Motion A
Motion till riksdagen
2023/24:2745
av Tony Haddou m.fl. (V)
med anledning av prop. 2023/24:18 Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl
1
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2023/24:18.
2
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i utlänningslagen (2005:716) som innebär att villkoren för anhöriginvandring skärps i vissa fall samt att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl begränsas. Det föreslås bl.a. att åldersgränsen för att neka uppehållstillstånd på grund av anknytning höjs och att möjligheterna till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring, när anknytningspersonen är alternativt skyddsbehövande, begränsas. Vidare föreslås att bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter tas bort och att barn i stället ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständlig
heter trots att omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som för vuxna. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2023.
3
Vänsterpartiets ställningstagande
Propositionen är ett led i högerregeringens ”paradigmskifte” inom svensk migrations
politik med målet att kraftigt minska andelen asylsökande till Sverige. Förslagen i propositionen är i linje med tidigare remitterade förslag som lämnats av dels Migrationskommittén i betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54), dels socialförsäkringsutskottet i promemorian Försörjningskrav vid anhörig
invandring (dnr 1961-2020/21).
Vänsterpartiet reserverade sig mot de förslag i Migrationskommitténs betänkande som behandlas i denna proposition (SOU 2020:54 s.
530
f.). Vänsterpartiet reserverade sig även mot socialförsäkringsutskottets förslag i promemorian Försörjningskrav vid anhöriginvandring (bet. 2020/21:SfU28). Vi är starkt kritiska mot det ”paradigmskifte” som högerregeringen nu genomför i snabb takt.
Vänsterpartiet anser att Sverige ska ha en mänsklig och välkomnande flyktingpolitik.
En politik som gör det möjligt för anhöriga att återförenas i Sverige utan orimligt högt ställda krav. En politik som gör det möjligt att få uppehållstillstånd av humanitära skäl utan kraftiga begränsningar. Kort sagt: en politik som är i enlighet med de konventioner som Sverige har skrivit under. Vår syn på hur svensk flyktingpolitik bör utformas beskrivs närmare i motion 2023/24:986.
I det följande redogör vi för hur vi ställer oss till regeringens förslag.
3.1
Skärpta villkor för anhöriginvandring i vissa fall
3.1.1
Ändrat krav för att vara anknytningsperson med tidsbegränsat uppehållstillstånd
Regeringen föreslår följande: För att en utlänning som har tidsbegränsat uppehålls
tillstånd enligt 5
kap. 1
eller 6
§ eller enligt 12
kap. 18
§ utlänningslagen ska kunna vara anknytningsperson ska det krävas att han eller hon har välgrundade utsikter att beviljas
varaktigt uppehållstillstånd, i stället för välgrundade utsikter att beviljas uppehållstillstånd under en längre tid (prop. 2023/24:18 s.
10).
Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller vikten av en tydlig och förutsägbar lagstiftning och menar
att den föreslagna bestämmelsen har brister i dessa avseenden (Sveriges advokatsamfund
2023: R
‑
2023/00511). Barnombudsmannen (BO) anser att förslaget kan leda till att familjeåterförening fördröjs, om den alls blir möjlig, och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonven
tionen). BO framhåller att anhöriginvandring ofta är den enda säkra och lagliga möjlig
heten för ett barn på flykt att komma till ett tryggt land. Om möjligheterna till familje
återförening begränsas på det sätt som regeringen föreslår är risken stor att barn tas med på illegala och farliga resor till ett säkert land för att familjen ska kunna söka asyl tillsammans (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum ifrågasätter, i likhet med BO,
om förslaget är förenligt med barnkonventionen och framhåller att förslaget uppvisar stora brister av
seende ett barnrättsligt perspektiv (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511).
Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag kommer, om det blir verklighet, i hög grad att försvåra möjligheten till familjeåterförening. Det kommer i stor utsträckning att påverka barn och barns rättigheter, såväl direkt som indirekt. Det är inte bara inhumant och djupt cyniskt. Det strider även mot barnkonven
tionen som sedan den 1 januari 2020 är svensk lag. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag.
3.1.2
Höjd åldersgräns för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknytning
Regeringen föreslår att uppehållstillstånd på grund av anknytning ska få vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år (prop. 2023/24:18 s.
12).
Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Rädda Barnen konstaterar att förslaget innebär att vissa familjekonstellationer som regel inte ska ha rätt till familjeåterförening. Enligt Rädda Barnen bör alla former av familjer där makarna är över 18 år omfattas av den rätten. Rädda Barnen avstyrker därför förslaget och förordar att 18-årsgränsen behålls (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska Röda Korset anser att det saknas skäl att anpassa åldersgränsen till familjeåterförenings
direktivets miniminivå, dvs. 21 år, för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknyt
ning. För att bibehålla enhetlighet med gällande svensk lagstiftning förordar Svenska Röda Korset att 18 år även fortsättningsvis tillämpas som huvudregel för erkännande av äktenskap. Svenska Röda Korset framhåller även att 21-årskravet, enligt EU-kommis
sionens riktlinjer, endast får användas för att garantera bättre integrering och förhindra tvångsäktenskap. Enligt Svenska Röda Korset har regeringen inte presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till bättre integrering och
färre tvångsäktenskap (Svenska Röda Korset 2023: dnr Ju2023/00511). Asylrättscentrum framför liknande synpunkter och framhåller även vikten av att beakta barnkonventionen
. En tillämpning av 21-årskravet innebär att barn med unga föräldrar nekas en möjlighet att leva tillsammans med båda sina föräldrar, medan barn till äldre föräldrar beviljas denna möjlighet. Det kan ifrågasättas såväl utifrån icke-diskrimineringsprincipen i barnkonventionens artikel
2 som utifrån artikel
3, 9
och
10 som reglerar barns rätt till familjeåterförening (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska advokatsam
fundet framhåller, å sin sida, att åldersgränsen för att ingå äktenskap i Sverige är 18 år. Regeringens förslag strider därmed mot likabehandlingsprincipen (Svenska advokat
samfundet 2023: R
‑
2023/0443).
Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag strider mot barnkonventionen och kommer att drabba barn till unga föräldrar hårt. Personer som bor i Sverige och som fyllt 18 år har rätt att ingå äktenskap. Det bör även gälla människor på flykt. Regeringen framhåller att en höjd åldersgräns bidrar till att förhindra tvångsäktenskap. Vänsterpartiet kan, i likhet med Röda Korset, konstatera att regeringen inte har presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till färre tvångsäktenskap. Det är uppenbart att regeringens förslag endast syftar till att ytterligare minska invandringen till Sverige. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag.
3.1.3
Begränsade möjligheter till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring för vissa skyddsbehövande
Regeringen föreslår att en anknytningsperson som har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande, eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande, inte längre ska omfattas av den möjlighet till undantag från försörjningskravet som finns när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning har gjorts inom tre månader efter
att anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande
eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande. En sådan anknytningsperson ska dock fortsatt omfattas av den möjligheten till undantag om sökanden befinner sig i Sverige och beslutet om sökandens asylansökan fattas i samband med beslutet om anknytnings
personens asylansökan. Bestämmelsen om att tremånadersfristen för kvotflyktingar ska räknas från inresan ska tas bort (prop. 2023/24:18 s.
15).
Förslaget innebär, i klartext, att alternativt skyddsbehövande först behöver ordna bostad och arbete för att senare kunna återförenas med sina familjer. Med alternativt skyddsbehövande avses en utlänning som vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av yttre eller inre väpnad konflikt. Det rör sig således om en grupp mycket utsatta människor som av olika anledningar tvingats fly sitt hemland och som har beviljats asyl i Sverige.
Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller att förslaget riskerar att slå hårt mot, och på ett avgörande sätt begränsa, familjeåterförening för mycket utsatta grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, t.ex. kvinnor, äldre och personer med funktionsnedsättning. Även personer med kort utbildningsbakgrund, analfabeter, långtidssjuka och personer som av andra anledningar inte har varit yrkesverksamma tidigare i livet riskerar att nekas rätten till familjeåterförening. Advokatsamfundet framhåller vidare att förslaget, av uppenbara skäl, även riskerar att slå hårt mot barnfamiljer då det blir svårare att uppfylla försörjningskravet ju fler barn som tillhör familjen. Enligt Advokatsamfundet innebär förslaget att man gör en åtskillnad mellan flyktingar och alternativt skydds
behövande, vilket kan utgöra en sådan särbehandling av grupper i likartad situation att det riskerar att stå i strid med Sveriges internationella åtaganden vad gäller icke-diskriminering (Sveriges advokatsamfund 2023: R
‑
2023/0443). Asylrättscentrum anser att förslaget kan strida mot dels familjeåterföreningsdirektivet, dels rätten till familjeliv samt förbudet mot diskriminering i Europakonventionens artikel
8 respektive 14 (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Flera remissinstanser anser att förslaget kan slå särskilt hårt mot barn och barnfamiljer. Barnombudsmannen och Rädda Barnen ifrågasätter om det är förenligt med barnkonventionen (BO 2023: dnr 2023-0061, Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). En majoritet av remissinstanserna som yttrar sig avstyrker, är negativt inställda till eller har synpunkter på förslaget att tremånaders
fristen för kvotflyktingar inte längre ska räknas från kvotflyktingens inresa i Sverige.
Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Förslagen syftar till en perma
nent begränsning av möjligheterna till familjeåterförening. Att begränsa möjligheterna till undantag från försörjningskravet för alternativt skyddsbehövande kommer att leda till att allt fler barn tvingas leva separerade från sina föräldrar under en längre tid
alternativt aldrig återförenas med sina föräldrar och syskon. Rätten till familjeåterförening är en grundläggande och livsviktig rättighet. Att få leva med sin
familj är en avgörande faktor för att människor ska må bra, känna sig trygga och kunna etablera sig i ett nytt land. Eventuella begränsningar av den rättigheten måste ske med stor försiktighet och vara proportionerliga och försvarbara i förhållande till syftet de vill uppnå. Regeringens förslag är varken proportionerliga eller försvarbara. De strider dessutom mot flera kon
ventioner som Sverige antagit. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag.
