RiksdagsförslagMotionsDB

Alla beslut om yrkanden

Folkparken som kulturarv

2022/23 · HA02975 · Runar Filper (SD); Bo Broman (SD); Angelika Bengtsson (SD); Jonas Andersson (SD); Leonid Yurkovskiy (SD)

Utskottets förslag och kammarens beslut

Båda uppgifterna visas som de anges hos Riksdagen. Det är kammarens beslut som anger utfallet för yrkandet. Numreringen här kommer från Riksdagens uppgifter.

Hämtat 2026-10-02T17:34:37.154943+00:00 · Källdata hos Riksdagen

Yrkande 1

Avslag

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att rädda folkparkerna genom ett statligt bidrag och tillkännager detta för regeringen.

Utskottets förslag
Avslag
Kammarens beslut
Avslag
Betänkande
2022/23:KrU11
Läs motionens fulltext
Motion till riksdagen 2022/23:975 av Runar Filper m.fl. (SD) Folkparken som kulturarv Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att rädda folkparkerna genom ett statligt bidrag och tillkännager detta för regeringen. Motivering Folkparkerna är en viktig del av det Sverige som fanns en gång i tiden och har varit en central del av människors helgnöje i över hundra år. Det är en viktig del av berättelsen om Sverige, som handlar om folkhemmet och om kulturarvet och som är väl värd att bevara till eftervärlden. När folkrörelserna växte fram och började engagera sig i medlemmarnas fritids ­ sysselsättning tillkom Folkets hus, nykterhetsloger och senare folkparker. Att träffas på Folkets Park och dansa, äta, dricka och umgås blev en mycket viktig mötesplats över generationerna, för familjer, vänner, nöjeslystna och framför allt dansanta. Många av den tidens artister har fortfarande mer eller mindre oslagbara besöksrekord i folkparkerna. Underhållningsbranschen och folkparkerna fick successivt konkurrens av förströelser som radio, biografer, television och senare av discon, nattklubbar, datorer och mobiltelefoner. Vikande besökarantal och dansbandens allt högre gager, blev så småningom slutet för många folkparker. I dag har många scenbyggnader och tak till dansbanor förfallit, raserats eller rivits eftersom det inte funnits ekonomiska möjligheter eller incitament för att renovera anläggningarna. Underhållet är oftast eftersatt och trävirket inte sällan murket. För att rädda det som räddas kan krävs riktade insatser utöver det som ägarföreningarna har möjlighet till. De folkparker som ännu idag bedriver verksamhet gör det dock inte med samma intensitet vad gäller festkvällar och spelande orkestrar, utan det handlar alltmer om nostalgiska tillställningar några gånger om året, då människors vanor har förändrats över generationernas lopp. Därigenom är det också svårt att få ekonomisk vinning i verksamheten. Vi vill relaterat till ovanstående att regeringen utreder möjligheten om att införa ett statligt bidrag, förslagsvis i form av en fond som organisationer, föreningar, privat ­ personer och i särskilda fall även kommuner ska kunna vända sig till för att äska medel för verksamheter som bevarar och levandegör det traditionella svenska kulturarvet. Folkparkerna är djupt rotade i den svenska folksjälen. Det vore en viktig kultur ­ gärning att rädda dem från att förfalla. Runar Filper (SD) Bo Broman (SD) Angelika Bengtsson (SD) Jonas Andersson (SD) Leonid Yurkovskiy (SD)