Jämför sakliga förslag

A · med anledning av skr. 2022/23:49 Avskiljningar vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem

2022/23 · HA022330 · Ulrika Westerlund (MP); Annika Hirvonen (MP); Bassem Nasr (MP)

B · med anledning av skr. 2024/25:40 Riksrevisionens rapport om SiS särskilda ungdomshem

2024/25 · HC023267 · Ulrika Westerlund (MP); Annika Hirvonen (MP); Rasmus Ling (MP); Jan Riise (MP); Camilla Hansén (MP); Mats Berglund (MP)

Original hos Riksdagen

Utskottets förslag och kammarens beslut

Varför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.

Ordlikhet 0.008 · ämneslikhet 0.760. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.

Vad föreslår motionerna?

0 möjliga matchningar · 2 yrkanden i A · 5 i B.

Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.

Yrkanden saknar motsvarighet

2 yrkanden i A utan säker motsvarighet

A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en plan för att avskiljningar ska upphöra och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 1

Avslag

A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rättssäkerhet och att barn och unga bör involveras i utvecklingsarbetet i fråga om avskiljningar och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 2

Avslag

5 yrkanden i B utan säker motsvarighet

B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på lämpligt sätt tillgängliggöra en överblick över allt som görs på området som rör insatser för barn och unga med vårdbehov som är placerade på Sis institutioner och insatser för att förebygga sådana placeringar och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 1

Avslag

B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kompetenslyft och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 2

Avslag

B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om målgruppen för Sis och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 3

Avslag

B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om habiliterande insatser och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 4

Avslag

B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att experter involveras och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 5

Avslag

Hela texten jämförs: A 1444 ord · B 1866 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.

