Jämför sakliga förslag
A · Vissa kulturpolitiska frågor
2022/23 · HA021226 · Nooshi Dadgostar (V); Andrea Andersson Tay (V); Ida Gabrielsson (V); Samuel Gonzalez Westling (V); Tony Haddou (V); Jessica Wetterling (V); Vasiliki Tsouplaki (V)
Original hos RiksdagenB · Kulturarvet
2023/24 · HB02988 · Nooshi Dadgostar (V); Andrea Andersson Tay (V); Ida Gabrielsson (V); Samuel Gonzalez Westling (V); Tony Haddou (V); Isabell Mixter (V); Vasiliki Tsouplaki (V)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet · Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.032 · ämneslikhet 0.800. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
2 möjliga matchningar · 12 yrkanden i A · 10 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A1 och B8 · textlikhet 0.973A: Avslag · B: Avslag
A1
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda vilka förutsättningar som redan finns och vilka åtgärder som behöver vidtas för att varje skola ska kunna ha en kulturpedagog knuten till sig, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B8
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda vilka förutsättningar som redan finns och vilka åtgärder som behöver vidtas för att varje skola ska kunna ha en kulturpedagog knuten till sig och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A11 och B6 · textlikhet 1.000A: Avslag · B: Avslag
A11
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att digitaliseringen av det filmiska kulturarvet påskyndas och tillkännager detta för regeringen.
B6
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att digitaliseringen av det filmiska kulturarvet påskyndas och tillkännager detta för regeringen.
10 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att estetiska ämnen bör återinföras på samtliga gymnasieprogram och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att elevernas rätt till bemannade skolbibliotek stärks och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en kulturgaranti efter norsk modell i enlighet med vad som beskrivs i motionen och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda förutsättningarna för en regional kulturskoleverksamhet inom ramen för kultursamverkansmodellen och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att lösa bibliotekens problem med de höga kostnaderna för e-böckerna och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om hur Sverige kan få ett digitalt nationalbibliotek där det litterära arvet görs tillgängligt för alla och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över litteraturstödet och möjligheten att övergå från ett efterhandsstöd till ett förhandsstöd och vilka möjliga utfall det skulle ge och tillkännager detta för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inga folkbibliotek ska drivas av vinstdrivande företag och tillkännager detta för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör initiera en utredning om en ny audiovisuell politik och tillkännager detta för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska utreda förutsättningarna för att låta fler nationella samarbetsorganisationer fördela bidrag till sina lokala medlemsorganisationer i enlighet med den modell som i dag tillämpas för idrott och friluftsliv och tillkännager detta för regeringen.
8 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återinföra fri entré-reformen och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över möjligheten och kostnaderna för att utöka fri entré-reformen att även gälla länsmuseerna, stiftelsemuseerna och privata museer samt föreslå en modell för att införa indexering som följer besöksutvecklingen i bidragsformerna och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över museilagens utfall och konsekvenser för att sedan presentera förslag på åtgärder och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på hur kulturarvssektorn ska kunna säkra den kompetens man behöver för att möta besökares önskan om digitala upplevelser och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska återkomma till riksdagen med lagförslag utifrån de utredningar som gjorts på arkivområdet de senaste åren och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en uppföljning av strategin för de svenska världsarven och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör närmare undersöka behovet av en specifik utbildning för museipedagoger och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att både de språk och de berättelser som fanns före 1809 och som tillkommit senare får samma självklara utrymme när folkminnena ska nedtecknas och dokumenteras och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 4708 ord · B 5406 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:1226
av Nooshi Dadgostar m.fl. (V)
Vissa kulturpolitiska frågor
1
Innehållsförteckning
1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
3 Kulturlyft för skolan
3.1 Kulturpedagogen som brygga
3.2 Praktisk-estetiska ämnen
3.3 Skolbibliotek
3.4 Kulturgaranti för alla barn och elever
3.5 Kulturskola för alla
4 Litteraturfrågor
4.1 Stoppa privatisering av biblioteken
5 Filmfrågor
5.1 Digitaliseringen av film
6 Bidragsgivning
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda vilka förutsättningar som redan finns och vilka åtgärder som behöver vidtas för att varje skola ska kunna ha en kulturpedagog knuten till sig, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att estetiska ämnen bör återinföras på samtliga gymnasieprogram och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att elevernas rätt till bemannade skolbibliotek stärks och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en kulturgaranti efter norsk modell i enlighet med vad som beskrivs i motionen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda förutsättningarna för en regional kulturskoleverksamhet inom ramen för kultursamverkansmodellen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att lösa bibliotekens problem med de höga kostnaderna för e-böckerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om hur Sverige kan få ett digitalt nationalbibliotek där det litterära arvet görs tillgängligt för alla och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över litteraturstödet och möjligheten att övergå från ett efterhandsstöd till ett förhandsstöd och vilka möjliga utfall det skulle ge och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inga folkbibliotek ska drivas av vinstdrivande företag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör initiera en utredning om en ny audiovisuell politik och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att digitaliseringen av det filmiska kulturarvet påskyndas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska utreda förutsättningarna för att låta fler nationella samarbetsorganisationer fördela bidrag till sina lokala medlemsorganisationer i enlighet med den modell som i dag tillämpas för idrott och friluftsliv och tillkännager detta för regeringen.
3
Kulturlyft för skolan
För att uppfylla barnkonventionen och det svenska nationella målet om att alla barn ska ges möjligheter att både ta del av kultur och själva skapa är grundskolan den självklara arenan. Det behövs en nationell handlingsplan för att åstadkomma ett kulturlyft för skolan och vi föreslår i denna motion en rad insatser som bör vara en del av en sådan handlingsplan
.
3.1
Kulturpedagogen som brygga
Skolan och kulturinstitutionernas samarbete är viktigt för att öppna dörrar till kulturen för barn och unga. De statliga museernas styrdokument betonar att de särskilt ska integrera ett barnperspektiv och bedriva pedagogisk verksamhet. Många kulturarvs
institutioner erbjuder programverksamhet riktad mot skolan och samarbetar med skolväsendet. På samma sätt betonar styrdokument för olika skolformer vikten av att elever får möta kultur i undervisningen. Många lärare är positiva till att ta del av t.ex. kulturarvsinstitutionernas utställningar och material men ekonomi, tidsbrist och geografiska avstånd utgör hinder. Riksantikvarieämbetet fick i uppdrag att undersöka vad som krävs för att öka interaktionen mellan skola och kultursektorn och konstaterar att det som saknas i styrkedjan är någon som följer upp barnens rätt till kultur i skolan. Vänsterpartiet ser därför att det behövs en ny yrkesroll i skolvärlden, kulturpedagogen, som kan vara länken mellan kulturen och skolan och vara garanten för att kulturella uttryckssätt integreras i undervisningen, eleverna får ta del av scenkonst och ett utbyte med andra kulturinstitutioner som länsmuseer.
Då tillgången till kultur i skolan bör vara likvärdig i hela landet behöver regeringen agera i frågan.
Regeringen bör utreda vilka förutsättningar som redan finns och vilka åtgärder som behöver vidtas för att varje skola ska kunna ha en kulturpedagog knuten till sig. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
3.2
Praktisk-estetiska ämnen
I de senaste årens diskussion om försämrade skolresultat har röster höjts för att eleverna behöver mer tid för teoretiska studier och att det därmed finns mindre utrymme för de praktisk-estetiska ämnena.
Det här rimmar illa med den forskning som tittat närmare på hur musik, dans och andra kreativa uttryck ökar barns inlärningsförmåga även i andra ämnen.
För oss är det viktigt att elever får tillgång till bra ämnesundervisning i de praktisk-estetiska ämnena och att alla lärare får förutsättningar att kunna integrera de estetiska lärprocesserna i sin undervisning. Det är viktigt för barns utveckling, inlärning och välbefinnande. För att detta ska vara möjligt behövs pedagoger med rätt utbildning och rätt förutsättningar att göra sitt jobb. De senaste årens enkätundersökning från Lärarnas Riksförbund (LR) visar att lärare i de praktisk-estetiska ämnena upplever brister i
fort
bildning, hög administrativ börda, höga ljudnivåer och bristande stöd från skolledningen.
Vidare har bara strax över hälften adekvata lokaler och många saknar ämneskollegor att diskutera med. Många vittnar också om för stora grupper för att hinna med att se och stötta alla elever och att den schemalagda tiden inte är tillräcklig för att nå kunskaps
målen.
