Jämförelse 0c4a7c21d44f0b9a458a2d19
Underlagets kontrollsumma: 588998b6b2cab0f7c0e4de8e86e43a07d3ce718d1c18b2b278166d73fcd401a8

Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst.

=== HA021102: Lex Rebecka ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha021102

Motion till riksdagen
2022/23:1102
av Ann-Sofie Alm (M)
Lex Rebecka
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för psykiatrivården i syfte att säkerställa suicidprevention och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Fyra människor tar sitt liv varje dag; fyra människors familjer får varje dag ett chock
­
erande, förlamande dödsbesked. I hälso- och sjukvårdslagen finns ett särskilt ansvar för att stödja ett barn som förlorat en närstående i självmord, men det saknas liknande skrivningar för att stödja vuxna. Det behöver utredas hur ett sådant stöd även för vuxna skulle kunna se ut.
Det stöd som ändå finns varierar väldigt mycket från kommun till kommun. Vissa kommuner har utarbetade rutiner för akut krisomhändertagande av efterlevande efter suicid, men i de allra flesta kommuner saknas kompetensen eller så saknas en sam
­
ordning mellan olika organisationer såsom region, kommun, polis och ideella organisationer som kan ge sitt professionella och medmänskliga stöd. Det behöver utredas hur ett nationellt likvärdigt stöd skulle kunna utformas så att vård av och hjälp till efterlevande inte är beroende av var de bor någonstans.
Det är stora resurser som ställs till förfogande efter att en människa tagit sitt liv.
Där efterlevandestödet fungerar väl liknas tiden närmast dödsfallet som om bostaden blir till ett getingbo – det är alltid någon på plats för att hjälpa de efterlevande i var
­
dagen, åtminstone den första tiden efter självmordet när krisen är akut och sorgen är som mest chockerande.
Men det är tomt på resurser och svar före dödsfallet.
Att som efterlevande uppleva att alla dessa resurser kommer dem till godo efter att deras kära tagit sitt liv kan upplevas upprörande då många av dem förgäves kämpade för att få hjälp medan deras nära fortfarande var i liv.
Det behöver utredas hur dessa efterlevanderesurser kan bli likvärdiga över landet och hur dessa resurser skulle kunna omvandlas till att bli förebyggande, salutogena resurser för att förhindra att fler självmord sker.
Det behövs en ändring av psykiatrisk behandling inom svensk vård och det behövs därför en grundlig utredning så att vi kan förhindra att fler människor väljer att avsluta sitt liv.
Vid läkemedelsinsättning eller ändring av läkemedelsbehandling vid suicidtankar och vid depression bör ingen patient vara ensam utan att familj/anhöriga kontaktas även om patienten är över 18
år och därmed myndig.
Det bör utredas om fler liv kan räddas genom att anhöriga till självmordsbenägna får kännedom om ändringar i medicinering som kan påverka måendet hos de självmords
­
benägna.
Utredningen bör undersöka möjligheten till upprättande av något slags dokument som patienten själv måste signera innan ny medicinering sätts in och som medger att anhöriga får kontaktas för stöd. Om man lever i en familjerelation som inte är stödjande bör man istället få en kontaktperson som kan kontaktas och följa upp medicinering och mående.
Det bör utredas hur information kan överföras till anhöriga oavsett om den själv
­
mordsbenägna patienten är över 18 år och därmed myndig, och oavsett var man bor.
Jag vill här citera direkt ur Fass:
Suicidrisk
Egentlig depression och generaliserat ångestsyndrom: Vid depressionstillstånd föreligger en ökad risk för självmordstankar, självdestruktivt beteende och självmord (självmordsrelaterade händelser). Denna risk kvarstår tills signifikant remission uppnåtts. Eftersom det kan ta flera veckor innan förbättring uppnås bör patienterna följas upp noggrant fram till dess förbättring sker. Klinisk erfarenhet är att självmordsrisken kan vara förhöjd i det tidiga skedet av förbättringen.
Andra psykiatriska åkommor som Duloxetine Accord kan förskrivas för kan också förknippas med en ökad risk för suicidrelaterade händelser. Dessutom kan dessa åkommor vara komorbida med egentlig depression. Samma försiktighets
­
åtgärder som man vidtar när man behandlar patienter med egentlig depression bör vidtas när man behandlar patienter med andra psykiatriska åkommor.
