En konkurrenskraftig svensk sjöfart

Motion till riksdagen 2024/25:1425 av Thomas Morell m.fl. (SD) En konkurrenskraftig svensk sjöfart Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om sjökort och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättande av ett sjöfartsråd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Trafikverkets färjerederi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör utredas var bro i stället för färja är samhällsekonomiskt lönsamt på Trafikverkets färjerederis leder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att analysera förutsättningarna för ett reformerat sjöfartsstöd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nettomodellen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett bättre utnyttjande av kustsjöfartens potential och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en sänkning av farledsavgifterna för sjöfarten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om lotsverksamhet på inre vattenvägar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av trafikflöden till och från hamnar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om pråmtrafik och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om slussar och jordskredssäkring och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kollektivtrafik på vatten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för parkeringsarkar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om trygg och säker sjöfart och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förebyggande arbete ombord och utökade kontroller i syfte att se över befintlig lagstiftning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om säkerhetsklassade torrhamnar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fjärrlotsnavigering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om alkobommar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en riktad utredning i syfte att genomlysa Sjöfartsverkets arbete med att säkerställa transporter i allvarlig kris och ytterst i krig bör genomföras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt bör delta i internationella samarbeten som berör sjöfarten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om svenska intressen i särskilt otrygga farvatten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om gemensamma miljöregler inom EU och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strategisk forskning inom sjöfart och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utökad k ‑ märkning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att anmäla övergivna båtar som sjöfynd och hittegods och tillkännager detta för regeringen. Motivering Genom sitt geografiska läge är Sverige mycket beroende av sjöfart och har över 50 hamnar. Det finns fördelar med detta, givet att frakt med fartyg är en effektiv metod för transport av gods. Att frakta gods på vattnet är även effektivt ur miljösynpunkt och minskar belastningen på vägar och järnvägar. Sjöfarten har inte minst stor betydelse för industrier som transporterar stora volymer av varor till världsmarknaden. Även central myndighetsutövning och viktiga samhällsfunktioner såsom försvar, sjukvård och polis är i stort behov av sjöfarten som transportmedel, med tillhörande infrastruktur. Sverige är vidare starkt beroende av handel. Vi exporterar industrivaror, såsom fordon, maskiner och skogsindustriprodukter, vilka nästan uteslutande fraktas med fartyg. Sverige har även ett stort behov av import av exempelvis olja, bilar samt el- och teleprodukter, och även här är sjöfarten av stor betydelse. Den grundläggande infrastrukturen är viktig oavsett vilka varor och tjänster som trans ­ porteras till och från Sverige. Hamnarna specialiserar sig ibland på en viss sorts gods, men det finns även blandhamnar där all sorts trafik hanteras, såsom containrar, ro-ro, styckegods samt passagerare. Det är viktigt att konkurrensen sker på likvärdiga villkor på den globala marknaden. En snedvriden konkurrens kan uppstå om svenska fartyg tyngs med skatter och avgifter eller andra pålagor som fartyg med annan flagg inte belastas med. Exempel på en tidigare snedvridning är att Sverige under lång tid var det enda sjöfarts ­ landet inom EU som saknade ett system för förenklade skatteregler, så kallad tonnageskatt. Implementeringen av svaveldirektivet i bland annat Östersjön och Nordsjön, det så kallade SECA-området, har fått vissa snedvridande effekter. Fartyg som trafikerar svenska vatten och anlöper en hamn betalar farledsavgift – en avgift som bland annat Sverige och Finland tar ut. Finland har till skillnad från Sverige sänkt sina farledsavgifter för att inte belasta sjöfarten alltför mycket när svaveldirektivet infördes. Även kommande regelverk gällande utsläpp av kväveoxider, NOx, i NECA-området kan bli till en konkurrensnackdel