Svaren överensstämmer med den fördjupade granskning som Skolinspektionen gjort i musikämnet. På de skolor där man lyckades arbeta med hela det centrala innehållet i kursplanen hade man anpassade lokaler med tillgång till grupprum, undervisning i halvklass, behöriga lärare, tillgång till fler instrument och ett kollegialt utbyte mellan olika skolor. Vi menar att den dåliga arbetssituation som råder på många skolor avskräcker fler från att söka sig till yrket. Andelen obehöriga lärare är stor och för att locka fler behövs fokus på att höja kvaliteten i undervisningen och förbättra arbets
miljön för både elever och lärare. Vi vill se en satsning på att lyfta de praktisk-estetiska ämnena i grundskolan och menar att regeringen tillsammans med ansvariga myndig
heter och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) behöver ta frågan på allvar.
De förändringar som inträdde i samband med gymnasiereformen 2011 (Gy
11) och som innebar att kärnämnet estetisk verksamhet togs bort har fått negativa konsekvenser. På vissa nationella program är det några få procent av eleverna som har läst en kurs i
något av ämnena bild, fotografisk bild, dans, teater eller musik. Den kraftiga minskningen
av andelen elever som läser ett estetiskt ämne i gymnasieskolan är djupt olycklig menar vi. Även äldre ungdomar behöver utveckla sin kreativitet och få flera verktyg för att uttrycka sig.
Det handlar såväl om personlig utveckling och ökad inlärningsförmåga som att utveckla förmågor som behövs på en framtida arbetsmarknad. Enligt den senaste mät
ningen från 2017 omsatte de kulturella och kreativa branscherna 400 miljarder kronor och sysselsatte ca 190
000 personer.
Estetiska ämnen bör återinföras på samtliga gymnasieprogram. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
3.3
Skolbibliotek
Skolbiblioteken har ett dubbelt ansvar – både att främja läslust och att vara en resurs för undervisningen. Skolbiblioteken ska ge eleverna tillgång till ett rikt utbud av medier, till
såväl skön- som facklitteratur. Ett bibliotek där välutbildad bibliotekspersonal samarbetar
med den pedagogiska personalen kan locka fram och tillfredsställa barnens och ung
domarnas läslust, nyfikenhet och forskarintresse och dessutom hjälpa dem att orientera sig bland nya medier och i flödet av information på nätet. Det är viktigt att eleverna har nära till sitt bibliotek. I dagsläget har många skolor slutit avtal med ett folkbibliotek för att uppfylla kravet i skollagen om att erbjuda ett skolbibliotek. Tyvärr innebär det många gånger svårigheter att utnyttja biblioteket spontant på raster eller att hinna dit för att göra efterforskningar under lektionstid. Skolverkets undersökning Attityd till skolan, som görs kontinuerligt visar att både elever och personal i fristående skolor är betydligt mindre nöjda med skolbiblioteket än elever och anställda i kommunala skolor. I de fri
stående skolorna är endast 53 procent nöjda medan 75 procent är nöjda i de kommunala skolorna. I utredningen Skolbibliotek för bildning och utbildning (SOU 2021:3) som gjordes under förra mandatperioden finns förslag om att ytterligare reglera vad som får räknas som ett skolbibliotek och vi hoppas att det snart ska komma en proposition utifrån utredningen och avstår därför att motionera i den frågan i år.
En annan anledning till att elever inte får tillgång till ett skolbibliotek är att de inte är bemannade och eleverna möts av en låst dörr. Statistiken från Kungliga biblioteket visade att 2019 hade ca 23 procent av alla gymnasieskolor ett skolbibliotek som var minst halvtidsbemannade medan endast 12 procent av alla grundskolor hade det. Lägger
man till elever vars skolor ingått avtal med ett folkbibliotek hade sammanlagt 43 procent
av Sveriges elever tillgång till halvtidsbemannade skolbibliotek 2019. Orsakerna till att det ser ut så här varierar självklart över landet och över tid. Sparkrav, vinstintresse, okunskap hos rektorer och förtroendevalda om fördelarna och svårigheter att rekrytera kan vara några av skälen. Vi ser att det behövs ett förtydligande i lagen om att skol
bibliotek ska vara bemannade.
Regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att elevernas rätt till bemannade skolbibliotek stärks. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Redan nu behövs också en ekonomisk satsning från staten för att öppna upp för fler utbildningsplatser inom högskolan och för att stimulera uppbyggnaden av fler skol
bibliotek. Vänsterpartiet menar att denna satsning måste starta snarast och föreslår därför i vår motion på utgiftsområde 16 att fler utbildningsplatser för skolbibliotekarier
ska påbörjas och att kommunerna ska få extra medel för att bygga upp fler skolbibliotek.
3.4
Kulturgaranti för alla barn och elever
Det är stora skillnader mellan elevers tillgång till professionell kultur. I vissa regioner och kommuner finns i
dag en kulturgaranti som garanterar alla elever ett visst antal scenföreställningar under skoltiden och ibland även insatser från Skapande skola. Andra elever kan gå hela sin skolgång utan att komma i kontakt med en scenkonstföreställning eller ett museibesök. Det här rimmar illa med det nationella målet om alla barns rätt till kultur. Samtidigt satsas det mycket pengar i kulturbudgetar på alla nivåer, både på de fria grupperna och på de offentliga institutionerna. Vi behöver bara gå till vårt grann
land Norge för att få ett exempel på hur man skulle kunna jobba på ett bättre sätt. Sedan 1994 har det i Norge funnits en nationell samlande aktör, Scenekunstbruket, som valt ut de mest högkvalitativa föreställningarna för barn och ungdomar. Sedan nästan 20 år är organisationen nationell samordnare för att få ut produktionerna genom reformen Den kulturelle skolesekken. De utvalda föreställningarna förmedlas vidare till regionerna som har fått en budget för att köpa in föreställningarna. I samarbete med kommunerna erbjuds sedan skolorna föreställningar. Det har lett till ett ökat resursutnyttjande då kulturaktörer med offentliga bidrag har gått från att spela en föreställning 4–9 gånger till att i
stället över några års tid framföra den 500 gånger.
I Sverige i dagsläget måste de svenska grupperna däremot själva jaga skolor, kultur
samordnare och bidrag i 290 kommuner och 21 regioner. De ska marknadsföra sig, delta på utbudsdagar och schemalägga turnéer. I Norge får man den servicen när man valts ut av Scenekunstbruket och ingår i Den kulturelle skolesekken. Där kan man också se att statusen höjts och därmed intresset för att skapa föreställningar för barn och ungdomar sedan systemet infördes. En systematisering och strukturering av de pengar som i
dag
finns hos Kulturrådet genom ett antal olika anslag, däribland pengar i kultursamverkans
modellen,
skulle möjliggöra en kulturgaranti för alla barn från förskolan till gymnasiet. I ett första steg vill vi införa rätten för alla elever att ta del av professionell scenkonst.
Regeringen bör genomföra en kulturgaranti efter norsk modell i enlighet med vad som beskrivs i motionen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
3.5
Kulturskola för alla
Numera har nästan alla kommuner en musikskola eller kulturskola. Efter att Vänster
partiet och regeringen under mandatperioden 2014–2018 införde ett statsbidrag för att öka tillgängligheten tog ett antal kulturskolor bort sina avgifter. Många fick in fler elever och förbättrade undervisningen för elever med funktionsnedsättning. Det var ett framgångsrikt arbete men fortfarande återstår mycket jobb för att bryta den sociala snedrekryteringen. Vi har därefter föreslagit ytterligare 300 miljoner kronor i stöd till de kommuner som helt tar bort sin avgift. Enligt Kulturrådets senaste sammanställning för 2021 hade 82 procent av barnen i kulturskolan minst en förälder med eftergymnasial utbildning. Knappt 19 procent av deltagarna i kulturskolan hade utländsk bakgrund, jämfört med drygt 27 procent för befolkningen som helhet. Särskilt inom musiken är det tydligt att det är främst barn med högutbildade föräldrar med egen musikalisk bakgrund som fortsätter att musicera upp i tonåren. I många kommuner är köerna långa då det saknas pengar för att utöka antalet platser och ibland även pedagoger och lokaler.
Arbetet runtom i landet enligt metoden El Sistema har visat sig mycket fördelaktigt under det senaste decenniet. Genom att vända sig till de som annars står långt bort från kulturskolornas utbildning och genom verksamhet i områden som annars har låg repre
sentation på kulturskolan har man lyckats locka fler till orkester- och körverksamhet. Erfarenheterna från detta arbete bör tas upp i resten av landet och förhoppningsvis får fler kulturskolelärare möjligheten att genomgå utbildningen inom metoden.
