RiksdagsförslagMotionsDB

Alla beslut om yrkanden

Säkerställd tillgång till ortopedisk specialistkompetens i krigssjukvård

2025/26 · HD021892 · Magnus Resare (M)

Utskottets förslag och kammarens beslut

Båda uppgifterna visas som de anges hos Riksdagen. Det är kammarens beslut som anger utfallet för yrkandet. Numreringen här kommer från Riksdagens uppgifter.

Hämtat 2026-10-02T18:16:26.404451+00:00 · Källdata hos Riksdagen

Yrkande 1

Avslag

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över möjligheten att utreda hur Försvarsmaktens tillgång till ortopeder som kan tjänstgöra vid fältsjukhus eller annan fältnära krigssjukvård säkerställs, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Utskottets förslag
Avslag
Kammarens beslut
Avslag
Betänkande
2025/26:FöU10
Läs motionens fulltext
Motion till riksdagen 2025/26:1892 av Magnus Resare (M) Säkerställd tillgång till ortopedisk specialistkompetens i krigssjukvård Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över möjligheten att utreda hur Försvarsmaktens tillgång till ortopeder som kan tjänstgöra vid fältsjukhus eller annan fältnära krigssjukvård säkerställs, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Som basområde i Natos norra flank ställs höga krav på Sveriges förmåga att omhänderta skadade i krig. I modern krigföring dominerar extremitetsskador, vilket gör ortopedisk specialistkompetens särskilt viktig. Samtidigt är det, bland annat på grund av de särskilda krav på individen som militär tjänstgöring ställer, redan i dag svårt att rekrytera ortopeder till Försvarsmakten. Samlade bedömningar pekar på att omkring 20–25 procent av behovet i Sverige saknas. Prognosen är att bristen kan öka till cirka 30 procent inom fem år och kvarstå på längre sikt. Sannolikt är gapet inom Försvarsmakten betydligt högre, vilket riskerar att undergräva den försvarsmedicinska förmågan. Regeringen har i proposition 2024/25:34 Totalförsvaret 2025–2030 föreslagit att en ökning av Försvarsmaktens sjukvårdsförmåga bör ske till att omfatta två sjukhus ­ kompanier och tre fältsjukhus. Det är en avsevärd ökning som behöver matchas av en långsiktig personalförsörjningsmodell som säkrar tillgången till ortopeder och annan medicinsk kompetens. En utredning bör därför pröva vilka incitament, utbildningsvägar och former för samarbete med civila vårdgivare som krävs för att garantera ortopedisk kompetens i Försvarsmakten och därmed krigssjukvården. Magnus Resare (M)