Motion A

Motion till riksdagen 2022/23:2330 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) med anledning av skr. 2022/23:49 Avskiljningar vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en plan för att avskiljningar ska upphöra och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rättssäkerhet och att barn och unga bör involveras i utvecklingsarbetet i fråga om avskiljningar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Situationen på S is -institutionerna är alarmerande allvarlig. Det visar inte minst den rapport som I vo presentera de i början av januari 2023 och som baserar sig på tillsyn de har gjort av S is -hem där unga flickor vårdas . Personal vid 14 av 21 ungdomshem har agerat på ett sätt som står i strid med gällande lagstiftning och bara detta är oerhört allvarlig t . I synnerhet flickor har återkommande utsatts för tvångs - och begränsn i ngs åtgärder som inte har stöd i lag, t . ex . farliga nedläggningar som att med mycket våld hållas fast mot ett golv . A vskil j ningar av flickor fördubblades mellan 2019 och 2021. På ungdomshem där personalen har relativt låg kompetens och erfarenhet var det vanligare med avskiljninga r. Angående detta uttryckte I vo s generalsekreterare Sofia Wallström i ett inslag i Sveriges Radio ”Att då inte ha personal som är lämplig och som är utbildad och kompetent att möta barnen, det riskerar ju faktiskt att de här barnen och särskilt de här flickorna som vi tittat på, att de försämras genom att de k ommer till Sis, vilket ju är i rakt motsats till vad som är Sis uppdrag. ” Unga placeras på S is-institutioner, både med tvång och utan. Oavsett vilka skälen är har de olika typer av problematik som de behöver samhällets insatser för. Att situa tionen för barnen alltså t om kan förvärras genom det ingripande staten gör, det är helt orimligt. I april 2022 lämnade regeringen riksdags skrivelse n Vård av unga vid Statens ins titutionsstyrelses särskilda ungdomshem (skr. 2021/22:230). Miljöpartiet lyfte i det sammanhanget i en motion flera frågor om förbättringar som behövs, och en av dessa rör frågan om avskiljningar. Även andra partier lyfte olika aspekter på dessa frågor och utskottet gjorde ett tillkännagivande till regeringen på flera punkter. En av dessa var att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en bedömning av effekten av Statens institutionsstyrelses åtg ä rder för att minska antalet avskiljningar och vilka fortsatta insatser som krävs för att avskiljningarna ska upphöra. Det är det som behandlas i den aktuella skrivelsen. Arbetet går för trögt FN : s barnkonvention är numera svensk lag. FN : s barnrättskommitté har uppmanat Sverige att förbjuda användningen av avskiljningar under alla omständigheter, särskilt på institution och i psykiatriska vårdmiljöer och att utbilda personal i alternativa metoder till våld och tvång. Uppmaningar har kommit även från FN : s kommitt é mot tortyr att omgående bry t a isolering för alla barn och ändra sin lagstiftning så att användningen av isolering under alla omständigheter är förbjuden, såväl på de särskilda ungdomshemmen som inom den psykiatriska tvångsvården. Det kommer kritik även från R i ksdagens ombudsmän (JO) mot tillämpningen av bestämmelserna om avskiljande , bl.a. att de inte a n vänds korrekt . JO vill se mer rättslig styrning och stöd i S is verksamhet – att den ska bli mer proaktiv och tydligare än i dag. Allt detta framgår av skrivelsen , liksom kritik som lyfts i I vo s nyliga granskning. Det framgår också att trots förbättringsinsatser så går arbetet trögt. Men att insatser gör skillnad gör t . ex . att regeringen konstaterar att ”medarbetarnas samlade kompetens och förmåga att bemöta placerade barn och unga har stor påverkan på antalet avskilj ningar ” . De skriver också att konflikthanteringsförmåga är ett av de viktigaste verktygen för att förhindra avskiljningar och Si s har inlett ett samarbete med konfliktforskare vid Göteborgs univer sitet som har tagit fram en modell för robusta samarbetskulturer. Det verkar lovande. Men i skrivelsen slås fast att ”Utifrån det befin tliga kunskapsläget bedömer S i S att ett förbud mot avskiljningar skulle innebära allvarliga risker för placerade barn och unga. ” Varför de gör denna bedömning