Jämför sakliga förslag
A · Stärkt kulturpolitik – stärkt demokrati
2024/25 · HC021774 · Mats Berglund (MP); Elin Söderberg (MP); Jan Riise (MP); Märta Stenevi (MP); Jacob Risberg (MP); Camilla Hansén (MP)
Original hos RiksdagenB · Idrott och rörelse för alla
2025/26 · HD023367 · Mats Berglund (MP); Annika Hirvonen (MP); Camilla Hansén (MP); Jan Riise (MP); Ulrika Westerlund (MP); Nils Seye Larsen (MP); Malte Tängmark Roos (MP)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.004 · ämneslikhet 0.628. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
1 möjliga matchningar · 54 yrkanden i A · 45 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A38 och B45 · textlikhet 0.879A: Avslag · B: Avslag
A38
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att värna de små allmännyttiga lotterierna och tillkännager detta för regeringen.
B45
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en ny utredning för de små allmännyttiga lotterierna och tillkännager detta för regeringen.
53 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om goda förutsättningar för ett starkt, hållbart och oberoende kulturliv i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att permanenta återhämtningsstöden efter pandemin och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra den automatiska pris- och löneomräkningen (PLO) av det statliga anslaget till regionala kulturverksamheter (1:6 utg.omr. 17) samt av 2:1 (utg.omr. 17), Bidrag till vissa scenkonstinstitutioner, och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för breddad finansiering till kulturen, exempelvis stärkt avdragsrätt och bättre möjlighet till sponsring av kultur, och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast tillsätta en utredning för att stärka livemusikens och den fria kulturens förutsättningar över hela landet och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om finansiering till de statliga scenkonst- och museibyggnaderna och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna och stärka principen om armlängds avstånd och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Kulturrådet i uppdrag att bidra med kunskapshöjande insatser om principen om armlängds avstånd och tillkännager detta för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en skolkulturutredning och tillkännager detta för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en statlig kulturgaranti för varje barn på skoltid i grundskolan och gymnasieskolan och tillkännager detta för regeringen.
A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av Skapande skola och tillkännager detta för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att noga följa upp den uppdaterade lagen om stärkta skolbibliotek och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en likvärdig kulturskola för alla barn och tillkännager detta för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagstadga kulturskolan och tillkännager detta för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka och permanenta kulturskolebidraget och tillkännager detta för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade statliga anslag till kultursamverkansmodellen och tillkännager detta för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Kulturrådet i uppdrag att se över infrastrukturen för bild- och formkonsten och tillkännager detta för regeringen.
A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en uppdaterad strategi för kulturella och kreativa branscher som tydligt stärker näringarnas och kulturskaparnas utveckling, exportfrämjande och trygghet på arbetsmarknaden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att inrätta ett institut för kulturella och kreativa näringar, för främjande av spel, musik, film samt andra kulturella och kreativa branscher, och tillkännager detta för regeringen.
A20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stipendier för konstnärliga utövare ska räknas som överhoppningsbar tid och tillkännager detta för regeringen.
A21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gå vidare med förslagen om att statliga konstnärspolitiska stipendier ska få räknas som sjukpenninggrundande inkomst och tillkännager detta för regeringen.
A22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gå vidare med förslagen om beräkning av SGI baserat på historiska inkomster och tillkännager detta för regeringen.
A23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av insatser för att stärka och värna den ideella kulturen och tillkännager detta för regeringen.
A24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att se över vilka effekter neddragningarna till studieförbunden fått för den ideella kulturen och tillkännager detta för regeringen.
A25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Myndigheten för kulturanalys ett utökat uppdrag att även kartlägga den ideella kulturens effekter utifrån kulturpolitikens mål och tillkännager detta för regeringen.
A26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att omgående tillsätta en utredning i syfte att säkra upphovspersonernas och de utövande konstnärernas rättigheter och villkor i ljuset av AI-utvecklingen och tillkännager detta för regeringen.
A27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skydda kulturarvet och tillkännager detta för regeringen.
A28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det aktiva kulturlivet bör inkluderas i det lokala och nationella beredskapsarbetet för att det ska kunna verka även i kris och ytterst under krig och tillkännager detta för regeringen.
A29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör initiera ett långsiktigt projekt kring digitalisering av kulturarvet och tillkännager detta för regeringen.
A30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska finnas länsmuseer i varje län och tillkännager detta för regeringen.
A31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka skyddet för det rörliga kulturarvet och tillkännager detta för regeringen.
A32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i övrigt stärka kulturarvets infrastruktur och tillkännager detta för regeringen.
A33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa krav på internationella strömningstjänster att bidra till svensk film- och tv-produktion och tillkännager detta för regeringen.
A34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att revidera systemet för produktionsincitament och tillkännager detta för regeringen.
A35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av hur biografernas förutsättningar kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
A36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om gaming och dataspel som kulturyttring och tillkännager detta för regeringen.
A37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell samordning kring en nationell strategi för dataspel och tillkännager detta för regeringen.
A39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en nationell demokratifunktion och tillkännager detta för regeringen.
A40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge länsstyrelserna ett demokratifrämjande uppdrag och tillkännager detta för regeringen.
A41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdatera handlingsplanen för skydd av det fria ordet och tillkännager detta för regeringen.
A42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en strategi för att stärka medie- och informationskunnigheten inklusive bildförståelse och tillkännager detta för regeringen.
A43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en mångfald av nyhetsmedier ska finnas över hela landet och tillkännager detta för regeringen.
A44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett brett och oberoende public services betydelse för demokratin och tillkännager detta för regeringen.
A45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att grundlagsskydda public service och tillkännager detta för regeringen.
A46. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att utveckla litteraturpolitiken och tillkännager detta för regeringen.
A47. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra ett läsfrämjandelyft med konkreta reformer och tillkännager detta för regeringen.
A48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om folkbildningens roll för den demokratiska infrastrukturen och tillkännager detta för regeringen.
A49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna folkbildningen och genomföra förslagen i Folkbildningsutredningen och tillkännager detta för regeringen.
A50. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omgående bör utreda och analysera konsekvenserna av nedskärningarna för folkbildningen och tillkännager detta för regeringen.
A51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om civilsamhället som bärande samhällskraft som stärker både demokratin och försvarsviljan och tillkännager detta för regeringen.
A52. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det långsiktiga stödet till civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
A53. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten till fler fleråriga verksamhetsbidrag till civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
A54. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bredda skatteavdraget för ledare till att även omfatta friluftslivet och ungdomsorganisationerna och tillkännager detta för regeringen.
44 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om långsiktigt stöd för idrottsrörelsen och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödet till barn- och ungdomsorganisationer ska höjas och permanentas på en hög nivå och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillgång till idrott och rörelse för alla och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka insatserna för att alla barn och unga tidigt i livet ska få möjlighet till rörelse och idrott och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att stärka äldres tillgång till fysisk aktivitet och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en jämlik och inkluderande idrott och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra möjligheterna till spontanidrott och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om riktade insatser för idrottsverksamhet i områden med lägre socioekonomisk status och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att följa upp och gå vidare med förslagen från Kommittén för främjande av fysisk aktivitet samt att resurser bör tilldelas för att genomföra förslagen och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för det samlade arbetet för att främja fysisk aktivitet och motverka stillasittande och tillkännager detta för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa bättre förutsättningar för och tillgång till idrott för personer med funktionshinder och tillkännager detta för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra och stärka möjligheterna för personer med intellektuell funktionsnedsättning och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för färdtjänstresor för att stärka möjligheten för fler att delta i idrottsaktiviteter och tillkännager detta för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och stärka stödet till svensk parasport och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka stödet till idrotten för att möjliggöra för elitidrottare att satsa på sin sport och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur ett system som säkerställer idrottares sociala skyddsnät kan utformas och tillkännager detta för regeringen.
B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och stärka möjligheten att kombinera en yrkeskarriär med sin elitidrottssatsning och tillkännager detta för regeringen.
B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt genomföra förslagen i utredningen Ett trygghetssystem för alla och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna utbildningskedjan för idrottare från grundskola till högskola och tillkännager detta för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lyfta förslagen från utredningen om idrottsutbildningar i gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan för att komma till rätta med de hinder som finns i dag och tillkännager detta för regeringen.
B21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjligheten för skolorna att ordna friluftsdagar ska stärkas och tillkännager detta för regeringen.
B22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skolmiljöer för idrott och rörelse och tillkännager detta för regeringen.
B23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och förbättra möjligheten att kombinera elitidrott med studier på högre nivå och tillkännager detta för regeringen.
B24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avbryta nedskärningarna i anslagsgivningen till studieförbunden och återställa samt stärka finansieringen till den samlade folkbildningen och tillkännager detta för regeringen.
B25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör initiera ett forskningsprogram med särskild inriktning på idrott och fysisk aktivitet för de områden och den inriktning som anges i motionen och tillkännager detta för regeringen.
B26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt inrätta en nationell anläggningsfond som även ska fungera som en kunskapsnod för att ge kommunerna bättre stöd i planering och byggande av fler, modernare, mer tillgängliga och hållbara anläggningar och tillkännager detta för regeringen.
B27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka den nationella samordningen för fler, moderna och mer tillgängliga anläggningar och tillkännager detta för regeringen.
B28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Boverket i uppdrag att inkludera planering för idrottsanläggningar och idrottsmiljöer i sina vägledningar till kommunerna och tillkännager detta för regeringen.
B29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Boverket ska inkludera idrott i sin vägledning till kommunerna och tillkännager detta för regeringen.
B30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillgängliga idrottsanläggningar och tillkännager detta för regeringen.
B31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en kommun eller förening som får statligt bidrag för anläggningar ska ha en skyldighet att registrera idrottsanläggningar i tillgänglighetsdatabasen och tillkännager detta för regeringen.
B32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i nära samarbete med de berörda motorsportförbunden och andra berörda organisationer bör följa och underlätta övergången till miljövänligare och klimatvänligare bränslen i motorsporten och tillkännager detta för regeringen.
B33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om miljövänligare resor för besökare och aktiva inom tävlingsidrotten och tillkännager detta för regeringen.
B34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att tillvarata och värna arvet med ridskolor över hela landet och tillkännager detta för regeringen.
B35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att åtgärda systemfelen inom hästsporten så att den kan fortsätta att vara en folksport med närvaro över hela landet och tillkännager detta för regeringen.
B36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om miljö och djurvälfärd inom sport och idrott och tillkännager detta för regeringen.
B37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att kollektivtrafiken på landsbygden förbättras för bättre och tryggare tillgänglighet till ridanläggningar och andra arenor för idrott och rörelse och tillkännager detta för regeringen.
B38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anordna fler internationella idrottstävlingar och tillkännager detta för regeringen.
B39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att när Sverige står som arrangör för internationella idrottstävlingar ska det ske på ett socialt, etiskt, miljömässigt, klimatvänligt och arbetsmiljömässigt hållbart sätt, samt att detta även bör vara en bärande del i ansökan och marknadsföringen av evenemangen i syfte att sprida det goda exemplet internationellt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i nära samråd med idrottsrörelsen och supporterföreningarna utveckla och ta vidare förslagen från utredningen Tryggare idrottsarrangemang för att motverka brott och ordningsstörningar vid idrottsevenemang och tillkännager detta för regeringen.
B41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra införandet av säkra zoner för användning av godkänd pyroteknik på elitidrottsarenor och tillkännager detta för regeringen.
B42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige även fortsättningsvis bör ta en aktiv roll i det internationella antidopningsarbetet genom Wada och tillkännager detta för regeringen.
B43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bryta den ökande kostnadsutvecklingen för barns och ungdomars deltagande i den organiserade föreningsidrotten och tillkännager detta för regeringen.
