RiksdagsförslagMotionsDB

Alla beslut om yrkanden

Ett gemensamt elprisområde

2025/26 · HD021901 · Magnus Manhammar (S)

Utskottets förslag och kammarens beslut

Båda uppgifterna visas som de anges hos Riksdagen. Det är kammarens beslut som anger utfallet för yrkandet. Numreringen här kommer från Riksdagens uppgifter.

Hämtat 2026-10-02T18:16:30.745412+00:00 · Källdata hos Riksdagen

Yrkande 1

Avslag

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten till ett gemensamt nationellt elprisområde eller kompensationsmekanismer för särskilt utsatta regioner samt att vidta åtgärder för att utjämna prisskillnaderna i landet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Utskottets förslag
Avslag
Kammarens beslut
Avslag
Betänkande
2025/26:NU17
Läs motionens fulltext
Motion till riksdagen 2025/26:1901 av Magnus Manhammar (S) Ett gemensamt elprisområde Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten till ett gemensamt nationellt elprisområde eller kompensationsmekanismer för särskilt utsatta regioner samt att vidta åtgärder för att utjämna prisskillnaderna i landet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Sedan den 1 november 2011 är Sverige indelat i fyra elprisområden. Gränserna har beslutats av Svenska kraftnät och går vid de tre snitt i Sverige där stamnätets elöver ­ föringskapacitet är begränsad, eller mer vardagligt uttryckt där det råder flaskhalsar i kraftöverföringssystemet. Elprisområde 1 omfattar nordligaste Sverige, elprisområde 2 området mellan Luleå i norr och Gävle i söder, elprisområde 3 det område som sträcker sig från strax söder om Gävle i norr till strax söder om Oskarshamn i söder och elpris ­ område 4 den återstående delen av södra Sverige. Det nordisk-baltiska området bildar ett sammanhängande marknadsområde och består av olika elområden. I marknadsområdet kan el handlas oberoende av nations ­ gränser så länge nätens tekniska kapacitet att överföra elen räcker till. Elprisområden med produktionsöverskott kommer att få lägre priser än områden med produktions ­ underskott när det finns överföringsbegränsningar mellan områdena. För svensk del gäller att det i norra Sverige finns ett överskott av elproduktionskapacitet jämfört med efterfrågan på el. I södra Sverige råder det motsatta förhållandet. Det betyder enkelt att södra Sverige har dyrare el än vad norra Sverige har. Att elpriset varierar så mycket mellan olika delar i samma land leder till att det ekonomiskt kan slå väldigt hårt mot både privatpersoner och näringsliv i exempelvis södra Sverige. Frågan om elprisområden måste därför belysas ytterligare, i ljuset av såväl den svenska energiförsörjningen som den europeiska elmarknaden. Det bör vara möjligt att redan nu slå fast att inriktningen för det kommande arbetet ska vara att minska pris ­ skillnaderna i landet genom investeringar i ny elproduktion i södra Sverige och ökad el ­ nätskapacitet som möjliggör förändring av elprisområdena och/eller genom kompensa ­ tionsmekanismer som skyddar särskilt utsatta regioner. Magnus Manhammar (S)