utvecklas inte. Men det man mellan raderna kan utläsa är att det finns problem med personalens kompetens och att det inte satsats tillräckligt – att det ännu inte finns det som krävs för att det ska vara realistiskt att tro att avskiljningar inte ska behövas. Det är ett ovärdigt cirkelresone mang. Miljöpartiet anser i likhet med FN : s barnrättskommitté att avskiljningar na måste upphöra. Ett förbud behöver införas. Det i sig anser vi kommer att innebära utveckling av andra alternativ och arbetsmetoder med utgångspunkt i den enskilda och de behov hen har. Barns rättigheter kan inte vänta. Säkerställ att ett reellt utvecklingsarbet e tar fart Regeringen skriver att d et saknas även kunskaper om metoder och arbetssätt som innebär alternativ till avskiljningar. Regeringen bedömer inte att det finns ett tillräckligt kunskapsunderlag för att kunna bedöma konsekvenserna för barn, unga och övriga klienter samt personal om ett förbud mot avskiljningar införs. Värdefullt är att SBU i dec ember 2022 fick i uppdrag att utvärdera alternativa metoder och arbetssätt till tvångsåtgärder inom S i s verksamhet samt inom den psykiatriska tvån g svården och den rättspsykiatriska vården. Översynen om alternativa metoder är bred och ska återrapporteras i maj 2023. Det är bra, men framstår som oerhört otillräckligt. Vi anser inte bara att alternativ till tvångsmedel i S is -vården ska utvärderas, vi anser att Sverige behöver utveckla andra modeller helt och hållet och behovet av satsningar är stort. S is -hem men har funnits i ca 30 år. Det finns en inbyggd tröghet som verkar svårt att göra något åt. S is -hemmen tycks finnas för att vi inte har något bättre. Men för att få något bättre måste alternativ utvecklas. Regeringen bör återkomma med förslag att på allvar få in nytänkande och utveckling av ett kvalificerat socialt arbete med de unga som behöver och som är organiserat på ett annat sätt. Kort sagt alternativ till S i s - institutio nerna behövs. Även ett sådant uppdrag bör ges till SBU och en plan för det ska bli möjligt inklusive resurssättning. Att jobba med unga med svårigheter kan vara ett yrke som lockar yrkesverksamma med ambition om det är ett område med utvecklingsmöj ligheter och där det satsas. När S i s istället har det dåliga rykte som det har dras knappast personalen dit och det blir en ond cirkel. Med tanke på det allvarliga läget bör r egeringen dels återkomma med en skrivelse om utvecklingen på S is -hemmen i stort , inklusive utvecklingen för att avskiljningarna ska upphöra. Men vi anser även att regeringen bör ha en plan för utveckling av alternativ till S i s - institutioner och hur man lyfter hela området för att att få till verkligt anpassade och verksamma insatser för de som är i behov av de t . Fokus behöver vara hur man kan möta de behov de unga har och hur kompetent personal i tillräckligt hög grad ska finnas som kan möta dem. Stärk rättssäkerheten Förutom att regelverket måste ändras och att förutsättningarna för att det ska fungera måste komma på plats är ett annat viktigt område ungas möjlighet att signalera när det inte fungerar eller det är missförhållanden. Barnrättsbyrån släppte i maj 2022 rapporten Avskiljni ngar , våld och missförhållanden inom SiS ungdomsvård 2021 . De tittade bl . a . på de klagomål som hade kommit in från barn och unga på Si s , vilket var 253 klagomål under 2021, det högsta antalet klagomål från barn och unga på Si s n ågonsin . Det är angelägen läsning. Det är bra och viktigt att barn som är placerade har en egen möjlighet att klaga och höra av sig till I vo , som ett eget spår för tillsyn. Däremot pekar varje anmälan på hur viktigt det är att rättssäkerheten stärks för barn och unga i fråga om avskiljningar . I vo s rapport påtalar också att Si s behöver informera barn och unga om deras rättigheter. De ser indikationer på att Si s bl . a . brister i sin skyldighet att säkerställa medbestämmande rätt enligt artikel 12 i barnkonventionen. Regeringen bör ta behovet av insatser för full rättssäkerhet för barn och unga på största allvar och säkerställa sätt för detta. Regeringen bör även säkerställa att barn och unga involveras i utvecklingsarbetet i fråga om avskiljningar . Ulrika Westerlund (MP) Annika Hirvonen (MP) Bassem Nasr (MP)