3.2
Begränsade möjligheter att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl
Regeringen föreslår att möjligheten att bevilja barn och vissa vuxna uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter ska tas bort. För barn ska i stället gälla att de, i likhet med vad som gäller för vuxna, ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter med den skillnaden att det inte ska krävas att de omständigheter som kommer fram har samma allvar och tyngd som krävs för att
tillstånd ska beviljas vuxna personer (prop. 2023/24:18 s.
23).
Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Barnombuds
mannen
anser att de syften som framfördes när den nuvarande bestämmelsen infördes 2014 alltjämt gör sig gällande och framhåller, återigen, att barnkonventionen numera har ställning som svensk lag. Mot bakgrund av detta ifrågasätter BO att regeringen, utan en fördjupad analys av barns rättigheter utifrån barnkonventionen, kan överväga det fram
lagda förslaget (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum menar, å sin sida, att det behöver utredas närmare vilka konsekvenser förslaget kommer att få, bl.a. i förhållande till nuvarande ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel och för unga vuxna som beviljats uppehållstillstånd som barn och vars tidigare grund för uppe
hållstillstånd har upphört (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Enligt Sveriges advokatsamfund riskerar förslaget att skapa en oförutsägbarhet för personer som hunnit rota sig i landet som inte är godtagbar (Sveriges advokatsamfund 2023: R
‑
2023/0443). Flera remissinstanser, t.ex. Rädda Barnen, befarar att förslaget kommer att leda till en försämring för barn och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med barnkonven
tionen (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511).
Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Vi ser mycket allvarligt på att regeringen vill strama åt möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl. Regeringens förslag kommer i synnerhet att drabba barn. Att barnkonventionen numera är svensk lag kräver att Sverige i större utsträckning säkerställer att principen om barnets bästa tydliggörs och respekteras – såväl i lagstiftning som i praxis. Regeringens förslag innebär en väsentlig försämring av barns rättigheter och strider därmed mot andan och syftet med barnkonventionen. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag.
3.3
Sammanfattning
Vänsterpartiet kan sammanfattningsvis konstatera att regeringens förslag får mycket stark kritik från många remissinstanser, varav merparten avstyrker regeringen förslag. Det gäller även de organisationer som inte har ombetts svara på utkastet till lagråds
remiss, men som ändå inkommit med yttranden, såsom Barnens Rätt i Samhället (Bris), Civil Rights Defenders, Flyktinggruppernas Riksråd (FARR) och Sveriges kristna råd. Vänsterpartiet delar den kritik som dessa organisationer framför.
Mot bakgrund av
det ovan anförda bör propositionen avslås.
Riksdagen bör avslå proposition 2023/24:18. Det bör riksdagen besluta.
Tony Haddou (V)
Nadja Awad (V)
Gudrun Nordborg (V)
Jessica Wetterling (V)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:4182
av Tony Haddou m.fl. (V)
med anledning av prop. 2025/26:265 Skärpta regler om uppsikt och förvar
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1 Propositionens huvudsakliga innehåll
2 Vänsterpartiets synpunkter
2.1 Inledning
2.2 Avsnitt 6.2 Uppsikt ska även kunna innebära boende- och vistelseskyldighet
2.3 Avsnitt 6.3 Förstärkt uppsikt – elektronisk övervakning av vistelseskyldighet
2.4 Avsnitt 7.4 Barn som är sökande av internationellt skydd
2.5 Avsnitt 7.5 Vuxna som inte är sökande av internationellt skydd
2.6 Avsnitt 7.6 Barn som inte är sökande av internationellt skydd
2.7 Avsnitt 7.7 Ytterligare krav för förvar som rör barn
2.8 Avsnitt 7.8 Uppsikt och förvar när utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag
2.9 Avsnitt 8.1 Längsta tid för förstärkt uppsikt av barn
2.10 Avsnitt 8.2 Längsta tid för förvar av vuxna sökande av internationellt skydd
2.11 Avsnitt 8.3 Längsta tid för förvar av vuxna som inte är sökande av internationellt skydd
2.12 Avsnitt 8.4 Längsta tid för förvar av barn
2.13 Avsnitt 10.2 Upphävande av beslut i vissa fall
2.14 Avsnitt 11.4 Externplacering
2.15 Avsnitt 13.2 Besöksbegränsningar
2.16 Avsnitt 13.4 Användning av fängsel
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2025/26:265 Skärpta regler om uppsikt och förvar.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett nytt förslag på lagstiftning som präglas av tydlighet, förutsägbarhet och noggranna rättssäkerhetsbedömningar och tillkännager detta för regeringen.