för svenska fartyg. Oavsett intentionen med dessa pålagor och hur dessa påverkar Sverige i sin helhet är konkurrensen global. Tyngs den svenska sjöfarten och svensk industri i alltför stor omfattning resulterar detta i koldioxid ­ läckage och utflaggningar. Den svenska handelsflottan har minskat med över 60 procent sedan 2001. År 2020 fanns 98 fartyg med svensk flagg som beviljats sjöfartsstöd. Majoriteten av de utlands ­ flaggade fartygen är registrerade i våra grannländer Danmark och Finland. Svensk sjöfart har dock fått större tillväxtmöjligheter i och med att tonnageskatten har införts. Konkur ­ rensmöjligheterna för svensk sjöfart kan uppenbarligen stärkas genom mer rättvisa ekono ­ miska förutsättningar. Sverigedemokraterna värnar om sjöfarten som transportmedel och vill trygga svensk sjöfart genom att minimera utflaggningarna och värna arbetstillfällen samt miljön. Vi ser betydelsen av korrekta ekonomiska styrmedel som inte strider mot europeiska kon ­ kurrensregler. Långsiktiga konkurrensneutrala villkor ska gälla. Dessa skapar en god sam ­ syn mellan marknadens olika parter, både nationellt och internationellt. Handeln som är kopplad till sjöfarten är viktig för att hela samhället ska fungera optimalt och för att före ­ tag ska kunna växa och generera arbetstillfällen. Det har aldrig tidigare fraktats så mycket gods till och från Sverige sjövägen som det gör idag. Sjöfarten är både direkt och indirekt en stor arbetsgivare. Det sägs att ett jobb till sjöss genererar fyra jobb i land. Med den vetskapen är det viktigt att arbeta för att stärka sjöfartens möjligheter och öka antalet fartyg med svensk flagg. Statlig styrning Se över utmärkning på sjökort Sjöfartsverket äger och driver fartyg för sjömätning, vilka är koncentrerade till de om ­ råden där större fartyg rör sig. Sjöfartsverket mäter främst för EU-projekt och säkrar upp befintliga farleder, men utför även regelbundna kontrollmätningar över vissa far ­ leder samt sjömäter inför, under och efter muddringar in till större hamnar. Många båtägare navigerar idag med digitala sjökort och kan enkelt markera ut grund som inte finns med i sjökorten. En applikation eller en hemsida bör upprättas, där småbåtsägare enkelt kan lägga in koordinater och på så vis bistå Sjöfartsverket med att notera och märka ut grund som inte finns med på befintliga sjökort. Sjöfartsverket kan undersöka om uppgifterna stämmer och senare märka ut detta på sjökorten. Olyckor som medför stora kostnader för den enskilde båtägaren och försäkringsbolagen kan på så vis undvikas . Genom att båtägare får möjlighet att hjälpa till kan mer precis information märkas ut på sjökorten. Sjöfartsråd För att stärka den långsiktiga konkurrenskraften och säkerställa en positiv utveckling inom den maritima näringen bör det inrättas en samverkansplattform i form av ett sjö ­ fartsråd. Rådet bör ges mandat att ta fram en långsiktig strategi för hela den maritima näringen och årligen rapportera till regeringen. Rådet bör ha en allsidig sammansättning och bestå av bland annat den maritima industrin, fackliga parter, berörda myndigheter samt forsknings- och utbildningsinstitutioner. Även internationell kompetens i form av organisationer kan ingå. Fokus bör vara att lägga fram förslag för en stärkt svensk sjöfart med liknande villkor och förutsättningar som konkurrerande sjöfartsnationer. Rådet bör även identifiera tillväxthämmande faktorer inom hela sjöfartsområdet, såväl för oceantrafik och kustsjöfart som för trafik på de inre vattenvägarna. Sjöfartsrådets mål bör vara att ta fram väl förankrade underlag som kan ligga till grund för politiska beslut. Trafikverkets färjerederi Trafikverkets färjerederi trafikerar med sina ca 70 vägfärjor 40 leder i hela Sverige. År ­ ligen görs en miljon anlöp, med 12 miljoner fordonstransporter, inklusive godstransporter . Färjerederiet transporterar även 22 miljoner personresor, varav 1,4 miljoner gående och kollektivtrafikresande. Färjorna gör det möjligt att bo i kustnära områden och i skärgården. De skapar attraktiva lösningar på trafikproblem och öppnar genvägar i storstadsområden. För att möjliggöra mer trafik med Färjerederiet bör regleringsbrevet till Trafikverket ses över för att möjliggöra trafik med gång- och cykelfärjor där det är samhällsekonomiskt och miljömässigt klokt och där man inte konkurrerar med befintlig trafik. Bro istället för färja Runt om i landet har det gjorts studier i olika sammanhang där bro ställts mot färja eller andra alternativ. Det har i många fall rent samhällsekonomiskt fallit ut till fördel för bron som alternativ. Vi ser att det bör utredas mot bakgrund av ovan var bro istället för färja är samhälls ­ ekonomiskt lönsamt på de sträckor som Trafikverkets färjerederi bedriver verksamhet. Tonnageskatt Svensk sjöfart har fått större