RiksdagsförslagMotionsDB

Tillbaka till alla par

Jämför sakliga förslag

A · Statligt ansvar för sjukvården

2024/25 · HC021134 · Christian Carlsson (KD)

Original hos Riksdagen

B · Statligt ansvar för sjukvården och avskaffande av regionerna

2025/26 · HD023465 · Christian Carlsson (KD)

Original hos Riksdagen

Varför paret visas: Semantisk dokumentlikhet · Matchande yrkanden.

Ordlikhet 0.035 · ämneslikhet 0.924. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.

Vad föreslår motionerna?

1 möjliga matchningar · 1 yrkanden i A · 1 i B.

Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.

Yrkande A1 och B1 · textlikhet 0.594A: Avslag · B: Avslag

A1

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta staten ta ansvar för sjukvården och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 1

Avslag

B1

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta staten ta över ansvaret för sjukvården och att avskaffa regionerna och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 1

Avslag

Hela texten jämförs: A 473 ord · B 550 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.

Motion A

Motion till riksdagen 2024/25:1134 av Christian Carlsson (KD) Statligt ansvar för sjukvården Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta staten ta ansvar för sjukvården och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige bör avskaffa regionernas ansvar för sjukvården och låta staten ta över ansvaret och finansieringen. Den medicinska och tekniska utvecklingen har sprungit ifrån dagens modell med 21 självstyrande regioner, och den som blir sjuk möts inte alltid av en jämlik vård. Chansen att i ett tidigt skede upptäcka svåra cancerdiagnoser när någons pappa har drabbats eller att få komma i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin när någon mår dåligt, skiljer sig kraftigt åt beroende på var i landet du bor. Det är varken rimligt eller rättvist. Svensk sjukvård är bra när man väl kommer i kontakt med den, men vi har för långa vårdköer, för svag primärvård och för dålig produktivitet. Danmark drogs tidigare med liknande problem som de svenska, men för drygt 15 år sedan inleddes ett omfattande reformarbete. I en stor strukturreform som genomfördes år 2007 skar Danmark ned antalet regioner från 13 till 5 och antalet kommuner från 271 till 98. Man tog bort regionernas beskattningsrätt och staten står nu för ekonomisk styrning och kvalitetskrav. Kommunerna får också vara med och till viss del bekosta sjukhusvården tillsammans med staten. Om en kommuns medborgare blir inlagd på ett regionalt sjukhus så måste kommunen stå för en del av den räkningen. Det skapar incitament för kommunen att arbeta förebyggande. I vårt grannland tillämpas dessutom en vårdgaranti om 30 dagar per steg från att patienten fått en diagnos jämfört med Sveriges 90 dagar. Om den första vårdinstansen inte klarar av att hjälpa patienten inom den tidsramen kan patienten gå vidare till en annan aktör. Man har som patient rätt att då gå till en privat vårdgivare eller ett annat sjukhus, men då måste den första vårdinstansen betala för det. Regionerna får dessutom mer i statsbidrag ju mer vård de kan leverera, vilket har ökat produktiviteten och hjälpt till att korta vårdköerna. En nationell vårdförmedling som synliggör var vårdkapacitet finns i landet och som gör det enklare för en patient att söka vård över regiongränserna, i kombination med en förstärkt vårdgaranti och statligt ansvar för vården, skulle göra att vi på ett bättre sätt kan dra nytta av sjukvårdens samlade resurser och säkerställa att fler människor får vård i tid. När vi går mot en alltmer högspecialiserad vård och en revolution när det kommer till läkemedel, precisionsmedicin och allt vad vården kan utföra, då är det dags att ta steget fullt ut. Sverige behöver en färdplan för att avskaffa den direktvalda politiska styrningen av regionerna och att avskaffa regionernas beskattningsrätt. Vi behöver minska antalet regioner till sex stycken som är professionsstyrda och låta staten ta ansvar för finansiering och styrning av svensk sjukvård. Christian Carlsson (KD)

