att utestänga de med lägre inkomster. Det är en träffsäker modell för att subventionera bättre bemedlades liv och boende. Frågan om en äldreomsorg med insatser och tryggt boende för alla är både en jämlikhets- och jämställdhetsfråga som Vänsterpartiet vill belysa. Det har funnits och finns olika exempel på boendeformer för äldre, både sådana som kräver biståndsbedöm ­ ning, dvs. beslut enligt socialtjänstlagen, och andra former utan motsvarande krav. Det behöver finnas ett varierat utbud av boendeformer i kommunal regi för personer över 65 år. Regeringen bör ges i uppdrag att utreda privata företag som erbjuder dyra boenden och skattesubventionerade tilläggstjänster och hur detta påverkar kommunernas lagstadgade skyldighet att erbjuda bra kommunala boenden. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vänsterpartiet vill ha en äldreomsorg som präglas av trygghet, omsorg och värdig ­ het. För detta behövs tillräckliga resurser och goda arbetsvillkor för personalen. I och med införandet av lagen om valfrihetssystem (LOV) 2009 finns ett stort antal privata utförare av äldreboenden inom den svenska äldreomsorgen. Kvalitetssäkring av äldreomsorg är en fråga som hamnat allt mer i fokus i takt med att andelen privata utförare ökat och under coronapandemin har denna fråga i högsta grad aktualiserats. Reglerna behöver ändras då uppdraget inom äldreomsorgen är ett enda, nämligen att skydda äldre. För det ändamålet måste personalen ges rimliga arbetsvillkor så att den kan utföra sitt arbete. Vänsterpartiet lämnade våren 2021 ett förslag till ett utskottsinitiativ med anledning av att det privata vårdbolaget Attendo både hade fått statligt bidrag och samtidigt betalat ut bonusar till sin ledning. Privata bolag som agerar på det viset har förverkat sin rätt att få del av statliga medel. Regeringen bör genomföra de lagändringar som krävs för att privata vårdbolag som får statligt stöd inte samtidigt ska kunna dela ut bonusar till chefer. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vidare bör regeringen återkräva statligt stöd till privata vårdbolag vid varje fall av bonusutdelning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 7 Planering för trygg vård och omsorg Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer ska det finnas sjuksköterskor med ett särskilt medicinskt ansvar, s.k. medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS). De uppgifter som åligger medicinskt ansvariga sjuksköterskor innebär att de har ansvar för kvalitet och säkerhet i den verksamhet som en kommun bedriver enligt 18 och 18 a §§ hälso- och sjukvårdslagen. Ansvaret avser den vård och behandling som patienterna ges samt de krav som ställs på läkemedelshantering, dokumentation och anmälan av skador m.m. i hälso- och sjukvårdsverksamhet. Vänsterpartiet vill förtydliga vikten av att en MAS är anställd av kommunen med tillsynsansvar över både kommunala och privata utförare. Att det finns möjlighet för privata aktörer att ha en anställd MAS ser vi som riskabelt då befattningen bör vara oberoende. Vänsterpartiet anser att MAS viktiga roll när det gäller säkerhet och kvalitet gör att tjänsten bör ges ökade befogenheter att inspektera kommunala och privata vårdgivare. Regeringen bör ta initiativ till att utreda förslaget om ökade befogenheter för en medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) att ha tillsynsansvar för både kommunala och privata vårdgivare. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vaccination är viktigt för att förebygga allvarlig sjukdom och en av de mest effek ­ tiva åtgärder som finns för bättre folkhälsa. Samtidigt medför det att kostnaderna för hälso- och sjukvården minskar. För Vänsterpartiet är det självklart att säkra och kostnadseffektiva vaccin mot sjukdomar som innebär en hög risk för allvarlig sjukdom bör erbjudas alla äldre. Folkhälsomyndigheten rekommenderar införande av vaccinering mot influensa och pneumokocker och för bältros pågår utredning. För enskilda krävs intresse, kunskap och initiativ för att göra egna val kring vaccinering, vilket får till följd att vaccinations ­ graden är låg i stora befolkningsgrupper och socioekonomisk status kan vara avgörande. Regeringen bör ge en lämplig myndighet i uppdrag att ta fram ett vaccinations ­ program för äldre. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Socialstyrelsen konstaterade redan 2018 i sin lägesrapport Bästa möjliga hälsa och en hållbar hälso- och sjukvård, behov av fördjupad kompetens i syfte att ha större fokus på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Hälso- och sjukvårdens insatser för att påverka ohälsosamma levnadsvanor har ökat något de senaste åren, men arbetet ligger fortfarande på en låg nivå i förhållande till hur många som kan ha nytta av stöd för att förändra sina levnadsvanor. Enligt Nationella vårdkompetensrådets redovisning kommer det att få betydelse för hälso- och sjukvårdens långsiktiga hållbarhet hur väl hälso- och sjukvården lyckas med preventiva insatser. Förebyggande och rehabiliter ­ ande åtgärder är den främsta åtgärden för att begränsa framtida kostnader, men också viktigt för närståendes situation och hälsa. Regeringen bör utreda möjligheten att erbjuda alla personer över 65 år en hälso ­ bedömning som förebyggande insats. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. När komplexa vård- och omsorgsbehov föreligger eller när en person har någon form av kognitiv sjukdom är det särskilt viktigt med kontinuitet och individuellt anpassade insatser. Utifrån att behoven för gruppen äldre är stora och antalet personer med kroniska sjukdomar antas öka är det viktigt att skapa trygghet för dem som behöver sjukvårdsinsatser och ge möjlighet till en läkarkontakt som kan ta ett samlat grepp om personens hela sjukdomsbild. Vidare vill Vänsterpartiet lyfta frågan om att bemanna särskilda boenden med en ansvarig sjuksköterska dygnet runt i syfte att säkerställa behovet av medicinsk kompetens för de boende samt för att tillgodose personalens behov av en god arbetsmiljö med tillgång till nära arbetsledning. Regeringen bör ta initiativ till att det på varje äldreboende ska finnas en fast och namngiven läkarkontakt knuten till verksamheten samt en sjuksköterska på varje särskilt boende dygnet runt under veckans alla dagar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Under coronapandemin blev det tydligt vilken bristande beredskap som fanns inom äldreomsorgen. Hur stor krisberedskapen var varierade stort mellan kommunerna. Planeringen och beredskapen inför kriser och t.ex. utbrott av virus måste förbättras avsevärt. Vänsterpartiet anser att det på samtliga äldreboenden och hos varje hemtjänst ­ utförare samt även inom hemsjukvården ska finnas en plan för hur större utbrott av virus och pandemier ska bekämpas. Regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder som säkerställer att det på varje äldreboende samt inom hemtjänsten i varje kommun finns en beredskapsplan för utbrott av virus och pandemier. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Karin Rågsjö (V) Ida Gabrielsson (V) Malcolm Momodou Jallow (V) Maj Karlsson (V) Isabell Mixter (V) Daniel Riazat (V) Vasiliki Tsouplaki (V) [1] 2020/21:175. [2] 2020/21:SoU30. [3] 2021/22:316. [4] Holt-Lunstad, J., Smith, T. B., Baker, M., Harris, T. & Stephenson, D. (2015). Loneliness and Social Isolation as Risk Factors for Mortality: A Meta-Analytic Review. Global Business Review , 10 (2), 313–334.