B44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fritidskortet och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 8433 ord · B 6754 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2024/25:1774
av Mats Berglund m.fl. (MP)
Stärkt kulturpolitik – stärkt demokrati
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
Motivering
Inledning
Gasa ut ur kurvan – en stärkt och breddad finansiering av kulturen
Kulturen vi upplever tillsammans
Den fria kosten och armlängds avstånd
Kultur i skolan
Kulturskolan
Kultursamverkansmodellen och kulturrådet
Strategi för kulturella och kreativa branscher
Konstnärers och kulturskapares villkor behöver förbättras
Stärk och värna det fria och ideella kulturlivet
Upphovsrätt och AI
Kulturarvet
Film
En ny gamingpolitik för Sverige
Spel och allmännyttiga lotterier
Demokrati
Mediepolitik, MIK och public service
Läsfrämjande, språk och litteratur
Folkbildningen
Civilsamhället
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om goda förutsättningar för ett starkt, hållbart och oberoende kulturliv i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att permanenta återhämtningsstöden efter pandemin och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra den automatiska pris- och löneomräkningen (PLO) av det statliga anslaget till regionala kulturverksamheter (1:6 utg.omr. 17) samt av 2:1 (utg.omr. 17), Bidrag till vissa scenkonstinstitutioner, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för breddad finansiering till kulturen, exempelvis stärkt avdragsrätt och bättre möjlighet till sponsring av kultur, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast tillsätta en utredning för att stärka livemusikens och den fria kulturens förutsättningar över hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om finansiering till de statliga scenkonst- och museibyggnaderna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna och stärka principen om armlängds avstånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Kulturrådet i uppdrag att bidra med kunskapshöjande insatser om principen om armlängds avstånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en skolkulturutredning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en statlig kulturgaranti för varje barn på skoltid i grundskolan och gymnasieskolan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av Skapande skola och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att noga följa upp den uppdaterade lagen om stärkta skolbibliotek och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en likvärdig kulturskola för alla barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagstadga kulturskolan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka och permanenta kulturskolebidraget och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade statliga anslag till kultursamverkansmodellen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Kulturrådet i uppdrag att se över infrastrukturen för bild- och formkonsten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en uppdaterad strategi för kulturella och kreativa branscher som tydligt stärker näringarnas och kulturskaparnas utveckling, exportfrämjande och trygghet på arbetsmarknaden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att inrätta ett institut för kulturella och kreativa näringar, för främjande av spel, musik, film samt andra kulturella och kreativa branscher, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stipendier för konstnärliga utövare ska räknas som överhoppningsbar tid och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gå vidare med förslagen om att statliga konstnärspolitiska stipendier ska få räknas som sjukpenninggrundande inkomst och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gå vidare med förslagen om beräkning av SGI baserat på historiska inkomster och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av insatser för att stärka och värna den ideella kulturen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att se över vilka effekter neddragningarna till studieförbunden fått för den ideella kulturen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Myndigheten för kulturanalys ett utökat uppdrag att även kartlägga den ideella kulturens effekter utifrån kulturpolitikens mål och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att omgående tillsätta en utredning i syfte att säkra upphovspersonernas och de utövande konstnärernas rättigheter och villkor i ljuset av AI-utvecklingen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skydda kulturarvet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det aktiva kulturlivet bör inkluderas i det lokala och nationella beredskapsarbetet för att det ska kunna verka även i kris och ytterst under krig och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör initiera ett långsiktigt projekt kring digitalisering av kulturarvet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska finnas länsmuseer i varje län och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka skyddet för det rörliga kulturarvet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i övrigt stärka kulturarvets infrastruktur och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa krav på internationella strömningstjänster att bidra till svensk film- och tv-produktion och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att revidera systemet för produktionsincitament och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av hur biografernas förutsättningar kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om gaming och dataspel som kulturyttring och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell samordning kring en nationell strategi för dataspel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att värna de små allmännyttiga lotterierna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en nationell demokratifunktion och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge länsstyrelserna ett demokratifrämjande uppdrag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdatera handlingsplanen för skydd av det fria ordet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en strategi för att stärka medie- och informationskunnigheten inklusive bildförståelse och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en mångfald av nyhetsmedier ska finnas över hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett brett och oberoende public services betydelse för demokratin och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att grundlagsskydda public service och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att utveckla litteraturpolitiken och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra ett läsfrämjandelyft med konkreta reformer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om folkbildningens roll för den demokratiska infrastrukturen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna folkbildningen och genomföra förslagen i Folkbildningsutredningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omgående bör utreda och analysera konsekvenserna av nedskärningarna för folkbildningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om civilsamhället som bärande samhällskraft som stärker både demokratin och försvarsviljan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det långsiktiga stödet till civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten till fler fleråriga verksamhetsbidrag till civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bredda skatteavdraget för ledare till att även omfatta friluftslivet och ungdomsorganisationerna och tillkännager detta för regeringen.
Inledning
Den gröna kulturpolitiken syftar till att ge alla människor förutsättningar att utveckla sin kreativa, skapande och estetiska kraft. Den vårdar kulturarvet samtidigt som nya kulturyttringar välkomnas. Den skapar möjlighet för konstnärer att leva på sitt arbete. Den ger kulturen förutsättningar, värde och kraft utan att styra dess innehåll.
Sveriges folkrörelser bidrar till demokratin, folkhälsan, integrationen, lokaler att träffas i, ett rikt kulturliv och en meningsfull fritid för barn och unga – för att nämna några exempel. I civilsamhället och inom folkbildningen möts människor med vitt skilda bakgrunder och förutsättningar och får möjlighet att växa och förbättra sitt lokalsamhälle samtidigt som man övar på demokratiskt beslutsfattande.
Just nu står både kultursektorn och civilsamhället inför stora utmaningar. Efterverkningarna av pandemin är fortfarande kännbara när tillfälliga återstartsstöd dragits in och inflationen och lågkonjunkturen får verksamhetskostnaderna att rusa. Samtidigt levererar Tidöregeringen en helt medveten neddragningspolitik som går tvärs emot behoven. Kultursektorn och civilsamhället i Sverige drabbas hårt när regeringen kraftigt reducerar statliga resurser till studieförbund, folkhögskolor, kulturverksamhet och folkrörelsebistånd. Från regeringsunderlaget förs samtidigt en svepande retorik som göder misstänkliggörande mot kultursektorn och civilsamhället.
Politiken har ett ansvar att göra det så lätt som möjligt för människor att ge av sin tid och energi till det gemensamma – just nu gör regeringen tvärtom.
Miljöpartiet ser allvarligt på situationen. I en tid när demokratin hotas fyller kulturfrågorna en allt större roll. Här blir vikten av kultur det som får individen och samhället att växa i stället för att krympa. Kultur- och civilsamhällessektorn står också för en stor del av den demokratiska infrastruktur vi har i landet där människor kan mötas och utvecklas tillsammans, samtidigt som starka fria medier och journalister som vågar utföra sitt arbete säkrar en allsidig nyhetsförmedling i hela landet. Allt detta riskerar nu regeringen med sin politik.
För att värna kulturen och demokratin är det därför dags att politiken växlar upp och gasar ut ur kurvan. För vissa verksamheter är 2025 ett avgörande år för om de ens ska finnas kvar. Nedan redogör vi för de områden där vi ser att regeringen måste göra extra prioriteringar under kommande år för att skydda det fria kulturlivet, folkrörelserna och de fria medierna.
Gasa ut ur kurvan – en stärkt och breddad finansiering av kulturen
Att Sveriges kulturliv upplever en svår tid just nu är tydligt. Över hela landet och tvärs igenom hela sektorn står kulturarbetare, institutioner, fria grupper och kulturföreningar inför hårda ekonomiska utmaningar. Inte sällan står valet mellan att drastiskt minska och dra ner på verksamheten eller helt lägga ner. Ett trefaldigt slag mot kulturen har lett till att situationen nu hotar ett utarma ett redan skakat Kultursverige. Det första slaget kom med spridningen av covid-19 och utbredningen av pandemin som innebar en kraftig och oväntad inbromsning. Nästa slag kom med lågkonjunkturen och den höga inflationen. Kostnaderna ökade medan intäkterna fortsatt var låga. Det tredje slaget kom med Tidöregeringens kraftiga åtstramningar som på bred front har drabbat hela kultursektorn.
Med Miljöpartiet i regering tillsattes och presenterades återstartsutredningen (SOU 2021:77) som lämnade en lång rad förslag för en trygg återhämtning i hela sektorn. Trots att utredningen pekade på vikten av långsiktiga stöd valde Tidöregeringen efter valet att knappt förlänga några av de åtgärder som tidigare vidtagits. Att regeringen i sin budget för 2024 dessutom avskaffade den automatiska pris- och löneuppräkningen (PLO) av anslaget till kultursamverkansmodellen som stödjer regional kultur i hela landet är anmärkningsvärt. Det skapar ännu sämre förutsägbarhet för regionerna och den regionala kulturen och gör det också svårare i budgetarbetet.
Det är djupt beklagligt att regeringen låtit kulturen fastna i den långa kurva som inleddes med pandemins restriktioner. I Miljöpartiets skuggbudget resonerar vi på annat sätt, och istället för att stå på bromsen vill vi låta kulturlivet gasa ut ur kurvan för att skapa goda förutsättningar för ett starkt, hållbart och oberoende kulturliv i alla delar av Sverige. Vi vill därför permanenta återhämtningsstöden och stödja kulturen genom breda satsningar.
De hårda slagen mot kulturen efter pandemin, lågkonjunkturen och Tidöregeringens åtstramningar visar också på behovet av en breddad finansiering för att öka hållbarheten på sikt. Förutsättningarna för att minska hindren och öka stimulansen och öppna för privat finansiering behöver ses över. Även återstartsutredningen har förslag som går i denna riktning. Miljöpartiet vill att det tillsätts en utredning som tittar på detta, däri
bland möjligheten till avdrag för investeringar i och sponsring av kultur och avdragsrätt för inköp av konst. Men det är samtidigt avgörande att detta arbete inte tas till intäkt för att det offentliga ska dra sig undan sitt ansvar. Ökade möjligheter till nya intäktskällor får inte ske på bekostnad av en stark offentlig finansiering.
Kulturen vi upplever tillsammans
Kulturen ska finnas för alla – i hela landet. För att uppnå det nationella kulturpolitiska målet att främja allas möjlighet till kulturupplevelser och bildning och till att utveckla sina skapande förmågor måste vi stödja den viktiga infrastrukturen. Det handlar om föreningslivet, amatörkulturen, den ideella kulturen och studieförbunden. Precis där regeringen drar ner behöver vi istället öka.
Det ekonomiska läget med ökande kostnader har fört lokalfrågan allt högre upp på agendan. Det är inte rimligt att den fria kulturen och livekulturen trycks allt längre bort från städernas centrum, eller inte har några spelplatser alls på mindre orter. För att stärka den lokala infrastrukturen bör regeringen snarast tillsätta en utredning för att stärka livemusikens och den fria kulturens förutsättningar över hela landet.
Miljöpartiet vill även se en satsning för att stödja de statliga scenkonst- och musei
byggnaderna för att hantera de ökade kostnaderna kopplade till hyror och lokaler. Även modellen med kostnadshyra behöver ses över och justeras för att hålla verksamheten i de stora statliga kulturinstitutionerna på en hög nivå samtidigt som medlen ska kunna användas så effektivt som möjligt.
Vi ställer oss positiva till att regeringen aviserat en plan för renovering och ombyggnad av Operan. I regeringens budget för 2024 drog man dock ner stödet inte bara till Operan utan även till Dramaten och Riksteatern som en generell besparing i statsförvaltningen. Det är beklagligt – i det tuffa ekonomiska läget behövs mer medel snarare än mindre. De stora institutionerna är livsviktiga för hela det samlade kultur
livet, såväl det professionella som det ideella, och de måste värnas för att bibehålla den höga kvaliteten.
Även Naturhistoriska riksmuseet, Statens historiska museum och Nationalmuseum tillhör de stora statliga institutioner som behöver värnas mot regeringens sparsamma politik. Miljöpartiet vill istället för besparingar se levande museer som har möjlighet att bevara kulturarvet, skapa egna utställningar och anpassa sina lokaler för ändamålen. Men också museer som inte behöver dra ner på tillgängligheten, öppettiderna eller sina lokaler för att ansvariga politiker inte ger dem tillräckliga förutsättningar.
Den fria kosten och armlängds avstånd
Kulturpolitiken ska ha utgångspunkt i den konstnärliga friheten och yttrandefriheten och stimulera en mångfald av kulturella uttryck. Kulturen ska ges förutsättningar, värde och kraft utan att politiken försöker styra dess innehåll eller form, och utan att misstänklig
göra dess avsikter. Den fria konsten bryter ny mark och utmanar invanda mönster och föreställningar. För Miljöpartiet är principen om armlängds avstånd grundläggande, och den ska värnas och stärkas. Kulturrådet bör ges i uppdrag att bidra med kunskaps
höjande insatser och stöd till landets kulturaktörer, kommuner och regioner om principen om armlängds avstånd och hur den kan tillämpas i praktiken. Principen om armlängds avstånd bör även stärkas i bibliotekslagen och i den pågående översynen av kultursamverkansmodellen.
Kultur i skolan
Det finns en klyfta i ungas tillgång till kultur idag. En del barn har ett rikt kulturliv, med gott om estetiska verksamheter i skolan med tillgång till skolbibliotek och kulturskola, medan andra har det betydligt sämre. Vi vet sedan tidigare att barn och ungas kultur
upplevelser i hög utsträckning påverkas av socioekonomisk bakgrund. Denna klyfta har förvärrats efter pandemin och med regeringens neddragna anslag.
Miljöpartiet vill att regeringen tillsätter en skolkulturutredning med målet att säkra alla barns rättvisa tillgång till kulturupplevelser och eget skapande. Alla barn har rätt till en jämlik tillgång till kultur- och konstupplevelser och kontakt med professionella kulturskapare, oavsett var i landet de bor och vilken skola de går på. En skolkultur
utredning bör ha till syfte att säkra denna rätt. En sådan utredning kan även kartlägga nuläget vad gäller barn och ungas tillgång till kulturupplevelser såsom scenkonst och besök på museer. Skapande skola når idag enbart fram till ungefär hälften av landets elever. Vi anser att Skolkulturutredningen bör se över Skapande skola och undersöka möjligheten att införa en statlig kulturgaranti för varje barn på skoltid i grundskolan och gymnasieskolan, inklusive anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan och anpassade gymnasieskolan.