tillväxtmöjligheter genom förenklade skatteregler i och med den införda tonnageskatten. Sjöfarten är dock fortsatt hårt konkurrensutsatt och behöver mer likvärdiga villkor i förhållande till andra nationer. Det är därför olyckligt att finansieringen av tonnageskatten delvis tas från sjöfartsstödet, eftersom detta mot ­ verkar syftet med tonnageskattesystemet. Syftet är att behålla fartyg under svensk flagg och försöka öka antalet fartyg i det svenska registret. Fler svenska fartyg ger utbildnings ­ platser och genererar fler landbaserade arbeten. Svensk sjöfart är positiv till tonnage ­ skatten men vill se att fler fartyg omfattas av den blå skatten. I samverkan med regeringen genomfördes en utredning av tonnageskatten. Utredningen lämnades över i början av 2024. Vi inväntar nu konkreta förslag från regeringen. Sjöfartsstöd Sjöfartsstöd lämnas till arbetsgivare för skatt på sjöinkomst samt arbetsgivarens kostnader för arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift. Vi kan konstatera att detta stöd för rederier är en ekonomisk konkurrensförutsättning för de fartyg som finns i det svenska fartygs ­ registret. En försvårande omständighet är dock att rederierna inte på förhand kan få besked om huruvida de är berättigade till sjöfartsstöd. Eftersom långsiktighet är en viktig och bärande del för sjöfartsnäringen anser vi att stödet bör utformas på ett sådant sätt att besked ges för en rimligt lång tidsperiod. Om besked ges i förväg innebär detta vidare att företagen får rimliga förutsättningar att planera sin långsiktiga verksamhet. Vi anser därför att regeringen bör utreda en modell som ger förhandsbesked om sjöfartsstöd. Nettomodellen 2001 infördes den så kallade nettomodellen för sjöfartsstödet. Nettomodellen togs fram som en del av ett system anpassat enligt principerna för svensk arbetsmarknad. Den 1 januari 2020 genomfördes en ändring av modellen – en sänkning som infördes som en finansiering av införandet av tonnageskattesystemet. Detta förändrar de långsiktiga förut ­ sättningarna för sjöfarten i Sverige och gör det dyrare att flagga fartyg i Sverige och anställa svensk personal. Ett annat exempel är de justeringar av nettomodellen som genomfördes 2014 i syfte att inkludera även specialsjöfarten, som inte blivit verklighet eftersom de korresponderande kraven i skattelagstiftningen, kraven kopplade till sjö ­ inkomst, inte justerats. För att omfattas av nettomodellen krävs att ett bolag klassificeras för sjöinkomst. Enligt skattelagstiftningen krävs enligt Skatteverkets tolkning att fartyg bedriver trans ­ port av passagerare eller gods. Detta kriterium anses inte alltid uppfyllas av den så kallade specialsjöfarten. Denna typ av maritima tjänster kan exempelvis handla om kabelläggning , mätning, bogsering och ankarhantering, dvs. tjänster där verksamheten går ut på att utföra andra uppdrag än traditionell transport av gods eller passagerare mellan hamn A och hamn B. Istället för att frångå nettomodellen bör denna modell värnas och säkerställas för att skapa långsiktigt stabila villkor för svenska rederier. Dagens tolkning gör att svensk specialsjöfart får betydande konkurrensnackdelar, eftersom EU i sina riktlinjer tillåter att specialsjöfarten omfattas av motsvarande regler som annan sjöfart. Mot denna bakgrund är det centralt att planera för ett bredare grepp om sjöfartens förutsättningar och säkerställa att svensk sjöfart har konkurrenskraftiga och långsiktigt hållbara villkor. Vattenvägar och farleder Kust- och inlandssjöfart Kustsjöfarten har haft stor betydelse för svensk inrikestrafik fram till mitten av 1900-talet. Före järnvägsnätets utbyggnad var detta det snabbaste sättet att transportera sig inom landet. I samband med järnvägens utbyggnad började kustsjöfartens företrädare att befara konkurrens. Det var dock främst militärens synpunkter som gjorde att antikustprincipen, den att ingen järnväg fick byggas mellan två sjöfartsstäder, fick genomslag. Sjöfarten har stor betydelse för handeln. Cirka 90 procent av alla godstransporter sker sjövägen. Kustsjöfarten och sjöfart som går i skyddade vatten, inlandssjöfart, står för några få procent av trafiken. Med tanke på hur väl utnyttjad järnvägen är idag bör man utnyttja alla möjligheter att avlasta järnvägen och nyttja de trafiksystem som passar bäst för transporten. För att stimulera kust- och inlandssjöfart bör man utreda möjligheten att farledsavgiftsbefria sjötrafik som går mellan svenska hamnar. Med tanke på de industriella satsningar som sker i norra Sverige hade en utveckling av den svenska kustsjöfarten möjliggjort en överflyttning av gods till sjön och har potential att avlasta både väg och järnväg. Regeringen bör beakta detta och eftersträva ett bättre utnyttjande av kustsjöfartens potential för transporter inom Sverige. Mer om farledsavgifter