Jämförelse 0e14ed98a17c2d4a56574da2 Underlagets kontrollsumma: b72b924e940f2724512d11553ba68c2f960ac67a6c8d759ee7740d09dd995bda Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HB022813: med anledning av prop. 2023/24:62 Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitetshandlingar till Sverige === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hb022813 Motion till riksdagen 2023/24:2813 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) med anledning av prop. 2023/24:62 Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitetshandlingar till Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens proposition. Motivering Centerpartiet står upp för en reglerad invandring där möjligheten att söka asyl värnas. Regeringen anger att syftet med den föreslagna lagstiftningen är att begränsa antalet personer som försöker resa in i Sverige utan att deras identitet har kontrollerats och att det därför bör införas krav på att personer som transporteras med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige ska ha giltiga identitetshandlingar. Vi ser dock inte något behov av ett tillfälligt förbud mot att transportera personer utan giltiga identitets ­ handlingar till Sverige; gränspolisen får redan vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet genomföra gränskontroller vid gräns ­ passager för att kontrollera att de som passerar gränsen har rätt att resa in i Sverige. Id-kontrollerna förhindrar att personer utan giltiga id-handlingar reser vidare till Sveriges gräns. Utgångspunkten är att alla människor som reser in i Sverige ska kunna uppvisa id-handlingar för att visa vilka de är och var de kommer ifrån. Att kunna uppvisa en id-handling är dock inte ett krav för att söka asyl. Det är inte ovanligt att en asylsökande flytt sitt hemland på grund av att den förföljts av hemlandets myndigheter och därför inte har kunnat erhålla id-handlingar av myndigheterna. Målsättningen för regeringen är dock att id-kontrollerna ska ”leda till en minskning av antalet asylsökande och andra migranter utan identitetshandlingar i förhållande till dagens nivåer”. Centerpartiet står upp för asylrätten och anser därför inte att asylsökande ska hindras från att söka skydd i Sverige på grund av att de inte kan uppvisa giltiga id-handlingar. Den föreslagna regleringen ska ge regeringen befogenhet att, vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet på grund av ett förhållande som uppkommit inom migrationsområdet, meddela förbud mot att transportera personer som saknar identitetshandlingar till Sverige. Detta skiljer sig från bemyndigandet i den tidigare lagen om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen och den inre säkerheten i landet, som innebar en skyldighet att utföra identitetskontroller. Regeringen ska också få meddela föreskrifter om sanktionsavgifter för den som bryter mot förbudet. Förslaget innebär dessutom att även om transportören har kontrollerat identitetshandlingarna innan transporten påbörjades, ska en sanktionsavgift påföras transportören om den transporterade personens identitetshandlingar inte finns kvar vid ankomsten till Sverige. Sanktionsavgiften ska vidare kunna tas ut utan att det behöver föras någon bevisning om att transportören faktiskt har kontrollerat identitets ­ handlingarna eller, när en sådan kontroll har skett, vad som kan ha hänt mellan kontrollen och gränsövergången. Transportören ges heller ingen befogenhet att säkerställa att de kontrollerade handlingarna finns kvar vid gränsövergången. Det innebär att transportören kan bli skyldig att betala en sanktionsavgift om minst 30 000 kronor och högst 250 000 kronor för något som ligger helt utanför dennes kontroll. Det framgår inte heller om avgiften ska tas ut per person eller per transporttillfälle. Så som Lagrådet konstaterar är en sådan reglering varken proportionerlig eller rättssäker. Regeringen går inte heller närmare in på vad som ska betraktas som en giltig id ‑ handling, och Migrationsverket lyfter i sin remisskritik de stora praktiska utmaningarna med att kontrollera handlingar från andra länder och bedöma vad som är en giltig id-handling eftersom de kan se mycket olika ut. Flertalet remissinstanser har vidare framfört att ansvaret för gränskontroller som innefattar identitetskontroll utgör myndighetsutövning och därför inte bör läggas på transportörerna. Regeringen konstaterar att