Skolbibliotek främjar barns deltagande i kulturen och kreativa tänkande och spelar en viktig roll för elevers läsförmåga och lärande i skolans alla ämnen. Trots att det i skol
lagen anges att eleverna ska ha tillgång till skolbibliotek är situationen fortfarande så att många skolor saknar tillgång till bemannade bibliotek. Det är allvarligt inte minst mot bakgrund av att svenska elevers läsförmåga har försämrats i internationella jämförelser, exempelvis Pirls (2016, 2021). Det finns otydligheter i lagen och många kommuner saknar fortfarande biblioteksplaner för skolorna. På flera håll råder osäkerhet kring vilket bibliotek som ska anses fungera som skolbibliotek och i vilken utsträckning det kan användas. I synnerhet gäller det där flera skolhuvudmän samverkar eller där eleverna hänvisas till folkbibliotek som är öppna för alla. Med MP i regering 2019 tillsattes därför en utredning med uppdrag att föreslå åtgärder för att stärka skol
biblioteken i syfte att ge alla elever likvärdig tillgång till skolbibliotek. Under hösten 2024 har riksdagen behandlat en proposition om stärkta skolbibliotek som till stora delar har följt utredningens förslag. Med ny lagstiftning har det nu kommit en tydligare definition och ändamålsformulering. Varje skolhuvudman ska precisera hur ändamålet ska uppnås. Vidare tydliggörs att alla elever ska ha tillgång till bemannande skol
bibliotek med personal med relevant högskoleutbildning på den egna skolenheten om det inte finns särskilda skäl till annat.
Det är nu viktigt att regeringen noga följer utvecklingen så att den nya lagstiftningen får effekt och leder till att alla elever över hela landet också i praktiken får tillgång till väl fungerande och bemannade skolbibliotek.
Kulturskolan
Kulturskolan har en central roll för att säkra alla barns tillgång till kulturutövning. Att möjliggöra en tillgänglig kulturskola för barn i alla Sveriges kommuner är en fråga om jämlikhet och demokrati. Den ökade kulturella och konstnärliga bildning som kultur
skolan bidrar till är en tillgång för samhället som helhet och varje enskild elev som får upptäcka och utveckla sina skapande förmågor. Sedan FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) blev svensk lag kan det också argumenteras för att Sverige är skyldigt att främja, uppmuntra och tillhandahålla kulturell verksamhet i enlighet med artikel 31 i konventionen. Miljöpartiet vill därför inrätta en kulturskolelag för att säkra ökad kvalitet och breddat utbud i kulturskolan i alla landets kommuner.
För Miljöpartiet är det självklart att den nationella politiken ska bidra till att främja kulturskolans verksamhet. Kulturskolan, som i många kommuner bär upp det lokala kulturlivet genom sin verksamhet, måste få stöd för att fortsatt kunna lägga grunden för hela Sveriges kulturliv. Inte sällan tillskrivs kulturskolan en avgörande roll för att det framgångsrika svenska musikundret och dataspelsundret har kunnat växa fram. Om vi på allvar värnar detta och dess betydelse för såväl enskilda som samhället i stort är det dags att vi på allvar ger den kommunala kulturskolan mer stöd. Det är extra angeläget i dessa tider av inflation, lågkonjunktur och otillräcklig uppräkning av statsbidrag från regeringens sida. Vi vill istället permanenta och förstärka kulturskolebidraget.
Kultursamverkansmodellen och Kulturrådet
Kultursamverkansmodellen infördes för runt 15 år sedan som ett sätt att decentralisera fördelningen av de statliga stöden till den fria kulturen för att underlätta regionala prioriteringar och variationer inom kulturlivet så att de nationella kulturpolitiska målen bättre kan uppnås på ett tryggt sätt. Medan flera delar av modellen har varit lycko
samma har en kontinuerlig kritik varit att medelstilldelningen varit för sparsam. Över tid har därför tillförseln av medel delvis urholkats samtidigt som kostnaderna har ökat. I regeringens budget för 2025 fortsätter tyvärr urholkningen då man minskat på bidraget till regional kultur. Vi vill istället stärka den regionala kulturen samt kultursamverkans
modellen genom att tillföra mer medel att fördela.
Modellen har utvärderats vid ett flertal tillfällen, nu senast i utredningen Kultur
samhället (SOU 2023:58) som har gått på remiss. Flera remissinstanser lyfter att det inte borde vara aktuellt att utveckla modellen genom att inkludera fler aktörer eller kultur
områden innan en stärkt finansiering kan säkras. Remissrundan ger också vid handen att det är tydligt att vissa delar behöver utredas vidare och att konsekvensanalysen är för rudimentär.
Miljöpartiet anser att regeringen bör ta utredningen vidare i syfte att stärka kultur
samverkansmodellen så att syftena med modellen kan uppnås på ett bättre sätt. Utredningen visar exempelvis att bild- och formkonsten är eftersatt och missgynnas i nuvarande modell. Ett sätt att hantera detta missförhållande vore att ge Kulturrådet i uppdrag att se över infrastrukturen, exempelvis genom att skapa noder med regionalt ansvar för bild- och formkonsten, och föreslå hur den kan stärkas.
Strategi för kulturella och kreativa branscher
Med Miljöpartiet tillsatte den tidigare regeringen utredningen Kreativa Sverige! (SOU 2022:44) som skulle lämna förslag till en samlad nationell strategi med syftet att främja långsiktig och hållbar utveckling av de kulturella och kreativa näringarna i hela landet. Våren 2024 lämnade regeringen över skrivelsen Strategi för företag i kulturella och kreativa branscher (skr. 2023/24:111) till riksdagen, som tyvärr lämnar mycket att önska. Framförallt saknar skrivelsen skarpa förslag. Miljöpartiet hade velat se en strategi med konkreta steg för att stärka villkoren och samordningen för de kulturella och kreativa branscherna, något vi utvecklar i vår kommittémotion 2024/25:2509 Främjande av kulturella och kreativa branscher.
Regeringens strategi säger vidare ytterst lite om hur man avser att adressera de hinder som identifierats, eller om åtgärder för att nå de prioriteringar och mål som sätts upp.
Det saknas också nya medel för genomförandet av strategin. Vi ser en stor risk i att omprioriteringar för att genomföra strategin tas från den redan ansträngda kultur
budgeten. Vi vill därför att regeringen ska återkomma till riksdagen med en uppdaterad strategi som tydligt stärker näringarnas och kulturskaparnas utveckling, export
främjande och trygghet på arbetsmarknaden.
Konstnärers och kulturskapares villkor behöver förbättras
Den konstnärliga utvecklingen är beroende av att professionella konstnärer och kulturskapare har möjlighet att arbeta under rimliga villkor i hela landet. Kulturlivet måste i högre utsträckning fungera som en trygg arbetsmarknad. Det offentliga ska arbeta för trygga anställningar och goda arbetsvillkor inom kultursektorn i stort. Kulturarbetarnas villkor har setts över i flera utredningar. Det är nu hög tid att utredningarna om trygghetssystemen omvandlas till propositioner i syfte att stärka kulturarbetarnas och andras arbetslivstrygghet.
Konstnärers villkor är speciella, och ofta är de ekonomiska villkoren tuffa. Att vara tveksam till att våga söka stipendium som ger möjlighet att arbeta friare under en viss tid skulle vara illa för konstnärliga yrken. För att fånga in de konstnärliga yrkenas villkor är det därför angeläget att tid med konstnärsstipendier ska anses som över
hoppningsbar tid vid beräkning av SGI för a
‑
kassa och sjukförsäkring. Frågan om kopplingen till socialförsäkringssystemet vad gäller stipendier är också något som måste förbättras framöver. Behovet av förändring av regelverk när det gäller längre stipendier lyftes i den konstnärspolitiska utredningen (SOU 2018:23). Det finns också ett fördjupat resonemang i utredningen om ett trygghetssystem för alla (SOU 2023:30) om att statliga konstnärspolitiska stipendier ska få räknas som sjukpenninggrundande inkomst. Båda dessa utredningar tillsattes under Miljöpartiets tid i regering för att stärka bland andra kulturarbetares villkor på arbetsmarknaden.
Vidare bör sjukförsäkringen anpassas bättre till kulturarbetare, studenter och företagare, men också till behovsanställda, alltså de som jobbar inom den så kallade gigekonomin.
I utredningen om ett trygghetssystem för alla föreslås att SGI som huvudregel ska beräknas på historiska inkomster för både anställda och företagare. Detta skulle göra att nämnda grupper kan få en SGI som motsvarar vad de faktiskt betalat in till försäkrings
systemen. Om det är mer fördelaktigt ska fortsatt en möjlighet finnas att få sin SGI beräknad på förväntade inkomster. Miljöpartiet anser att regeringen skyndsamt bör gå vidare med förslagen i de nämnda utredningarna.
Stärk och värna det fria och ideella kulturlivet
Den ideella kulturen är central för kulturell utveckling för alla – oavsett bakgrund, hemvist eller ekonomiska förutsättningar – i hela landet. Den ideella kulturen skapar samhörighet och mötesplatser och bidrar med infrastruktur som scener, lokaler och teknisk utrustning. Men den ideella kulturen är också hårt ansatt på grund av det ekonomiska läget och regeringens neddragningar. Det misstänkliggörande civil
samhället möter av regeringen hjälper inte till. Flera organisationer larmar om risk för stora nedskärningar av personal, organisation och verksamhet. Vissa organisationers hela överlevnad är hotad. Detta kommer att påverka hela landets kulturella ekosystem på såväl kort som lång sikt, och kräver krafttag. Vid årsskiftet kan det vara för sent för flera aktörer – regeringen har inte tid att vänta.
Studieförbunden är och har varit det lokala smörjmedlet för ideell kultur. Effekterna av regeringens neddragningar på stöd till studieförbunden har varit stora, men de faktiska effekterna behöver kartläggas så att åtgärder skyndsamt kan vidtas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.
Vi vill också se en utredning med målet att föreslå en långsiktig utvecklingsstrategi för att säkra och stärka landets infrastrukturer inom det fria och ideellt organiserade kulturlivet på såväl nationell och regional som lokal nivå. Kommuner och regioner behöver tydligare vägledning kring hur de kan stärka infrastrukturen och ekosystemen nu efter pandemin, lågkonjunkturen och Tidöneddragningarna. För att få en över
gripande bild över de värden som ideell kultur skapar behövs det också ordentlig statistik.
Myndigheten för kulturanalys
har som uppgift att analysera arbetet för att nå de kulturpolitiska målen, men uppdraget omfattar bara insatser i offentlig regi. För att stärka den ideella kulturen på längre sikt bör Myndigheten för kulturanalys få i utökat uppdrag att även kartlägga den ideella kulturens effekter utifrån kulturpolitikens mål.
Upphovsrätt och AI
AI, artificiell intelligens, har utvecklats snabbt de senaste åren. En mångfald av nya webbtjänster har tillkommit som tillgängliggör AI-tekniken för var och en. Detta innebär och kommer att innebära enorma förändringar och utmaningar, inte minst för kultursektorn. Texter, bilder och musik som skapats av AI går ofta inte att skilja från mänskligt skapade verk, och utvecklingen lär fortsätta. Dessutom finns det stora pengar i detta område.
Förutom olika slags frågor kring kulturens värde och funktion, konstnärlig kvalitet, etik och autenticitet är frågor kring upphovsrättslagstiftningen helt centrala. AI tränas idag på stora mängder befintligt material och det är svårt, för att inte säga omöjligt, för upphovsrättsinnehavare att hävda sina rättigheter till materialet. Det handlar om för
fattare, bildkonstnärer, kompositörer, musiker, skådespelare och filmskapare vars verk och prestationer utnyttjas utan att de gett sitt medgivande, och utan att de eventuella ekonomiska värden som skapas av de AI-genererade verken tillfaller dem. Vi måste uppmärksamma och skydda det fundamentala värdet av det mänskliga skapandet och säkra förutsättningarna för det i Sverige och världen över.
Lagstiftning behöver ske på såväl nationell som internationell nivå. AI innebär många möjligheter, men utmaningarna måste tas på allvar. Sverige har inte råd att vänta och se, utan bör vara aktivt i att söka lösningar i en ny tid med utgångspunkt i upphovs
rätten och värnandet av det kulturella skapandet. Miljöpartiet anser därför att regeringen omgående bör tillsätta en utredning i syfte att säkra upphovspersonernas och de utövande konstnärernas rättigheter och villkor i ljuset av AI-utvecklingen.
Kulturarvet
Vårt kulturarv är en resurs som behöver tillvaratas, utvecklas och värnas. Beredskapen för skydd av vårt kulturarv har aktualiserats inte minst med Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Kulturlivet har på ett mycket tydligt sätt visat sig vara en motståndskraft i sig. Ett livaktigt och fritt kulturliv är en kraft för sammanhållning och därmed viktigt för försvarsviljan. Det är centralt att värna kulturen och kulturarvet. Detta gäller både det historiska kulturarvet och den samtida kulturen, inklusive digital information. Kulturen bidrar till att skapa normalitet i vardagen och hantering av traumatiska händelser men också till underhållning och förströelse vid sidan av kris eller krig.
Det aktiva kulturlivet bör därför inkluderas i det lokala och nationella beredskaps
arbetet för att det ska kunna verka även i kris och ytterst under krig. Centralmuseerna och andra av landets kulturarvsmyndigheter och aktörer behöver ges förutsättningar i budget att kunna fördjupa arbetet med beredskapsplaner, evakueringslokaler och andra säkerhetsfrågor. Ett kulturskyddsråd har inrättats, vilket vi välkomnar. Tillräcklig kraft måste nu läggas i rådets mandat och Riksantikvarieämbetet måste ges ett tydligt uppdrag att samordna arbetet. Det är även viktigt att de minnesvårdande institutionerna såsom lokala museer och enskilda arkivinstitutioner inkluderas i arbetet.