Motion till riksdagen 2023/24:227 av Karin Rågsjö m.fl. (V) En trygg äldreomsorg för jämlikhet 1 Innehållsförteckning 1 Innehållsförteckning 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 Inledning 4 Kompetensförsörjning 4.1 Äldreomsorgslyftet 4.2 Nationella bemanningsriktlinjer 4.3 Särskild kompetens och utbildning 5 Rätt till särskilt boende 6 Äldreomsorgen efter pandemin 2 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nationella bemanningsriktlinjer inom äldreomsorgen kring personaltäthet, utbildning med heltid som norm och avskaffad allmän visstidsanställning bör införas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att stärka den medicinska kompetensen genom krav på specialistutbildning i geriatrik, eller annan jämförbar kompetens, för de läkare som arbetar inom äldreomsorgen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att det på varje äldreboende ska finnas en fast och namngiven läkarkontakt knuten till verksamheten samt en sjuksköterska på varje särskilt boende dygnet runt under veckans alla dagar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att äldreomsorgen anställer s.k. timavlönade med yrkesutbildning inom vård och omsorg eller under utbildning, utöver de permanenta arbetskraftsbehoven, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att alla över 85 år erbjuds insatsen särskilt boende, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en skrivelse om hur äldreomsorgen har utvecklats efter pandemin samt redogöra för identifierade behov och tillkännager detta för regeringen. 3 Inledning Vänsterpartiet har under lång tid påpekat risken med nedmontering och fragmentisering av den svenska välfärden. Tyvärr har vi kunnat konstatera genom konsekvenserna av coronapandemin att det tydligt har lett till stora brister särskilt inom äldreomsorgen. Besparingar och privatiseringar har bidragit till en kraftigt underdimensionerad vård och omsorg. Privatiseringarna har också resulterat i många timvikarier, lägre bemanning, hög personalomsättning och sämre löner. [1] Situationen inom äldreomsorgen har genom detta även påmint oss om den ojämlikhet och ojämställdhet som råder. Vänsterpartiet har lyft frågan om dessa och andra redan tidigare konstaterade brister inom äldreomsorgen samt behov av ökad bemanning och kompetens vid upprepade tillfällen genom åren. Givet att antalet personer över 80 år kommer att öka kraftigt är det av vikt att vidta åtgärder nu för att ha en beredskap för kommande behov av såväl medicinsk kompetens som tillräckligt antal anställda. Utan en utbyggd äldreomsorg faller det på anhörigas lott att ta ett ökat ansvar och det är ett faktum att kvinnor är överrepresenterade både bland personal och bland dem som tar ett stort ansvar för äldre familjemedlemmar. En utbyggd och välfungerande äldreomsorg är därför en förut ­ sättning för ett jämställt samhälle. Det måste gå att lita på äldreomsorgen, både för dem som behöver stöd, vård och omsorg och deras anhöriga, men även för personal som behöver goda arbetsför ­ hållanden. 4 Kompetensförsörjning Behovet av att säkerställa att det finns tillräckligt med personal inom äldreomsorgen har varit akut under lång tid. I dag är behovet troligtvis mer skriande än någonsin. Bemanning och kompetens är en förutsättning för att det ska vara möjligt att upprätthålla en hög kvalitet och därmed den rätt till vård och omsorg som vi alla har. För att få en jämlik äldreomsorg behöver kommunerna tillföras tillräckliga resurser och arbetsvillkoren för äldreomsorgens personal förbättras. Den stora privatiseringsvågen inom vård och omsorg har medfört försämringar i vårdkvaliteten och new public management har medfört att marknadspriser satts på äldre och sjuka människor. Vänsterpartiet menar att det inte går att tillämpa idéer om varuproduktion inom äldreomsorg. Att i alla skeden alltid försöka minska kostnader och skapa ekonomisk effektivitet leder ofrånkomligen till nedskärningar och brister, samtidigt som det dränerar omsorgen på mänsklig värdighet. Äldre måste ses som individer med egna behov, inte som enheter i en redan underfinansierad välfärd som ska generera ett ekonomiskt överskott till aktieägarna i privata företag. Livskvalitet kostar och tar tid. Det finns således behov av att både anställa mer personal och ge ökade möjligheter till kompetensutveckling och karriärvägar, samtidigt som bemanningen måste planeras utifrån de stora pensionsavgångar som är att vänta. Det är viktigt att det finns en tydlighet kring bemanning och utbildning inom hela landet i syfte att Sverige ska ha en jämlik äldreomsorg och det är oerhört viktigt att ha prognoser för framtiden. 