1
Propositionens huvudsakliga innehåll
I proposition 2025/26:265 föreslår regeringen förändringar av regelverket kring uppsikt och förvar enligt utlänningslagen. Ändringar innebär bl.a. följande:
Fler former av uppsikt införs, bl.a. vistelseskyldighet som kan övervakas elektroniskt
(förstärkt uppsikt).
Förutsättningarna för att ställa en utlänning under uppsikt och att ta en utlänning i förvar tydliggörs och utvidgas.
Tydliggörande görs kring vilken myndighet som i varje skede av migrations
processen är ansvarig för att besluta om uppsikt och förvar.
En utlänning som hålls i förvar och som utgör en säkerhetsrisk ska kunna placeras
på en säkerhetsavdelning. Färre utlänningar behöver därmed externplaceras i kriminal
vårdsanstalt
.
Om det behövs kan en förvarstagen utlänning i vissa fall hållas i förvar under längre tid.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 21 juli 2026, med undantag för vissa bestämmelser om en ny grund för uppsikt och förvar och om förstärkt uppsikt som föreslås träda i kraft den 1 oktober 2026 respektive den 1 december 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer.
2
Vänsterpartiets synpunkter
2.1
Inledning
Vänsterpartiet delar Lagrådets kritik mot regeringens lagstiftningsarbete på området. Propositionen ingår i flera parallella lagstiftningsprojekt inom migrationsrätten som lagts fram under kort tid. Detta har bidragit till ett svåröverskådligt och svårtillämpat regelverk där konsekvenserna av de samlade förändringarna riskerar att inte analyseras tillräckligt. Ett så ingripande regelverk, som rör människors frihet och grundläggande rättigheter, måste präglas av tydlighet, förutsebarhet och noggranna rättssäkerhets
bedömningar. Vänsterpartiet anser att regeringen i flera avseenden brister i detta.
Regeringens proposition 2025/26:265 innebär ytterligare en förskjutning mot ökade frihetsinskränkningar, utökad kontroll och ett försvagat skydd för barns och vuxnas grundläggande rättigheter. Förslagen väcker betydande frågor om proportionalitet, rättssäkerhet och förenlighet med internationella konventioner såsom Europakonventionen och särskilt barnkonventionen. Vänsterpartiet anser att flera av förslagen är problematiska eftersom de bidrar till en fortsatt kriminalisering av människor i migrationsprocessen trots att de inte har begått några brott.
I följande avsnitt kommenterar vi endast de delar av propositionen som vi anser bör avslås. Vi följer därvid regeringens disposition i propositionen. De avsnitt vi föreslår att riksdagen ska avslå är
6.2, 6.3, 7.4–7.8, 8.1–8.4, 10.2, 11.4, 13.2 samt 13.4. För att skapa förutsättningar för en lagstiftning som präglas av tydlighet, förutsebarhet och noggranna rättssäkerhetsbedömningar föreslår Vänsterpartiet att propositionen avslås i sin helhet och att regeringen i stället bör återkomma med ett nytt förslag på lagstiftning enligt avsnitt 6.1, 7.1–7.3, 7.9, 8.5, 9.1–9.3, 10.1, 10.3, 11.1–11.3, 11.5, 11.6, 13.1, 13.3–13.5, 14.1–14.3, 15.1 och 15.2 i propositionen. Detta bör riksdagen besluta.
2.2
Avsnitt 6.2 Uppsikt ska även kunna innebära boende- och vistelseskyldighet
Regeringen föreslår att uppsikt ska kunna innebära krav på att en utlänning bor på en viss plats eller vistas inom ett visst geografiskt område. Vänsterpartiet motsätter sig särskilt införandet av vistelseskyldighet.
Vi anser att förslaget innebär en betydande inskränkning av människors rörelsefrihet och privatliv. Även om regeringen beskriver åtgärden som mindre ingripande än förvar innebär vistelseskyldighet i praktiken att människors möjligheter att leva ett normalt liv begränsas. Det saknas dessutom en tillräcklig analys av hur förslaget förhåller sig till Europakonventionens skydd för privat- och familjeliv samt barnkonventionens artikel 16 om skydd mot godtyckliga ingripanden i privatlivet.
Förslaget väcker även flera praktiska och rättssäkerhetsmässiga frågor. Det är exempelvis oklart hur personer ska få tillgång till specialiserad vård utanför vistelse
området eller hur akuta familjesituationer ska hanteras. Regeringen presenterar inte heller tydliga garantier för att reglerna ska tillämpas individuellt och proportionerligt.
Vänsterpartiet anser därför att förslaget bör avslås.
2.3
Avsnitt 6.3 Förstärkt uppsikt – elektronisk övervakning av vistelseskyldighet
Regeringen föreslår att vistelseskyldighet ska kunna kombineras med elektronisk över
vakning genom fotboja eller liknande teknik.
Kritiken mot förslaget från remissinstanserna är omfattande. Institutet för mänskliga rättigheter framhåller bl.a. att elektronisk övervakning i kombination med vistelse
skyldighet i praktiken inte framstår som mindre ingripande än förvar.