Liksom stora delar av kulturlivet har även kulturarvet och kulturarvets institutioner drabbats av pandemin, lågkonjunkturen och Tidöregeringens åtstramningar. Miljöpartiet ser därför flera områden inom kulturarvspolitiken som behöver stärkas. Den möjlighet som digitaliseringen öppnar skapar förutsättningar för fler att ta del av våra museers och arkivinstitutioners samlingar utan fysiskt besök. Samtidigt innebär digitalisering nya möjligheter för forskningen på ett ofta svårtillgängligt material och samtidigt ett stärkt skydd för bevarandet av kulturarvet. Även om digitaliseringen av kulturarvet idag går framåt så är takten i internationell jämförelse långsam. Vi behöver en tydlig samordning och en långsiktig, offensiv planering och finansiering för att kunna bli framgångsrika. Regeringen bör därför starta upp ett långsiktigt brett projekt kring digitalisering av vårt kulturarv.
Även om digitalisering innebär stora fördelar för tillgängligheten bör de fysiska museerna finnas nära varje medborgare över hela landet. Miljöpartiet vill därför att det ska finnas länsmuseer i varje län och att regeringen ska verka för att detta skrivs in i museilagen. Den statliga finansieringen av länsmuseerna sker huvudsakligen inom ramen för kultursamverkansmodellen. Regeringens neddragningar genom slopandet av indexeringen har därför slagit hårt mot museisektorn över hela landet. Museernas samlingar och verksamhet, exempelvis magasin och produktion av egna utställningar, är centrala för att bevara kulturarvet och hålla det levande. Många museer och hembygds- och bygdegårdar har äldre hus och byggnader inom samlingarna som kräver kontinuer
ligt underhåll. De statliga bidraget till kulturmiljövård via Riksantikvarieämbetet och Boverket behöver därför värnas.
Kulturarvet brukar definieras utifrån det som tidigare generationer skapat och hur vi i dag uppfattar, tolkar och för det vidare. Men det gäller även arvet från vår egen och våra närmaste äldre släktingars generationer. Det moderna kulturarvet, med industriminnen, motor- eller segeldrivna fordon och farkoster eller storstadens arkitektur och mycket annat behöver också värnas, vårdas och tillgängliggöras. Det rörliga kulturarvet är till stora delar ett levande arv som hålls rullande, flytande eller flygande genom ideella krafter men som idag saknar lagskydd. Miljöpartiet anser att vi behöver gå vidare med förslagen i Riksantikvarieämbetets utredning (2018) om bland annat en hänsynsregel i kulturmiljölagen.
Film
Sverige har en lång tradition som framstående filmnation. Historien kan visa upp en mängd namnkunniga svenska regissörer, manusförfattare och skådespelare men också banbrytande filmer. Under de senaste regeringarna där Miljöpartiet har ingått har flera steg tagits för att stärka svensk films förutsättningar. Övergången till en ny, statlig filmpolitik, de omfattande kris- och återstartsstöden under och efter pandemin samt det efterlängtade införandet av produktionsincitament för film är några av de åtgärder som vidtagits. Men omvärlden är stadd i snabb förändring och mer behöver göras för att svensk film ska stå stark i en tid med delvis nya förutsättningar. Det gäller såväl finansiering och produktion som distribution. Det är därför välkommet att regeringen tillsatt en utredning som väntas lämna sitt slutbetänkande under våren 2025.
Tittarandelen för svensk film på bio är lägre jämfört med motsvarande andel i våra grannländer. Samtidigt har Sverige ett betydligt lägre statligt stöd för film än resten av Norden. Den statliga finansieringen av filmproduktion och distribution behöver stärkas samtidigt som finansieringskällorna behöver breddas.
2018 beslutade EU om en lagstiftning för audiovisuella tjänster, som bland annat innehåller kvoter för strömningstjänster som Netflix för andelen europeiskt innehåll. Lagen möjliggör även för EU:s medlemsländer att införa krav på strömningstjänsterna att bidra till nationell film- och tv-produktion. Allt fler länder i Europa har infört eller kommer att införa en sådan avgift, exempelvis Frankrike, Danmark och Belgien. Länderna har lagt sig på olika nivåer för avgiften och exakt hur den är utformad, men gemensamt är att man ser det som rimligt att dessa tjänster – på samma sätt som inhemska aktörer via skattsedeln – är med och bidrar till svensk filmproduktion.
Tillskottet i svenskspråkig film- och tv-dramaproduktion från strömningsaktörer är viktig – men vi vet inte hur affärsmodellerna ser ut framåt. Redan nu har flera aktörer backat i sin svenska produktion. Sverige är ett litet språkområde och vi behöver vidta åtgärder för att främja en stark inhemsk film- och produktionsmarknad och de berättelser som kommer från det svenska filmskapandet. Miljöpartiet vill därför att även Sverige inför detta system. En utredning som drar lärdomar från de länder som redan infört systemet bör genast tillsättas.
Att produktionsincitamenten nu finns på plats är viktigt för att jämna ut konkurrens
förutsättningarna för svensk film gentemot andra länder i Europa. Men det finns flera skäl att reflektera över införandet och tillämpningen, då medlen tar slut inom några minuter. Regeringen bör skyndsamt utvärdera lärdomarna och även se över hur mer resurser kan tillföras systemet.
I den digitala omställningen har det skett en snabb framväxt av strömningstjänster för rörlig bild. Biografens roll i tittarmönstret har minskat men utgör fortsatt ändå en betydelsefull del av den kulturella infrastrukturen som möjliggör möten och gemenskap i hela landet. Att uppleva en film på stor duk på en biograf är en annan kulturupplevelse än framför en TV eller skärm. Men när publiken avtar riskerar biografer runt om i landet att behöva stänga. Miljöpartiet menar därför att biografernas förutsättningar behöver ses över och stärkas. Regeringen bör adressera frågan i en kommande proposition i samband med filmutredningens slutbetänkande.
En ny gamingpolitik för Sverige
Den svenska spelbranschen är internationellt erkänd och har vuxit snabbt på kort tid. Orsaker bakom ”det svenska spelundret” har antagits vara ett gynnsamt näringslivs
klimat med lågt skattetryck för snabbt växande företag, en tidigt utbyggd digital infrastruktur med bredband och hemdatorer men också en tradition av stark kulturell infrastruktur med tidig introduktion till kultur och kreativitet, en stark kulturskola och ett utbrett finmaskigt nät av studieförbund.
Någon uttalad nationell strategi för dataspelsbranschen har dock inte funnits. I våra grannländer har gamingpolitiken ridit på en framgångsrik filmpolitik, men både Norge och Danmark har nyligen separerat kulturområdena och har en uttalad politik för gaming och dataspel. I ett större internationellt perspektiv framgår också att många länder har en strategi för statliga stöd till den växande spelbranschen.
För att Sverige ska behålla sin ställning och stärka branschen, spelkulturen och innovation och kreativitet kring spelutveckling krävs en nationell samling och strategi. I en rapport från forskningsinstitutet Rise (2023) identifieras fem utmaningar för branschen: kompetensbrist, forskningsluckor, resurser för utveckling, systematiska utmaningar såsom hinder för arbetskraftsinvandring och investerings- och exportstöd samt bristande förståelse och acceptans för dataspelsbranschen.
Flera av utmaningarna har börjat mötas med åtgärder medan andra behöver offensiva politiska beslut. Rise har själva initierat ett arbete med en nationell strategi som väntas presenteras under hösten 2024. Forskningen har stor potential att växa; det är glädjande att kulturutskottet sjösatt ett projekt med RUFS kring dataspel. Resurstilldelning bör kunna underlättas genom lokal samverkan men också genom mer riktade utlysningar där små utvecklare idag har svårt att hitta ingångar. Kompetensbristen kan möjligen mötas med utökade utbildningsplatser, men viktigare enligt såväl Rise som dataspels
branschen är att öppna för generösare regler för arbetskraftsinvandring. Idag har mellan en tredjedel och hälften av de anställda i den svenska dataspelsbranschen valt att flytta till Sverige för att arbeta med spelutveckling. En stor del av dessa kommer från länder utanför EU. Det finns en stor potential i en fortsatt utveckling, men det strama svenska regelverket kring migration utgör idag det sannolikt största hindret för branschen att växa. Slutligen finns ett behov hos såväl branschen som dess utövare att få acceptans och stärka sin ställning som en kulturyttring. Här kan den nationella kulturpolitiken bidra med kunskapsspridning bland annat till kommuner och regioner.
Miljöpartiet menar att regeringen borde ta initiativ för samordning kring fram
tagandet av en nationell strategi för dataspel för en växande bransch och ett levande kulturliv kring gaming och datorspel. Förslagsvis kan en sådan strategi tas fram i sam
råd med dataspelsbranschen och utgå från den rapport som Rise väntas lämna under hösten. Den bör innefatta de delar kring kompetensförsörjning, en liberalare migrations
politik, resursfördelning och ett stärkande av spelutvecklingens ställning som kultur
yttring som nämnts ovan.
Spel och allmännyttiga lotterier
Den 1 januari infördes en ny spelreglering i syfte att minska de oegentligheter som rådde inom den svenska spelmarknaden. En allt större del av spelandet sker över internet och därmed genom spelföretag som saknar tillstånd i Sverige. Regleringen bygger därför på ett licenssystem där alla aktörer som bedriver spel i Sverige ska ha en licens som kan ges efter ansökan hos Spelinspektionen. Spelmarknaden är sedan omregleringen upp
delad i en konkurrensutsatt del som är öppen för alla spelföretag med licens och en del för allmännyttiga organisationer som främst bedriver lotterier och olika former av bingo. För den konkurrensutsatta delen har omregleringen i stort sett fungerat bra. Men vissa problem har uppstått för den allmännyttiga sektorn som behöver ses över och åtgärdas.
Spel är en viktig inkomstkälla för föreningslivet med idrotten och kulturen. Men licenssystemet där ansökan ska göras hos Spelinspektionen har inneburit både en ökad administrativ pålaga, en större osäkerhet kring beviljandet av licenser och även höjda kostnader. Miljöpartiet anser att regeringen bör göra ett omtag i spelregleringen för de allmännyttiga spelen och lotterierna. Utredningen bör titta på hur spel kan bli en mer lönsam inkomstkälla för kulturen och föreningslivet, t.ex. genom möjligheten att överföra licenshanteringen från Spelinspektionen tillbaka till kommunerna för spel med en omsättning under 5
miljoner kronor.
Demokrati
Situationen för den globala demokratin är starkt oroväckande. Antalet demokratier i världen – och Europa – har minskat, och antalet människor som lever i autokratier ökar. Medan mycket få länder stärker sin demokratiska position är det desto fler länder som långsamt avdemokratiseras. Sverige är sedan det senaste valet inte ett undantag. Med påhopp på fria medier, attacker mot myndigheter, misstänkliggörande av kulturen och strypta stöd till civilsamhället, föreningslivet och bildningen har regeringsunderlagets partier och politik med precision riktat in sig mot demokratins kärna. Det är också ett mönster vi känner igen från andra länder som gått i auktoritär riktning: media och civilsamhället är oftast först i skottgluggen. Ännu är den svenska demokratin stark och livskraftig, men vi har nu lärt oss att aldrig ta den för given.
Det fria kulturlivet och civilsamhället är demokratins grundplatta ute i landet. Föreningslivet är en demokratisk skola som samlar människor och skapar gemenskap, inkludering och delaktighet. Kulturen och den fria konsten fungerar som en demokratisk vakthund, genom att den ifrågasätter makten och stimulerar det kritiska tänkandet.
Allt det här behöver värnas och stärkas. Miljöpartiet är positiva till flera av förslagen från kommittén Demokratin 100 år. Vi vill inrätta en nationell demokratifunktion och ge länsstyrelserna ett demokratifrämjande uppdrag.
Hot och hat är också ett stort hinder för journalister, föreningslivet och enskilda opinionsbildare som undviker att göra sina röster hörda på grund av risken att utsättas. Här behövs ett samlat strategiskt arbete som kombinerar ett stärkt rättsväsende och stöd till det civila samhället med satsningar på medie- och informationskunnighet, insatser mot desinformation samt krav på de globala plattformsföretagen. En ny samlad strategi för ökad motståndskraft mot desinformation och näthat behövs. Handlingsplanen Till det fria ordets försvar bör i större utsträckning omfatta civilsamhället.
Mediepolitik, MIK och public service
I en tid där de flesta människor, inte minst unga, tillbringar mycket tid i den digitala miljön och exponeras för en flod av olika budskap är förmågan att kritiskt analysera information och olika källor viktigare än någonsin tidigare. Vi vill också att sam
ordningen av medie- och informationskunnighetsfrågor (MIK), inklusive bildförståelse, ska förbättras mellan samhällets olika sektorer. Som ett naturligt nästa steg anser Miljöpartiet att en nationell strategi för stärkt motståndskraft mot desinformation och propaganda ska tas fram så att medie- och informationskunnigheten kan stärkas. Ett sådant arbete bör ske i nära samarbete med de aktörer som påverkas i största mån.
Alla människor, oavsett var i landet man bor, ska ha tillgång till allsidig nyhets
förmedling av hög kvalitet. Miljöpartiet vill ytterligare stärka förutsättningarna för oberoende, granskande journalistik och fortsätta bygga bort så kallade vita fläckar, områden med svag journalistisk bevakning. Det nya mediestödet som beslutades i november 2023 har – precis som Miljöpartiet varnade för – medfört en försvagad mediemångfald.
