Jämförelse 0b64be01b846019adcccc8ca
Underlagets kontrollsumma: 21f14cd0bfa1f8b744bc6e95af1ace7190864579ed9afe3c0bfbd7e8f0c9ac7e

Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst.

=== HA022267: Stadsbyggnad för människa och miljö ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha022267

Motion till riksdagen
2022/23:2267
av Katarina Luhr m.fl. (MP)
Stadsbyggnad för människa och miljö
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett nationellt mål om att minst hälften av alla byggnader senast 2025 ska byggas med trästomme och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att beräknad energiåtgång också är den verkliga efter att en byggnad uppförts och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa energikrav på det befintliga byggnadsbeståndet och utreda hur åtgärderna för att nå kraven bäst finansieras och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur klimatkrav kan ställas på material i projekt som är vanligt förekommande inom landskapsarkitektur såsom torg, lekplatser, parker, gågator och andra vistelseytor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödet för grönare städer ska utvecklas så att det bidrar till att bibehålla och stärka urbana ekosystemtjänster och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra grönytefaktor till ett krav i all nyproduktion och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla kommuner senast 2025 ska ha upprättat en plan för att arbeta med ekosystemtjänster och förstärkning av biologisk mångfald i planering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagstiftningen ska anpassas och vägledningar utformas för att underlätta för kommuner att ställa krav på kompensation för grönstruktur (naturvärden och rekreationsvärden) när oexploaterad mark tas i anspråk för bebyggelse eller infrastruktur, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka politiken för gestaltad livsmiljö, bl.a. genom fler regionala noder och ytterligare medel till Statens konstråd, och tillkännager detta för regeringen.
Inledning
Vår tids största utmaning är klimatförändringarna. Byggbranschen står idag för nästan en femtedel av Sveriges totala utsläpp och då är dessvärre bara de inhemska utsläppen inräknade. Idag har vi kunskapen att bygga både passivhus och plushus, men samtidigt är energiåtgången för att värma upp våra befintliga byggnader stor. Energianvändningen behöver minska både i nybyggnation och i det befintliga bostadsbeståndet. Detta gäller även utrymmen mellan husen. Var, av vad och hur vi bygger våra hus kommer att ha stor påverkan på vår miljö i många generationer framåt. Bostadsbyggande och för
­
tätning har också gjort att vi fått ett ökat behov av stadsgrönska och ekosystemtjänster, vilket gör att vi har ett ökande behov av att planera och stärka naturen i våra städer. Det vi bygger idag ska fungera väl också om 100 år och då gäller det att vi planerar våra samhällen utifrån det perspektivet. För att få en hög livskvalitet i staden behöver vi ta ett helhetsgrepp över stadsbyggnadsprocesserna där människa och miljö står i centrum och där även kulturen får en självklar plats. Vi behöver en hållbar bostadspolitik där miljö- och klimatpåverkan minskar.
Bygg och planera klimatsmart
Klimatet är vår tids största ödesfråga. Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och senast 2045 ska Sverige ha nollutsläpp av växthusgaser. Bygg- och fastighetssektorn står för ca 20
% av landets totala utsläpp av växthusgaser – och då är endast inhemska utsläpp inräknade. Det är framför allt byggskedet och särskilt valet av material som behöver bli mer klimat- och miljösmart. Användningen av plast i bygg
­
nation utgör en betydande andel av Sveriges totala plastanvändning och användningen av betong har hög klimatpåverkan och behöver minska. Vi behöver också se över möjligheten att klimatförbättra vårt befintliga byggnadsbestånd. Det behövs en politik för att kunna mäta, följa och minska den negativa klimatpåverkan från sektorn ur ett brett perspektiv.
Miljöpartiet vill åstadkomma en hållbar och cirkulär bygg- och bostadspolitik för att säkerställa kommande generationers tillgång till en levande natur och mångfald, såväl i staden som i samhället i övrigt. Detta ställer krav på att offentliga aktörer såsom kommuner och regioner långsiktigt ska utveckla och använda sitt ägarskap av mark på ett hållbart sätt för att det växande samhället ska värna och utveckla den biologiska mångfalden.