Patienter med suicidrelaterade händelser i anamnesen eller de som visar påtagliga självmordstankar före behandling har högre risk för självmordstankar eller självmordsbeteende och bör noggrant övervakas under behandlingen. En metaanalys av placebokontrollerade kliniska studier med antidepressiva läkemedel för psykiat
­
riska sjukdomar visade att en ökad risk för självmordsbeteende förelåg med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter under 25
år.
Fall av självmordstankar och självmordsbeteende har rapporterats under eller kort efter avslutad duloxetinbehandling (se avsnitt Biverkningar).
Patienterna, framförallt högriskpatienter, bör noggrant övervakas under behand
­
lingen, särskilt under det tidiga skedet av behandlingen och efter dosändringar. Patienter (och deras vårdgivare) bör uppmanas vara observanta på om någon klinisk försämring, självmordsbeteende, självmordstankar eller onormala förändringar i beteendet inträffar och att omedelbart söka medicinsk hjälp om sådana symtom uppkommer.
Jag önskar betona att vid insättning av antidepressiva läkemedel finns det stor risk för biverkningar framförallt under de första veckorna. Bieffekter finns som kan leda till att man mår psykisk ännu sämre och risken för suicid ökar därmed. En nära anhörig eller en kontaktperson kan observera förändringar hos patienten och därmed uppmärksamma vården på patientens mående.
Motionen har rubriken Lex Rebecka.
Rebecka var en ung kvinna som på grund av studier på annan ort flyttat 2,5
timmes
resa ifrån sin familj som hon stod nära. Rebecka sökte hjälp på studieorten för depression,
ångest och suicida tankar, hon fick medicinering direkt och erbjudande om samtalsstöd 1
år fram i tid. I journalen upprepas det att mamma är sjuksköterska och att mor och dotter har en god relation. I journalen beskrivs det att hon är ensamstående i student
­
bostad och att hon bor 2,5
timme från sin familj. Rebecka bedöms av läkare som en person med ”måttlig risk för suicid”.
Rebecka tog sitt eget liv.
I anmälan till IVO skriver hennes mamma om anledningen till att hon skriver klagomålet:
Avliden, Min dotter tog sitt liv 2022-06-21.
En patient som uttrycker suicid risk, eller måttlig suicid risk, bör ej lämnas utan uppföljning, och aldrig utan att en närstående/annan stödperson får kännedom om detta. Rebecka startade medicinering någon gång i april/maj och fick tid för uppföljning i augusti. Hon blev informerad om att det var 1
års väntetid för samtalsstöd.
Självmord är nästan alltid resultatet av ett outhärdligt psykiskt lidande. Psykiatri
­
vården är utsatt för hård press då det psykiska lidandet bland unga fortsätter att öka. Men svårigheterna får aldrig gå ut över patienterna. Det får aldrig ske att medicinering skrivs ut och tillgängliggörs patienten för den tiden som är kvar till nästa kontakt med psykiatrivården om nästa kontakt ligger långt fram i tiden.
Det behövs en utredning som tar fram ändringar av psykiatrivårdens och primär
­
vårdens läkemedelsinsättning och läkemedelsförskrivning i syfte att förhindra att självmordsbenägna människor får för stora läkemedelsmängder utskrivna eller får läkemedel utskrivet som kan förvärra måendet för patienten utan att patienten står under uppsikt.
Det är önskvärt att vården är likvärdig oavsett var man bor, vilket inte är fallet idag.
Därför bör förutsättningarna för psykiatrivården i syfte att säkerställa suicid
­
prevention ses över. Hur det kan bli möjligt med ett standardiserat vårdförlopp gällande depression, ångest, farmakologi samt suicidbedömningar och neuropsykiatriska bedömningar inom primärvården och inom psykiatrivården samt i deras samverkan.
Ann-Sofie Alm (M)

=== HD022471: Lex Rebecka – uppsökande och förebyggande stöd för efterlevande vid suicid ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd022471

Motion till riksdagen
2025/26:2471
av Ann-Sofie Alm (M)
Lex Rebecka – uppsökande och förebyggande stöd för efterlevande vid suicid
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att ge regeringen i uppdrag att utreda hur ett nationellt likvärdigt, uppsökande och förebyggande stöd för efterlevande vid suicid kan utformas, i lex Rebeckas anda, och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Efter att denna motionen väcktes har Rebeckas familj fått rätt till ersättning på grund av att sjukvården erkänt felmedicinering och utebliven/bristande vård. Rebecka hade inte behövt ta sitt liv. Denna vetskap har inte gjort det lättare att leva vidare för Rebeckas familj.