För att säkerställa att det ska finnas en mångfald av nyhetsmedier över hela landet behöver det nya stödet utvärderas och uppdateras samt tillföras mer resurser så att målen uppnås.
Även tidskrifter som bedriver fördjupande samhälls- och nyhetsjournalistik, idéburna tidskrifter och facktidskrifter har ett stort värde för bildningen och upprätthållandet av demokratin. Tidskriftsbranschen har liksom övriga samhället genomgått en grund
läggande omställning till ökad digital distribution. För att möta de digitala utmaningarna har en utredning tillsatts som lämnat sitt slutbetänkande (Ds 2024:4). Regeringen bör gå vidare med utredningen och lämna en proposition som säkrar tillgången till och distri
butionen av dessa tidskrifter på ett sätt som främjar en bred mångfald där exempelvis även mindre nischade tidskrifter ingår. Sverige är ett litet språkområde och kräver offentliga stöd för exempelvis kulturtidskrifter, idéburna tidskrifter och tidskrifter med fördjupande samhälls- och nyhetsjournalistik.
Miljöpartiet vill understryka vikten av en bred och oberoende public service och dess demokratiska betydelse. För att public service fortsatt ska kunna bidra till demokrati
utvecklingen är ett brett utbud för hela befolkningen, hög tillgänglighet och ett fortsatt högt förtroende centralt.
I tider av globalisering av det svenska medielandskapet, där stora internationella plattformsföretag har haft stor inverkan på såväl reklammarknaden som publiken, och med långtgående digitalisering och förändrade medievanor, är public services roll central för saklig och opartisk information, professionell journalistik och fakta
granskning, för att värna det svenska språket och den svenska produktionsmarknaden, för de nationella minoritetsspråken, för ett mångsidigt och brett programutbud och även för att bidra till gemensamma referensramar och kunna fungera som lägereld för den svenska befolkningen. Public service har också en särställning i totalförsvaret genom sitt höga förtroende hos befolkningen, sina breda och allsidiga uppdrag i allmänhetens tjänst och kraven på oberoende.
Under våren 2024 lämnade Public service-kommittén sitt slutbetänkande. Kommittén kunde tyvärr inte enas kring flera av förslagen, vilket är beklagligt. Vi är, i likhet med många av remissinstanserna till utredningen, mycket bekymrade bland annat över den nivå Public service-kommittén landade i avseende medelstilldelning för sändnings
perioden. Vi delar inte Tidöpartiernas bild av att det finns stora möjligheter till effektivisering och samverkan som kan spara pengar samtidigt som kraven kvarstår på att ha ett brett nyskapande utbud med hög kvalitet, folkbildande ambitioner och lokal närvaro. Den ekvationen går inte ihop.
I den nya digitala samtiden är det avgörande att public service-företagen är trovärdiga och finns där publiken är. Det är därför viktigt att uppdragen, exempelvis kring informationssäkerhet och digital närvaro, kan uppfyllas och att text, ljud och rörlig bild fortsatt kan publiceras på externa plattformar. Lika viktigt är det att public service speglar hela Sverige och variationen i befolkningen.
Under den förra mandatperioden stärktes strukturerna för att öka public services oberoende, bland annat med längre sändningsperioder och utökade begränsningar avseende vilka som får sitta i förvaltningsstiftelsen. Miljöpartiet vill stärka oberoendet ytterligare, bland annat genom ett grundlagsskydd av public service.
Läsfrämjande, språk och litteratur
I Pisastudien från 2023 var de svenska resultaten i läsförståelse tillbaka på samma nivåer som 2012, vilket då var de sämsta resultaten som uppmätts. Den sjunkande läsförmågan bland barn är ett resultat av den bristande likvärdigheten i skolan. Elevers socioekonomiska bakgrund har en allt större påverkan på deras resultat. Satsningar på läsundervisning, inköp av böcker och läsfrämjande åtgärder i skolan är därmed avgörande för att främja läsningen. Det är av mycket stor betydelse att regeringen följer utvecklingen efter propositionen om skolbibliotek som lades under hösten, så att den får den avsedda effekten att alla elever i hela landet får tillgång till väl fungerande och bemannade skolbibliotek.
Men det behövs också ett fungerande ekosystem för litteraturen med bra villkor för författare, förlag, bokhandlare, folkbibliotek med flera. Barn behöver läsande förebilder, då behöver hela samhället präglas av att böcker och läsning blir ett naturligt inslag i vardagen.
Sverige behöver en utvecklad litteraturpolitik. En utredning är ett första steg. Vi vill även ta vidare det framgångsrika arbete som gjorts efter Läsdelegationens förslag. Bemannade skolbibliotek, ett långsiktigt förstärkt läsfrämjandearbete inklusive satsning på Läsfrämjandeinstitutets modell och mer läsning i skolan. Vi behöver inte symboliska åtgärder utan ett läsfrämjande lyft med reformer som gör skillnad.
Samtidigt bör situationen för författare ses över. Ersättningarna är ofta låga och ljudbokens inträde medför utmaningar. En översyn av hela litteraturpolitiken behöver göras med inriktningen att författares villkor behöver förbättras i ett fungerande ekosystem för boken. I Norge har man nyligen infört en boklag, och den kommer att vara viktig att följa. En viktig men ofta osynlig länk i litteraturens kedja står över
sättarna för. Det är därför viktigt att i en översyn av litteraturpolitiken uppmärksamma även den yrkesgruppen och stärka dess status.
Folkbildningen
Folkbildningen genom studieförbund och folkhögskolor har stor betydelse för bildningen, kulturen och demokratin i vårt land. Den ideella och den professionella folkbildningen når en miljon människor i Sverige årligen och finns i varje svensk kommun. På en del platser i vårt land är studieförbundens lokaler den enda samlings
plats för kommunens invånare som finns. Folkbildningen är en grundpelare i den demokratiska kulturpolitiken där människans fria och frivilliga organisering och bildning tar plats och ges utrymme. Genom studieförbunden får den ideella sektorn tillgång till lokaler, erfarenhet, kunskap och stöd i hela landet. Studieförbunden har på det sättet varit det lokala smörjmedlet för amatörkulturen. Det svenska musikundret hade omöjligt kunnat uppstå utan de över 260 musikhus, 4
000 replokaler och fem miljoner studietimmar som årligen ägnas åt repetitioner, spelningar och inspelningar av populärmusik inom ramen för studieförbunden.
Regeringens nedskärningar i anslagen till studieförbunden är ett hårt slag mot kultur
livet, bildningen, integrationen, de kreativa näringarna och ytterst demokratin och allt det som är vårt gemensamma. Med Tidöregeringens politik blir Sverige ett fattigare land.
För att utveckla systemet med medelstilldelning, uppföljning och kontroll av folkbildningens aktörer tillsatte den förra regeringen en folkbildningsutredning. I maj presenterades slutbetänkandet Bildning, utbildning, delaktighet – folkbildningspolitik i en ny tid (SOU 2024:42) med en rad förslag. Miljöpartiet sympatiserar med utredningen och dess förslag och vill därför att självförvaltningsmodellen bibehålls genom att Folkbildningsrådet finns kvar och fördelar medel till folkbildningens aktörer. I enlighet med utredningen vill vi vidare införa en ny målbild och nya mål och indikatorer samt en ny modell för uppföljning, revision och kontroll samt eventuellt återtagande av utbetalade medel.
Regeringens kraftiga nedskärningar i medlen till studieförbunden har fått stora negativa konsekvenser över hela landet. Studieförbunden i samverkan har genom webbsidan Nedskärningskartan listat konkreta effekter av neddragningarna i form av nedlagda kontor och verksamhetslokaler och stängda verksamheter. När musikhus, lokaler och mötesplatser försvinner drabbas inte bara studieförbundens verksamhet, utan hela kultur- och föreningslivet på orten är ofta beroende av dessa lokaler. Att effekterna är och väntas bli omfattande för kulturlivet, inte minst på små orter och i glesbygd, vet vi men hur stora och vilka vidare konsekvenser det får behöver fortsatt undersökas. Regeringen bör därför omgående utreda och analysera konsekvenserna av nedskärningarna för folkbildningen.
Civilsamhället
Föreningslivet är en bärande samhällskraft. Inom föreningslivet träffas människor från olika bakgrunder, vilket bygger samhörighet och stärker både demokratin och försvars
viljan. Vi vill förenkla för ideella organisationer så att det blir lätt för människor att ge av sin fritid till det gemensamma. Stöd och villkor för det demokratiska föreningslivet måste vara långsiktiga och tydliga.
Tyvärr ser vi att regeringens politik även på det här området går i motsatt riktning. Efter de hårda slagen med pandemin, lågkonjunkturen och de indragna återstartsstöden vittnar civilsamhällesorganisationer nu om att regeringen genomför stora förändringar i snabb takt utan ordentlig dialog och med otydliga mål. Det gäller inte minst bistånds
organisationerna. I linje med detta fick Sverige en varning av EU-kommissionen under sommaren 2024 i dess årliga granskning av hur väl medlemsländerna efterföljer rättsstatens principer. Kommissionen konstaterar att nedskärningar i finansiering och snabbare remisstider påverkar vissa delar av civilsamhället och varnar för att inte låta reformer av civilsamhället påverka det i orimlig utsträckning.
Miljöpartiet vill genomföra ett civilsamhälleslyft med 1
miljard i en permanent satsning på föreningslivet och civilsamhället. Syftet med vår satsning är att underlätta långsiktig planering och verksamhet, att stötta föreningslivets infrastruktur, att under
lätta för landets alla eldsjälar att nå ut med kulturarrangemang och föreningsverksamhet i hela landet samt att möjliggöra insatser som främjar integration, hälsa och barn och ungas fritid.
Vi behöver förenkla byråkratin och satsa långsiktigt. För civilsamhället innebär en tungrodd administration att många drar sig för att axla viktiga förtroendeuppdrag och att resurser läggs på en ineffektiv organisation. Vi behöver därför övergå till mer lång
siktiga verksamhetsstöd istället för korta projektstöd som kräver årliga eller upprepade ansökningar för att få medel till verksamheten. En omläggning av stödsystemen mot fleråriga stöd måste dock ske utan att tumma på kontroll och uppföljning. Frågan kring stöd till föreningsliv och civilsamhället bör därför utredas.
Vi vill också jämna ut skillnaderna mellan idrotten och det övriga ledarledda civilsamhället när det gäller sociala avgifter. Idag finns ett undantag i socialavgiftslagen som innebär att organisationer som är medlemmar i Riksidrottsförbundet kan engagera ledare upp till ett halvt basbelopp utan att behöva betala sociala avgifter för ledarens ersättning. Detta undantag gäller varken för de friluftsorganisationer som inte är medlemmar i Riksidrottsförbundet eller för ungdomsorganisationerna, som samordnar och genomför likvärdiga ledarledda aktiviteter. Detta bör omgående åtgärdas då det skulle underlätta för det föreningslivet och skapa bättre möjlighet till fritidsaktiviteter, inte minst för barn och unga, och det till en mindre kostnad.