Städer och samhällen står inför stora utmaningar när det gäller strategisk planering för att möta klimatförändringar och ställa om till ett fossilfritt samhälle.
Öka träbyggandet
Ett utvecklat träbyggande kan bidra till att möta behovet av nya och överkomliga bostäder av god kvalitet. Trä har egenskaper som ger bra förutsättningar för industriell byggproduktion, en hög grad av prefabricering och serietillverkning, vilket på sikt kan pressa byggkostnaderna, effektivisera bostadsbyggandet och öka konkurrensen på marknaden. En stor del av en byggnads miljöbelastning är kopplad till själva till
­
verkningsprocessen, bl.a. beroende på vilka material som används, hur mycket transporter som behövs och vilka markberedningsarbeten som fordras. Sverige har länge fokuserat på att minska energiförbrukningen i nya och befintliga bostäder, där vatten-, el- och värmeförbrukning har stått i centrum. Det finns idag behov av ett ökat fokus på byggskedet och klimatpåverkan ur ett livscykelperspektiv.
Genom att trä används binds koldioxid under lång tid i byggnaden. Trä är även relativt lätt och minskar på så vis transporterna och förenklar påbyggnader på befintliga fastigheter. Trä kan också användas som isolermaterial. Det är helt enkelt klimatsmart att använda trä som byggmaterial.
Energikrav
Idag går det att bygga passivhus, ja till och med plushus. Vi behöver se till att de hus som byggs nu inte bara beräknar fram sin energiåtgång vid drift utan också visar att den stämmer genom mätning då husen väl har uppförts. Vår största utmaning när det gäller energiåtgången för byggnader är vårt befintliga bostadsbestånd, alla de hus som redan är byggda. Vi behöver se till att vi kan klimatförbättra de hus som redan finns och för det behöver vi ställa krav på hur mycket energi de faktiskt får dra. Däremot behöver de renoveringar som görs ske varsamt för att undvika överrenoveringar och inte belasta hyresgästernas ekonomi i sådan utsträckning att de inte har möjlighet att bo kvar.
En mer hållbar stadsplanering
När städer förtätas och fler bostäder byggs följer en stadsbyggnadsprocess med på köpet. Ett stort fokus ligger idag på miljö- och klimatkrav för byggprocessen för bostadsbyggandet men mindre fokus på platserna mellan husen såsom torg, lekplatser, parker, gågator och andra allmänna platser. Idag gäller till exempel klimatdeklarationer bara byggnader, inte andra projekt där både miljö- och klimatpåverkan också har stor inverkan.
Slutsatser från ett flertal studier och projekt är att de material som är vanligt före
­
kommande inom landskapsarkitektur kan ha väldigt varierande påverkan på sin klimat
­
påverkan och att slutgiltiga val i en gestaltning kan göra stor skillnad. Ett exempel visas i en studie från Sveriges lantbruksuniversitet från 2020 där man visar skillnader i klimatpåverkan för olika anläggningsmaterial där exempelvis ny granit från Kina och från Sverige skiljer sig markant, från 754 kg CO
2
e/m3 till 100 kg CO
2
e/m3, vilket på modelltorget som används som exempel skulle öka utsläppen med 152
000 kg CO
2
om det senare skulle använts jämfört med den svenska graniten. Används istället återanvänd granit minskar dessa utsläpp till noll i denna beräkning. Vi anser därför att det är av vikt att även klimatberäkna och införa klimatkrav på bygg- och anläggningsmaterial i utomhusmiljöer.