4.1 Äldreomsorgslyftet Sedan 2020 har äldreomsorgslyftet pågått. Det är en statlig satsning som innebär att anställda inom äldreomsorgen kan vidareutbilda sig till vårdbiträde, undersköterska eller specialistundersköterska på betald arbetstid. Satsningen finansieras av staten och betalas ut av Socialstyrelsen i form av ett statsbidrag för den anställdes lönekostnader under tiden de är i utbildning. Kommunal och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har en överenskommelse om äldreomsorgslyftet som innebär att de som deltar i satsningen ska erbjudas en tillsvidareanställning på heltid. [2] Utöver att utbilda vårdbiträden och undersköterskor kan äldreomsorgslyftet användas för att anställda ska kunna gå en utbildning i svenska på betald arbetstid. Denna funktion behöver användas i större utsträckning. Alla ska kunna prata, läsa, skriva och förstå svenska på arbetsplatsen. Arbetsgivarna behöver ännu bättre utnyttja möjligheten som äldreomsorgslyftet ger att höja den språkliga kompetensen i äldre ­ omsorgen. Det är en träffsäker åtgärd, till skillnad från regeringens avsikt att införa språkkrav för personal inom äldreomsorgen som snarare riskerar att leda till exkludering, arbetslöshet, underbemanning och därmed sämre omsorg för äldre. För att hantera äldreomsorgens nuvarande och framtida behov, med allt fler äldre med komplexa vårdbehov och en tilltagande brist på yrkesutbildade, krävs rätt bemanning. Därför måste bemanningen höjas och alla som arbetar inom äldreomsorgen ska vara yrkesutbildade vårdbiträden, undersköterskor eller under pågående utbildning. Äldreomsorgslyftet är en viktig byggsten för att detta ska bli verklighet. Regeringen har aviserat att förlänga äldreomsorgslyftet under tre år. Vänsterpartiet välkomnar det och kommer bevaka att satsningen ligger fast kommande år. Lång ­ siktigheten är viktig för att verksamheterna i kommunerna ska kunna planeras och för att de pengar som avsätts inom äldreomsorgslyftet faktiskt kan användas runt om i landet där de behövs. 4.2 Nationella bemanningsriktlinjer Äldreomsorgens underbemanning, som inneburit att färre anställda kan delta i utbild ­ ningsinsatser genom äldreomsorgslyftet, är ett problem som inte enbart kan lösas inom ramen för själva statsbidraget. Grundbemanningen måste vara tillräcklig för att kunna ge en vård och omsorg av god kvalitet, samtidigt som arbetstagarna har tid till yrkes ­ utveckling och att fortbilda sig på arbetstid. Att medarbetarna har möjligheter till kontinuerlig yrkesutveckling är en del i att skapa attraktiva jobb, vilket behövs för att trygga en långsiktigt hållbar kompetensförsörjning. I dag saknas bindande regler för rätt utbildningsnivå i äldreomsorgen. Kommunal har listat förslag på nationella bemanningsriktlinjer som innefattar krav på 1) ett lägsta antal heltidsanställda per äldre, 2) att 90 procent av personalen ska vara tillsvidareanställd, 3) att heltidsarbete ska vara norm och 4) att 100 procent av personalen ska vara yrkesutbildad inom vård och omsorg eller under utbildning. Utbildat vårdbiträde ska vara lägsta utbildningsnivå i äldreomsorgen, oavsett insats. [3] Vänsterpartiet menar att sådana nationella bemanningsriktlinjer är nödvändiga för att stärka äldreomsorgens kvalitet och öka jämlikheten mellan Sveriges alla kommuner. De omfattande kvalitetsbrister som har framkommit under det senaste decenniet leder till krav på skarpare skrivningar i föreskrifter. Även Coronakommissionen uppmanade Sveriges riksdag och regering att se över vad som är en tillräcklig bemanning på särskilda boenden och i hemtjänsten, inte minst vad gäller vård och behandling av demenssjuka. [4] Nationella bemanningsriktlinjer inom äldreomsorgen kring personaltäthet och utbildning med heltid som norm och avskaffad allmän visstidsanställning bör införas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.3 Särskild kompetens och utbildning Bristen på geriatriker, geriatrisk kompetens och medicinsk ledning i många