Jämför sakliga förslag
A · Våld i nära relation – ett samhällsproblem
2022/23 · HA02883 · Ulrika Liljeberg (C); Malin Björk (C); Helena Vilhelmsson (C); Catarina Deremar (C); Mikael Larsson (C); Kerstin Lundgren (C); Anna Lasses (C); Niels Paarup-Petersen (C); Elisabeth Thand Ringqvist (C); Christofer Bergenblock (C); Rickard Nordin (C)
Original hos RiksdagenB · Rättspolitik
2023/24 · HB022484 · Ulrika Liljeberg (C); Malin Björk (C); Helena Vilhelmsson (C); Kerstin Lundgren (C); Mikael Larsson (C); Catarina Deremar (C); Anna Lasses (C)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet · Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.046 · ämneslikhet 0.807. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
8 möjliga matchningar · 41 yrkanden i A · 49 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Olika tal eller årtal
- Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A4 och B38 · textlikhet 0.464A: Avslag · B: Ingen säker koppling till officiellt yrkande
A4
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att maxstraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning bör höjas från sex till tio års fängelse och tillkännager detta för regeringen.
B38
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa brottsrubriceringen ”synnerligen grov” fridskränkning och kvinnofridskränkning och tillkännager detta för regeringen.
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
Yrkande A5 och B37 · textlikhet 0.752A: Avslag · B: Avslag
A5
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja minimistraffet för grov frids- och kvinnofridskränkning till två år och tillkännager detta för regeringen.
B37
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja såväl maxstraff som minimistraff för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A13 och B41 · textlikhet 0.752A: Avslag · B: Avslag
A13
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en samordnare i syfte att se över förutsättningarna för att skapa en nationell bostadskö för våldsutsatta och tillkännager detta för regeringen.
B41
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska tillsätta en samordnare för att skapa en nationell bostadskö för våldsutsatta och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A20 och B17 · textlikhet 0.567A: Avslag · B: Avslag
A20
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om restriktionsdom vid återfall i brottslighet och tillkännager detta för regeringen.
B17
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om restriktionsdomar och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A21 och B18 · textlikhet 0.535A: Avslag · B: Avslag
A21
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att elektronisk övervakning, s.k. fotboja, ska användas i samtliga fall av kontaktförbud där det kan fylla en funktion och tillkännager detta för regeringen.
B18
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att använda elektronisk intensivövervakning, fotboja, i fler fall och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A22 och B5 · textlikhet 0.613 · Olika tal eller årtalA: Avslag · B: Avslag
A22
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera 2018 års lagändring om mer restriktiva regler för förordnande av målsägandebiträde i överrätt i syfte att fler målsägande ska ha rätt till sådant målsägandebiträde och tillkännager detta för regeringen.
B5
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rätten till målsägandebiträden i överrätt och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A29 och B39 · textlikhet 0.725A: Avslag · B: Avslag
A29
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kriminalisera kontrollerande beteende och psykiskt våld och tillkännager detta för regeringen.
B39
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att skyndsamt kriminalisera kontrollerande beteende och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A33 och B46 · textlikhet 0.497A: Avslag · B: Avslag
A33
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa kön som hatbrottsgrund och tillkännager detta för regeringen.
B46
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kön och funktionsnedsättning bör läggas till som hatbrottsgrunder och tillkännager detta för regeringen.
33 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det måste säkerställas att uppklaringsprocenten av brott i nära relation ökar och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att specialistkompetens inom brottsutredning av våld i nära relation och sexualbrott ska finnas i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de som i sin yrkesroll ofta kommer i kontakt med offer för våld i nära relation ska ha relevanta kunskaper om våld i nära relation och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning för att kartlägga varför våldsdödade i nära relation har fallit igenom samhällets skyddsnät trots kontakter med vård och myndigheter före våldsdådet och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den som är våldsutsatt och gör en anmälan om brott i nära relation ska få brottsofferstöd inom ett dygn från polisanmälan och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra vad det nya kommunala ansvaret för att erbjuda vårdinsatser till våldsutövare innebär och att överväga initialt stöd för att säkerställa införandet av det nya åtagandet och tillkännager detta för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagreglera insatsen skyddat boende och tillkännager detta för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att insatsen skyddat boende bör omfattas av tillståndsplikt och tillkännager detta för regeringen.
A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppsökande verksamhet och tillkännager detta för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) bör få långsiktiga förutsättningar och ett nytt utvecklat nationellt kunskapsuppdrag och tillkännager detta för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att barnfridsbrottet får genomslag i bedömningen i mål om vårdnad, boende eller umgänge med barn och tillkännager detta för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att psykiskt våld ska påverka bedömningen i mål om vårdnad, boende eller umgänge med barn och tillkännager detta för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att risk för våld, trakasserier eller andra kränkningar ska ha bäring på frågor om vårdnad och umgänge och tillkännager detta för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klargöra rättsläget när anklagelser om våld och övergrepp förs fram i mål om vårdnad, boende eller umgänge med barn och tillkännager detta för regeringen.
A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att blivande domare och nämndemän ska genomgå utbildning om våld i nära relation och tillkännager detta för regeringen.
A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som ser över regelverket avseende bodelning och tillkännager detta för regeringen.
A23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utifrån Jämställdhetsmyndighetens kommande kartläggning se över systemet med skyddade personuppgifter och andra skyddsåtgärder och tillkännager detta för regeringen.
A24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att kartlägga eftervåldet och samverka med myndigheter för att öka medvetenheten samt upprätta åtgärdsprogram för att stoppa sådant eftervåld och tillkännager detta för regeringen.
A25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Kriminalvården ett tydligare uppdrag att prioritera våldsbrott samt brottsoffrets trygghet när de tar in dömda för att påbörja fängelsestraff och tillkännager detta för regeringen.
A26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för ett automatiskt kontaktförbud vid fällande dom för brott i nära relation och tillkännager detta för regeringen.
A27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning som bör se över begränsning till geografiskt område eller omfattning när det gäller särskilt utvidgat kontaktförbud och tillkännager detta för regeringen.
A28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att brottsoffer för våld i nära relationer och för hedersbrott bör lämna sitt samtycke för att verkställighet med fotboja ska kunna beviljas och tillkännager detta för regeringen.
A30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda proaktiva åtgärder för att avhålla personer med riskfaktorer från att utveckla ett våldsamt beteende och tillkännager detta för regeringen.
A31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om värderingsarbete i förskola och skola och tillkännager detta för regeringen.
A32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en nationell hjälplinje för unga personer som lider av våldsproblematik, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kunskapen kring våld och tvång i ungas nära relationer behöver öka och en eventuell negativ utveckling motverkas och tillkännager detta för regeringen.
A35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om forskning och åtgärder för att motverka våld i nära relation bland äldre och att åtgärderna ska vara en viktig del i ett nationellt äldrehälsovårdsprogram och tillkännager detta för regeringen.
A36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att yrkesverksamma som jobbar nära unga människor samt tjänstemän på kommuner och myndigheter ska utbildas i hedersrelaterat våld och förtryck och tillkännager detta för regeringen.
A37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att grund- och gymnasieskolor ska upprätta handlingsplaner mot hedersförtryck och tillkännager detta för regeringen.
A38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över om den lag som ger en anknytningsperson möjlighet att stanna kvar i Sverige om förhållandet upphört på grund av våld eller andra allvarliga kränkningar är ändamålsenlig och tillkännager detta för regeringen.
A39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att öka resurserna till gruppen för utredning av krigsbrott inom polisen och tillkännager detta för regeringen.
A40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge brottsutredande myndigheter ett tydligare uppdrag avseende att utreda och beivra sexualbrott i krigssituationer och tillkännager detta för regeringen.
A41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka antalet brott som omfattas av universell jurisdiktion, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
41 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare straff för våldsbrott och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare straff för brott kopplade till organiserad brottslighet och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa preskriptionstiderna för brott och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett särskilt avhopparprogram för unga kriminella och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samverkan mellan stat och kommun i brottsförebyggande syfte och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på ett meningsfullt sätt återupprätta polisens närvaro i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samordning av brottsutredningar och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om omfördelning av vissa av polisens uppgifter och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samverkan mellan polisen och andra myndigheter och tillkännager detta för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att varje statlig myndighet bör ha ett allmänt brottsbeivrande uppdrag och tillkännager detta för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om polisens behov av ändamålsenliga och effektiva resultatrapporterings- och it-system och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av långsiktig och hållbar finansiering av NFC och tillkännager detta för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om beredskapspolis och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att långsiktigt tillgodose domstolarnas behov och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att stärka Tullverket och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad samverkan mellan Kriminalvården och socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förflytta ansvaret för sluten ungdomsvård till Kriminalvården och tillkännager detta för regeringen.
B21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten bör ta ett större ansvar för indrivning av kränkningsersättning och skadeståndsersättning till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
B22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kränkningsersättning till anhöriga och tillkännager detta för regeringen.
B23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt inrätta en brottsofferportal för brottsoffer för id-kapningar eller bedrägerier och tillkännager detta för regeringen.
B24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett s.k. barnfridskränkningsbrott för återkommande vålds- och fridskränkningar av ett närstående barn och tillkännager detta för regeringen.
B25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under vissa förutsättningar ge särskilda företrädare för barn befogenhet att fatta beslut om vård- och stödinsatser och tillkännager detta för regeringen.
B26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt säkerställa att tillgången till barnahus omfattar unga brottsoffer i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
B27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av den sammanlagda tiden för utredning och brottmålsprocess i barnärenden, inklusive effektiv uppföljning av att tidsfristerna inte överskrids, och tillkännager detta för regeringen.
B28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av utökad och regelbunden registerkontroll av personal i förskola och skola och tillkännager detta för regeringen.
B29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det straffrättsliga skyddet för barn utsatta för sexualbrott och tillkännager detta för regeringen.
B30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om slopad preskriptionstid för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen.
B31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt måste tillsätta en utredning rörande det straffrättsliga skyddet när sexuella gärningar begås via digitala medier, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge polisen ökade möjligheter att använda sig av AI/datorseende vid utredning av sexuella övergrepp mot barn på nätet och tillkännager detta för regeringen.
B33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en generell översyn av preskriptionstiderna för sexualbrott med syftet att förlänga dem och tillkännager detta för regeringen.
B34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa straffet för köp av sexuell tjänst så att normalpåföljden blir fängelse och tillkännager detta för regeringen.
B35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av kopplerilagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.
B36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över vad som kan göras för att stoppa de digitala bordellerna och tillkännager detta för regeringen.
B40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av kontaktpersoner för stöd, hjälp och vägledning i myndighetskontakter för kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör vara förövaren, i fall då våld skett i hemmet, som ska flyttas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om särskilda brottskoder och skärpta straff för djurrättsrelaterad brottslighet och tillkännager detta för regeringen.
B44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt utreda kriminalisering av jaktsabotage och hindrande av jakt och tillkännager detta för regeringen.
B45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om motverkande av företagsrelaterad brottslighet, särskilt vad gäller it-relaterad brottslighet, och tillkännager detta för regeringen.
B47. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av en oberoende antikorruptionsmyndighet och tillkännager detta för regeringen.