Grönskande städer är levande städer
När städerna växer behöver planering och insatser för stadsgrönska, ekosystemtjänster och förstärkt biologisk mångfald prioriteras. Den biologiska mångfalden i städer är ofta speciell men ibland mer värdefull där vissa arter har bättre livsförutsättningar än utanför staden. Till exempel bidrar gamla stadsträd till bra boendemiljöer för insekter, fladder
­
möss och fåglar, höga hus och bra mattillgång gynnar många rovfåglar och låg användning av bekämpningsmedel tillsammans med många blomsterplanteringar gynnar våra pollinatörer. Grönska i städer bidrar till bättre luftkvalitet och ett mer behagligt mikroklimat, dämpar buller, balanserar vattenflöden samt bidrar till människors välmående och hälsa. Miljöpartiet har i regering inrättat ett statligt stöd för investeringar i städernas grönska och ekosystemtjänster, ett stöd som vi vill återinföra och vidareutveckla för att kunna förstärka naturen i bebyggda miljöer.
Vi behöver samtidigt se till att naturvärdesinventeringar görs för att tidigt i planeringsprocessen för våra växande städer ha alla förutsättningar på plats för att kunna utföra kompensationsåtgärder för naturvärden som påverkas vid exploatering.
Alla städer, stora som små, har grönområden som kan utvecklas, skyddas eller iordningställas. Det finns flera verktyg för att stärka grönstrukturen i den bebyggda miljön men kompensation av natur som exploateras och användandet av grönytefaktor (GYF) vid nybyggnation är två viktiga delar för att säkerställa att naturvärden tas tillvara och ekosystemtjänster bibehålls. Genom att i den övergripande samhälls
­
planeringen upprätta en grönstrukturplan kan kommunerna på ett tydligt sätt planera för bibehållna ekosystemtjänster och genom att ställa krav på grönytefaktor i byggprojekt kan i vissa fall dessa ekosystemtjänster även stärkas. Grönytefaktor (GYF) är ett verktyg som idag används på lite olika sätt i Stockholm, Göteborg och Malmö men som är utformat för att kunna garantera natur och ekosystemtjänster även i nybyggda områden. Även mindre orter som idag inte använder GYF behöver en strategisk planering och möjligheten att utvecklas.
Planera för mänskliga möten
Den offentliga miljön kring gator och torg ska underlätta och stimulera till möten och upplevelser. Miljöpartiet vill bidra till att fler människor ges möjlighet att tillbringa mer tid utomhus. Möjligheter att mötas, utöva och uppleva kultur får inte glömmas bort vid nyproduktion av bostäder. Befintliga platser för kultur bör värnas och utvecklas. Miljö
­
partiet vill ha ett levande park-, gatu- och kulturliv där alla kan ha tillgång till kultur
­
mötesplatser i det offentliga stadsrummet. Skolor, kulturbyggnader och andra offentliga byggnader bör ha en särskilt hög arkitektonisk kvalitet.
Politiken för gestaltad livsmiljö är ett sätt att ta ett helhetsgrepp kring arkitektur, form, design och konst när vi utformar våra boende- och livsmiljöer. Vi har i regering gett Form- och designcenter i Malmö permanent finansiering och en riksarkitekt har tillsatts. Vi vill ta det vidare och stärka politiken för gestaltad livsmiljö, bland annat genom att utveckla systemet med regionala noder, öka kunskap och samverkan samt anslå ytterligare medel till Statens konstråd så att fler statliga byggprojekt kan arbeta enligt enprocentsregeln och konsten komma in tidigt i planeringsprocesserna.