kommuner har lett till oförsvarliga brister. Kunskaper och vårdinsatser behöver kraftigt förstärkas inom det geriatriska området och inom de delar av primärvården som har ansvar för äldre personer inom kommunal omsorg. Kommunerna saknar ofta läkare i sin organisa ­ tion och avtal om läkartillgång med regionerna är otillräckliga. Den geriatriska kompetensen behöver öka. Coronapandemin har, som vi om och om igen konstaterat, synliggjort detta i många kommuner. Trygghet uppnås med stark kontinuitet där de äldre och personalen känner varandra väl. Den medicinska kompetensen måste vara hög, inte minst kring demens och övrig geriatrik, och vara kopplad till regionernas sjukvård. I takt med att vi lever allt längre ökar behoven av stöd och omsorg, men även av sjukvård. Organiseringen av vård och omsorg måste utgå från denna verklighet. De äldre multisjuka behöver en sammanhållen vård och omsorg med hög medicinsk kompetens. De flesta äldre personer som bor i särskilda boenden och som har hem ­ sjukvård har en omfattande och komplicerad sjukdomsbild. Utvecklingen med att fler blir allt äldre och att vårdbehoven bland de äldre därmed också ökar har dock inte åtföljts av utveckling av och tillgång till adekvat medicinsk kompetens. Regeringen bör vidta åtgärder för att stärka den medicinska kompetensen genom krav på specialistutbildning i geriatrik, eller annan jämförbar kompetens, för de läkare som arbetar inom äldreomsorgen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge reger ­ ingen till känna. Den kommunala vården och omsorgen omfattar allt fler äldre med komplexa vård ‑ och omsorgsbehov. Patienter skrivs ut snabbare än tidigare från sjukhus tillsammans med att de tekniska möjligheterna att ge vård och omsorg i hemmet har ökat. Även om det för med sig vissa fördelar, har det också lett till att det krävs allt större hjälpbehov för att bli beviljad insatser från kommunerna. Sammantaget har äldre personer som får vård och omsorg från kommunerna i dag omfattande nedsättningar i sitt funktionstillstånd och oftast flera långvariga sjukdomar. Att äldre multisjuka därför ska omfattas av en gemensam vård- och omsorgs ­ organisation är centralt för en trygg äldreomsorg. Äldreomsorg handlar inte enbart om omsorg, utan ofta handlar det även om krävande äldresjukvård. För att en kommun ska kunna axla sitt ansvar som rör äldresjukvården så behöver den medicinska kompetensen inom den kommunala verksamheten stärkas. Trygghet uppnås också med en kontinuitet där de äldre och personalen känner varandra väl. Den medicinska kompetensen måste vara hög inte minst kring demens och övrig geriatrik och kopplad till regionernas sjuk ­ vård. Den fragmentiserade vården med otaliga privata vårdinstanser, såsom privata vårdcentraler, har däremot i vissa fall inneburit orimliga och nästintill omöjliga krav på personalen att hålla samman vården och omsorgen för äldre. Centralt är att det ska finnas en sammanhållen vård- och omsorgskedja. Därför bör varje äldreboende ha en fast och namngiven läkarkontakt knuten till verksamheten. I syfte att säkerställa behovet av medicinsk kompetens för de boende samt för att tillgodose personalens behov av en god arbetsmiljö med tillgång till nära arbetsledning bör äldreboenden även bemannas med ansvarig sjuksköterska dygnet runt. Regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att det på varje äldreboende ska finnas en fast och namngiven läkarkontakt knuten till verksamheten samt en sjuk ­ sköterska på varje särskilt boende dygnet runt under veckans alla dagar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. S.k. timavlönad anställning inom äldreomsorgen är en utsatt anställningsform som ger lägre lön och sämre arbetsvillkor. Det skapar stress och oro för försörjningen hos arbetstagaren. Huvudregeln på arbetsmarknaden är tillsvidareanställning, men trots det har det blivit allt vanligare med timavlönad anställning. Vissa arbetsgivare sätter i system att använda tidsbegränsade anställningar så länge det bara går för att