Utvisning vid fängelsestraff för utländska medborgare

Motion till riksdagen 2024/25:2408 av Magnus Resare (M) Utvisning vid fängelsestraff för utländska medborgare Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att ge uttryck för regelverket kring utvisning vid fängelsedom som påföljd i brottsbalken samt att huvudregeln alltid ska vara utvisning vid fängelsestraff för utländska medborgare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att fler brott än i dag ska omfattas av livstids utvisning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Idag begås många brott av utländska gärningsmän, dvs personer som av olika skäl uppehåller sig i Sverige men har ett annat medborgarskap. Sverige har varken skyldighet eller skäl att låta utländska medborgare som begår brott i det här landet behålla eventuella uppehållstillstånd, än mindre låta personer som inte har rätt att befinna sig i landet komma tillbaka eller få vara kvar. Givetvis kan även en utländsk medborgare råka köra för fort eller slänga en fimp på gatan vilket är nedskräpning. Att utvisa någon för sådan verksamhet är såklart inte nödvändigt. Men därför beivras den typen av brott med böter, det vill säga brott som inte är av allvarligare karaktär bestraffas inte med fängelse. Att döma någon till fängelse är det allvarligaste straffet vi har att till ­ gå i Sverige. Längden bestäms efter allvaret i brottets art men oaktat är straffet i sig att frihetsberövas genom dom det strängaste vi har att tillgå. Med bakgrund i det resonemanget har riksdagen bestämt att vissa brott är så allvarliga att ingen annan åtgärd än inlåsning kan komma ifråga. Frågan är då varför en utländsk brottsling ska tillåtas att emotse en vardag i Sverige efter frikännandet. Huvudregeln borde vara att den som döms till fängelse, oavsett vilken tid, ska utvisas. Endast i undantagsfall torde rätten att stanna kvar i landet prövas och beviljas. Än värre är att relativt många som idag döms för synnerligen allvarliga brott, såsom våldtäkt, inte döms till livstids utvisning. Inte sällan får den dömde kanske komma till ­ baka efter 5 eller 10 år. Det innebär att den utlänning som våldtar en svensk medborgare kan återvända hit långt innan offrets sår har läkt. Det finns överhuvudtaget ingen anled ­ ning att den som begår ett brott som en våldtäkt någonsin ska tillåtas sätta sin fot på svensk mark igen. Dagens regelverk för utvisning vid brott återfinns i utlänningslagen. Det finns anledning att i vart fall se över möjligheterna och de eventuella effekterna av att införa regelverket för utvisning på grund av brott som en påföljd direkt i brottsbalken. Magnus Resare (M)