Katarina Luhr (MP)
Jan Riise (MP)
Marielle Lahti (MP)
Amanda Lind (MP)
Janine Alm Ericson (MP)
Emma Berginger (MP)

=== HB021521: Ett robust och modernt va-system ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hb021521

Motion till riksdagen
2023/24:1521
av Katarina Luhr m.fl. (MP)
Ett robust och modernt va-system
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra tillgången till dricksvatten och avloppsrening i hela landet genom att bistå kommuner med att säkra invånarnas vattenförsörjning och vattenrening, hindra att vatten förorenas och öka den vattenhållande förmågan genom olika klimatanpassningsåtgärder, t.ex. genom att anlägga våtmarker, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om lagkrav på kommunerna att inrikta förnyelsetakt och utbyggnad av va-nätet så att det inte äventyrar kvaliteten på dricksvatten och avloppsrening och inte heller lägger för stor skuld hos framtidens kommuninvånare, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vilka krav som ska ställas på va-huvudmannens servicenivå och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka vatten- och avloppsnäten så att skador eller elavbrott inte leder till längre avbrott i vattenförsörjningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka katastrofberedskapen i kommunerna för akuta vattenrelaterade kriser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över reglerna i lagen om allmänna vattentjänster och möjliggöra för kommuner att använda va-avgiften både för reinvesteringar och för att fondera för kommande investeringsbehov i befintliga anläggningar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa en obligatorisk kommunal dagvattentaxa och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda lånemöjligheterna, t.ex. genom statliga lån eller lånegarantier, för människor som har svårt att finansiera en godkänd avloppsanläggning eller anslutning till kommunalt va, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om ett nationellt stöd till va-åtgärder skulle kunna utformas med hjälp av en återförd moms från va-taxan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ökad samverkan och delad va-kompetens mellan kommuner och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för lagstiftning som gör det möjligt att ställa krav på fastighetsägare att ta hand om en viss del av dagvattnet inom fastigheten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra grönytefaktor till ett krav i all nyproduktion och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa en faktor för att reglera andel hårdgjord yta inom tomtmark, kvartersmark och allmän platsmark och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla nya byggprojekt ska ha en plan för att minimera vattenförbrukningen under byggnadens livscykel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ställa krav på vattensparande blandare och snålspolande toaletter vid renoveringar av hyreslägenheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att vattenförbrukning under produkters livscykel ska inkluderas i EU:s ekodesigndirektiv och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att innovativa vattensparande lösningar ska uppmuntras vid nybyggnation, såsom att återanvända tvättvatten, använda regnvattenuppsamlare eller installera urinseparation vid nybyggnation, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att ställa krav på hushållen att mäta sin vattenförbrukning, exempelvis vid omfattande renoveringar eller nybyggnation, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att tillåta differentierad taxa avseende vattenförbrukning och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Ett välfungerande system för dricksvatten och avloppsrening (va) lägger grunden för ett fungerande och hälsosamt samhälle. Dock byggdes mycket av dagens va-system på 1950- och 60-talet och behovet av att förnya va-system är stort runt om i landet. Utöver detta växer många städer och fler människor behöver försörjas med vatten och avlopp, och systemen behöver klimatanpassas samtidigt som nya vattenrelaterade direktiv från
EU (till exempel för bättre rening och högre säkerhet) kräver förbättringar av både vatten
­
reningsverk
och avloppsreningsverk. Dock har många åtgärder skjutits på fram
­
tiden under lång tid, vilket nu riskerar att hamna i knät på nuvarande och kommande genera
­
tioner som kan stå med stora upprustningsbehov, otillräcklig dricksvattenförsörjning och en stor investeringsskuld.
Sveriges infrastruktur för dricksvatten och avlopp beräknas idag ha ett årligt investeringsbehov på runt 31 miljarder, enligt siffror från Svenskt vatten. Samtidigt ligger den årliga investeringstakten på ca
20 miljarder, vilket leder till en risk för försämrade va-system och en ökande investeringsskuld. Att skjuta upp åtgärder på vatten- och avloppsledningsnät kan bli dyrt, både ekonomiskt men även miljö- och hälsomässigt. Eftersatt underhåll kan få mycket allvarliga konsekvenser. Om avlopps
­
vatten skulle tränga in i dricksvattnet kan sjukdomar och parasiter spridas. Under
­
dimen
­
sionerade rör kan vid skyfall leda till översvämningar och återkommande läckor leder till avbrott i vattenförsörjningen. Det finns flera exempel på när brist på tillräcklig rening har lett till sjukdomsfall både när det gäller dricksvatten och efter utsläpp av avloppsvatten. I nuläget ser vi även i klimatförändringarnas spår ett ökat antal över
­
svämningar och har därför ett ökande behov av att anpassa va-nätet till ett förändrat klimat.