B48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bättre kontroll för att hindra att offentliga medel går till organisationer som motverkar liberala demokratiska värden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om terrorbekämpning inom EU och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 5860 ord · B 9965 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:883
av Ulrika Liljeberg m.fl. (C)
Våld i nära relation – ett samhällsproblem
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det måste säkerställas att uppklaringsprocenten av brott i nära relation ökar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att specialistkompetens inom brottsutredning av våld i nära relation och sexualbrott ska finnas i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de som i sin yrkesroll ofta kommer i kontakt med offer för våld i nära relation ska ha relevanta kunskaper om våld i nära relation och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att maxstraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning bör höjas från sex till tio års fängelse och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja minimistraffet för grov frids- och kvinnofridskränkning till två år och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning för att kartlägga varför våldsdödade i nära relation har fallit igenom samhällets skyddsnät trots kontakter med vård och myndigheter före våldsdådet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den som är våldsutsatt och gör en anmälan om brott i nära relation ska få brottsofferstöd inom ett dygn från polisanmälan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra vad det nya kommunala ansvaret för att erbjuda vårdinsatser till våldsutövare innebär och att överväga initialt stöd för att säkerställa införandet av det nya åtagandet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagreglera insatsen skyddat boende och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att insatsen skyddat boende bör omfattas av tillståndsplikt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppsökande verksamhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) bör få långsiktiga förutsättningar och ett nytt utvecklat nationellt kunskapsuppdrag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en samordnare i syfte att se över förutsättningarna för att skapa en nationell bostadskö för våldsutsatta och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att barnfridsbrottet får genomslag i bedömningen i mål om vårdnad, boende eller umgänge med barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att psykiskt våld ska påverka bedömningen i mål om vårdnad, boende eller umgänge med barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att risk för våld, trakasserier eller andra kränkningar ska ha bäring på frågor om vårdnad och umgänge och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klargöra rättsläget när anklagelser om våld och övergrepp förs fram i mål om vårdnad, boende eller umgänge med barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att blivande domare och nämndemän ska genomgå utbildning om våld i nära relation och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som ser över regelverket avseende bodelning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om restriktionsdom vid återfall i brottslighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att elektronisk övervakning, s.k. fotboja, ska användas i samtliga fall av kontaktförbud där det kan fylla en funktion och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera 2018 års lagändring om mer restriktiva regler för förordnande av målsägandebiträde i överrätt i syfte att fler målsägande ska ha rätt till sådant målsägandebiträde och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utifrån Jämställdhetsmyndighetens kommande kartläggning se över systemet med skyddade personuppgifter och andra skyddsåtgärder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att kartlägga eftervåldet och samverka med myndigheter för att öka medvetenheten samt upprätta åtgärdsprogram för att stoppa sådant eftervåld och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Kriminalvården ett tydligare uppdrag att prioritera våldsbrott samt brottsoffrets trygghet när de tar in dömda för att påbörja fängelsestraff och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för ett automatiskt kontaktförbud vid fällande dom för brott i nära relation och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning som bör se över begränsning till geografiskt område eller omfattning när det gäller särskilt utvidgat kontaktförbud och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att brottsoffer för våld i nära relationer och för hedersbrott bör lämna sitt samtycke för att verkställighet med fotboja ska kunna beviljas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kriminalisera kontrollerande beteende och psykiskt våld och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda proaktiva åtgärder för att avhålla personer med riskfaktorer från att utveckla ett våldsamt beteende och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om värderingsarbete i förskola och skola och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en nationell hjälplinje för unga personer som lider av våldsproblematik, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa kön som hatbrottsgrund och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kunskapen kring våld och tvång i ungas nära relationer behöver öka och en eventuell negativ utveckling motverkas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om forskning och åtgärder för att motverka våld i nära relation bland äldre och att åtgärderna ska vara en viktig del i ett nationellt äldrehälsovårdsprogram och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att yrkesverksamma som jobbar nära unga människor samt tjänstemän på kommuner och myndigheter ska utbildas i hedersrelaterat våld och förtryck och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att grund- och gymnasieskolor ska upprätta handlingsplaner mot hedersförtryck och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över om den lag som ger en anknytningsperson möjlighet att stanna kvar i Sverige om förhållandet upphört på grund av våld eller andra allvarliga kränkningar är ändamålsenlig och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att öka resurserna till gruppen för utredning av krigsbrott inom polisen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge brottsutredande myndigheter ett tydligare uppdrag avseende att utreda och beivra sexualbrott i krigssituationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka antalet brott som omfattas av universell jurisdiktion, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
Våld i nära relation är ett allvarligt och omfattande samhällsproblem. Problemet finns inom alla delar av befolkningen, inom alla samhällsklasser, alla åldrar och i olika typer av nära relationer, men drabbar i överväldigande grad främst kvinnor. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) konstaterades 21 fall av dödligt våld där offer och förövare hade en parrelation under 2021. Fler än 300 kvinnor i Sverige har under de senaste 20 åren dödats av en person som de vid tidpunkten hade eller hade haft en nära relation till. För anmälda misshandelsbrott mot vuxna kvinnor 2020 var det vanligast (80
%) att brottet begicks av en för brottsoffret bekant person. Samtidigt är mörkertalet mycket stort eftersom merparten av de som utsatts inte polisanmäler.
Den nationella omfångsundersökningen
Våld och hälsa
visade att var femte kvinna i Sverige någon gång under sitt vuxna liv hade utsatts för upprepat och systematiskt psykiskt våld av tidigare eller aktuell partner. Var femte kvinna uppgav också att de någon gång under sitt liv hade utsatts för allvarligt sexuellt våld.
I undersökningen
Våld och hälsa
framkom också en tydlig koppling mellan utsatthet för våld samt fysisk och psykisk ohälsa senare i livet. Personer som utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld står för en oproportionerligt stor andel av den psykiska och fysiska ohälsan senare i livet. Annan forskning visar också att de psykiska effekterna efter att ha varit utsatt för upprepat våld i en nära relation kan liknas vid de psykiska effekter som uppstår till följd av tortyr eller krigsupplevelser. Tre av fyra våldsbrott mot kvinnor äger dessutom rum i kvinnans bostad. Det innebär att den farligaste platsen för en kvinna, oavsett om hon är ung eller gammal, är hennes hem – en plats som borde vara fredad och trygg för alla.
Samtidigt som antalet anmälda relationsbrott ökat har andelen brott som klaras upp minskat. Få anmälningar leder också till åtal. En interngranskning av Polis- och Åklagarmyndigheten rörande brott i nära relation, som publicerades under 2019, visade på behov av ett bättre utarbetat metodstöd, it-mallar, tillämpning av ”bästa arbetssätt” och enhetliga rutiner för att bättre motverka våld i nära relation. Interngranskningen visade också att trots att det rör sig om allvarlig brottslighet ledde få utredningar om brott i nära relation till åtal. Åklagarnas bevisvärdering i ärendena framstod också som alltför försiktig. Vidare användes tvångsmedel i förhållandevis låg utsträckning och under kort tid. Låg andel av sexualbrotten lottades in till åklagare via jour. Låg andel av de inledande förhören filmades och få brottsplatser dokumenterades med foto och film. Skador, eller frånvaron av skador på den misstänkte, dokumenterades också sällan. Alla dessa brister måste åtgärdas. Brott i nära relation är allvarlig och grov brottslighet och ska hanteras av de brottsutredande myndigheterna på samma sätt, med samma prioritet, resurser och noggrannhet som annan grov och allvarlig brottslighet.
Uppklarandeprocenten av dessa brott måste öka. Fler fällande domar kräver att fler ärenden drivs till åtal. Givetvis ska hanteringen och uppklarningen av brott i nära relation inte heller skilja sig åt beroende på var i landet brottet äger rum. Nollvisionen för våld och förtryck i nära relationer, samt för sexualiserat våld, ska gälla i hela landet. Det behov av specialistkompetens som utredningen av våld i nära relation och sexualbrott kräver måste därför finnas i hela landet.
Att berätta om våld i nära relation eller sexualbrott är ofta starkt förknippat med skam och oro för hur andra ska reagera. Ett bra bemötande av polis, socialtjänst eller vårdpersonal är därför av avgörande betydelse för att den som utsatts ska orka anmäla ett brott och hålla kvar vid brottspåståendet. Ett bra bemötande har i många fall också en viktig funktion som en ögonöppnare för de brottsoffer som lever i en destruktiv relation och kan också vara avgörande för deras beslut att lämna relationen. Att utredande polis eller vårdpersonal gör en noggrann och korrekt utredning och dokumentation av skador har också stor betydelse för en eventuell rättslig process. Ändå beskriver många brotts
offer ett dåligt bemötande av polis och andra myndighetspersoner. Det är oacceptabelt. Det förekommer också att utredaren inte ens förhör den misstänkte gärningspersonen samtidigt som brottsoffret för våld i nära relation eller sexualbrott förhörs ingående vid upprepade tillfällen. Det kan från brottsoffrets sida upplevas som mycket smärtsamt att upprepat behöva gå igenom och återuppleva traumatiska och integritetskränkande händelser. Att upprepat behöva göra detta samtidigt som den misstänkta gärnings
mannen inte förhörs kan också skapa förvirring och väcka tvivel om hur rättssamhället ser på uppgifterna. Brottsoffer måste bli bemötta på ett korrekt sätt, med tydlig information, empati och förståelse. De som i sin yrkesroll ofta kommer i kontakt med offer för våld i nära relation måste ha relevanta kunskaper, inklusive kunskap om den normaliseringsprocess som är en del av våld i nära relation, samt om den bakom
liggande problematiken som gör att den våldsutsatta ibland väljer att ta tillbaka sin anklagelse. Relationsbrottsärenden är svåra att utreda och ställer sådana krav att brotten kan klassificeras som ett särskilt kompetensområde.
Centerpartiet vill att minimistraffet för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning höjs från ett till två års fängelse och att maxstraffet höjs från sex till tio års fängelse. Ändringen är viktig för att säkerställa att även de grövsta fridskränknings
brotten åtalas som just fridskränkningsbrott och inte som synnerligen grov misshandel. Att brotten benämns vid sitt rätta namn är viktigt både med tanke på brottsstatistiken och för att klargöra att våld i nära relation har ett lika högt straffvärde som annan våldsbrottslighet. Vidare bör brottsrubriceringen ”synnerligen grov” fridskränk
ning/kvinnofridskränkning införas. Den nuvarande straffskalan för fridskränkningsbrott går inte att tillämpa på de allvarligaste fridskränkningsbrotten. Det har betydelse eftersom det snedvrider statistiken och gör att fridskränkningsbrotten ser ut att vara färre än de egentligen är. Det har också betydelse för den allmänna rättsuppfattningen om de grövsta fridskränkningsbrotten inte benämns vid sitt rätta namn och inte ens har en straffskala som motsvarar deras allvarlighetsgrad. De riskerar då att uppfattas som mindre allvarliga brott än vad de är.
Många våldsutsatta söker vård i nära anslutning till utövat våld. Det är också klarlagt att många av de personer som sedermera mördas av närstående före mordet har varit i kontakt med polisen, socialtjänsten eller vården. Ibland har kontakten innefattat mycket tydliga och konkreta frågor som brottsanmälan eller annan insats mot våldet. Ibland har det istället varit fråga om mer otydliga rop på hjälp eller i vart fall en kontakt. Att så många av de som utsätts för dödligt våld i nära relation har varit i kontakt med myndigheterna före mordet ger en tydlig fingervisning om att de inte har fått den hjälp som de har behövt. Centerpartiet vill därför tillsätta en utredning som tittar närmare på varför dessa hjälpsökande, och sedermera våldsdödade, har fallit igenom samhällets skyddsnät trots kontakt med myndigheter och vården. Samhället måste också på ett självklart sätt trygga de personer som riskerar att fara illa av en våldsverkare. För att de som polisanmäler våld i nära relation ska kunna känna sig trygga vill Centerpartiet att den som är utsatt och gör en anmälan ska få brottsofferstöd inom ett dygn från polisanmälan.
För att förebygga våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck är det angeläget att förändra beteendet hos våldsutövare. Enligt en förändring i socialtjänst
lagen ska kommuner genom socialnämnden verka för att den som utsätter eller har utsatt en närstående för våld eller andra övergrepp ska ändra sitt beteende.
Centerpartiet vill att det tydliggörs vad det nya kommunala ansvaret att erbjuda vårdinsatser till våldsutövare innebär och att det övervägs vilket initialt stöd för införandet av det nya åtagandet som kommuner och regioner behöver för att stärka det arbetet – med de våldsutsattas trygghet i centrum.
I januari 2018 lämnade utredningen Ett fönster av möjligheter (SOU 2017:112) förslag om att insatsen skyddat boende bör lagregleras som en placeringsform för våldsutsatta vuxna och medföljande barn samt definieras och omfattas av särskilda kvalitetskrav och tillståndsplikt. Betänkandet remitterades, men regeringen har efter det inte återkommit med någon proposition. Centerpartiet har understrukit behovet av att regeringen skyndsamt lägger fram lagförslag på området. För att säkerställa insatsen skyddat boende och att insatsen inte ska vara avhängig var i landet den våldsdrabbade bor eller vilken verksamhet som bistår med insatsen är det angeläget att lagreglera, definiera och kvalitetssäkra insatsen skyddat boende. Det finns även anledning att utreda om skyddade boenden ska vara tillståndspliktig verksamhet för att exempelvis kunna garantera barns rättigheter.
Centerpartiet har länge drivit på för bättre stöd till brottsoffer och att stödet ska vara likvärdigt i hela landet. Det behövs också en uppsökande verksamhet som kan fånga upp de som utsatts för sexualbrott och våld i nära relation, och resurserna till denna typ av verksamhet bör öka. Detta gäller den uppsökande verksamheten inom såväl offentliga som privata aktörer såsom socialtjänst, bup, kvinnojourer och ungdoms
mottagningar.
Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, som är ett kunskaps- och resurscentrum vid Uppsala universitet, bör få långsiktiga förutsättningar och ett nytt utvecklat nationellt kunskapsuppdrag. NCK arbetar för att höja kunskapen på nationell nivå om mäns våld mot kvinnor och utveckla metoder för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Att ge NCK ett nytt utvecklat nationellt kunskapsuppdrag och långsiktiga förutsättningar är en viktig del i att säkerställa att alla yrken som kommer i kontakt med våldsutsatta personer, till exempel polis, jurister, socialsekreterare och läkare, får en grundläggande förståelse för bland annat normaliseringsprocessen och våldsutsatthet. NCK driver även Kvinnofridslinjen, en nationell stödtelefon för våldsutsatta kvinnor för de som är utsatta för hot eller fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Uppgiften är att lyssna och ge professionellt stöd så att den som är utsatt vet vart det går att vända sig för att förändra sin situation. Antalet samtal har ökat stort de senaste åren, men framförallt under pandemin, och det är viktigt att NCK får långsiktiga och erforderliga ekonomiska förutsättningar så att de kan möta det stora behovet av stöd. Det ska aldrig vara upptaget när en våldsutsatt kvinna tar modet att ringa.
När modet finns att äntligen lämna en destruktiv relation måste samhället stå redo. Att snabbt få tillgång till ett tryggt boende är en viktig del i att bygga upp sitt liv efter att ha lämnat sin förövare. Centerpartiet vill därför tillsätta en utredning för att ge en myndighet, exempelvis Boverket, i uppdrag att tillsätta en samordnare i syfte att se över förutsättningarna att tillskapa en nationell bostadskö för människor som utsatts för våld så att dessa snabbt kan ges förtur till bostäder. Kön kan antingen upprättas genom avtal/samarbete med marknadens aktörer (kommuner, allmännytta, privata fastighets
ägare m.fl.) eller genom ett mer tydligt statligt ansvarstagande.