om det blir aktuellt att överlämna myndig ­ hetsuppgifter till juridiska personer eller enskilda, måste man återkomma i frågan. Så som Lagrådet konstaterar får emellertid uppgifter som innefattar myndighetsutövning överlämnas till juridiska personer eller enskilda individer endast med stöd av lag (se 12 kap. 4 § regeringsformen), och frågan kräver därför redan i förväg en närmare analys. Utöver dessa kvalitetsmässiga brister och rättssäkerhetsbrister som har påtalats har såväl flera remissinstanser som Lagrådet lyft frågan om förslaget överhuvudtaget är förenligt med europarätten. Eftersom den föreslagna lagen endast utgör en ramlag anser dock regeringen, mot bakgrund av att EUF-fördraget medger utrymme att vidta nöd ­ vändiga åtgärder för att upprätthålla lag och ordning och skydda nationell säkerhet och med en generell hänvisning till praxis kring EU:s kodex om Schengengränserna, att europarätten inte uppställer några hinder mot lagen eller det föreslagna bemyndigandet. Om sådana föreskrifter faktiskt ska meddelas måste remissinstansernas synpunkter beaktas, uppger regeringen. Förutom den mycket grunda europarättsliga analysen är den bristande konstitutionella argumentationen förbluffande. Av förarbetena till regerings ­ formen framgår att alltför allmänt hållna bemyndiganden står i strid med de intentioner som ligger bakom grundlagens regler. Riksdagen kan därför inte, så som regeringen föreslår, bemyndiga regeringen med ett i stort sett obegränsat utrymme att utfärda egna föreskrifter. Så som Lagrådet framhåller är det direkt olämpligt att riksdagen vid delegation av normgivningsmakt till regeringen inte känner till hur regeringen avser att utnyttja sitt bemyndigande och om det presenterade förslaget ens står i överens ­ stämmelse med 12 kap. 4 § regeringsformen eller EU-rätten. Sammanfattningsvis kan inte Centerpartiet ställa sig bakom förslaget. Förutom att förslaget innebär stora kostnader för företagen – som regeringen anser att företagen själva ska bära – och de säkerhets- och utbildningsaspekter för de anställda som inte bemötts på något seriöst sätt, utgör rättssäkerhetsaspekterna så stora brister att det svårligen går att motivera förslaget. Utöver detta dras förslaget med allvarliga kvalitets ­ brister i fråga om såväl utförande som europarättslig och konstitutionell analys. Förslaget måste därmed avslås. Ulrika Liljeberg (C) Malin Björk (C) Helena Vilhelmsson (C) Ulrika Heie (C) Jonny Cato (C) === HC023230: med anledning av prop. 2024/25:20 Anonyma vittnen === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc023230 Motion till riksdagen 2024/25:3230 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) med anledning av prop. 2024/25:20 Anonyma vittnen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens proposition 2024/25:20 Anonyma vittnen. Motivering Sverige har i dag en grov organiserad brottslighet på frammarsch, med dödliga skjutningar och sprängningar som de värsta följderna. Den organiserade brottsligheten har gått från handel med narkotika och vapen, vidare till att även hantera svart arbets ­ kraft och trafficking, till bedrägerier mot både välfärden, företag och enskilda, till avfallsbrottslighet och olaga spel. Vi ser även tecken på infiltration, korruption och otillåtna påtryckningar i fråga om både myndigheter och företag. Vi behöver från det offentligas sida agera kraftfullt mot detta. Vi behöver ge rätts ­ väsendet, men även andra delar av samhället, rätt verktyg och resurser för att både förebygga och bekämpa detta. Vi behöver samtidigt klara av att hantera mängdbrott och våld mot barn och kvinnor samt ha polisiär närvaro i hela landet. Det anstår oss inte som stat att ha lägre ambitioner än så. Centerpartiet har varit för högre straff för vapenbrott och för införandet av preventiva tvångsmedel och vistelseförbud samt stått bakom de historiskt sett stora resurstillskotten till hela rättsväsendet. Vi ser även positivt på ett ökat användande av kameror. Vi är kort sagt för effektiva verktyg som löser de problem vi har. Vittnesmål från personer som sett eller vet saker är ofta en viktig del av bevisningen i brottmål – främst för åklagaren men även för försvaret av den misstänkte/åtalade. Det är då ett stort hinder och problem om det finns en tystnadskultur som gör att personer tvekar eller vägrar att vittna på grund av rädsla eller oro – detta oaktat om det är