Mats Berglund (MP)
Elin Söderberg (MP)
Jan Riise (MP)
Märta Stenevi (MP)
Jacob Risberg (MP)
Camilla Hansén (MP)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:3367
av Mats Berglund m.fl. (MP)
Idrott och rörelse för alla
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om långsiktigt stöd för idrottsrörelsen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödet till barn- och ungdomsorganisationer ska höjas och permanentas på en hög nivå och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillgång till idrott och rörelse för alla och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka insatserna för att alla barn och unga tidigt i livet ska få möjlighet till rörelse och idrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att stärka äldres tillgång till fysisk aktivitet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en jämlik och inkluderande idrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra möjligheterna till spontanidrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om riktade insatser för idrottsverksamhet i områden med lägre socioekonomisk status och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att följa upp och gå vidare med förslagen från Kommittén för främjande av fysisk aktivitet samt att resurser bör tilldelas för att genomföra förslagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för det samlade arbetet för att främja fysisk aktivitet och motverka stillasittande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa bättre förutsättningar för och tillgång till idrott för personer med funktionshinder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra och stärka möjligheterna för personer med intellektuell funktionsnedsättning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för färdtjänstresor för att stärka möjligheten för fler att delta i idrottsaktiviteter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och stärka stödet till svensk parasport och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka stödet till idrotten för att möjliggöra för elitidrottare att satsa på sin sport och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur ett system som säkerställer idrottares sociala skyddsnät kan utformas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och stärka möjligheten att kombinera en yrkeskarriär med sin elitidrottssatsning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt genomföra förslagen i utredningen Ett trygghetssystem för alla och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna utbildningskedjan för idrottare från grundskola till högskola och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lyfta förslagen från utredningen om idrottsutbildningar i gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan för att komma till rätta med de hinder som finns i dag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjligheten för skolorna att ordna friluftsdagar ska stärkas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skolmiljöer för idrott och rörelse och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och förbättra möjligheten att kombinera elitidrott med studier på högre nivå och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avbryta nedskärningarna i anslagsgivningen till studieförbunden och återställa samt stärka finansieringen till den samlade folkbildningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör initiera ett forskningsprogram med särskild inriktning på idrott och fysisk aktivitet för de områden och den inriktning som anges i motionen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt inrätta en nationell anläggningsfond som även ska fungera som en kunskapsnod för att ge kommunerna bättre stöd i planering och byggande av fler, modernare, mer tillgängliga och hållbara anläggningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka den nationella samordningen för fler, moderna och mer tillgängliga anläggningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Boverket i uppdrag att inkludera planering för idrottsanläggningar och idrottsmiljöer i sina vägledningar till kommunerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Boverket ska inkludera idrott i sin vägledning till kommunerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillgängliga idrottsanläggningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en kommun eller förening som får statligt bidrag för anläggningar ska ha en skyldighet att registrera idrottsanläggningar i tillgänglighetsdatabasen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i nära samarbete med de berörda motorsportförbunden och andra berörda organisationer bör följa och underlätta övergången till miljövänligare och klimatvänligare bränslen i motorsporten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om miljövänligare resor för besökare och aktiva inom tävlingsidrotten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att tillvarata och värna arvet med ridskolor över hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att åtgärda systemfelen inom hästsporten så att den kan fortsätta att vara en folksport med närvaro över hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om miljö och djurvälfärd inom sport och idrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att kollektivtrafiken på landsbygden förbättras för bättre och tryggare tillgänglighet till ridanläggningar och andra arenor för idrott och rörelse och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anordna fler internationella idrottstävlingar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att när Sverige står som arrangör för internationella idrottstävlingar ska det ske på ett socialt, etiskt, miljömässigt, klimatvänligt och arbetsmiljömässigt hållbart sätt, samt att detta även bör vara en bärande del i ansökan och marknadsföringen av evenemangen i syfte att sprida det goda exemplet internationellt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i nära samråd med idrottsrörelsen och supporterföreningarna utveckla och ta vidare förslagen från utredningen Tryggare idrottsarrangemang för att motverka brott och ordningsstörningar vid idrottsevenemang och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra införandet av säkra zoner för användning av godkänd pyroteknik på elitidrottsarenor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige även fortsättningsvis bör ta en aktiv roll i det internationella antidopningsarbetet genom Wada och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bryta den ökande kostnadsutvecklingen för barns och ungdomars deltagande i den organiserade föreningsidrotten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fritidskortet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en ny utredning för de små allmännyttiga lotterierna och tillkännager detta för regeringen.
En grön politik för idrott och rörelse
Idrottsrörelsen är en djupt rotad folkrörelse som stärker folkhälsan i alla åldrar och bidrar till eget välbefinnande och till inkludering och gemenskap i samhället. Genom idrott och föreningsliv får människor från olika samhällsskikt och kulturer möjlighet att mötas och interagera, vilket främjar social sammanhållning.
Idrottande och fysisk rörelse är för många människor en viktig del av livet utanför arbete, skola och utbildning som skänker mening och stärker både individen och kollektivet.
Föreningslivet har byggt Sverige starkt och motståndskraftigt. Den liberala demokratin
har vuxit fram ur folkrörelsernas och föreningarnas gemenskap, tillit och ideellt engage
mang. Genom att möta andra och skapa sociala sammanhang, ta ansvar som ledare och driva demokratiska processer för att den lokala föreningen eller idrottsklubben ska fungera växer vi som individer och bidrar både till folkhälsan och till ett starkt och demokratiskt samhälle
.
En grön idrottspolitik har som ett mål att människan i samhället ska ha möjlighet att hitta sitt eget hållbara sätt att leva. För att uppnå det behöver det bli lättare att leva både miljö- och klimatmässigt bra liv men också att ta hand om den egna kroppen och själen. Idrotts- och föreningsrörelsen är viktiga pusselbitar
.
Miljöpartiet vill att stödet till barn- och ungdomsorganisationer ska höjas och permanentas på en hög nivå, och stödet till idrottsrörelsen ska höjas för att långsiktigt fortsätta stärkas. Det gemensamma behöver underlätta för att skapa funktionella och trygga platser för idrott och rörelse, sänka trösklarna för de som står långt ifrån och underlätta för mer hållbara anläggningar och evenemang. Det ska samtidigt bli lättare att satsa på en elitkarriär och att kombinera en idrottslig satsning med utbildning eller annat jobb.
Det är centralt att politiken respekterar idrottsrörelsens självständighet och samtidigt skapar möjligheter för idrotten att bidra till samhället och individer med idrottsglädje, gemenskap och goda uppväxtvillkor för fler. Den här motionen innehåller en rad förslag från Miljöpartiet de gröna för att skapa ett samhälle med mer idrott och rörelse för alla.
Idrott och rörelse för alla
Att samlas tillsammans och tävla och träna, eller på egen hand snöra på sig skorna, ladda spellistan i lurarna och ge sig iväg till gymmet, eller ut i motionsspåret, är en del av mångas vardagsrutin. Att ha möjligheten att röra på sig bidrar till både den fysiska och den mentala folkhälsan. Men för att fler ska kunna, våga eller ens ha möjligheten till ett fysiskt liv behöver politiken vara med och sänka trösklarna.
Vi behöver få fler och bättre anpassade anläggningar, satsa på ledarskapet i det ideella föreningslivet, sänka kostnaderna där de utgör hinder och möjliggöra för fler att ta steget in i elitverksamheten. Vi behöver särskilt satsa resurser på de som står allra längst ifrån; flickor och kvinnor med invandrarbakgrund, personer med intellektuella eller fysiska funktionshinder och äldre är några grupper där politiken behöver vara ännu mer närvarande
.
En stark och ansvarsfull politik för idrottsrörelsen är en politik som säkrar förutsätt
ningarna för tillgång till idrott för alla. Det är särskilt viktigt att barn och unga har rättvisa möjligheter att utöva idrott. Vi vill stärka insatserna för att alla barn och unga tidigt i livet ska få möjlighet till rörelse och idrott som ett naturligt inslag i deras uppväxt, i skolan och på fritiden. Ett brett utbud av fritidsaktiviteter är viktigt för att ta vara på alla barns intressen, stärka folkhälsan i alla åldrar och arbeta förebyggande mot segregation och utanförskap.
Vi vill se en jämlik idrott där alla har möjlighet att delta – såväl unga som äldre. Det finns dock utmaningar kring jämlikhet, tillgänglighet och möjligheterna för alla att hitta sin plats inom den organiserade idrotten. Förutsättningarna för föreningsidrott skiljer sig idag åt mellan barn och ungdomar i Sverige beroende på inkomst, utbildningsbakgrund, härkomst, kön, funktionsvariation och bostadsort. Här har alla parter, både offentliga och privata, en viktig roll i att ta ansvar och se över sin fördelning. Idrottsrörelsen har även själv mer att göra för att säkra att pojkar och flickor, män och kvinnor, ges lika förutsättningar att utöva sin idrott och även att kunna elitsatsa.
I takt med att vi blir allt äldre växer också behovet av fysisk aktivitet för att motverka kroppens nedbrytning och minskad muskelmassa. Genom exempelvis anpassningar av idrottsplatser och redskap, eller genom riktade verksamheter såsom gåfotboll och särskilda träningstider på gym kan rörelse för äldre främjas. Fysisk aktivitet hos äldre bidrar till att höja livskvaliteten och kan även bryta ensamhet.
Det statliga stödet till idrotten ska bidra till en jämlik, inkluderande idrott. I dag läggs en större andel av våra offentliga resurser på killars idrottande än på tjejers. Det vill vi ändra på. Det är viktigt med insatser för att nå till exempel utlandsfödda flickor och kvinnor som är en grupp som idag står längre ifrån idrottsrörelsen.
Vi vill också förbättra möjligheterna till spontanidrott. Det ska finnas tillgång till öppna idrottsplaner, motionsspår, skateboardramper eller annat som gör det lätt att röra på sig där människor bor och som inte upplevs som exkluderande utan utformas inkluderande och är tillgängliga för alla.
Miljöpartiet ser positivt på riktade insatser för idrottsverksamhet i områden med lägre
socioekonomisk status. Det är viktigt att regeringens pågående satsning för att utveckla idrottsverksamhet främst för barn och unga i utsatta områden görs långsiktigt med stöd till ledare och goda strukturer för föreningslivet att kunna verka på sikt. Den pågående satsningen bör utvärderas och byggas ut, också för att nå även andra prioriterade områden.
Varje rörelse räknas
Den rödgröna regeringen under förra mandatperioden gav Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet ett uppdrag om att kraftsamla för att lämna förslag som kunde minska stillasittandet och få fler att röra sig mer i vardagen. I sina delrapporter och i slutbetänkandet
Varje rörelse räknas
(SOU 2023:29) har kommittén lämnat en rad förslag om bland annat samordning mellan de offentliga nivåerna inklusive läns
styrelserna och om nya uppdrag för flera berörda myndigheter för att skapa en nationell struktur för arbetet med att främja fysisk aktivitet för alla.
Miljöpartiet instämmer i behoven. Regeringen har givit uppdrag åt ett par myndigheter
att göra fortsatta översyner och sammanställningar, men behöver gå vidare och säker
ställa att åtgärderna realiseras. Det är framförallt ambitionen med ett helhetsperspektiv som är centralt. Miljöpartiet menar därför att regeringen så snart som möjligt bör ta fram en strategi för det samlade arbetet för att främja fysisk aktivitet och motverka stillasittande. I synnerhet bör strategin fokusera på gruppen barn och unga för att öka deras rörelse i vardagen. Strategin behöver konkretiseras med samordnande uppdrag och konkreta mål, aktiviteter och nödvändiga politiska beslut utifrån kommitténs utredning. Det är också viktigt att resurser tilldelas i tillräcklig omfattning.
Parasport och idrott för personer med funktionsnedsättning
Alla ska kunna delta på sina villkor oavsett bakgrund och funktionsvariation. Idrotten ska vara till för alla, men idag finns många hinder för att personer med funktions
nedsättning ska kunna idrotta på jämlika villkor. De svenska paralympierna har genom åren varit många, men både nuvarande och före detta idrottare vittnar om samma sak: Att utöva idrott med en funktionsnedsättning kräver mycket mer än att bara ta sig till en träningsanläggning och utföra en aktivitet.
Personer med intellektuella funktionsvariationer tillhör en grupp som hamnat särskilt långt ifrån. I december 2024 arrangerade Parasport Sveriges Heja Speciell-dagen som ett startskott på ett helt år fyllt av satsningar där målet är lika förutsättningar för alla Sveriges idrottare. Miljöpartiet ser det som mycket positivt och anser att resurser bör tillföras för att satsningen ska få stort genomslag.
Tidöregeringens stereotypa och nedsättande syn på människor som inte har möjlighet att lönearbeta medför ytterligare bördor för personer med funktionsnedsättningar. Under
lång tid har personer med sjuk- eller aktivitetsersättning halkat efter i ekonomisk standard
i jämförelse med löneutvecklingen i Sverige. Personer med funktionsnedsättning har sämre förutsättningar att få arbete, även i ett läge där det råder stor efterfrågan på arbets
kraft. Risken att låsas in i livslång fattigdom är överhängande. Samhället behöver bli bättre på att ta vara på människors kompetens. Det är också en fråga om rättigheter.
Rätten till fysisk aktivitet avgörs idag ofta av om en anhörig har tid, ork och möjlighet
att assistera. För många är det inte bara att hoppa på cykeln eller gå till bussen. Det kvar
står stora utmaningar för att göra den svenska idrottsrörelsen jämlik och inkluderande.
Det borde vara en självklarhet och vinsterna är många. Miljöpartiet vill se en mer offensiv
politik för att underlätta tillgången till idrott och fysisk aktivitet för personer med fysiska och intellektuella funktionshinder och stärka parasporten och rätten till idrott för alla. För det krävs ett helhetsperspektiv där insatser görs inom olika politikområden. Det ekonomiska stödet till parasporten behöver också ses över och stärkas.
Många personer med funktionsnedsättning är beroende av färdtjänst. Men färdtjänst
möjligheterna behöver bli mycket bättre. En person som åker färdtjänst kan idag bli nekad att få bli avsläppt vid en fritidsaktivitet i stället för vid hemmet efter skol- eller arbetsdagens slut. På färdtjänstresor får heller inte idrottsspecifika hjälpmedel såsom en
extra rullstol tas med. För att ha möjlighet att delta i en idrottsaktivitet behöver till
gången
till assistans och rätten till färdtjänstresor stärkas och anpassas till verkligheten. Regel
krånglet för färdtjänstresor måste minska och flexibiliteten behöver öka. Det bör över
vägas att ta fram nationella riktlinjer för tillgänglighet och allas tillgång till idrott och fysisk aktivitet.
Elitidrott
Svensk elitidrott står sig stark. Vi når internationella framgångar i många sporter och grenar. Vi hyllar gärna våra hjältar, men en baksida är att det idag är svårt att leva på sin elitkarriär inom många idrotter, men också att kombinera elitidrottande med utbildning eller jobb.
Det gemensammas investeringar i elitidrott har många fördelar. Internationella framgångar fungerar som effektiva inspirationskällor för breddidrotten och för barn och unga och bidrar därmed till en aktiv befolkning. Det är viktigt att vi erbjuder våra svenska elitidrottare bästa möjliga förutsättningar för att lyckas i sina karriärer och i sitt viktiga arbete som ambassadörer för idrott och rörelse för alla.