Sjöfartsverkets ekonomi är hårt ansträngd och den ser inte ut att bli bättre inom en över ­ skådlig framtid. Sjöfartsverket, som är ett affärsverk, har möjlighet att höja avgifterna från sjöfarten. Myndigheten anser dock att sjöfarten redan idag bär oproportionerligt höga kostnader och att staten därför bör öka sitt betalningsansvar för de delar som inte rör handelssjöfarten. Sverige och Finland är ett par av ett fåtal länder som tillämpar farledsavgifter. Finland halverade sina farledsavgifter när SECA-direktivet infördes för att inte kostnaden skulle skena iväg ytterligare för den finska sjöfarten. Estland valde 2020 att helt slopa sina farledsavgifter. Svenska Sjöfartsverket införde i stället 2018 en ny avgiftsmodell, som fick branschorganisationen Svensk Sjöfart att slå bakut. Farleds-avgifterna bidrar till finansiering av Sjöfartsverkets övriga verksamheter som till exempel isbrytning. En satsning på sjöfarten handlar i ett första skede om att skjuta till extra medel till Sjöfarts ­ verket och lyfta bort för näringslivet tärande kostnader från den svenska sjöfarten. Sverigedemokraterna vill därför se över möjligheten att sänka farledsavgifterna för fartyg i svenska vatten. Kostnader för isbrytning Isbrytning är viktigt för att säkerställa att alla svenska hamnar kan ha öppet året runt. Is ­ brytarna ger även fartyg assistans genom att övervaka, dirigera och bogsera. Sjöfartens kostnader för isbrytning, som ligger på hundratals miljoner kronor per år och vid svåra vintrar ännu mer, beroende på mängden is, bör sänkas eller tas bort. För att närma sig en ekonomi i balans behöver staten på sikt helt ta över driften för isbrytning. Vad gäller isbrytning så säger Sjöfartsverket att finansiering av nya isbrytare är omöjlig i nuvarande ekonomi och därför kräver en statlig insats. Nuvarande isbrytare lever på lånad tid och är i behov av att snarast bytas ut. Utan fungerande isbrytning riskerar man att strandsätta stora delar av sjöfarten vintertid. Vi ser att kostnaderna för isbrytning bör utredas utifrån finsk modell, det vill säga att regeringen garanterar finansiering för de kostnader som är förknippade med isbrytningen och som överstiger genomsnittskostnaden för isbrytning under de senaste fem åren. Upphandling av isbrytare De befintliga isbrytarna i Atleklassen närmar sig 50-årsstrecket. Utan fungerande is ­ brytning riskerar man att strandsätta stora delar av sjöfarten vintertid. Det var därför med stor glädje vi noterade att Sjöfartsverket skulle upphandla två nya isbrytare. Tyvärr kunde vi konstatera att upphandlingen av de två nya isbrytarna behövde göras om. Enligt upp ­ gifter från Sjöfartsverket så berodde detta på att det inte inkommit giltiga anbud. En översyn av upphandlingsdokumentet skulle därefter genomföras. Vi kunde dock ta del av ny information som innebär att Sjöfartsverkets upphandling görs om till att bygga endast ett fartyg – inte två. Orsaken sägs vara resursbrist och att myndigheten gjort en ny analys. Vi vill utifrån ovan utreda Sjöfartsverkets agerande i denna upphandling liksom Sjöfartsverkets organisation och beredskap avseende just isbrytning. Sänkta farledsavgifter för inlandssjöfart Regler gällande inre vattenvägar (IVV) är ett begrepp som började tillämpas när sjöfarts ­ näringen visade intresse för regelförenklingar avseende inlandssjöfart. Fartyg anpassade för inlandssjöfart tillåts bara trafikera områden som definierats som inre vattenvägar. Kraven för dessa IVV-fartyg är inte lika omfattande som för havsgående fartyg, vilket beror på att länder som har inre vattenvägar själva har rätt att sätta dessa regler. I Sverige kan regelförenklingen nyttjas bland annat på Göta älv och Vänern och från Mälaren ut till kusten via Södertälje sluss. Det innebär en stor möjlighet för sjöfarten att skapa nya flöden såsom pråmtrafik på våra inre vattenvägar och därmed även möjliggöra att gods på väg flyttas över till sjöfart. Distanslotsning och sänkning av farledsavgifter skulle öka incitamenten att trafikera inre vattenvägar. Sjöfartsverket ska därför ges i uppgift att utreda effekten av sänkta farledsavgifter för trafik på inre vattenvägar. Befrielse från farledsavgift för transporter mellan svenska hamnar För att stimulera till fler transporter till sjöss krävs nytänkande och nya ekonomiska incitament. För fartyg som trafikerar en svensk hamn tas idag en farledsavgift ut. För att ge sjöfarten möjlighet att utvecklas vill Sverigedemokraterna utreda möjligheten att avskaffa farledsavgiften för fartyg som går från en svensk hamn till en annan svensk hamn. Genom att få ner kostnaderna för sjötransporter i svenska vatten tror vi att man kan stimulera fler transporter och ge upphov till nya arbetstillfällen i sjöfartsnäringen. Lotsverksamhet på inre vattenvägar De inre vattenvägarna består av sjövägarna