RiksdagsförslagMotionsDB

Alla beslut om yrkanden

Delårsskatt vid säsongsboende

2022/23 · HA02717 · Lina Nordquist (L)

Utskottets förslag och kammarens beslut

Båda uppgifterna visas som de anges hos Riksdagen. Det är kammarens beslut som anger utfallet för yrkandet. Numreringen här kommer från Riksdagens uppgifter.

Hämtat 2026-10-02T17:33:08.475158+00:00 · Källdata hos Riksdagen

Yrkande 1

Avslag

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna till delårsskatt och tillkännager detta för regeringen.

Utskottets förslag
Avslag
Kammarens beslut
Avslag
Betänkande
2022/23:SkU13
Läs motionens fulltext
Motion till riksdagen 2022/23:717 av Lina Nordquist (L) Delårsskatt vid säsongsboende Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna till delårsskatt och tillkännager detta för regeringen. Motivering Många människor bor årligen månader i sträck någon annanstans än där de är skrivna, ofta i en älskad stuga eller åldrad släktgård. De har två boenden, men de kan med dagens regelverk bara betala skatt i sin ena kommun. Det bör ses över om kommuner med säsongsboende invånare kan få skatteintäkter som bättre motsvarar deras faktiska kostnader och befolkningsunderlag. För en del kommuner ökar befolkningen säsongsvis med samma tusentals invånare år efter år, utan att skatteintäkterna stiger i relation till detta. Delårsboende använder givetvis skattesubventionerad kollektivtrafik, internet, vatten, bygglovshantering, cykelvägar, renhållning m.m. Många behöver dessutom regelbundet hemtjänst, hemsjukvård och annan sjukvård någon annanstans än där de är folkbokförda och betalar skatt. Invånare bor i praktiken i delårskommunen, men officiellt ändå inte. Service, skyddsnät och infrastruktur måste dock anpassas även till dessa personer och för populära sommar- och semesterkommuner är de helårsbofasta invånarna ofta få och skattebasen tunn. I dag får delårskommunen ersättning för utomlänsvård. Delårskommunen ersätts för den kostnad som hemkommunen har för hemtjänst, men omsorg är ofta dyrare att ge på landet än i större städer. En hel del service och infrastruktur är helt ofinansierad. Undersökningar tyder på att fastighetspriserna i delårskommuner kan stiga kraftigt på grund av så kallad landsbygdsgentrifiering, dvs att köpstarka personer förvärvar permanentboenden för att använda som delårsboenden. Detta minskar i sin tur chanserna för mindre köpstarka personer att bosätta sig permanent – och de delårs ­ boende kan med andra ord oavsiktligt minska skatteunderlaget för sitt andra hem. Regelverket har en föråldrad syn på människors vanor och rörlighet. Lagstiftningen drabbar framför allt små kommuner med en stor andel delårsboende och få åretrunt ­ boende. Denna stelbenthet är helt onödig i ett land med så goda persondata som Sverige. Invånarkorrelerade skatteintäkter skulle vara till stor hjälp för små kommuner med en stor andel delårsboende, ofta turism- och landsbygdskommuner. De skulle även vara en trygghet för alla de människor som med åren behöver hemtjänst eller sjukvård i mer än en kommun. Därför bör det övervägas om Sveriges invånare ska tillåtas att betala skatt på mer än en plats, men med rösträtt och möjlighet att bli förtroendevald a enbart i den kommun där de tillbringar den största delen av året. Regeringen bör med anledning av ovanstående ge i uppdrag att utreda förutsättning ­ arna för människor att på egen begäran kunna anmäla en ”sekundär bostadsort”. Ett alternativ som bör utredas är att den primära kommunen får i uppdrag att vidareför ­ medla inbetalda skattemedel till delårskommunen för det antal månader som invånarna uppger att de bor i sin andra bostad. Lina Nordquist (L)