Barnets rätt att slippa våld, missbruk samt allvarlig psykisk sjukdom eller omsorgs
brister måste alltid värderas högt och barn ska inte behöva bevittna våld mot en omsorgsperson. Centerpartiet har länge drivit på för att barnet i ett sådant läge ska anses vara ett brottsoffer i straffrättslig mening. Riksdagen har glädjande nog nu röstat igenom en sådan lag. Det innebär att den som utsätter barnet för att bevittna våld mot en närstående person också gör sig skyldig till ett brott mot barnet. Detta ska givetvis även ha bäring på frågan om vårdnad, boende och umgänge.
Även om det i förarbetena till lagstiftningen som rör vårdnad och umgänge med barn talas om att förekomsten av kränkningar också ska påverka bedömningen, så står det klart att psykiskt våld eller kränkningar i praktiken inte påverkar frågan om vårdnad, boende och umgänge med barn. Barn ska inte behöva utstå vare sig våld, psykiskt våld eller kränkningar, och Centerpartiet föreslår därför en förändring av detta.
Om det är klarlagt att en förälder utsatt personer i familjen för våld, trakasserier eller andra kränkningar, måste detta ha bäring på frågor om vårdnad och umgänge. I de fall ett umgänge medför risk för våld, hot eller fridskränkningar antingen mot barnet eller mot den andra föräldern bör inte heller umgänge fastställas i dom eller beslut. Eftersom umgänge kan ske på olika sätt – ordinärt umgänge, övervakat umgänge, telefon- eller videosamtalsumgänge, umgänge genom e
‑
post eller brev/kort – kan en form av umgänge anses medföra risker medan en annan form anses riskfri. Prövningen ska alltid utgå från omständigheterna i det enskilda fallet. Förutsättningen är också alltid att ett umgänge ska vara i enlighet med barnets bästa och att umgänget alltid är till för barnet. Det är barnets intresse och behov av umgänge som ska tillgodoses, inte förälderns. En förälder har inte någon absolut rätt till umgänge med sitt barn. Detta framgår idag av förarbeten men bör även lyftas in i lagtexten.
Centerpartiet har efterfrågat att lagstiftaren på ett tydligare sätt måste klargöra hur bedömningen ska se ut i de fall där anklagelser om våld och övergrepp förs fram i ett vårdnads
‑
, boende- och umgängesmål. Regeringen har nyligen hörsammat denna begäran och tillsatt en utredning med detta uppdrag. Det är bra, inte minst eftersom det för närvarande pågår flera olika lagstiftningsprocesser som rör våld i nära relation, brott mot barn och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är viktigt att utfallet av dessa olika processer påverkar vårdnadsmålen på ett stringent sätt.
Centerpartiet har drivit på för att det ska finnas utredare med särskild kompetens om våld i nära relation och sexualbrott, inklusive sexköp/trafficking, i varje polisregion. Men även polis, åklagare, nämndemän och domare som hanterar sexualbrott mot vuxna och barn behöver få mer och bättre utbildning än idag för att vara väl uppdaterade i fråga om lagstiftning, forskning om reaktioner hos brottsoffer osv.
För många kan ekonomi vara en starkt bidragande orsak till att man stannar i en relation som man egentligen vill lämna. Den sammanflätade ekonomin kan i vissa fall också fortsätta att utgöra ett problem långt efter det att ett förhållande upphört. Vid en skilsmässa ska normalt en bodelning göras. Om parterna inte kommer överens om bodelningen kan en av dem eller båda ansöka hos tingsrätten om att en bodelnings
förrättare ska utses. Bodelningsprocessen riskerar, trots att bodelningsförrättare tillsätts, under dessa omständigheter att bli lång och kostsam. En trilskande part kan förhala processen i flera år. Under tiden kan den andra parten tvingas att leva i ekonomiskt trångmål, ha svårt att få bolån och tvingas lägga mycket tid och energi på att driva bodelningsprocessen framåt. Bodelningskostnaderna täcks inte av rättsskyddet i hem
försäkringen och omfattas inte heller av rättshjälp från staten. Att på olika sätt förhala och försvåra en bodelning används därför idag i vissa fall som ett sätt att fortsätta utöva makt och kontroll över en tidigare partner. Det är oacceptabelt. Centerpartiet vill därför att regelverket för bodelning ses över. Bodelningsprocesserna måste bli snabbare och effektivare. En utredning bör tillsättas för att exempelvis se över om en bodelnings
förrättare ska ges möjlighet att kalla parterna vid vite till bodelningssammanträde, om det bör införas en särskild bestämmelse om stupstocksföreläggande och anslutnings
överklagande i bodelningsprocesser samt om det bör införas en eventuell begränsning av möjligheterna att föra särskild talan. Det behöver även ses över hur man kan stärka bodelningsförrättarens möjlighet att ta del av bankuppgifter. Vidare finns det anledning att utreda om möjligheterna att få ekonomiskt stöd för processkostnaderna ska ändras, samt hur fördelningen av processkostnaderna ytterligare skulle kunna användas för att effektivisera processen och motverka medveten förhalning av densamma.
Vid återfall i brottslighet avseende våld i nära relation bör möjligheten att utfärda en restriktionsdom, som exempelvis kan innehålla krav på elektronisk övervakning eller vistelseförbud, övervägas. Centerpartiet vill också att elektronisk fotboja ska kunna användas vid fler fall av kontaktförbud. När en person döms för våld i nära relation måste samhället också vara berett att slå vakt om den våldsutsatta. Utsatta ska skyddas redan från dag ett med den teknik som finns. Vi vill att elektronisk fotboja ska användas i samtliga fall av kontaktförbud där det kan fylla en funktion och vara obligatoriskt vid allvarligare brott i nära relation.
Ett målsägandebiträde ska som huvudregel bara vara förordnad till dess att tiden för att överklaga tingsrättens dom i målet har löpt ut. Från denna huvudregel finns undantag som innebär att målsäganden har rätt till målsägandebiträde även i överrätt om vissa förutsättningar föreligger och målsäganden har behov av det. Under senare tid har det kommit signaler som tyder på att lagen kan ha fått alltför långtgående konsekvenser. Ett målsägandebiträde fyller många gånger en viktig funktion för målsäganden, inte minst i mål om sexualbrott, våld i nära relation eller hedersrelaterad brottslighet, och Center
partiet förordar därför en återgång till de regler som gällde innan 2018 års lagändring om förordnande av målsägandebiträde i överrätt.
I april 2021 uppdrog regeringen åt Jämställdhetsmyndigheten att genomföra kunskapshöjande insatser gällande våldsutsatta personer som lever med skyddade personuppgifter, med fokus på kvinnor och barn. Syftet med uppdraget är att öka kännedomen om gällande lagstiftning samt belysa livssituationen för våldsutsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter. Centerpartiet anser att luckor i lagstiftningen skyndsamt måste täppas till och det övergripande syftet måste vara att återupprätta ett fritt liv för de våldsutsatta kvinnor som lever med olika former av skyddad identitet samt för deras barn. Även vuxna och barn som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck är särskild drabbade. Vidare vill Centerpartiet att Jämställdhetsmyndigheten tilldelas ett uppdrag att kartlägga det så kallade eftervåldets omfattning, alltså kränkande eller våldsamma handlingar som sker efter det att en relation upphört, och tillsammans med andra myndigheter för att upprätta åtgärds
program men också öka medvetenheten kring sådant eftervåld.
Det är idag tyvärr vanligt att förövare som blivit dömda för olika former av brott mot närstående eller i nära relation under tiden mellan det att en dom vunnit laga kraft och att ett fängelsestraff börjar avtjänas begår nya brott mot den nära anhörige. Centerpartiet vill därför se att Kriminalvården tydligare prioriterar våldsbrott och ett brottsoffers trygghet när de prioriterar vilka som ska börja avtjäna fängelsestraff omedelbart.
Centerpartiet vill utreda förutsättningarna för att ett automatiskt kontaktförbud, eller ett utökat kontaktförbud, ska gälla i förhållande till våldsoffret vid fällande dom för brott i nära relation. Idag måste ett kontaktförbud överträdas för att den dömde ska behöva bära fotboja. Centerpartiet har länge påtalat det orimliga i detta. Om en gärningsman döms för ett allvarligt brott i nära relation, såsom misshandel, vill Centerpartiet att ett automatiskt kontaktförbud ska gälla. Det bör vidare övervägas om begränsningar i olika geografiska områden kan införas eller är lämpligt när det gäller utvidgat kontaktförbud. Dessutom bör offer för våld i nära relation och hedersbrott behöva lämna sitt samtycke för att verkställighet med fotboja ska beviljas.
Våld i nära relation handlar i huvudsak om makt, kontroll och dominans och om att bryta ner och allvarligt skada någons självkänsla. Det destruktiva mönstret börjar sällan med fysiskt våld utan med kontrollerande beteende och psykisk misshandel. Den som utsätts får en kraftigt försämrad självbild och självkänsla, isoleras allt mer, kontrolleras i ökad grad och hindras i sin livsföring. Det kan handla om att partnern kontrollerar att man går direkt hem efter jobbet, att hindras från att gå på viktiga möten eller läkarbesök, tvingas tåla att ens telefon undersöks, att partnern tar kontroll över ens inkomst, att man begränsas i sina sociala relationer samt ett ständigt återkommande budskap om att man är dålig och värdelös. Våldet normaliseras vartefter både för utövaren och för den som utsätts. Detta kallas för normaliseringsprocessen och är ett särskilt utmärkande kännetecken för våld i nära relation. Gränserna förskjuts således gradvis för vad som kan anses vara normalt och acceptabelt både för våldsoffret och för förövaren. Det kontrollerande beteendet blir därmed starten på ett allt allvarligare makt
‑
, kontroll- och våldsmönster. Ofta upplever också våldsoffret det kontrollerande och psykiska våldet som värre, i betydelsen mer nedbrytande, än det fysiska våldet. Centerpartiet vill därför utreda möjligheten att kriminalisera kontrollerande beteende. I Storbritannien finns redan en lagstiftning på plats sedan 2015 och har lett till att fler än 9
000 åtal väcktes under 2017–18. Att kriminalisera kontrollerande beteende är också viktigt för att motverka hedersförtryck och psykiskt våld. Vi måste säkerställa att varje människa ska kunna känna sig fri och kunna leva det liv hon vill, fri från rädsla och förtryck.
Brå har studerat diagnostiserad psykisk ohälsa hos gärningspersoner vid dödligt våld (2020:7). Studien visar att det är ca
sju gånger vanligare att gärningspersonerna har haft kontakt med psykiatrin året före brottet än vad det är under ett kalenderår i befolk
ningen. Vi vet således att många av de personer som sedermera utövar dödligt våld har haft kontakt med psykiatrin. Psykisk störning och tidigare våldsbrott är riskfaktorer för att utöva dödligt våld mot en partner. Tidigare upplevelser av våld – både eget utövande av våld och att ha varit utsatt för våld – låg självkänsla, bristande skolgång och psykiatrisk problematik/psykisk ohälsa är andra riskfaktorer för att utöva dödligt våld i nära relation. Riskfaktorerna säger oss att det från samhällets sida går både att se varningssignaler och att vidta proaktiva åtgärder för att förhindra dödligt våld. Det är viktigt att sprida kunskapen om de riskfaktorer som ligger bakom våldsutövande i nära relation. Kunskapen om dessa riskfaktorer gör det också möjligt att ställa rätt frågor och erbjuda stöd redan på ett tidigt stadium när en person är föremål för flera riskfaktorer. Att erbjuda stöd och insatser för att en riskdrabbad person inte ska utveckla ett våldsamt beteende är ett lika viktigt samhällsansvar som att erbjuda våldsdrabbade stöd. Verk
samma och väl utarbetade proaktiva åtgärder har ett mycket stort värde både för att förhindra lidande och sett till samhällskostnader. Ändå diskuteras proaktiva åtgärder alltför sällan. Centerpartiet anser att en utredning bör tillsättas för att närmare klarlägga samhällets möjligheter att sätta in proaktiva åtgärder i de fall det föreligger riskfaktorer för att utveckla ett våldsamt beteende.
Våra attityder, normer och tankemönster formar samhället. Den insikten medför fantastiska möjligheter men också ett stort ansvar inte minst i fråga om vilka uppfatt
ningar, normer och tankemönster vi för vidare till barnen. Kön är i huvudsak en social konstruktion som är historiskt, kulturellt och socialt föränderlig. En kultur som stödjer sexuell aggression och våld, sexistiskt språkbruk, sexuella trakasserier och objekti
fiering ökar acceptansen för sexualbrott och våld. Det är därför av avgörande betydelse att arbetet med värderingar påbörjas redan på förskolan och sedan fortsätter under hela skoltiden. Det är angeläget att även yrkesverksamma lärare ges kontinuerlig kompetens
utveckling i sex och samlevnad och att kunskap om våld i nära relation ingår.
Det finns fortfarande många unga som själva lider av sina våldsamma och problematiska beteenden. Ofta vill de sluta men vet inte hur de ska ta sig ur negativa tankar och beteendemönster. Centerpartiet vill därför att det inrättas en särskild nationell hjälplinje för unga som lider av våldsproblematik.
Det finns många exempel på gärningsmän som begått allvarliga brott motiverade av hat mot kvinnor. Centerpartiet vill att kön införs som en hatbrottsgrund. Straffskärp
ningsgrunden kan komma i fråga för alla former av brott, såväl våldsbrott som förtalsbrott, där brottsoffrets kön utgör motiv till brottet. Det är rimligt att kön, i likhet med exempelvis könsöverskridande identitet och sexuell läggning, kan utgöra grund för hatbrott. Införandet av kön som straffskärpningsgrund har också betydelse för att komma till rätta med det sexistiska näthat som begränsar kvinnors livsrum.