till Mälar- och Vänerhamnar. Ökad trafik på dessa utvecklar och förbättrar transporterna i Sverige. Mer godstransporter på vattenväg i stället för landsväg gör transportsystemet både säkrare och bättre för miljön. Enligt Statskontoret skulle anpassade lotsavgifter för inlandssjöfarten, t.ex. en sänk ­ ning av avgifter för transporter på Vänern och Mälaren, kunna främja en överflyttning av fler godstransporter från väg till sjö. Detta skulle dock, enligt Statskontoret, kräva att regeringen inkommer med en anmälan om statsstöd till EU-kommissionen. En sådan anpassning av avgifterna skulle sannolikt också kräva ytterligare medel till Sjöfartsverket. Den nuvarande rabatten till inlandssjöfarten finansieras inom ramen för nuvarande lots ­ avgifter. Ytterligare rabatter skulle sannolikt medföra att lotsavgifterna behöver höjas på övriga sträckor. För att möta ett ökat intresse för inlandssjöfart, från sjöfartsnäringen, ska Sjöfarts ­ verket ges i uppgift att skyndsamt se över behovet av lotsverksamhet på inre vattenvägar . Lotsavgifter Lotsen bidrar genom sin kunskap om farleden och erfarenhet av att manövrera många olika typer av fartyg till att säkerheten samt tillgängligheten kan upprätthållas då fartyg trafikerar svenska vatten. Sjöfarten som trafikerar Sverige betalar så kallade lotsavgifter, som i sin tur delvis finansierar Sjöfartsverkets verksamhet. Lotsavgifterna behöver ses över eftersom fartygen är allt bättre tekniskt utrustade och har en bättre manöverförmåga . Detta medför att behovet av lots minskar. Förhoppningsvis kommer antalet sjötransporter att öka om redare får rimligare kostnader. Översyn av trafikflöden Infrastrukturen i och runt olika typer av hamnar är en grundförutsättning för god sjöfart. Om passagerare, information eller gods inte kan ta sig till eller från en hamn spelar det ingen roll hur stor kapacitet hamnen har eftersom leveransen stöter på fysiska, digitala eller till och med juridiska hinder. För många hamnar är därmed vägar, digital infra ­ struktur och järnväg av stor betydelse för att hamnen ska fungera optimalt. Trafikverket bör göra en översyn av trafikflöden till och från hamnar. Pråmtrafik Pråmtrafik är energi- och miljöeffektivt. Ett enda modernt pråmfartyg kan lasta lika mycket gods som 100 lastbilar men har enbart en lastbilsmotor som framdrift. Med pråm ­ fartyg i city- och regionlogistik kan antalet tunga lastbilstransporter minskas. Genom att antalet tunga transporter minskas optimeras transportflöden och transportsystemet blir mer effektivt och hållbart. Pråmfartyg är högteknologiska och specialiserade för olika typer av last, såsom con ­ tainrar, bulk, bränsle och/eller ro-ro-laster. Pråmfartyg är långa och smala och har ett lågt djupgående. De trafikerar enbart leder som är klassade som inre vattenvägar och är anpassade för trafik i trånga miljöer, sjöar och kanaler samt för att gå under låga broar i stadsmiljöer. Självlastande pråmfartyg med egen kran är dessutom inte beroende av en etablerad hamn utan kan anlöpa enklare kajanläggningar och lastplatser. För att möjliggöra pråmtrafik i större utsträckning än i dag kan blickarna riktas mot Holland och Tyskland, där trafiken med pråm har utvecklats under lång tid. EU:s regel ­ verk för inre vattenvägar ger Sverige möjlighet att sätta våra egna regler eftersom våra vattenvägar inte passerar ett annat land. År 2014 möjliggjordes byggandet och utrustandet av fartyg särskilt för inrikes sjöfart i Sverige, men inget har gjorts för att öka trafiken. Regelverket för inre vattenvägar ska därför ses över för att främja pråmtrafik på skyddade vatten. Slussar och jordskredssäkring För att ta sig från Göteborg till Vänern via sjövägen på Göta älv måste ett antal slussar passeras. Dessa slussar har enligt Trafikverket en maximal livslängd till 2030 och måste bytas ut mot nya innan dess. Om inte så kommer trafiken på Göta älv att behöva stängas ned. Göta älv har stora möjligheter att med hjälp av pråmtrafik frakta gods som idag går på lastbil och järnväg. Om pråmtrafiken kommer igång kan gods motsvarande 50 000 lastbilar gå sjövägen istället för på vägarna. Göta älv är även viktig bland annat som ett populärt turiststråk och som försörjare av dricksvatten till Göteborg. Runt Göta älv finns mycket kvicklera, vars egenskaper gör att lerjordens hållfasthet försämras dramatiskt om leran skakas om. Om ett skred inträffar kan det omfatta ett större område än beräknat och därmed få stora konsekvenser för Vänern ända ner till Göteborg och de sex kommuner som ligger i direkt anslutning till älven. Vi ser därmed betydelsen av att jordskredssäkra älven i närtid. För att minska kostnaden för jordskredssäkringen görs detta lämpligen i samband med renovering eller ombyggnation av slussarna. Ansvaret för att skredsäkra älven bör tillfalla staten, eftersom