Integritetsskyddsmyndigheten varnar samtidigt för att systemet riskerar att bli mer integritetskränkande än regeringen gör gällande, eftersom tekniska fel och larm kan leda till omfattande övervakning och ingripanden. Flera andra remissinstanser, däribland Asylrättscentrum och Sveriges advokatsamfund, ifrågasätter dessutom om åtgärden över huvud taget kommer att vara effektiv.
Vänsterpartiet anser att det är särskilt allvarligt att elektronisk övervakning ska kunna användas mot barn utan någon nedre åldersgräns. Åtgärden innebär i sig en påtaglig frihetsinskränkning och är starkt stigmatiserande och diskriminerande. Vi menar dessutom att elektronisk övervakning sannolikt innebär ett ännu större fysiskt och psykiskt obehag för små barn.
Vår bedömning är att förslaget sammantaget är oproportionerligt och därför bör avslås.
2.4
Avsnitt 7.4 Barn som är sökande av internationellt skydd
Regeringen föreslår att barn som söker internationellt skydd i fler situationer än i dag ska kunna ställas under uppsikt eller tas i förvar. Det gäller bl.a. barn som inte följer beslut om boende på en bestämd plats, barn som omfattas av gränsförfarande enligt EU:s asylprocedurförordning samt barn som redan hålls i förvar inför avlägsnande och där myndigheterna bedömer att en asylansökan görs för att fördröja verkställigheten. Förslaget innebär även att barn ska kunna tas i förvar av hänsyn till nationell säkerhet eller allmän ordning.
Vänsterpartiet anser att förslaget innebär en mycket allvarlig förskjutning i synen på barn i migrationsprocessen. Barn som söker skydd ska i första hand mötas av trygghet, rättssäkerhet och stöd, inte av frihetsberövande och kontrollåtgärder. Förslaget riskerar att normalisera användningen av förvar även när det gäller barn, trots att både svensk rätt och internationella konventioner tydligt anger att frihetsberövande av barn endast får användas som en sista utväg och under så kort tid som möjligt.
Kritiken från remissinstanserna är omfattande. Socialstyrelsen framhåller att förvar är skadligt för barns psykiska hälsa och utveckling. Det finns ett starkt forskningsstöd för att frihetsberövande orsakar oro, ångest, sömnsvårigheter och trauma hos barn. Barnombudsmannen anser att regeringens förslag går längre än vad EU-rätten kräver och att analysen av barnets bästa är otillräcklig. Institutet för mänskliga rättigheter och Svenska Röda Korset menar att barn över huvud taget inte bör hållas i förvar.
Rädda Barnen riktar särskilt stark kritik mot förslaget att barn ska kunna hållas kvar i förvar när myndigheterna anser att syftet med en asylansökan är att fördröja ett av
lägsnandebeslut. Organisationen menar att detta riskerar att undergräva den grund
läggande rätten att söka asyl, en kritik som Vänsterpartiet delar. Rätten att söka skydd undan förföljelse är en grundläggande mänsklig rättighet och får inte urholkas genom vaga misstankar om motiv bakom en ansökan.
Särskilt problematisk är den låga bevisnivån i formuleringen ”anledning att anta”. Vänsterpartiet anser att ett så otydligt rekvisit riskerar att leda till godtyckliga bedöm
ningar och en rättsosäker tillämpning. När det gäller barn måste lagstiftningen präglas av hög rättssäkerhet och stor restriktivitet.
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag strider mot barnkonventionens princip om barnets bästa och riskerar att orsaka allvarlig skada för redan utsatta barn.
Förslaget bör därför avslås.
2.5
Avsnitt 7.5 Vuxna som inte är sökande av internationellt skydd
Regeringen föreslår att vuxna utlänningar som inte söker internationellt skydd ska kunna ställas under uppsikt eller tas i förvar om det är nödvändigt för att utreda deras identitet eller rätt att vistas i Sverige, eller om det kan antas att personen kommer att avvisas eller utvisas och det finns risk för att personen exempelvis avviker eller bedriver brottslig verksamhet.
Vänsterpartiet anser att förslaget innebär en alltför långtgående utvidgning av möjlig
heterna till frihetsberövande och att det präglas av vaga och rättsosäkra formuleringar. Att staten ges möjlighet att frihetsberöva människor kräver tydliga och preciserade lag
regler. I propositionen används dock formuleringar som ”kan antas”, ”håller sig undan” och ”på annat sätt försvårar verkställigheten” utan att regeringen tillräckligt tydligt definierar vad som avses.
Även bl.a. Sveriges kristna råd och Svenska kyrkan anser att beviskravet ”kan antas”
är alltför lågt ställt för så ingripande åtgärder som uppsikt och förvar. Ett frihetsberövande
måste bygga på konkreta och väl underbyggda omständigheter, inte på löst formulerade antaganden eller prognoser om framtida beteenden.
Förslaget innebär också att migrationsrättsliga åtgärder i allt större utsträckning kopplas samman med kriminalitet och ordningsfrågor. Vänsterpartiet ser med oro på denna utveckling, som är en följd av regeringens samlade förslag på området. Det är oacceptabelt att människor i migrationsprocesser i ökande grad behandlas som pre
sumtiva brottslingar enbart på grund av sin migrationsstatus.