Mäns våld mot kvinnor börjar ofta med killars våld mot tjejer. I Sverige är frågan om våld i ungas nära relationer eftersatt ur forskningshänseende, vilket måste åtgärdas, inte minst eftersom det idag finns flera signaler som tyder på att våld i nära relation mellan mycket unga personer ökar. Vissa ungdomsmottagningar har också slagit larm om att allt fler unga ger uttryck för problem till följd av hårdhänt sex. Antalet sexuella ofredanden mot unga kvinnor har också ökat på ett mycket oroande sätt. Kunskapen kring våld och tvång i ungas nära relationer behöver därför öka och en eventuell negativ utveckling motverkas.
Forskning visar att även äldre kvinnor är särskilt utsatta för våld i nära relation. Vissa studier tyder på att så mycket som 16 procent av kvinnorna utsatts för någon form av våld efter att de fyllt 65 år. Detta är mycket allvarligt eftersom det rör sig om en känslig målgrupp. Medvetenheten om denna situation måste generellt sett öka i samhället och särskilt hos de brottsutredande myndigheterna och hos myndigheter och huvudmän som har mycket kontakt med äldre. Förebyggande insatser för att förhindra våld och övergrepp på äldre personer behöver vara en viktig del av ett program för att stärka äldre personers hälsa. Våld mot äldre personer bedöms vara ett folkhälsoproblem. En rapport från Brå anger att var femte kvinna över 74 år undviker att gå ut sena kvällar på grund av en känsla av otrygghet. Även äldre är utsatta för våld i nära relationer. Förebyggande insatser för att förhindra våld och övergrepp på äldre personer behöver vara en viktig del av ett nationellt äldrehälsovårdsprogram.
En särskild form av våld i nära relation är det kollektivt legitimerade våld som följer vid hedersbrott och hederskultur. Ett stort antal personer i Sverige, många unga, både kvinnor och män, lever idag som hedersutsatta. Stödet för denna grupp har tidigare på många sätt varit otillräckligt och det är därför glädjande att Centerpartiet tillsammans med regeringen och Liberalerna, inom ramen för januariavtalet, drev igenom ett antal viktiga lagändringar och flera nya lagar för att motverka olika former av hedersbrott och hedersförtryck. Det handlar bl.a. om heder som en särskild straffskärpningsgrund, införandet av nya brott i form av exempelvis ett barnäktenskapsbrott, barnfridsbrott och ett särskilt hedersbrott. Stora satsningar har också gjorts på kunskapshöjande åtgärder i fråga om hedersproblematik. Bland annat har Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tillförts medel för att utöka sitt jämställdhetsarbete med fokus på heder. Länsstyrelserna har fått permanenta medel för regionala kunskapscentrum om heder. Fem myndigheter som särskilt möter våldsutsatta har fått i uppdrag att öka upptäckten av våld och hedersutsatthet. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att fördela medel, kunskap och metodstöd till socialtjänsten och hälso- och sjukvården för att motverka våld och hedersbrott. Kriminalvården har också fått ökat ansvar för att bekämpa hederskultur bland sina klienter. Förstärkningar har även gjorts för att stärka forskningen och kunskapen om heder. Men mer behövs. Centerpartiet vill se en förbättrad samverkan mellan myndigheter i arbetet med att förebygga och upptäcka hedersproblematik och att yrkesverksamma som jobbar nära unga människor, tjänstemän på kommuner och myndigheter samt personal inom skolan, inklusive förskolor, utbildas i heders
problematik. Grund- och gymnasieskolor behöver upprätta handlingsplaner mot hedersförtryck.
Centerpartiet anser att uppskjuten invandrarprövning även fortsättningsvis ska vara utgångspunkten om en person kommer till Sverige från ett tredje land för att leva med en partner som man inte tidigare haft en relation med. Huvudregeln är, i likhet med andra tillståndsgrunder, att ett sådant uppehållstillstånd är tillfälligt och att uppehålls
tillståndet kan förlängas i det fall förhållandet består. Att uppehållstillståndet är knutet till anknytningspersonen i Sverige är en nödvändighet och en förutsättning för att uppehållstillstånd ska beviljas. Det kan dock leda till en beroendesituation. Centerpartiet anser därför att man bör se över om den lag som ger en anknytningsperson möjlighet att stanna kvar i Sverige om förhållandet upphört på grund av att man utsatts för våld eller andra allvarliga kränkningar, är ändamålsenlig.
Rysslands invasionskrig av Ukraina har satt kvinnors situation i krigssituationer som central fråga, givet det krig som nu pågår i vårt närområde. Centerpartiet ser därför ett behov av att öka resurserna till gruppen för utredning av krigsbrott inom polisen. Polisens uppdrag avseende utredningen samt beivrandet av brott i krigssituationer bör även förtydligas. Likaså bör lagstiftningen avseende så kallad universell jurisdiktion ses över för att omfatta fler brott, så att rättvisa kan skipas i Sverige för brott begångna i krigsdrabbade områden.
Ulrika Liljeberg (C)
Malin Björk (C)
Helena Vilhelmsson (C)
Catarina Deremar (C)
Mikael Larsson (C)
Kerstin Lundgren (C)
Anna Lasses (C)
Niels Paarup-Petersen (C)
Elisabeth Thand Ringqvist (C)
Christofer Bergenblock (C)
Rickard Nordin (C)
Motion B
Motion till riksdagen
2023/24:2484
av Ulrika Liljeberg m.fl. (C)
Rättspolitik
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare straff för våldsbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare straff för brott kopplade till organiserad brottslighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa preskriptionstiderna för brott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett särskilt avhopparprogram för unga kriminella och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rätten till målsägandebiträden i överrätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samverkan mellan stat och kommun i brottsförebyggande syfte och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på ett meningsfullt sätt återupprätta polisens närvaro i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samordning av brottsutredningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om omfördelning av vissa av polisens uppgifter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samverkan mellan polisen och andra myndigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att varje statlig myndighet bör ha ett allmänt brottsbeivrande uppdrag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om polisens behov av ändamålsenliga och effektiva resultatrapporterings- och it-system och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av långsiktig och hållbar finansiering av NFC och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om beredskapspolis och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att långsiktigt tillgodose domstolarnas behov och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att stärka Tullverket och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om restriktionsdomar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att använda elektronisk intensivövervakning, fotboja, i fler fall och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad samverkan mellan Kriminalvården och socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förflytta ansvaret för sluten ungdomsvård till Kriminalvården och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten bör ta ett större ansvar för indrivning av kränkningsersättning och skadeståndsersättning till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kränkningsersättning till anhöriga och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt inrätta en brottsofferportal för brottsoffer för id-kapningar eller bedrägerier och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett s.k. barnfridskränkningsbrott för återkommande vålds- och fridskränkningar av ett närstående barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under vissa förutsättningar ge särskilda företrädare för barn befogenhet att fatta beslut om vård- och stödinsatser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt säkerställa att tillgången till barnahus omfattar unga brottsoffer i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av den sammanlagda tiden för utredning och brottmålsprocess i barnärenden, inklusive effektiv uppföljning av att tidsfristerna inte överskrids, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av utökad och regelbunden registerkontroll av personal i förskola och skola och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det straffrättsliga skyddet för barn utsatta för sexualbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om slopad preskriptionstid för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt måste tillsätta en utredning rörande det straffrättsliga skyddet när sexuella gärningar begås via digitala medier, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge polisen ökade möjligheter att använda sig av AI/datorseende vid utredning av sexuella övergrepp mot barn på nätet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en generell översyn av preskriptionstiderna för sexualbrott med syftet att förlänga dem och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa straffet för köp av sexuell tjänst så att normalpåföljden blir fängelse och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av kopplerilagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över vad som kan göras för att stoppa de digitala bordellerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja såväl maxstraff som minimistraff för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa brottsrubriceringen ”synnerligen grov” fridskränkning och kvinnofridskränkning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att skyndsamt kriminalisera kontrollerande beteende och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av kontaktpersoner för stöd, hjälp och vägledning i myndighetskontakter för kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska tillsätta en samordnare för att skapa en nationell bostadskö för våldsutsatta och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör vara förövaren, i fall då våld skett i hemmet, som ska flyttas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om särskilda brottskoder och skärpta straff för djurrättsrelaterad brottslighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt utreda kriminalisering av jaktsabotage och hindrande av jakt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om motverkande av företagsrelaterad brottslighet, särskilt vad gäller it-relaterad brottslighet, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kön och funktionsnedsättning bör läggas till som hatbrottsgrunder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av en oberoende antikorruptionsmyndighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bättre kontroll för att hindra att offentliga medel går till organisationer som motverkar liberala demokratiska värden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om terrorbekämpning inom EU och tillkännager detta för regeringen.
Trygghet och rättssäkerhet i en osäker tid
Sverige befinner sig i ett kritiskt och skört läge där vår grundläggande trygghet och förtroendet för det gemensamma samhället ifrågasätts. Under 2023 har vi sett en oerhört allvarlig situation, med skjutningar och sprängningar, med döda och svårt skadade, och under hösten har detta eskalerat. Den organiserade brottsligheten har också kommit att bli ett hot mot samhället där handel med narkotika, vapen och människor, tillsammans med stölder och bedrägerier och välfärdsbrottslighet, utmanar det samhälle vi värnar. Vi
ser en oacceptabel situation när det gäller mäns våld mot kvinnor och barn i nära relationer. Vi måste därför nu som alltid stå upp för allas frihet att leva sitt eget valda liv på ett tryggt och säkert sätt.
Under de senaste åren har riksdagen lagstiftat på en rad områden för att möta upp den tilltagande otrygghet som framförallt de kriminella gängen utsätter samhället för. Centerpartiet står bakom, och har drivit på stora delar av, de reformer som riksdagen beslutat under senare tid. Exempel på detta är bland annat att polis och åklagare fått utökade möjligheter till hemliga tvångsmedel genom avlyssning och övervakning, att tullen fått ett bredare brottsutredande mandat och den lagstiftning som ger möjlighet till bättre stöd till barn yngre än 15 år som begår brott. Detta är viktiga steg men vi anser att mer behövs. Lagstiftning måste också kombineras med att hela rättsväsendet får de resurser och förutsättningar som krävs för att dessa nya verktyg används på ett effektivt och rättssäkert sätt. Frihet, integritet och trygghet går att förena, även i en utsatt tid.
Centerpartiet har länge drivit på för att få till stånd den stora straffrättsliga utredning som nu har tillsatts. Viktiga utgångspunkter för detta arbete är att brottsoffret sätts i fokus och att straffen på ett bättre sätt ska komma att spegla samhällets syn på olika brotts allvarsgrad. Där finns även uppdrag att se över förmildrande omständigheter och mängdrabatter, vilket vi ser positivt på. Det är dock en brist att frågor om mäns dödliga våld mot kvinnor inte lyfts tydligare. Ingen människa ska behöva leva i rädsla för att bli slagen eller bli utsatt för hot och fridskränkningar. Våld i nära relation är ett allvarligt och omfattande samhällsproblem. Problemet finns inom alla delar av befolkningen, inom alla samhällsklasser, alla åldrar och i olika typer av nära relationer, men drabbar tydligt i första hand kvinnor. Detta kan vi inte låta fortgå.
Det senaste årets utveckling visar dock att mycket återstår i kampen mot den organiserade brottsligheten och det grova våldet. Centerpartiet anser att möjligheterna att bekämpa den grova organiserade brottsligheten genom att förverka och försvåra hanteringen av brottsvinsterna behöver förstärkas kraftfullt. Här behöver ett stort antal myndigheter samverka ännu bättre än idag för att stoppa flödet av pengar från stölder, bedrägerier och illegal handel med narkotika, arbetskraft, vapen och prostitution.
Det allvarliga läget gör att det finns behov även av tillfälliga lösningar men med bibehållen rättssäkerhet. Det kan gälla nationellt stöd till brottsoffer, nationell sam
ordning av avhopparverksamhet, snabb rekrytering av ytterligare kompetens, att undan
röja administrativa hinder för samarbete mellan statens myndigheter, regioner och kommuner och att se till att det finns tillräckliga resurser för detta arbete. Vi behöver även skjuta till resurser till relevanta aktörer för att först och främst stoppa nyrekryter
ingen till gängen, men det ankommer också på samhället att på bästa sätt stötta de som är motiverade att lämna dessa miljöer. Flera aktörer i civilsamhället vittnar om växande behov av avhopparverksamhet, både på nya platser och för yngre personer. Det ska bli svårare att gå med i gängen, men det måste samtidigt bli lättare att gå ur. Det tjänar alla på, främst de som annars hade blivit deras potentiella brottsoffer ifall de kriminella blir kvar i gängen.
En avgörande aspekt för Centerpartiet när vi ska återställa tryggheten och säkerheten
i Sverige är att rättsväsendet i allmänhet och polisen i synnerhet är närvarande och synlig
och verkar effektivt i hela landet för alla invånare – för man och kvinna, för gammal och ung, i stad och land.
Straff- och processrättsliga överväganden
Skärpta straff
Statistiskt sett vet vi att den som döms för ett allvarligt våldsbrott mot en annan människa vanligen är en återfallsförbrytare, och samhället behöver därför markera skarpare mot upprepad brottslighet. Vi vill därför att straffet för den som döms för flera brott i en och samma rättegång ska skärpas. Dagens mängdrabatt bör ersättas med ett nytt system, där utgångspunkten är att fler brott än det grövsta ska tillräknas en större del av straffvärdet vid straffmätningen. Centerpartiet vill också skärpa straffen avsevärt för brott kopplade till organiserad brottslighet.