Motion B

Motion till riksdagen 2024/25:3267 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) med anledning av skr. 2024/25:40 Riksrevisionens rapport om SiS särskilda ungdomshem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på lämpligt sätt tillgängliggöra en överblick över allt som görs på området som rör insatser för barn och unga med vårdbehov som är placerade på Sis institutioner och insatser för att förebygga sådana placeringar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kompetenslyft och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om målgruppen för Sis och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om habiliterande insatser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att experter involveras och tillkännager detta för regeringen. Motivering Riksrevisionen har gjort en viktig rapport om Sis. Den kompletterar den kunskap som finns sedan tidigare. Kritik mot situationen på Sis har lyfts i ett stort antal tidigare utred ningar och rapporter. Situationen på Sis är djupt problematisk, och på område efter område lyfts bristerna fram. I det sammanfattande avsnittet 2.1 konstateras att personalens kompetens spelar en avgörande roll för den vård och behandling som ges. Här står, och det förtjänar att citeras: Enligt såväl chefer som personal och placerade barn och unga finns det olämplig personal på samtliga ungdomshem som Riksrevisionen besökt. Långt ifrån all avdelningspersonal har genomgått de obligatoriska internutbildningarna, som utgör basen i Sis behandlingsverksamhet – omsorg och stabilisering. En liten andel av personalen har genomgått fortbildningar, t.ex. i kognitiv beteendeterapi och om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Ungdomshemmen har varierande förutsättningar att genomföra sociala färdighetsträningar och strukturerade behandlingsaktiviteter med barnen och ungdomarna. Det är framför allt tillgång till personal, rätt utbildad personal och det geografiska läget som försvårar för vissa hem. Vissa ungdomshem erbjuder knappt några behandlingsprogram alls, få barn och unga deltar i behandlingsprogram och ännu färre genomgår fullständiga behandlingsprogram. Det lyfts även fram att en majoritet av de ungdomshem som har besökts har varit slitna och i dåligt skick. Vårdmiljön beskrivs också ha visat sig vara undermålig på vissa av delningar och ungdomshem. Här konstateras att vissa barn och unga bemöts utan den kompetens, respekt och hänsyn som är nödvändig och att vården och behandlingen inte är tillräckligt differentierad för att kunna möta varje ungdoms specifika behov. Enligt Riksrevisionen är en förklaring att personalen inte är rätt utbildad för uppgiften enligt rådande föreskrifter eller inte är lämplig för arbetet vid ungdomshemmen. En annan förklaring är att ungdomshemmen inte ger barnen och ungdomarna tillräckligt med individanpassade behandlingsinsatser, bl.a. på grund av en alltför sårbar behandlings verksamhet vid ungdomshemmen. Med andra ord är behovet av utveckling enormt stort. Samtidigt har staten ett mycket stort ansvar för placerade barn. Vi lyfte i en nylig följd motion [1] att barnkonventionen har artiklar som visar att ansvaret är särskilt stort för dessa barn. Vi lyfte också att en nylig SNS-rapport [2] som bygger på 21 000 svenska domstols mål om tvångsomhändertagande med stöd av lagen om vård av unga (LVU) visar på att fler unga som placeras riskerar att dö i förtid. En del insatser görs inom Sis, men de är långt ifrån tillräckliga. Vi välkomnar de upp maningar som Riksrevisionen riktar till Sis, sammanfattade i avsnitt 2.5.2, för att förbättra verksamheten. Här ges också tre rekommendationer till regeringen utöver det som görs. Regeringen tar vissa delar av dessa vidare, men inte alla. En överblick över allt som görs Övergripande kan vi konstatera att regeringen gör mycket på området. En hel del utred ningar har presenterats, och flera pågår eller remissbehandlas. En del förslag bereds i Regeringskansliet. Trycket är stort på handling eftersom utvecklingen är så oroväckande och behoven stora. Vi skulle vilja uppmana regeringen att på lämpligt sätt bidra med en tillgänglig överblick över det som pågår. Det finns många aktörer som är måna om att få den övergripande bilden. Är bilden tvärtom för splittrad riskerar det i sig att öka oron. Vi skulle också vilja uppmana regeringen att inte vidta förhastade åtgärder, eftersom frågorna är så komplexa och olika förslag hänger ihop med varandra. Förslagen behöver ses i en helhet. Till exempel vore det olyckligt om frågan om ungdomsfängelser stjäl fokus från förebyggande åtgärder och ökade kvalitetsåtgärder som behövs och som redan är utredda eller på gång. Vi vill också påminna om vikten av att barnperspektivet och barnkonventionen finns med i varje steg. Det är ett analysarbete som behöver ske kontinu erligt i denna viktiga och svåra utvecklingsprocess. Bristen på kompetent personal skapar en ond cirkel Frågan om brist på kompetent personal är ett återkommande skäl till olika typer av pro blem och missförhållanden på Sis. Uppenbarligen tar för närvarande Sis fram utbildningar som inte alla som behöver dem tar del av, inte ens de obligatoriska. I Riksrevisionens undersökning pekar som nämnts både ledning, personal och unga på att det finns olämplig personal. Så länge det finns olämplig personal eller personal som av olika skäl inte kan eller vill ta till sig utbildning är problemet uppenbart. Regeringen har gett en utredning i uppdrag att bidra till att kvaliteten i vården av barn och unga säkerställs i hela vårdkedjan. Den ska redovisas senast i december 2025. Detta borde inbegripa personalfrågan, men frågan är akut. Statusen behöver öka i yrket. Hur ska det bli möjligt att attrahera perso nal med betydligt högre kompetens till Sis-hemmens verksamhet? Hur får man till en sund behandlingskultur på enheterna? Riksrevisionen föreslår att Sis ska säkerställa att personalen ska ha rätt kompetens för att bedriva vård och behandling på ett effektivt sätt utifrån barnens och ungdomarnas behov. Vi