Motion B

Motion till riksdagen 2025/26:3465 av Christian Carlsson (KD) Statligt ansvar för sjukvården och avskaffande av regionerna Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta staten ta över ansvaret för sjukvården och att avskaffa regionerna och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige behöver en sjukvårdsreform som innebär att regionernas ansvar för sjukvården avskaffas. Regionerna klarar inte av sitt uppdrag att erbjuda vård i tid, och människor erbjuds inte en jämlik vård. Vårdens kvalitet och behandlingsmetoder varierar alltför mycket mellan regionerna. Många patienter får inte ens tillgång till den vård som finns tillgänglig hos en annan vårdgivare eller i en annan region. Istället placeras de i den egna regionens vårdkö. De stora skillnaderna mellan regionerna är orättvisa, men för de som är svårast sjuka kan de stora skillnaderna när det gäller tidig upptäckt eller väntetider till behandling innebära skillnaden mellan liv och död. Vårdpersonalen gör fantastiska insatser, men Sverige har en ineffektiv sjukvårds ­ organisation som leder till orättvisor inom vården. Vi lägger mer pengar på sjukvård i dag än tidigare, men antalet vårdkontakter ökar inte tillräckligt och vårdköerna är för långa. Sverige har färre vårdplatser och mindre vårdpersonal än jämförbara länder. Istället har vi mer administration och stora skillnader i kvalitet. Den medicinska och tekniska utvecklingen har sedan länge sprungit ifrån dagens sjukvårdsmodell med 21 självstyrande regioner. Modellen är inte långsiktigt ekonomiskt hållbar och de självstyrande regionerna utgör ett hinder när Sverige behöver rusta upp sjukvårdens beredskap. Framförallt så innebär dagens sjukvårdsorganisation att sjuka människor inte alltid får den vård som de har rätt till. Det är därför dags att avskaffa regionerna och låta staten ta över ansvaret för sjukvården. ”Vårdansvarskommittén”, som utrett frågan om statligt ansvar för sjukvården, kom fram till att statens ansvarsutkrävande och kontroll bör stärkas i syfte att säkra patientens rättigheter samt i syfte att garantera att hälso- och sjukvårdslagstiftningen får större genomslag i praktiken. Kommittén föreslog specifikt ökat systemansvar och finansieringsansvar inom kompetensförsörjning, läkemedel, screening och vaccina ­ tioner. Detsamma gäller luftburen ambulanssjukvård och luftburna sjuktransporter samt rättspsykiatrisk vård. Utöver detta föreslogs stärkt statlig styrning, uppföljning och ansvarsutkrävande inom övriga delar av hälso- och sjukvården. Sverige behöver en färdplan för att öka den statliga styrningen på de områden som vårdansvarskommittén har föreslagit, men en sådan färdplan bör endast betraktas som första steget på väg mot fullt ut statligt ansvar för sjukvården. Om vi på allvar vill att människor ska kunna få vård i tid, och också del av den bästa vården oavsett var i landet man bor, då behöver vi göra upp med Sveriges ineffektiva sjukvårdsorganisation och låta staten ta över ansvaret. Därför behövs även en färdplan som syftar till att fullt ut låta staten ta över ansvaret för vården. Den direktvalda politiska styrningen av regionerna och regionernas beskattningsrätt bör avskaffas. Vi bör avskaffa dagens regioner och istället eftersträva en framtida sjukvårdsorganisation med sex stycken professionsstyrda utförarregioner. Staten bör fullt ut få ta ansvar för finansiering och styrning av svensk sjukvård, och staten bör också ha mandatet att planera, organisera och dimensionera vården för att säkerställa såväl patienternas rättigheter som Sveriges civila beredskap. Det är dags att vi i Sverige sätter patienten framför dagens sjukvårdssystem, så att vi kan erbjuda en mer jämlik vård, och så att den som är sjuk kan få vård i tid. Christian Carlsson (KD)

Hämta båda fulltexterna som granskningsunderlag