Under de senaste åren har det gjorts flera viktiga insatser för att utveckla kultur
skolan. Inom den gemensamma organisationen Kulturskolerådet stöttar kulturskolorna varandra kring utvecklingsfrågor, fortbildning och nya metoder. Det nationella Kulturskolecentrum samlar in statistik och sprider forskningsresultat. För många små kommuner kan det dock vara svårt att ta till vara dessa resurser och utveckla den egna verksamheten. Det är också ett litet antal mindre kommuner som fortfarande inte erbjuder barnen kulturskola. Här tror vi att den regionala nivån skulle kunna spela en positiv roll för erfarenhetsutbyte, utvecklingsstöd, möjlighet för barnen att ta del av ett större utbud över kommungränserna, gemensamma fortbildningar för personal, läger
aktiviteter och spetskurser för eleverna. Vi tycker det vore intressant att titta närmare på om en regional kulturskoleverksamhet skulle kunna vara en del av kultursamverkans
modellen och genom en kombination av statliga, regionala och kommunala resurser stötta kulturskolan att växla upp sin verksamhet.
Regeringen bör utreda förutsättningarna för en regional kulturskoleverksamhet inom ramen för kultursamverkansmodellen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4
Litteraturfrågor
Litteraturen är ett arkiv för människans samlade fantasier, drömmar och begär. Den kan underhålla, oroa, skapa debatt, chockera och trösta. När vi läser en bok gör vi andras erfarenheter till våra egna. Vi tvingas ta del av skilda ståndpunkter, se genom många olika ögon och förstå många olika sätt att leva och handla. Läsminnen kan bli lika starka som verkliga, levda minnen. Läsningar kan bli referenser, ankare att förtöja vid när som helst i livet. Litteraturen lever på en huvudsakligen kommersiell marknad men når också människor tack vare samhällets stöd. De senaste decennierna har tyvärr många fått allt längre till ett bibliotek. Sedan 1995 har en fjärdedel av alla biblioteksfilialer stängt samtidigt som befolkningen har ökat. I ungefär 30 av landets kommuner finns heller inget bibliotek som har öppet efter kontorstid. Närheten till ett bibliotek är särskilt viktig för de grupper som inte är vana besökare. Det här är en mycket viktig fråga att uppmärksamma för en likvärdig tillgång till bibliotek. Biblioteken spelar också en viktig roll för utgivningen av svensk litteratur och biblioteksersättningen som författare erhåller är ett välkommet ekonomiskt tillskott.
Digitalisering och e-lån kan inte ersätta den kulturella mötesplats som folkbibliote
ken är eller den kompetens som bibliotekarierna står för. Det är däremot ett effektivt sätt att bredda verksamheten, öka tillgängligheten och möta läsare på ett nytt sätt. Det som bl.a. försvårar den utvecklingen är att e
‑
böcker i
dag är låsta till det bibliotek som köpt in dem, vilket omöjliggör fjärrlån. Många bibliotek flaggar även för hur dyrt det är att låna ut e-böcker, betydligt dyrare än pappersböcker. Detta blir en påfrestning för folk
biblioteken som redan har en tuff ekonomisk situation. Författarförbundet larmar om att avsaknaden av ett nationellt grepp kring digitaliseringsfrågor som denna riskerar att privatisera biblioteken inifrån då e-böckerna tillhandahålls i appar som ägs av privata företag och som därmed kontrollerar utbudet. Vänsterpartiet menar därför att det behövs politiska åtgärder för att lösa dessa problem.
Regeringen bör tillsätta en utredning för att lösa bibliotekens problem med de höga kostnaderna för e-böckerna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Redan i förslaget till nationell biblioteksstrategi 2019 föreslogs att arbetet för ett digitalt nationalbibliotek skulle påbörjas. Där skulle ansvaret för digitaliseringen av det litterära arvet kunna läggas och även en universell sökfunktion för att kunna nå biblio
tekens resurser. I
dag driver många olika bibliotek sina egna digitaliseringsprojekt och resultatet blir fragmentiserat och svårt att överblicka för vanliga läsare, studenter och forskare. Arbetet med ett digitalt nationalbibliotek behöver påbörjas för att detta ska kunna bli verklighet.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur Sverige kan få ett digitalt national
bibliotek där det litterära arvet görs tillgängligt för alla. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Nya läs- och köpbeteenden påverkar bokutgivningen och förstås i slutändan författare.
Allt färre köper fysiska böcker i bokhandel utan beställer sina böcker på nätet och allt fler söker sig till e
‑
böcker och strömmade ljudböcker på prenumerationstjänster. Både författare och förlag utan egna streamingtjänster beklagar den starka ställning som ett fåtal aktörer har fått på den här nya stora marknaden. De nya affärsmodellerna har inne
burit lägre ersättningar per läst bok och avtalen mellan strömningsplattformarna och förlagen är inte transparenta för författarna. Detta kan i förlängningen ge färre utgivna böcker på svenska när färre har råd att försörja sig som författare. Illustratörer går samma öde till mötes då de inte får någon ersättning alls när deras böcker strömmas och ingen ser bilderna. I vår följdmotion med anledning av proposition 2021/22:278 Upphovsrätten på den digitala inre marknaden, om upphovsrättsdirektivets implemen
tering, lyfter vi förslag för att bl.a. stärka författares rätt till information och rimlig ersättning för de strömmade böckerna.
Vi ser att det finns en risk att färre förlag vågar satsa på kvalitetslitteratur eller mindre lästa genrer när läsvanor och marknad är i snabb förändring. Det har funnits en diskussion om huruvida litteraturstödet, som i
dag är ett efterhandsstöd, borde övergå till förhandsstöd för att underlätta finansieringen för de mindre förlagen. Vänsterpartiet tycker att förslaget är intressant och föreslår en utredning för att se över frågan.
Regeringen bör tillsätta en utredning som ser över litteraturstödet och möjligheten att övergå från ett efterhandsstöd till ett förhandsstöd och vilka möjliga utfall det skulle ge. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.1
Stoppa privatisering av biblioteken
Biblioteken är en viktig del av vår demokrati och den kulturella institution som är mest utbredd i vårt land. Genom att förmedla kunskap och utgöra en plattform för tankar, idéer och åsikter har folkbiblioteken ett stort ansvar för samhällets utveckling. Biblio
teken utgör också en mötesplats för medborgare och civilsamhälle och är en garant för folkbildningen. I många kommuner är biblioteket också en central kulturaktör med om
fattande programverksamhet. Dit går förskolegrupperna för att ta del av teater och de
lokala konstnärerna kan ställa ut. Högerblocket letar hela tiden upp nya välfärdsområden
som företag kan göra vinst på. Men när vi går in på ett bibliotek ska vi inte vara kunder. Folkbiblioteken är en grundbult i vår demokrati och en garant för allas tillgång till kunskap och bildning. Privatiseringarna av biblioteken riskerar att förändra bibliotekens kvalitetsnivå, oberoende och tillgänglighet och deras viktiga roll som mötesplatser för demokratiska samtal. Vi vill att biblioteken ska stå fria från styrning av marknads
krafterna och kommersiella intressen. Att privatisera bibliotek och verksamhet kan även leda till mer praktiska problem genom en fragmentisering av bibliotekssystemet. I
dag kan stora delar av bibliotekens bestånd nås genom gemensamma lånekataloger, vid privatisering kommer biblioteken inte längre att kunna genomföra den typen av sam
verkan. Vidare är det stor risk att de ersättningssystem som kommunerna skapar när biblioteken läggs ut på entreprenad ger olyckliga incitament. Vi har sett exempel där utlåningssiffrorna utgjort grund för ersättning och lett till en prioritering av inköp av ”bestsellers” och böcker på andra språk har fått stå tillbaka. Det är mycket olyckligt om en så viktig verksamhet som våra folkbibliotek utgör ska omstöpas utifrån affärs
tänkande. Vi menar att det går på tvären med bibliotekslagen och de nationella målen för kulturverksamheten.
Inga folkbibliotek ska drivas av vinstdrivande företag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5
Filmfrågor
Företag inom svensk film och tv befinner sig i skärningspunkten mellan kulturpolitik och näringslivspolitik. Många är beroende av offentligt stöd samtidigt som man många gånger befinner sig på en internationell arena och en global marknad. Vi ser fram emot den kommande behandlingen av utredningen Kreativa Sverige! Nationell strategi för främjande av hållbar utveckling för företag i kulturella och kreativa branscher (SOU 2022:44) som haft i uppdrag att sätta fokus just på verksamheter i det här gränslandet.