jordskredssäkring riskerar att utebli om en alltför stor kostnad läggs på enskilda villaägare och små kommuner. Kommuner och fastighetsägare kan få bidrag med upp till 100 procent för att skredsäkra marken runt älven. Regeringen bör påskynda arbetet med att jordskredssäkra älven och med att bygga nya slussar för att säkra sjöfartstrafiken i Vänern. Kollektivtrafik på vatten Endast en procent av Sveriges kollektivtrafik utgörs av båttrafik, trots att en stor del av Sveriges befolkning bor intill kuster. Samtidigt ökar belastningen på kollektivtrafiken på land. Det finns en stor potential att utveckla kollektivtrafiken till sjöss. Varje stad har sina möjligheter och problem. En utmaning i Stockholm är exempelvis vädret. Mycket regn och kalla vintrar kräver skydd på hållplatserna, och vädret påverkar även båtarnas kapacitet. Många permanentboende bor i skärgården, och samtidigt har turister och fritids ­ boende sina behov och önskemål i fråga om båttrafiken. Det är viktigt att hitta en balans som ger så många som möjligt en välfungerande kollektivtrafik, inte minst med tanke på trängseln i städerna. För att få till mer kollektivtrafik på vatten bör man se över upp ­ handlingsreglerna, vilka ofta är problematiska för mindre trafikföretag. En översyn behövs även för att ge fastighetsägare möjlighet att bygga hållplatser vid sina fastigheter. Utveckla parkeringsarkar Att bo i södra skärgården är trivsamt men också utmanande för dem som inte arbetar eller turistar på öarna. Ett stort problem för de boende på öarna är tillgången till parkerings ­ platser på fastlandet. För att underlätta för de öboende bör det upprättas fler parkerings ­ platser men även för att underlätta för sommargäster, hantverkare och besökare till de bofasta öborna. Det finns begränsat med markutrymme för att bygga fler parkeringsplatser nära skärgårdsbåtarnas anlöp. Vi ser dock att begränsningen inte endast bör vara till att bygga parkeringar på land utan att också se möjligheterna med flytande parkeringsplatser. Att utreda flytande parkeringsarkar ger möjlighet att lösa parkeringsproblematiken för samtliga aktuella bilister, liksom att frigöra befintliga parkeringsplatser som öborna idag nyttjar. Säkerhet kring sjöfarten Trygg och säker sjöfart Säkerheten för fartyg som skeppar farligt gods eller tusentals passagerare måste tas på största allvar. Även lastning och lossning på land, samt säkerhetsrutiner på terminaler och ombordstigning, kräver mycket hög säkerhet. Oavsett om man är en kapten, matros eller markbunden personal är det av största vikt att ha säkra arbetsrutiner att följa om något oförutsett händer. De som arbetar till sjöss har dock i väsentliga avseenden andra omständigheter att ta hänsyn till än de som exempelvis arbetar på land, exempelvis vid en brand, akut sjukdom eller grundstötning med utsläpp som resultat. Arbetet med att förebygga olyckor på sjön är speciellt viktigt eftersom olyckor då även kan få omfattande följder för djur och växtlighet. Säkerhetsarbetet både till lands och till sjöss behöver prioriteras. Förebyggande arbete ombord och fler kontroller för att motverka bränder och andra olyckor För att öka säkerheten för sjötransporter utförs en hel del säkerhetsarbete ombord på fartygen. En av de värsta saker som kan hända är att det uppstår en brand ombord på ett fartyg. Det sker kontinuerligt utbildningar och övningar för ombordanställda för att upprätthålla kompetens och för att säkerställa att det finns goda rutiner om olyckan är framme. Fartygen utrustas med utrustning för att effektivisera släckningsarbeten med hjälp av både fast och bärbar brandbekämpningsutrustning. Det är inte bara ombord på fartygen som arbetet med säkerheten är viktigt, utan det är även viktigt hur man planerar lasten på fartyget. Det handlar om allt från lastplanering , det vill säga hur fartyget lastas så att det är jämnt lastat och inte riskerar att sjunka, till hur man planerar att placera laster med farligt gods för att snabbt kunna vidta åtgärder om något sker med enheter som är lastade med farligt gods. Ett problem som kan uppstå är när lastplanerare för fartygen inte får reda på att det är en enhet med farligt gods som lastas och enheten inte ställs på ett säkert ställe ombord där den är lätt att komma åt och där man har rätt utrustning för att ta hand om brand eller läckage av farliga vätskor. Lastsäkringsarbetet är ett annat mycket viktigt arbete som tyvärr inte sköts i den omfattning som behövs. Att det slarvas med lastsäkring på till exempel trailers är tyvärr ingen nyhet. Det slarvas systematiskt med lastsäkringen för att spara tid och pengar, vilket kan resultera i livsfara. När man transporterar gods i en trailer krävs att man säkerställer att lasten sitter fast så att den inte ramlar av under färd. Det kan ske med olika metoder och