Preskriptionstider
Preskriptionstiderna för brott bör ses över i skärpande riktning. Såväl tekniska framsteg som en allmänt ändrad syn på preskription av brott påkallar behovet av en förändring av preskriptionstiderna. Den s.k. Preskriptionsutredningen, SOU 2021:90, färdigställdes 2021 och regeringen måste nu slutföra arbetet som utredningen påbörjade.
Unga som begår brott
Unga är överrepresenterade i statistiken över misstänkta och lagförda. Enligt Brå står personer i åldern 15–20 år för ca
20 procent av det totala antalet brottsmisstänkta. Många grova och allvarliga brott utförs också av personer i denna ålderskategori, och under de senaste åren har dessutom våldsbrotten inom den gängkriminella miljön krupit än längre ner i åldrarna. Barn så unga som 13 år begår nu ofattbara våldsbrott. Polisen konstaterade redan i en rapport från år 2018 att det behövs nya lösningar för de unga lagöverträdare som ställer sig helt utanför samhällets spelregler. Den påföljd som främst kommer i fråga idag för unga som döms för grov brottslighet är sluten ungdomsvård. Maxtiden för sluten ungdomsvård är fyra år. Hösten 2020 verkställdes sluten ungdoms
vård för 67 unga, men av dem var hela 45 stycken över 18 år. I dessa fall handlar det alltså om unga vuxna som gjort sig skyldiga till mycket allvarlig och grov brottslighet. Den slutna ungdomsvården måste utformas med hänsyn till detta.
Det finns skäl att se över i vilken mån det är lämpligt att flytta över huvudmanna
skapet för den slutna ungdomsvården till Kriminalvården, med anledning av deras erfarenhet och särskilt anpassade behandlingsprogram för individer med grova kriminella beteenden. En sådan överflyttning måste dock göras varsamt, och barn ska aldrig sitta tillsammans med vuxna.
Den som begått ett allvarligt brott före 18 års ålder ska som huvudregel dömas till sluten ungdomsvård istället för fängelse. Statens institutionsstyrelse, Sis, ansvarar för verkställigheten. På s.k. Sis-hem kan även ungdomar som inte har begått brott placeras enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Under verkställigheten på Sis ska ungdomarna få behovsanpassade vård- och behandlingsinsatser samt erbjudas god skolgång. Det är oacceptabelt att det i upprepade rapporter påtalas allvarliga brister och övergrepp på dessa hem. Kvalitén måste höjas och tillsynen skärpas; i grunden är det uppenbart att den slutna ungdomsvården måste reformeras och ansvaret flyttas till Kriminalvården. Sluten ungdomsvård är en kraftfull reaktion på ett allvarligt brott som en ung person har begått. Andelen ungdomar som döms till sluten ungdomsvård och som återfaller i brott är högre än andelen bland ungdomar som döms till fängelse. Som lagstiftningen nu är utformad saknas tydliga incitament för den unge att delta i återfalls
förebyggande åtgärder under frihetsberövandet. Det behövs reformer som förstärker kvaliteten i vården, förlänger maximal vårdtid och systematiserar uppföljningen i efterhand. Statens institutionsstyrelse har inte den kapacitet och kompetens som behövs för genomgripande förändringar, och ansvaret för sluten ungdomsvård måste därför flyttas till Kriminalvården.
För att förhindra återfall i brott och möjliggöra livsresor måste det finnas ett starkt
stöd från samhällets sida för den som vill lämna det kriminella livet. Utöver det nationella
avhopparprogrammet som presenterades inom januarisamarbetet behövs också ett särskilt avhopparprogram för unga kriminella. Ett sådant skulle vara ett viktigt verktyg i
kampen mot gängen av flera anledningar. För det första har barn och ungdomar specifika
behov, rättigheter och skyldigheter som skiljer sig från vuxnas. Det innebär att metoder som tagits fram för vuxna avhoppare inte nödvändigtvis är lika effektiva och applicer
bara på minderåriga. För det andra saknas tillräcklig kunskap om unga gängkriminella i kommuner, inom myndigheter och i civilsamhället. Det kan ett nationellt program med beprövade metoder och bättre resurser åtgärda.
Målsägandebiträde
Kostnaden för ersättningen till rättsliga biträden har ökat markant de senaste åren. År
2018 trädde en lagändring i kraft som innebar mer restriktiva regler för förordnande av målsägandebiträde i överrätt. Förändringen kom sig av att överrättsprocessen refor
merades och var i grunden bra. Målsägandebiträdets funktion vid en huvudförhandling i överrätt ansågs många gånger begränsad, och därför avgränsades tillgången till mål
sägandebiträde som huvudregel till dess att överklagandetiden för tingsrättens dom gått ut. Från denna huvudregel finns undantag som innebär att målsäganden under vissa förutsättningar har rätt till målsägandebiträde även i överrätt.
Under senare tid har det kommit signaler som tyder på att lagen kan ha fått alltför långtgående konsekvenser. Ett målsägandebiträde fyller många gånger en viktig funktion för målsäganden, inte minst i mål om sexualbrott, våld i nära relation eller hedersrelaterad brottslighet. Centerpartiet vill därför återgå till den lagstiftning som gällde innan ändringen 2018. Dessutom bör en utredning se över reglerna avseende ersättning till rättsliga biträden i syfte att åstadkomma en effektiv kostnadskontroll.
Förebyggande arbete
Utöver att säkerställa att våldsverkare och kriminella inte får fritt spelrum så måste samhället säkerställa att personer med risk att utveckla ett våldsamt beteende eller kriminalitet erbjuds en verklig möjlighet att välja en annan livsstil. En bra skola som erbjuder goda framtidsförutsättningar är den långsiktigt viktigaste åtgärden för att motverka gängkriminalitet och utanförskap. Det är inte acceptabelt att en så stor andel elever lämnar grundskolan utan godkända betyg och därför i praktiken redan som 15-åringar kan uppleva sig stå utan framtid. Samhället måste säkerställa att alla elever lämnar grundskolan rustade att kunna ta sig vidare mot självförsörjning.
Tidiga stödinsatser till barn och familjer i riskzon, tillsammans med möjligheter för socialtjänsten att ingripa med insatser på ett tidigare stadium än idag, är av avgörande betydelse. Socialtjänsten arbetar idag nästan uteslutande med frivilliga insatser om inte situationen är så allvarlig att exempelvis tvångsvård kommer på fråga. Centerpartiet anser att detta måste ändras så att socialtjänsten har möjlighet att redan på ett tidigt stadium besluta om insatser som inte är av frivillig karaktär.
En majoritet av de förebyggande åtgärderna för att motverka kriminalitet och våld rör kommunal verksamhet. Kommuner har möjlighet att involvera lokala aktörer som fastighetsägare och näringslivsföreträdare. Kommunerna har också möjlighet att säkerställa ett förebyggande arbete i skolorna gällande attityder till våld, och anlägga ett trygghetsperspektiv i framtagandet av detaljplaner. Centerpartiet vill därför tydligt prioritera kommunernas arbete och insatser för att bryta den samhällsutveckling som vi tvingas bevittna i gängens och den organiserade brottslighetens spår. Nu måste vi som samhälle göra allt vi kan för att stoppa gängkriget, på kort och lång sikt, på alla nivåer. Ingen lärare eller socialsekreterare får sägas upp på grund av resursbrist i det här läget. Inga barn ska behöva skjuta eller riskera att skjutas för att det offentliga inte finns där för dem på rätt sätt. Inga insatser och placeringar mot unga gängkriminella får avstås.
Ansvarsfördelning och insatser behöver diskuteras när det gäller ungdomar som på grund av eget beteende är föremål för återkommande omhändertaganden enligt lagen om vård av unga, eller unga som uppvisar ett grovt kriminellt beteende men ännu inte är straffmyndiga. Dessa ungdomar kan i högre grad behöva bemötas med rehabiliterings
åtgärder som används för kriminella än med traditionella socialtjänstinsatser. En ny enhet för unga som begår allvarliga brott skulle därför kunna inrättas hos Kriminal
vården. Mot bakgrund av dessa förslag vill Centerpartiet ha en genomlysning av vilka insatser som är verkningsfulla och vem som ska bära huvudmannaskapet för de olika insatserna.
Polisen – effektivitet, samverkan och tillit
Samhällskontraktet och polisens våldsmonopol bygger i grunden på att medborgarna känner förtroende för att staten tar ansvar för säkerhet och brottsbekämpning. En fungerande polis är på så sätt även garanten för rättsstaten och demokratin. De demo
kratiska värden som vårt samhällsbygge vilar på, såsom individuella fri- och rättigheter,
trygghet, säkerhet och tillit, är beroende av att såväl grova brott som vardags
brottsligheten
– och allt däremellan – bekämpas. På så sätt värnas ytterst också de demokratiska institutionerna. Under senare år har dock en oroväckande trend, där tilliten till rätts
staten sjunker hos allmänheten, börjat få fäste. Gängbrottsligheten breder ut sig i en rasande fart och i former som tidigare aldrig setts i Sverige, samtidigt som anmälningar om sexualbrott blir liggande på hög, vardagsbrotten förblir olösta och Polismyndig
hetens effektivitet sjunker.
En polis för hela landet
Sverige förtjänar en effektiv och välfungerande polismyndighet som både löser och förhindrar brott, samtidigt som den är en bra och attraktiv arbetsgivare. För att alla ska känna trygghet och tillit, oavsett om de bor i någon av våra större städer eller på lands
bygden, måste antalet poliser utökas för att motsvara den genomsnittliga polistäthet som gäller i övriga Europa. De senaste decennierna har också allt fler polisstationer lagts ned och polisen har blivit ett allt ovanligare inslag i stora delar av landet. Runt hälften av
polisstationerna har stängt sedan 90-talet. Detta har bidragit till en känsla av att samhället
lämnar och sviker i de mindre tätbefolkade delarna av landet. Centerpartiet har drivit fram lagstiftning som tacklar brott på landsbygden och för en ökad polistäthet, men det behövs ytterligare åtgärder för att säkra en trygg tillvaro i hela landet, inte minst för att skydda våra gröna näringar. Det är därför avgörande att polisen, i takt med att myndig
heten får fler medarbetare, återupprättar närvaron på ett meningsfullt sätt i hela landet.
En effektiv polis
Polisen måste också använda sina resurser på ett effektivt sätt; det handlar om att polisen ska ägna sig åt rätt saker, att arbetet organiseras kostnadseffektivt och att flödet från misstanke om brott till verkställbart straff effektiviseras. Exempelvis bör brotts
utredningar som rör en och samma gärningsman eller liga hanteras samordnat, och det bör vara möjligt att samordna utredningsarbetet utifrån brottsmönster, såsom när en lantbrukare misstänks vara utsatt för upprepad brottslig djurrättsaktivism eller en kvinna misstänks vara utsatt för fridskränkande beteende av en tidigare partners hela familj.
Det är avgörande att polisen har rätt verktyg att fokusera på sitt huvuduppdrag: det brottsbekämpande arbetet. Det finns en rad uppgifter som idag utförs av polisen som istället hade kunnat utföras av andra huvudmän. Ett exempel på detta är transport
verksamheten som fortfarande i hög grad tynger polisen. Även omhändertaganden av personer med psykisk ohälsa och omhändertaganden av berusade personer tar mycket tid i anspråk av polisen, trots att det inte handlar om ett brottsbekämpande arbete. Det
finns anledning att se över om inte vissa av dessa uppgifter kan hanteras av andra huvud
män.
I vissa fall kan andra myndigheter på ett bättre sätt bistå Polismyndigheten i det brottsbeivrande arbetet. Det finns även anledning att se över samverkan mellan polisen och andra myndigheter. Riksrevisionens rapport om myndighetsgemensamt arbete mot organiserad brottslighet visar exempelvis på brister i uppföljningen och styrningen av det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Centerpartiet anser att det även i övrigt finns utrymme för förbättringar av det samordnade arbetet och i informationsutbytet mellan myndigheter i brottsbekämpande syfte. Varje statlig myndighet bör rimligen också ha ett allmänt brottsbeivrande uppdrag i sin verksamhet och uppmärksamma brottsutredande myndigheter vid misstanke om brott.
Polisen behöver ett effektivt och ändamålsenligt resultatrapporteringssystem för att tydligt kunna mäta sin måluppfyllelse. Verksamheten måste kunna följas upp och utvärderas både kvantitativt och kvalitativt. I andra länder har man lyckats pressa tillbaka brottsligheten ordentligt genom tydlighet och uppföljning. Tillgång till ständigt aktuell statistik kring var brott begås gör att polisledningen kan ställa krav på precisa och snabba ingripanden och fördela resurserna på ett bättre sätt. Utöver detta måste regeringen också tillse att polisen har tillgång till rätt verktyg för att bekämpa brott. Polisen bör t.ex. ha tillgång till bättre it-system och teknik, modern skyddsutrustning och kroppsburna kameror, men även fler mobila kontor för ökad polisiär närvaro på landsbygden och mindre orter.
Nationellt forensiskt centrum
För att hantera en mer avancerad brottslighet måste vi bygga hela rättsväsendet, i hela landet, starkare. Polisens närvaro är en grundläggande trygghetsfråga. Nationellt forensiskt centrums (NFC) kapacitet måste stärkas långsiktigt för att genom robustare utredningar öka antalet lagföringar, och göra det snabbare, utan att göra avkall på rättssäkerheten.