Tyvärr lever många elitidrottare under knappa förhållanden, vissa även under existens
minimum
och står helt eller delvis utanför de svenska trygghetssystemen. För att fler idrottare ska kunna satsa på sin sport behöver det ekonomiska stödet till idrotten öka. Samtidigt vill vi utreda hur ett system som säkerställer idrottares sociala skyddsnät kan utformas.
Ett arbete behöver göras för att se över hur elitidrottare på ett bättre sätt kan kombinera
en yrkeskarriär med sin elitidrottssatsning. Förslag på hur hinder i regelverk eller ekonomiska förutsättningar kan undanröjas bör tas fram i nära samverkan med idrotts
rörelsen,
Utredningen
Ett trygghetssystem för alla
(SOU 2023:30) som tillsattes av den röd
gröna regeringen har lämnat förslag till ett nytt regelverk för hur sjukpenninggrundande inkomst (SGI) kan beräknas på historiska inkomster istället för förväntade inkomster. Ett sådant regelverk skulle vara gynnsamt för elitidrottare och andra fria och kreativa yrkesgrupper med ojämna inkomster och lösa många problem. Utredningen är remiss
behandlad och klar och har legat på Tidöregeringens bord alltför länge. Den bör utan fortsatt dröjsmål omvandlas till proposition och lagförslag.
Utbildning, folkbildning och forskning
Skola och utbildning
Barn och ungdomar är svensk idrotts framtid. För att idrottsrörelsen ska växa sig stark och ha möjlighet att få fram internationellt ledande idrottare även i framtiden behöver vi möjliggöra satsningar för våra unga talanger parallellt med skolgång och utbildning.
På gymnasienivå finns det två olika möjligheter för elever som vill kombinera studier
med elitidrott: riksidrottsgymnasium (RIG), där elever rekryteras nationellt, och nationellt
godkända idrottsutbildningar (NIU), med lokal eller regional antagning. Studierna är anpassade för att kombineras med en elitidrottssatsning där eleverna följer de vanliga gymnasieprogrammen men får möjlighet att ha specialidrott som ämne.
Men det finns en rad hinder för dessa utbildningar att fungera optimalt. Det statliga anslaget för RIG har inte räknats upp i takt med kostnadsutvecklingen, vilket sätter skolhuvudmännen i en problematisk situation. Samverkan mellan skolan och idrotts
föreningar är ofta eftersatt och behöver uppmuntras och stödjas. RIG och NIU har dessutom helt olika förutsättningar vilket leder till brist på likvärdighet och rätts
säkerhet.
Idrottsutbildningar i
gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan
utreddes redan 2020 (U2020/04134/GV) men ännu har ingen proposition eller skarpt förslag kommit från regeringen. För att få ordning och skapa bättre förutsättningar för unga att satsa på idrotten anser Miljöpartiet att regeringen skyndsamt behöver lyfta frågan.
Utbildningssystemen behöver moderniseras med målet att skapa ett sammanhållet ramverk med nationella krav och mål som kan följas upp och utvärderas för att säkra
utvecklingsmiljöernas kvalité. Utbildningarna behöver också dimensioneras och kopplas
till en finansieringsmodell som anpassas till idrotternas olika behov och förutsättningar tillsammans med andra elitsatsningar och med landslagsverksamhet. Det är också viktigt att hitta fungerande lokala lösningar som möjliggör för ungdomarna att bo kvar hemma i den utsträckning de vill samt att ge bättre möjligheter till fortbildning för idrottslärare och lärare i specialidrott för en mer likvärdig och rättssäker utbildning för eleverna.
Skolornas friluftsdagar är ett viktigt komplement som erbjuder möjligheter för att eleverna att komma i kontakt med nya sporter och idrotter, men också möjligheter för
idrottens föreningsliv att rekrytera barn och ungdomar till idrott och rörelse. Miljöpartiet
vill därför stärka skolornas möjligheter att ordna regelbundna friluftsdagar på alla nivåer i skolsystemet.
Skolmiljöerna är viktiga arenor för barns och ungas rörelse. Välplanerade och grönskande skolgårdar och närhet till natur stärker elevernas möjlighet till fysisk aktivitet. Skolgårdar, skollokaler och andra utemiljöer behöver utformas, utrustas och upprustas så att de stimulerar och välkomnar idrott och rörelse.
Möjligheten att kombinera elitidrott med studier på högre nivå behöver också ses över och förbättras. Det är viktigt att anpassa studietakt och kurser på riksidrotts
universitet (RIU) och elitidrottsvänliga lärosäten (EVL) som erbjuder möjlighet till dubbla karriärer för elitidrottare.
Folkbildning
Sisu Idrottsutbildarna är idrottsrörelsens studieförbund och bedriver verksamhet för utövare, ledare, tränare och domare i alla landets kommuner. Folkbildningen är helt central för föreningslivet, civilsamhället och de demokratiska strukturerna över hela landet. Utan de över 100
000 arrangemang som sker årligen inom ramen för Sisu Idrottsutbildarna skulle den ideella idrottsrörelsen inte finnas.
Regeringens drastiska neddragningar för de övriga studieförbunden har skadat civilsamhället svårt. När studieförbunden drar ner och avvecklar verksamhet, lokaler och arrangemang riskerar även idrottens strukturer och ekosystem att drabbas negativt. Regeringen måste avbryta nedskärningarna i anslagsgivningen till studieförbunden och återställa samt stärka finansieringen till den samlade folkbildningen.
Även folkhögskolorna runt om i landet har drabbats hårt av Tidöregeringens bildnings
fientliga
politik. Vi har nu hamnat i ett läge där landets folkhögskolor, inklusive idrotts
folkhögskolor och folkhögskolor med idrottsutbildningar, behöver en ordentlig återstart med både ett erkännande från politiken och en stärkt finansiering från staten.
Forskning
Forskningen kring rörelse, parasport, breddidrott och elitidrott är viktig för idrottens utveckling. Samverkan mellan idrottsrörelsen och lärosätena är avgörande för lyckade resultat. Men det krävs också att forskningen backas upp politiskt för att skapa starka forskningsmiljöer och möjliggöra långsiktiga projekt. Centrum för idrottsforskning (CIF) har till uppgift att initiera, samordna, stödja och informera om idrottsforskning. Forskning om idrott och idrottsrörelsen är ofta tvärvetenskaplig och spänner över medicinsk, naturvetenskaplig, teknisk, samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning. Inom ramen för lärosätenas autonomi är det viktigt att politiken möjliggör initiativ för en stark struktur för högre utbildning och framstående forskning i samverkan med idrottsrörelsen.
Några av de områden som behöver adresseras, omgående eller i kommande forskningspolitiska proposition, är: 1) Graviditet och idrottskarriär – många kvinnor upplever bristande strukturer och stöd efter graviditet, vilket hämmar återgång till idrott på elitnivå. 2) Parasport och intellektuell funktionsnedsättning – deltagandet är fortsatt lågt och CIF konstaterar behovet av djupare förståelse för hinder, stödbehov och träningsanpassning. Folkhälsan är generellt sett låg i de grupper som har svårt att röra sig på egen hand. Det gäller inte minst personer med intellektuella funktionsvariationer. 3) Klimat och idrott – stigande klimatpåverkan hotar både utomhussäsonger och säkerhet vid träning och tävling. 4) Forskning för att stärka idrottens inkludering, hälsa och långsiktig samhällsnytta.
Att satsa på forskning, i synnerhet inom dessa områden, är att investera i ett idrottsliv som är tryggare, mer jämlikt och mer hållbart – både för individen och för samhället. Forskningsinsatser kan bidra till att stärka både folkhälsa, inkludering och idrottens långsiktiga motståndskraft mot de stora samhällsutmaningarna.
En nationell anläggningsfond för fler, modernare och mer tillgängliga anläggningar
En god folkhälsa med rörelse, idrott och friluftsliv behöver väl fungerande och genom
tänkta platser över hela landet – i städer, i mindre orter och på landet. För att få fart på tillskapandet av dessa arenor vill Miljöpartiet inrätta en nationell anläggningsfond som även ska fungera som en kunskapsnod för att ge kommunerna bättre stöd i planering och byggande av fler, modernare, mer tillgängliga och hållbara anläggningar.
En grundläggande förutsättning för att människor i Sverige ska kunna idrotta och
röra på sig är att det finns god tillgång till anläggningar och miljöer för idrott och rörelse.
Forskning visar, att det finns ett tydligt samband mellan närhet till idrotts
anläggningar och barns fysiska aktivitet. Det kan handla om idrottshallar, badhus och frilufts
anlägg
ningar, men också om platser i naturen, vägar och vatten – allt beroende på vilken idrott eller aktivitet som utövas.
Idag är behoven skriande stora i kommunerna. I en rapport som tagits fram på upp
drag av Riksidrottsförbundet
[1]
(januari 2025) konstateras att tillgången på idrottsanlägg
ningar är sämre i nybyggda områden än i äldre. Bristen på tider i hallar och anlägg
ningar
begränsar idrottsrörelsens möjlighet att växa och ta emot fler barn, unga och äldre som vill börja idrotta. När befolkningen vuxit och stadskärnorna förtätats har det inte byggts anläggningar för idrott och rörelse i samma takt. Den dyra marken i städerna prioriteras ofta till bostadsbyggande, vilket leder till att möjligheten att idrotta minskar och flyttas bort från där människor bor.
Även utanför de större städerna är behoven stora. Många av landets idrottsanlägg
ningar är i stort behov av renovering, och nya sätt att idrotta och röra sig ställer krav på nybyggnation och mer moderna anläggningar. I kommuner med vikande skatteunderlag riskerar denna för kommunerna frivilliga verksamhet att få stryka på foten. En god tillgång till anläggningar och miljöer för idrott och fritid i hela landet är i grunden en rättvisefråga.
Redan idag görs en hel del av olika parter. Riksidrottsförbundet har ett anläggnings- och idrottsmiljöstöd som kan sökas av föreningar. Även Allmänna arvsfonden och andra myndigheter och stiftelser delar ut stöd som kan användas till anläggningar och miljöer för idrott och rörelse. Kommunsektorn står för huvuddelen av finansieringen av anläggningar för idrott och fritid, i fråga om såväl drift som nybyggnation. Uppdraget till Centrum för idrottsforskning (CIF) att upprätta och driva en kunskapsplattform för anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid behöver följas upp.
För att stärka den nationella samordningen bör även ytterligare insatser övervägas. Exempelvis förordar Riksidrottsförbundet en nationell samordnare, och såväl Boverket som CIF lyfter avsaknaden av en nationell strategi. I Boverkets rapport konstateras även behovet av ett dialogforum för fritids- och idrottsmiljöer. Anläggningar för idrott och rörelse, både spontan och organiserad måste ses som en självklar del av samhälls
planeringen och regeringen bör därför ge Boverket i uppdrag att inkludera planering för idrottsanläggningar och idrottsmiljöer i sina vägledningar till kommunerna.
Men vi behöver gå längre. Miljöpartiet har i flera år talat om behovet av en nationell anläggningsfond. Den bör fungera genom att fördela medel till kommuner och byggherrar, men också som en innovativ kunskapsnod för att möjliggöra tillkomsten av fler, modernare, mer tillgängliga och hållbara anläggningar för idrott, rörelse och folkhälsa.
En anläggningsfond har även förordats av Riksidrottsförbundet, och förlaga finns bland annat i Danmark där en särskild fond, Lokal- och anläggningsfonden (LOA), har inrättats för att stötta innovativa projekt inom anläggningsområdet. Fonden fungerar såväl som en kunskapsförmedlare som en utvecklingsfond för framtidens hållbara fritidsliv. LOA finansieras av danska staten (Danska spel) och ska bland annat främja möjligheterna till fritidsaktiviteter i en alltmer urbaniserad tid samt ökad mångfald inom sporten, däribland parasport och sport för alla, oavsett livsvillkor. Den ska också sprida erfarenheter och lärdomar från genomförda projekt.
Riksidrottsförbundet erhöll under 2024 ett tillfälligt stöd för anläggningar. Under denna period kunde Riksidrottsförbundet möta fler föreningar och möjliggöra att nå nya målgrupper. Idag vet vi att arbetssättet fungerar väl och ger en stimulans i hela Sverige.
Med det ekonomiska läget och den inflationskris som Tidöregeringen inte lyckas besegra har frågan om nya platser för idrott blivit allt mer akut de senaste åren. Kostnad
erna för både renovering och nybyggnation av idrottsanläggningar har ökat markant. Många projekt har stannat av, vilket i slutändan leder till ett ökat stillasittande och sämre folkhälsa i Sverige. Vi vill därför att regeringen skyndsamt tillskapar en anläggnings
fond
och stärker den nationella samordningen för fler moderna och mer tillgängliga och
håll
bara anläggningar. Ett positivt beslut från Sveriges regering i rätt riktning för tillskapande
av en svensk nationell anläggningsfond brådskar. En utredning bör därtill tillsättas för att förtydliga inriktning, omfattning och skärningspunkter gentemot andra stödsystem på anläggningsområdet.
Tillgängliga idrottsanläggningar
Idag är idrottsanläggningar och lokaler för träning ofta otillgängliga, vilket begränsar möjligheten för allmänheten att besöka anläggningarna. Särskilt för personer med funktionsnedsättning är det viktigt att så snart som möjligt inventera och åtgärda de hinder som finns. I planering och byggande behöver ett helhetsperspektiv finnas där
lokalerna i alla sina delar görs tillgängliga. Det är också viktigt att det finns god informa
tion
om en anläggning ur tillgänglighetssynpunkt, så att man som besökare känner till lokalens beskaffenhet inför ett besök.