Att investeringar dröjer beror på flera olika faktorer, allt från politisk styrning mot låg kostnad för va, brist på resurser och expertis, otydliga direktiv och ansvars
­
förhåll
­
anden till höga investeringskostnader som gör att man inte kan genomföra önskade åtgärder eller att man avvaktar med genomförandebeslut.
Ansvaret ligger främst på kommunerna och olika kommuner har kommit olika långt i arbetet med sin va-infrastruktur. I snitt ligger förnyelsetakten (om man med dagens takt ska hinna byta ut hela ledningssystemet) på 200 år sett till Sveriges alla kommuner, men den varierar stort mellan olika kommuner, som själva kan göra valet att vänta med nyinvesteringar. Vi anser att det behövs ett nationellt större ansvar för att säkra till
­
gången till dricksvatten och avloppsrening i hela landet genom att man bistår kommuner i fråga om att säkra invånarnas vattenförsörjning och vattenrening, hindra att vatten förorenas och öka takten i arbetet med klimatanpassningsåtgärder. Genom att kommun
­
erna ges tydligare ramar för sitt ansvar, till exempel genom att man lagstiftar om att kommunen ska besluta om en inriktning på förnyelsetakt och utbyggnad av va
‑
nätet som inte äventyrar vattenkvaliteten på sikt och inte heller bygger upp en stor skuld för framtiden, kan va-frågan sättas på kartan hos fler kommuner. Vi anser också att man behöver specificera vilka krav som ska ställas på en kommunal va-huvudman och vilken servicenivå som ska krävas.
Då avbrott i dricksvattenförsörjningen kan leda till enorma konsekvenser ser vi också ett behov av ett progressivt arbete för att säkerställa säkrare vattenleveranser, i detta arbete behövs katastrofberedskap i kommunerna för att kunna hantera akuta vattenrelaterade kriser.
Vi anser att reglerna i lagen om allmänna vattentjänster behöver ses över för att möjliggöra för kommuner att använda va-avgiften både för reinvesteringar och för att fondera för kommande investeringsbehov i befintliga anläggningar, något som dagens va-lagstiftning inte tillåter i tillräcklig utsträckning. För att bättre kunna hantera regn och häftiga skyfall, något som kommer att drabba oss oftare med klimatförändringar, anser vi att det kan behövas en specifik kommunal dagvattentaxa som ska finansiera arbetet med det vatten som behöver hanteras utanför systemet med dricksvatten och avlopp. I dagsläget är ansvaret för regnvatten otydligt men många åtgärder behöver utföras genom markåtgärder, exempelvis genomsläppliga ytor, dagvattendammar och vattenmagasin utanför det ordinarie va-systemet. Vi anser därför att man ska utreda möjligheten att införa en separat obligatorisk kommunal dagvattentaxa för detta arbete, som samtidigt skulle kunna knytas till åtgärder för klimatanpassning och där väghållare skulle kunna ta en mer rättvis fördelning av kostnaderna.
Det är inte bara kommunala va-bolag som kan ha svårt att finansiera sina åtgärder, även privatpersoner som behöver uppgradera sin avloppsanläggning eller ansluta till kommunalt vatten kan ha svårt att hitta finansiering för detta, inte minst om man bor i glesbygd med låg värdering av sin fastighet och eventuellt svåra anslutnings
­
förhåll
­
an
­
den. Vi vill därför se en utredning om lånemöjligheterna, t
ex genom statliga lån eller lånegarantier, för människor som har svårt att finansiera en godkänd avloppsanläggning eller anslutning till kommunalt va. Va-taxan varierar stort mellan kommuner och för kommuner med stora avstånd mellan anslutningspunkter eller stora investeringsbehov kan det vara än mer utmanande att göra de investeringar som behövs. Vi anser att det kan behövas stöd för vissa åtgärder och vill utreda om ett nationellt stöd till omfattande va-åtgärder skulle kunna utformas med hjälp av en återförd moms från va-taxan.