Svensk film har nått stora framgångar de senaste åren med många internationella utmärkelser. Parallellt är det ett tydligt mönster att biopubliken minskat markant och besökarna ser i lägre utsträckning svensk film. Lönsamheten är låg i de flesta led. Under coronapandemin var många biosalonger stängda eller halvtomma och det har varit svårt att locka tillbaka publiken. Bedömare menar dock att det framför allt är de förändrade och förbättrade möjligheterna att se film på annat sätt som spelar in i minskningen. Redan mellan 2018 och 2019 minskade antalet biobesök med närmare en miljon.
För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att även fortsättningsvis stötta biografer runtom i landet genom Svenska Filminstitutet. Biografernas digitalisering och framväxten av nya digitala visningsformer för livesändningar av scenföreställningar som exempelvis dans och opera har gett möjligheter till ett ökat och mer flexibelt kulturutbud i hela landet. Av Landsbygdskommitténs betänkande För Sveriges landsbygder – en samman
hållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd (SOU 2017:1) framgår att digitali
seringen av film medfört att vilande biografer på mindre orter har kunnat öppnas igen. Föreningsdrivna och kommunala biografer är också en förutsättning för verksamheter som skolbio och filmklubbar. Att uppleva och samtala om film med andra är en annan sorts kulturupplevelse än att streama film hemma.
Streamingtjänsterna tillgängliggör ett enormt utbud av både film och serier genom det som kallas VOD – video on demand. Den finansieringsmodell av den statliga filmpolitiken som slogs fast så sent som 2017 har därför stora utmaningar då den bygger på intäkter från biografmomsen. Även andra delar av affärsmodellen utmanas när de s.k. visningsfönstren inte är desamma som tidigare och streamingtjänsterna i allt högre utsträckning gör sina egna filmer som inte har sin premiär på bio. Film i Väst har tagit fram rapporter för att analysera både publikförändringarna och produktionsförändringarna som detta lett till och påtalar hur lockande det kan vara för den som vill göra film att ha bara en finansiär och en garanterad visningsplattform i form av ett streamingbolag som Netflix eller HBO. I den ”vanliga” modellen tvingas du söka pengar hos en mängd olika finansiärer. Den utvecklingen är inte bara av godo utan nya frågetecken har uppstått kring vilken lagstiftning som ska tillämpas när amerikanska bolag köper upp rättigheter. Vi hoppas att den svenska implementeringen av upphovsrättsdirektivet ska stärka kulturskapare och upphovspersoner i praktiken. Sammantaget menar vi att de senaste årens förändringar inom produktion, distribution och publikmönster och de utmaningar som dessa medför aktualiserar behovet av en ny audiovisuell politik för att greppa ett större område än dagens filmpolitik.
Regeringen bör initiera en utredning om en ny audiovisuell politik. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Samtidigt som vi ser utmaningar är det viktigt att påpeka att streamingtjänsternas
expansion inneburit stora intäktsflöden till produktion av både serier och film och prog
noserna fortsätter att peka uppåt. Många delar av produktionskedjan har i
dag svårig
heter
att få tag på medarbetare med rätt kompetens i Sverige och det leder till att inspelningar ibland hamnar någon annanstans eller att man tvingas rekrytera från andra länder till högre kostnader. Vägarna in i branschen har länge varit informella och de olika yrkes
rollerna inte tillräckligt tydligt definierade. Under de senaste åren har branschen bildat ett yrkesråd för att jobba med den frågan och ett antal utbildningar bedrivs inom yrkes
högskolan. I våras tog Myndigheten för yrkeshögskolan fram en områdesanalys inom film och tv och där konstateras att branschen ser behov av ytterligare utbildnings
platser, bl.a. inom postproduktion, men att utrymmet inte kommer finnas om inte myndigheten tilldelas ökade medel kommande år. Vi ser att både grundutbildningar och fortbildning
för frilansare behöver stärkas för att de svenska företagen inom den audiovisuella sektorn
ska kunna fortsätta växa men avstår att lägga förslag i denna motion då vi inväntar utfallet
av arbetet med den nationella strategin Kreativa Sverige, där kompetensförsörjning
finns med bland de prioriterade områdena.
5.1
Digitaliseringen av film
Ett av de filmpolitiska målen inom ramen för den statliga filmpolitiken är målet Ett
filmarv som bevaras, används och utvecklas. I
dag görs och visas film nästan uteslutande
digitalt. Den analoga filmtekniken är helt på väg ut. I Svenska Filminstitutets (SFI) arkiv finns närmare 9
000 filmer och det är ett av världens äldsta filmarkiv. Om kommande generationer ska kunna ta del av vårt filmiska kulturarv, från sent 1800-tal till 2000-tal, måste det digitaliseras i snabbare takt. Vänsterpartiet anser att det svenska filmiska kulturarvet har lika stor vikt som andra kulturarv och inte får förfalla. Det film
iska kulturarvet får inte heller vara otillgängligt för allmänheten. Med den digitalisering som nu görs kan filmerna visas på alla digitala biografer och på webben, via dvd och tv m.m. Det handlar kort sagt om en historisk möjlighet att göra kulturarvet tillgängligt i stor skala, samtidigt som det finns en historisk risk att större delen av filmarvet går förlorad om inte denna chans tillvaratas. Kompentens och reservdelar till maskiner är snart en bristvara.
Med det sagt måste satsningarna kvarstå och SFI flaggar även för stora investeringsbehov i nya lokaler som är anpassade för kommande klimatförändringar.
Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att digitaliseringen av det filmiska kultur
arvet påskyndas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6
Bidragsgivning
Ideella organisationer och civilsamhället är en avgörande del i hur mycket kultur som till
gängliggörs och förvaltas runtom i landet. Genom små föreningar, oftast med lika små resurser, förvaltar och tillgängliggör man platser och byggnader, visar scenkonst och bild
konstverk m.m. från norr till söder. Ofta pusslas ekonomin i föreningarna ihop med hjälp av biljettintäkter och mindre bidrag. Det är svårt att få ihop tillräckligt för att göra större investeringar eller möta större problem. Under coronapandemin hade de få föreningar ekonomiska muskler att ställa om till digital verksamhet och söka särskilda krisstöd.
Under de senaste åren har ifrågasättandet av civilsamhället ökat. Vi ser bl.a. en minskad tillit från bidragsgivande myndigheter och en politisk debatt där kontentan är att stöd ska dras in. Vi har bl.a. sett att nationella musikorganisationer inte längre får fördela bidrag till sina lokalföreningar. Vänsterpartiet menar att det, liksom inom idrottsrörelsen, finns poänger med att låta nationella samarbetsorganisationer fördela bidrag till sina lokala medlemsorganisationer. Det delvis för att organisationerna själva har bättre insikt i verksamhet och hur bidragen bäst kommer till nytta men också för att principen om armlängds avstånd bättre kan upprätthållas i bidragsgivningen. Vänster
partiet vill därför se att arbete åt detta håll påbörjas.
Regeringen ska utreda förutsättningarna för att låta fler nationella samarbetsorganisa
tioner
fördela bidrag till sina lokala medlemsorganisationer i enlighet med den modell som i
dag tillämpas för idrott och friluftsliv. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Nooshi Dadgostar (V)
Andrea Andersson Tay (V)
Ida Gabrielsson (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Tony Haddou (V)
Jessica Wetterling (V)
Vasiliki Tsouplaki (V)
Motion B
Motion till riksdagen
2023/24:988
av Nooshi Dadgostar m.fl. (V)
Kulturarvet
1
Innehållsförteckning
1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
3 Inledning
4 Minnesinstitutioner
4.1 Museer
4.2 Ta tillbaka den fria entrén
4.3 Museiverksamhet över hela landet
4.4 Museilagen
4.5 Arbetslivsmuseum
5 Samlingarna
5.1 Samlingarnas bevarande
5.2 Samlingarnas utökande
5.3 Digitalisering av samlingarna
5.4 Säkerhetsarbete
6 Arkiv
6.1 Enskilda arkiv
6.2 Filmiskt kulturarv
7 Världsarvet och vårt ansvar
8 Kulturarvsorganisationerna
9 Skolan och kulturarvet
10 Nationella minoriteters och urfolks kulturarv
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återinföra fri entré-reformen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över möjligheten och kostnaderna för att utöka fri entré-reformen att även gälla länsmuseerna, stiftelsemuseerna och privata museer samt föreslå en modell för att införa indexering som följer besöksutvecklingen i bidragsformerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över museilagens utfall och konsekvenser för att sedan presentera förslag på åtgärder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på hur kulturarvssektorn ska kunna säkra den kompetens man behöver för att möta besökares önskan om digitala upplevelser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska återkomma till riksdagen med lagförslag utifrån de utredningar som gjorts på arkivområdet de senaste åren och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att digitaliseringen av det filmiska kulturarvet påskyndas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en uppföljning av strategin för de svenska världsarven och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda vilka förutsättningar som redan finns och vilka åtgärder som behöver vidtas för att varje skola ska kunna ha en kulturpedagog knuten till sig och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör närmare undersöka behovet av en specifik utbildning för museipedagoger och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att både de språk och de berättelser som fanns före 1809 och som tillkommit senare får samma självklara utrymme när folkminnena ska nedtecknas och dokumenteras och tillkännager detta för regeringen.