vanligast är surrningsband/spännband. Ska samma transport vidare på ett fartyg krävs oftast lite extra lastsäkring då det är annorlunda rörelser på havet än på en väg och det är tyvärr alltför ofta fel i lastsäkringen. Om en last kommer i rörelse under hårt väder till sjöss kan den slå sig loss och sedan påverka övrigt gods ombord vilket kan leda till att lasten handlöst rör sig över fartyget och kan leda till att det kantrar. För att skapa en bättre sjösäkerhet krävs utökad tillsyn av vad det är för gods i trailer och container, samt att man ökar tillsynen över lastsäkringen. Hamnoperatören har inte rätt att bryta plombering och kontrollera innehåll. Det har dock tullen och Kustbevak ­ ningen. Genom fler kontroller ökar man sjösäkerheten och man kan också stoppa smuggel ­ gods via sjötransporter. Säkerhetsklassade torrhamnar Fler torrhamnar, så kallade dry ports, behöver användas för att få mer plats och effektivare flöden. En container som anlöper till Göteborgs hamn lastas direkt på tåg utan att förtullas och transporteras sedan exempelvis till Falköping eller Skövde till en torrhamn, där containern lastas av och förtullas. Genom en snabb flytt av containern tar den inte upp onödig plats i hamnen. Ska detta fungera optimalt bör torrhamnarna klassas enligt gällande ISPS-regelverk, som infördes av USA efter terrordåden den 9/11 2001. Säkerhets ­ klassningen bygger på ett skalskydd med övervakning och utbildad personal. Antalet säkerhetsklassade torrhamnar behöver utökas. Fjärrlotsnavigering En lots har särskilt god kännedom om de farvatten där lotsen är verksam – från grund och sandbankar till havsströmmar och avdrift. Med sin erfarenhet hjälper lotsen kaptenen att styra sitt fartyg till en hamn eller förbi trånga passager. Lotsens arbete kan komma att förändras i och med att ny teknik införs, både till sjöss och på land. Det finns en pågående övergång till fjärrstyrning inom ett flertal arbetsområden i olika branscher. Detta tekniksprång kan även implementeras inom sjöfarten, även om det finns en del juridiska, säkerhetsmässiga och tekniska oklarheter som först behöver ses över. Tidigare har detta varit otänkbart, men att fjärrnavigera ett fartyg från trygg och säker mark, istället för att fysiskt behöva åka ut och möta upp ett fartyg, oavsett väder och vind, kan ha sina fördelar och är idag tekniskt möjligt. Fjärrlotsnavigering av fartyg behöver därför möjliggöras. Fler alkobommar Alkobommar är ett komplement till polisens alkoholutandningsprov. Det behövs fler alko ­ bommar vid våra hamnar, vilka förbättrar trafiksäkerheten på våra vägar. Genom att placera ut alkobommar vid hamnar där det finns fordonstrafik sänder man ut proaktiva signaler gällande vad som accepteras angående alkohol och framförande av fordon. Det är dock viktigt att alkobommar placeras på så sätt att de genererar största möjliga nytta, så att försämrade trafikflöden minimeras vid lossning och köbildning undviks vid hamnar ­ nas utfarter. Det senare är en farhåga som transportföretag lyft. Hamnar som installerar alkobommar bör kunna få ett ekonomiskt stöd för att få ett logistikflöde som inte hindrar lastning och lossning. Kris och beredskap Sjöfartsverket är en av flera beredskapsmyndigheter i Sverige. Att vara beredskaps ­ myndighet innebär att Sjöfartsverket ska ha en god förmåga att hantera kriser och bedriva myndighetens uppgifter även vid höjd beredskap. I rollen som beredskaps ­ myndighet ska Sjöfartsverket utveckla en god förmåga att hantera fredstida kriser och ytterst ett läge av krig. Utifrån det förändrade omvärldsläget med krig i vår närhet liksom Sveriges anslutning till Nato ser vi att en riktad utredning i syfte att genomlysa Sjöfartsverkets arbete med att säkerställa transporter i allvarlig kris och ytterst i krig bör genomföras. Internationella frågor Internationella sjöfartsorganisationer Sjöfarten är ett prioriterat område för internationella samarbeten. Sjöfartsorganisationer såsom International Maritime Organization (IMO), som är en mellanstatlig rådgivande sjöfartsorganisation och lyder under FN, har sina fördelar. IMO arbetar med olika frågor som berör internationella sjöfartsfrågor, såsom att inrätta och anta bestämmelser om rutt ­ system . Det är positivt för Sverige och för sjöfartens företrädare att fortsättningsvis verka för och inom internationella samarbeten som berör sjöfarten. Säkra svenska intressen i särskilt otrygga farvatten För den som färdas med båt runt jorden finns det områden där sjöröveri förekommer i hög utsträckning. Sjöpirater kan ta över stora fartyg och begär oftast höga lösensummor för att låta fartygen fortsätta sin färd. Oftast är dessa fartyg obeväpnade, med endast vatten som försvar mot dessa nutida sjörövare som färdas i mindre, snabbgående båtar, beväpnade med automatvapen och raketgevär. Sjöfarten