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag är oproportionerligt och otillräckligt analyserat ur ett rättssäkerhets- och människorättsperspektiv.
Förslaget bör därför avslås.
2.6
Avsnitt 7.6 Barn som inte är sökande av internationellt skydd
Regeringen föreslår utökade möjligheter att ställa barn som inte söker internationellt skydd under uppsikt eller i förvar. Det ska bl.a. kunna ske om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas eller om ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas. Förslaget innebär också att barn ska kunna tas i förvar om det finns en uppenbar risk för att barnet avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställigheten.
Vänsterpartiet anser att förslaget innebär en mycket allvarlig försvagning av barns rättigheter. Enligt barnkonventionen ska förvar av barn endast användas som en absolut sista utväg och under kortast möjliga tid. Regeringens förslag går i motsatt riktning genom att utvidga möjligheterna till frihetsberövande och sänka trösklarna för när barn ska kunna tas i förvar. Barnombudsmannen anser dessutom att förslaget går längre än vad EU-rätten kräver och riskerar att stå i strid med barnkonventionen.
Diskrimineringsombudsmannen framhåller vikten av att använda mindre ingripande åtgärder som bättre tillgodoser barns rätt till frihet och familjeliv. Vänsterpartiet delar denna uppfattning och anser att regeringens förslag innebär en alltför repressiv inrikt
ning där barns rättigheter underordnas migrationspolitiska kontrollintressen. Grund
principen måste vara att mindre ingripande åtgärder alltid ska prövas innan förvar övervägs.
Som tidigare nämnts riskerar barn som hålls i förvar att utveckla allvarlig psykisk ohälsa, särskilt när de redan befinner sig i en utsatt situation präglad av flykt, osäkerhet och trauma. Med regeringens förslag riskerar denna situation att förvärras.
Förslaget bör därför avslås.
2.7
Avsnitt 7.7 Ytterligare krav för förvar som rör barn
Regeringen föreslår att ett barn eller en vårdnadshavare ska kunna tas i förvar även om det innebär att barnet skiljs från sina vårdnadshavare, under förutsättning att det finns synnerliga skäl. Förslaget gäller barn som inte söker internationellt skydd.
Vänsterpartiet anser att förslaget är direkt skadligt. Att skilja barn från sina vårdnads
havare genom tvångsåtgärder riskerar att orsaka djup otrygghet och långtgående psykiska
konsekvenser. För barn som redan befinner sig i en utsatt migrationssituation kan separation från föräldrar eller andra vårdnadshavare vara mycket traumatiserande. Någon nedre åldersgräns föreslås inte heller, vilket innebär att även mycket små barn i praktiken kan skiljas från sina vårdnadshavare.
Rädda Barnen efterfrågar ett tydligare klargörande av vad som ska utgöra ”synner
liga skäl”, en kritik som Vänsterpartiet delar. Så ingripande åtgärder kan inte bygga på otydliga eller öppna rekvisit. Risken för godtyckliga bedömningar är annars betydande.
Familjesammanhållning är en grundläggande rättighet och Vänsterpartiet anser inte att staten ska bidra till att splittra familjer annat än i yttersta undantagsfall och endast när barnets säkerhet kräver det, i enlighet med barnkonventionen.
Vänsterpartiet anser att förslagen i avsnitt 7.7 bör avslås.
2.8
Avsnitt 7.8 Uppsikt och förvar när utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag
Regeringen föreslår att beslut om uppsikt eller förvar ska kunna fattas även när en person redan har sin rörelsefrihet inskränkt enligt annan lagstiftning, exempelvis inom tvångsvård eller enligt smittskyddslagstiftningen. Verkställigheten av beslutet ska där
efter kunna ske när den andra frihetsinskränkningen upphör. Vidare föreslås att vissa myndigheter ska vara skyldiga att underrätta ansvarig myndighet när en sådan inskränkning upphör.
Vänsterpartiet anser att förslaget väcker betydande rättssäkerhetsproblem. Att staten samtidigt ska kunna förbereda ytterligare frihetsberövande åtgärder mot personer som redan befinner sig under tvångsvård eller annan frihetsinskränkning, riskerar att skapa en ordning där människor i praktiken hålls kontinuerligt frihetsberövade utan tillräcklig individuell och självständig prövning.
Migrationsverket och Polismyndigheten har dessutom framfört önskemål om att den myndighet som beslutat om tvångsvård eller annan frihetsinskränkning ska underrätta migrationsmyndigheterna innan inskränkningen upphör för att undvika att personen ”avviker”. Migrationsverket öppnar även för möjligheten att hålla kvar personen i av
vaktan på verkställighet av förvarsbeslutet.
Vänsterpartiet ser mycket allvarligt på sådana resonemang. Det riskerar att skapa ett system där människor överförs direkt mellan olika former av frihetsberövande utan en reell möjlighet att återfå sin frihet.