Beredskapspolis
Centerpartiet anser också att det behövs en beredskapspolis som kan utgöra en förstärkning av Polismyndighetens ordinarie personal vid inträffade eller riskerade allvarliga störningar på samhället ur ordnings- eller säkerhetssynpunkt. Försvars
beredningen har också understrukit behovet av en beredskapspolis. En utredning bör därför tillsättas om inrättandet av en beredskapspolis som förstärkningsresurs.
Domstolarna
I den pågående expansionen av rättsväsendet är det viktigt att anta ett helhetsperspektiv. Centerpartiet förespråkar ett helhetsgrepp – från det brottsförebyggande arbetet till stöd
insatser för att återanpassa individer som avtjänat sina straff. Det är därför viktigt att ge
alla myndigheter i hela rättskedjan goda förutsättningar och nödvändiga resurser för att de
ska kunna hantera de ärenden som varje år strömmar igenom myndigheternas verksamhet.
Under senare år har måltillströmningen och målens komplexitet hos Sveriges Domstolar ökat, en utveckling som fortsätter. Detta har lett till långa handläggningstider för alla mål som inte är prioriterade. Det gäller såväl brottmål och tvistemål som förvaltnings
rättsliga mål och ärenden. I det kommande reformarbetet är det därför viktigt att ge
Sveriges Domstolar möjligheter att fortsatt utöka organisationen på ett hållbart och lång
siktigt
sätt. Att utbilda domare är exempelvis ett arbete som tar tid. Domstolarna har dessutom ett brett uppdrag, där de inte bara hanterar brottmål och avgör tvister enskilda emellan och tvister mellan enskilda och myndigheter utan också fyller en viktig roll i många andra ärenden. Vi vill därför anslå extra resurser för att säkerställa att landets domstolar står beredda att hantera de mål och ärenden som förväntas bli fler de
kommande åren. I detta arbete är det viktigt att också prioritera förvaltningsdomstolarna.
Tullverket
Utöver polisen har bl.a. Tullverket en viktig brottsbekämpande roll. I en globaliserad värld sätts tullens verksamhet på prov och det är viktigt att med riktade åtgärder se till att bekämpa organiserad brottslighet. Samtidigt ska vi vara öppna mot omvärlden. Att Tullverkets verksamhet fungerar bra är viktigt för att handeln, med varuflöden in i och ut ur vårt land, ska fungera väl för våra företag. Det är avgörande ur ett globalt konkurrensperspektiv. Samtidigt behöver tullen vara säker, för att hålla ordning i landet. Tullverket har två huvudsakliga uppgifter som måste tillgodoses: dels uppbörd, det vill säga att ta ut tullar, skatter och andra avgifter, dels brottsbekämpning, där bland annat olaglig införsel av alkohol, drogsmuggling och vapensmuggling ska beivras. I nuläget behöver man också fokusera på att stoppa pengaflödena till den organiserade brottslig
heten. För att kunna stärka sitt arbete med att skydda våra gränser, vara en central aktör i att bekämpa den grova organiserade brottsligheten och upprätthålla goda förutsätt
ningar för våra företag att bedriva handel med andra länder behöver Tullverket lång
siktiga och hållbara resurser. Det är viktigt för lag och ordning, men även för att garantera att våra företag kan vara konkurrenskraftiga gentemot aktörer i andra länder. Riksdagen behöver därför säkerställa att Tullverket har en lagstiftning som är ändamåls
enlig för verksamheten och även om befogenheterna under en lång rad av år har utökats, finns fortfarande ett stort fortsatt behov. Tullen behöver förstärkas både vad gäller personal och utrustning. Inte minst måste möjligheterna för tullen att hantera problemen med införsel av vapen och stöldligor på landsbygden mötas med full kraft.
Kriminalvården
Centerpartiet har under de senaste åren varit med och drivit fram en hård linje mot den grova organiserade brottsligheten. Som en del av detta arbete har det genomförts många
straffskärpningar, och fler är på väg. Denna utveckling sätter Kriminalvårdens verksamhet
på prov. Överbelagda anstalter är redan ett stort problem. Brist på fängelseplatser leder till stora påfrestningar både för de intagna och för personalen och påverkar det återfalls
förebyggande arbetet negativt. Utbyggnaden av anstalter borde ha påbörjats och drivits långt kraftfullare än vad som skett hittills. Platsbrist får aldrig vara en anledning att ge
avkall på allmän säkerhet, eller kvaliteten på den vård som Kriminalvården ska tillhanda
hålla.
För ofta visar det sig också att dömda kriminella som går fria i väntan på att börja avtjäna sitt straff begår nya brott. Detta är ett stort problem, inte minst för rättsstatens förtroende. Det bör därför utredas hur tiden kan kortas mellan det att en dom träder i laga kraft och det att verkställighet påbörjas.
För att lösa problemet med överbelagda anstalter måste det också utredas i vilken mån så kallade restriktionsdomar kan införas. Sådana domar skulle kunna innebära att en dömd kriminell under en tid efter det att ett fängelsestraff avtjänas underkastas vissa kontroller, övervakning samt att ej vistas i vissa områden. Verkställighet med så kallad fotboja bör vidare kunna kombineras med vistelseförbud inom visst geografiskt område. Vidare borde möjligheten att döma till kombinationspåföljder i fler fall utredas. Idag kan exempelvis skyddstillsyn eller villkorlig dom kombineras med ett fängelsestraff för att ersätta ett fängelsestraff upp till ett års fängelse. Denna möjlighet används i huvud
sak för ungdomar men bör kunna breddas och användas även i andra fall.
För att möta upp behovet av fler platser på anstalt och i häkten anser Centerpartiet att möjligheten att använda elektronisk intensivövervakning (IÖV), fotboja, som alternativ till verkställighet på anstalt i fler fall bör ses över. Sverige har en relativt lång erfarenhet av att använda IÖV inom kriminalvården, sedan detta infördes som ett alternativ till kortare fängelsestraff år 1994. Sedan dess har erfarenheterna av detsamma varit positiva, likaså har utvärderingarna av fall där IÖV använts visat på att detta fungerar väl. Detta bör kunna användas i fler fall än idag, när det rör mindre allvarlig brottslighet där kortare fängelsestraff döms ut.
Kriminalvården har en viktig roll i att även förebygga återfall i brott, och dess nuvarande arbete med att förstärka dömdas möjlighet att slussas ut på arbetsmarknaden på ett bra sätt måste förbättras. Därför har Centerpartiet i riksdagen motionerat om att samverkan mellan Kriminalvården och socialtjänsten måste förbättras kring insatser i samband med frigivning för att stödja den enskilde i återanpassning.
Den som begått ett allvarligt brott innan han eller hon fyllt 18 år ska som huvudregel dömas till sluten ungdomsvård istället för fängelse. Statens institutionsstyrelse, Sis, ansvarar för verkställigheten. På s.k. Sis-hem kan även ungdomar som inte har begått brott placeras enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Under verkställigheten på Sis ska ungdomarna få behovsanpassade vård- och behandlings
insatser samt erbjudas god skolgång. Det är allvarligt att upprepade rapporter visat att det förekommer allvarliga brister och övergrepp på dessa hem. Kvalitén måste höjas och tillsynen skärpas; i grunden är det uppenbart att den slutna ungdomsvården måste reformeras och ansvaret flyttas till Kriminalvården. Sluten ungdomsvård är en kraftfull reaktion på ett allvarligt brott som en ung person har begått. Andelen ungdomar som döms till sluten ungdomsvård och som återfaller i brott är högre än andelen bland ung
domar som döms till fängelse. Som lagstiftningen nu är utformad saknas tydliga incita
ment för den unge att delta i återfallsförebyggande åtgärder under frihets
berövan
det. Det behövs reformer som förstärker kvaliteten i vården, förlänger maximal vårdtid och systematiserar uppföljningen i efterhand. Det är uppenbart att Statens
institutions
styrelse inte har den kapacitet och kompetens som behövs för genomgripande förändringar,
och ansvaret för sluten ungdomsvård bör flyttas till Kriminalvården.
Brottsofferperspektivet
Centerpartiet vill stärka brottsofferperspektivet i rättsväsendet. Det är viktigt att samhället tydligt signalerar att man ser allvaret i det brott som har begåtts och den kränkning som brottsoffret har utsatts för. Samhället måste därför markera kraftfullare mot grova brott. Centerpartiet har därför under lång tid drivit på för skärpta straff för exempelvis sexualbrott, brott mot barn, mord och andra grova våldsbrott. Vi har fått igenom ett antal av våra krav men vill även fortsättningsvis att minimistraffet höjs och att straffskalan ses över för vissa grova brott. Det är angeläget att såväl den som drabbas som samhället i stort upplever att straffet står i rimlig proportion till gärningen.
Det är orimligt att brottsoffer själva ska behöva utkräva skadestånd av förövare. Centerpartiet vill därför att systemet med såväl kränkningsersättning som skadestånds
ersättning ses över. Bland annat skulle en sådan översyn kunna utreda i vilken mån staten eller myndigheter kan ta ett större ansvar för indrivningsprocessen från den dömde till den brottsdrabbade. Vidare bör även hatbrottsmotiv eller det att ett brott riktats mot någon inom ramen för deras yrkesutövning vara sådana faktorer som medför större kränkningsersättning i samband med dom.
Centerpartiet anser också att närstående till en person som blivit våldsdödad ska kunna vara berättigade till kränkningsersättning för den upprördhet, sorg och kränkning av sinnesfriden som kan följa när en nära anhörig har dödats genom brott. Det har tidigare diskuterats om kränkningsersättning till anhöriga är förenligt med allmänna skadeståndsrättsliga principer. I Norge finns sedan länge en bestämmelse som ger vissa närstående till den avlidne rätt till kränkningsersättning om gärningsmannen uppsåtligen eller av grov vårdslöshet orsakat dödsfallet. Centerpartiet anser att möjligheten att införa
en bestämmelse i skadeståndslagen som ger anhöriga till våldsdödade rätt till kränknings
ersättning
även i Sverige bör utredas.
Riksdagen uppmanade regeringen redan 2016 att inrätta en brottsofferportal för
personer som utsätts för id-kapningar eller bedrägerier. Förutom att få samlad information
borde den drabbade också kunna spärra sina identitetsuppgifter på ett och samma ställe. Centerpartiet uppmanar regeringen att skyndsamt inrätta en sådan portal. Det är särskilt viktigt då internetbaserade bedrägerier och id-kapningar av olika slag inte visar några tecken på att avta och kan orsaka stora svårigheter för den som blir drabbad.
Barn som brottsoffer
Ett nytt barnfridskränkningsbrott
Barn är en särskilt utsatt och särskilt skyddsvärd grupp. Enligt Rädda Barnen lever omkring 200
000 barn i Sverige med våld som en del av sin vardag. Det är därför med stor tillfredsställelse vi kan konstatera att det från och med 2021 är straffbart att utsätta barn för att bevittna våld mellan närstående. Centerpartiet har sedan ett tiotal år tillbaka drivit frågan om att barn som bevittnar våld i nära relation ska anses som brottsoffer i straffrättslig mening, och barn som utsätts för att bevittna den här typen av våld till
erkänns genom den nya lagen nu straffrättslig status som brottsoffer och målsägande.
Centerpartiet anser dock inte att detta räcker. Situationer där någon upprepat begår vålds- och fridskränkningar mot ett närstående barn är t.ex. inte straffbelagda idag. Även om det i många fall kanske kan visas att den misstänkte vid upprepade tillfällen exempelvis misshandlat eller ofredat barnet så tar dagens lagstiftning inte hänsyn till den särskilda utsatthet som denna systematiska kränkning för med sig. Centerpartiet anser att detta är en brist och vill därför införa ett särskilt brott för återkommande och systematiska vålds- eller fridskränkningar av ett närstående barn, s.k. barnfrids
kränk
nings
brott. Påföljden för ett sådant brott bör också vara hårdare än för andra frids
kränkningsbrott eftersom barn är än mer utlämnade till en närstående förövare än vad en vuxen person som utsätts för fridskränkningsbrott är.
Ge särskilda företrädare utökade befogenheter
I samband med införandet av det nya brottet om att utsätta barn för att bevittna våld mellan närstående diskuterades också möjligheterna att utöka särskilda företrädares uppdrag att även omfatta beslut om sociala insatser. I en situation där ett barn utsätts för att bevittna våld, eller utsätts för andra brott av närstående, kan en utomstående behöva träda in i vårdnadshavarnas ställe och besluta om vissa vård- och omsorgsfrågor. Barnet ska exempelvis inte behöva vänta på att få stödbehandling och rehabilitering för att
gärningspersonen förhindrar detta. Även om lagstiftningen ger socialtjänsten möjligheter
att bestämma om insatser för ett barn när bara en av vårdnadshavarna samtycker till det, så täcker detta inte upp för alla situationer som kan uppstå. En vårdnadshavare som själv utsatts för våld kan exempelvis ha svårt att medverka till att barnet får vård. Särskilda företrädare bör därför ges ökade befogenheter att fatta beslut om sådana insatser.
Barnahus
Den stora merparten fall av våld mot barn anmäls inte och kommer inte till myndig
heternas kännedom. Om brottsmisstanken trots allt kommer till de brottsutredande myndigheternas kännedom är det vanligt att förundersökningen läggs ned. De fall som
drivs vidare till åtal leder också sällan till fällande dom. Även om brott mot barn innebär
särskilda utmaningar är det mycket viktigt att engagemanget och förfarandet för att utreda och fälla till ansvar för de här brotten håller hög nivå. Många utsatta barn ger uttryck för en bristande tilltro till myndigheterna och tvivlar på att de kan få hjälp. Barnen känner ofta lojalitet med den som utsatt dem och oroar sig för vad utredningen kan leda till. I de fall en utredning läggs ner utan att några vidare åtgärder vidtas, kan själva utredningen i sig ibland leda till att barnets situation förvärras.