3
Inledning
Kultur är en tolkning av oss, av vår tid, vårt förflutna och våra visioner. Kulturarv handlar inte bara om historia och dåtid, utan även om nutid och framtid. Kunskap om både samtidens skeenden och den bakomliggande historien bidrar till vår förståelse av vilka vi är i
dag och hur vi kan forma vår framtid. För att våga tro på framtiden är insikten om att vårt samhälle alltid är under förändring avgörande. Det samhälleliga kulturarvsansvaret måste innefatta hela kulturarvet, såsom kvinnornas kulturarv, lokalsamhällets folkliga kultur, teatrarnas och filmhistoriens skatter, museiföremål, de nationella minoriteternas och de invandrade gruppernas kulturarv och hela klass-samhällets historia ur olika perspektiv. Lärdomar från historien och tillgången till ett levande kulturarv – till hela den komplexa rikedomen av olika erfarenheter som är vår historia – ger oss den nödvändiga kompassen för att vi ska kunna orientera oss såväl i vår samtid som i vår framtid.
Våra kulturarvsinstitutioner ska användas i sökandet efter vår historia och som arenor för att levandegöra och visa upp den. Den statliga kulturarvspolitiken bör både handla om att säkra det kulturarv som finns och tillgängliggöra det men också att samla in nytt från vår samtid så att historieberättandet kan fortsätta.
Kulturarvet är ett stort område och går inte att helt frikoppla från andra kultur
politiska insatser utan hör ihop med det nät som är svenskt kulturliv. Kulturskolan lär ut folkmusik och folkdans, stöd finns till musiker, konstnärer och konsthantverkare som för vidare äldre traditioner, det ideella kulturlivet är av stor vikt för möjliggörandet av levandegörande av kulturarv osv. Det är därför inte möjligt att ställa satsningar på kulturarvet mot andra kultursatsningar. En samlad kulturpolitik är det som behövs baserad på förståelse för hur svenskt kulturliv fungerar.
4
Minnesinstitutioner
Arkiv, museer och bibliotek är exempel på folkbildande institutioner och bärare av vårt kulturarv, institutioner för vårt kollektiva minne, arenor för kulturella möten och uttrycksformer. I den här motionen redogör vi för vår politik vad gäller arkiv och museer medan biblioteksfrågor avhandlas i andra motioner.
4.1
Museer
Museer bör, med användande av modern teknik, göras till öppna dynamiska kultur- och forskningscentrum för såväl dagens som morgondagens brukare. De ska uppmuntra professionell forskning om vår historia men också ge stöd till grupper av ortsbor, för
eningar och skolklasser som söker sin och sin bygds, sitt samhälles historia. Mycket har hänt de senaste decennierna vad gäller synen på museer och i
dag bedrivs en aktiv museipedagogik på de flesta större institutioner. På så sätt får besökarna hjälp att sätta föremål och berättelser i en kontext.
4.2
Ta tillbaka den fria entrén
Fri entré till statliga museer är ett sätt att sänka trösklarna och öka människors tillgång till kultur och konst. Genomförandet av fri entré-reformen har varit av stor betydelse för att vårt gemensamma kulturarv blir tillgängligt för alla, oavsett storlek på plånboken.
Myndigheten för kulturanalys släppte 2023 en rapport om fri entrés påverkan på besöksmönstren. Där konstateras att det är tveksamt om reformen har lett till ett breddat deltagande även om man kan konstatera att reformen har lett till ett ökat deltagande. Förklaringarna till det kan vara många. Delvis handlar det om att det behövs fler insatser än fri entré för att museerna ska kunna bryta sitt besöksmönster. Däremot är det inte oviktigt att reformen har lett till ett ökat besöksantal. Vänsterpartiet menar att fri entré är ett viktigt sätt att tillgängliggöra kulturarvet och samlingarna men finansier
ingsmodellen behöver finslipas så att inte ökat antal besökare urholkar budgeten för andra viktiga uppgifter. På längre sikt vill vi också att fler museer ska omfattas. I tid
igare budgetmotioner har vi t.ex. föreslagit att utöka reformen till att även innefatta Tekniska museet. På regional nivå har många av länsmuseerna tagit bort sina avgifter och det är mycket viktigt då de har stor potential att nå människor i hela landet.
För oss i Vänsterpartiet har syftet med fri entré till de statliga museerna varit att möjliggöra för alla att ta del av vårt gemensamma kulturarv. Vi vill att museerna ska ses som en del av en kulturell allmännytta som alla invånare har rätt till, en gemensam skatt. Precis som det är möjligt för alla att besöka ett bibliotek gratis och ta del av kunskapen där vill vi att den kunskapsbank som museerna utgör ska vara tillgänglig för alla. Det utvärderingen från Myka visar är att det inte har varit tillräckligt, utan andra insatser behövs också för att nya grupper ska hitta till museerna. Vi vill därför se att den här relativt billiga reformen tas tillbaka och att museerna fortsatt har goda resurser att jobba för att nå ut bredare och kunna välkomna andra besökare.
Regeringen bör återinföra fri entré-reformen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet avsätter medel i vår budgetmotion (2023/24:2385) för att fri entré-reformen ska återinföras. Vi menar vidare att regeringen ska tillsätta en utredning för att vidareutveckla och bygga ut fri entré-reformen.
Regeringen bör tillsätta en utredning för att se över möjligheten och kostnaderna för att utöka fri entré-reformen att även gälla länsmuseerna, stiftelsemuseerna och privata museer, samt föreslå en modell för att införa indexering som följer besöksutvecklingen i bidragsformerna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.3
Museiverksamhet över hela landet
Riksantikvarieämbetet gjorde under 2020 en genomlysning av de regionala museernas villkor. Man pekade då på att bland de 24 regionmuseerna fanns en betydande regional variation gällande förutsättningar och verksamhet. De regionala museerna finansieras i
dag framför allt genom kultursamverkansmodellen, detta för att flytta tillbaka beslutande
rätt
och möjligheten till påverkan till regionerna. Länsmuseernas verksamhet har gene
rellt låga trösklar och genom sin geografiska utbredning möjligheter att nå fler och brett. Man har i
dag ett bra samarbete som möjliggör att utbyta erfarenheter, men däremot
finns ett behov av ökad samordning och samhandling för att stärka museernas verksamhet
.
Ett av de stora problemen som länsmuseerna i
dag vittnar om är avståndet mellan förväntningarna som finns på deras verksamhet i jämförelse med de faktiska resurserna man har. Även om man i
dag lyckas driva bra verksamhet är deras uppdrag brett och behovet av att nå ut till fler stort. Vänsterpartiet tycker att det är viktigt med tillräckliga anslag till kultursamverkansmodellen.
Utöver länsmuseerna spelar länsstyrelserna en viktig roll i bevarandet av kulturarvet. Med sin kompetens inom kulturarv och ansvar inom kulturmiljöområdet är de en viktig samarbetspartner för kommuner, företag och privatpersoner som vill göra förändringar på fastigheter eller exploatera för byggnation. För oss i Vänsterpartiet är det av största vikt att kulturarvet kan bevaras i hela landet och att kulturmiljöer är tillgängliga för fler.