behöver verktyg och skydd för att klara sig undan dessa attacker. Hur detta ska utformas bör lyftas i ett mer internationellt forum, men åtgärderna kan vara både proaktiva och reaktiva, genom exempelvis diplomati och aktiv verkanseld. Sverige ska verka för att säkra svenska intressen i särskilt otrygga farvatten. Utbildning Om yrkesfokuserad sjöfartsutbildning I de flesta yrken efterfrågas kompetens och sjöfarten är inget undantag. För att sänka tröskeln in till sjöfartsyrket behövs kompletterande och mer yrkesfokuserad sjöfarts ­ utbildning. Handelsflottan har ett stort behov av sjöpersonal och behovet kommer öka framöver i samband med pensioneringar och när politiken har gett sjöfarten rätt förut ­ sättningar att flagga svenskt. Utbildningssystemet idag täcker inte på långa vägar det behov som finns, och kan man införa en kompletterande utbildning som har fokus på enbart yrkesutövningen och därmed kan kortas väsentligt jämfört med dagens mer akademiska sjökaptensutbildning, minskar det tröskeln in i sjöfarten och skapar möjligheter för fler att bli sjömän på en lägre utbildning för att senare läsa upp sig till högre behörigheter. Sjöfartsutbildningar skiljer sig åt för däck- respektive maskinpersonal, dvs. för fartygs - och maskinbefäl. För bägge grupper utfärdas dock behörigheter i olika klasser, från VIII till II. De olika behörighetsklasserna har olika krav på teoretiska och praktiska kunskaper . Med behörighet klass VIII, som är den lägsta yrkesbehörigheten, kan t.ex. fartygsbefäl framföra taxibåt och mindre arbetsbåtar (upp till ca 15 meters längd) i inre fart och maskinbefäl tjänstgöra på mindre fartyg med en maskinstyrka på mellan ca 400 och 750 kW. Efter klass II är sjökapten respektive sjöingenjör de högsta behörigheterna för fartygs- och maskinbefäl, som då får tjänstgöra på alla svenska fartyg oavsett deras dräktighet eller maskinstyrka. Miljöfrågor till sjöss Gemensamma miljöregler i Europa Det är inte önskvärt att miljöregler i Sverige tvingar företag att flytta utomlands. För att nya miljöregler som läggs på den svenska sjöfarten ska bli verksamma, bör de även gälla i europeiska farvatten och hamnar. Ambitionen bör alltså vara att harmonisera reglerna inom EU:s inre marknad. Risken är annars att industrier flyttar från Sverige med allt vad detta innebär, samtidigt som utsläppen blir desamma eller till och med ökar. Strategisk forskning Sjöfartsforskning är en förutsättning för att utveckla och införliva nya varor och tjänster i sjöfarten, som ligger till grund för kommande utbildningsprogram. Forskning är även en förutsättning för att klara högt uppsatta miljömål och säkerhetsrutiner och genererar dessutom konkurrensfördelar för svensk sjöfart och reell tillväxt i sin helhet vid rätt prio ­ riteringar . Sverige har möjlighet att ta en ledande position genom exempelvis satsningar på innovativa företag, högskolor och högteknologiska forskningsfartyg. Även kringligg ­ ande verksamheter och kluster som berör forskning gynnas av nya utvecklingsområden. Forskningens betydelse för den svenska sjöfarten bör lyftas fram. Sverige bör satsa på färre men smartare strategiska forskningsområden inom sjöfart. Utökad k-märkning Sverige är ett av världens mest fritidsbåttäta länder, och båtlivet är en viktig del av vårt kulturarv. Totalt ingår idag över 300 fartyg och båtar i den flotta som håller det maritima kulturarvet levande längs Sveriges kuster. Syftet med k-märkningen av kulturhistoriskt värdefulla fritidsbåtar är att ge uppmärk ­ samhet och uppskattning åt de människor som satsar både tid och pengar på att vårda och använda äldre fritidsbåtar. K ‑ märkning syftar även till bevarande av fartyg, vilket Sydfart – ett av Sveriges äldsta kvarvarande fraktfartyg i trafik – är ett exempel på. Vi önskar ytterligare utökad k ‑ märkning av fritidsbåtar och fartyg. Övergivna båtar Övergivna båtar har varit ett problem under lång tid och antalet ökar varje år. Havs- och vattenmyndigheten har uppskattat att det finns hundratusentals båtar som är uttjänta. Tio ­ tusentals av dem beräknas dessutom vara övergivna utmed Sveriges stränder. Kostnaden för uppställda båtar kan överstiga värdet av båten, vilket gör att en ägare osannolikt ger sig till känna för att lösa ut båten. Skrotning av båtar är gratis för kommuner och privat ­ personer men det tillkommer en kostnad för frakt och miljösanering. Bedömningen görs att om man kan anmäla de övergivna båtarna som sjöfynd eller hittegods – om ingen gör anspråk på dem – kan närmare 70 procent av båtarna komma ut på marknaden igen istället för att skrotas. Ett första steg för att åtgärda problemet är att tillsätta en utredning avseende sjöfynd och hittegods av båtar främst för att hjälpa småbåtshamnar. Thomas Morell (SD) Jimmy Ståhl (SD) Patrik Jönsson (SD) Angelica Lundberg (SD)