Återbetalning av studiemedel med bruttolöneavdrag
2022/23 · HA02440 · Ulrik Nilsson (M)
Original hos RiksdagenJämför med andra motionerVisa kandidatkluster
Utskottets förslag och kammarens beslut
Båda uppgifterna visas som de anges hos Riksdagen. Det är kammarens beslut som anger utfallet för yrkandet. Numreringen här kommer från Riksdagens uppgifter.
Hämtat 2026-10-02T17:31:43.980781+00:00 · Källdata hos Riksdagen
Yrkande 1
AvslagRiksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att återbetalning av studiemedlen bör kunna göras med bruttolöneavdrag och tillkännager detta för regeringen.
- Utskottets förslag
- Avslag
- Kammarens beslut
- Avslag
- Betänkande
- 2022/23:SkU11
Läs motionens fulltext
Motion till riksdagen
2022/23:440
av Ulrik Nilsson (M)
Återbetalning av studiemedel med bruttolöneavdrag
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att återbetalning av studiemedlen bör kunna göras med bruttolöneavdrag och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Arbetsgivare
kan idag erbjuda anställda
inköp av varor och tjänster
via bruttolöne
avdrag
. I
nledningsvis handlade det om friskvårdstjänster
,
men
det
har sedermera utvidgats till att omfatta en lång rad varor och tjänster. Det kan vara
en
matkasse, elcykel eller städhjälp
;
jag har till och med sett att det går att inköpa biobiljetter och presentkort på caféer med bruttolöneavdrag. Ofta kan man i områden där det är svårt
att
rekryter
a se
att den som är beredd att ta en anställning kan få delar av eller hela sin studieskuld betalad av arbetsgivaren. Man får anta att detta bedöms vara ett attraktivt erbjudande, annars hade det inte givits.
Tar man dessa två faktum tillsammans väcks frågan varför inte studieskulder skulle kunna betalas med bruttolöneavdrag om nu fika kan det. Med varje rimlig bedömning borde kostnader för vidareutbildning anses vara lika ”nyttigt” som fika, även om kaffestunden kan ge sysselsättning för servitriser/kassapersonal.
Ett sätt att lösa detta som inte innebär ökade kostnader för staten
vore att erbjuda möjligheten att genomföra ”engångsåterbetalning” genom att arbetsgivaren gör en inbetalning
. B
etalningen bör då ske i ”slutet” av lånet (d.v.s. utgående från betalnings
planen så betalas skuldbeloppet bakifrån så att kommande år följs betalningsplanen även om den kommer att bli kortare). Genomförs förslaget på detta sätt så innebär det att mer pengar kommer in till studiemedelssystemet samtidigt som skatteinkomsterna minskar
;
de minskade skatteintäkterna kompenseras dock med minskat behov i studiemedelssystemet.
Ulrik Nilsson (M)