Den vård hon lade sitt liv i händerna på, den vård som vi alla betalar till för att den ska vara trygg och säker, den vården misslyckades. Så ska det inte behöva vara.
Ersättningsbeskedet kom hem till familjen i ett oansenligt brev på posten. En ersättning
som oavsett storlek aldrig kan ersätta Rebecka. Brevet blev ett slag i ansiktet på en redan av sorg lamslagen familj.
Med brevet bör även följa ett löfte om att samhället har tagit lex Rebecka till sig och nu tar ansvar genom att göra allt i sin makt för att ingen människa ska behöva bli fel
­
medicinerad, felbehandlad och lämnad utan uppföljning utan att anhöriga har vetskap om ändringar i medicineringen. Därför önskar jag att lex Rebecka ska bli vägledande för framtidens psykiatrivård.
Stöd för anhöriga i chock
Fyra människor tar sitt liv varje dag i Sverige; fyra människors familjer får varje dag ett chockerande, förlamande dödsbesked. När beskedet kommer är chocken så stark att det känns som att man blivit överkörd av ett tåg och hamnat i koma. När ett barn tar sitt eget liv blir man som förälder och familj satt ur spel, oförmögen att tänka klart och rationellt, dagar försvinner, närminnet är ett kaos. Det är svårt att sköta sitt arbete, än mindre anmälningar och ansökningar till myndigheter och instanser för att sjukskriva sig och se till att räkningar blir betalda.
Därför bör det utredas hur ett anhörigstöd med detta i beaktande skulle kunna se ut där Försäkringskassan säkerställer att de anhöriga har förmågan att söka hjälp och ersättning och per automatik tillser att det mest akuta tillgodoses. Exempelvis att deadline för ansökan om sjukskrivning inte är absolut; alla individers sorg och chock ser olika ut.
Uppföljande stöd
Utredningen skulle också kunna se hur uppföljningen av vård för de anhöriga skulle kunna utformas. I hälso- och sjukvårdslagen finns ett särskilt ansvar för att stödja ett barn som förlorat en närstående i självmord, men det saknas liknande skrivningar för att stödja vuxna anhöriga. Det bör utredas hur ett sådant stöd även för anhöriga skulle kunna se ut.
När man opererar ryggen får man kanske ett telefonsamtal från läkaren om hur allt går, man får enkäter att svara på och man får återbesök och rehab. Som anhörig i chock får man ingen uppföljning eller återbesök. Många överlevande anhöriga har en lång väg tillbaka till ett arbetsliv på heltid och ett väl fungerande socialt liv och därmed en hög risk för försämrad livskvalité och suicid. Här skulle uppsökande vård, grön rehab, fysisk aktivitet på recept för individen och kultur på recept för familjen göra stor skillnad för livskvalitén för de drabbade och göra deras väg tillbaka till ett fungerande liv kortare.
Nationellt likvärdigt stöd
Det stöd som ändå finns varierar väldigt mycket från kommun till kommun. Vissa kommuner har utarbetade rutiner för akut krisomhändertagande av efterlevande efter suicid, men i de allra flesta kommuner saknas kompetensen eller så saknas en sam
­
ordning mellan olika organisationer såsom region, kommun, polis och ideella organisa
­
tioner som kan ge sitt professionella och medmänskliga stöd. Det behöver ses över hur ett nationellt likvärdigt stöd skulle kunna utformas så att vård av och hjälp till efter
­
levande inte är beroende av var de bor någonstans.
Uppsökande förebyggande stöd
Det är stora resurser som ställs till förfogande direkt efter att en anhörig tagit sitt liv. Där efterlevandestödet fungerar väl liknar tiden närmast dödsfallet som om bostaden blir till ett getingbo där det alltid är någon på plats för att hjälpa de efterlevande i vardagen, åtminstone de första dagarna efter självmordet när krisen är akut och sorgen är som mest chockerande.
Men det är tomt på resurser och svar före dödsfallet. Att som efterlevande uppleva att alla dessa resurser finns men först efter att deras älskade tagit sitt liv kan upplevas som upprörande då många av dem förgäves kämpade för att få hjälp medan deras nära fortfarande var vid liv.
Det bör utredas hur dessa efterlevanderesurser kan bli likvärdiga över landet och hur dessa resurser skulle kunna omvandlas till att bli förebyggande, salutogena resurser för att förhindra att fler självmord sker. Det bör därför utredas hur varje kommun skulle kunna åläggas att upprätta ett förebyggande POSOM-team med uppsökande uppdrag att förebygga suicid och stärka psykisk hälsa.
