Regionalisering av fastighetsskatten för elproduktions- och industrifastigheter
2022/23 · HA022233 · Eric Palmqvist (SD); Johnny Svedin (SD)
Original hos RiksdagenJämför med andra motionerVisa kandidatkluster
Utskottets förslag och kammarens beslut
Båda uppgifterna visas som de anges hos Riksdagen. Det är kammarens beslut som anger utfallet för yrkandet. Numreringen här kommer från Riksdagens uppgifter.
Hämtat 2026-10-02T17:29:36.812328+00:00 · Källdata hos Riksdagen
Yrkande 1
AvslagRiksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att införa en regionaliserad fastighetsskatt för elproduktions- och industrifastigheter och tillkännager detta för regeringen.
- Utskottets förslag
- Avslag
- Kammarens beslut
- Avslag
- Betänkande
- 2022/23:NU8
Läs motionens fulltext
Motion till riksdagen
2022/23:2233
av Eric Palmqvist och Johnny Svedin (båda SD)
Regionalisering av fastighetsskatten för elproduktions- och industrifastigheter
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att införa en regionaliserad fastighetsskatt för elproduktions- och industrifastigheter och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Sverige är ett till ytan relativt stort land som präglas av både stad och landsbygd. Decennier av urbanisering, frivillig som ofrivillig, har lett till en avfolkning av våra landsbygdsområden. Anledningarna till denna utveckling, som inte är unik för vårt land, är många men en viktig faktor torde vara den industriella utvecklingen och införandet
av moderna och mindre personalintensiva produktionsmetoder. Till detta ska naturligtvis
läggas att det gjorts möjligt att transportera både människor och gods över långa avstånd på förhållandevis kort tid. Detta har i grunden ändrat förutsättningarna för företagande, produktion och arbetspendling i stora delar av vårt land.
Mycket av det som produceras i Sverige idag gör det inom branscher med långa anor men som har utvecklats och anpassats till nya produktionsmetoder. Borta är den tid då skogsarbetarna arbetade i stora arbetslag som efter att ha skördat skogen flottade timret
längs älvarna. Borta är den tid då gruvarbetarna var många och den fysiska arbetsinsatsen
nära nog omänsklig. Och likaledes är den tid borta då vattenkraftsstationerna kokade av mänsklig aktivitet.
Idag ser industrinationen Sverige annorlunda ut. Produktionen, innovationskraften och entreprenörskapet finns kvar och de värdekedjor som genereras av att vi både har råvara och produktionsindustri är en stor tillgång för landet som helhet. Men i en tid då brukspatron inte bor i anslutning till sitt bruk, då produktionen ökat flerfaldigt samtidigt som behovet av mänsklig arbetsinsats nästan försvunnit och de som arbetar i verksam
heten inte längre bor i närheten av sitt arbete utan pendlar till detsamma från annan ort blir det allt tydligare att det är landets mindre folktäta kommuner och regioner som blir de ekonomiska förlorarna.
Många kommuner har idag en ansträngd ekonomisk situation. Krav på kommunal service ska infrias samtidigt som skatteintäkterna minskar. Kanske produceras stora mängder vattenkraft i kommunen eller så bryts miljontals ton malm årligen men utan att ge upphov till skatteintäkter för kommunen som är begränsad till att kunna ta ut skatt från sina egna kommunmedborgare.
Utvecklingen har helt enkelt, enligt mitt förmenande, kommit att göra det nödvändigt
att se över hur landets mindre kommuner och regioner ska kunna åtnjuta en större del av
de omfattande skatteintäkter som genereras där i en tid då det kommunala skatte
underlaget minskar på grund av utflyttning trots ökad industriell produktion.
Min uppfattning är att det kommunala utjämningssystemet inte är tillräckligt i detta avseende och heller inte på ett rättvist sätt ser till att en större del av de värden som faktiskt produceras tillåts gynna de kommuner där produktionen sker. Om så skulle ske skulle många orter som idag präglas av storskalig elproduktion eller industri men med en vikande befolkning kunna erbjuda bättre service och stärka sitt varumärke. Bilden av ”tärande inlandskommuner” skulle i många avseenden komma på skam.
Min uppfattning är därför att en modell där fastighetsskatten för elproduktions- och
industrifastigheter regionaliseras bör utredas. En sådan utredning bör beakta förutsättning
arna
för Sveriges landsbygds- och glesbygdskommuner att utvecklas gynnsamt om respektive region, istället för staten, får behålla dessa skatteintäkter. Min uppfattning är att en sådan reform skulle ge upphov till en intäktskälla som är mer långsiktig än årliga budgetprioriteringar och därför också mer förutsebar. Jag menar att utgångspunkten i en sådan utredning ska vara att en regionalisering av fastighetsskatten ska utformas så att
den inte knyts till några motprestationer. Min vision är att regionerna som har det regionala
tillväxtansvaret skulle sköta fördelningen av dessa skatteintäkter i dialog med berörda kommuner. En sådan utredning borde också visa på att en regionalisering av
fastighets
skatten för elproduktions- och industrifastigheter skulle gynna landets samtliga regioner.
Sannolikt skulle en sådan utredning också visa att landets mer utpräglade landsbygds
regioner skulle få störst tillskott. Därmed skulle bättre förutsättningar för hela landet att leva skapas, vilket varit ett uttalat politiskt mål med brett stöd under många år.
Eric Palmqvist (SD)
Johnny Svedin (SD)