Förvaltningsrätten i Luleå har också pekat på behovet av tydligare regler om ansvars
fördelningen mellan myndigheter. Vänsterpartiet delar uppfattningen att propositionen präglas av oklarheter kring vilka myndigheter som ska fatta beslut, när underrättelser ska ske och vilka rättssäkerhetsgarantier som ska gälla för den enskilde.
Vänsterpartiet anser att förslaget sammantaget innebär en alltför långtgående ut
vidgning av statens möjligheter att kontrollera och frihetsberöva människor och att det riskerar att urholka grundläggande rättssäkerhetsprinciper.
Förslaget bör därför avslås.
2.9
Avsnitt 8.1 Längsta tid för förstärkt uppsikt av barn
Regeringen föreslår att barn ska kunna vara föremål för förstärkt uppsikt, dvs. elektronisk
övervakning kombinerad med vistelseskyldighet, under upp till 3
månader och i vissa fall 6
månader. I säkerhetsärenden föreslås tidsgränser på upp till 12 månader, eller 18 månader om synnerliga skäl föreligger.
Vänsterpartiet anser att dessa tidsgränser är oacceptabelt långa och står i strid med principen om barnets bästa. Att under lång tid utsätta barn för elektronisk övervakning innebär en mycket ingripande kontrollåtgärd som riskerar att få allvarliga konsekvenser för barns psykiska hälsa, utveckling och sociala liv.
Vänsterpartiet delar även den kritik som Civil Rights Defenders och Sveriges kristna
råd riktar mot att det saknas tidsgränser för vuxna i motsvarande situationer. Regeringens
förslag präglas genomgående av bristande proportionalitet, där långtgående kontroll
åtgärder införs utan tillräckliga rättssäkerhetsgarantier.
Vänsterpartiet anser därför att förslaget bör avslås.
2.10
Avsnitt 8.2 Längsta tid för förvar av vuxna sökande av internationellt skydd
Regeringen föreslår kraftigt utökade tidsfrister för förvar av vuxna som söker inter
nationellt skydd. I vissa fall ska personer kunna hållas i förvar i upp till tolv månader.
Vänsterpartiet motsätter sig denna utveckling. Förvar är ett mycket ingripande fri
hetsberövande som enligt internationell rätt endast ska användas restriktivt, propor
tionerligt och under kortast möjliga tid. Regeringen har inte presenterat något tillräckligt underlag som visar att längre förvarstider leder till effektivare handläggning eller för
bättrad verkställighet av beslut.
Sveriges advokatsamfund är kritiskt till de utökade tidsfristerna och Asylrättscentrum ifrågasätter om förslaget är förenligt med EU-rättens proportionalitetskrav, särskilt när det gäller förvar inom gränsförfaranden. Vänsterpartiet delar denna kritik. Ett system där människor kan hållas frihetsberövade under mycket lång tid enbart på grund av sin migrationsstatus riskerar att stå i konflikt med grundläggande rättsstatliga principer.
Långvariga frihetsberövanden innebär dessutom stora mänskliga kostnader. Erfaren
heter från Sverige och andra länder visar att längre tider i förvar leder till psykisk ohälsa, isolering och ökad utsatthet. Många personer som hålls i förvar bär dessutom redan på erfarenheter av trauma, förföljelse eller flykt.
Förslaget bör därför avslås.
2.11
Avsnitt 8.3 Längsta tid för förvar av vuxna som inte är sökande av internationellt skydd
Regeringen föreslår även att personer som inte söker internationellt skydd ska kunna hållas i förvar under betydligt längre tid än i dag. I vissa fall ska förvar kunna pågå i upp till 18 månader och i säkerhetsärenden upp till två år.
Vänsterpartiet anser att detta innebär en mycket långtgående utvidgning av statens möjligheter till frihetsberövande. Regeringen har inte presenterat tillräcklig utredning eller forskning som visar att längre förvarstider faktiskt leder till ökad verkställighet eller förbättrade resultat.
Institutet för mänskliga rättigheter och Sveriges kristna råd påpekar att det saknas underlag som motiverar längre tidsfrister redan när det gäller identitetsutredningar. Flera remissinstanser, däribland Civil Rights Defenders, Asylrättscentrum, Svenska Röda Korset och Rädda Barnen, riktar särskild kritik mot de förlängda tiderna för förvar inför avlägsnande. Kritiken gäller inte bara rättssäkerheten utan också de mänskliga konsekvenserna. Långvariga frihetsberövanden leder till psykisk ohälsa, nedbrytning och social isolering. Rädda Barnen framhåller dessutom att barn påverkas allvarligt när vårdnadshavare hålls frihetsberövade under långa perioder.
Att människor ska kunna hållas frihetsberövade under så lång tid utan att vara dömda för brott är enligt Vänsterpartiets mening inte acceptabelt i en rättsstat.
Förslaget bör därför avslås.
2.12
Avsnitt 8.4 Längsta tid för förvar av barn
Regeringen föreslår att barn i vissa situationer ska kunna hållas i förvar under längre tid än i dag, bl.a. i säkerhetsärenden där förvar ska kunna pågå i upp till sex månader.