4.4
Museilagen
2017 infördes en ny museilag. Den slog på ett tydligare och mer långsiktigt sätt fast museernas fria ställning, roll och funktion genom att bilda ett generellt ramverk för det allmänna museiväsendet. 2019 gjorde Riksantikvarieämbetet en första genomlysning av hur arbetet med den nya museilagen gått. Man slog då fast att museilagen skapat en grundstruktur för en fortsatt samlad innehållslig diskussion för museerna och musei
området och att den fått en effekt på samlingsförvaltningen. Man slog också fast att den då ännu inte fått effekt i alla verksamheter som lagen reglerar eller att det ännu inte genomförts konkreta insatser angående ansvarsfördelningen.
Det har nu gått ytterligare tid och det är därför dags att se över vad lagen har fått för effekter och om det behövs nya insatser eller förändringar för att förbättra förutsätt
ningarna för det allmänna museiväsendet.
Regeringen bör se över museilagens utfall och konsekvenser för att sedan presentera förslag på åtgärder. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.5
Arbetslivsmuseum
Arbetslivsmuseerna berättar om, gestaltar och levandegör på olika sätt hur arbetet, arbetslivet och till viss del även livet vid sidan om arbetet har sett ut genom historien. I
dag finns det ca 1
500 arbetslivsmuseer i Sverige. Museerna drivs till största del av ideellt arbetande personal och deras samlingar är mycket omfattande. Vänsterpartiet är mycket mån om att de viktiga arbetslivsmuseerna och deras verksamhet ska finnas kvar och utvecklas. Riksantikvarieämbetet genomförde en studie om arbetslivsmuseernas villkor 2020 och den visade bl.a. att andelen arbetslivsmuseer som samarbetar med ett regionalt eller kommunalt museum har minskat sedan den förra kartläggningen 2001. Den största gruppen engagerade är män i åldern 60–70 år och många vittnade om en oro att kunskapen inte kommer leva vidare när dagens eldsjälar inte längre är med. Kart
läggningen visade att de flesta som är medlemmar har gått med av ett lokalhistoriskt intresse men många anger också hur viktigt det sociala sammanhanget är. Rapportens slutsats är att arbetslivsmuseerna fyller många olika funktioner och att deras bidrag till den sociala hållbarheten på orten kan vara betydande. Det är viktigt att rapportens slutsatser tas tillvara och att insatser görs för att stärka arbetslivsmuseernas position.
5
Samlingarna
I arkiv och på museum förvaltas och bevaras en betydande del av vårt kulturarv. Flera av de statliga museerna har samlingar som är bland Europas största och de har stort värde även för den internationella forskningen. Att samlingarna tas om hand är avgörande för bevarandet av vårt gemensamma kulturarv. Att förvalta en samling innebär mycket arbete och flera olika verksamheter. Det handlar delvis om att ta hand om de redan existerande samlingarna för att de ska bevaras över tid och också för att de ska vara sökbara och kunna användas aktivt. Det innebär ett arbete med att samla in i vår samtid för att det som händer nu ska kunna bevaras över tid. Arbetet med samling
arna kräver därför mycket specialkompetens och resurser. Det har under senare år kommit många larm från museisektorn om att resurserna är för små för att man ska kunna uppfylla sitt uppdrag, samlingarna riskerar att förfalla, möjligheten att samla in nytt är begränsad och arbetet med digitalisering går för långsamt.
5.1
Samlingarnas bevarande
Många av museerna har en tuff ekonomisk situation. Sveriges museer rapporterar att 2023 har mer än hälften av museerna ett sämre ekonomiskt läge än innan, detta sam
tidigt som det över lång tid har larmats om hur eftersatt arbetet med samlingarna är. De samlingar som finns ute i landet är av olika karaktär och behoven av konservering ser olika ut. Att ett föremål har konserverats en gång innebär inte att det kan bevaras för all framtid utan det är ett kontinuerligt arbete över tid som behöver upprepas för att föremål inte ska gå förlorade. Olika föremål kräver olika former av specialkompetenser, det kan krävas allt från kunskaper om mycket specifika material, historiska skeenden eller regionala förutsättningar Det är tydligt att för att arbetet med konservering ska kunna upprätthållas krävs resurser och tillvaratagande av kompetens över tid.
Förvaltningen av samlingar utgör en kärnverksamhet för museerna och är central för att bevara kulturarvet och utveckla forskningen. Många museer har flaggat för stora problem med arbetet med att bevara samlingarna. Det finns t.ex. inte resurser att utöva den aktiva konserveringen i den utsträckning som krävs. På vissa håll saknas rätt typ av magasin. Det behövs därför mer medel för att museerna ska få en chans att komma ikapp i arbetet med att säkra samlingarna. Vänsterpartiet har i vår budgetmotion (2023/24:2385) föreslagit en höjning av museernas anslag för att bevara och säkra samlingarna på 25 miljoner kronor. Detta är en början för att ta itu med det stora arbete som behöver göras men fler insatser behövs.
5.2
Samlingarnas utökande
Myndigheten Statens historiska museer har i uppgift att omhänderta alla arkeologiska föremål som Riksantikvarieämbetet tilldelar dem. I tider av många infrastrukturprojekt och ökat bostadsbyggande ökar antalet föremål som ska tas om hand och i
dag säger många av länsmuseerna nej till att ta emot föremål från deras region då de saknar rätt förutsättningar för det. Statens historiska museer kan inte neka och inte heller styra inflödet. Det finns ingen uppräkning av anslaget som följer utvecklingen och det har lett till att myndigheten saknar resurser att ta hand om alla arkeologiska fynd. Föremål som blir liggande utan att registreras kan inte sökas av forskare, tillgängliggöras på museer och riskerar att bli förstörda när ingen hinner ta hand om dem. Vänsterpartiet föreslår därför i vår budgetmotion (2023/24:2385) en höjning av anslaget med 3,7 miljoner kronor.
5.3
Digitalisering av samlingarna
Digitalisering av samlingarna är en satsning som både betyder mycket för arkiv- och museisektorn och för tillgängliggörandet av landets samlingar för alla invånare. Vi vet att det är bråttom att t.ex. digitalisera ljud och bild från äldre tekniska format medan det fortfarande finns teknisk utrustning och kompetens att få tag på. Ett digitaliserat kultur
arv skulle möjliggöra för fler att ta del av det, det blir tillgängligt för forskning och det får en längre livslängd. Ett nytt sysselsättningsprojekt liknande den lyckade satsningen Access, ett projekt som pågick under åren 2006–2009 och gav över 1
000 personer jobb inom kulturområdet, hade gett kulturarvssektorn ett välkomnat och behövligt tillskott. Att kombinera behovet av arbetsmarknadsåtgärd med behovet av digitalisering i sektorn skulle innebära ett digitalt lyft.
Vänsterpartiet föreslår därför i vår budgetmotion (2023/24:2385) möjlighet för enskilda arkiv att söka pengar för att göra insatser för att digitalisera sina samlingar. Vi har föreslagit en tillfällig satsning på 20 miljoner kronor per år under kommande tre år.
I rapporter från Riksantikvarieämbetet och länsmuseerna lyfts också att många museer saknat kompetens för att skapa upplevelser för digitala besökare och ser behov både av att nyanställa och fortbilda befintlig personal.
Regeringen bör återkomma med förslag på hur kulturarvssektorn ska kunna säkra den kompetens man behöver för att möta besökares önskan om digitala upplevelser. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.4
Säkerhetsarbete
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap menade i sin rapport om nästa försvarsperiod att kulturarvets skydd måste uppgraderas och föreslår där ett stort tillförande av resurser under 2024. Man trycker på att flera instanser redan har säkerhetsansvar för kulturarvet men att det inte fullföljts. Vänsterpartiet menar att det handlar om en resursbrist hos institutionerna och välkomnar satsningar på kulturarvets säkerhetsarbete såsom införandet av kultursskyddsråd. Samarbeten som detta blir dock tandlösa om inte mer resurser också satsas på området. Vänsterpartiet föreslår en generell upprustning av kulturarvet men vill också se att medel avsätts speciellt till museernas arbete med samlingarna. Vi tycker dock det är viktigt att inte allt fokus läggs på beredskap för en krigssituation utan framför allt mer närliggande säkerhetsfrågor som konsekvenser av klimatkrisen. I år har hitintills tre enskilda arkiv översvämmats i Sverige och risken är stor att det blir fler framöver. För att skydda de enskilda arkiven behövs utöver den ekonomiska resursförstärkning vi beskrivit även stöd och råd från expertis till de arkivansvariga företag och föreningar som ska ställa om.
