Nationella riktlinjer för EDS och HSD
2025/26 · HD021188 · Ulrika Heindorff (M)
Original hos RiksdagenJämför med andra motionerVisa kandidatkluster
Utskottets förslag och kammarens beslut
Båda uppgifterna visas som de anges hos Riksdagen. Det är kammarens beslut som anger utfallet för yrkandet. Numreringen här kommer från Riksdagens uppgifter.
Hämtat 2026-10-02T18:11:16.374356+00:00 · Källdata hos Riksdagen
Yrkande 1
AvslagRiksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga behovet av nationella riktlinjer som beskriver all samsjuklighet och behandlingar för EDS samt HSD och tillkännager detta för regeringen.
- Utskottets förslag
- Avslag
- Kammarens beslut
- Avslag
- Betänkande
- 2025/26:SoU17
Yrkande 2
AvslagRiksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att peka ut EDS och bindvävssjukdomar som ett potentiellt område för nationellt center och tillkännager detta för regeringen.
- Utskottets förslag
- Avslag
- Kammarens beslut
- Avslag
- Betänkande
- 2025/26:SoU17
Läs motionens fulltext
Motion till riksdagen
2025/26:1188
av Ulrika Heindorff (M)
Nationella riktlinjer för EDS och HSD
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga behovet av nationella riktlinjer som beskriver all samsjuklighet och behandlingar för EDS samt HSD och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att peka ut EDS och bindvävssjukdomar som ett potentiellt område för nationellt center och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Över 300
000 människor tros leva med Ehlers-Danlos syndrom av överrörlighetstyp (hEDS) samt Hypermobilitetsspektrumstörning (HSD) i Sverige. Personer som lider av EDS eller HSD är ofta underdiagnostiserade och saknar relevant specialiserad medicinsk vård. Många får ingen diagnos alls, andra en smärtdiagnos som fibromyalgi utan utredning och behandling av underliggande orsaker. Även personer som får diagnos erbjuds enbart smärtrehabilitering vilket missar att EDS och HSD är multi
systemiska bindvävssjukdomar med stor samsjuklighet och hög funktionsnedsättning. Detta leder till ökade kostnader för staten och samhället genom sjukskrivningar, vård
besök, felaktiga behandlingar, vårdskador, socialt utanförskap och kraftigt nedsatt livskvalitet för individer och familjer. Behandlingen i nuläget bör därför inriktas på att behandla samsjukligheterna – såsom dysautonomi, mastcellsaktivering, nackinstabilitet och många fler – för att öka livskvalitet och funktion.
Med ovan sagda behövs samlade nationella riktlinjer för EDS och HSD, vilket regeringen bör överväga att ta initiativ till. Utöver detta behövs nationellt center för högspecialiserad vård för EDS och bindvävssjukdomar då kunskapen ute i landet är så låg. Regeringen bör överväga att peka ut detta område som ett potentiellt område för nationellt center.
Ulrika Heindorff (M)