Vänsterpartiet motsätter sig kraftfullt denna utveckling. Förvar av barn är en av de mest ingripande åtgärder staten kan vidta mot ett barn och ska enligt barnkonventionen endast användas som en absolut sista utväg och under kortast möjliga tid.
Kritiken från remissinstanserna är omfattande och gäller både att förslaget inte anses förenligt med barnkonventionen, att längre förvarstider är skadliga för barn och att regeringen inte presenterat något tillräckligt underlag som visar att förändringarna är nödvändiga.
Vänsterpartiet anser att det är särskilt anmärkningsvärt att tidigare tid i förvar inte längre ska räknas med efter en tolvmånadersperiod. Rädda Barnen varnar för att detta i praktiken kan leda till att barn hålls frihetsberövade under oproportionerligt lång sammanlagd tid.
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag innebär en mycket allvarlig försvagning av barns rättigheter och riskerar att orsaka långvarig psykisk skada hos redan utsatta barn.
Förslaget bör därför avslås.
2.13
Avsnitt 10.2 Upphävande av beslut i vissa fall
Regeringen föreslår att Migrationsverket och domstolar ska kunna besluta om inhibition av beslut om uppsikt eller förvar när frågor om uppehållstillstånd eller internationellt skydd prövas.
Vänsterpartiet anser att förslaget är otydligt och riskerar att skapa rättsosäkerhet. Det kan leda till oklarheter kring ansvarsfördelning och rättsverkningar samtidigt som myndigheter ges långtgående möjligheter att fatta interimistiska beslut som påverkar människors frihet. Lagstiftning som rör frihetsberövanden måste enligt Vänsterpartiet vara tydlig och rättssäker, vilket detta förslag inte uppfyller.
Förslaget bör därför avslås.
2.14
Avsnitt 11.4 Externplacering
Regeringen föreslår utökade möjligheter att placera personer som hålls i migrations
förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest om det anses nödvändigt av ordnings- eller säkerhetsskäl.
Vänsterpartiet motsätter sig förslaget. Personer i migrationsförvar är inte dömda för brott och ska därför inte behandlas som kriminalvårdsklienter. Förslaget innebär en ytterligare kriminalisering av människor i migrationsprocessen och riskerar att sudda ut gränsen mellan migrationsrätt och straffrätt.
JO ifrågasätter dessutom om det över huvud taget ska vara möjligt att externplacera andra än personer som utvisats på grund av brott. Både JO och Justitiekanslern pekar även på att det saknas tydliga tidsbegränsningar för placering i polisarrest. JO fram
håller vidare behovet av betydligt tydligare regler för hur externplacerades rättigheter ska säkerställas, bl.a. rätten till kontakt med anhöriga och omvärlden. Vänsterpartiet delar denna oro och anser att regeringens förslag inte tillräckligt beaktar rättssäkerhets- och människorättsaspekterna.
Förslaget bör därför avslås.
2.15
Avsnitt 13.2 Besöksbegränsningar
Regeringen föreslår att Migrationsverket ska få möjlighet att besluta om besöks
begränsningar vid risk för smittspridning.
Vänsterpartiet anser att förslaget är alltför oprecist och riskerar att leda till opropor
tionerliga inskränkningar i människors rätt till kontakt med anhöriga och civilsamhället. Folkhälsomyndigheten är också kritisk till den föreslagna utformningen och framhåller att formuleringen ”risk för överförande av smitta” är alltför bred. Den skulle kunna omfatta även lindriga sjukdomar, såsom vanliga förkylningar, eller sjukdomar som inte sprids genom vanlig social kontakt. Myndigheten menar därför att bestämmelsen är för långtgående, en bedömning som Vänsterpartiet delar.
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag är för vagt och ger Migrationsverket alltför långtgående befogenheter utan tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Förslaget bör därför avslås.
2.16
Avsnitt 13.4 Användning av fängsel
Regeringen föreslår utökade möjligheter att använda fängsel mot personer som hålls i förvar, både vid transporter och inom förvarslokalerna, samt mot personer på säkerhets
avdelningar som uppträder våldsamt.
Vänsterpartiet anser att förslaget är oproportionerligt och innebär en mycket proble
matisk utvidgning av tvångsmedel inom migrationsförvaren. Personer som hålls i förvar
är inte frihetsberövade på grund av brott utan på grund av sin migrationsstatus. Att införa
mer långtgående möjligheter att använda fängsel riskerar därför att ytterligare krimina
lisera människor i migrationsprocessen. Flera remissinstanser delar denna bedömning.
Regeringen har inte visat att dagens regler är otillräckliga eller att behovet av utökade
befogenheter är så stort att det motiverar den föreslagna förändringen. Vänsterpartiet anser därför att förslaget bör avslås.
Tony Haddou (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Hanna Gunnarsson (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Gudrun Nordborg (V)
Håkan Svenneling (V)
Jessica Wetterling (V)