Motionen har rubriken lex Rebecka
Rebecka var en kärleksfull och kreativ ung kvinna. Hon älskade sin familj och hon var en älskad dotter och syster. Hon sökte hjälp av vården för att hon inte ville må dåligt, hon ville må bra, hon ville att alla runt henne skulle må bra.
Rebecka flyttade på grund av studier till en annan ort, ungefär 2,5 timmes resa ifrån sin familj. Rebecka stod sin familj, sin mamma och pappa och sin syster och sin bror, väldigt nära. Rebecka hade vänner och pojkvän men började ändå må sämre och sökte hjälp på studieorten för depression, ångest och suicidtankar på vårdcentralen. Där fick hon medicinering direkt, en annan medicin än den hon haft insatt tidigare, och erbjudande om samtalsstöd. Men tiden för samtal hon fick låg ett år framåt i tiden.
I journalen upprepas det att mamman är sjuksköterska och att mor och dotter har en god relation. I journalen beskrivs det att hon är ensamstående i en studentbostad och att hon bor 2,5 timme från sin familj. Rebecka bedöms av läkare som en person med ”måttlig risk för suicid”.
Läkemedlet hade en biverkning som kunde få en patient att hamna i ett tillstånd av apati, depression och suicidtankar. Rebecka fick ingen uppföljning eller kontroll av det nyinsatta läkemedlet. Då hon var 23 år fyllda har sjukvården inget ansvar att meddela anhöriga om nya mediciner. Rebecka avslutade sitt liv.
I en anmälan till Ivo om läkemedlet och den bristande kontrollen av läkemedlet,
skriver hennes mamma som svar på blankettens fråga om anledningen till att hon skriver
klagomålet: ”Avliden, Min dotter tog sitt liv 2022-06-21.”
Det är svårt att förstå hur man som förälder eller syskon orkar fortsätta att leva. Men att försöka förändra vården för att öka den psykiska hälsan är ett sätt och det är därför denna motion har kommit till, ur outsäglig sorg men med viljan att hjälpa andra.
Våga leva
Familjen har, tillsammans med Tanums kommun, skapat en minnesplats som har utsmyckats med en staty. Platsen är noga vald vid havet där vågorna oändligt slår mot klipporna. En minnenas plats där Rebecka levde, njöt och skrattade och där familjen försiktigt åter ska våga leva. Statyn heter Våga leva. Det är en plats där alla är välkomna att finna ro, finna glädje, våga drömma och våga leva.
Jag skulle vilja att riksdagen ger regeringen i uppdrag se över möjligheten att tillsätta
en utredning i syfte att införa ett förbättrat och strukturellt stöd vid suicid, enligt följande
riktlinjer:
Se över möjligheten att införa ett särskilt anhörigstöd vid suicid, som tar hänsyn till chockreaktioner och den initiala oförmågan att hantera myndighetskontakter, sjuk
­
skrivningar och ekonomiska åtaganden. Detta inkluderar att Försäkringskassan får ett utökat ansvar att initiera stöd till efterlevande vid misstänkt suicid. Se över hur vuxna anhöriga till personer som tagit sitt liv kan få uppföljande psykosocialt stöd, liknande det stöd barn enligt lag redan har rätt till. Stödformen bör innefatta exempelvis samtalsstöd, uppsökande vård, grön rehabilitering, fysisk aktivitet på recept och kultur på recept.
Se över säkerställandet ett nationellt likvärdigt efterlevandestöd, oavsett bostadsort, genom tydlig ansvarsfördelning och samordning mellan region, kommun, polis och ideella organisationer. Stödet ska inte vara beroende av lokal initiativkraft eller geografisk tillgång.
Se över hur resurser som i dag riktas till efterlevande efter självmord även skulle kunna användas i förebyggande syfte, särskilt i samverkan med kommunala POSOM-team eller genom inrättandet av särskilda suicidpreventiva insatser med uppsökande karaktär.
Se över införandet av ett lagstadgat ansvar att meddela närstående vid ändrad eller ny psykofarmakologisk behandling för unga vuxna, särskilt om patienten uttryckt suicidala tankar, under förutsättning att det kan ske med hänsyn till patientens integritet och rättssäkerhet.
Låt lex Rebecka bli vägledande för framtidens psykiatrivård, genom att sjukvården förpliktas att införa strukturerad uppföljning vid nyinsatt psykofarmaka samt säkerställa att samtalsstöd inte skjuts upp på obestämd framtid.
Ann-Sofie Alm (M)