befogat att känna så eller inte. Att bryta tystnadskulturen och att få fler att känna sig trygga med att vittna är mycket viktigt. Därför är det avgörande att ha effektiva och rättssäkra verktyg och metoder för att uppnå detta. Regeringen föreslår införande av anonyma vittnen. Lagrådet och ett stort antal remissinstanser är kritiska till detta. Enligt 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen ska en rättegång genomföras rättvist. Begreppet rättvis rättegång omfattar enligt Högsta domstolen de grundläggande rättssäkerhetsprinciperna att förfarandet ska vara objektivt och kontradiktoriskt samt att parterna är likställda i processen. Lagrådet anser att det finns anledning till starka principiella betänkligheter mot förslaget om anonyma vittnen från rättssäkerhetssynpunkt men att den föreslagna regleringen ändock får anses accep ­ tabel och förenlig med den svenska rättsordningen, dock enbart om utgångs ­ punkten är att anonyma vittnesmål tillmäts ett mycket lågt bevisvärde. Skälet till det mycket låga bevisvärdet avseende ett anonymt vittnesmål är det av ­ görande att vittnet berättar vem man är, relationen till den målsägande/misstänkte/åtalade, vad man sett eller vet och övriga omständigheter kring det som skett. Allt detta för att man ska kunna bedöma vittnets trovärdighet och tillförlitlighet och därigenom korrekt avgöra vittnesutsagans bevisvärde. Utan att veta vittnets identitet och övriga omständig ­ heter är detta i stort sett omöjligt. Regeringen anger dock följande vid redovisningen av konsekvenser av förslaget med anonyma vittnen: Förslagen bedöms ge de brottsbekämpande myndigheterna effektivare verktyg för att utreda brott och bryta den tystnadskultur som finns omkring de kriminella nätverken. Möjligheten att vara anonym i en rättsprocess kopplad till konflikter i och mellan kriminella nätverk bedöms öka vittnens benägenhet att medverka i en rättsprocess. Detta förväntas bidra till att fler brott kan klaras upp och att fler gärningsmän kan dömas för allvarliga brott. Regeringen anför dock själv att det inte är lämpligt och inte kommer att bli aktuellt för personer som har en nära relation till den tilltalade att få vittna anonymt. Det torde innebära att medlemmar i samma kriminella nätverk inte kommer att kunna få vittna anonymt mot varandra. Inte heller närstående till varken målsägande eller en misstänkt/åtalad kommer att ges anonymitet. Det är svårt att förstå hur förslaget kommer att bryta tystnadskulturen inom kriminella nätverk då regeringen själv säger att lagen inte avser dessa grupper. I stället blir det s.k. tillfällighetsvittnen som skulle kunna ges anonymitet. Det är personer som själva inte varit inblandade i brottet på något sätt, utan som råkat bevittna ett brott ”av en tillfällighet”. Trots att det finns många rekvisit som ska uppfyllas för att beslut om anonymitet ska medges så kvarstår det faktum att dessa många gånger mycket värdefulla vittnesmål förlorar det mesta av sitt bevisvärde när de blir anonyma. Regeringen säger vidare i sin konsekvensredovisning att med den utformning som regleringen föreslås få bedöms antalet beviljade ärenden bli få eller endast ett begränsat antal fall årligen. Att dessa anonyma vittnen skulle få den dämpande effekt på brottslig ­ heten som anges får anses som orimligt. Men det kommer med stor sannolikhet att skapa en stor förväntan från vittnen på framför allt polis, åklagare och domstolar att man ska kunna ge en möjlighet som inte finns. Centerpartiet är för ett ökat stöd till och skydd av vittnen, vi är öppna för skärpta straff för övergrepp i rättssak och mened, och vi ser som sagts ovan positivt på många av de förslag som lagts och som väntas komma inom kriminalpolitiken. Men vi är inte redo att ge avkall på rättssäkerheten och få på plats en lag som kommer att användas mycket sällan, och som när den används kommer ha ett mycket lågt bevisvärde. Detta samtidigt som det finns en risk att många andra värdefulla vittnen blir besvikna över att inte omfattas av lagen och därmed inte alls vill vittna, vilket gör att det i slutändan med den föreslagna lagen finns en risk att det inte alls blir fler som vittnar, utan i stället färre. Vi anser sammanfattningsvis att införandet av anonyma vittnen inte är en effektiv lagstiftning mot den grova organiserade brottsligheten. Ulrika Liljeberg (C) Malin Björk (C) Helena Vilhelmsson (C)