6
Arkiv
De senaste årens ökade intresse för släktforskning har inneburit att många nya använd
are har lärt sig att uppskatta de kyrkböcker och andra äldre arkiv där man både i fysisk och digital form kan hitta information om sin släkt. Tv-program som Det sitter i väggarna har också visat tittarna den rika information som finns i landets arkiv om platser och fastigheter. Men inom kulturpolitiken har arkivfrågorna fört en undanskymd tillvaro i väntan på initiativ från regeringen. I december 2019 släpptes arkivutredningen Härifrån till evigheten (SOU 2019:58). Där konstaterades att arkivsektorn under lång tid pekat på behovet av teknisk utveckling. Man föreslog att en ny arkivlag skulle ersätta den gamla och att finansieringsmodellen för överlämnande av arkiv delvis skulle förändras. I maj 2022 kom Riksarkivets rapport angående de behov de identifierat bl.a. efter arkivutredningen. Riksarkivet redovisar ett antal områden där utökade befogen
heter för myndigheten är behövligt. Från Vänsterpartiets sida tycker vi att flera av förslagen är intressanta, bl.a. att portalparagrafen i arkivlagen behöver omformuleras så att hela bredden av arkiv kan omfattas av lagstiftningen. Det är viktigt att arkiv ses lika mycket som en förutsättning för demokrati med säkrad tillgång till allmänna handlingar som en betydande del av vårt kulturarv.
Det har nu gått tre år sedan arkivutredningen och det behövs en kraftsamling både lagstiftningsmässigt och ekonomiskt kring området. Vänsterpartiet menar att flera av förslagen som utredningen innehåller behöver behandlas men vill i dagsläget inte lyfta ut så många enskildheter utan hoppas att regeringen kan komma med ett sammanhållet och genomgripande förslag till riksdagen så snart som möjligt.
Regeringen ska skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag utifrån de utredningar som gjorts på arkivområdet de senaste åren. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vi föreslår även en omläggning av Riksarkivets finansieringsmodell. I
stället för att Riksarkivet ska fakturera myndigheter i efterhand för den arkivering de väljer att göra hos Riksarkivet borde medel avsättas direkt i statsbudgeten för ändamålet. I dagsläget behöver Riksarkivet använda sitt vanliga myndighetsanslag för att göra utbyggnader och nybyggnader och först flera år senare när andra myndigheter vill överlämna sina handlingar får man tillbaka pengarna. Dagens modell har inneburit stora ekonomiska utmaningar när nya byggnader projekterats och tyvärr har det lett till personalneddrag
ningar de senaste åren. Vi föreslår 30 miljoner kronor till ändamålet i vår budgetmotion (2023/24:2385).
6.1
Enskilda arkiv
I arkivlagen regleras de offentliga arkiven och offentlighetsprincipen är vägledande. Fokus ligger på myndigheternas handlingar, diarieföring och gallringsprinciper. Men det finns ett stort antal arkiv av helt annan karaktär. Där folkrörelsernas minnen samlas och företagens vägval och beslut kan utläsas. Det kan också vara information från trossamfund, privatpersoner, släkter, gårdar och andra organisationer. Utan dessa och den kunskap de ger oss kan inte Sveriges historia förstås fullt ut. En del av dessa arkiv finns samlade i de regionala enskilda arkiven som numera får stöd genom kultur
samverkansmodellen. Det har varit mycket uppskattat från sektorn att finnas med bland de utpekade kulturområden som staten ger stöttning genom regionerna. Sedan 2018 kraftsamlar många av de enskilda arkiven i en gemensam organisation, Svenska arkivförbundet. Det är Folkrörelsernas Arkivförbund och Näringslivsarkivens förening som gått samman och fler har sedan anslutit sig.
Nationell arkivdatabas (NAD) publicerar information om arkiv och samlingar hos Riksarkivet, kommun- och regionarkiv, folkrörelse- och föreningsarkiv, näringslivs
arkiv, museer, bibliotek m.fl. Sammanlagt finns det information om runt 250
000 arkiv i olika storlekar. Den är en mycket viktig ingång för forskare och allmänhet att hitta käll
material och omvänt en mycket viktig kanal för arkivinstitutionerna att sprida informa
tion om arkiven. I våras varnade en rad chefer för kulturarvsinstitutioner i en debatt
artikel att plattformen snarast behöver tas om hand. Databasen har tyvärr inte skötts om
de senaste åren trots att NAD pekas ut som viktig infrastruktur för forskning i utredningen
Stärkt fokus på framtidens forskningsinfrastruktur (SOU 2021:65). De påpekar också att det i rapporten Vetenskapsrådets samordningsuppdrag om öppen tillgång till forsknings
data (2022) konstateras att forskningsdata ska tillgängliggöras enligt de s.k. FAIR-principerna, de ska alltså vara hittbara, tillgängliga, sambearbetningsbara och åter
användningsbara. Rätt skött kan NAD vara en plattform som fungerar enligt de principerna. Riksarkivet som tagit på sig ansvaret har inget uppdrag från regeringen att driva NAD och därmed inga särskilda resurser avsedda för arbetet.
Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen ger Riksarkivet i uppdrag att utveckla och ansvara för Nationell arkivdatabas. I vår budgetmotion (2023/24:2385) avsätter vi 10 miljoner kronor till ändamålet.
6.2
Filmiskt kulturarv
Det filmiska kulturarvet är av mycket stor vikt. I
dag görs och visas film nästan ute
slutande digitalt. Den analoga filmtekniken är helt på väg ut. Svenska Filminstitutets arkiv har över 32
000 filmer i samlingarna. Om kommande generationer ska kunna ta del av vårt filmiska kulturarv, från sent 1800-tal till 2000-tal, måste hela arkivet digitali
seras. Vänsterpartiet anser att det svenska filmiska kulturarvet är lika viktigt som andra kulturarv och får inte förfalla. Det filmiska kulturarvet får inte heller vara otillgängligt för allmänheten. Med en digitalisering kan filmerna visas på alla digitala biografer och på webben, via dvd och tv m.m. Det handlar kort sagt om en historisk möjlighet att göra kulturarvet tillgängligt i stor skala, samtidigt som det finns en överhängande risk att större delen av filmarvet går förlorat om inte denna chans tillvaratas inom kort.
Hur många filmer som finns i enskilda och offentliga arkiv i resten av landet går inte att säga i
dag, men i den takt som digitaliseringen av film sker i
dag kommer det att dröja åtskilliga decennier innan det är klart. Dessutom är den samlade bedömningen att den utrustning som krävs för storskaliga digitaliseringsprojekt inte kommer att finnas tillgänglig i mer än en ytterst begränsad tidsperiod framöver p.g.a. brist på reservdelar och möjlighet till service. Även tillgång till kompetens kan inom en relativt snar framtid bli en bristvara och ett problem. För de mindre arkiven är det redan i
dag mycket svårt att ha råd med rätt sorts förvaring och rätt kompetens för att bevara och digitalisera filmmaterial. En väg att gå är att ge Svenska Filminstitutet i uppdrag att samla in och digitalisera även andra arkivinstitutioners filmmaterial. Vänsterpartiet har under många år lyft denna fråga och hur brådskande det är att sätta in kraftfulla åtgärder.
Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att digitaliseringen av det filmiska kulturarvet påskyndas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet föreslår i vår budgetmotion (2023/24:2385) även att Svenska Filminstitutet får sitt grundanslag uppräknat för att förhindra nedskärningar i deras nuvarande verksamhet.
7
Världsarvet och vårt ansvar
Det finns i
dag 15 svenska kultur- och naturobjekt som är med på Unescos världs
arvslista. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har ett generellt uppdrag från regeringen att hantera frågan om världsarv i Sverige och för förvaltningen ansvarar både offentliga och privata aktörer. På regional nivå har länsstyrelserna i uppgift att ha
upp
sikt över världsarven. 2019 togs Sveriges första världsarvsstrategi fram av Riksantikvarie
ämbetet.
Strategiperioden fortlöper från 2020 fram till 2030. I fokus står världsarvssamordnarnas förutsättningar att samordna regionala och lokala aktörers bidrag i världsarvsarbetet så att det kan vara kvalitativt och utvecklingsinriktat. Strategin behandlar bl.a. förhållningssätten till Agenda 2030 och världsarvens bidrag till samhällsutvecklingen. Tyvärr lyftes inte strategin till riksdagens bord och arbetet med den har riskerat att falla efter p.g.a. coronapandemin. Vänsterpartiet vill se att det presenteras en tydlig uppföljning av strategin när tillräckligt lång tid har gått för att möjliggöra en sådan. Världsarvspolitiken måste vara aktiv.