slippa ge medarbetarna tillsvidareanställningar. Vänsterpartiet vänder sig kraftigt emot detta och framhärdar i stället att heltid ska utgöra normen inom de permanenta arbetskrafts ­ behoven. Läs mer om vår syn på olika anställningsformer i motionen En arbetsrätt för starka och trygga löntagare (2023/24:647). För att kunna säkerställa bemanning vid särskilda situationer eller specifika tider på året kan samtidigt timavlönade komma att behövas. Vid sådana tillfällen bör anställda inneha yrkesutbildning inom vård och omsorg eller vara under utbildning. Det bör även vara bortom tvivel att anställningen inte behövs för att ersätta permanenta arbets ­ kravsbehov. Snarare ska timavlönad anställning endast tillämpas vid särskilda situationer eller specifika tider på året, helt utanför de permanenta arbetskraftsbehoven. Regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa, när det är bortom tvivel att anställningen inte behövs för att ersätta permanenta arbetskravsbehov, att äldre ­ omsorgen anställer timavlönade med yrkesutbildning inom vård och omsorg eller under utbildning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5 Rätt till särskilt boende Frågan om en äldreomsorg med insatser och tryggt boende i syfte att tillgodose äldres behov av, och rätt till, särskilt boende är både en jämlikhets- och jämställdhetsfråga som Vänsterpartiet lyft tidigare. Det är även frågan om att det är flest kvinnor som vårdar anhöriga och att det därför finns behov av stöd och avlastning. Grundläggande är att samhället faktiskt tar sitt ansvar. Sedan början av 2000-talet har en omfördelning skett från särskilda boenden till insatser i de egna hemmen. Antalet personer som bor i särskilt boende har därför minskat och kommunerna har i stället satsat på att fler ska bo hemma med hemtjänst. Statistik från Socialstyrelsen visar att 108 000 personer bodde på ett särskilt boende 2020 medan antalet som beviljats samma insats 2021 var drygt 104 500 personer. Att fler ska bo kvar hemma längre är ett sätt för kommunerna att hålla nere kostnadsökningarna och Vänsterpartiet anser att den utvecklingen är negativ då den går ut över de äldres behov samt begränsar deras möjligheter till inflytande och val ­ frihet. Äldre ska kunna bo hemma så länge de själva vill, men när behovet av stöd ökar och de vill flytta måste det finnas möjlighet till det. I förhållande till behov och återstående livslängd får äldre personer vänta relativt länge på att flytta till ett särskilt boende för äldre. 2022 var väntetiden till särskilt boende efter biståndsbeslut 53 dagar, vilket var 9 dagar längre än föregående år. Totalt 83 kommuner bedömde att de har ett underskott på särskilda boendeformer för äldre samtidigt som 200 kommuner minskade sin budget generellt till äldreomsorg 2022. På sikt väntas behovet av särskilt boende öka kraftigt, bl.a. eftersom Sveriges befolkning blir allt äldre. Andelen personer som flyttar in på särskilt boende ökar med stigande ålder, och är högst bland personer 80 år och äldre. [5] Samtidigt visar statistik från Ekot vid Sveriges Radio att 1 000 personer fick avslag på att få flytta till ett vård- och om ­ sorgsboende för äldre enbart under första halvåret 2021. [6] Bland dem fanns äldre som är sjuka och känner sig ensamma. Även genom en uppmärksammad artikel i Aftonbladet från januari 2022 framgår att tusentals äldre får avslag när de söker plats på ett äldre ­ boende. [7] Äldre och deras anhöriga beskriver hur de upplever kampen för att få komma in i tryggheten efter att ha fått avslag på sina ansökningar både av kommunen och av förvaltningsrätten med motiveringen att deras behov kan tillgodoses med insatser i det egna hemmet som kan ge s.k. skälig levnadsnivå, som anges i lagen. Flera äldre beskriver den otrygghet det innebär att ha hjälp hemma av många olika människor. För en del är anhöriga till stor hjälp men samtidigt bidrar det ofta till en känsla av skuld hos den äldre. Detta gäller ofta människor som är mellan 80 och 90 år som även kan ha en