De som arbetar med brottsutredningar där barn är brottsoffer måste ha kunskap om de speciella förutsättningar som präglar dessa ärenden. Att hålla barnförhör skiljer sig exempelvis markant från att hålla förhör med vuxna. De som arbetar med barnärenden måste också ha god kännedom om barns rättigheter, barns utsatthet och reaktioner vid våld och övergrepp och hur man kommunicerar med barn i olika åldrar och utvecklings
stadier. Möjligheten att säkra bevisning och omständigheterna i övrigt kräver också skyndsamhet i handläggningen. Av dessa anledningar är det av största vikt att det finns tillgång till åklagare men likaså utredare inom polisen med särskild kompetens avseende brott riktade mot barn i hela landet. På flera håll i landet har det därför byggts upp s.k. barnahus för att bättre tillgodose brottsutsatta barns behov och samla de myndigheter under ett tak som ska samarbeta när ett barn misstänks ha utsatts för brott. Syftet med barnahus är att i en trygg, barnvänlig miljö låta barn som misstänks vara utsatta för brott vara i centrum i utredningsprocessen. Genom att alla aktörer finns på plats på ett ställe slipper barnet slussas runt mellan olika myndigheter och upprepa sin historia.
Barnahus fyller en mycket viktig funktion i utredningen av brott mot barn, men saknas fortfarande på många håll i Sverige. Regeringen måste därför agera för att skyndsamt säkerställa att tillgången till barnahus omfattar unga brottsoffer i hela landet.
Utredningstider
Vid en anmälan om ett allvarligt brott mot ett barn ska förundersökningen genomföras skyndsamt och ett beslut om ett eventuellt åtal fattas inom 90 dagar. Det här är en lagstadgad tidsfrist som bara får överskridas när det är påkallat av tydliga utrednings
skäl, exempelvis när ärendet är komplext. Ändå överskrids tidsfristen i många ärenden utan att det kan motiveras av ärendets beskaffenhet. Detta måste ändras. De långa handläggningstiderna kan, vid sidan av den allmänna påfrestning det medför att vara föremål för en brottsutredning och särskilda påfrestning detta medför för barn, också resultera i ett klart sämre bevisläge. Barn får många gånger vänta på att få olika former av insatser till efter att en förundersökning avslutats. Detta brukar motiveras med att insatserna inte ska störa en pågående brottsutredning eller att barnets situation inte anses vara tillräckligt stabil under pågående utredning eller brottmålsprocess. Konsekvenserna av långa handläggningstider riskerar därmed både att förvärra barnets hälsa och möjlig
heter till skydd, stöd och behandling. FN:s barnrättskommitté har tidigare uttryckt en oro för att allt fler barn i Sverige utsätts för våld och att dessa barn inte erbjuds till
räckligt med stöd och hjälp. Sverige rekommenderades att skapa ett samordnat skydds
system för barn och samtidigt arbeta för att öka kunskapen kring våld mot barn. Regeringen måste därför tillse att en översyn av den sammanlagda tiden för utredning och brottmålsprocess i barnärenden genomförs, inklusive effektiv uppföljning av att tidsfristerna inte överskrids.
Utökad registerkontroll
I syfte att skydda barn och unga mot sexualbrott och andra grova brott finns det idag bestämmelser om obligatorisk registerkontroll för anställda inom förskola, grundskola och gymnasieskola. Centerpartiet vill också bredda brottskatalogen, så att fler typer av brott omfattas av kontrollen och har lagt utskottsinitiativ om det i riksdagen. De obliga
toriska kontrollerna är idag begränsade till då anställningen erbjuds och ett utdrag kan vara upp till ett år gammalt. Det sker inga efterföljande eller regelbundna kontroller. För att skydda barn och ungdomar anser Centerpartiet också att det bör ske regelbundna kontroller.
Sexualbrott mot barn
Forskning från Karolinska institutet visar att flickor som utsatts för sexuella övergrepp söker vård 26 gånger oftare för självmordsförsök än andra flickor. Mycket talar för att sexualbrott på nätet kanske kan anses värre än andra sexualbrott eftersom övergreppet
finns kvar för alltid och därmed kan spelas upp på nytt, om och om igen. Det är princi
piellt viktigt att brott mot barn bedöms som allvarligare än motsvarande brott mot vuxna.
Barn som utnyttjas genom prostitution är ofta särskilt utsatta. Om den som säljer en sexuell handling är minderårig, så utgör detta ett särskilt brott, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Brottet har idag en högre straffsats jämfört med sexköp av en vuxen. Enligt utredningen Ett starkt straffrättsligt skydd mot köp av sexuell tjänst och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, m.m. (SOU 2016:42) framgår att de sexuella handlingar som köpare efterfrågade av unga offer generellt sett var av ett mer hänsynslöst slag. Enligt utredningen Ett förstärkt skydd mot sexuella kränkningar (SOU 2021:43) har möjligheterna för vuxna att komma i kontakt med barn i syfte att utnyttja dem för prostitution ökat som en följd av digitaliseringen. Centerpartiet vill därför stärka det straffrättsliga skyddet för barn mellan 15 och 17 år som utsatts för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Det finns vidare behov av straff
skärpningar avseende en del sexualbrott riktade mot barn. Avseende brottet sexuellt övergrepp riktat mot barn krävs det straffskärpningar både avseende minimi- och max
straffen. Det är dessutom olyckligt att det finns handlingar idag som inte kan träffas av straffbestämmelser. Centerpartiet vill därför se ett brott avseende s.k. mindre grova sexuella utnyttjanden av barn, för att bättre fånga sådana ageranden som inte kan kvalificeras som normalgraden. Centerpartiet anser också att även sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn bör omfattas av bestämmelserna om slopad preskriptionstid. Det finns också anledning att generellt se över preskriptions
tiderna för sexualbrott.
Hösten 2020 lämnade den s.k. Barnkonventionsutredningen (SOU 2020:63) sitt betänkande över hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med rättigheterna i barnkonventionen. Utredningen kom sammantaget fram till att svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med innebörden av barnkonventionen med undantag för att det finns luckor i det straffrättsliga skyddet när det gäller sexuella gärningar som begås genom digitala medier, samt att barn vars pubertetsutveckling är fullbordad har ett mindre omfattande skydd än andra barn mot att utnyttjas i pornografiskt material. Sedan dess har uppsåtskravet i fråga om barns ålder vid barnpornografibrott ändrats. Vad gäller sexuella gärningar som begås genom digitala medier så handlar luckorna i lagen i huvudsak om övergrepp som begås utan att gärningspersonen är närvarande. Den som
utan att delta vid själva inspelningstillfället förmår någon att spela in en film med sexuellt
innehåll och skicka filmen, ska givetvis också kunna dömas för det sexuella övergreppet på samma sätt som om gärningspersonen själv hade närvarat då övergreppet begicks. Regeringen måste därför skyndsamt tillsätta en utredning för att se över dessa luckor i lagen samt de brister som Barnkonventionsutredningen pekade på rörande det straff
rätts
liga skyddet när sexuella gärningar begås via digitala medier.
Sexualbrotten mot barn blir allt grövre och antalet anmälningar har mångdubblats de senaste åren. Polisen beskriver att de har allt svårare att klara av att utreda brotten i rimlig tid. Arbetet, som innebär att ägna arbetsdagarna åt att gå igenom bild- och film
material av övergrepp på barn, är psykiskt påfrestande. Polisen har svårt att tillsätta utredningstjänsterna och många av utredarna har svårt att klara av arbetet under någon
längre tid. I Stockholmspolisens fall har bristande utredningskapacitet av barnpornografi
brott
ibland till och med resulterat i s.k. tillslagsstopp. Det innebär att polisen väljer att inte genomföra husrannsakan eller beslagta material under en tid eftersom det inte finns kapacitet för att fullfölja åtgärden och ta hand om materialet. För att underlätta det brottsutredande arbetet vill Centerpartiet att polisen ges ökade möjligheter (genom utbildning, resurser, tillämplig teknik) att använda sig av AI/datorseende vid utredning av sexuella övergrepp mot barn på nätet. Genom datorseende blir det möjligt både att snabba på genomgången av stora mängder material, i någon mån förskona brotts
utredarna samt prioritera utredningen av grövre brott. Det finns sannolikt även bättre
möjligheter att genom AI/datorseende sammanställa information om tillkomst, spridning,
förövare och brottsoffer.
Sexualbrott
Skärpta straff
Offer för sexualbrott tvekar ofta att anmäla och ofta tar det lång tid att fullfölja en anmälan. Preskriptionstiderna kan på så sätt förhindra brottsoffers möjlighet till upprättelse och en fällande dom. Under det senaste året har preskriptionstiden tagits bort för vissa sexualbrott mot barn. Det är bra. Det finns också anledning att mer generellt se
över preskriptionstiderna för sexualbrott.
I takt med att tekniken utvecklas ökar möjlig
heterna att lösa brott efter lång tid. DNA-tekniken gör det möjligt att lösa brott som man tidigare har misslyckats med att utreda. Det är bland annat mot denna bakgrund det numera finns skäl att förlänga preskriptionstiderna för sexualbrott.
Centerpartiet anser att varje människa har en ovillkorlig rätt att själv bestämma över sin sexualitet och sitt sexuella umgänge, samt att sex alltid ska bygga på frivillighet. Sexualbrotten är till sin natur särskilt integritetskränkande. Det är viktigt att straff
satserna för sexualbrott speglar detta på ett rättvisande sätt.
Centerpartiet vill skärpa straffet för köp av sexuell tjänst så att normalpåföljden blir fängelse. Vi vill också höja straffmaximum för köp av sexuell tjänst för att utöka preskriptionstiden. Personer som säljer sexuella tjänster är ofta traumatiserade och sargade och kan därmed ha svårt att exempelvis i samband med att man lämnar ett liv i
prostitution, inom ramen för nuvarande preskriptionstid, orka anmäla brott. Preskriptions
tiden
bör därför utvidgas genom höjt maxstraff.
Koppleri
Den belgiska kopplerilagstiftningen är mer långtgående än den svenska och innebär att även den som försöker locka in personer i prostitution gör sig skyldig till koppleri. Den belgiska lagen förbjuder därmed även uppmuntran till prostitution. Svensk koppleri
lagstiftning kräver att det sker ett faktiskt främjande eller utnyttjande i ett specifikt fall för att kunna döma för koppleri. En mer allmän uppmaning som inte riktar sig till en specifik person, faller därmed utanför det straffbara området. Vi vill se en översyn av detta för att i fler fall kunna utdöma straff för koppleri. Det finns anledning att närmare utreda förutsättningarna att stoppa såväl sugardejtingsajter som sexköpssajter/annons
sidor om prostitution genom att vidareutveckla lagstiftningen rörande koppleri. Det är redan idag kriminaliserat att främja att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning (6
kap. 12
§ BrB). På samma sätt som den som upplåter en lägenhet för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning kan dömas för koppleri, borde även den som tillhandahåller en domän eller digital tjänst där sådan verksamhet förekommer kunna dömas. Då internet suddar ut gränserna för tid och rum bör det också vara möjligt att definiera att brottet sker i Sverige givet att den digitala tjänsten vänder sig till den svenska marknaden, oavsett var i världen exempelvis en server befinner sig.
Centerpartiet anser att det är angeläget att det brottsbeivrande arbetet fungerar på ett ändamålsenligt sätt även i ett digitalt tidevarv. Vi vill därför att det tillsätts en utredning som ser över vad som kan göras för att stoppa de digitala bordeller som vänder sig till den svenska marknaden och där kvinnor och barn säljs. Utredningen ska även se över möjligheterna att sätta stopp för detta oavsett var sajten är registrerad.
Våld i nära relation
Våld i nära relation handlar i huvudsak om makt, kontroll och dominans och om att bryta ner och allvarligt skada någons självkänsla. Det destruktiva mönstret börjar sällan med fysiskt våld utan med kontrollerande beteende och psykisk misshandel. Den som utsätts får en kraftigt försämrad självbild och självkänsla, isoleras allt mer, kontrolleras i ökad grad och hindras i sin livsföring. Det kan handla om att partnern kontrollerar att man går direkt hem efter jobbet, att hindras från att gå på viktiga möten eller läkar
besök, tvingas tåla att ens telefon undersöks, att partnern tar kontroll över ens inkomst, att man begränsas i sina sociala relationer samt ett ständigt återkommande budskap om att man är dålig och värdelös. Våldet normaliseras vartefter både för utövaren och för den som utsätts. Detta kallas för normaliseringsprocessen och är ett särskilt utmärkande kännetecken för våld i nära relation. Gränserna förskjuts således gradvis för vad som kan anses vara normalt och acceptabelt både för våldsoffret och för förövaren. Det kontrollerande beteendet blir därmed starten på ett allt allvarligare makt
‑
, kontroll- och våldsmönster. Ofta upplever också våldsoffret det kontrollerande och psykiska våldet som värre, i betydelsen mer nedbrytande, än det fysiska våldet. Centerpartiet vill därför utreda möjligheten att kriminalisera kontrollerande beteende. I Storbritannien finns redan en lagstiftning på plats sedan 2015 som har lett till att fler än 9
000 åtal väcktes
under 2017–18. Att kriminalisera kontrollerande beteende är också viktigt för att motverka
hedersförtryck och psykiskt våld. Vi måste säkerställa att varje människa ska kunna känna sig fri och kunna leva det liv hon vill, fri från rädsla och förtryck. Men det är bråttom – för varje dag som går är det tusentals kvinnor som inte får det skydd de behöver och har rätt att förvänta sig.