I det nationella arbetet för anläggningar måste ett tillgänglighetsperspektiv vara en självklarhet. Parasport Sverige har tagit fram en manual för tillgänglighet på idrotts
anläggningar som ska fungera som stöd när anläggningar planeras och är en viktig aktör för samverkan. Ett kartläggningsarbete för tillgänglighetsstatusen på anläggningar runt om i Sverige bör genomföras. Ett viktigt steg för att stärka svensk parasport är att ta fram och erbjuda information om var personer med funktionsnedsättning kan träna. Här är det viktigt att inkludera alla former av funktionsvariationer, även intellektuell.
Miljöpartiet vill att en kommun eller förening som får statligt bidrag också ska ha en skyldighet att registrera idrottsanläggningar i den redan existerande tillgänglighets
databasen. Men det initialt viktigaste är att föreningar och kommuner dels erbjuder tydlig information utifrån olika behov så att varje person själv kan se om anläggningen uppfyller kraven på tillgänglighet innan vederbörande beger sig dit för att idrotta, dels intensifierar arbetet med enkelt avhjälpta hinder samt att tillgänglighetsanpassa anlägg
ningar för idrott – både vid om- och nybyggnation.
Motorsport och idrottens miljöarbete
Motorsporterna har en stark tradition i Sverige, inte minst på mindre orter och lands
bygden. Motorer av olika slag har i princip sedan de uppfunnits och konstruerats varit en lockelse för tävlan i många olika typer av fordon. Elmotorn var en tidig uppfinning men har alltför länge fått stå tillbaka för motorer drivna av fossila bränslen. I den växande klimatkrisen behöver idrotten och sporten följa med i utvecklingen. Mycket arbete görs redan inom motorsporten.
Såväl Svensk Bilsport och Svenska Motorsportförbundet (Svemo) arbetar aktivt med utbildning, samverkan och innovation för att minska klimatavtrycket och förbereda en övergång till elektrifierade eller på andra sätt fossilfria fordon. Även internationellt pågår ett arbete. Men mer behöver göras och tempot i omställningen behöver accelerera för att inte sporterna ska dö ut när försäljning av bensin- och dieselbilar förbjuds inom EU år 2035.
Även om förbunden är ägare av sin egen utveckling inom respektive sport, bör
regeringen i nära samarbete med exempelvis förbunden och andra berörda organisationer
följa och underlätta övergången till miljövänligare och klimatvänligare bränslen i motor
sporten.
Det är publiken värd.
En stor del av idrottens utsläpp kommer från, ofta långväga, transporter mellan tävlingarna. Men även från besökare och publik. För att minska idrottens och sportens klimatavtryck behöver ett stärkt samarbete ske mellan regering, myndigheter, regioner, kommuner, och idrottslivets organisationer. Ett arbete behöver göras såväl i de kommu
nala och regionala planerna, som hos idrottsföreningarna för att miljövänliga resor och kollektivtrafik ska användas i högre utsträckning.
Djur inom idrotten och sporten
Hästsporten har en stark ställning i Sverige. Genom beredskapssatsningar efter andra världskrigets slut där man med statliga stöd omvandlade de militära anläggningarna till privata eller kommunala ridanläggningar för allmänheten kom ridskolor att bli allt mer utbredda och populära över hela landet. Det är ett arv och en tillgång för såväl bered
skap som föreningsliv och folkhälsa som vi behöver ta tillvara och värna.
Idag är hästsporten en av de populäraste svenska ungdomsidrotterna och Svenska Ridsportförbundet har över 150
000 medlemmar. Inte minst på landsbygden är rid
sporten ett viktigt inslag i barns och ungas idrottande. Förutom de positiva hälsoeffek
terna som aktivitet och rörelse skänker, har närheten till djur också bevisade positiva effekter.
Men ridning är en kostnadskrävande idrott. Tyvärr har många anläggningar hunnit bli slitna och nedgångna. Medel saknas för underhåll och utveckling. Och de aktiva får betala höga kostnader för att få tillgång till idrotten. Möjligheterna till intäkter är också
begränsade för föreningarna. Det är ett systemfel. Till skillnad från många andra idrotter,
som fotboll, friidrott och hallsporter, ansvarar kommunerna sällan eller aldrig för rid
anläggningarnas skötsel och underhåll. Anläggningarna behöver därför komma in i statistiken över idrottsanläggningar och kommunerna eller föreningarna behöver kompenseras med resurser för skötsel.
De höga kostnaderna stänger många barn och unga ute från stallen. Avgifter på många tusenlappar per termin gör också att regeringens ineffektiva satsning på fritidskortet knappast kommer bredda deltagandet.
Ett annat hinder är att ridanläggningarna ofta är placerade långt ifrån bostads
områdena. För att man ska kunna ta sig till stallet och ridlektionerna behöver kollektiv
trafiken på landsbygden förbättras, och nya anläggningar behöver på ett smartare sätt
anpassas för att kunna planeras in i tätorternas stadsutveckling. Här kommer anläggnings
fonden
att kunna bidra positivt.
Ridsporten behöver precis som motorsporten och övriga delar av idrottslivet arbeta med sina miljöavtryck. Exempelvis behöver klimatskadlig torv ersättas med andra material.
Under OS i Paris 2024 kom nyheter om hur hästsporten globalt ännu dras med problem kring dålig hantering av tävlingshästar. Regelverken som finns behöver följas och i vissa fall skärpas och länsstyrelsernas kontroller kan behöva öka. Bristande resurser eller jakt på sportsliga framgångar inom sporter och idrotter där hästar och andra djur är inblandade får aldrig gå ut över djurvälfärden.
Internationella tävlingar
Sverige bör ha en generellt positiv inställning till att arrangera stora internationella idrottstävlingar. Vi har en lång historia av att vara ett uppskattat arrangörsland med fokus på hållbarhet, både social, ekonomisk och miljömässig. I tider då länder som har tvivelaktiga, antidemokratiska regimer eller som präglas av korruption eller övergrepp på mänskliga rättigheter eller hbtqi-personer gärna arrangerar stora mästerskap krävs det att demokratiska länder står redo att arrangera och visa att det går att genomföra stora mästerskap på ett annat sätt.
När Sverige står som arrangör för internationella idrottstävlingar ska det ske på ett socialt, etiskt, miljömässigt, klimatvänligt och arbetsmiljömässigt hållbart sätt. Detta bör även vara en bärande del i ansökan och marknadsföringen av evenemangen i syfte att sprida det goda exemplet internationellt.
Trygg och säker idrott
Stoppa brottslighet kopplad till idrott
Idrotten och sporten ska vara en plats för glädje och gemenskap. Tyvärr ser vi allt oftare hur olika typer av brottslighet – alltifrån penningtvätt och organiserad brottslighet till manipulation av idrottsresultat – tränger sig in i det som borde vara en trygg plats för både utövare, ledare och styrelseledamöter. Dopning och spelrelaterade problem är även
frågor som riskerar att urgröpa trovärdigheten för idrotten. Samhället behöver gemensamt
mobilisera för trygga idrottsmiljöer och en idrott fri från hot, hat och kriminalitet.
Läktarkulturen är en viktig del av svensk idrott. En match i exempelvis fotbolls
allsvenskan kan skapa stämningar på läktarna på de svenska arenorna som mäter sig med de stora fotbollsnationerna. Men i Sverige såväl som internationellt kommer det med en baksida, där våld, hat, rasistiska och nedsättande yttranden har fått utrymme och möjlighet att ta plats. Det är en utveckling som måste brytas, men utan att bryta den positiva kulturen. Även inkastade föremål och så kallade bangers och den pyroteknik som är direkt farlig måste komma bort från våra arenor och idrottsevenemang samtidigt som viss pyroteknik tvärtom bör kunna tillåtas. Idag är all pyroteknik förbjuden på elit
idrottsarenor, men användningen är trots det både stor och uppskattad bland supportrar och aktiva.
Utredningen
Tryggare idrottsarrangemang
(SOU 2025:4) som kom under våren
2025 har förslag som regeringen noga bör överväga, eventuellt omformulera utifrån remiss
instansernas
svar och i nära samråd med idrottsrörelsen och supporterföreningarna utveckla vidare för att motverka brott och ordningsstörningar vid idrottsarrangemang samtidigt som det bör vara möjligt att exempelvis införa säkra zoner för användning av godkänd pyroteknik på elitidrottsarenor. Det norska systemet kan utgöra inspiration och modell för en svensk motsvarighet.
Dopning är både en brottslig verksamhet, en hälsorisk för individen och en utmaning för en trovärdig idrott. Sedan den första januari 2021 finns en separat antidopnings
organisation som är självständig i relation till idrottsrörelsen som även fått ett vidgat uppdrag att utveckla arbetet mot dopning även i miljöer utanför idrottsföreningar. Flera
regeringar har bidragit till att stärka Sveriges antidopningsarbete, vilket behöver fortsätta.
Det är viktigt att göra intensifierade insatser för att nå fram till målgrupper utanför den organiserade idrotten, till exempel personer som tränar på gym som inte är anslutna till RF. Sverige bör även fortsättningsvis ta en aktiv roll i det internationella antidopnings
arbetet genom Wada.
Idrottens finansiering
För att idrott och rörelse ska vara tillgänglig för alla krävs att samhället är med hela vägen med stöttning och finansiering. Statens stöd till idrotten ges i huvudsak genom Riksidrottsförbundet (RF) som fördelar stödet vidare. Självförvaltningsmodellen, med en fristående organisation som agerar i myndighets ställe och bland annat fördelar det
statliga stödet och som finns i olika konstruktioner inom både idrotts- och folkbildnings
politiken,
har visat sig väl fungerande och bör bibehållas. Det är viktigt att RF har en oberoende ställning gentemot staten och kan agera fritt och självständigt. Det statliga stödet behöver vara i paritet med föreningslivets behov men samtidigt riktas på ett sådant sätt att det främjar de idrottspolitiska målen samt breddad rekrytering.
Det har blivit allt dyrare för barn och ungdomar att ägna sig åt idrott på fritiden. Det är en utveckling som måste brytas. Enligt två undersökningar som Riksidrottsförbundet presenterade i december 2024, har kostnaden för ett barns eller ungdoms huvudidrott ökat med 68 procent sen 2009. Föräldrar till barn mellan 7 och 18 år uppger enligt studierna att de betalar i genomsnitt 9
400 kronor per år. Skillnaderna är dock stora och
varierar i spannet 5
000–25
000 kronor per år mellan olika idrotter. Ofta anser föräldrarna
att det trots allt är värt det, men alla familjer har inte möjlighet att hänga med i kostnads
utvecklingen.
Det är framför allt utgifterna för resande och träningsavgifter som har ökat. Individuella och extra träningar har också blivit allt vanligare. Men även andra utlägg för exempelvis utrustning, läger och cuper är sådant som driver upp kostnaderna för familjerna. Det här är en utveckling som både det offentliga och idrottslivet behöver hålla ögonen på. Men vi behöver också hitta verktyg för att motverka en utveckling med stora kostnadsökningar.
Miljöpartiet röstade nej till fritidskortet som regeringen sjösatte under hösten 2025. Ambitionen att sänka kostnaderna för barns och ungas idrottande och andra fritids
aktiviteter, liksom att hitta verktyg för breddad rekrytering till idrottsrörelsen och andra fritidsaktiviteter är goda, men instrumentet med ett fritidskort är helt fel. Det har fram
förts kritik mot en lång rad problem med regeringens lösning. För att nämna några: de höga administrativa kostnaderna för myndigheterna och det administrativa krånglet för föräldrar och föreningar, den dåliga träffsäkerheten där målen med exempelvis breddad rekrytering sannolikt inte kommer uppnås. Många aktörer nås inte av fritidskortet exempelvis inom friluftslivet och kulturen.
Miljöpartiet vill, i likhet med flertalet remissinstanser från utredningen, använda de avsatta medlen på mer effektiva sätt. Exempelvis genom att stärka infrastrukturen för idrotten, satsa på ledarledet, förbättra tillgängligheten på anläggningarna, rusta upp leder, löpspår och den tätortsnära naturen och genom att stärka riksorganisationerna och föreningslivet.
Vid sidan om de statliga stöden utgör medlemsavgifter, biljettintäkter, försäljning vid arenorna och försäljning av souvenirer, kläder, halsdukar och annat samt uthyrning av lokaler och anläggningar en betydande del av idrottsföreningarnas intäkter. Miljöpartiet är positivt till breddad finansiering inom både idrott och kultur. Sponsring är ofta en viktig inkomstkälla för många förbund och föreningar inom idrotten liksom spel och försäljning av lotter. De hinder som idag finns för breddad finansiering, exempelvis de höga kostnader och det extra administrativa arbete som uppstod i samband med den nya spellagen, behöver ses över exempelvis genom en ny utredning för de små allmän
nyttiga lotterierna.
Mats Berglund (MP)
Annika Hirvonen (MP)
Camilla Hansén (MP)
Jan Riise (MP)
Ulrika Westerlund (MP)
Nils Seye Larsen (MP)
Malte Tängmark Roos (MP)
[1]
https://www.rf.se/nyhetsarkiv/pressmeddelanden/2025-03-11-samre-tillgang-till-idrottsanlaggningar-i-nybyggda-omraden.