Kost
­
nadsbesparingar skulle också kunna ske genom ökad samverkan och delad va-kompetens
mellan kommuner, och vi vill verka för att förenkla va-samarbeten mellan olika kommuner.
Att hantera en ökande befolkning eller ett ökande antal skyfall genom att enbart bygga ut va-systemen är inte resurseffektivt; det finns ett flertal åtgärder att vidta för att minska kostnaderna för va-kollektivet genom vattenbesparande åtgärder och genom att man hanterar stora regnmängder innan de når och kanske översvämmar ledningsnät och avloppsreningsverk.
Att hantera dagvatten i marken istället för i avloppsledningarna är en helt avgörande åtgärd för att skydda vårt avloppsnät och minska utbyggnadsbehovet av fler och större ledningar. I många fall är dessa åtgärder även enklare och billigare men kräver att den berörda markägaren kan vidta åtgärder, oavsett om det är mark som ägs av kommunen eller av en privat fastighetsägare, vilket i många fall kan ställa till problem när det gäller ansvar för dagvattenhanteringen. Vi vill därför verka för lagstiftning som gör det möjligt att ställa krav på fastighetsägare att ta hand om en viss del av dagvattnet inom fastigheten. För att öka andelen genomsläpplig mark som kan hantera dagvatten lokalt vill vi göra grönytefaktor (ett system för att få in mer natur vid byggnation) till ett krav i all nyproduktion och ytterligare utreda möjligheten att reglera hur stor del av den totala markytan av tomtmark, kvartersmark och allmän platsmark som ska vara genomsläpplig för vatten.
När vi minskar vattenförbrukningen minskar också behovet av nya vattentäkter, vattenbrist och utbyggnad av nya vattenreningsverk och avloppsreningsverk. Vi anser att det behövs ett brett arbete med att minska onödig vattenanvändning. Vi anser därför att vi ska ta fram krav på att alla nya byggprojekt ska ha en plan för att minimera vatten
­
förbrukningen under byggnadens livscykel, att ställa krav på vattensparande blandare och snålspolande toaletter vid renoveringar av hyreslägenheter och att verka för att vattenförbrukning under produkters livscykel ska inkluderas i EUs ekodesigndirektiv.
På detta följer att innovativa vattensparande lösningar behöver uppmuntras vid nybyggnation, såsom att återvända tvättvatten, använda regnvattenuppsamlare eller installera urinseparation vid nybyggnation, och incitament för detta behöver tas fram.
För att de boende själva ska kunna påverka sin vattenanvändning och kostnaden för sin vattenanvändning vill vi se över möjligheterna att ställa krav på hushållen att mäta
sin vattenförbrukning, exempelvis vid installation av mätare vid omfattande renoveringar eller nybyggnation. Vi vill också undersöka möjligheten att införa en differentierad
vattentaxa, där man betalar en lägre avgift upp till ett visst vattenuttag och därefter en högre avgift per kubikmeter. Detta kan säkerställa att högförbrukare, som poolägare och de som vattnar en stor trädgård eller på andra sätt har en hög vattenanvändning som kan
bli kostsam för invånare och va-bolag, bidrar till den ökade kostnaden för va-utbyggnad.
Få politiker vinner val på att höja va-taxan. Vår dricksvattenförsörjning och avlopps
­
hantering är osynlig för de flesta tills det blir problem med vatten eller avlopp, och risken är därför stor att man skjuter upp åtgärder tills det blir akut. Men när problemen kommer blir de stora och svårhanterliga. Att ta hand om och uppgradera dessa system är dock ett ansvar som säkerställer god livskvalitet, inte bara för oss utan även för dem som kommer efter oss. Låt oss därför ta ett gemensamt ansvar och se till att vi har till
­
gång till rent vatten och en modern och väl fungerande avloppsrening även i framtiden.
Katarina Luhr (MP)
Emma Berginger (MP)
Emma Nohrén (MP)
Elin Söderberg (MP)