demenssjukdom. Många anhöriga vittnar också om en evig kamp mot myndigheterna. Det är en utveckling som oroar Vänsterpartiet djupt. Alla äldre har rätt till ett tryggt hem på sina egna villkor. Det gemensamma får aldrig lägga över ansvaret på anhöriga, som oftast är kvinnor, genom att neka insatser till äldre. Anhöriga kommer säkerligen fortsatt ge stöd till äldre, men det är samhället som bär ansvaret. I och med att behovet av särskilt boende ökar med åldern anser Vänsterpartiet att alla över 85 år bör erbjudas insatsen. Det är viktigt både för att bemöta äldre med komplexa vård- och omsorgsbehov och för att minska ensamheten bland äldre, det senare en allt viktigare uppgift med beaktande av att upplevelse av ensamhet och oro är en stor hälsorisk. Samtidigt ska insatser alltid utgå från individens egen vilja. Äldre som vill och kan bo kvar hemma ska också kunna göra det, genom att i stället erbjudas likvärdiga insatser i hemmet. Regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att alla över 85 år erbjuds insatsen särskilt boende. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6 Äldreomsorgen efter pandemin I en rad nya rapporter som granskat coronapandemins påverkan på äldreomsorgen konstateras att låg bemanning och en hög andel tidsbegränsade anställningar utgjorde ett problem för samtliga äldreboenden under pandemin. [8] Privatiseringarna inom äldre ­ omsorgen har resulterat i fler timvikarier, lägre bemanning, och högre personal ­ omsättning. [9] Samtidigt konstateras det ändå att förödande lite har förändrats efter pandemin trots det akuta behovet av strukturell förändring. Larmen från personalen själv talar sitt tydliga språk. I en undersökning från Kommunal säger en majoritet av anställda att de inte vill vara kvar inom yrket om tre år p.g.a. att de upplever att arbetet är för fysiskt och psykiskt påfrestande. [10] Det går att förstå i ljuset av ny statistik från SKR som visar att omkring en femtedel av de anställda inom äldreomsorgen har en timavlönad anställning – trots bl.a. Coronakommissionens kritik mot anställningsformen. Vänsterpartiet menar att regeringen har visat chockerande passivitet när den har avstått från att förbättra äldreomsorgen efter de fatala brister som blottlades under pandemin. Knappt någon av de observationer, påpekanden eller förslag i Corona ­ kommissionens drygt 300 sidor långa rapport om äldreomsorgen under pandemin har lett till åtgärder från regeringen. Det innebär att äldreomsorgen befinner sig i ett minst lika utsatt tillstånd som innan pandemin, och är därför även lika exponerad för nya kriser. Vänsterpartiet menar att en bättre äldreomsorg är möjlig, till förmån för alla äldre och all personal som ger vård och omsorg. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en skrivelse om hur äldreomsorgen har utvecklats efter pandemin samt redogöra för identifierade behov. Detta bör riks ­ dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Karin Rågsjö (V) Ida Gabrielsson (V) Malcolm Momodou Jallow (V) Maj Karlsson (V) Isabell Mixter (V) Daniel Riazat (V) Vasiliki Tsouplaki (V) [1] Kommunal (2021) Så mycket bättre? – En jämförelse av anställningsvillkor och löner i privat och kommunalt driven äldreomsorg . [2] Kommunal (2022) Äldreomsorgslyftet – en viktig pusselbit för rätt bemanning i äldreomsorgen . [3] Kommunal (2021) Rätt bemanning – en rapport om kvalitet och bemanning i äldreomsorgen . [4] SOU 2020:80 Äldreomsorgen under pandemin . [5] Socialstyrelsen (2023) Vård och omsorg för äldre – Lägesrapport 2023 . [6] https://sverigesradio.se/artikel/aldre-ensamma-tvingas-bo-kvar-hemma. [7] https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9KXnpW/unik-granskning-avslojar-klyftan-skrammande. [8] Erlandsson, S. Ulmanen, P. och Wittzell, S. (2023) Covid-19 på äldreboenden – personalens erfarenheter . SNS förlag. [9] Pelling, L. (2023) Post-pandemic Hopes and Disappointments . FES Nordic Countries. [10] Kommunal (2023) Personal som lämnar – en rapport om personalflykt i äldreomsorgen .