Värna ett levande fäbodbruk

Motion till riksdagen 2022/23:350 av Anders W Jonsson (C) Värna ett levande fäbodbruk Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en samlad handlingsplan för att värna ett levande fäbodbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av ägandefredslagstiftningen i syfte att värna den fria betesrätten (mulbetesrätten) så att fäboddrift kan fortsätta och tillkännager detta för regeringen. Motivering Våra fäbodar är, trots sin relativt ringa omfattning, mycket viktiga bland annat för beva ­ rande av den biologiska mångfalden och värdefulla natur-, byggnads- och kulturmiljöer och för att värna utrotningshotade husdjursraser. En fäbod är något av en modell för ett hållbart sätt att leva och cirkulär ekonomi i praktiken. Fäbodarna är välbesökta och viktiga för besöksnäringen. Fäbodbrukarna är företagare och behöver bra villkor för lönsamhet och för att kunna verka. Det finns utmaningar för fäbodverksamheten och fäbodbrukarna. Vi anser det nöd ­ vändigt att åtgärder vidtas för att bland annat öka kunskapsspridningen i fråga om fäbod ­ bruket, underlätta generationsövergångar, skapa bättre möjligheter att förebygga och skydda sig mot rovdjursangrepp på djuren och ge förutsättningar för ökad lönsamhet genom bättre stöd och villkor. Vi föreslår att regeringen arbetar fram en samlad hand ­ lingsplan för att värna ett levande fäbodbruk. Detta bör ges regeringen till känna. Ett fritt hållande av djur på skogen är både karaktäristiskt för fäbodbruket och en förutsättning för fortlevnad av tradition och det kulturella uttryck som fäbodverksam ­ heten representerar. Det finns behov av åtgärder för att klargöra kunskap och fakta om gällande betesrättigheter, minska och föregå potentiella markkonflikter och bevara det utrymme fäbodbruk behöver i form av tillgång till betesmarker. Här kan kommuner, myndigheter och olika organisationer samverka med praktiska, lokala initiativ. Fäbodbrukare bedriver ofta en hantverksmässig livsmedelsproduktion som är starkt säsongsbetonad. Regelverket kring livsmedelsproduktion och djurhållning är skrivet för storskalig verksamhet, och det är därför viktigt att fäbodverksamheten bedöms från ett annat perspektiv och medges generella undantag som regel. För att värna den fria betesrätten (mulbetesrätten) som är så avgörande viktig för fäbodbruket anser jag att det behövs ett klargörande av rättsläget avseende ägofreds ­ lagstiftningen. Detta bör ges regeringen till känna. Anders W Jonsson (C)