anser dock att regeringen bör ta ytterligare initiativ för ett rejält kompetenslyft på området. Det är kvalificerad personal som behövs. Vi vet att kompetensen t.ex. minskar antalet tillbud, och det lugnar och möjliggör behandling med innehåll. Det räcker inte med de initiativ som regeringen tagit hittills. En nivåhöjning av kompetens är aldrig obehövlig oavsett hur verksamheten framöver kommer att omorganiseras. Det bör tvärtom komma barn och unga till godo direkt. Ny specialistutbildning för socionomer I sammanhanget vill vi lyfta det förslag som ett antal företrädare för Skuggutredningen för socionomers vidareutbildningar skrev om i en artikel på DN debatt [3] (den 14 november). De menar att socionomer inte är rustade för att möta dagens utmaningar. De anser att en ny yrkesexamen, s.k. specialistsocionom, på avancerad nivå på minst 60 högskolepoäng efter socionomexamen och ett års yrkeserfarenhet bör införas. Specialinriktningar inom flera områden, t.ex. barn, missbruk, äldre, våld i nära relationer, funktionshinder och ungdomar, föreslås. De anser att hälften av alla socionomer år 2040 bör ha genomgått en specialistutbildning. Vi kan bara hålla med om att en sådan ambitionshöjning är nödvändig. Med fördel kan socionomer med sådan specialistutbildning även arbeta med sådan verksamhet som i dag sker på Sis-hemmen. Avgränsning till de som behöver psykiatrisk vård eller LSS Riksrevisionen rekommenderar att regeringen ska se över målgruppen för Sis. Det som lyfts i sammanhanget är avgränsningen när unga även skulle kunna vara i behov av psy kiatrisk tvångsvård eller insatser enligt LSS. Om en ung människas behov bättre kan tillgodoses på annat sätt bör det först prövas. Regeringen tillstår att det visserligen kan finnas behov av ytterligare förtydliganden i lagstiftningen men att det delvis också handlar om att fullt ut tillämpa den lagstiftning som finns inom det sociala området och inom hälso- och sjukvården. Vi menar att det finns behov av klargörande. Vi anser också att Riksrevisionen har en poäng i att frågan om huruvida Sis även behöver ha ett habiliterande uppdrag behöver lyftas. Miljöpartiet anser som tidigare har lyfts att Sis bör läggas ned. Det finns för många grundproblem i myndighetens arbete och sättet att organiserad det. Därmed tror vi inte heller att det är en framkomlig väg att ge ett nytt stort uppdrag. Det är dock uppenbart att unga som hör till personkretsen för LSS och är placerade på Sis måste få tillgång till habiliterande insatser. Behovet av habilitering behöver uppmärksammas och tillgodoses på lämpligt sätt. Säkerställ att experter involveras Riksrevisionen anser att någon form av oberoende expertis behöver involveras vid beslut om vård med stöd av LVU och att uppgiften skulle vara att se till barns bästa. De lägger inget tydligt förslag men ser som ett alternativ att expertisen kan ingå i en nationell in- och utskrivningsfunktion till Sis. Regeringen tar fasta på det senare och skriver att man delar Riksrevisionens syn på behovet av en samlad och stärkt nationell samordning som bidrar till en mer enhetlig och ändamålsenlig matchning av vårdbehovet och platsanvis ningen. Därför avser regeringen att återkomma med uppdrag till en utredning för att åstad komma mer ändamålsenliga och effektiva placeringar i den sociala barn- och ungdoms vården. Detta blir därmed ett vagt framtida uppdrag som kommer att ta lång tid. Vi anser att regeringen i stället bör ta fasta på behovet av att expertis kopplas in för att bli ett stöd för att barns bästa ska tas till vara i den vård som uppenbarligen inte fungerar som den ska, långt ifrån. Forsknings- och praktikerråd för att finna konkreta lösningar för att koppla in resurser på nya sätt vore oerhört värdefullt. Fler insatser behövs I sammanhanget vill vi passa på att lyfta några andra viktiga perspektiv som har koppling till barn- och ungdomsvården på Sis och möjligheten att förebygga behovet av placer ingar där. Oberoende observatörer och en klagomålsfunktion Miljöpartiet anser att det behöver finnas oberoende observatörer på Sis-hemmen som barn och unga ska kunna kontakta vid missförhållanden och när deras rättigheter inte tas på allvar. En effektiv och välfungerande klagomålsfunktion behövs, den som i dag finns på Ivo är inte tillräcklig. Att på allvar prioritera förebyggande insatser Miljöpartiet anser att staten behöver ta ett mycket större ansvar för hela området för att förebygga att barn far illa eller dras med i kriminell aktivitet på det sätt som vi sett den senaste tiden. Miljöpartiet avsätter i sin budget dels 1 miljard till det brottsförebyggande arbetet, dels 1 miljard till socialtjänsten för att möjliggöra deras arbete. I anslutning till att nya socialtjänstlagen träder i kraft finns en önskan om att utveckla nya arbetssätt baserade på rådande evidens. För att bidra till stärkt kunskapsutveckling avsätter vi 70 miljoner kronor de kommande två åren till Vinnova för medel till sociala innovationer. På senare tid har exempel lyfts där socialsekreterare och socialchefer upplever att de inte kan fullfölja angelägna placeringar av unga för att det inte finns ekonomiskt utrymme i realiteten. Situationen är extraordinär eftersom socialtjänsten kan ha en proaktiv roll om man reagerar snabbt. Det är uppenbart att staten behöver bidra med mer resurser. Reger ingen behöver ta frågan på största allvar och göra andra budgetprioriteringar än vad man hittills gjort. Det gäller även att de generella statsbidragen behöver skrivas upp för att inte t.ex. skolan ska få allt mindre resurser, trots att den spelar en avgörande förebyggande roll. Ulrika Westerlund (MP) Annika Hirvonen (MP) Rasmus Ling (MP) Jan Riise (MP) Camilla Hansén (MP) Mats Berglund (MP) [1] Prop. 2024/25:41 Avskildhet i anslutning till dygnsvilan – för ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem. [2] Överleva barndomen: effekter av att tvångsomhänderta barn. [3] https://www.dn.se/debatt/socionomer-inte-rustade-for-att-mota-dagens-utmaningar/.

Hämta båda fulltexterna som granskningsunderlag