Regeringen bör återkomma med en uppföljning av strategin för de svenska världsarven. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8
Kulturarvsorganisationerna
Insatser från ideella organisationer och civilsamhället är avgörande för förvaltningen av kulturarv runtom i landet. Genom små föreningar, oftast med lika små resurser, förvaltar och tillgängliggör man platser, byggnader, verk och driver museer. Ofta pusslas ekonomin i föreningarna ihop med hjälp av biljettintäkter och mindre bidrag. Det är svårt att få ihop tillräckligt för att göra större investeringar eller möta större problem. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att de här insatserna uppmärksammas och att offentliga instanser och myndigheter kan stötta upp med professionella råd och bidrag för större insatser. Vi vill se ett utökat stöd till det ideella kulturlivet och gör en större satsning på kulturmiljövården i vår budget. Bland annat får länsstyrelserna utökade resurser.
Svenska kyrkan har sedan separationen från staten haft en särställning när det gäller anslag för bevarandet av kulturarvet. Den kyrkoantikvariska ersättningen ska bidra till att Svenska kyrkan kan underhålla kyrkobyggnader i hela landet. Det är av största vikt att det här arbetet får rätt resurser. Nästa kontrollstation är 2024 och vi inväntar därför nästa års bedömning av vilken nivå som krävs framöver. Vi följer också frågan om tillgången till personer med rätt hantverkskompentens i Sverige som kan utföra det arbete som församlingarna efterfrågar.
Sveriges hembygdsföreningar arbetar med att skapa broar mellan dåtid, nutid och framtid. Man bidrar till att hålla hela Sveriges kulturarv levande och tillgängliggöra
kulturarvet över landet. I
dag är ca 400
000 personer engagerade i hembygdsföreningarna
och verksamheten består av allt från insamling, dokumentation, och utställningar till event och underhåll av byggnader. Uppskattningsvis förvaltar man 25
000 hyllmeter arkiv. En stark hembygdsrörelse möjliggör bevarande av historia som annars riskerar att mistas. Det ger också människor tillgång till kulturarv även utanför de stora städerna och hembygdsföreningarna spelar en avgörande roll för landsbygdens kulturarv. Vänsterpartiet menar att hembygdsrörelsen måste stöttas och ges möjlighet att fortsätta och utöka sin verksamhet för att locka nya generationer.
9
Skolan och kulturarvet
Skolan och kulturinstitutionernas samarbete är viktigt för att öppna dörrar till kulturen för barn och unga. De statliga museernas styrdokument betonar att de särskilt ska integrera ett barnperspektiv och bedriva pedagogisk verksamhet. Många kulturarvs
institutioner erbjuder programverksamhet riktad mot skolan och samarbetar med skolväsendet eller organisationer inom skolans område. På samma sätt betonar styrdokument för olika skolformer inom skolväsendet vikten av att elever får möta kulturarvet i undervisningen.
Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger, enligt läroplanen Lgr11, en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. I grundskolans läroplan framgår även att skolan har en viktig uppgift i att ge överblick och samman
hang. Därför ska all undervisning anlägga vissa övergripande perspektiv. Ett sådant perspektiv är ett historiskt perspektiv som, enligt läroplanen, kan bidra till att eleverna utvecklar ett dynamiskt tänkande, en förståelse för samtiden och en beredskap inför framtiden.
Trots att det finns både ett utbud och styrning för att elever ska ta del av verksam
heten vid museer, världsarv och arkiv sker det inte på ett systematiskt sätt i hela landet. I samband med kulturutskottets hantering av propositionen Kulturarvspolitik (prop. 2016/17:116) riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att det även bör utredas hur samarbetet mellan museernas verksamhet och undervisningen i skolan kan stärkas. Riksantikvarieämbetet fick sedan det uppdraget och det redovisades 2020. I deras rapport konstaterades att museer, arkiv och världsarv har blivit mycket bättre på att tillhandahålla program och material anpassat efter kursplanerna men att få riktar sig till förskola och särskola. Många lärare är positiva till att ta del av kulturarvsinstitution
ernas utställningar och material men ekonomi, tidsbrist och geografiska avstånd utgör hinder enligt kartläggningen. Pandemin har skyndat på digitaliseringen och det innebär ökad tillgänglighet för förskolor och skolor. Riksantikvarieämbetet konstaterar att det som nu saknas i styrkedjan är någon som följer upp barnens rätt till kultur i skolan. Vi menar därför att det behövs en ny yrkesroll i skolvärlden, kulturpedagogen, som kan vara länken mellan kulturen och skolan.
Regeringen bör utreda vilka förutsättningar som redan finns och vilka åtgärder som behöver vidtas för att varje skola ska kunna ha en kulturpedagog knuten till sig. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I
dag har få av de anställda museipedagogerna en pedagogisk utbildning och det finns i
dag ingen specifik utbildning för yrket, utan bara enstaka kurser inom området. Riksantikvarieämbetet konstaterar att det skulle kunna höja kvaliteten ytterligare på det museipedagogiska arbetet om det fanns en särskild utbildning för den rollen.
Regeringen bör närmare undersöka behovet av en specifik utbildning för musei
pedagoger. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
10
Nationella minoriteters och urfolks kulturarv
Sverige är inte ett land som enbart är ”svenskt” och har aldrig varit det. Gränser har flyttats och invandring såväl som utvandring har alltid pågått och ovärderliga bidrag till vår kultur och vårt lands utveckling har lämnats. Den s.k. svenskheten är något relativt modernt. I början av 1800-talet, i samband med 1809 års krig och att landet fick en ny regeringsform, skedde en djupgående förändring och en helt ny identitet skapades. Det nya Sverige som skapades var inte bara något geografiskt och konstitutionellt nytt utan det var också på ett avgörande sätt fråga om en mental förändring. Poesin, språket och historieskrivningen fick till stor del definiera den nya svenskheten. Nationalistiska strävanden efter att bygga enspråkiga stater i en mångkulturell värld har dock inneburit förtryck av minoriteter. Så även i Sverige där både själva språken (som romani, finska, meänkieli och samiska) och de människor som talade dessa språk fick utstå ett stort förtryck i skapandet av det nya Sverige. Detta ledde till att många berättelser och röster tystades då men även är tysta i
dag. För Vänsterpartiet är det grundläggande att olika röster får komma till tals och att olika erfarenheter synliggörs i den offentligt stödda kulturen.
Regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att både de språk och de berättelser som fanns före 1809 och som tillkommit senare får samma självklara utrymme när folkminnena ska nedtecknas och dokumenteras. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Krav på återförande (repatriering) av föremål och kvarlevor har rests bland världens urfolk sedan 1970-talet. Repatriering handlar om rätten till det förflutna och sina för
fäder. Det handlar också om försoning mellan urfolk och statsmakterna. Sametinget beslutade 2007 att kräva en fullständig identifiering av allt samiskt skelettmaterial i samtliga statliga samlingar, en kartläggning av hur museer och institutioner tillskansat sig materialet samt en repatriering av de samiska kvarlevorna. Ett etiskt råd ska enligt Sametingets förslag vara ett rådgivande organ för etiska frågor vad gäller hantering och förvaring av samiska kvarlevor. Vänsterpartiet satsar i vår budgetmotion (2023/24:2385) på möjligheter för de olika ansvariga samiska institutionerna att ta emot föremål och kvarlevor vid repatriering. Resurserna kan t.ex. användas till att skapa magasin, konservering, gravsättning eller andra kostnader som återinförandet kan innebära. Vänsterpartiet anslår 5 miljoner kronor per år till syftet.
Antiziganismen har funnits i Europa och Sverige lika länge som romerna själva. I Sverige har romer levt sedan början av 1500-talet. Romerna har genom historien blivit systematiskt förföljda, diskriminerade och trakasserade. De har utsatts för tvångssterili
seringar, omhändertaganden av barn och påtvingad assimilation. Enligt forskaruppgifter
dödades ungefär hälften av Europas romska befolkning av nazisterna och deras medlöpare.
Förintelsen är därmed att beteckna som ett folkmord på romer. Vänsterpartiet vill ge Riksantikvarieämbetet i uppdrag att genomföra dokumentation och kartläggning av romers och resandes bosättningar i syfte att synliggöra dem som en viktig del av vårt svenska kulturarv, för mer information, se vår budgetmotion (2023/24:2385).
Nooshi Dadgostar (V)
Andrea Andersson Tay (V)
Ida Gabrielsson (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Tony Haddou (V)
Isabell Mixter (V)
Vasiliki Tsouplaki (V)