Skärpta straff
Centerpartiet vill att minimistraffet för grov kvinnofridskränkning och grov frids
kränkning höjs från ett till två års fängelse och att maxstraffet höjs från sex till tio års fängelse. Ändringen är viktig för att säkerställa att även de grövsta fridskränknings
brotten åtalas som just fridskränkningsbrott och inte som synnerligen grov misshandel. Att brotten benämns vid sitt rätta namn är viktigt både med tanke på brottsstatistiken och för att klargöra att våld i nära relation har ett lika högt straffvärde som annan våldsbrottslighet. Vidare bör brottsrubriceringen ”synnerligen grov” fridskränkning/ kvinnofridskränkning införas. Den nuvarande straffskalan för fridskränkningsbrott går inte att tillämpa på de allvarligaste fridskränkningsbrotten. Det har betydelse eftersom det snedvrider statistiken och gör att fridskränkningsbrotten ser ut att vara färre än de egentligen är. Det har också betydelse för den allmänna rättsuppfattningen om de grövsta fridskränkningsbrotten inte benämns vid sitt rätta namn och inte ens har en straffskala som motsvarar deras allvarlighetsgrad. De riskerar då att uppfattas som mindre allvarliga brott än vad de är.
Skyddade personuppgifter
Av Jämställdhetsmyndighetens rapport Skyddade personuppgifter – oskyddade person
uppgifter (rapport 2022:10) framgår att kvinnors och barns hela livssituation försvåras av att leva med skyddade personuppgifter; vardagliga situationer är svåra att hantera och innebär ofta säkerhetsrisker. Att inte kunna uppge sina personuppgifter gör det svårt och ibland omöjligt att få tillgång till samhällsservice. Bristen på stadigvarande boende till kvinnor som lever med skyddade personuppgifter är ytterligare ett allvarligt problem. Rapporten rekommenderar bl.a. att våldsutsatta kvinnor som lever med skyddade personuppgifter bör erbjudas en kontaktperson som kan tillhandahålla stöd, hjälp och vägledning i myndighetskontakter och i praktiska vardagsfrågor. Särskilda kontakt
personer bör finnas för både vuxna och barn och till exempel vara placerade inom socialnämndens verksamhetsområde, och ska finnas kvar så länge skyddsbehovet kvarstår. Regeringen måste nu skyndsamt utreda och presentera lagstiftning för att uppnå detta.
Ett tryggt boende
Att snabbt få tillgång till ett tryggt boende är ytterligare en viktig del i att bygga upp sitt liv efter att ha lämnat sin förövare. Att inte kunna känna trygghet i sin bostadssituation är ytterligare en aspekt av svårigheterna i att lämna en farlig relation. Regeringen måste därför skyndsamt tillsätta en utredning för att ge exempelvis Boverket i uppdrag att tillsätta en samordnare i syfte att se över förutsättningarna att tillskapa en nationell bostadskö för människor som utsatts för våld så att dessa snabbt kan ges förtur till bostäder. Kön kan antingen upprättas genom avtal/samarbete med marknadens aktörer (kommuner, allmännytta, privata fastighetsägare m.fl.) eller genom ett mer tydligt statligt ansvarstagande. Utgångspunkten måste dock alltid vara att det är den som utsätter någon för våld, hot och trakasserier som ska flytta. Centerpartiet anser därför att det främst är förövaren, vid fall då våld skett i hemmet, som ska flyttas – exempelvis genom att vistelseförbud kan innefatta en hel kommun.
Brott mot näringsidkare
Näringsidkare och personer verksamma i de gröna näringarna utsätts idag allt oftare för brott och trakasserier av extremistiska djurrättsaktivister. Det handlar om brott av många olika slag – från skadegörelse, ofredande och olaga intrång till olaga hot och misshandel – där det bakomliggande motivet utgörs av en våldsbejakande extremistisk djurrättsaktivism. Näringsidkare och personer verksamma i de gröna näringarna måste kunna bedriva sin verksamhet utan att utsättas för brott. Tidigare drabbades främst pälsdjursuppfödare, forskningsanläggningar och slakterier, men idag är hotbilden betydligt bredare och omfattar i princip alla former av djurproducerande verksamheter, jägare m.fl. Problemet är påtagligt för företag och anställda inom de gröna näringarna.
Djurrättsaktivism
Det är viktigt att polisen i sitt brottsutredande arbete noga dokumenterar motivbilden och att denna tydliggörs vid huvudförhandlingen så att rätten vid en eventuell straffmätning kan väga in om en åtalad gärning utgjort ett led i en systematisk eller organiserad brottslighet, eller föregåtts av särskild planering. Av denna anledning vill Centerpartiet se särskilda brottskoder för djurrättsrelaterad brottslighet. Vidare krävs att utredare med särskild kompetens kring denna brottslighet finns att tillgå i samtliga polisregioner. Det är också angeläget att brottslig djurrättsaktivism finns med som en del av den extremism som idag är föremål för polisen på nationell och övergripande nivå. Statistik och kategorisering är nödvändig för att kunna följa upp och agera. En klassificering skulle göra att polisen och även Säpo skulle få större anledning att följa och agera på de olika aktiviteter som de våldsbejakande djuraktivisterna utför. Man bör
också se över om straffen för denna typ av brott bör skärpas och se över polisens resurser
för att motverka denna typ av brottslighet. Tryggheten för företagare och andra på landsbygden måste öka samtidigt som vi slår vakt om allemansrätten.
Landsbygdens särart måste vidare beaktas inom ramen för vårt rättssamhälle. Centerpartiet vill därför att även kränkning ska kunna vara en kvalifikationsgrund för att betrakta hemfridsbrott och olaga intrång som grova – detta kan exempelvis vara när intrånget riktas mot en gård där en person även bor. Vi vill även se krafttag mot de som med extremistisk ideologisk grund stör laglig jakt runtom i Sverige. Regeringen måste därför skyndsamt tillsätta en utredning för att se över möjligheterna att kriminalisera jaktsabotage och hindrande av jakt.
Företagsrelaterad brottslighet
Företagsrelaterad brottslighet är ett allvarligt problem för såväl enskilda brottsoffer och juridiska personer som samhället. Många företagare upplever idag brottslighet som sin största utmaning i den dagliga verksamheten. Vissa väljer till och med att lägga ned sin verksamhet på grund av brottslighet. Det är helt ohållbart och innebär ett enormt tapp för hela samhället, ett hinder för en god ekonomisk utveckling och för kreativitet och arbetstillfällen. Införandet av den nya lagen om tillträdesförbud till butik, som tillkom på Centerpartiets initiativ, är en positiv nyhet från året som gått. Likaså uppdraget till tolv myndigheter att bl.a. kartlägga kriminella nätverks påtryckningar, trakasserier och brott mot näringsidkare i utsatta områden. Samtidigt är utmaningarna fortsatt närmast enorma, inte minst i fråga om it-relaterad brottslighet. Det är därför högst angeläget att motverkande av företagsrelaterad brottslighet ges den tyngd och prioritet som motsvarar den skada och det allvar som brottsligheten innebär för vårt gemensamma välstånd.
Hatbrott
Under senare år har hoten och hatet mot journalister ökat i såväl omfång som grovhet, och kvinnor och minoriteter är särskilt utsatta. Det är ett allvarligt hot mot den liberala demokratin som måste adresseras. Hatbrott innebär att någon angriper en person eller en grupp av människor på grund av deras uppfattade ras, hudfärg, etniska bakgrund, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Om en domstol bedömer att ett brott är ett hatbrott – exempelvis att en misshandel har rasistiska motiv – tillkommer en straffskärpning. Staten och samhället ser särskilt allvarligt på hatbrott eftersom de anses utgöra ett brott mot individens mänskliga rättigheter och mot principen om människors lika värde, samt att sådana brott skapar rädsla hos andra människor som tillhör gruppen i fråga. Centerpartiet anser också att det är angeläget att ge mer resurser till de hatbrotts- och demokratienheter som finns hos polisen runtom i landet, och att civilsamhället får det stöd som krävs för att stötta brottsoffer. Vidare tycker vi inte att hatbrottslagstiftningen omfattar alla de grupper som bör skyddas mot hatbrott. Det finns många exempel på gärningsmän som begått allvarliga brott motiverade av hat mot kvinnor och att personer som har funktions
nedsättningar utsatts för brott på grund av detta. Centerpartiet vill därför att kön och funktionsnedsättning läggs till som hatbrottsgrunder i lagstiftningen.
Antikorruption
Korruption, mutor och maktmissbruk leder i förlängningen till ett urholkat förtroende
för det offentliga och för de principer som rättsstaten vilar på. På så sätt utgör korruption
också ett hot mot rättsstaten. Det som kännetecknar korruption är just avsaknaden av objektivitet, systematik, tillförlitliga regler och transparens. Situationen kan beskrivas som en rörlig spelplan där inget ligger fast och ingen vet vad som gäller. Under sådana omständigheter upphör en del av det vi kallar samhället att fungera. Därför måste korruption och oegentligheter motarbetas med kraft. Graden av korruption i Sverige är ur ett internationellt perspektiv låg. Samtidigt har korruption och oegentligheter ökat under de senaste åren och Sverige är idag det mest korrupta landet i Skandinavien enligt organisationen Transparency International. Den negativa utvecklingen kan bland annat förklaras av ett antal allvarliga korruptionsskandaler på statliga myndigheter. Detta är en mycket allvarlig utveckling som behöver följas upp och motverkas. Centerpartiet anser därför att regeringen bör ta fram en nationell handlingsplan mot korruption.
Vi vill också inrätta en oberoende antikorruptionsmyndighet med uppdrag att granska
offentlig verksamhet, ge vägledning och stöd kring insatser för ökad transparens och bidra till åtal mot brott. Antikorruptionsmyndigheten ska dessutom erbjuda alla myndig
heter, kommuner, regioner och riksdag en central visselblåsartjänst, och säkerställa att rapporterade misstankar utreds. Vi vill att lagstiftningen ska ställa högre krav på de antikorruptionsstrategier som vägleder myndigheternas arbete, och att brott mot reglerna ska leda till allvarligare konsekvenser. Strategierna bör innehålla bättre stöd för med
arbetare som rapporterar misstankar.
Radikalisering och terrorism
Radikalisering, terrorism och våldsbejakande extremism är hot mot den liberala demokratin, det fria utövandet av mänskliga rättigheter och den ekonomiska och sociala
utvecklingen. Budskapet ska alltid vara att staten tar strid mot sådan allvarlig och system
hotande
brottslighet. Den terrorrelaterade verksamheten i Sverige domineras enligt
Säkerhetspolisen av aktörer som är motiverade av våldsfrämjande islamistisk extremism,
extremistiska organisationer inom vitmaktmiljön och den radikal
nationa
listiska miljön samt den autonoma vänstermiljön. Men även andra grupper använder våld för att uppnå sina mål, exempelvis extremistisk djurrättsaktivism. Det de har gemensamt är att de motverkar den liberala demokratin och är villiga att använda våld för att störta eller försvaga den. Vi ser också i ökad utsträckning att sammanfogningen i form av organisa
tioner luckras upp och istället i ökad utsträckning övergår i mer löst sammanfogade nät
verk av extremistiska och våldsbejakande personer. Gemensamt för dessa är att de har ett destruktivt narrativ och verkar för att flytta gränserna för vad som är acceptabelt
att uttrycka. Det kan i förlängningen bidra till en avhumanisering av grupper eller individer
och detta kan i sin tur utgöra en grogrund för våld. Det öppna och fria samhället får inte visa sig svagt inför sådana krafter. Centerpartiet vill sedan tidigare se mer effektiva åtgärder för att förebygga, försvåra, förhindra och avskräcka deras verksamhet. Staten har också ett ansvar gentemot terrorismens offer – varav många flytt till Sverige undan IS och andra mördare – att hålla de skyldiga ansvariga och skipa rättvisa. Det gäller både svenska terrorister som rest utomlands och de som är verksam
ma här hemma. Vi vill också se mer effektiva regler och kontroller för att förhindra att offentliga medel går till organisationer som motarbetar den liberala demokratin, och stärka kapaciteten hos de enheter inom polisen som arbetar med demokratifrågor. Individer som ännu inte har begått brott utan är på väg att radikaliseras måste mötas av förebyggande åtgärder som inte uppfattas som stigmatiserande. Lokal polis liksom civilsamhället, framför allt mödrar och religiösa samfund, spelar idag viktiga roller i kampen mot radikalisering.
EU är en viktig arena i arbetet mot terrorism. Tillsammans har EU-länderna bättre förutsättningar att motverka terrorattacker genom att exempelvis dela underrättelser om potentiellt farliga personer och genom att stoppa vapensmuggling. Överenskommelser behövs kring EU-ländernas skyldighet att informera om vapensmuggling eller radikaliserade personer när andra EU-länder berörs. Satsningarna mot påverkanshot behöver också öka både i Sverige och i övriga EU.
Ulrika Liljeberg (C)
Malin Björk (C)
Helena Vilhelmsson (C)
Kerstin Lundgren (C)
Mikael Larsson (C)
Catarina Deremar (C)
Anna Lasses (C)